Allsmäktige Guds Kyrkas app

聆听神的声音,喜迎主耶稣重归!

Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Bokrullen som öppnas av Lammet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

När det gäller Gud, vilken är din förståelse?

Folk har trott på Gud länge, men ändå har de flesta ingen förståelse för ordet ”Gud”. De följer bara med i något slags virrvarr. De har ingen aning om exakt varför människan borde tro på Gud eller exakt vad Gud är. Om folk bara vet att de ska tro på och följa Gud, men inte vad Gud är, och inte förstår Gud, är det då inte det största skämtet i världen? Även om människor har bevittnat många himmelska mysterier vid det här laget och hört mycket djup kunskap som människan aldrig tidigare hade förstått, befinner de sig i mörkret när det gäller många av de mest grundläggande sanningar som de än så länge inte funderat på. Vissa säger kanske: ”Vi har trott på Gud i många år. Hur skulle vi inte kunna veta vad Gud är? Nedvärderar inte det här oss?” Men egentligen har ingen, trots att alla följer mig i dag, någon förståelse för allt detta nuvarande verk. De släpper de allra enklaste och alldagligaste av frågor, för att inte tala om den mest komplexa frågan om ”Gud”. Du bör veta att de frågor som du viftar bort och inte kan upptäcka är de som du borde förstå bäst, för du kan inget annat än att följa massan och du lägger inte vikt vid och bryr dig inte om vad du borde utrusta dig med. Vet du verkligen varför du borde tro på Gud? Vet du verkligen vad Gud är? Vet du verkligen vad människan är? Som en människa som tror på Gud, om du inte lyckas förstå de här sakerna, förlorar du då inte värdigheten som någon som tror på Gud? Mitt verk i dag är detta: att få människor att förstå sitt väsen, förstå allt som jag gör och lära känna Guds sanna ansikte. Det här är den sista akten i min förvaltningsplan, det sista stadiet av mitt verk. Det är därför jag berättar för er om alla livets mysterier i förväg, så att ni alla kan acceptera dem från mig. Eftersom det här är den sista tidsålderns verk, måste jag berätta för er om alla livets sanningar som ni aldrig har tagit in tidigare, även om ni är oförmögna att absorbera dem och att tåla dem, eftersom ni helt enkelt är otillräckliga och alltför dåligt utrustada. Jag vill avsluta mitt verk, göra färdigt allt mitt nödvändiga verk och informera er fullständigt om vilket uppdrag jag ger er, så att ni inte än en gång går vilse och faller för den ondas bedrägerier när mörkret nedstiger. Det finns många vägar bortom din förståelse, många saker du inte förstår. Du är så okunnig. Jag är väl medveten om din mognad och dina tillkortakommanden. Av den anledningen, trots att det finns många ord som du inte kommer att kunna absorbera, vill jag fortfarande berätta alla dessa sanningar för dig som du aldrig har tagit in tidigare – eftersom jag fortsätter oroa mig för om du, med din aktuella mognad, kommer att kunna vittna om mig. Det är inte så att jag förminskar er. Ni är alla vilddjur som inte har genomgått min formella utbildning och det är verkligen diskutabelt hur mycket ära som finns inom er. Trots att jag har lagt ner otroligt mycket energi på att verka på er, tycks det som att de positiva delarna i er är praktiskt taget obefintliga, medan de negativa delarna kan räknas på ena handens fingrar och de ägnas bara åt vittnesbörd för att skämma ut Satan. Nästan allt annat i er är Satans gift. För mig ser ni ut som om ni är bortom räddning. Så med tanke på hur saker och ting är nu, tittar jag på era olika beteenden och jag känner äntligen till er sanna mognad. Det är därför jag fortsätter oroa mig för er: Om människan lämnas att leva livet på egen hand, kommer hon då verkligen att klara sig bättre än eller lika bra som hur hon klarar sig i dag? Oroar ni er inte över er barnsliga mognad? Kan ni verkligen vara som Israels utvalda folk, lojala mot mig och endast mig under alla omständigheter? Det ni uppvisar är inte busigheten hos barn som inte är under sina föräldrars uppsikt, utan den råhet som bryter fram i djur som är utom räckhåll för sina mästares piskor. Ni borde känna till er natur, vilken också är den svaghet som ni alla delar, er gemensamma krämpa. Min enda uppmaning till er i dag är alltså att vittna om mig. Låt inte under några omständigheter den gamla krämpan flamma upp igen. Det viktigaste är att avge vittnesbörd. Det är hjärtat av mitt verk. Ni bör acceptera mina ord precis som Maria accepterade Jehovas uppenbarelse som kom till henne i en dröm, att tro och sedan lyda. Endast detta anses som att vara kysk. För det är ni som hör mina ord mest, de som är mest välsignade av mig. Jag ger er alla mina värdefulla ägodelar och skänker er precis allt. Er status och Israels folks status skiljer sig emellertid så mycket, det är hela världar mellan dem. I jämförelse med dem får ni emellertid så mycket mer. Medan de väntar desperat på mitt framträdande ägnar ni trevliga dagar med mig och tar del av mina rikedomar. I jämförelse, vad ger er rätten att klaga högljutt och bråka med mig och kräva delar av mina ägodelar? Får ni inte tillräckligt? Jag ger er så mycket, men det som ni ger mig i gengäld är hjärtskärande sorg och ångest, och hejdlöst agg och missnöje. Ni är alltför motbjudande, men samtidigt väcker ni också medlidande. Därför har jag inget annat val än att svälja all min förbittring och protestera mot er gång på gång. Under dessa flera tusen år av verk hade jag aldrig tidigare kommit med några invändningar mot mänskligheten eftersom jag har upptäckt att i den mänskliga historiens utveckling är bara sveken bland er de mest välkända. De är som värdefulla arv som lämnats över till er av antikens berömda förfader. Som jag hatar de där omänskliga svinen och hundarna. Ni är alltför samvetslösa! Er karaktär är alltför usel! Era hjärtan är alltför förhärdade! Om jag tog mina ord och mitt verk till israeliterna skulle jag ha vunnit ära för länge sedan. Men bland er är det annorlunda. Bland er finns det bara grym underlåtenhet, kalla handen från er och era ursäkter. Ni är alltför likgiltiga och alltför värdelösa!

