255. Gud är vad han är och han har vad han har. Allt han uttrycker och uppenbarar är uttryck för hans substans och hans identitet. Vad han är och vad han har, liksom hans substans och identitet, är saker som inte kan ersättas av någon människa. Hans sinnelag omfattar hans kärlek till mänskligheten, tröst av mänskligheten, hat mot mänskligheten, och än mer, en grundlig förståelse för mänskligheten. Människans personlighet kan däremot vara optimistisk, livfull eller likgiltig. Guds sinnelag är något som hör till alla tings och levande varelsers Härskare, till hela skapelsens Herre. Hans sinnelag representerar ära, makt, upphöjdhet, storhet, och mest av allt, överhöghet. Hans sinnelag är symbolen för auktoritet, symbolen för allt som är rättfärdigt, symbolen för allt som är vackert och gott. Mer än så, det är en symbol för honom som inte kan bli^a besegrad eller invaderad av mörker och varje fiendemakt, liksom en symbol för honom som inte kan bli förolämpad (och han kommer inte heller att tolerera att bli förolämpad)^b av någon skapad varelse. Hans sinnelag är symbolen för den högsta makten. Ingen person eller personer kan eller får störa hans verk eller hans sinnelag. Men människans personlighet är inget annat än en symbol för människans obetydliga överlägsenhet över djuren. Människan har ingen myndighet av och för sig själv, ingen självständighet, och ingen förmåga att gå utöver sig själv, men är i sin substans som en som hukar sig, utlämnad åt alla slags personer, händelser och ting. Guds glädje beror på förekomsten och framträdandet av rättfärdighet och ljus; på förstörelsen av mörker och ondska. Han gläder sig eftersom han har kommit med ljuset och ett gott liv till mänskligheten; hans glädje är en rättfärdig glädje, en symbol för förekomsten av allt det som är positivt och, än mer, en symbol för gynnsamhet. Guds ilska beror på förekomsten av orättvisa och den oreda som den orsakar som skadar hans mänsklighet; på grund av förekomsten av ondska och mörker, på grund av förekomsten av sådant som tränger ut sanningen, och än mer på grund av förekomsten av sådant som motsätter sig det som är gott och vackert. Hans ilska är en symbol för att allt det negativa inte längre existerar, och är dessutom en symbol för hans helighet. Hans sorg beror på mänskligheten, som han har förhoppningar för men som har fallit i mörker, eftersom det verk han utför med människan inte når upp till hans förväntningar, och eftersom inte hela den mänsklighet han älskar kan leva i ljuset. Han känner sorg för den oskyldiga mänskligheten, för den ärliga men okunniga människan, och för den människa som är god men bristfällig i sina egna uppfattningar. Hans sorg är en symbol för hans godhet och för hans barmhärtighet, en symbol för skönhet och vänlighet. Hans lycka kommer, naturligtvis, från att besegra sina fiender och få människans tilltro. Mer än så, den uppstår ur fördrivningen och förstörelsen av alla fiendekrafter, och eftersom mänskligheten får ett gott och fridfullt liv. Guds lycka är olik människans glädje; den är snarare känslan av att samla goda frukter, en känsla ännu större än glädje. Hans lycka är en symbol för hur mänskligheten bryter sig loss från lidande från denna tid och framåt, och en symbol för hur mänskligheten träder in i en värld av ljus. Mänsklighetens känslor, å andra sidan, uppstår alla med tanke på hennes egna intressen, inte för rättfärdighet, ljus eller det som är vackert, och allra minst för den nåd som himlen skänker. Mänsklighetens känslor är själviska och tillhör mörkrets värld. De existerar inte för viljans skull, än mindre för Guds plan, och därför kan människan och Gud aldrig omtalas i samma andetag. Gud är för evigt oöverträfflig och evigt ärofull, medan människan för evigt är ringa, för evigt värdelös. Det beror på att Gud ständigt gör uppoffringar och ägnar sig åt mänskligheten; människan roffar dock alltid åt sig och strävar endast för sig själv. Gud anstränger sig alltid för mänsklighetens överlevnad, men människan bidrar aldrig med något för ljusets eller rättfärdighetens skull. Även om människan anstränger sig en tid, är det så svagt att det inte tål ett enda slag, för människans ansträngning sker alltid för hennes egen skull och inte för andra. Människan är alltid självisk, medan Gud är evigt osjälvisk. Gud är källan till allt som är rättvist, gott och vackert, medan människan är den som kommer efter och ger uttryck för all slags fulhet och ondska. Gud kommer aldrig att ändra sin substans av rättfärdighet och skönhet, men människan är fullständigt kapabel att, när som helst och i alla situationer, förråda rättfärdigheten och förirra sig långt bort från Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Det är väldigt viktigt att förstå Guds sinnelag

