Allsmäktige Guds Kyrkas app

聆听神的声音,喜迎主耶稣重归!

Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Kapitel 26

Vem har förblivit i mitt hem? Vem har stått upp för min skull? Vem har lidit för mig? Vem har gett sitt ord inför mig? Vem har följt mig tills nu utan att – än så länge – ha blivit likgiltig? Varför är alla människor kalla och likgiltiga? Varför har mänskligheten övergett mig? Varför har mänskligheten tröttnat på mig? Varför finns det ingen värme i den mänskliga världen? När jag var i Sion smakade jag på den värme som finns i himlen, och när jag var i Sion gladde jag mig åt välsignelsen som finns i himlen. Återigen, jag har levt mitt i mänskligheten, jag har fått smaka den mänskliga världens bitterhet, jag har med mina egna ögon sett alla de olika tillstånd som existerar bland människorna. Omedvetet har människan förändrats tillsammans med mina förändringar, och endast på detta sätt har hon kommit fram till i dag. Jag kräver inte att människan ska kunna göra något för min skull, och jag kräver inte heller att hon växer till för min skull. Jag vill bara att hon skall kunna instämma i min plan, varken trotsa mig eller bli en skamfläck för mig, och ge ett genljudande vittnesbörd om mig. Bland människorna har det funnits de som har gett ett bra vittnesbörd om mig och förhärligat mitt namn, men hur kan människans vanor, människans beteende över huvud taget tillfredsställa mitt hjärta? Hur kan hon över huvud taget uppfylla min önskan eller min vilja? Av de berg och det vatten som finns på jorden, och av jordens blommor, gräs och träd, visar inte en enda upp något annat än mina händers verk, inte en enda existerar för något annat än mitt namn. Varför kan ändå inte människan leva upp till den kvalitet som jag kräver? Kan detta bero på hennes usla ynklighet? Kan det bero på min upphöjelse av henne? Kan det vara så att jag är för grym mot henne? Varför är människan alltid rädd för mina krav? Varför är det så bland massorna i riket idag att man bara lyssnar till min röst, men inte vill se mitt ansikte? Varför ser man bara på mina ord, utan att försöka jämföra dem med min Ande? Varför särskiljer man mellan mig i himlen och på jorden nedanför? Kan det vara så att jag, när jag är på jorden, inte är samma jag som jag är i himlen? Kan det vara så att jag, när jag är i himlen, inte kan komma ned på jorden? Kan det vara så att jag, när jag är på jorden, är ovärdig att lyftas upp till himlen? Det är som om jag är en ynklig varelse när jag är på jorden, som om jag är en upphöjd varelse när jag är i himlen, och som om det finns en oöverstiglig klyfta mellan himmel och jord. Men i människornas värld tycks de inte veta någonting om dessa tings ursprung, utan de har hela tiden varit tvärt emot mig, som om mina ord bara har ljud och ingen innebörd. Alla människor lägger ner möda på mina ord och utför sina egna undersökningar av min yttre skepnad, men alla misslyckas de, de har inga resultat att visa upp, utan de slås i stället till marken av mina ord och vågar inte ta sig upp igen.

När jag sätter mänsklighetens tro på prov, har inte en enda människa förmågan att bära äkta vittnesbörd, inte en enda är i stånd att offra sitt allt; människan fortsätter snarare gömma sig och vägrar öppna sig, som om jag skulle röva bort hennes hjärta. Inte ens Job bestod någonsin riktigt prövningen, han utstrålade inte heller någon sötma under lidandet. Allt mänskligheten kan göra är att åstadkomma en svag grön nyans i vårvärmen; hon har aldrig varit ständigt grön i vinterns kalluft. Benig och utmärglad till sin mognad kan inte människan förverkliga min avsikt. I hela mänskligheten finns det inte någon som kan fungera som förebild för andra, eftersom människor i stort sett är likadana och inte utmärker sig från varandra, med föga som särskiljer dem från varandra. Av detta skäl har människor fortfarande inte fullt ut lärt känna mina verk. Först när min tuktan sänker sig över hela mänskligheten kommer människor, utan att de själva vet det, att bli medvetna om mina verk, och utan att jag gör någonting eller tvingar någon, kommer människor att lära känna mig, och därmed få se mina verk. Detta är min plan, det är den aspekt av mitt verk som är uppenbar, och det är vad människan bör känna till. I riket börjar skapelsens otaliga ting att återupplivas och återfå sin livskraft. På grund av ändringar i jordens tillstånd, börjar även gränserna mellan ett land och ett annat att flyttas. Tidigare har jag profeterat: När land delas från land, och land förenas med land, kommer det att vara den tid då jag kommer att slå sönder nationerna i småbitar. Vid denna tid kommer jag att förnya hela skapelsen och åter dela upp hela universum, och därmed ordna upp universum och förvandla dess gamla tillstånd till ett nytt. Detta är min plan. Dessa är mina verk. När världens alla nationer och folk återvänder inför min tron, kommer jag därefter att ta himlens hela rikedom och dela ut den över den mänskliga världen, så att den, tack vare mig, blir fylld till brädden med makalös rikedom. Men så länge som den gamla världen fortsätter att existera, kommer jag att slunga ut min ilska över dess nationer, öppet förkunna mina administrativa förordningar i hela universum, och sända tuktan till vemhelst som kränker dem:

