Allsmäktige Guds Kyrkas app

聆听神的声音,喜迎主耶稣重归!

Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Domen börjar med Guds hus

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Alla som inte känner Gud är de som motsätter sig Gud

Att förstå syftet med Guds arbete, vilken effekt som skall uppnås i människan, och Guds vilja med människan, detta är vad varje människa som följer Gud bör uppnå. Vad alla människor saknar är kunskap om Guds verk. Människan varken inser eller förstår exakt vad som utgör Guds gärningar i människan, alla Guds verk, och Guds vilja sedan världens skapelse. Denna otillräcklighet är inte bara synlig över hela den religiösa världen, utan än mer i alla de som tror på Gud. När den dagen kommer då du verkligen betraktar Gud och inser Guds vishet; när du betraktar alla Guds gärningar och inser vad Gud är och har; när du betraktar hans överflöd, vishet, förundran och alla hans verk i människan, det är då du kommer att ha uppnått en lyckad tro på Gud. När Gud sägs vara allomfattande och mycket överflödande, vad menas med allomfattande? Och vad menas med överflöd? Om du inte förstår, så kan du inte anses vara en som tror på Gud. Varför säger jag att de i den religiösa världen inte tror på Gud och är ondskans hantlangare, som är av samma slag som djävulen? När jag säger att de är ondskans hantlangare, beror det på att de inte förstår Guds vilja eller ser hans vishet. Inte vid något tillfälle uppenbarar Gud sitt verk för dem; de är blinda, och ser inte Guds gärningar. De är de som Gud har övergivit och som inte besitter Guds hela omsorg och beskydd, än mindre arbete den Helige Andes verk. De utan Guds verk är ondskans hantlangare och de står i motsättning till Gud. De som jag säger står i motsättning till Gud, är de som inte känner Gud, de som erkänner Gud med tomma ord men ändå inte känner honom, de som följer Gud men ändå inte lyder honom och de som njuter av Guds nåd men ändå inte kan vittna om honom. Utan en förståelse av syftet med Gud verk och med Guds verk i människan, kan människan inte vara i samklang med Guds hjärta, och inte vittna om Gud. Anledningen till att människan motsätter sig Gud härstammar, å ena sidan, från människans fördärvade sinnelag, och, å andra sidan, från okunnighet om Gud och bristande förståelse för principerna för Guds verk och hans vilja med människan. Dessa två aspekter förenas till en historia om människans motstånd mot Gud. Nybörjare i tron motsätter sig Gud eftersom en sådan motsättning finns i deras natur, medan motståndet mot Gud hos dem har varit troende i många år kommer från deras okunnighet om Gud, liksom från deras fördärvade sinnelag. Innan Gud blev kött, berodde bedömningen av huruvida en människa motsätter sig Gud på om hon följde de stadgar som Gud i himlen fastslog. Till exempel, under lagens tidsålder var alla som inte höll Jehovas lagar dem som motsätter sig Gud; all som stal offren till Jehova och alla som tog ställning mot dem som hade Jehovas välvilja var de som motsatte sig Gud och de som skulle stenas till döds; alla som inte respekterade sin far och mor, och alla som slog eller förbannade någon var de som inte höll lagarna. Och alla som inte höll Jehovas lagar var de som tog ställning mot honom. Det var inte längre fallet under nådens tidsålder, då alla som tog ställning mot Jesus var de som tog ställning mot Gud, och alla som inte lydde orden som Jesus talade var de som tog ställning mot Gud. Under denna tidsålder blev fastställandet av ”motstånd mot Gud” tydligare definierat och verkligare. Vid den tid då Gud ännu inte hade blivit kött, baserades måttet på om människan motsatte sig Gud på huruvida människan tillbad och såg upp till den osynlige Guden i himlen. Definitionen av ”motstånd mot Gud” var på den tiden inte så verkligt, för då kunde människan varken se Gud eller känna till Guds avbild eller hur han verkade och talade. Människan hade inga föreställningar om Gud och trodde på Gud i vaga termer, för han hade inte uppenbarats för människan. Hur människan än trodde på Gud i sina fantasier, varken fördömde Gud människan eller begärde mycket från människan, för människan kunde över huvud taget inte se Gud. När Gud blir kött och kommer för att verka bland människor, betraktar alla Gud och hör hans ord, och alla ser Guds förehavanden i köttet. Vid den tidpunkten löses alla människans föreställningar upp i intet annat än skum. För dem som ser Gud uppenbarad i köttet, kommer inte alla de som har lydiga hjärtan att fördömas, medan de som målmedvetet tar ställning mot honom kommer att betraktas Guds motståndare. Sådana personer är antikrister och fiender som avsiktligt tar ställning mot Gud. De som har föreställningar om Gud men ändå gärna lyder kommer inte att fördömas. Gud fördömer människan på grundval av hennes avsikter och handlingar, aldrig för hennes tankar och idéer. Om mannen fördömdes på sådana grunder skulle inte någon kunna undfly Guds ilskna händer. De som avsiktligt tar ställning mot den förkroppsligade Guden skall straffas för sin olydnad. Deras avsiktliga motstånd mot Gud härstammar från deras föreställningar om honom, vilka resulterar i att de stör Guds verk. Sådana personer motstå medvetet och förstör Guds verk. De har inte bara föreställningar om Gud, utan de gör det som stör Hans verk, och det är av den anledningen som sådana slags människor skall fördömas. De som inte ägnar sig åt avsiktliga störningar av verket skall inte fördömas som syndare, för de är i stånd att medvetet lyda och inte orsaka avbrott och störningar. Sådana personer skall inte fördömas. Men när människor har upplevt många år av Guds verk, om de fortfarande hyser sina föreställningar om Gud och förblir oförmögna att lära känna den förkroppsligade Gudens verk, och om de trots många års erfarenhet fortsätter att hålla fast vid många föreställningar om Gud och fortfarande inte kan lära känna Gud, då är sådana personer inte av någon nytta för Guds verk, även om de inte orsakar några problem med så många föreställningar om Gud i sina hjärtan och även om sådana föreställningar inte syns. De är oförmögna att förkunna evangeliet och vittna om Gud; sådana personer är oduglingar och idioter. Eftersom de inte känner Gud och är oförmögna att göra sig av med sina föreställningar om Gud, är de fördömda. Man kan uttrycks det så här: Det är inte ovanligt för nybörjare i tron att ha föreställningar om Gud eller att inte veta något om honom, men det är inte normalt för dem som har varit troende i många år och som har upplevt mycket av Guds verk att ha sådana föreställningar, och än mer att sådana personer inte har någon kunskap om Gud. Det är som en följd av ett sådant onormalt tillstånd som sådana personer fördöms. Sådana onormala personer är oduglingar; det är de som motsätter sig Gud mest och som förgäves har glatt sig åt Guds nåd. Alla sådana personer skall till sist avlägsnas i slutet!