256. Jag är rättfärdig, jag är trovärdig och jag är den Gud som skärskådar människans innersta hjärta! Jag kommer genast att avslöja vem som är sann och vem som är falsk. Bli inte förskräckt; allting fungerar enligt min tid. Vem vill verkligen ha mig, och vem vill inte – jag ska tala om det för er, en efter en. Ni ska bara vara noga med att äta upp, dricka upp och komma tätt intill mig när ni kommer i min närhet, och jag ska själv utföra mitt verk. Var inte alltför ivriga att se snabba resultat; mitt verk är inget som kan genomföras allt på en gång. Mitt verk rymmer mina steg och min visdom, och det är därför min visdom kan uppenbaras. Jag ska låta er se vad mina händer gör – bestraffar det onda och belönar det goda. Jag gynnar absolut inte någon. Du som i sanning älskar mig, dig kommer jag i sanning att älska, och dessa som inte älskar mig i sanning kommer för evigt att ha min vrede över sig, så att de aldrig i evighet glömmer att jag är den sanne Guden, den Gud som skärskådar människans innersta hjärta. Handla inte på ett sätt framför människors ansikten och på ett annat sätt bakom deras ryggar; jag ser tydligt allt du gör och även om du må lura andra kan du inte lura mig. Jag ser alltsamman tydligt. Det är omöjligt för dig att dölja något; allt ligger i mina händer. Tro dig inte om att vara väldigt slipad för att du får dina futtiga små beräkningar att ge resultat som är till din fördel. Jag säger dig: Hur många planer människan än må tänka ut, de må vara tusen eller tiotusen, kan hon i sista änden inte fly från min hand. Alla ting och alla föremål kontrolleras av mina händer, för att inte tala om varenda människa! Försök inte undkomma mig eller gömma er, försök inte lirka eller förtiga. Är det möjligt att du fortfarande inte inser att mitt härliga anlete, min vrede och min dom har uppenbarats offentligt? Var och en som inte i sanning vill ha mig kommer jag att döma dem omedelbart och utan nåd. Min medömkan har nått sitt slut; det finns ingen mer kvar. Var inte skenheliga längre och sluta med er vilda och vårdslösa vandel.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Kristi yttranden i begynnelsen, Kapitel 44

259. Jag står fast vid det jag säger och det jag står fast vid slutför jag alltid och ingen kan ändra på det – det är en absoluthet. Vare sig det är ord jag har sagt förr i tiden eller ord jag kommer att säga i framtiden, kommer jag att se till att alla besannas, ett efter ett, och låta hela mänskligheten se dem besannas. Det här är principen bakom mina ord och mitt verk. … Av allt som sker i universum finns det inget som jag inte får sista ordet över. Finns det något som inte ligger i mina händer? Allt jag säger sker, och vem av alla människor kan få mig att ändra mig? Kan det vara förbundet jag slöt på jorden? Inget kan hindra min plan från att gå framåt; jag är ständigt närvarande i mitt verk liksom i planen för min förvaltning. Vem av alla människor kan lägga näsan i blöt? Är det inte jag som personligen har arrangerat det här? Att träda in i denna sfär i dag avviker inte från min plan eller från det jag har förutsett; alltsamman var bestämt av mig för länge sedan. Vilka av er kan begripa det här steget i min plan? Mitt folk kommer utan tvekan att lyssna till min röst, och varenda en av dem som uppriktigt älskar mig ska utan tvekan komma åter inför min tron.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds ord till hela universum, Kapitel 1

261. Jag är en allt förtärande eld och tolererar inga kränkningar. Eftersom jag skapade alla människor ska de lyda allt jag säger och gör och de får inte göra uppror. Människor har ingen rätt att lägga sig i mitt verk, och än mindre är de kvalificerade att analysera vad som är rätt eller fel i mitt verk och i mina ord. Jag är skapelsens Herre och de skapade varelserna ska åstadkomma allt jag kräver med vördnad för mig i hjärtat; de ska inte försöka resonera med mig och de ska i synnerhet inte göra motstånd. Jag styr mitt folk med min auktoritet, och alla dessa som ingår i min skapelse ska underkasta sig min auktoritet. I dag möter jag er upproriskhet enbart med överseende även om ni är djärva och övermodiga inför mig, även om ni inte lyder de ord jag undervisar er och inte känner någon fruktan; jag kommer inte att tappa humöret och att små obetydliga maskar har rört upp jorden i gödselstacken påverkar inte mitt verk. För min Faders viljas skull tolererar jag att allt jag avskyr och föraktar fortsätter att existera, och det kommer jag att fortsätta göra tills mina yttranden är fullbordade, ända till min sista stund.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. När fallande löv återvänder till sina rötter kommer du att ångra allt ont du gjort

262. Eftersom du redan har lovat att tjäna mig tänker jag inte låta dig gå. Jag är en Gud som hatar ondska och jag är en Gud som är avundsjuk på mänskligheten. Eftersom du redan har lagt dina ord på altaret kommer jag inte att tolerera att du springer iväg mitt framför mina ögon, och inte heller kommer jag att tolerera att du tjänar två herrar. Trodde du att du skulle kunna ha en andra kärlek efter att ha lagt dina ord på mitt altare inför mina ögon? Hur skulle jag kunna låta folk göra narr av mig på det viset? Trodde du att du lättsamt skulle kunna låta din tunga avlägga löften och eder till mig utan att det hade någon djupare innebörd? Hur kunde du svära vid min tron, min tron, jag som är den allra Högste? Trodde du att dina eder redan hade försvunnit? Jag ska säga er en sak: Ert kött må dö och försvinna, men era eder kan inte göras om intet. Till sist kommer jag att döma er på basis av de eder ni svurit. Men ni tror att ni kan hantera mig genom att lägga era ord framför mig samtidigt som era hjärtan kan tjäna orena andar och onda andar. Hur skulle min vrede kunna tolerera dessa hundlika, grislika människor som bedrar mig? Jag måste verkställa mina administrativa dekret och rycka tillbaka all dessa inskränkta ”fromma” som förtröstar på mig från orena andars händer, så att de må ”uppvakta” mig på ett disciplinerat sätt, vara mina oxar, vara mina hästar, och vara utlämnade på nåd och onåd åt mitt slaktande. Jag ska se till att ni plockar fram er dyrbara beslutsamhet och tjänar mig igen. Jag tänker inte tolerera att någon skapelse bedrar mig. Trodde du att du utan några hämningar skulle kunna be om saker och ljuga mitt framför mig? Trodde du att jag inte hade hört eller sett dina ord och gärningar? Hur skulle dina ord och gärningar kunnat vara utom synhåll för mig? Skulle jag någonsin kunna låta människor bedra mig på det viset?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Ni har allesamman så usel karaktär!

