Allsmäktige Guds Kyrkas app

聆听神的声音,喜迎主耶稣重归!

Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Bokrullen som öppnas av Lammet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Mot vem är du lojal?

Varje dag som ni nu genomlever är kritisk och oerhört viktig för ert slutmål och ert öde, så ni måste vårda allt det ni äger och varje minut som går. Ni måste göra det mesta av er tid för att ge er själva största vinning, så att ni inte har levt det här livet förgäves. Ni kanske känner er förvirrade över varför jag säger de här orden. Jag är uppriktigt sagt inte nöjd med hur någon av er har handlat. För det hopp jag har haft för er handlar inte bara om vad ni är just nu. Jag kan uttrycka det på det här sättet: ni står alla på farans brant. Era tidigare rop på frälsning och gamla ambitioner att uppsöka sanningen och söka ljuset närmar sig sitt slut. Det är så ni till sist gottgör mig, med något som jag aldrig har längtat efter. Jag vill inte säga emot fakta, för ni har verkligen gjort mig besviken. Ni kanske inte vill låta saken bero eller acceptera faktum, men jag måste på allvar ställa er frågan: Vad har era hjärtan varit fulla av, under alla dessa år? Mot vem är era hjärtan lojala? Påstå inte att min fråga kommer för plötsligt och fråga mig inte varför jag ställer den. Ni måste veta detta: Det är på grund av att jag känner er alltför väl, bryr mig om er alltför mycket och engagerar för mycket av mitt hjärta i vad ni gör, som jag ständigt ifrågasätter er och utstår oerhörd nöd. Men jag belönas med likgiltighet och outhärdlig uppgivenhet. Så försumliga är ni gentemot mig; hur skulle jag kunna vara ovetande om det? Om ni tror att detta skulle kunna vara möjligt, bevisar det än mer det faktum att ni verkligen inte behandlar mig med vänlighet. Då säger jag er att ni bedrar er själva. Ni är alla så klipska att ni inte vet vad ni gör; hur skall ni då kunna ge mig en redovisning?

Den viktigaste frågan för mig är mot vem era hjärtan är lojala. Jag skulle också vilja att var och en av er samlar era tankar och frågar er själva vem du är lojal mot och för vem du lever. Ni kanske aldrig har övervägt den här frågan på allvar, så tillåt mig uppenbara svaret för er.

Alla de som minns kommer att erkänna detta faktum: Människan lever för sig själv och är lojal mot sig själv. Jag tror inte att ert svar är helt korrekt, för var och en av er lever sitt eget liv och brottas med sina egna bekymmer. Därför är ni lojala mot de människor ni älskar och de ting som behagar er, men ni är inte helt lojala mot er själva. Eftersom var och en av er påverkas av människorna, händelserna och tingen runtom er är ni inte verkligt lojala mot er själva. Jag säger inte det här för att rekommendera att ni är lojala mot er själva, utan för att avslöja er lojalitet mot vad som helst. Genom alla dessa år har jag aldrig fått någon lojalitet från någon av er. Ni har följt mig under alla dessa år, men ni har inte gett mig ett uns lojalitet. Ni har snarast kretsat omkring de människor ni älskar och de ting som behagar er, till en sådan grad att ni håller dem nära era hjärtan och aldrig någonsin, någonstans, överger dem. När ni är angelägna eller passionerade över någon enda sak som ni älskar, sker det alltid vid ett tillfälle då ni följer mig eller till och med när lyssnar till mina ord. Därför säger jag er, ni använder den lojalitet som jag kräver av er till att istället vara lojala mot och värna om föremålen för er tillgivenhet. Fastän ni kan offra ett eller annat för mig, motsvarar det inte ert allt och det visar inte att det är mig ni verkligen är lojala mot. Ni engagerar er i de förbindelser som ni är passionerade över. Några är lojala mot söner och döttrar, andra mot makar, fruar, rikedomar, arbete, överordnade, status eller kvinnor. Det som ni är lojala mot har ni aldrig känt er trötta eller irriterade på; ni har snarare alltmer längtat efter att ha större kvantitet och kvalitet av de ting som ni är lojala mot, och ni har aldrig förtvivlat. Mig och mina ord knuffar ni alltid ned på sista plats när de gäller de ting som ni är passionerade över. Och ni har inget annat val än att placera dem sist; några lämnar till och med sistaplatsen tom för något som de kan vara lojala mot som de ännu inte har upptäckt. De har aldrig haft något av mig i sina hjärtan. Ni kanske tycker att jag begär för mycket av er eller anklagar er felaktigt, men har ni någonsin tänkt på att ni inte vid något tillfälle har varit lojala mot mig när ni glatt tillbringar tid med er familj? Smärtar det inte er, i tider som dessa? När era hjärtan är fulla av glädje och tar emot lönen för era ansträngningar, känner ni inte er nedslagna över att ni inte har försett er med tillräcklig sanning? När har ni gråtit över att ni inte har fått mitt godkännande? Ni grubblar över och gör stora kraftansträngningar för era söner och döttrar, men är ändå inte nöjda, ni tror att ni inte har varit tillräckligt ihärdiga gentemot dem, att ni inte har lagt ner all er kraft. Men gentemot mig har ni alltid varit försumliga och oengagerade, och bara hållit fast vid mig i minnet och inte varit uthålliga i era hjärtan. Min tillgivenhet och mina ansträngningar passerar alltid er omärkt förbi och ni har aldrig ens försökt förstå. Ni ägnar er åt en stunds eftertanke och tror att det skall räcka. Den här sortens ”lojalitet” är inte den jag har längtar efter, utan den som länge har varit en styggelse för mig. Oavsett vad jag säger, kommer ni likafullt att fortsätta att bara gå med på en eller två saker och vara oförmögna att helt godta det, för ni är alla väldigt säkra och ständigt väljer ni och vrakar vad ni skall godta av de ord jag har talat. Om ni fortfarande är sådana, har jag sätt att bekämpa er självsäkerhet i beredskap. Jag skall göra så att ni erkänner att alla mina ord är sanna och inte någon förvrängning av fakta.

Om jag nu skulle placera olika sorters skatter framför er och be er att välja fritt, skulle de flesta av er ‒ om ni visste att[a] jag inte skulle fördöma er ‒ välja rikedomarna och överge sanningen. De bättre bland er skulle avstå från rikedomarna och motvilligt välja sanningen, medan de i mitten skulle ta rikedomarna i ena handen och sanningen i den andra. Skulle då inte ert rätta ansikte bli uppenbart? I valet mellan sanningen och vadhelst ni är lojala mot, kommer ni alla att göra ett sådan val och er inställning kommer att bestå. Är det inte så? Finns det inte många bland er som pendlar mellan rätt och fel? I kampen mellan positivt och negativt, svart och vitt, är ni säkert medvetna om de val ni gjorde mellan familj och Gud, barn och Gud, fred och splittring, rikedom och fattigdom, status och vanlighet, mellan att bli stöttad och övergiven, och så vidare. I valet mellan en fridfull och en brusten familj väljer ni den förra, och det utan tvekan; mellan rikedomar och plikt väljer ni också det förra, då ni till och med saknar viljan att lämna ondskans väg[b]; mellan överflöd och fattigdom väljer ni det förra; mellan söner, döttrar, fruar, makar och mig väljer ni de förra; och mellan föreställning och sanning väljer ni åter igen det förra. Inför alla slags onda gärningar från er sida har jag bokstavligen förlorat mitt förtroende för er. Jag är alldeles förbluffad över att era hjärtan är så motvilliga mot att mjukas upp. Många års engagemang och ansträngning har uppenbarligen bara lett till min uppgivenhet och er misströstan om mig. Trots det växer mitt hopp om er för varje dag som går, för min dag har redan utförligt framställts för var och en. Trots det fortsätter ni att söka efter det som hör till mörkret och ondskan, och ni vägrar att släppa greppet. Vad kommer så att bli resultatet för er? Har ni noga övervägt detta någon gång? Om ni ombads att välja igen, vilken ståndpunkt skulle ni då ha? Skulle det fortfarande vara det förra? Skulle det som ni ger mig fortfarande vara besvikelse och hopplös sorg? Skulle era hjärtan fortfarande utgöra er enda rest av värme? Skulle ni fortfarande vara ovetande om vad ni skall göra för att trösta mitt hjärta? I den här stunden, vilket val gör ni? Kommer ni att underkasta er mina ord eller vara trötta på dem? Min dag har framställts inför era ögon och det ni står inför är ett nytt liv och en ny startpunkt. Trots det måste jag berätta för er att den här startpunkten inte utgör början på tidigare nytt verk, utan slutet på det gamla. Med andra ord, detta är den sista akten. Jag tror att ni alla kommer att förstå vad som är ovanligt med den här startpunkten. Men en dag, inom kort, kommer ni att förstå den sanna meningen med denna startpunkt, så låt oss tillsammans gå förbi den och inleda den kommande finalen! Det jag däremot fortfarande oroar mig över är att ni, när ni står inför orättvisa och rättvisa, alltid väljer det förra. Men allt det tillhör ert förflutna. Jag hoppas också kunna sluta tänka på det som har hänt i ert förflutna, det ena efter det andra, även om det är väldigt svårt. Fast jag har väldigt goda medel för att uppnå det. Låt framtiden ersätta det förgångna och låt skuggorna från ert förflutna skingras i utbyte mot ditt sanna jag av idag. Det här innebär att jag måste besvära er att göra valet än en gång för att mot vem du är lojal.

Fotnoter:

a. I originaltexten utelämnas ”om ni visste”.

b. ”Lämna ondskans väg”: i originalet ”återvända till stranden”, ett kinesiskt uttryck med denna betydelse.

Föregående:Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål

Nästa:Tre förmaningar

Du kanske också gillar