Frälsaren har återvänt

Allt Gud gör är ytterst noga planerat. När han ser att en sak eller att det uppstår en viss situation finns det i hans ögon alltid en norm som han bedömer det efter, och denna norm avgör om han startar en plan för att ta itu med det eller hur han ska hantera saken eller situationen. Han är inte likgiltig eller känslolös mot allt. Det är faktiskt precis tvärtom. Här finns en vers som säger vad Gud sade till Noa: ”Jag ska göra slut på allt kött, för på grund av dem är jorden full av våld. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden.” När Gud sa detta, menade han då att han bara förgjorde människor? Nej! Gud sade att han skulle förgöra allt levande kött. Varför vill Gud ha förgörelse? Här finns en annan uppenbarelse av Guds sinnelag: I Guds ögon finns det en gräns för hans tålamod med människans fördärv, med smutsen, våldet och olydnaden. Var går gränsen? Det framgår av Guds ord: ”Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, för allt kött levde i fördärv på jorden.” Vad betyder frasen: ”För allt kött levde i fördärv på jorden”? Den betyder att allt levande, inklusive de som har följde Gud, de som åkallade Guds namn, de som en gång offrade brännoffer till Gud, de som muntligen erkände Gud och till och med prisade honom – när deras uppträdande blivit fullt av fördärv och detta nådde Guds ögon, då skulle han bli tvungen att utplåna dem. Där gick gränsen för Gud. Så hur mycket tålamod visade då Gud människan och allt kötts fördärv? Så mycket att inga människor, varken sådana som följde Gud och icke troende, längre gick rätt väg. Så mycket att människan inte bara var moraliskt fördärvad och full av ondska, utan att det inte längre fanns någon som trodde på Guds existens, än mindre någon som trodde att världen styrs av Gud och att Gud kan ge människorna ljus och visa dem den rätta vägen. Så mycket att människan föraktade Guds existens och inte tillät Gud att existera. När människans fördärv nådde denna punkt, då stod inte Gud ut längre. Vad skulle ersätta det? Guds vrede och Guds straff. Var inte det en delvis uppenbarelse av Guds sinnelag? Finns det inga människor som är rättfärdiga i Guds ögon i den nuvarande tidsåldern? Finns det inga människor som är fullkomliga i Guds ögon? Är det här en tidsålder då allt kötts beteende på jorden är fördärvat i Guds ögon? Utmanar inte alla människor av kött – bortsett från dem som Gud vill fullkomna och de som kan följa Gud och ta emot hans frälsning – gränsen för Guds tålamod? Är inte allt som händer omkring er – allt ni ser med era ögon och hör med era öron och personligen upplever varje dag i denna värld – fullt av våld? I Guds ögon, borde inte en sådan värld, en sådan tidsålder, avslutas? Även om bakgrunden i den nuvarande tidsåldern skiljer sig helt från bakgrunden på Noas tid, är Guds känslor och den vrede han känner mot människans fördärv exakt desamma som på den tiden. Gud kan vara tålmodig på grund av sitt verk, men i Guds ögon borde den här världen – i ljuset av omständigheterna och villkoren – ha utplånats för länge sedan. Situationen är mycket värre än den var när världen en gång förgjordes av syndafloden.

Utdrag ur ”Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv I”

I den vidsträckta världen har oräkneliga förändringar ägt rum – hav har slammat igen till fält, fält har svämmat över och blivit hav, om och om igen. Förutom han som härskar över alla ting i universum finns det ingen som kan leda och vägleda detta människosläkte. Det finns ingen mäktig som arbetar eller gör förberedelser för människosläktet, och än mindre någon som kan leda detta människosläkte till det ljusa slutmålet och befria det från jordiska orättvisor. Gud begråter mänsklighetens framtid, han sörjer över mänsklighetens fall och det smärtar honom att mänskligheten steg för steg går mot förfall och vägen utan återvändo. En mänsklighet som har krossat Guds hjärta och förnekat honom för att söka den onde: Har någon någonsin ägnat en tanke åt vart en sådan mänsklighet kan vara på väg? Det är av just denna orsak som ingen känner Guds vrede, som ingen söker ett sätt att behaga Gud eller försöker närma sig Gud, och dessutom, som ingen försöker förstå Guds sorg och smärta. Även efter att ha hört Guds röst fortsätter människan på sin egen väg, framhärdar i att irra bort från Gud, undviker Guds nåd och omvårdnad och skyr hans sanning och föredrar att sälja sig själv till Satan, Guds fiende. Och vem har ägnat någon tanke – om mänskligheten skulle framhärda i sin halsstarrighet – åt hur Gud kommer att agera gentemot denna mänsklighet som har avvisat honom utan en blick tillbaka? Ingen vet att orsaken till Guds upprepade påminnelser och förmaningar är att han i sina händer har förberett en katastrof utan like som kommer att vara outhärdlig för människans kött och själ. Denna katastrof är inte bara ett straff för köttet utan även för själen. Detta måste du veta: När Guds plan går om intet, och när hans påminnelser och förmaningar inte väcker något gensvar, vad för slags vrede kommer han då att släppa lös? Det kommer inte att likna något som någon skapad varelse någonsin upplevt eller hört. Och därför säger jag att denna katastrof saknar motstycke och aldrig kommer att upprepas. För Guds plan är att enbart denna gång skapa mänskligheten och att enbart denna gång rädda mänskligheten. Detta är första gången och även den sista. Därför kan ingen förstå de omsorgsfulla avsikter och den ivriga förväntan med vilka Gud räddar mänskligheten denna gång.