Alla som inte förstår syftet med Guds verk är de som tar ställning mot Gud och de gäller än mer dem som är medvetna om syftet med Guds verk men som ändå inte försöker göra Gud nöjd. De som läser Bibeln i ståtliga kyrkor reciterar Bibeln varje dag, men inte en enda av dem förstår syftet med Guds verk. Inte en enda är förmögen att känna Gud, inte en enda är i samklang med Guds hjärta. De är alla värdelösa, usla människor; var och en av dem gör sig viktig för att undervisa Gud. Trots att de viftar med Guds namn, motsätter de sig honom avsiktligt. Trots att de kallar sig själva troende på Gud, är de sådana som äter människokött och dricker människoblod. Alla sådana personer är djävlar som förtär människans själ, demoner som målmedvetet stör dem som försöker slå in på den rätt vägen, och stötestenar som blockerar vägen för dem som söker Gud. Fastän de har ”kraftigt kött”, hur skall deras anhängare kunna veta att de är antikrister som leder människan till motsättning mot Gud? Hur skall de kunna veta att de är levande djävlar som särskilt letar efter själar att förtära? De som ärar sig själva mer än Gud är de mest obetydliga bland människorna, medan de som ödmjukar sig är de mest hedervärda. Och de som tror sig känna till Guds verk och som förkunnar Guds verk till andra med pompa och ståt medan deras ögon vilar på honom – dessa är de mest okunniga bland människorna. Sådana personer är de som saknar Guds vittnesbörd, och de som är arroganta och inbilska. De som tror att de har för lite kunskap om Gud trots sin faktiska erfarenhet och praktiska kunskap om Gud är de som är mest älskade av honom. Det är personer som dessa som verkligen har vittnesbörd och som verkligen kan bli fulländade av Gud. De som inte förstår Guds vilja är motståndare till Gud; de som förstår Guds vilja men inte utövar sanningen är motståndare till Gud; de som äter och dricker Guds ord men går emot innehållet i Guds ord är motståndare till Gud; de som har föreställningar om den förkroppsligade Guden och avsiktligt gör uppror är motståndare till Gud; de som dömer Gud är motståndare till Gud; och var och en som inte är i stånd att känna Gud och vittna om honom är en motståndare till Gud. Så hör min uppmaning: Om ni verkligen har tron så att ni kan vandra denna väg, fortsätt då att följa den. Om ni inte kan avstå från att motsätta er Gud, då är det bäst att ni ger er av innan det är för sent. Annars bådar det verkligen illa snarare än gott, för er natur är alltför fördärvad. Ni är inte det minsta lojala eller lydiga, och har inte ett hjärta som törstar efter rättfärdighet och sanning. Och ni har inte heller den minsta kärlek till Gud. Man kan säga att ert tillstånd inför Gud är fullkomligt i spillror. Ni kan inte hålla vad ni borde eller säga vad ni borde. Ni kan inte omsätta det ni borde i praktiken, och ni kan inte fylla den funktion ni borde. Ni har inte den lojalitet, det samvete, den lydnad eller viljekraft som ni borde. Ni har inte utstått det lidande som ni borde ha, och ni har inte den tro som ni borde. Ni saknar helt värde; har ni självaktning nog att fortsätta leva? Jag uppmanar er att det vore bättre för er att sluta ögonen till evig vila, och på så sätt skona Gud från omsorg om er och från varaktigt lidande för er skull. Ni tror på Gud men känner inte hans vilja; ni äter och dricker Guds ord kan inte leva upp till Guds krav. Ni tror på Gud men känner honom inte, och lever fastän ni inte har något mål att sträva efter. Ni har inga värden och inget syfte. Ni lever som människor men har varken samvete, integritet eller den minsta trovärdighet. Hur kan ni betraktas som människor? Ni tror på Gud, men bedrar honom. Dessutom tar ni pengarna från Gud och äta av hans offergåvor, men i slutändan visar ni varken hänsyn för Guds känslor eller samvete inför Gud. Ni kan inte ens tillgodose de mest triviala av Guds krav. Så hur kan ni betraktas som människor? Den mat ni äter och luften ni andas kommer från Gud, ni gläder er åt hans nåd, men i slutändan har ni inte den minsta kunskap om Gud. Tvärtom, ni har blivit oduglingar som motsätter sig Gud. Är ni då inte djur, inte bättre än hundar? Finns det något djur som är mer illvilligt än ni?