När jag vänder mitt ansikte mot universum för att tala, hör hela mänskligheten min röst, och ser därefter alla de verk som jag har format i hela universum. De som går emot min vilja, det vill säga som motsätter sig mig med mänskliga gärningar, kommer att falla under min tuktan. Jag kommer att ta de talrika stjärnorna på himlen och skapa dem på nytt, och tack vare mig kommer solen och månen att förnyas – skyarna är inte längre som de var; jordens otaliga ting kommer att förnyas. Alla kommer att bli fullkomnade genom mina ord. Universums många nationer kommer att delas upp på nytt och ersättas av min nation, så att nationerna på jorden försvinner för evigt och blir till en nation som tillber mig; alla jordens nationer kommer att förstöras, och upphöra att existera. Av människorna i universum kommer alla de som tillhör djävulen att utrotas; alla som tillber Satan kommer att slås ned av min brinnande eld, det vill säga alla förutom de som nu befinner sig i strömmen, resten kommer att förvandlas till aska. När jag tuktar de många folken, kommer de i den religiösa världen i olika utsträckning att återvända till mitt rike, erövrade av mina verk, eftersom de kommer att ha sett ankomsten av den Helige som kommer på ett vitt moln. Hela mänskligheten kommer att följa sin egen sort, och kommer att tuktas utifrån vad de har gjort. De som har tagit ställning mot mig kommer alla att förgås; vad gäller de vars gärningar på jorden inte har involverat mig, kommer de, på grund av hur de har klarat sig, att fortsätta existera på jorden under mina söners och mitt folks styre. Jag kommer att uppenbara mig för de otaliga folken och de otaliga nationerna, låta min egen röst ljuda ut över jorden för att tillkännage fullbordandet av mitt fantastiska verk, så att hela mänskligheten kan se det med egna ögon.

Medan min röst fördjupas i intensitet, iakttar jag samtidigt universums tillstånd. Genom mina ord görs skapelsens otaliga saker på nytt. Himlen förändras och även jorden förändras. Mänskligheten är utsatt i sin ursprungliga form och, långsamt, var och en enligt sitt slag, hittar människor omedvetet sin väg tillbaka in i sina familjers famn. Jag kommer att vara mycket nöjd med detta. Jag är fri från avbrott, och mitt stora verk fullbordas, helt omedvetet; skapelsens otaliga ting förvandlas, helt omedvetet. När jag skapade världen, formade jag allt efter deras slag, och samlade allt med en synlig form tillsammans med sitt slag. Medan slutet på min förvaltningsplan närmar sig, kommer jag att återställa skapelsens tidigare tillstånd; jag kommer att återställa allt som det ursprungligen var, genom att förändra allt på djupet, så att allt kommer att återvända till min plans famn. Tiden har kommit! Det sista skedet av min plan håller på att uppfyllas. Å, orena gamla värld! Du skall helt säkert falla ihop under mitt ord! Du skall helt säkert brytas ned till intet av min plan! Å, skapelsens otaliga ting! Ni kommer alla att få nytt liv genom mina ord; nu har ni en enväldig Herre! Å, rena och fläckfria nya värld! Du skall helt säkert återupplivas genom min härlighet! Å, berget Sion! Tig inte längre. Jag har återvänt i triumf! Jag granskar hela jorden från skapelsens mittpunkt. Människan har börjat ett nytt liv på jorden, har fått nytt hopp. Å, mitt folk! Hur kan du inte återvända till livet i mitt ljus? Hur kan du inte hoppa av glädje under min vägledning? Länderna ropar i glädjeyra, vattnen dånar av förtjusta skratt! Å, det uppståndna Israel! Hur kan du inte känna stolthet över min förutbestämmelse? Vem har gråtit? Vem har jämrat sig? Det gamla Israel har upphört att existera, och dagens Israel har rest sig i världen, upprätt och reslig, har rätat upp sig i hela mänsklighetens hjärta. Dagens Israel skall helt säkert nå existensens källa genom mitt folk! Å, hatiska Egypten! Ni tar väl inte fortfarande ställning mot mig? Hur kan ni utnyttja min nåd och försöka undfly min tuktan? Hur kan ni inte existera inom min tuktan? Alla de som jag älskar kommer helt säkert att leva för evigt, och alla de som tar ställning mot mig kommer helt säkert att tuktas av mig i evighet. Jag är en nitälskande Gud, jag kommer inte lättvindigt att skona människor för allt de har gjort. Jag kommer att vaka över hela jorden, och när jag framträder i de östra delarna av världen med rättfärdighet, majestät, vrede och tuktan, kommer jag att uppenbara mig själv för mänskligheten otaliga härskaror!

29 mars 1992

Föregående:Kapitel 25

Nästa:Kapitel 27