Utdrag ur ”Gud är källan till människans liv”

De sista dagarna har kommit och i länder över hela världen råder turbulens. Politiken är i oordning, och överallt finns hungersnöd, farsoter, översvämningar och torka. I människans värld råder katastrof. Himlen har också skickat ner elände. Detta är tecken på de sista dagarna. Men för människorna verkar det som en värld av glädje och prakt; den blir mer och mer sådan, alla människors hjärtan dras till den, och många är fängslade och oförmögna att dra sig ut ur den; många kommer att förledas av dem som ägnar sig åt bedrägerier och trolldom.

Utdrag ur ”Trosutövning (2)”

Alla sorters katastrofer kommer att inträffa, den ena efter den andra; alla länder och alla platser kommer att drabbas av stora olyckor: farsoter, hungersnöd, översvämningar, torka och jordbävningar inträffar överallt. De här katastroferna sker inte bara på en eller två platser, inte heller kommer de att vara över på en eller två dagar, utan tvärtom kommer de att breda ut sig över ett större och större område och bli allt svårare. Under den här tiden kommer alla slags insektsplågor att avlösa varandra och kannibalism är något som kommer att förekomma överallt. Detta är min dom över alla länder och folk.

Utdrag ur ”Kapitel 65” i ”Kristi yttranden i begynnelsen”

Öppna era ögon och titta, så kan ni se min stora makt överallt! Ni kan vara säkra på att jag är överallt. Kosmos och himlavalvet sprider min stora makt. De ord jag har talat har besannats i uppvärmningen av vädret, i klimatförändringen, i människors missbildningar, i den sociala dynamikens oordning och i falskheten i människornas hjärtan. Solen bleknar och månen blir röd; allt är ur balans. Är det möjligt att ni fortfarande inte ser dessa ting?

Guds stora makt uppenbaras i detta. Han är utan tvekan den ende sanne Guden – den Allsmäktige – som människor har försökt nå i många år! Vem kan skapa något genom att bara yttra ord? Endast Allsmäktige Gud. I samma stund som han talar, visar sig sanningen. Hur kan man säga att han inte är den sanne Guden?

Utdrag ur ”Kapitel 39” i ”Kristi yttranden i begynnelsen”

I dag stiger jag inte bara ner till den stora drakens nation, utan jag vänder mig också om för att möta hela universum och får hela universum att skaka. Finns det en enda plats någonstans som inte är föremål för min dom? Finns det en enda plats som inte träffas av olyckor som jag låter regna ner över den? Vart jag än begett mig har jag spridit ut alla slags ”frön till katastrofer”. Detta är ett av de sätt jag arbetar på, och det är utan tvivel en frälsningshandling för mänskligheten och vad jag ger dem är ändå en slags kärlek. Jag vill låta ännu fler människor lära känna mig och kunna se mig och på detta sätt komma att vörda en Gud som de inte har kunnat se under så många år, men som just nu är verklig.

Utdrag ur ”Kapitel 10” i ”Guds ord till hela universum”

Men så länge som den gamla världen fortsätter att existera, kommer jag att slunga ut min ilska över dess nationer, öppet förkunna mina administrativa förordningar i hela universum, och sända tuktan till vemhelst som kränker dem:

När jag vänder mitt ansikte mot universum för att tala, hör hela mänskligheten min röst, och ser därefter alla de verk som jag har format i hela universum. De som går emot min vilja, det vill säga som motsätter sig mig med mänskliga gärningar, kommer att falla under min tuktan. Jag kommer att ta de talrika stjärnorna på himlen och skapa dem på nytt, och tack vare mig kommer solen och månen att förnyas – skyarna är inte längre som de var; jordens otaliga ting kommer att förnyas. Alla kommer att bli fullkomnade genom mina ord. Universums många nationer kommer att delas upp på nytt och ersättas av min nation, så att nationerna på jorden försvinner för evigt och blir till en nation som tillber mig; alla jordens nationer kommer att förstöras, och upphöra att existera. Av människorna i universum kommer alla de som tillhör djävulen att utrotas; alla som tillber Satan kommer att slås ned av min brinnande eld, det vill säga alla förutom de som nu befinner sig i strömmen, resten kommer att förvandlas till aska. När jag tuktar de många folken, kommer de i den religiösa världen i varierande utsträckning att återvända till mitt rike, erövrade av mina verk, eftersom de kommer att ha sett ankomsten av den Helige som kommer på ett vitt moln. Hela mänskligheten kommer att följa sin egen sort, och kommer att tuktas utifrån vad de har gjort. De som har tagit ställning mot mig kommer alla att förgås; vad gäller de vars gärningar på jorden inte har involverat mig, kommer de, på grund av hur de har klarat sig, att fortsätta existera på jorden under mina söners och mitt folks styre. Jag kommer att uppenbara mig för de otaliga folken och de otaliga nationerna, låta min egen röst ljuda ut över jorden för att tillkännage fullbordandet av mitt fantastiska verk, så att hela mänskligheten kan se det med egna ögon.