266. Jag ska straffa de onda och belöna de goda, jag ska låta min rättfärdighet träda i kraft och jag ska verkställa min dom. Jag kommer att använda mina ord för att genomföra allt och få alla människor och alla ting att erfara min tuktande hand, och jag ska få alla människor att se min fulla härlighet, min fulla visdom och min fulla rikedom. Ingen människa kommer att våga resa sig upp till doms, för i mig är allting fullbordat; och här, må varje människa se min fulla värdighet och smaka min fulla seger, för i mig är allting manifesterat. Av detta är det möjligt att se min stora makt och min myndighet. Ingen kommer att våga kränka mig och ingen kommer att våga hindra mig. I mig sker allting öppet. Vem skulle våga dölja något? Jag kommer med visshet inte att visa den personen någon nåd! Sådana uslingar måste få mitt hårda straff och sådant avskum måste rensas bort ur min åsyn. Jag ska styra dem med en stav av järn och använda min myndighet för att döma dem, utan ett uns barmhärtighet och utan att skona deras känslor det minsta, för jag är Gud själv som är känslolös och majestätisk och inte får kränkas. Alla måste förstå och inse detta för att inte slås till marken och utplånas av mig ”utan orsak eller skäl”, för min stav kommer att slå ner alla som kränker mig. Jag bryr mig inte om huruvida de känner till mina administrativa förordningar; det har ingen betydelse för mig eftersom min person inte tolererar att kränkas av någon. Det här är skälet till att jag sa att jag är ett lejon; vemhelst jag rör vid, slår jag ner. Det är därför det sägs att det nu är hädelse att säga att jag är medkänslans och godhetens Gud. Jag är inget lamm utan ett lejon till mitt väsen. Ingen vågar kränka mig; den som kränker mig bestraffar jag med döden, omedelbart och utan förbarmande.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Kristi yttranden i begynnelsen, Kapitel 120

268. Varje mening jag yttrar bär på myndighet och dom och ingen kan förändra mina ord. Så snart mina ord uttalas kommer saker och ting med visshet att verkställas i enlighet med mina ord; detta är mitt sinnelag. Mina ord är myndighet och de som ändrar dem kränker min tuktan och jag måste slå dem till marken. I allvarliga fall bringar de fördärv över sitt liv och de hamnar i Hades eller i den bottenlösa avgrunden. Det här är enda sättet jag hanterar människan på, och hon har ingen möjlighet att ändra det – detta är min administrativa förordning. Kom ihåg detta! Ingen tillåts bryta mot min förordning; allt måste ske i enlighet med min vilja! Förr var jag alltför mild mot er och ni kom bara i kontakt med mina ord. Det jag sa om att slå folk till marken har ännu inte blivit verklighet. Men från och med idag kommer alla katastroferna (de som har samband med mina administrativa förordningar) att inträffa, en efter en, för att straffa alla dessa som inte följer min vilja. Det måste komma något påtagligt – annars kan inte folk se min vrede utan kommer att upprepa sina lösaktiga handlingar om och om igen. Det här är ett steg i min förvaltningsplan och det är på det här sättet jag utför nästa steg i mitt verk. Jag säger detta till er i förväg så att ni kan undvika att begå överträdelser och drabbas av evigt fördärv. Från och med idag kommer jag alltså att se till att alla människor utom mina förstfödda söner intar sina vederbörliga platser i enlighet med min vilja, och jag ska tukta dem en efter en. Jag ska inte låta ens en enda en av dem slippa av kroken. Ni skulle bara våga vara lösaktiga igen! Ni skulle bara våga vara upproriska igen! Jag har sagt förut att jag är rättfärdig mot alla, att jag saknar varje tillstymmelse till sentimentalitet, och det här kommer att visa att mitt sinnelag inte får kränkas. Det här är min person. Ingen kan ändra detta. Alla människor hör mina ord och alla människor ser mitt härliga anlete. Alla människor måste lyda mig fullständigt och absolut – detta är min administrativa förordning. Alla människor i hela universum och till jordens ändar ska lovprisa och förhärliga mig, för jag är den unike Gud själv, jag är Guds person. Ingen kan ändra mina ord och yttranden, mitt tal och mitt uppträdande, eftersom detta är sådant som bara berör mig, och det är sådant jag ägt sedan urminnes tider och som ska vara för evigt.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Kristi yttranden i begynnelsen, Kapitel 100

269. Allt kommer att åstadkommas genom mina ord; ingen människa kan delta, och ingen människa kan göra det arbete som jag ska utföra. Jag ska rensa luften i alla länder och utplåna alla spår av demonerna på jorden. Jag har redan börjat, och jag ska inleda det första steget av mitt tuktans verk i den stora röda drakens boning. Därmed kan man se att min tuktan har drabbat hela universum, och att den stora röda draken och alla sorters orena andar kommer att vara maktlösa att undkomma min tuktan, för jag ser på alla länder. När mitt verk på jorden är fullbordat, det vill säga när domens era kommer till ett slut, ska jag tukta den stora röda draken i allas åsyn. Mitt folk ska se min rättfärdiga tuktan av den stora röda draken, utgjuta lovord på grund av min rättfärdighet och för alltid upphöja mitt heliga namn på grund av min rättfärdighet. Sedan ska ni utföra er plikt officiellt, och lovorda mig officiellt i alla länder, i evigheters evighet!

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds ord till hela universum, Kapitel 28

270. Nu är den tid då jag avgör slutet för varje person, inte den fas då jag började arbeta med människan. I min förteckning skriver jag ner varje persons ord och gärningar, en i taget, och även deras väg när de följer mig, deras inneboende egenskaper, och deras slutprestation. På så sätt skall ingen slags människa undkomma min hand, och alla skall vara med sin egen sort, så som jag anvisar. Jag bestämmer slutmålet för alla personer, inte utifrån ålder, befattning, mängden lidande eller, minst av allt, i hur hög grad de ber om medömkan, utan efter om de innehar sanningen. Det finns inget annat val än detta. Ni måste inse att alla de som inte följer Guds vilja kommer att bli straffade. Detta är ett oåterkalleligt faktum. Alla de som blir straffade straffas därför på det sättet för Guds rättfärdighet och som vedergällning för sina åtskilliga onda gärningar.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål

271. Om du har varit troende i många år och länge har varit förbunden med mig, men ändå håller avstånd till mig, då säger jag att det måste vara så att du ofta kränker Guds sinnelag, och ditt slut kommer att bli mycket svårt att räkna ut. Om de många åren av förbindelse med mig inte bara har misslyckats med att göra dig till en person som har mänsklighet och sanningen, utan snarare har inpräntat ondskefulla sätt i din natur, och du inte bara har dubbelt så mycket storhetsvansinne som tidigare, utan dina missförstånd om mig har också mångdubblats, så att du börjar se på mig som din lilla hjälpreda, då säger jag att din plåga inte längre är ytlig utan har trängt ända in i benen på dig. Allt som återstår för dig är att vänta på att planeringen av din begravning görs. Då behöver du inte bönfalla mig att vara din Gud, för du har begått en synd som förtjänar döden, en oförlåtlig synd. Även om jag kunde förbarma mig över dig, kommer Gud i himlen att insistera på att ta ditt liv, för dina brott mot Guds sinnelag är inget vanligt problem, utan av en mycket allvarlig natur. Skyll inte på mig, när stunden kommer, för att jag inte har informerat dig i förväg. Allt handlar om detta: När du förbinder dig med Kristus ‒ Gud på jorden ‒ som en vanlig människa, det vill säga när du tror att denna Gud inte är något annat än en människa, det är då du skall förgås. Detta är min enda varning till er alla.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Hur man lär känna Gud på jorden

272. Min barmhärtighet uttrycks över dem som älskar mig och förnekar sig själva. Och det straff som hemsöker de ondskefulla är just ett bevis på mitt rättfärdiga sinnelag, och ännu mer ett vittnesbörd om min vrede. När katastrofen kommer, skall hungersnöd och pest drabba alla dem som motsätter sig mig, och de kommer att gråta. De som har begått all slags ondska, men som har följt mig i många år, kommer inte att undkomma att betala för sina synder; även dessa, som drabbas av en katastrof vars like sällan har setts genom miljoner år, kommer att leva i ett ständigt tillstånd av panik och rädsla. Och de av mina följeslagare som enbart har varit lojala mot mig skall fröjda sig och klappa i händerna över min makt. De kommer att uppleva obeskrivlig belåtenhet och leva i en glädje som jag aldrig förut har skänkt åt mänskligheten. För jag värdesätter människornas goda gärningar och avskyr deras onda gärningar. Sedan jag först började leda mänskligheten har jag ivrigt hoppats på att vinna en grupp människor med samma sinne som jag. Jag har aldrig glömt dem som inte är av samma sinne som jag; jag har med vämjelse bevarat dem i mitt hjärta, och bara väntat på tillfället att hemsöka dem med min vedergällning, som jag kommer att njuta av att se. Min dag har slutligen kommit idag, och jag behöver inte vänta längre!

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål

273. Jag ska korrigera orättvisorna i människornas värld. Jag ska uträtta mitt verk med egna händer i hela världen och förbjuda Satan att skada mitt folk igen, förbjuda fienderna att göra som de vill igen. Jag ska bli kung på jorden och flytta dit min tron, och få alla mina fiender att falla till marken och bekänna sina brott inför mig. Min sorg är blandad med ilska och jag ska trampa hela universum platt, inte skona någon, och sätta skräck i hjärtat på mina fiender. Jag ska lägga hela jorden i ruiner och få mina fiender att falla ner i ruinerna så att de därefter inte kan fördärva mänskligheten längre. Min plan är redan fastlagd och ingen, oavsett vem, kommer att kunna ändra på den. När jag far i majestätisk prakt över universum kommer hela mänskligheten att bli ny och allting kommer att återupplivas. Människan ska inte längre gråta och hon ska inte längre ropa på mig om hjälp. Då ska mitt hjärta fröjdas och människor återvända i lovprisning av mig. Hela universum, från ena änden till den andra, ska röras upp i jubel …

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds ord till hela universum, Kapitel 27

274. Sion! Fröjdas! Sion! Sjung ut! Jag har återvänt i triumf, jag har återvänt segerrik! Alla folk! Skynda att ställa upp er i ordning! Allt skapat! Stanna nu upp, för min person står inför hela universum och framträder i världens Öster! Vem vågar låta bli att böja knä i tillbedjan? Vem vågar låta bli att kalla mig den sanne Guden? Vem vågar låta bli att blicka upp i vördnad? Vem vågar låta bli att lovprisa? Vem vågar låta bli att glädjas? Mitt folk kommer att höra min röst och mina söner kommer att överleva i mitt rike! Berg, floder och alla ting kommer att jubla i oändlighet och oupphörligt hoppa omkring. Nu kommer ingen att våga retirera och ingen kommer att våga resa sig och göra motstånd. Detta är min underbara gärning och ännu mer än så, det är min stora styrka! Jag ska få allt att dyrka mig i sitt hjärta och långt mer än så, jag ska få allt att lovprisa mig! Detta är det yttersta målet för min sextusenåriga förvaltningsplan och det är vad jag har föreskrivit. Inte en enda människa, ett enda ting eller en enda händelse vågar resa sig för att motarbeta mig eller göra motstånd mot mig. Hela mitt folk kommer att strömma till mitt berg (alltså den värld jag senare ska skapa) och de kommer att underkasta sig inför mig, för jag har majestät och urskillningsförmåga och jag har auktoritet. (Här åsyftas då jag är i kroppen. Jag har auktoritet i köttet också, men eftersom tidens och rummets begränsningar inte kan överskridas i köttet, kan man inte säga att jag har uppnått fullständig härlighet. Fastän jag vinner de förstfödda sönerna i köttet, kan man inte säga att jag har uppnått härlighet. Det är först när jag återvänder till Sion och förändrar mitt utseende som jag kan sägas ha auktoritet – alltså att jag har uppnått härlighet.) Inget kommer att vara svårt för mig. Genom min muns ord ska allt förintas, och genom min muns ord ska allt bli till och fulländas. Sådan är min stora makt och sådan är min auktoritet. Eftersom jag är full av makt och full av myndighet skulle ingen människa våga stå i vägen för mig. Jag har redan triumferat över allt och jag har redan vunnit seger över alla upprorets söner.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Kristi yttranden i begynnelsen, Kapitel 120

275. Gud skapade mänskligheten; oavsett om människorna har blivit fördärvade eller följer honom behandlar han dem som sina mest älskade – eller, som människor skulle säga, sina närmaste och käraste – och inte som sina leksaker. Fastän Gud säger att han är Skaparen och att människan är hans skapelse, vilket kanske låter som om det råder en liten rangskillnad, är sanningen den att allt Gud har gjort för mänskligheten vida överskrider en sådan relation. Gud älskar mänskligheten, bryr sig om mänskligheten, visar omsorg om mänskligheten och sörjer oavbrutet för den. Han känner aldrig i sitt hjärta att detta är extra arbete eller något som förtjänar en massa lovord. Inte heller känner han att det är något enormt bidrag till mänskligheten att rädda den, försörja den och skänka den allt. Han försörjer helt enkelt mänskligheten tyst och stilla, på sitt eget sätt och genom sitt eget väsen och vad han har och är. Det spelar ingen roll hur mycket han förser människan med och hur mycket hjälp hon får av honom – Gud tänker aldrig på det eller försöker få beröm för det. Det här bestäms av Guds väsen och det är också ett sant uttryck för Guds sinnelag.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv I

276. Många är de sömnlösa nätter som Gud har fått utstå för mänsklighetens verks skull. Han har stigit ner från sin höga höjd till det lägsta djup, till det levande helvete där människan lever, för att tillbringa sina dagar med henne; han har aldrig klagat över de sjabbiga förhållandena bland människorna och aldrig klandrat dem för deras olydnad, utan han uthärdar den största förödmjukelse när han personligen utför sitt verk. Hur skulle Gud kunna tillhöra helvetet? Hur skulle han kunna leva sitt liv i helvetet? Men för hela mänsklighetens skull, för att hela mänskligheten tidigare ska kunna finna vila, har han uthärdat förödmjukelse och lidit orätt och kommit till jorden och personligen trätt in i ”helvetet” och ”Hades”, in i lejonets kula, för att frälsa människan. Vilken rätt har människan att sätta sig upp mot Gud? Vilket skäl har hon att klaga över Gud? Hur kan hon ha fräckheten att se på Gud? Himmelens Gud har kommit till detta synnerligen smutsiga och syndfulla land och har aldrig gett uttryck åt sitt missnöje eller beklagat sig över människan, utan han accepterar tvärtom lugnt människans härjningar¹ och förtryck. Han har aldrig slagit tillbaka när människan ställt orimliga krav och han har aldrig ställt överdrivna eller orimliga krav på människan; han gör bara allt det arbete som människan begär utan att klaga: undervisar, upplyser, förebrår, förädlar med ord, påminner, förmanar, tröstar, dömer och uppenbarar. Vilket av sina steg har han inte tagit för att främja människans liv? Vilket av de steg som Gud har tagit har inte haft människans öde som mål, även om han undanröjt hennes framtidsutsikter och skickelse? Vilket av dem har inte haft människans överlevnad som syfte? Vilket av dem har inte haft som syfte att befria människan från detta lidande och från nattsvarta mörka krafters förtryck? Vilket av dem är inte till för människans skull? Vem kan förstå Guds hjärta, som är som en älskande moders hjärta? Vem kan fatta Guds otåliga hjärta?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Arbete och inträde (9)

277. När Gud kom till jorden var han inte av världen, och han blev inte kött i syfte att njuta av världen. Han föddes på den plats där hans verksamhet skulle uppenbara hans sinnelag och vara mest meningsfull. Oavsett om det är en helig eller smutsig plats, och oavsett var han verkar, så är han helig. Allting i världen skapades av honom, även om alltsamman har fördärvats av Satan. Alla ting tillhör emellertid fortfarande honom; allesamman är i hans händer. Han kommer till ett smutsigt land och verkar där i syfte att uppenbara sin helighet; han gör det enbart för sitt verks skull, vilket innebär att han utstår svår förödmjukelse för att kunna utföra detta verk i syfte att frälsa folket i detta orena land. Det här sker som ett vittnesbörd för hela människosläktets skull. Vad det här verket visar människorna är Guds rättfärdighet och i än högre grad Guds överhöghet. Hans storhet och rättrådighet yttrar sig i frälsandet av en skara ringa människor som andra föraktar. Att han är född i ett orent land innebär inte alls att han själv är ringa, men det låter hela skapelsen se hans storhet och hans sanna kärlek till mänskligheten. Ju mer han gör det, desto mer uppenbarar det hans rena kärlek, hans fulländade kärlek till människan. Gud är helig och rättfärdig. Även om han föddes i ett smutsigt land, och även om han lever bland dessa människor som är fulla av orenhet precis som Jesus levde bland syndare i nådens tidsålder – är inte syftet med varenda liten bit av hans verk att hela människosläktet ska överleva? Är inte syftet med alltsamman att människan ska kunna vinna stor frälsning? För tvåtusen år sedan levde han bland syndare i ett antal år. Det var för återlösningen skull. I dag lever han med en skara orena, ringa människor. Detta är för frälsningens skull. Är inte hela hans verk för er människors skull? Varför skulle han ha levt och lidit bland syndare under så många år efter att ha fötts i en krubba om inte för att frälsa mänskligheten? Och varför skulle han återvända till köttet en andra gång, födas i ett land där onda andar samlas och leva bland dessa människor som blivit djupt fördärvade av Satan om inte för att frälsa mänskligheten? Är inte Gud trofast? Vilken del av hans arbete har inte varit för mänsklighetens skull? Vilken del har inte varit för ert ödes skull? Gud är helig – detta är odiskutabelt! Han är obesudlad av smuts fastän han har kommit till ett smutsigt land; allt detta kan bara betyda att Guds kärlek till mänskligheten är extremt osjälvisk och att den smärta och förödmjukelse han utstår är extremt stor! Vet ni inte hur stor förödmjukelse han lider för er alla och för ert öde? Istället för att frälsa stora människor eller sönerna till rika och mäktiga familjer, håller han styvt på att rädda dessa som är ringa och som andra ser ner på. Är inte allt detta hans helighet? Är inte allt detta hans rättfärdighet? För hela mänsklighetens överlevnads skull lät han sig hellre födas i ett smutsigt land och lida alla förödmjukelser. Gud är i högsta grad verklig – han gör inga felaktiga verk. Utförs inte varje steg av verket på detta ändamålsenliga sätt? Trots att alla människor baktalar honom och säger att han äter med syndare, även om alla hånar honom och säger att han lever tillsammans med smutsens söner, lever med de ringaste av människor, ger han osjälviskt av sig själv och förkastas fortfarande av mänskligheten. Är inte det lidande han utstår värre än ert? Är inte det verk han utför mer än det pris ni har betalat?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Betydelsen av att frälsa Moabs ättlingar

278. Gud har ödmjukat sig till en sådan nivå att han utför sitt verk i dessa smutsiga och fördärvade människor och fullkomnar denna människoskara. Gud blev inte bara kött för att leva och äta bland människor, för att valla dem, för att sörja för deras behov. Viktigare är att han utför sitt stora frälsnings- och erövringsverk på dessa outhärdligt fördärvade människor. Han kom till den stora röda drakens hjärta för att rädda dessa mest fördärvade människor, så att alla människor ska kunna förändras och förnyas. Det enorma umbärande som Gud uthärdar är inte bara det som den inkarnerade Guden uthärdar, utan främst att Guds Ande förödmjukas så extremt ‒ han ödmjukar och döljer sig så mycket att han blir en vanlig person. Gud inkarnerades och tog köttets gestalt så att människor ser att han har ett normalt mänskligt liv och att han har normala mänskliga behov. Det här är tillräckligt för att bevisa att Gud har ödmjukat sig i hög grad. Guds Ande förverkligas i köttet. Hans Ande är så upphöjd och stor, men han antar ändå en vanlig människas ‒ en försumbar människas ‒ gestalt för att utföra sin Andes verk. Kalibern, insikten, förnuftet, mänskligheten och livet hos var och en av er visar att ni verkligen är ovärdiga att ta emot Guds verk av detta slag. Ni är verkligen ovärdiga att låta Gud uthärda ett sådant umbärande för er skull. Gud är så stor. Han är så enastående och människor är så elaka och usla, och ändå verkar han i dem. Han inkarnerades inte bara för att sörja för människor, för att tala med människor; han bor till och med tillsammans med människor. Gud är så ödmjuk, så älskvärd.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast de som fokuserar på att praktisera kan fullkomnas

280. Gud betraktar det här exemplet på hans förvaltning av mänskligheten, hans frälsning av mänskligheten, som viktigare än någonting annat. Han gör inte dessa saker enbart med sitt sinne eller enbart sina ord och absolut inte med en nonchalant attityd – han gör alltsamman med en plan, med ett mål, med normer och med sin vilja. Det är tydligt att detta arbete för att frälsa mänskligheten betyder mycket för både Gud och människa. Oavsett hur svårt arbetet är, oavsett hur stora hindren är, oavsett hur svag människan är eller hur allvarlig mänsklighetens upproriskhet är, så innebär inget av detta någon svårighet för Gud. Gud håller sig sysselsatt, lägger ner stor möda på sina omsorgsfulla insatser och tar hand om det verk han själv vill utföra. Dessutom arrangerar han allting och utövar sin suveränitet över alla dessa människor som han vill bearbeta och hela det verk han vill fullborda – inget av detta har någonsin gjorts tidigare. Det här är första gången Gud har använt dessa metoder och betalat ett så högt pris för detta väldiga projekt med att förvalta och frälsa mänskligheten. Medan Gud utför sitt verk, uttrycker och offentliggör han bit för bit och utan förbehåll sina omsorgsfulla insatser, vad han har och är, sin visdom och allmakt, och varje aspekt av sitt sinnelag för människan. Han offentliggör och uttrycker dessa saker på ett sätt han aldrig tidigare gjort. Med undantag för det folk som Gud siktar på att förvalta och frälsa, har det aldrig i hela universum funnits någon varelse som stått så nära Gud och haft en så förtrolig relation med honom. I hans hjärta är mänskligheten, som han vill förvalta och frälsa, ytterst viktig; han värdesätter denna mänsklighet över allt annat; trots att han har betalat ett högt pris för dem och trots att de ständigt sårar honom och bryter mot hans vilja, ger han aldrig upp hoppet om dem utan fortsätter oförtröttligt sitt arbete utan att klaga eller ångra något. Han vet nämligen att förr eller senare kommer folk att vakna vid hans kallelse och bli berörda av hans ord, inse att han är skapelsens Herre och återvända till hans sida …

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv III

281. När du är i stånd att verkligen förstå Guds tankar och inställning till mänskligheten, när du verkligen kan förstå Guds känslor och oro för varje skapad varelse, då kommer du att kunna förstå den hängivenhet och kärlek som ägnas varenda en av de människor Skaparen skapat. När det händer kommer du att använda två ord för att beskriva Guds kärlek. Vilka är dessa två ord? Några säger ”osjälvisk” och några säger ”filantropisk”. Av dessa två är ”filantropisk” det ord som minst lämpar sig för att beskriva Guds kärlek. Det här är ett ord som folk använder för att beskriva någon som är ädel eller vidsynt. Jag avskyr detta ord eftersom de syftar på att fördela välgörenhet slumpmässigt, urskillningslöst, utan någon hänsyn till principer. Det är en överdrivet sentimental böjelse som är vanlig hos dåraktiga och förvirrade människor. När det här ordet används för att beskriva Guds kärlek får det oundvikligen en hädisk biton. Jag har här två ord som beskriver Guds kärlek bättre. Vilka ord är det? Det första är ”ofantlig”. Är inte det här ordet väldigt associationsrikt? Det andra ordet är ”väldig”. Det finns verklig mening bakom dessa ord som jag använder för att beskriva Guds kärlek. Ordagrant beskriver ”ofantlig” ett tings volym eller kapacitet, men oavsett hur stort tinget i fråga är, är det någonting som folk kan se och röra vid. Det beror på att det existerar – det är inte någonting abstrakt utan något som folk kan uppfatta på ett relativt korrekt och konkret sätt. Oavsett om man betraktar det ur ett två- eller tredimensionellt perspektiv behöver man inte föreställa sig dess existens, eftersom det är något som faktiskt existerar i verkligheten. Även om det kan kännas som att man försöker kvantifiera Guds kärlek om man använder ordet ”ofantlig”, så ger det samtidigt en känsla av att hans kärlek är omöjlig att kvantifiera. Jag säger att Guds kärlek kan kvantifieras eftersom den inte är tom eller någonting legendariskt. Tvärtom är den någonting som allt under Guds herravälde får del av, något som alla varelser åtnjuter i olika hög grad och ur olika perspektiv. Även om folk inte kan se eller röra vid denna kärlek ger den näring och liv åt allting då den uppenbaras bit för bit i deras liv och de noterar och vittnar om Guds kärlek som de åtnjuter i varje stund. Jag säger att Guds kärlek inte är kvantifierbar därför att hemligheten med hur Gud sörjer för och föder allting är något människor har svårt att fatta, liksom också Guds tankar om allt och i synnerhet hans omtanke om mänskligheten. Det vill säga, ingen vet hur mycket blod och tårar Skaparen har utgjutit för mänskligheten. Ingen kan fatta, ingen kan förstå djupet eller vikten av den kärlek som Skaparen hyser för den mänsklighet han skapat med sina egna händer. Att beskriva Guds kärlek som ofantlig är att hjälpa människor uppskatta och förstå dess bredd och sanningen om dess existens. Det gör också att folk kan få en djupare förståelse av den verkliga innebörden i ordet ”Skapare”, och därmed få en djupare förståelse av den sanna innebörden i benämningen ”skapelse”. Vad beskriver ordet ”väldig” vanligtvis? Det används i allmänhet för att beskriva havet eller universum, exempelvis ”det väldiga universum” eller ”det väldiga havet”. Universums utbredning och tysta djup övergår människans förstånd; det är någonting som fångar människans fantasi, någonting hon känner stor beundran för. Dess hemlighet och djup finns inom synhåll men utom räckhåll. När du tänker på havet tänker du på dess vidd – det ser gränslöst ut och du kan känna dess gåtfullhet och dess enorma förmåga att bära upp saker. Det är därför jag har använd ordet ”väldig” för att beskriva Guds kärlek, hjälpa folk att känna hur dyrbar den är, känna den djupa skönheten hos hans kärlek, och känna att kraften i Guds kärlek är oändlig och väldig. Jag använde detta ord för att hjälpa folk att känna heligheten i hans kärlek och Guds värdighet och okränkbarhet som uppenbaras genom hans kärlek.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv III

282. Det finns något i Guds väsen och sinnelag som det är alltför lätt att förbise, något som endast Gud och inte någon människa besitter, inte heller de som folk betraktar som stora människor, goda människor eller Guden i deras fantasi. Vad är det? Det är Guds osjälviskhet. När man talar om osjälviskhet, kanske du tänker att du också är väldigt osjälvisk eftersom du aldrig köpslår eller snålar när det gäller dina barn, och du tänker att du också är väldigt osjälvisk när det gäller dina föräldrar. Oavsett vad du anser har du åtminstone en uppfattning om begreppet ”osjälvisk”, betraktar det som ett positivt ord och tycker att en osjälvisk person är mycket ädel. När du är osjälvisk, högaktar du dig själv. Men det finns ingen som kan se hur osjälvisk Gud är i fråga om allting, människor, händelser, föremål och sitt verk. Varför är det så? Därför att människan är alltför självisk! Varför säger jag detta? Mänskligheten lever i en materiell värld. Du kanske följer Gud, men du ser eller förstår aldrig hur Gud sörjer för dig, älskar dig och visar omsorg om dig. Så vad ser du? Du ser dina anhöriga som älskar dig eller avgudar dig. Du ser det som gagnar ditt kött, du bryr dig om de människor och ting som du älskar. Det här är människans så kallade osjälviskhet. Dessa ”osjälviska” människor bryr sig däremot aldrig om den Gud som ger dem liv. I motsats till Guds osjälviskhet, blir människans osjälviskhet självisk och motbjudande. Den osjälviskhet människan tror på är tom och orealistisk, förvanskad, oförenlig med Gud och utan anknytning till Gud. Människans osjälviskhet handlar bara om henne själv, medan Guds osjälviskhet är en sann uppenbarelse av hans väsen. Det är just på grund av sin osjälviskhet som han oavbrutet sörjer för människan. Det här ämnet jag talar om idag kanske inte berör er särskilt mycket utan ni bara nickar instämmande, men när du försöker förstå Guds hjärta i ditt hjärta kommer du omedvetet att upptäcka detta: Bland alla människor, företeelser och ting du kan känna i den här världen är det bara Guds osjälviskhet som är verklig och konkret, eftersom endast Guds kärlek till dig är ovillkorlig och fläckfri. Alla andras så kallade osjälviskhet är spelad, ytlig och oäkta; den rymmer en avsikt, en baktanke, kräver något i utbyte och tål inte att prövas. Man skulle till och med kunna säga att den är smutsig och föraktlig.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv I

283. Gud hade föraktat människan därför att hon var fientligt inställd till honom, men i hans hjärta förblev hans omsorg, oro och barmhärtighet gentemot mänskligheten oförändrad. Inte heller när han utplånade mänskligheten förändrades hans hjärta. När mänskligheten var full av fördärv och ohyggligt olydig mot Gud, gjorde hans sinnelag och hans väsen att han i enlighet med sina principer måste förinta denna mänsklighet. Men på grund av sitt väsen hade han ändå medlidande med mänskligheten och ville till och med använda olika sätt för att återlösa mänskligheten så att den skulle kunna leva vidare. Men människan motsatte sig Gud, fortsatte att bryta mot hans vilja och vägrade att ta emot Guds frälsning; hon vägrade alltså att acceptera hans goda avsikter. Oavsett hur Gud kallade dem, påminde dem, försörjde dem, hjälpte dem och tolererade dem, varken förstod eller uppskattade människan det och brydde sig inte heller om det. Trots sin smärta glömde Gud inte att tolerera människan till det yttersta i väntan på att hon skulle vända om. När han nått sin gräns tvekade han inte att göra vad han måste göra. Det fanns med andra ord en specifik tidsperiod och process från det ögonblick då Gud planerade att förgöra mänskligheten till dess att han inledde arbetet med att utplåna mänskligheten. Syftet med denna process var att göra det möjligt för människan att vända om, och det här var den sista chansen Gud gav människan. Så vad gjorde då Gud under denna period innan han utplånade mänskligheten? Han gjorde mycket för att påminna och förmana. Hur mycket smärta och sorg Gud än kände i sitt hjärta fortsatte han att visa mänskligheten sin omtanke, omsorg och rikliga barmhärtighet. Vad kan vi se av det? Vi ser utan tvekan att Guds kärlek till mänskligheten är verklig och inte bara tomma ord. Den är faktisk, påtaglig och märkbar, inte spelad, förvanskad, bedräglig eller pretentiös. Gud använder aldrig några knep eller skapar falska intryck för att få människor att se honom som älskvärd. Han använder aldrig några falska vittnesbörd för att låta folk se hans ljuvlighet eller för att visa upp sin ljuvlighet och helighet. Är inte de här sidorna av Guds sinnelag värda människans kärlek? Är de inte värda att dyrka? Är de inte värda att älska? Nu vill jag ställa en fråga till er: Efter att ha hört dessa ord, tror ni att Guds storhet bara är ord på ett pappersark? Är Guds ljuvlighet bara tomma ord? Nej! Verkligen inte! Guds överhöghet, storhet, helighet, fördragsamhet, kärlek och så vidare – varenda detalj i alla dessa olika aspekter av Guds sinnelag och väsen kommer till uttryck i praktiken varje gång han handlar. De manifesteras i hans vilja gentemot människan och uppfylls och återspeglas dessutom i varje individ. Oavsett om du har känt det tidigare eller ej så vårdar sig Gud om varje människa på alla tänkbara sätt, och han använder sitt uppriktiga hjärta, sin visdom och olika metoder för att värma varje människas hjärta och väcka varje människas ande. Detta är ett obestridligt faktum.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv I

Fotnoter:

1. ”Härjningar” används för att peka på mänsklighetens olydnad.

a. Den ursprungliga texten lyder ”det är en symbol för att vara oförmögen att vara”.

b. Den ursprungliga texten lyder ”liksom en symbol för att vara oförmögen att bli förolämpad (och inte tolerera att bli förolämpad)”.