Gud skapar Eva

1 Mos 2:18–20 Och Jehova Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, som motsvarar honom.” Och av jorden formade Jehova Gud alla markens djur och himlens alla fåglar, och han förde dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem; och vadhelst mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. Och mannen gav namn åt alla fyrfotadjur, åt himlens fåglar och åt markens alla djur, men för mannen fanns ingen medhjälpare som motsvarade honom.

1 Mos 2:22–23 Och av revbenet, som Jehova Gud hade tagit från mannen, gjorde han en kvinna, och han förde fram henne till mannen. Och Adam sade: ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för hon kom ur mannen.”

Det finns en viktig rad i den här delen av Skriften: ”Vadhelst mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn.” Så vem var det som gav alla levande varelser deras namn? Det var Adam, inte Gud. Den här raden berättar ett faktum för mänskligheten: När Gud skapade människan gav han henne intelligens. Människans intelligens kom alltså från Gud. Det här är helt visst. Men varför? Gick Adam i skolan när Gud hade skapat honom? Kunde han läsa? När Gud hade skapat olika slags levande varelser, kände Adam igen allihop? Talade Gud om för honom vad de hette? Naturligtvis, Gud lärde honom inte heller hur han skulle komma på namnen på de här varelserna. Det är sanningen! Men hur kunde då Adam veta hur han skulle uppkalla de här levande varelserna och vad för sorts namn han skulle ge dem? Det här hänger samman med frågan om vad Gud gav Adam när han skapade honom. Fakta visar att när Gud skapade människan, gav han henne sin intelligens. Det här är en viktig punkt, så lyssna noga. Det finns även en annan viktig punkt som ni måste förstå: När Adam gett dessa levande varelser deras namn, fastnade dessa namn i Guds vokabulär. Varför nämner jag detta? Därför att det också berör Guds sinnelag, och det här är en punkt jag måste förklara ytterligare.

Gud skapade människan, andades in liv i henne och gav henne även en del av sin intelligens, sina förmågor, och vad han har och är. När Gud hade gett människan allt detta kunde hon göra en del saker på egen hand och tänka själv. Om det som människan kommer på och gör är gott i Guds ögon, då accepterar Gud det och lägger sig inte i. Om det som människan gör är rätt, kommer Gud att låta det bestå. Så vad visar då frasen ”vadhelst mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn”? Den visar att Gud inte ansåg det befogat att ändra några av de namn som getts till de olika levande varelserna. Vad Adam än kallade en varelse såsa Gud ”så får det bli” och bekräftade varelsens namn. Uttryckte Gud någon åsikt i frågan? Nej, absolut inte. Så vad säger det här er? Gud gav människan intelligens och människan använde sin gudagivna intelligens för att göra saker. Om det som människan gör är positivt i Guds ögon, då bekräftar, erkänner och accepterar Gud det utan att bedöma eller kritisera. Det här är något som ingen människa, ond ande eller Satan kan göra. Ser ni hur Guds sinnelag uppenbaras här? Skulle en människa, en fördärvad individ, eller Satan låta någon annan göra något i deras namn, mitt framför näsan på dem? Självklart inte! Skulle de kämpa om den här positionen med den där andra personen eller den andra kraften som är olik dem? Givetvis skulle de göra det! Om det hade varit en korrumperad individ eller Satan som varit hos Adam den där gången, så skulle de garanterat ha förkastat det som Adam gjorde. De skulle utan tvekan ha förkastat allt Adam gjorde för att visa att de hade förmågan att tänka självständigt och hade sina egna unika insikter: ”Vill du kalla den så? Nåja, jag kommer i alla fall inte att kalla den det, jag kommer att kalla den det här; du kallade den Tom men jag tänker kalla den Harry. Jag måste visa hur klyftig jag är.” Vad är det för sorts natur? Är det inte vansinnigt arrogant? Men Gud då? Har han ett sådant sinnelag? Hade Gud någon ovanlig invändning angående vad Adam gjorde? Svaret är entydigt nej! I det sinnelag som Gud uppenbarar finns det inte den minsta antydan till grälsjuka, arrogans eller självrättfärdighet. Så mycket står helt klart här. Det här kanske verkar vara en bagatell, men om du inte förstår Guds väsen, om inte ditt hjärta försöker komma underfund med hur Gud agerar och vad han har för inställning, så kommer du inte att lära känna Guds sinnelag eller se uttrycket och uppenbarelsen av Guds sinnelag. Är det inte så? Håller ni med om det som jag just förklarade för dig? Gud besvarade inte Adams handlande med att högtravande förkunna: ”Det gjorde du bra, du har gjort rätt och jag håller med sig.” Men i sitt hjärta godkände, uppskattade och applåderade Gud vad Adam gjorde. Det här var det första som människan hade gjort för Gud enligt hans instruktion sedan skapelsen. Det var något människan gjorde i Guds ställe och å Guds vägnar. I Guds ögon hade det här sitt upphov i den intelligens han gett människan. Gud såg det som något gott, någonting positivt. Vad Adam gjorde den gången var den första manifestationen av Guds intelligens i människan. Sett ur Guds synvinkel var det en fin manifestation. Vad jag vill säga er här är att Guds syfte med att dela med sig till människan något av vad han har och är och sin av sin intelligens, var att människan skulle bli den levande varelse som manifesterar honom. Att en sådan levande varelse handlade å hans vägnar var precis vad Gud hade längtat efter att få se.

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”