Utdrag ur ”Kapitel 26” i ”Guds ord till hela universum”

I flera millennier har människan längtat efter att få bevittna Frälsarens ankomst. Hon har längtat efter att få skåda Frälsaren Jesus komma på ett vitt moln när han personligen stiger ner bland dem som har längtat och väntat på honom i tusentals år. Människan har också längtat efter att Frälsaren ska återvända och återförenas med dem; det vill säga, längtat efter att Frälsaren Jesus, som varit skild från människorna i tusentals år, ska komma tillbaka och än en gång utföra det återlösningsverk som han gjorde bland judarna, vara medkännande och kärleksfull mot människan, förlåta människans synder, bära hennes synder och även bära alla hennes överträdelser och befria henne från synd. Vad människan längtar efter är att Frälsaren Jesus ska vara den samme som förr – en Frälsare som är älskvärd, god och vördnadsfull, som aldrig är vred på människan och aldrig klandrar henne utan förlåter och tar på sig alla människans synder och till och med, liksom tidigare, kommer att dö på korset för människans skull. Sedan Jesus gav sig av har de lärjungar som följde honom, liksom alla de heliga som blev frälsta i hans namn, längtat förtvivlat efter honom och väntat på honom. Alla de som blev frälsta av Jesus Kristi nåd under nådens tidsålder har längtat efter den triumfens dag i ändens tid då Frälsaren Jesus stiger ner på ett vitt moln för att framträda inför alla människor. Det är naturligtvis också den gemensamma önskan hos alla dem som accepterar Frälsaren Jesu namn idag. Alla i universum som känner till Frälsaren Jesu frälsning har längtat förtvivlat efter att Jesus Kristus plötsligt ska komma för att fullborda vad Jesus sa när han var på jorden: ”Jag ska komma på samma sätt som jag gav mig av”. Människan tror att Jesus, efter korsfästelsen och uppståndelsen, återvände till himlen på ett vitt moln för att inta sin plats på den Högstes högra sida. På samma sätt ska Jesus stiga ner, återigen på ett vitt moln (det molnet syftar på det moln som Jesus färdades på när han återvände till himlen), bland dem som i tusentals år har längtat förtvivlat efter honom, och han ska se ut och vara klädd som en jude. Efter att ha framträtt för människorna ska han skänka dem mat, göra så att levande vatten strömmar fram åt dem och leva bland människorna, full av nåd och full av kärlek, livfull och verklig. Alla det här är vad folk tror. Men Frälsaren Jesus gjorde inte det. Han gjorde motsatsen till det som människan föreställde sig. Han kom inte till dem som hade längtat efter hans återkomst och han framträdde inte för alla människor när han färdades på det vita molnet. Han har redan kommit, men människan känner honom inte och är fortfarande ovetande om honom. Människan väntar bara planlöst på honom, omedveten om att han redan har nedstigit på ett ”vitt moln” (det moln som är hans ande, hans ord, hela hans sinnelag och allt han är) och nu finns hos en skara övervinnare som han kommer att skapa i de sista dagarna. Människan vet inte följande: Hur ska den helige Frälsaren Jesus, trots all den tillgivenhet och kärlek han hyser för människan, kunna verka i dessa ”tempel” som bebos av smuts och orena andar? Fastän människan har väntat på hans ankomst – hur skulle han kunna visa sig för dem som äter de orättfärdigas kött, dricker de orättfärdigas blod och bär de orättfärdigas kläder, som tror på honom men inte känner honom och som ständigt utpressar honom? Människan vet bara att Frälsaren Jesus är full av kärlek och överfull av medkänsla och att han är syndoffret, fyllt av återlösning. Hon har ingen aning om att han är Gud själv som flödar över av rättfärdighet, majestät, vrede och dom, äger auktoritet och är full av värdighet. Så även om människan ivrigt väntar på och längtar efter Återlösarens återkomst, och även om himlen grips av hennes böner, framträder inte Frälsaren Jesus för dem som tror på honom men inte känner honom.

Utdrag ur ”Frälsaren har redan återvänt på ett ’vitt moln’”

När nådens tidsålder är slut, inleds den sista tidsåldern och Jesus har redan kommit. Hur skulle han fortfarande kunna heta Jesus? Hur skulle han fortfarande kunna anta Jesu kropp bland människor? Har du glömt att Jesus inte var något mer än bilden av en nasaré? Har du glömt att Jesus bara var människosläktets återlösare? Hur skulle han kunna ta på sig arbetet med att erövra och fullkomna i de sista dagarna? Jesus for upp på ett vitt moln, det är ett faktum, men hur skulle han kunna återvända på ett vitt moln bland människor och fortfarande kallas Jesus? Hur skulle människorna kunna undgå att känna igen honom om han verkligen kom på ett moln? Skulle inte människor i hela världen känna igen honom? I så fall, skulle inte Jesus och endast han vara Gud? I så fall skulle Gud ha en judes utseende och dessutom se likadan ut i evighet. Jesus sade att han skulle komma tillbaka på samma sätt som han farit, men vet du vad hans ords egentligen betyder? Har han verkligen berättat detta för er? Allt du vet är att han ska komma tillbaka på samma sätt som han for, på ett moln, men vet du exakt hur Gud själv utför sitt verk? Om du verkligen kunde se det, hur ska man då förklara Jesu ord? Han sade: När Människosonen kommer i de sista dagarna ska han inte själv veta, änglarna ska inte veta det, budbärarna i himlen ska inte veta det och ingen människa ska veta det. Bara Fadern ska veta — det vill säga, bara Anden kommer att veta det. Inte ens Människosonen själv vet det, och ändå kan alltså du se och veta? Om du kunde veta och se med egna ögon, då hade väl de här orden varit helt bortkastade? Och vad sade Jesus den där gången? ”Men om den dagen och den timmen vet ingen något, varken himlens änglar eller Sonen, ingen utom Fadern själv. För så som på Noas tid, så ska det vara vid Människosonens ankomst. … Därför ska också ni vara redo, för Människosonen kommer vid en tid ni inte väntar er.” När den dagen kommer vet inte Människosonen själv. Människosonen är Guds inkarnation i köttet, en normal och vanlig människa. Inte ens Människosonen själv vet det, så hur skulle du kunna veta det? Jesus sade att han kommer tillbaka så som han farit. Inte ens han själv vet när han kommer – så hur skulle han kunna tala om det för dig i förväg? Kan du se hans ankomst? Skämtar du?

