I

Från det att människan upptäckte samhällsvetenskaperna

upptogs människans sinne av vetenskap och kunskap.

Sedan blev vetenskapen och kunskapen verktyg för att styra över människorna

och det fanns inte längre tillräckligt med plats för människan att tillbe Gud

eller några fördelaktiga villkor för tillbedjan av Gud.

Guds position sjönk ännu lägre i människans hjärta.

En värld i människans hjärta utan plats för Gud är mörk

och tom utan hopp.

Och därmed dök det upp många samhällsvetare, historiker och politiker

för att ge uttryck åt samhällsvetenskapliga teorier,

teorin om människans evolution

och andra teorier som går emot sanningen att Gud skapade människan,

för att fylla människans hjärta och sinne.

På det här sättet blev de som tror att Gud skapade allt ännu färre

och de som tror på evolutionsteorin blir allt fler.

II

En allt större grupp människor behandlar återgivningar av Guds verk

och hans ord under Gamla testamentets tid som myter och legender.

I sina hjärtan blir människor likgiltiga för Guds värdighet och storhet;

människor blir likgiltiga

för principen att Gud existerar och är herre över allt.

Människosläktets överlevnad och länders och nationers öde

har inte längre någon betydelse för dem.

Människan lever i en tom värld där allt går ut på

att äta, dricka och söka njutning …

Få människor ägnar sig åt att ta reda på var Gud utför sitt verk i dag,

eller att försöka se hur han leder och tar hand om människans slutmål.

III

Utan att människan vet det blir den mänskliga civilisationen

allt mindre i stånd att följa människans önskemål,

och det finns till och med många människor som känner att livet i denna värld

gör dem mindre lyckliga än dessa som redan gått bort.

Även folk i länder som brukade vara högt civiliserade uttrycker sådana klagomål.

Det spelar ingen roll

hur mycket härskare och sociologer grubblar över

hur den mänskliga civilisationen ska kunna bevaras,

för utan Guds ledning är det inte till någon nytta.

Ingen kan fylla tomheten i människans hjärta,

Ingen kan fylla tomheten i människans hjärta,

för ingen kan vara människans liv

och ingen social teori kan befria människan

från tomheten som ansätter henne.

ur ”Följ Lammet och sjung nya sånger”