De pastorer och äldste som står i höga predikstolar och undervisar människan är motståndare till Gud och i allians med Satan. Skulle inte de av er som inte står i höga predikstolar och undervisar människan vara ännu större motståndare till Gud? Är ni inte dessutom i maskopi med Satan? De som inte förstår syftet med Guds verk vet inte hur man står i samklang med Guds hjärta. Det kan väl knappast vara sant för dem som förstår syftet med hans verk? Guds verk är aldrig felaktigt, utan det är människans strävan som är bristfällig. Är inte de depraverade, som avsiktligt motarbetar Gud, mer lömska och illvilliga än dessa pastorer och äldste? Många motsätter sig Gud, och bland dessa många personer finns det olika typer av motstånd mot Gud. Eftersom det finns alla slags troende, så finns det också alla slags motståndare till Gud, var och en olika de andra. Av dem som inte tydligt inser syftet med Guds verk kan inte en enda räddas. Oavsett hur människan kan ha motsatt sig Gud i det förflutna, skall hennes tidigare synder utplånas av Gud när människan kommer till insikt om Guds verk och ägnar sina ansträngningar åt att göra Gud nöjd. Så länge som människan söker sanningen och utövar sanningen, kommer Gud inte att hålla vad han har gjort i minnet. Det är snarare utifrån människans utövande av sanningen som Gud rättfärdiggör människan. Detta är Guds rättfärdighet. Innan människan har sett Gud eller upplevt hans verk, håller han inte hennes agerande i minnet, oavsett hur hon har agerar gentemot Gud. När människan har sett Gud och upplevt hans verk, nedtecknar däremot Gud människans alla gärningar och handlingar i ”krönikor”, för människan har sett Gud och levt i hans verk.

När människan verkligen har sett vad Gud har och är, har sett hans överhöghet, och verkligen har lärt känna Guds verk, och när människans tidigare sinnelag dessutom har förändrats, då kommer människan helt att ha gjort sig av med sitt upproriska sinnelag, som motsätter sig Gud. Man kan säga att varje människa någon gång har motsatt sig Gud och varje människa någon gång har gjort uppror mot Gud. Men om du målmedvetet lyder den förkroppsligade Guden, därefter gör Guds hjärta nöjt med din lojalitet, utövar sanningen som du borde, gör din plikt som du borde, och följer de bestämmelser som du borde, då är du en som är villig att göra sig av med sin upproriskhet för att göra Gud nöjd och en som kan fulländas av Gud. Om du vägrar att inse dina misstag och inte känner ånger i ditt hjärta, om du håller fast vid dina rebelliska sätt och inte alls har ett hjärta som samarbetar med Gud och gör Gud nöjd, då kommer en sådan envis dåre som du säkerligen att straffas och du kommer aldrig bli en som fulländas av Gud. Om du är en sådan, är du Guds fiende i dag och i morgon, och du kommer att förbli Guds fiende dagen efter det; du kommer för alltid vara en motståndare till Gud och Guds fiende. Hur skulle Gud kunna låta dig komma undan? Det är människans natur att motsätta sig Gud, men människan kan inte medvetet söka upp ”hemligheterna” med ett motstånd mot Gud, eftersom det är en oöverstiglig uppgift att ändra sin natur. Om så är fallet, då är det lika bra att du ger dig av innan det är för sent, så att inte din framtida tuktan blir ännu strängare, och så att inte din råa natur framträder och bli oregerlig tills Gud till sist gör slut på din köttsliga kropp. Du tror på Gud för att bli välsignad; om du till sist bara drabbas av motgång, skulle det inte vara värt det. Jag uppmanar er att ni borde formulera en annan plan; varje annan övning skulle vara bättre än er tro på Gud. Nog finns det väl andra vägar än denna enda? Kan du inte, trots allt, fortsätta leva utan att söka sanningen? Varför leva i strid med Gud på detta sätt?

Föregående:Att ha ett oförändrat sinnelag är att vara i fiendskap med Gud

Nästa:Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

Du kanske också gillar