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)”

Gud har inkarnerats på det kinesiska fastlandet eller, som våra landsmän från Hong Kong och Taiwan säger, ”det inre Kina”. När Gud kom ner på jorden från himlen där ovan var det ingen i himlen eller på jorden som märkte det, för detta är den sanna innebörden i att Gud återvänder fördold. Han har verkat och levt i köttet under lång tid, och ändå har ingen märkt det. Än idag är det ingen som märker det. Kanske kommer det här att förbli en evig gåta. Att Gud har kommit i köttet denna gång är någonting som människan omöjligen kan bli varse. Oavsett hur omfattande och kraftig påverkan av Andens verksamhet är, förblir Gud alltid oberörd och röjer aldrig någonting. Man kan säga att det här stadiet i hans verk är det samma som om det hade ägt rum i det himmelska riket. Även om det är uppenbart för alla som har ögon att se med, är det ingen som känner igen det. När Gud avslutar detta stadium i sitt verk kommer alla människor att bryta med sin vanliga attityd^[1] och vakna upp ur sin långa dröm. Jag kommer ihåg att Gud en gång sade: ”Att komma i köttet denna gång är som att falla in i tigerns kula”. Vad detta betyder är att eftersom Gud i denna del av sitt verk kommer i köttet och dessutom föds i den stora röda drakens boning, möter han extrema faror när han kommer till jorden den här gången, långt värre än tidigare. Vad han möter är knivar och gevär, knölpåkar och klubbor; vad han möter är frestelse; vad han möter är skaror av människor vars ansikten är fyllda av mordiska avsikter. Han riskerar att dödas när som helst. Gud kom och förde med sig vrede. Men han kom för att utföra fullkomnandets verk, vilket innebär att han kom för att utföra den andra delen av sitt verk, det som fortsätter efter återlösningsverket. Gud har ägnat den yttersta tankeverksamhet och omsorg åt detta stadium i sitt verk, och han använder alla upptänkliga medel för att undvika attacker av frestelse, håller sig ödmjukt dold och visar aldrig upp sin identitet. När Jesus räddade människorna från korset fullbordade han bara återlösningsverket; han utförde inte fullkomnandets verk. Det var alltså bara hälften av Guds verk som utfördes, och att slutföra återlösningsverket var bara hälften av hela hans plan. När den nya tidsåldern var på väg att börja och den gamla var på väg att ta slut, började Gud Fader tänka över den andra delen av sitt verk och göra förberedelser för den. Denna inkarnation i de sista dagarna hade inte förutsagts tydligt tidigare, vilket lade grunden till den ökade hemlighetsfullhet som omgav Guds människoblivande denna gång. Utan att mänsklighetens massor märkte någonting kom Gud i gryningen till jorden och började sitt liv i köttet. Människor var omedvetna om att denna stund kom. Kanske sov de djupt allesamman; kanske väntade många som höll sig vakna och vakade, och kanske bad många tyst till Gud i himlen. Men bland alla dessa människor var det inte en enda som visste att Gud redan kommit till jorden. Gud arbetade på det här viset för att kunna genomföra sitt verk smidigare och nå bättre resultat, och även för att förebygga ännu fler frestelser. När människan vaknar ur sin vårliga slummer kommer Guds verk att ha avslutats för länge sedan och han kommer att ge sig iväg och avsluta sitt kringflackande liv på jorden. Eftersom Guds verk kräver att Gud handlar och talar i egen person och eftersom det inte finns någon möjlighet för människan att ingripa, har Gud utstått extremt lidande i syfte att komma till jorden och själv utföra verket. Människan är oförmögen att utföra Guds arbete åt honom. Därför utstod Gud faror, som var tusen gånger större än farorna under nådens tidsålder, för att komma ned till det land där den stora röda draken bor och själv utföra sitt verk med all sin tankekraft och omsorg för att återlösa denna skara utarmade människor, denna skara människor som satt fast i en dynghög. Ingen känner till Guds existens men det bekymrar honom inte eftersom det gagnar hans verk i högsta grad. Allesamman är avskyvärda och extremt ondskefulla, så hur skulle de kunna tolerera Guds existens? Detta är anledningen till att Gud alltid kommer till jorden i tystnad. Det spelar ingen roll om människan har sjunkit till grymhetens värsta excesser – Gud låter sig inte beröras av detta utan fortsätter att göra det arbete han måste för att fullgöra det större uppdrag som den himmelske Fadern har anförtrott honom.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (4)”

