Allsmäktige Guds Kyrkas app

聆听神的声音,喜迎主耶稣重归!

Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Jehovas verk under Lagens Tidsålder

Det verk som Jehova en gång utförde med israeliterna fastställde Guds jordiska ursprungsplats bland mänskligheten, vilket också var den heliga plats där Han var närvarande. Han begränsade sitt arbete till Israels folk. Till att börja med verkade Han inte utanför Israel, utan Han valde ett folk som Han fann lämpligt för att begränsa omfattningen av sitt verk. Israel är den plats där Gud skapade Adam och Eva, och av den platsens stoft skapade Jehova människan. Denna plats blev sätet för Hans verk på jorden. De israeliter som var Noas och även Adams ättlingar, utgjorde den mänskliga grunden för Jehovas verk på jorden.

Vid denna tid var betydelsen, syftet och etapperna med Jehovas verk i Israel att inleda Hans verk på hela jorden, vilket, med Israel som sitt centrum, successivt spreds till de icke-judiska nationerna. Det är utifrån denna princip som Han verkar i hela universum – Han upprättar en förlaga och bredda den sedan tills alla människor i universum har tagit emot Hans evangelium. De första israeliterna var ättlingar till Noa. Dessa personer hade bara försetts med Jehovas andetag, och de var tillräckligt förståndiga för att ta hand om de grundläggande behoven i livet, men de visste inte vad för slags Gud Jehova var, eller vilken Hans vilja med människan var, än mindre hur de skulle vörda all skapelses Herre. Vad det gäller regler och lagar som skulle följas, och om det fanns arbete som skapade varelser borde göra för Skaparen: Adams ättlingar visste ingenting om dessa saker. Allt de visste var att mannen skulle svettas och arbeta för att försörja sin familj, och att hustrun skulle underställa sig sin make och föreviga den människoras som Jehova hade skapat. Med andra ord, detta folk, som endast hade Jehovas andedräkt och Hans liv, visste ingenting om hur de skulle följa Guds lagar eller hur de skulle göra skapelsens Herre belåten. De förstod alldeles för lite. Så trots att det inte fanns något ohederligt eller bedrägligt i deras hjärtan och trots att avund och kiv sällan uppstod bland dem, hade de ändå ingen kunskap om eller förståelse för Jehova, skapelsens Herre. Dessa människans anfäder visste bara att äta och njuta av det som hör till Jehova, men de visste inte hur de skulle vörda Jehova. De visste inte att Jehova är Den som de borde tillbe på sina bara knän. Så hur kunde de kallas Hans skapelser? Om så vore fallet, vad med orden ”Jehova är hela skapelsens Herre” och ”Han skapade människan för att människan skall uppenbara Honom, ära Honom, och representera Honom”? Uttalades de förgäves? Hur kunde människor som inte har någon vördnad för Jehova blir ett vittnesbörd till Hans ära? Hur kunde de bli manifestationer av Hans härlighet? Skulle inte Jehovas ord ”Jag skapade människan till Min avbild” då bli ett vapen i händerna på Satan, den onde? Skulle inte dessa ord i så fall bli en förödmjukande fläck på Jehovas skapelse av människan? I syfte att fullborda denna fas av sitt verk, instruerade eller vägledde inte Jehova mänskligheten efter att Han hade skapat dem, från Adams till Noas tid. Det var inte förrän efter att syndafloden hade förstört världen som Han formellt började vägleda israeliterna, som var ättlingar till Noa, liksom till Adam. Hans verk och uttalanden i Israel vägledde hela Israels folk, som levde sina liv i runtom i Israels land. På detta sätt visade Han mänskligheten att Jehova var inte bara kunde blåsa liv i människan, att hon kunde få liv från Honom och resa sig upp från stoftet till en skapad människa, utan att Han också kunde förbränna och förbanna mänskligheten, och använda sin stav för att styra mänskligheten. De upptäckte också att Jehova kunde vägleda människans liv på jorden, och tala och verka bland mänskligheten utifrån dagens och nattens timmar. Han utförde verket enbart för att Hans skapade varelser skulle veta att människan kom från stoftet som Han hade plockat upp, och dessutom att människan hade skapats av Honom. Och inte bara detta, utan det verk han inledde i Israel var tänkt så att andra folk och nationer (som i själva verket inte var skilda från Israel, utan snarare hade avgrenas från israeliterna, men fortfarande var ättlingar till Adam och Eva) skulle kunna ta emot evangeliet om Jehova från Israel, så att alla skapade varelser i universum skulle kunna vörda Jehova och betrakta Honom som mäktig. Om Jehova inte hade påbörjat sitt arbete i Israel, utan i stället, sedan Han skapat mänskligheten, hade låtit dem leva bekymmerslösa liv på jorden, skulle de i så fall, på grund av människans fysiska natur (denna natur innebär att människan aldrig kan veta det hon inte kan se, vilket innebär är hon inte kunde veta att det var Jehova som hade skapat mänskligheten, och än mindre varför Han hade gjort det), aldrig kunna veta att det var Jehova som skapade mänskligheten och att Han är skapelsens Herre. Om Jehova hade skapat människan och placerat henne på jorden som ett objekt för sin egen njutning, och sedan bara hade dammat av hans händer och givit sig av, snarare än att stanna bland mänskligheten för att vägleda dem för en tid, då skulle hela mänskligheten ha återvänt till tomma intet. Även himlen och jorden och alla de otaliga saker Han skapade skulle, i likhet med hela mänskligheten, ha återvänt till tomma intet och dessutom skulle de ha trampats ned av Satan. På så sätt skulle Jehovas önskan att ”på jorden, det vill säga i Hans skapelses mitt, skall Han ha en plats att stå på, en helig plats” ha krossats. Efter att Han hade skapat mänskligheten, kunde Han stanna kvar bland dem för att vägleda dem i deras liv, och tala till dem mitt ibland dem, för att på så sätt förverkliga sin önskan och fullfölja sin plan. Det verk Han utförde i Israel var bara tänkt att genomföra den plan som Han hade inrättat innan Han skapade allting, och därför stod Hans verk bland israeliterna och Hans skapelse av allting inte i strid med varandra, utan båda skedde med hänsyn till Hans förvaltning, Hans verk och Hans härlighet, liksom för att fördjupa innebörden av Hans skapelse av mänskligheten. Han vägledde mänsklighetens liv på jorden under två tusen år efter Noa, medan Han lärde mänskligheten att förstå hur de skulle vörda skapelsens Herre Jehova, uppföra sig, fortsätta leva, och mest av allt, hur de skulle agerar som ett vittne för Jehova, lyda Honom, och vörda Honom, och till och med lovprisa Honom med musik, så som David och hans präster gjorde.