Ni borde erbjuda allt ni har för mitt verk. Ni borde utföra arbete som gynnar mig. Jag vill berätta för er om allt som ni inte har klart för er så att ni kan vinna allt ni saknar från mig. Även om era brister är oräkneliga, är jag beredd att fortsätta utföra det verk som jag borde göra på er och bevilja er min sista barmhärtighet, så att ni kan dra nytta av mig och vinna den ära som är frånvarande i er och som världen aldrig har sett. Jag har arbetat i så många år, men ändå har ingen bland människorna någonsin känt mig. Jag vill berätta hemligheter för er som jag aldrig har berättat för någon annan.

Bland människorna var jag Anden som de inte kunde se, Anden som de aldrig kunde komma i kontakt med. Tack vare de tre stadierna av mitt verk på jorden (världens skapelse, försoning och förstörelse), uppenbarar jag mig i deras mitt vid olika tillfällen (aldrig offentligt) för att utföra mitt verk bland människorna. Den första gången jag uppträdde bland människorna var under Försoningens Tidsålder. Naturligtvis uppträdde jag i den judiska familjen; därför var det judiska folket de som fick se Gud komma till jorden. Anledningen till att jag utförde det här verket personligen var att jag ville använda mitt inkarnerade kött som ett syndoffer i mitt försonande verk. Så de första som såg mig var judarna under Nådens Tidsålder. Det var första gången jag verkade i köttet. Under Rikets Tidsålder är mitt verk att erövra och göra fullkomlig, så än en gång utför jag herdearbete i köttet. Det här är andra gången som jag verkar i köttet. Under de sista två stadierna av verket är det som folk kommer i kontakt med inte längre den osynliga, oåtkomliga Anden, utan en person som är Anden aktualiserad som kött. I människans ögon blir jag därmed än en gång en person som inte ser ut eller känns som Gud. Dessutom är den Gud som folk ser inte bara manlig, utan även kvinnlig, vilket är det som förbluffar och förbryllar dem mest. Gång på gång river mitt enastående verk upp gamla uppfattningar som har funnits i många, många år. Folk är chockade! Gud är inte bara den Helige Ande, den Anden, den sjufalt intensifierade Anden, den allomfattande Anden, utan också en person, en vanlig person, en exceptionellt vanlig person. Han är inte bara manlig, utan också kvinnlig. De liknar varandra på så vis att de båda är födda av människor, och skiljer sig på så vis att den ena är avlad av den Helige Ande och den andra är född av en människa men direkt härstammar från Anden. De liknar varandra på så vis att båda Guds inkarnerade kött utför Gud Faders verk, och skiljer sig från varandra på det viset att den ena utför försoningens verk och den andra utför erövrandets verk. Båda representerar Gud Fadern, men den ena är försoningens Herre fylld med kärleksfull vänlighet och nåd, medan den andra är rättfärdighetens Gud fylld med vrede och dom. Den ena är den högsta befälhavaren som inleder det försonande verket och den andra är den rättfärdige Guden som åstadkommer det erövrande verket. Den ena är början, den andra är slutet. Den ena är kött utan synd, den andra är kött som slutför försoningen, fortsätter verket och aldrig tillhör synden. Båda är samma Ande, men de vistas i olika kött och är födda på olika platser. Och flera tusen år skiljer dem åt. Samtidigt kompletterar deras verk varandra och står aldrig i konflikt med varandra och det går att tala om dem i samma andetag. Båda är personer, men den ena är en nyfödd gosse och den andra är en liten flicka. I alla dessa år har folk sett inte bara Anden och inte bara en människa, en man, utan också många saker som inte passar ihop med mänskliga föreställningar och därför kan de aldrig riktigt förstå mig. De fortsätter att tro på mig till hälften och tvivla på mig till hälften, som om jag existerar samtidigt som jag också är en illusorisk dröm. Det är därför som folk fortfarande, fram till denna dag, inte vet vad Gud är. Kan du verkligen sammanfatta mig i en enda mening? Vågar du på riktigt säga ”Jesus är ingen annan än Gud och Gud är ingen annan än Jesus”? Är du verkligen så djärv att du kan säga ”Gud är ingen annan än Anden och Anden är ingen annan än Gud”? Är du bekväm med att säga ”Gud är bara en person som iklätt sig kött”? Har du verkligen modet att hävda att ”Jesu avbild är helt enkelt Guds stora avbild?” Klarar du av att grundligt förklara Guds sinnelag och avbild med hjälp av din gåva för ord? Vågar du verkligen säga ”Gud skapade endast män, inte kvinnor, efter sin egen avbild”? Om du säger det, då skulle ingen kvinna vara bland mina utvalda och kvinnor skulle absolut inte vara en del av människosläktet. Vet du nu verkligen vad Gud är? Är Gud en människa? Är Gud en Ande? Är Gud verkligen en man? Kan enbart Jesus slutföra det verk som jag vill göra? Om du väljer endast en av ovanstående för att sammanfatta mitt väsen, då vore du en synnerligen okunnig trofast troende. Om jag verkar som inkarnerat kött en gång, och endast en gång, får du då begränsa mig? Kan du verkligen förstå mig helt med en enda blick? Kan du verkligen sammanfatta mig fullständigt enbart tack vare vad du har exponerats för under din livstid? Och om jag i mina två inkarnationer utför liknande verk, hur skulle du då uppfatta mig? Skulle du kunna lämna mig uppspikad på korset för evigt? Kan Gud vara så enkel som du säger?

Även om er tro är väldigt uppriktig, kan ingen ibland er förklara mig fullständigt, och ingen ibland er klarar av att vittna helt och hållet om alla sanningar som ni ser. Tänk så saken. Just nu är de flesta av er försumliga vad gäller era plikter. I stället jagar ni efter saker som tillhör köttet, mättar köttet och njuter girigt av köttet. Ni besitter inte mycket sanning. Hur kan ni då bära vittnesbörd om allt som ni har sett? Är ni verkligen övertygade om att ni kan vara mina vittnen? Om du en dag inte klarar av att vittna om allt du har sett i dag, då kommer du att ha förlorat funktionen hos en skapad varelse. Det kommer inte att finnas någon mening över huvud taget med din existens. Du kommer inte att vara värd att vara människa. Man skulle till och med kunna säga att du inte kommer att vara en människa! Jag har utfört oändligt mycket verk på er. Men eftersom du i nuläget inte lär dig någonting, vet någonting och arbetar i onödan kommer du, när jag behöver expandera mitt verk, bara stirra tomt, stum och fullständigt värdelös. Kommer inte det att göra dig till en alla tiders syndare? När den tiden kommer, kan det då inte hända att du känner den djupaste ånger? Kan det inte hända att du försjunker i bedrövelse? Jag utför inte allt detta verk nu för att jag är uttråkad, utan för att lägga en grund för mitt framtida verk. Det handlar inte om att jag befinner mig i en återvändsgränd och måste komma på något nytt. Du borde förstå att det verk jag utför inte är någon barnlek[a] utan en representation av min Fader. Du bör veta att jag inte gör allt det här själv. Jag representerar snarare min Fader. Din roll är under tiden enbart att följa, lyda, förändra och vittna. Det du bör förstå är varför du bör tro på mig. Det är den viktigaste frågan som ni alla måste förstå. För sin äras skull förutbestämde min Fader er alla åt mig i samma stund som han skapade världen. Det var enbart för mitt verks och hans äras skull som han förutbestämde er. Det är tack vare min Fader som ni tror på mig; det är tack vare min Faders förutbestämmelse som ni följer mig. Inget av det här har ni valt själva. Ännu viktigare är det att ni förstår att det är ni som min Fader skänkte till mig för att ni skall vittna om mig. Eftersom han skänkte er till mig borde ni följa de vägar som jag skänker till er och de vägar och de ord jag lär er, för det är er plikt att följa mina vägar. Det här är det ursprungliga syftet med er tro på mig. Så jag säger till er, ni är enbart människor som min Fader skänkte till mig för att ni skulle följa mina vägar. Ni tror emellertid bara på mig; ni kommer inte från mig eftersom ni inte tillhör den israelitiska familjen utan i stället är från den uråldriga ormens släkte. Det enda jag ber om är att ni ska bära vittnesbörd om mig, men i dag måste ni vandra mina vägar. Allt det här är för framtida vittnesbörds skull. Om ni bara fungerar som människor som lyssnar till mina vägar, då kommer ni inte ha något värde och betydelsen av att min Fader skänkte er till mig kommer att gå förlorad. Det som jag insisterar på att få berätta för er är det här: ”Ni bör vandra mina vägar.”

Fotnoter:

a. I ursprungstexten står det ”ett barn som leker på gatan.”

Föregående:Hur kommer du att sköta ditt framtida uppdrag?

Nästa:Vad vet du om tro?

Du kanske också gillar