Den inkarnerade Guden visar sig bara för ett litet antal av de människor som följer honom under denna period då han personligen utför sitt verk, och inte för alla skapade varelser. Han blev kött enbart för att fullborda en etapp av sitt verk och inte för att visa människan sin gestalt. Hans verk måste emellertid utföras av honom själv och följaktligen är det nödvändigt för honom att göra det i köttet. När det här arbetet avslutas kommer han att lämna människans värld; han kan inte stanna kvar på lång sikt bland människorna för att inte riskera att stå i vägen för det kommande arbetet. Vad han manifesterar för massan är endast sitt rättfärdiga sinnelag och alla sina gärningar, men inte bilden av sin kropp då han två gånger blev kött, för Guds gestalt kan bara visas genom hans sinnelag och kan inte ersättas av hans inkarnerade kötts gestalt. Hans kötts gestalt visas bara för ett begränsat antal människor, dessa som följer honom medan han är verksam i köttet. Det är därför det arbete som utförs nu sker i hemlighet. På samma sätt visade Jesus sig bara för judarna när han bedrev sin verksamhet, och han visade sig aldrig offentligt för något annat folk. Så snart han hade avslutat sin gärning lämnade han sålunda omgående människans värld och stannade inte kvar; efteråt var det inte han, denna mänskliga gestalt, som visade sig för människorna, utan den helige Ande som utförde arbetet direkt. Så snart den inkarnerade Gudens arbete är helt avslutat, kommer han att lämna den fysiska världen och kommer aldrig mer att göra något arbete liknande det han gjorde under sin tid i köttet. I fortsättningen kommer all verksamhet att bedrivas direkt av den helige Ande. Under denna period kan människan knappast se hans köttsliga kropps gestalt; han visar sig inte för människan över huvud taget, utan förblir dold för evigt. Tiden för den inkarnerade Gudens verk är begränsad. Det utförs i en specifik tidsålder, period, nation och bland specifika personer. Detta arbete representerar endast verket under den tid Gud är inkarnerad och är specifikt för tidsåldern; det representerar den helige Andes arbete i en viss tidsålder och inte hans verk i dess helhet. Därför kommer inte bilden av den inkarnerade Guden att visas för alla folk. Vad som visas för massan är Guds rättfärdighet och sinnelag i dess helhet, och inte hans skepnad de två gånger han blev kött. Det är varken en av hans köttsliga gestalter eller en kombination av de två gestalterna som visas för människan. Därför är det en absolut nödvändighet att Guds inkarnerade kött lämnar jorden när han avslutat det verk som han har att utföra, för han kommer bara hit för att göra det verk han måste göra, inte för att visa folk sin gestalt. Även om syftet med inkarnationen redan har fullgjorts genom att Gud två gånger har blivit kött, kommer han likväl inte att manifestera sig för något folk som aldrig tidigare sett honom. Jesus kommer aldrig mer att visa sig för judarna som rättfärdighetens sol, och inte heller kommer han att gå upp på Olivberget och visa sig för alla folk; allt judarna har sett är bilden av Jesus under hans tid i Judéen. Det beror på att Jesu verksamhet i köttet avslutades för tvåtusen år sedan; han kommer inte att återvända till Judéen i en judes gestalt och än mindre visa sig för något av de hedniska folken i den gestalt han bar under sin tid i Judéen, för Jesu inkarnerade gestalt är bara en judes gestalt och inte den Människosonens gestalt som Johannes såg. Även om Jesus lovade sina efterföljare att han skulle komma tillbaka, kommer han inte att rätt och slätt visa sig i en judes skepnad för alla i de hedniska länderna. Ni måste veta att den inkarnerade Gudens arbete innebär att öppna upp en tidsålder. Detta arbete är begränsat till några få år och han kan inte fullborda Guds andes hela verk. Likaså kan Jesu gestalt som jude endast representera Guds gestalt då han var verksam i Judéen, och han kunde bara utföra korsfästelseverket. Under den period då Jesus var i köttet kunde han inte genomföra uppgiften att föra tidsåldern till ett slut eller att förgöra mänskligheten. Efter att ha blivit korsfäst och avslutat sin gärning steg han därför upp i höjden och dolde sig för alltid för människan. Från den stunden kunde de trofasta troende från de hedniska länderna inte se Herren Jesu uppenbarelse, utan bara en bild av honom som de hade klistrat upp på väggen. Det här porträttet är bara ett som människan tecknat och inte den gestalt som Gud själv visade för människorna. Gud kommer inte att visa sig öppet för massorna i samma gestalt som de två gånger han blev kött. Avsikten med det arbete han gör bland människorna är att låta dem förstå hans sinnelag. Allt detta visas för människan genom verksamheten i olika tidsåldrar; det genomförs genom det sinnelag han har gjort bekant och det arbete han utfört, snarare än genom Jesu manifestation. Guds gestalt gjordes alltså inte känd för människan med hjälp av den inkarnerade gestalten utan genom det verk som utförs av den inkarnerade Guden som har både gestalt och form; och genom hans arbete visas hans gestalt och hans sinnelag görs bekant. Detta är betydelsen av det arbete han önskar göra i köttet.