Innan de två tusen år under vilka Han utförde sitt verk, visste människan ingenting, och nästan hela mänskligheten hade hamnat i fördärv, tills dess att de, före syndaflodens förstörelse av världen, hade hamnat i en avgrund av lössläppthet och fördärv, som gjorde att deras hjärtan var tomma på Jehova, och ännu mer tomma i fråga om Hans väg. De förstod aldrig det verk som Jehova skulle göra. De saknade förnuft, hade ännu mindre kunskap, och liksom en maskin som andas var de fullständigt okunniga om människan, Gud, världen, livet och liknande. På jorden sysselsatte de sig med många lockelser, likt ormen, och sade många saker som var stötande för Jehova, men eftersom de var okunniga tuktade eller straffade inte Jehova dem. Först efter syndafloden, när Noa var 601 år gammal, framträdde Jehova officiellt för Noa och vägledde honom och hans familj, och ledde de fåglar och fyrfotadjur som hade överlevt syndafloden tillsammans med Noa och hans ättlingar, till slutet av lagens tidsålder, i totalt 2500 år. Han verkade i Israel, det vill säga, Han verkade officiellt, under totalt 2000 år, och Han verkade samtidigt i Israel och utanför det under 500 år, totalt 2500 år. Under denna period lärde han israeliterna att de för att kunna tjäna Jehova skulle bygga ett tempel, ta på prästerliga kläder och gå barfota in i templet i gryningen, för att inte deras skor skulle smutsa ned templet och eld sändas ner över dem från toppen av templet och bränna dem till döds. De fullgjorde sina plikter och underställde sig Jehovas planer. De bad till Jehova i templet och efter att ha mottagit Hans uppenbarelse, det vill säga efter att Jehova hade talat, ledde de folkmassan och lärde dem att visa vördnad för Jehova, deras Gud. Och Jehova sade till dem att de skulle bygga ett tempel och ett altare, och att de vid den tidpunkt som Jehova angav, det vill säga vid påskhögtiden, skulle förbereda nyfödda kalvar och lamm och placera dem på altaret som slaktoffer i Jehovas tjänst, för att lägga band på dem och för att de skulle känna vördnad gentemot Jehova i sina hjärtan. Huruvida de hörsammade denna lag blev måttet på deras lojalitet mot Jehova. Jehova föreskrev också sabbaten för dem, den sjunde dagen av Hans skapelse. Dagen efter sabbaten gjorde Han till den första dagen, en dag då de skulle prisa Jehova, erbjuda honom slaktoffer och att musicera för Honom. På denna dag kallade Jehova samman alla prästerna för att dela upp offren på altaret så att folket fick äta, för att de skulle kunna njuta av slaktoffren på Jehovas altare. Och Jehova sade att de var välsignade, att de delade en del med Honom och att de var Hans utvalda folk (vilket var Jehovas förbund med israeliterna). Det är därför Israels folk ända till denna dag fortfarande säger att Jehova endast är deras Gud, och inte Gud för andra folk.

