Så länge Guds förvaltning existerat har han varit fullt engagerad i att utföra sitt verk. Trots att han dolt sin person för människan har han alltid funnits vid hennes sida, arbetat med henne, uttryckt sitt sinnelag, väglett hela mänskligheten med sitt väsen och utfört sitt verk på varenda individ med hjälp av sin kraft, sin vishet, och sin auktoritet, och på så sätt skapat lagens tidsålder, nådens tidsålder och nu rikets tidsålder. Trots att Gud döljer sin person för människan, uppenbarar han utan förbehåll sitt sinnelag, sitt väsen och allt han äger liksom sin vilja med mänskligheten så att människan ska kunna se och uppleva det. Även om människor inte kan se eller röra Gud är det Guds sinnelag och väsen, som mänskligheten möter, absoluta uttryck för Gud själv. Inte sant? Oavsett vilket sätt eller vilken infallsvinkel Gud väljer för sitt verk, behandlar han alltid folk genom sin sanna identitet, gör det arbete som åligger honom och säger de ord han måste säga. Oavsett varifrån Gud talar – han kan vara i tredje himlen, på jorden i köttet eller till och med en vanlig person – talar han alltid till människan med hela sitt hjärta och hela sitt sinne, utan någon svekfullhet eller något hemlighållande. När Gud utför sitt verk uttrycker han sitt ord och sitt sinnelag, och han uttrycker vad han har och är, utan någon som helst reservation. Han vägleder mänskligheten med sitt liv och sitt väsen och allt han har. Det var så här människan levde under lagens tidsålder – mänsklighetens vaggas era – vägledd av den ”osynliga och oåtkomlige” Guden.

Gud blev kött för första gången efter lagens tidsålder, en inkarnation som varade i trettiotre och ett halvt år. Är trettiotre och ett halvt år lång tid för en människa? (Ingen lång tid.) Eftersom en människas livslängd vanligtvis är mycket längre än trettiotalet år, är det här inte någon särskilt lång tid för en människa. Men för den inkarnerade Guden var dessa trettiotre och ett halvt år verkligen lång tid. Han blev en människa, en vanlig person som åtog sig Guds verk och uppdrag. Det innebar att han tvingades åta sig uppgifter som en vanlig människa inte klarar, samtidigt som han utstod lidanden som vanliga människor inte uthärdar. Det lidande som Herren Jesus utstod under nådens tidsålder, från början av hans verksamhet tills han spikade fast på korset, är kanske inte något som människor i dag kan ha bevittnat personligen, men ni kan väl åtminstone få ett hum om det genom berättelserna i Bibeln? Oavsett hur många detaljer det finns i dessa nedtecknade fakta, var Guds verk under denna period, när allt kommer omkring, fullt av umbäranden och lidande. För en fördärvad människa är trettiotre och ett halvt år inte lång tid; lite lidande är en bagatell. Men för den helige, fläckfrie Guden som måste bära mänsklighetens alla synder och äta, sova och leva med syndare var denna smärta otroligt stor. Han är Skaparen, den Högste över allting och härskare över allt, men när han kom till den här världen tvingades han utstå fördärvade människors förtryck och grymhet. För att kunna fullborda sitt verk och rädda mänskligheten från havet av elände var han tvungen att dömas av människan och bära hela mänsklighetens synder. Omfattningen av det lidande han gick igenom kan vanliga människor omöjligen begripas eller förstå. Vad representerar detta lidande? Det representerar Guds kärlek till mänskligheten. Det står för den förödmjukelse han led och det pris han betalade för människans frälsning, för att gottgöra deras synder och för att fullborda detta stadium av hans verk. Det betyder också att Gud skulle återlösa människan från korset. Det här är ett pris som betalades i blod, i liv, ett pris som ingen skapad varelse skulle ha råd med. Att han kunde uthärda denna sorts lidande och utföra denna typ av verksamhet beror på att han har Guds väsen och besitter vad Gud har och är. Det här är något som ingen varelse han skapat skulle kunnat göra i hans ställe. Det här är Guds verk under nådens tidsålder och en uppenbarelse av hans sinnelag. Avslöjar detta någonting om vad Gud har och är? Är det värt för mänskligheten att ta reda på det?

Fastän människorna under den tidsåldern inte såg Guds person, tog de emot Guds syndoffer och friköptes från korset av Gud. Mänskligheten är kanske inte obekant med det verk som Gud utförde under nådens tidsålder, men är någon bekant med det sinnelag och den vilja som Gud uttryckte under denna period? Människan känner bara till detaljer av Guds verk under olika tidsåldrar eller genom olika kanaler, eller berättelser med anknytning till Gud som ägde rum samtidigt som Gud utförde sitt verk. De här detaljerna och berättelserna innehåller som mest bara lite information eller historier om Gud och säger ingenting om hans sinnelag och väsen. Så oavsett hur många berättelser om Gud som folk känner till, så innebär inte det att de har en djup förståelse och kunskap om Guds sinnelag eller hans väsen. Även om folk under nådens tidsålder hade upplevt en nära och intim kontakt med Gud i köttet, var deras kunskap om Guds sinnelag och Guds väsen praktiskt taget obefintlig, precis som under lagens tidsålder.

Under rikets tidsålder blev Gud kött igen, på samma sätt som första gången. Under denna period av verket uttrycker Gud fortfarande sitt ord utan några reservationer, utför det verk han har att utföra och uttrycker vad han har och är. Samtidigt fortsätter han att uthärda och tolerera människas olydnad och okunskap. Uppenbarar inte Gud ständigt sitt sinnelag och uttrycker sin vilja även under denna period av verket? Därför har Guds sinnelag, hans väsen, hans tillhörigheter och hans vilja, hela tiden varit öppna för varenda individ, från människans skapelse till idag. Gud har aldrig avsiktligt dolt sitt väsen, sitt sinnelag, eller sin vilja. Det är bara det att mänskligheten inte bryr sig om vad Gud gör och vad han vill – det är därför människan har så ynkligt lite förståelse av Gud. Med andra ord, även om Gud döljer sin person står han ständigt vid mänsklighetens sida och framställer alltid sin vilja, sitt sinnelag och sitt väsen öppet. I viss mening är också Guds person öppen för folk, men på grund av människornas blindhet och olydnad kan de aldrig se Guds anlete. Men om det är på det viset, borde det då inte vara lätt för alla att förstå Guds sinnelag och Gud själv? Det är en mycket svår fråga att besvara, inte sant? Man kan tycka att det är lätt, men fastän vissa människor försöker få kunskap om Gud, kan de inte lära känna honom riktigt eller få en klar uppfattning om honom – den är alltid oklar och diffus. Men om man säger att det inte är lätt, så stämmer inte det heller. Efter att ha varit föremål för Guds verk under så lång tid, borde alla verkligen ha kommit i kontakt med Gud genom sina upplevelser. De borde åtminstone ha anat Gud i sina hjärtan eller snuddat vid honom andligen, eller åtminstone haft någon känsla av Guds sinnelag och fått en viss förståelse av honom. Från den tiden då människan började följa Gud till idag har mänskligheten fått alldeles för mycket, men på grund av alla slags orsaker – människans dåliga kaliber, okunnighet, upproriskhet och varierande avsikter – har mänskligheten också förlorat alltför mycket av det. Har inte Gud gett mänskligheten tillräckligt redan? Även om Gud döljer sin person för mänskligheten, förser han människorna med vad han har och är, och med sitt liv; mänsklighetens kunskap om Gud ska inte bara vara vad den är nu. Det är därför jag anser att det är nödvändigt att samtala mer med er kring ämnet Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv. Skälet är att de tusentals år av omsorg och omtanke som Gud har ägnat människan inte ska ha varit förgäves, utan att människorna verkligen ska kunna förstå och uppskatta Guds vilja med dem. Det är på det viset folk kan avancera till ett nytt stadium i sin kunskap om Gud. Det kommer också att återbörda Gud till hans rättmätiga plats i människors hjärtan; alltså göra honom rättvisa.

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”