Så snart Guds två inkarnationers arbete når sitt slut, kommer han att börja visa sitt rättfärdiga sinnelag överallt bland de hedniska folken och låta massorna se hans gestalt. Han kommer att uppenbara sitt sinnelag och på så sätt klargöra utfallen för de olika kategorierna av människor, och därmed avslutar han den gamla tidsåldern helt och hållet. Skälet till att hans arbete i köttet inte sträcker sig över en stor yta (på samma sätt som Jesus endast var verksam i Judéen och jag idag endast verkar bland er) är att hans verk i köttet har gränser och begränsningar. Han utför bara en kort periods arbete i en vanlig och normal människas skepnad; han använder inte detta inkarnerade kött för att utföra evighetens verk eller arbetet med att framträda för människorna i de hedniska länderna. Verksamheten i köttet kan bara vara av begränsad omfattning (som att arbeta enbart i Judéen eller enbart bland er), och sedan kan dess omfattning vidgas genom det arbete som utförs innanför dessa gränser. Naturligtvis ska utvidgningsarbetet utföras direkt av hans ande och kommer då inte längre att vara hans inkarnerade kötts verk. Verksamheten i köttet har nämligen gränser och sträcker sig inte till alla världsalltets hörn – det klarar den inte. Genom arbetet i köttet utför hans ande det verk som ska följa. Därför är det arbete som sker i köttet av inledande natur och utförs inom vissa gränser; därefter är det hans ande som fortsätter detta arbete och det gör han därtill i en utvidgad omfattning.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (2)”

Jag säger er att de som tror på Gud på grund av tecknen säkert är den kategori som ska drabbas av förstörelse. De som är oförmögna att acceptera orden från Jesus som har återvänt till köttet är säkert helvetets avkommor, ärkeängelns ättlingar, den kategori som ska bli föremål för evig förstörelse. Många kanske inte bryr sig om vad jag säger, men jag vill ändå säga till alla så kallade helgon som följer Jesus att när ni med egna ögon ser Jesus stiga ner från himlen på ett vitt moln kommer det att vara det offentliga framträdandet av rättfärdighetens sol. Det kanske ska komma en tid av stark upprymdhet för dig, men då ska du veta att den tid då du bevittnar hur Jesus stiger ner från himlen också är den tid när du går ner till helvetet för att bli straffad. Det kommer att vara slutet på Guds förvaltningsplan och det är då Gud kommer att belöna de goda och straffa de onda. För Guds dom kommer att ha upphört innan människan ser tecken, då sanningens uttryck är allt som finns. De som accepterar sanningen och inte söker tecken och följaktligen har blivit renade ska ha kommit tillbaka inför Guds tron och låtit sig omfamnas av Skaparen. Endast de som framhärdar i tron att ”den Jesus som inte rider på ett vitt moln är en falsk Kristus” ska bli föremål för evig bestraffning, för de tror bara på den Jesus som visar tecken men erkänner inte den Jesus som förkunnar allvarlig dom och kungör livets sanna väg. Och därmed kan det bara vara så att Jesus tar itu med dem när han öppet återvänder på ett vitt moln. De är för envisa, för självsäkra, för arroganta. Hur kan sådana vanartade personer belönas av Jesus? Jesu återkomst är en stor frälsning för dem som har förmåga att acceptera sanningen, men för dem som är oförmögna att acceptera sanningen är den ett tecken på fördömelse.

Utdrag ur ”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord”

Fotnoter:

1. “Bryta med sin vanliga attityd” syftar på hur människornas föreställningar och åsikter om Gud förändras så snart de har lärt känna Gud.

När Jesus kom in i människans värld, inledde han nådens tidsålder och avslutade lagens tidsålder. I de sista dagarna tog Gud kroppslig gestalt än en gång, och med denna inkarnation avslutade han nådens tidsålder och inledde rikets tidsålder. Alla dessa som är i stånd att accceptera Guds andra inkarnation kommer att ledas in i rikets tidsålder och kommer dessutom att bli i stånd att personligen ta emot Guds vägledning. Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag. Därför har Gud nu, när människan fått sina synders förlåtelse, återvänt i köttet för att leda henne in i den nya tidsåldern och påbörjat arbetet med tuktan och dom. Det här arbetet har fört människan in i en högre sfär. Alla dessa som underkastar sig Guds herravälde kommer att få åtnjuta högre sanningar och motta större välsignelser. De kommer verkligen att leva i ljuset och de kommer att vinna sanningen, vägen och livet.

