Guds verk fortsätter att framskrida, och fastän syftet med hans verk är oföränderligt, förändras hela tiden de sätt han verkar på, och därmed också de som följer Gud. Ju mer Guds verk, desto mer grundligt kommer människan att känna Gud, och människans sinnelag förändras därmed tillsammans med hans verk. Men det är på grund av att Guds verk ständigt förändras som de som inte känner till den Helige Andes verk och de befängda personer som inte känner sanningen har blivit motståndare till Gud. Guds verk överensstämmer aldrig med människans föreställningar, för hans verk är alltid nytt och aldrig gammalt. Han upprepar aldrig ett gammalt verk utan skyndar snarare vidare med verk som aldrig tidigare utförts. Eftersom Gud inte upprepar sitt verk och människan undantagslöst bedömer Guds verk av idag utifrån hans verk i det förflutna, är det ytterst svårt för Gud att utföra varje steg i den nya tidsålderns verk. Människan lägger ut alltför många hinder! Människans tänkande är alltför inskränkt! Ingen människa känner Guds verk, men alla definierar de sådant verk. Långt från Gud förlorar människan liv, sanning och Guds välsignelser, men människan accepterar varken liv eller sanning, än mindre de större välsignelser som Gud skänker till mänskligheten. Alla människor vill vinna Gud men kan ändå inte tolerera några förändringar i Guds verk. De som inte accepterar Guds nya verk tror att Gud är oföränderlig, och att Guds verk för alltid står stilla. Enligt deras övertygelse är allt som behövs för att få evig frälsning från Gud att hålla lagen, och så länge de ångrar sig och bekänner sina synder kommer Guds hjärta alltid att vara tillfredsställt. De är av åsikten att Gud bara kan vara Guden enligt lagen och Guden som spikades fast på korset för människan; de anser också att Gud inte borde och inte kan gå utöver Bibeln. Det är just dessa åsikter som har fjättrat dem ordentligt vid den gamla lagen och hållit dem fångna genom hårda regler. Ännu fler anser att oavsett vilket nytt verk Gud utför, måste det styrkas av profetior, och att i varje skede av ett sådant verk måste också alla de som följer honom med ett sant hjärta få se uppenbarelser, annars kan inte detta verk komma från Gud. Det är redan svårt för människan att lära känna Gud. När detta läggs till människans absurda hjärta och hennes upproriska natur, självhärlighet och inbilskhet, då är det desto svårare för människan att acceptera Guds nya verk. Människan varken studerar Guds nya verk med omsorg eller accepterar det med ödmjukhet; människan antar istället en föraktfull attityd och inväntar Guds uppenbarelser och vägledning. Är inte detta beteendet hos en människa som gör uppror mot och motsätter sig Gud? Hur kan sådana personer få Guds godkännande?

På den tiden förkunnade Jesus att Jehovas verk hade passerat under Nådens Tidsålder, liksom jag i dag säger att Jesu verk har passerat. Om bara Lagens Tidsålder hade funnits, och inte Nådens Tidsålder, hade Jesus inte kunnat korsfästas och inte kunnat friköpa hela mänskligheten; om bara Lagens Tidsålder hade existerat, skulle mänskligheten verkligen ha kunnat utvecklas fram till denna dag? Historien går framåt; är inte historia Guds verks naturlag? Är inte detta en skildring av hans förvaltning av människan inom hela universum? Historien utvecklas framåt, och det gör även Guds verk, och Guds vilja förändras ständigt. Det skulle vara opraktiskt för Gud att upprätthålla ett enda skede av ett verk under sex tusen år, för alla människor vet att han alltid är ny och aldrig gammal. Han skulle omöjligen kunna fortsätta att upprätthålla ett verk som liknar korsfästelsen, och en gång, två gånger, tre gånger … spikas fast på korset. Detta är en absurd människas uppfattning. Gud upprätthåller inte samma verk, och hans verk förändras hela tiden och är alltid nytt, liksom jag dagligen säger nya ord till er och utför nya verk. Detta är det verk jag utför; nyckeln till det ligger i orden ”nytt” och ”underbart”. ”Gud är oföränderlig, och Gud kommer alltid att vara Gud”; detta talesätt är verkligen sant. Guds väsen förändras inte, Gud är alltid Gud, och han skulle aldrig kunna bli Satan, men det bevisar inte att hans verk är så beständigt och oföränderligt som hans väsen. Du förkunnar att Gud är sådan, men hur kan du då förklara att Gud alltid är ny och aldrig gammal? Guds verk sprider kontinuerligt ut sig och förändras ständigt, och Guds vilja visar sig ständigt och kommer till människans kännedom. Vartefter människan upplever Guds verk, förändras hela tiden hennes sinnelag, och hennes kunskap förändras hela tiden. Varifrån kommer då denna förändring? Är det inte från Guds ständigt föränderliga verk? Om människans sinnelag kan förändras, varför kan inte människan låta även mitt verk och mina ord ständigt förändras? Måste jag underkasta mig människans begränsningar? Är det inte så att du nu bara tillgriper ordklyveri?

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”