Under lagens tidsålder fastställde Jehova många bud, som Mose förmedlade till de israeliter som följde honom ut ur Egypten. Dessa bud gav Jehova till israeliterna, och de hade ingen likhet med egyptiernas. De var avsedda att lägga band på israeliterna. Gud använde buden till att ställa krav på dem. De principer utifrån vilka de bedömdes som syndiga eller rättfärdiga var om de höll sabbaten, om de visade aktning för sina föräldrar, om de tillbad avgudar och så vidare. Bland dem fanns några som drabbades av Jehovas eld, några som stenades till döds och några som fick Jehovas välsignelse. Det avgjordes av huruvida de hörsammade dessa bud eller inte. De som inte höll sabbaten skulle stenas till döds. De präster som inte höll sabbaten skulle drabbas av Jehovas eld. De som inte visade aktning för sina föräldrar skulle också stenas till döds. Allt detta påbjöds av Jehova. Jehova fastställde sina bud och lagar, så att folket skulle lyssna till och lyda Hans ord, medan Han ledde dem genom deras liv, och inte göra uppror mot Honom. Han använde dessa lagar för att hålla den nyfödda mänskligheten under kontroll, för att bättre kunna lägga grunden för sitt framtida verk. Utifrån det arbete som Jehova utförde kallades den första tiden för lagens tidsålder. Fastän Jehova gjorde många uttalanden och utförde ett stort verk, vägledde Han bara folket på ett positivt sätt, genom att lära dessa okunniga människor hur man skall vara människa, hur man skall leva och hur man skall förstå Jehovas väg. För det mesta bestod verket Han utförde av att få folket att hålla Hans väg och följa Hans lagar. Verket utfördes på människor som var ytligt fördärvade. Det sträckte sig inte så långt som till att omforma deras sinnelag eller livsutveckling. Han fokuserade bara på att med hjälp av lagar avgränsa och kontrollera folket. För den tidens israeliter var Jehova bara en Gud i templet, en Gud i himlen. Han var en molnpelare, en eldpelare. Allt Jehova krävde av dem var att lyda vad människor idag känner som Hans lagar och bud – man skulle till och med kunna kalla dem regler – för vad Jehova gjorde var inte tänkt att omforma dem, utan att ge dem fler saker som människan borde ha genom att instruera dem med sin egen mun, eftersom människan, efter sin skapelse, inte hade något av det hon borde ha. Jehova gav folket vad de borde ha för sitt liv på jorden och gjorde därmed så att det folk som Han hade lett överträffade sina förfäder, Adam och Eva, eftersom vad Jehova gav dem överträffade vad Han hade gett till Adam och Eva i begynnelsen. Oaktat detta, bestod det verk som Jehova utförde i Israel endast av att vägleda mänskligheten och få den att erkänna sin Skapare. Han varken erövrade eller förändrade dem, utan vägledde dem bara. Detta är summan av Jehovas verk i lagens tidsålder. Det är bakgrunden, den sanna berättelsen, essensen av Hans verk i hela Israels land, samt början på Hans sextusenåriga verk – att hålla mänskligheten under kontroll i Jehovas hand. Ur detta föddes ytterligare verk i Hans sextusenårsplan.

Föregående:Att känna Guds verk idag

Nästa:Den sanna historien bakom verket under Försoningens Tidsålder

Du kanske också gillar