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

”Domen” i de ord som talades tidigare – domen ska börja vid Guds hus – syftar på den dom som Gud fäller idag över dem som kommer inför hans tron de sista dagarna. Kanske finns det de som tror på sådana övernaturliga fantasier som att Gud, när de sista dagarna har kommit, ska ställa upp ett stort bord i himlen, på vilket en vit duk kommer att läggas ut och att han sedan, sittande på en väldig tron med alla människor knäböjande på marken, ska blotta synderna hos var och en och därigenom avgöra om de ska stiga upp till himlen eller ska skickas ner till sjön av eld och svavel. Oavsett människans fantasier kan substansen av Guds verk inte förändras. Människans fantasier är inte annat än tankekonstruktioner som kommer från människans hjärna, sammanfattade och hopfogade av sådant som hon har sett och hört. Därför säger jag, att oavsett hur lysande de föreställda bilderna är, är de inte annat än en teckning och kan inte ersätta planen för Guds verk. Människan har trots allt blivit fördärvad av Satan, så hur kan hon då förstå Guds tankar? Människan föreställer sig att domens verk av Gud är särskilt fantastiskt. Hon tror att domens verk måste vara av kolossala mått och obegripligt för dödliga, eftersom det är Gud själv som utför det, och det måste genljuda i himlen och skaka jorden. Hur skulle det annars kunna vara domens verk av Gud? Hon tror att Gud måste vara särskilt imponerande och majestätisk då han verkar, eftersom detta är domens verk, och de som blir dömda måste ligga på knä och storgråta och tigga om nåd. Sådana scener måste verkligen vara spektakulära och djupt gripande … Alla föreställer sig att Guds doms verk ska vara mirakulöst. Men vet du att Gud påbörjade domens verk bland människorna för länge sedan och att du förblivit försjunken i dvala? Att det är dags för Gud att förnya himmel och jord redan vid den tidpunkt då du tror att domens verk av Gud tar sin officiella början? Vid den tidpunkten kanske du precis har förstått livets mening, men det obarmhärtiga verket med Guds bestraffning ska föra dig, fortfarande djupt sovande, in i helvetet. Först då ska du inse med ens att domens verk av Gud redan är fullbordat.

Utdrag ur ”Kristus utför domens verk med sanningen”

Vissa tror att Gud en dag kanske ska komma till jorden och visa sig för människan för att sedan personligen döma hela mänskligheten och pröva människorna en efter en utan att utelämna någon. De som tänker på det viset känner inte till det här stadiet av inkarnationens verk. Gud dömer inte människorna en och en, och prövar inte människorna en och en; det vore inte domens verk att göra så. Är inte hela mänsklighetens fördärv av samma slag? Är inte alla människors väsen likadana? Vad som döms är mänsklighetens fördärvade väsen ‒ människans väsen som fördärvats av Satan ‒ och alla människans synder. Gud dömer inte människans futtiga och obetydliga fel. Domens verk är representativt och utförs inte särskilt för en viss person. Snarare är det ett verk som innebär att en grupp människor döms i syfte att representera domen över hela mänskligheten. Genom att personligen utföra sitt verk på en grupp människor använder den inkarnerade Guden sitt verk för att representera verket med hela mänskligheten, varefter det gradvis sprider sig. Det är likadant med domens verk. Gud dömer inte en viss sorts individ eller en viss grupp människor, utan han dömer hela mänsklighetens orättfärdighet, exempelvis människans motstånd mot Gud, hennes vanvördnad mot honom eller störande av hans verk och så vidare. Vad som döms är mänsklighetens väsen av motstånd mot Gud och det här verket är de sista dagarnas erövrande verk.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning”

När det gäller ordet ”dom” kommer du att tänka på de ord som Jehova talade överallt och de tillrättavisande ord som Jesus sade till fariséerna. Hur stränga de än är, utgör de orden inte Guds dom över människan, endast ord som Gud har talat i olika sammanhang, det vill säga olika miljöer. De orden skiljer sig från de ord som Kristus talar när han dömer människan de sista dagarna. Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar såsom människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. Alla de orden är riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han inte bara människans natur med ett fåtal ord, utan han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast den sortens metoder kan kallas dom, endast genom dom av det slaget kan människan kuvas och grundligt övertygas att underkasta sig under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de hemligheter som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sitt eget fördärvade inre väsen och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket arbetet med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom. Detta arbete är domens verk som utförs av Gud.

Utdrag ur ”Kristus utför domens verk med sanningen”

Förstår du nu vad som är dom och vad som är sanning? Om du har förstått uppmanar jag dig att lydigt underkasta dig att bli dömd, annars ska du aldrig få möjlighet att bli prisad av Gud eller förd av honom in i hans rike. De som bara accepterar domen men aldrig kan bli renade, det vill säga de som flyr mitt under domens verk, ska för alltid bli avskydda och förkastade av Gud. Deras synder är fler och svårare än fariseernas, för de har förrått Gud och är upproriska mot Gud. Sådana människor som inte ens är värdiga att tjänstgöra ska få strängare straff, ett straff som dessutom är evigt. Gud ska inte skona någon förrädare som en gång visade lojalitet med orden men sedan förrådde honom. Sådana människor ska få vedergällning genom bestraffning av anden, själen och kroppen. Är det inte just en uppenbarelse av Guds rättfärdiga sinnelag? Är inte det Guds syfte med att döma människan och blotta henne? Gud sänder alla dem som utför alla slags onda gärningar under domens tid till en plats som hemsöks av onda andar och låter dessa onda andar förgöra deras köttsliga kroppar efter behag. Deras kroppar stinker som lik och sådan är deras lämpliga vedergällning. I dessa illojala falska troende, falska apostlar och falska arbetares loggböcker skriver Gud ner varenda en av deras synder. Sedan, när tiden är inne, kastar han in dem bland de orena andarna och låter dessa orena andar besmitta deras kroppar efter behag, så att de aldrig kan bli återfödda och aldrig får se ljuset igen. Dessa hycklare som en gång tjänstgjorde men inte kan förbli lojala till slutet räknas av Gud till de onda, så de följer de ondas råd och får ingå i deras oregerliga patrask. I slutändan ska Gud förinta dem. Gud kastar dem åt sidan och tar ingen notis om dem som aldrig har varit lojala mot Kristus eller har gjort någon ansträngning och skall förinta dem alla vid övergången mellan tidsåldrar. De kommer inte längre att finnas på jorden, än mindre vinna inträde i Guds rike. De som aldrig har varit uppriktiga mot Gud men av omständigheterna tvingas att ha med honom att göra på ett oengagerat sätt räknas till dem som tjänstgör för hans folk. Endast ett mindre antal sådana människor kan överleva, medan majoriteten ska förgås tillsammans med dem som inte ens är kvalificerade nog att tjänstgöra. Slutligen ska Gud föra in alla dem är av samma sinne som Gud i sitt rike, Guds folk och Guds söner liksom de som är förutbestämda av Gud att bli präster. Sådant är det destillat som Gud har fått genom sitt verk. Vad gäller de som inte kan hamna i någon av de kategorier som Gud har ställt upp, ska de räknas till de icke-troende. Och ni kan säkert föreställa er vad resultatet blir för dem. Jag har redan sagt allt jag skulle säga till er. Det är ni som beslutar vilken väg ni ska ta. Det ni bör förstå är följande: Guds verk väntar aldrig på någon som inte håller jämna steg med honom, och Guds rättfärdiga sinnelag visar inget förbarmande med någon människa.

Utdrag ur ”Kristus utför domens verk med sanningen”

Eftersom vi söker efter Guds fotspår måste vi söka efter Guds vilja, efter Guds ord, efter Guds yttranden – för där Gud uttalar nya ord, där finns Guds röst, och där Guds fotspår finns, där finns Guds gärningar. Där Guds uttryck finns, där framträder Gud, och där Gud framträder, där finns sanningen, vägen och livet. När ni har sökt efter Guds fotspår har ni ignorerat orden: ”Gud är sanningen, vägen och livet.” Och därför tror många människor inte att de har funnit Guds fotspår ens när de tar emot sanningen, och ännu mindre erkänner de Guds framträdande. Vilket allvarligt misstag! Guds framträdande kan inte fås att gå ihop med människans föreställningar, och än mindre kan Gud framträda på människans begäran. Gud gör sina egna val och har sina egna planer när han utför sitt verk; därtill har han sina egna syften och sina egna metoder. Oavsett vilket verk han utför har han inget behov av att diskutera det med människan eller söka hennes råd, än mindre behöver han underrätta varenda människa om sitt verk. Detta är Guds sinnelag, något som dessutom alla måste inse. Om ni vill bevittna Guds framträdande, om ni vill följa Guds fotspår, då måste ni först lämna era egna föreställningar bakom er. Ni kan inte kräva att Gud ska göra si eller så, och än mindre kan ni sätta upp era egna ramar för honom och anpassa honom efter era egna föreställningar. Istället ska ni fråga hur ni ska söka efter Guds fotspår, hur ni skall ta emot Guds framträdande och hur ni skall underkasta er Guds nya verk: Det här är vad människan ska göra. Eftersom människan inte är sanningen och inte äger sanningen, måste hon söka, acceptera och lyda.

Utdrag ur ”Guds framträdande har inlett en ny tidsålder”

Alla som kan lyda den helige Andes yttranden blir välsignade. Det spelar ingen roll hur de en gång var eller hur den helige Ande brukade verka i deras inre – de som har vunnit Guds senaste verk är de mest välsignade, och de som är oförmögna att följa det senaste verket i dag blir eliminerade. Gud vill ha dem som kan ta emot det nya ljuset och som accepterar och har kunskap om hans senaste verk. Varför är det sagt man måste vara en kysk jungfru? En kysk jungfru kan söka den helige Andes verk och förstå det nya och dessutom lägga bort gamla föreställningar samt lyda Guds verk i dag. Denna skara människor, som accepterar dagens nyaste verk, var förutbestämda av Gud före tidsåldrarna och är de mest välsignade av alla människor. Ni hör genast Guds röst och skådar hans framträdande, och därför har ingen i himlen eller på jorden eller i tidens historia någonsin varit mer välsignad än vad ni – denna skara människor – är.

Utdrag ur ”Känn till Guds senaste verk och följ i hans fotspår”

Om människan tror på Gud måste hon följa honom tätt i spåren, steg för steg; hon måste ”följa Lammet varthelst det går”. De människorna är de enda som söker den sanna vägen, de enda som känner till den helige Andes verk. Människor som är slaviskt bokstavstroende och slaviskt följer trossatser har eliminerats av den helige Andes verk. I varje tidsperiod kommer Gud att starta nytt verk, och i varje tidsperiod kommer det att bli en ny början bland människorna. Om det enda människan gör är att hålla fast vid sanningarna att ”Jehova är Gud” och ”Jesus är Kristus”, vilket är sanningar som endast gäller i sina respektive tidsåldrar, då kommer hon aldrig att hålla jämna steg den heliga Andes verk och kommer aldrig att kunna få den helige Andes verk. Oavsett hur Gud arbetar följer människan honom utan minsta tvekan, och hon följer tätt efter. Hur skulle människan då kunna elimineras av den helige Ande? Oavsett vad Gud gör, om bara människan är säker på att det är den helige Andes verk, och utan att tvivla samarbetar i den helige Andes verk och försöker uppfylla Guds krav, hur skulle hon då kunna straffas?

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning”