Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

I. Verkets tre stadier

Dagliga ord från Gud (Utdrag 1)

Hela min förvaltningsplan, en plan som sträcker sig över sextusen år, består av tre skeden, eller tre åldrar: lagens tidsålder i begynnelsen, nådens tidsålder (vilken också är återlösningens tidsålder) samt rikets tidsålder i de sista dagarna. Mitt verk under dessa tre tidsåldrar varierar i innehåll i enlighet med varje tidsålders natur, men i varje skede stämmer det överens med människans behov – eller, för att vara mer exakt, det görs i enlighet med de trick som Satan använder i kriget jag för mot honom. Syftet med mitt verk är att vinna över Satan, manifestera min visdom och allmakt, avslöja alla Satans trick och därmed rädda hela den mänskliga rasen, vilken lever under hans domän. Det är att visa min visdom och allmakt samtidigt som jag avslöjar Satans outhärdliga ohygglighet. Det är också att lära mina skapelser att skilja mellan gott och ont, att veta att jag är härskaren över alla ting, att se tydligt att Satan är mänsklighetens fiende, den lägsta av de lägsta, den onde, och att med fullkomlig säkerhet skilja mellan gott och ont, sanning och falskhet, helighet och smuts, och mellan vad som är fantastiskt och vad som är skamligt. På det här sättet kommer den okunniga mänskligheten att kunna vittna om mig att det inte är jag som fördärvar mänskligheten och att endast jag – skapelsens Herre – kan rädda mänskligheten, kan ge människan saker för hennes glädje. De kommer att inse att jag är alla tings härskare och att Satan bara är en av de varelser som jag skapade och som sedan vände sig emot mig. Min sextusenåriga förvaltningsplan är uppdelad i tre skeden för att uppnå följande effekt: att göra det möjligt för mina skapelser att bli mina vittnen, att förstå min vilja och att veta att jag är sanningen. Under den inledande fasen av verket i min sextusenåriga förvaltningsplan utförde jag lagens verk, vilket var det verk under vilket Jehova ledde sitt folk. Det andra stadiet inledde verket i nådens tidsålder i byarna i Judéen. Jesus representerar allt verk under nådens tidsålder. Han inkarnerades i köttet och korsfästes på korset, och han inledde också nådens tidsålder. Han korsfästes för att fullända återlösningen verk, för att avsluta lagens tidsålder och påbörja nådens tidsålder. Därför kallades han också för ”överbefälhavaren”, ”syndoffret” och ”återlösaren”. Även om Jesu verk skilde sig innehållsmässigt från Jehovas verk var de ändå samma vad gäller principer. Jehova påbörjade lagens tidsålder, upprättade grundvalen — utgångspunkten — för sitt verk på jorden och utfärdade lagen och budorden. Det här var de två verk han utförde och de representerar lagens tidsålder. Det verk som Jesus utförde under nådens tidsålder gick inte ut på att utfärda lagar utan att uppfylla dem och därmed införa nådens tidsålder och avsluta lagens tidsålder, som hade varat i tvåtusen år. Han var banbrytaren som kom för att inleda nådens tidsålder, samtidigt som den största delen av hans verk handlade om försoning. Alltså var även hans verk tvåfaldigt: att inleda en ny tidsålder och slutföra återlösningens verk genom sin korsfästelse, varefter han gav sig av. Och därefter var lagens tidsålder slut och nådens tidsålder började.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 2)

De 6 000 åren av Guds förvaltande verk är uppdelade i tre skeden: lagens tidsålder, nådens tidsålder och rikets tidsålder. Dessa tre skeden hos verket är alla till för mänsklighetens frälsnings skull, det vill säga de är till för frälsandet av en mänsklighet som har fördärvats allvarligt av Satan. Samtidigt är de emellertid också till för att Gud skall kunna strida med Satan. Precis som frälsningens verk är uppdelat i tre skeden, är därmed också striden med Satan uppdelad i tre skeden, och dessa två aspekter av Guds verk utförs samtidigt. Striden med Satan är i själva verket för mänsklighetens frälsnings skull, och eftersom mänsklighetens frälsningsverk inte är något som kan fulländas framgångsrikt i ett enda skede, så är striden med Satan också uppdelad i faser och perioder, och kriget utkämpas mot Satan i enlighet med människans behov och omfattningen av Satans fördärvande av henne. Kanske tror människan i sin fantasi att Gud i denna strid kommer att ta till vapen mot Satan, på samma sätt som två arméer skulle slåss mot varandra. Detta är bara något som människans intellekt är kapabelt att föreställa sig, och det är en ytterst vag och orealistisk idé, ändå är det vad människan tror. Och eftersom jag säger här att medlen för människans frälsning är genom striden med Satan, så tänker sig människan att det är så striden utförs. I människans frälsningsverk har tre skeden utförts, vilket innebär att striden med Satan har delats upp i tre skeden innan Satan fullständigt besegras. Men den inre sanningen hos hela verket med striden mot Satan är att dess effekter uppnås genom flera steg: genom att skänka nåd till människan, bli ett syndoffer för människan, förlåta människans synder, erövra människan och göra människan fullkomlig. Striden med Satan består faktiskt inte av att ta till vapen mot Satan, utan av människans frälsning, verkandet med människans liv och förändrandet av människans sinnelag så att hon kan bära vittnesbörd om Gud. Det är så Satan besegras. Satan besegras genom att människans fördärvade sinnelag förändras. När Satan har besegrats, det vill säga när människan har blivit fullständigt frälst, då kommer den utskämde Satan att vara fullständigt bunden, och på så sätt kommer människan att vara fullständigt frälst. Det väsentliga i människans frälsning är alltså striden med Satan, och kriget med Satan återspeglas i första hand i människans frälsning. De sista dagarnas skede, då människan skall erövras, är det sista skedet i striden med Satan, och även verket med människans fullständiga frälsning från Satans domän. Den inre meningen hos erövringen av människan är att förkroppsligandet av Satan, människan som har fördärvats av Satan, återvänder till Skaparen efter dennes erövring, genom vilket hon kommer att överge Satan och helt återvända till Gud. På det sättet kommer människan att ha blivit fullständigt frälst. Erövrandets verk är alltså det sista verket i striden mot Satan, och det slutgiltiga skedet i Guds förvaltning för Satans nederlags skull. Utan detta verk skulle människans fulla frälsning i slutändan vara omöjlig, Satans fullständiga nederlag skulle också vara omöjligt, och mänskligheten skulle aldrig kunna träda in i det underbara slutmålet, eller bli fri från Satans inflytande. Följaktligen kan inte människans frälsningsverk slutföras innan striden med Satan är slutförd, för kärnan i Guds förvaltande verk är till för människans frälsnings skull. Den tidigaste mänskligheten var i Guds händer, men på grund av Satans frestelse och fördärv, blev människan bunden av Satan och råkade i händerna på den onde. På så sätt blev Satan objektet som skulle besegras i Guds förvaltande verk. Eftersom Satan tog människan i besittning, och eftersom människan är underlaget i Guds hela förvaltning, måste människan, om hon skall kunna frälsas, ryckas tillbaka från Satans händer, det vill säga människan måste tas tillbaka efter att ha hållits fången av Satan. Satan måste således besegras genom förändringar i människans gamla sinnelag, förändringar som återställer hennes ursprungliga förnuft. På så sätt kan människan, som har tagits till fånga, ryckas tillbaka ur Satans händer. Om människan befrias från Satans inflytande och bojor, kommer Satan att stå med skammen, människan kommer till slut att tas tillbaka, och Satan kommer att besegras. Och eftersom människan har befriats från Satans mörka inflytande, kommer människan att bli krigsbytet från hela denna strid, och Satan kommer att bli det objekt som bestraffas så snart denna strid har avslutats, varefter hela människans frälsningsverk kommer att ha fulländats.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 3)

Gud hyser inte någon illvilja mot de skapade varelserna och önskar endast besegra Satan. Hela hans verk – vare sig det är tuktan eller dom – riktas mot Satan; det utförs för människans frälsnings skull, det är till för att besegra Satan, och det har ett mål: att strida mot Satan ända till slutet! Och Gud kommer inte att vila förrän han har vunnit seger över Satan! Han vilar först när han har besegrat Satan. Eftersom allt det verk som Gud utför riktas mot Satan, och eftersom alla de som har fördärvats av Satan befinner sig under Satans domäns styre och lever under Satans domän, utan att strida mot Satan och bryta med honom, skulle Satan inte släppa sitt grepp om dessa människor, och de kunde inte vinnas. Om de inte vanns, skulle det bevisa att Satan inte har blivit besegrad, att han inte har besegrats. Och därför, i sin 6 000 år långa förvaltningsplan, utförde Gud lagens verk under det första skedet, under det andra skedet utförde han nådens tidsålders verk, det vill säga korsfästelsens verk, och under det tredje skedet utförde han verket att erövra mänskligheten. Allt detta verk är inriktat på omfattningen av Satans fördärv av mänskligheten, allting är till för att besegra Satan, och inget av skedena är inte till för att besegra Satan. Det väsentliga i Guds sextusenåriga förvaltande verk är striden mot den stora röda draken, och verket att förvalta mänskligheten är också verket att besegra Satan, och verket att strida med Satan. Gud har stridit i 6 000 år, och har alltså verkat i 6 000 år, för att till slut föra in människan i det nya riket. När Satan besegras kommer människan att bli helt befriad. Är inte detta riktningen för Guds verk idag? Detta är precis riktningen för dagens verk: människans fullständiga befrielse och frigörande, så att hon inte är underställd några regler, eller bunden av några band eller begränsningar. Allt detta verk utförs i enlighet med er mognad och i enlighet med era behov, alltså att ni blir försedda med vad som helst som ni kan åstadkomma. Det handlar inte om att ”försöka ta ned månen”, att tvinga er att göra någonting; tvärtom utförs allt detta verk i enlighet med era faktiska behov. Varje skede i verket är enligt människans faktiska behov och önskemål, och är för ändamålet att besegra Satan. I begynnelsen fanns det faktiskt inga barriärer mellan Skaparen och hans skapade varelser. De orsakades alla av Satan. Människan har blivit oförmögen att se eller vidröra någonting på grund av att Satan stör och fördärvar. Människan är offret, den som har blivit bedragen. Så snart Satan har blivit besegrad, kommer de skapade varelserna att skåda Skaparen, och Skaparen kommer att se på de skapade varelserna och personligen kunna leda dem. Endast detta är det liv som människan borde ha på jorden. Och Guds verk är alltså först och främst till för att besegra Satan, och så snart Satan har besegrats, kommer allt att lösa sig.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 4)

Verket med Guds hela förvaltningsplan utförs personligen av Gud själv. Det första skedet – världens skapelse – utfördes personligen av Gud själv, och om detta inte hade skett, då skulle ingen ha kunnat skapa mänskligheten; det andra skedet var försoningen av hela mänskligheten, och det utfördes också personligen av Gud själv; det tredje skedet säger sig självt: Det finns ett ännu större behov av att slutet på allt Guds verk utförs av Gud själv. Verket att försona, erövra, vinna och göra hela mänskligheten fullkomlig utförs allt igenom personligen av Gud själv. Om han inte personligen utförde detta verk, då skulle hans identitet inte kunna företrädas av människan, eller hans verk utföras av människan. För att besegra Satan, för att vinna mänskligheten, och för att ge människan ett normalt liv på jorden, leder han personligen människan och verkar personligen bland människorna; för hela sin förvaltningsplans skull, och för hela sitt verk, måste han personligen utföra detta verk. Om människan bara tror på att Gud kom för att ses av henne och göra henne lycklig, då har sådana övertygelser inget värde, de har ingen betydelse. Människans kunskap är för ytlig! Endast genom att utföra det själv kan Gud utföra sitt verk grundligt och fullständigt. Människan är oförmögen att göra det på Guds vägnar. Eftersom hon inte har Guds identitet eller hans substans, är hon oförmögen att utföra hans verk, och även om människan utförde det, skulle det inte ha någon effekt. Första gången Gud blev kött var det för försoningens skull, för att försona hela mänskligheten från synd, för att göra människan kapabel att bli renad och bli förlåten för sina synder. Erövrandets verk utförs också av Gud personligen bland människorna. Om Gud under detta skede bara skulle tala profetior, då skulle en profet eller någon begåvad kunna hittas för att ta hans plats; om bara profetior talades, skulle människan kunna ersätta Gud. Men om människan personligen skulle utföra Guds eget verk och skulle arbeta människans liv, skulle det vara omöjligt för henne att utföra detta verk. Det måste utföras personligen av Gud själv: Gud måste personligen bli kött för att utföra detta verk. Om bara profetior talades under ordets tidsålder, då skulle Jesaja eller profeten Elia kunna hittas för att utföra detta verk, och det skulle inte finnas något behov av att Gud själv utförde det personligen. Eftersom det verk som utförs i detta skede inte bara är att tala profetiska ord, och eftersom det är av större vikt att ordens verk används för att erövra människan och besegra Satan, kan inte detta verk utföras av människan, och måste utföras personligen av Gud själv. Under lagens tidsålder utförde Jehova en del av Guds verk, och efter det talade han vissa ord och utförde en del verk genom profeterna. Det är för att människan kunde ersätta Jehovas verk, och siarna kunde förutse saker och ting och tolka vissa drömmar på hans vägnar. Det verk som utfördes i begynnelsen var inte verket att direkt förändra människans sinnelag, och hade inget att göra med människans synd, och människan behövde bara följa lagen. Så Jehova blev inte kött och uppenbarade sig inte för människan; istället talade han direkt till Mose och andra, fick dem att tala och verka på hans vägnar, och fick dem att verka direkt bland mänskligheten. Det första skedet av Guds verk var att leda människan. Det var inledningen till striden med Satan, men den striden hade ännu inte officiellt börjat. Det officiella kriget med Satan började i och med Guds första inkarnation, och det har fortsatt ända tills idag. Den första fasen i detta krig var när Gud inkarnerad spikades fast på korset. Korsfästelsen av Gud inkarnerad besegrade Satan, och det var det första framgångsrika skedet i kriget. När Gud inkarnerad direkt börjar arbeta människans liv, är det den officiella inledningen på verket att vinna tillbaka människan, och eftersom detta är verket att förändra människans gamla sinnelag, är det verket att strida med Satan. Det skede i verket som utfördes av Jehova i begynnelsen var enbart ledarskapet för människans liv på jorden. Det var början på Guds verk, och även om det ännu inte hade inbegripit någon strid, eller något stort verk, lade det grunden för det stridsverk som skulle komma. Senare innebar det andra skedet av verket under nådens tidsålder en förändring av människans gamla sinnelag, vilket betyder att Gud själv formade människans liv. Detta måste göras personligen av Gud: Det krävde att Gud personligen blev kött, och om han inte hade blivit kött, skulle inte någon annan ha kunnat ersätta honom i detta skede av verket, för det representerade verket att kämpa direkt mot Satan. Om människan hade utfört detta verk på Guds vägnar, då människan stod inför Satan, skulle Satan inte ha underkastat sig och det skulle ha blivit omöjligt att besegra honom. Det var tvunget att Gud inkarnerad kom för att besegra honom, för den inkarnerade Gudens substans är fortfarande Gud, han är fortfarande människans liv, och han är fortfarande Skaparen; vad som än händer kommer hans identitet och substans inte att förändras. Och därför tog han på sig köttet och utförde verket att orsaka Satans fullständiga underkastelse. Om människan skulle utföra detta verk under de sista dagarnas skede av verket, och skulle fås att yttra orden direkt, skulle hon inte kunna yttra dem, och om profetiska ord talades, skulle det inte kunna erövra människan. Genom att ta på sig köttet kommer Gud för att besegra Satan och få honom att helt underkasta sig. Han besegrar Satan i grund, erövrar människan helt, och vinner fullständigt människan, varefter detta skede av verket är slutfört och framgång uppnådd. I Guds förvaltning kan inte människan ersätta Gud. I synnerhet verket med att leda tidsåldern och inleda nytt verk behöver i ännu högre grad göras personligen av Gud själv. Människan kan ge människan uppenbarelse och förse henne med profetior, men om det är verk som måste göras personligen av Gud, stridens verk mellan Gud själv och Satan, då kan inte detta verk göras av människan. Under det första skedet av verket, när det inte var någon strid med Satan, ledde Jehova personligen Israels folk med hjälp av den profetia som profeterna uttalade. Efteråt bestod verkets andra skede av striden med Satan, och Gud själv blev personligen kött, och kom in i köttet för att göra detta verk. Allting som inbegriper striden med Satan inbegriper också Guds inkarnation, vilket innebär att denna strid inte kan utkämpas av människan. Om människan skulle strida, skulle hon inte kunna besegra Satan. Hur skulle hon kunna ha styrkan att kämpa mot honom samtidigt som hon är under hans domän? Människan är mittemellan: Om du lutar dig mot Satan tillhör du Satan, men om du tillfredsställer Gud tillhör du Gud. Om människan skulle ersätta Gud i detta stridsverk, skulle hon kunna det? Om hon gjorde det, skulle hon inte ha förgåtts för länge sedan? Skulle hon inte för länge sedan ha trätt in i den undre världen? Alltså kan människan inte ersätta Gud i hans verk, det vill säga människan har inte Guds substans, och om du stred med Satan skulle du vara oförmögen att besegra honom. Människan kan bara göra en del verk; hon kan vinna över en del människor, men hon kan inte ersätta Gud i Guds eget verk. Hur skulle människan kunna strida med Satan? Satan skulle ta dig till fånga innan du ens hade börjat. Endast Gud själv kan strida med Satan, och på denna grund kan människan följa Gud och lyda honom. Bara på det sättet kan människan vinnas av Gud och fly från Satans band. Vad människan kan uppnå med sin egen visdom, auktoritet och förmågor är alltför begränsat; hon är oförmögen att fullända människan, att leda henne, och dessutom att besegra Satan. Människans intelligens och visdom kan inte gäcka Satans planer, så hur skulle människan kunna strida med honom?

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 5)

Verket med att förvalta mänskligheten är uppdelat i tre stadier, vilket innebär att verket med att frälsa mänskligheten är uppdelat i tre stadier. Dessa tre stadier omfattar inte verket med att skapa världen, utan är snarare de tre stadierna av verket under lagens tidsålder, nådens tidsålder och rikets tidsålder. Verket med att skapa världen var verket med att framställa hela mänskligheten. Det var inte verket med att frälsa mänskligheten och har inget samband med verket med att frälsa mänskligheten. När världen skapades hade mänskligheten nämligen inte fördärvats av Satan, så det fanns inget behov av att utföra verket med mänsklighetens frälsning. Verket med att frälsa mänskligheten började först när mänskligheten hade fördärvats av Satan, och följaktligen inleddes även verket med att förvalta mänskligheten först efter det att mänskligheten hade fördärvats. Guds förvaltning av människan började med andra ord som ett resultat av verket med att frälsa mänskligheten och härrör inte ur verket med att skapa världen. Det var först sedan mänskligheten fått ett fördärvat sinnelag som det förvaltande verket kom till, så verket med att förvalta mänskligheten omfattar tre delar, snarare än fyra stadier eller fyra tidsåldrar. Detta är det enda korrekta sättet att hänvisa till Guds förvaltning av mänskligheten. När den sista tidsåldern når sitt slut kommer verket med att förvalta mänskligheten att ha upphört helt. Det förvaltande verkets avslutning innebär att verket med att frälsa hela mänskligheten har slutförts helt och hållet och att mänskligheten har nått sin resas slut. Verket med att förvalta mänskligheten skulle inte existera utan verket med att frälsa hela mänskligheten och inte heller skulle verket bestå av tre stadier. Det var just på grund av mänsklighetens förfall, och för att mänskligheten var i ett så trängande behov av frälsning, som Jehova avslutade världens skapelse och påbörjade lagens tidsålders verk. Först då påbörjades verket med att förvalta mänskligheten, vilket innebär att verket med att frälsa mänskligheten påbörjades först då. Att ”förvalta mänskligheten” betyder inte att vägleda den nyskapade mänsklighetens liv på jorden (alltså en mänsklighet som ännu inte hade fördärvats). Snarare är det mänsklighetens frälsning som fördärvats av Satan; det handlar med andra ord om att förvandla denna fördärvade mänsklighet. Detta är innebörden i att förvalta mänskligheten. Verket med att frälsa mänskligheten omfattar inte verket med att skapa världen, så verket med att förvalta mänskligheten omfattar inte verket med att skapa världen, utan omfattar endast tre stadier av verk som är åtskilda från världens skapelse. För att förstå verket med att förvalta mänskligheten är det nödvändigt att känna till historien med verkets tre stadier – det här är vad alla måste vara medvetna om för att kunna bli frälsta. Som Guds skapade varelser bör ni inse att människan skapades av Gud och ni bör känna igen källan till mänsklighetens fördärv; ni bör dessutom känna igen människans frälsningsprocess. Om ni bara vet hur lärosatsen säger att man ska agera för att vinna Guds ynnest, men inte har någon aning om hur Gud frälser mänskligheten, eller om källan till mänsklighetens fördärv, då är detta vad ni saknar som Guds skapade varelser. Du bör inte bara vara nöjd med att förstå dessa sanningar som kan omsättas i praktiken, och samtidigt förblir okunnig om den vidare omfattningen av Guds förvaltningsverk. Om så är fallet är du alltför dogmatisk. Verkets tre stadier är insidehistorian om Guds förvaltning av människan, tillkomsten av hela universums evangelium, det största mysteriet i hela mänskligheten, och är också grunden för spridandet av evangeliet. Om du enbart fokuserar på att förstå enkla sanningar som relaterar till ditt liv och inte vet något om detta, det största av alla mysterier och visioner, är då inte ditt liv som en defekt vara, oduglig till allt utom att bli tittad på?

Om människan enbart koncentrerar sig på praktiserandet och betraktar Guds verk och människans kunskap som något sekundärt, är inte det samma sak som att fixera sig vid petitesser medan man struntar i det som är viktigare? Det du måste veta, måste du veta, och det du måste omsätta i praktiken, måste du omsätta i praktiken. Först då kommer du att vara en som vet hur man eftersträvar sanningen. Om du, när dagen kommer då du ska sprida evangeliet, bara är i stånd att säga att Gud är en stor och rättfärdig Gud, att han är den högste Guden, en Gud som inte någon framstående människa kan mäta sig med och som är högre än alla andra … om du bara kan yttra dessa irrelevanta och ytliga ord och är fullständigt oförmögen att tala ord som är av avgörande betydelse och har substans, om du inte har något att säga om att känna Gud eller Guds verk och om du dessutom inte kan förklara sanningen eller tillhandahålla det som saknas i människan, då är en sådan som du oförmögen att utföra sin plikt väl. Att vittna om Gud och sprida evangeliet om riket är ingen enkel sak. Först måste du utrustas med sanningen och de visioner som man behöver förstå. När du är klar över visionerna av — och sanningen hos — Guds verks olika aspekter, lär du känna Guds verk i ditt hjärta och oavsett vad Gud gör, vare sig det är rättfärdigt dömande eller förfining av människan, besitter du den största visionen som din grundval och du besitter den rätta sanningen att omsätta i praktiken. Då kommer du att kunna följa Gud ändå till slutet. Du måste veta att oavsett vilket verk Gud utför förändras inte syftet med hans verk, kärnan i hans verk eller hans vilja med människan. Oavsett hur hårda hans ord är, oavsett hur fientlig omgivningen är, förändras inte principerna för hans verk eller hans avsikt att frälsa människan. Kärnan i hans verk kommer inte att förändras, förutsatt att det inte är uppenbarelsen av människans ändpunkt eller slutmål, den sista etappens verk eller verket med att avsluta Guds hela förvaltningsplan och förutsatt att det äger rum medan han arbetar människan. Kärnan kommer alltid att vara mänsklighetens frälsning. Detta bör vara grundvalen för er tro på Gud. Målsättningen med verkets tre stadier är hela mänsklighetens frälsning, vilket innebär att människan räddas fullständigt undan Satans styre. Även om vart och ett av verkets tre stadier har olika mål och betydelse, är varje stadium en del av verket med att frälsa mänskligheten och utgör olika frälsningsverk som utförs alltefter mänsklighetens behov. När du väl blivit medveten om syftet med dessa tre stadier av verket kommer du att förstå hur man ska uppskatta betydelsen av varje stadium i verket och hur man ska agera för att tillfredsställa Guds önskan. Om du kan nå denna punkt kommer denna den största av alla visioner att bli grunden för din tro på Gud. Du bör inte bara söka efter enkla sätt att praktisera, eller djupa sanningar, utan du bör kombinera visioner med praktik, så att det både finns sanningar som kan omsättas i praktiken och kunskap som bygger på visioner. Först då kommer du att vara en som helt eftersträvar sanningen.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 6)

Verkets tre stadier utgör kärnan i Guds hela förvaltning och i dem uttrycks Guds sinnelag och vad han är. De som inte känner till de tre stadierna i Guds verk är oförmögna att inse hur Gud uttrycker sitt sinnelag. De känner inte heller visdomen i Guds verk och de förblir okunniga om de många sätt på vilka han frälser mänskligheten och om hans vilja för hela mänskligheten. Verkets tre stadier är det fullständiga uttrycket för verket med att frälsa mänskligheten. De som inte känner till verkets tre stadier kommer att vara okunniga om de olika metoderna och principerna för den helige Andes verk; de som bara strikt håller sig till lärosatser som finns kvar från ett av verkets stadier är människor som begränsar Gud till lärosatser och vilkas tro på Gud är vag och osäker. Sådana människor kommer aldrig att erhålla Guds frälsning. Endast de tre stadierna i Guds verk kan tillfullo uttrycka Guds sinnelag i dess helhet och fullständigt uttrycka Guds avsikt att frälsa hela mänskligheten och hela processen med mänsklighetens frälsning. Detta är bevis på att han har besegrat Satan och vunnit mänskligheten, det är bevis på Guds seger och uttrycket för Guds hela sinnelag. De som endast förstår ett av de tre stadierna i Guds verk känner bara en del av Guds sinnelag. Enligt människans uppfattning är det lätt hänt att detta enda stadium av verket blir en lärosats. Det blir sannolikt att människan kommer att införa regler om Gud och använda denna enda del av Guds sinnelag som en framställning av hela hans sinnelag. Dessutom är mycket av människans fantasi i sig sammanblandad, på så sätt att hon strikt begränsar Guds sinnelag, vara och visdom, liksom principerna för Guds verk, inom begränsade parametrar och tror att om Gud var sådan en gång, så kommer han att förbli densamme för evigt och aldrig någonsin förändras. Endast de som känner till och förstår verkets tre stadier kan känna Gud fullständigt och korrekt. De kommer åtminstone inte att definiera Gud som israeliternas, eller judarnas, Gud, och de kommer inte heller att betrakta honom som en Gud som för alltid kommer att vara fastspikad vid korset för människans skull. Om du bara lär känna Gud genom ett stadium av hans verk, då är din kunskap alldeles för futtig. Den är bara en droppe i havet. Om det inte vore så, varför skulle då många i det gamla religiösa gardet spika fast Gud vid korset levande? Beror inte det på att människan begränsar Gud inom vissa parametrar? Är det inte så att många motsätter sig Gud och hindrar den helige Andes verk för att de inte känner till Guds omväxlande och skiftande verk, och dessutom för att de bara besitter en smula kunskap och lärosatser som de använder för att bedöma den helige Andes verk? Fastän sådana personers erfarenheter är ytliga, är de arroganta och eftergivna till sin natur och betraktar den helige Andes verk med förakt, ignorerar den helige Andes fostran och använder dessutom sina värdelösa gamla argument för att bekräfta den helige Andes verk. De förställer sig också och är helt övertygade om sin egen kunskap och bildning och att de kan resa över hela världen. Är det inte sådana personer som den helige Ande föraktar och förkastar? Kommer de inte att elimineras av den nya tidsåldern? Är inte de som kommer inför Gud och öppet motarbetar honom okunniga och oupplysta människor som enbart försöker visa hur begåvade de är? Utan mer än torftig kunskap om Bibeln försöker de sätta sig över den akademiska världen; med enbart ytliga lärosatser att undervisa människor försöker de vrida tillbaka den helige Andes verk och få det att kretsa kring deras egen tankeprocess, och kortsynta som de är försöker de att med en blick skåda 6000 år av Guds verk. Dessa människor har inte något förnuft att tala om! Faktum är att ju mer människor vet om Gud, desto senare är de att döma hans verk. Dessutom talar de bara lite om sin kunskap om Guds verk idag, men de är inte förhastade i sina bedömningar. Ju mindre människor vet om Gud, desto mer arroganta och övermodiga är de och desto mer lättfärdigt förkunnar de Guds vara, men de pratar bara teori och kommer inte med något verkligt bevis. Sådana människor har inget värde över huvud taget. De som betraktar den helige Andes verk som en lek är lättsinniga! De som inte är varsamma när de möter den helige Andes nya verk, som låter munnen gå, är snabba att döma, ger fria tyglar åt sin naturliga instinkt att förneka riktigheten i den helige Andes verk och dessutom förolämpar och hädar den – är inte sådana respektlösa människor okunniga om den helige Andes verk? Är de inte dessutom arroganta, stolta till sin natur och oregerliga? Även om det kommer en dag när sådana människor accepterar den helige Andes nya verk, kommer Gud likväl inte att tolerera dem. Inte nog med att de ser ned på dem som arbetar för Gud, utan dessutom hädar de Gud själv. Sådana dumdristiga människor kommer inte att bli förlåtna, varken i denna eller i den kommande tidsåldern och de kommer att förgås för evigt i helvetet! Sådana respektlösa, slapphänta människor låtsas att de tror på Gud och ju mer de gör det desto troligare är det att de kränker Guds administrativa förordningar. Vandrar inte alla dessa arroganta personer, som är tygellösa av naturen och aldrig har lytt någon, på denna väg? Motsätter de sig inte Gud dag efter dag — han som alltid är ny och aldrig gammal?

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 7)

Verkets tre stadier är en dokumentation av hela Guds verk, de är en dokumentation av Guds frälsning av mänskligheten och de är inte några fantasier. Om ni verkligen vill söka kunskap om Guds hela sinnelag, då måste ni känna till de tre stadierna av verket som utförts av Gud, och vad mer är, ni får inte utelämna något stadium. Detta är vad de som strävar efter att lära känna Gud minst måste uppnå. Människan kan inte på egen hand komma fram till en sann kunskap om Gud. Det är inte något som människan själv kan fantisera ihop och inte heller är det konsekvensen av att den helige Ande är särskilt välvilligt inställd till en person. Det är istället en kunskap som kommer när människan har upplevt Guds verk och det är en kunskap om Gud som bara kommer sedan hon upplevt fakta om Guds verk. En sådan kunskap kan inte uppnås genom en nyck och är inte heller något som kan läras ut. Den är helt relaterad till personlig erfarenhet. Guds frälsning av mänskligheten är kärnan i dessa verkets tre stadier, men frälsningsverket omfattar ändå flera sätt att verka och flera sätt som Guds sinnelag kommer till uttryck på. Detta är det som är svårast för människan att identifiera och svårt för människan att förstå. Särskiljandet av tidsåldrarna, förändringar i Guds verk, förändringar i verkets lokalisering, förändringar i detta verks mottagare och så vidare; allt detta innefattas i verkets tre stadier. Särskilt skillnaden i den helige Andes sätt att verka, liksom ändringar i Guds sinnelag, bild, namn, identitet eller andra förändringar, är alltsamman en del av verkets tre stadier. Ett stadium kan endast representera en del och är begränsat till en viss omfattning. Det innefattar inte om särskiljandet av tidsåldrarna eller förändringar i Guds verk, och än mindre andra aspekter. Detta är ett helt uppenbart faktum. Verkets tre stadier utgör hela Guds verk med att frälsa mänskligheten. Människan måste känna till Guds verk och Guds sinnelag i frälsningsverket, och utan detta faktum är din kunskap om Gud bara tomma ord, inget annat än en skrivbordskonstruktion. Den sortens kunskap kan varken övertyga eller erövra människan, den har inget med verkligheten att göra och är inte sanningen. Den må vara väldigt ymnig och behaglig för örat, men om den strider mot Guds inneboende sinnelag kommer Gud inte att skona dig. Inte nog med att han inte kommer att lovorda din kunskap, utan dessutom kommer han att straffa dig för att du är en syndare som hädade honom. Orden om kunskap om Gud yttras inte lättsinnigt. Du må vara munvig och vältalig och även om dina ord är så smarta att du kan göra svart till vitt och vitt till svart med dina argument, så är du ändå på djupt vatten när det gäller att tala om kunskapen om Gud. Gud är inte någon du kan döma förhastat, prisa i förbigående eller oberört prata nedsättande om. Du prisar alla möjliga, men du kämpar för att hitta de rätta orden för att beskriva Guds stora rättskaffenhet och barmhärtighet – och det är vad varenda odugling lär sig. Även om det finns många språkspecialister som är kapabla att beskriva Gud, är riktigheten i deras beskrivning bara en hundradel av den sanning som yttras av människor som tillhör Gud och endast har ett begränsat ordförråd men besitter rik erfarenhet. Sålunda kan man se att kunskap om Gud ligger i noggrannhet och realitet, inte i det skickliga bruket av ord eller en rik vokabulär, och att det inte finns något som helst samband mellan människans kunskap och kunskapen om Gud. Lärdomen som kommer av att känna Gud är större än någon av mänsklighetens naturvetenskaper. Det är en lärdom som endast kan förvärvas av en extremt liten del av dessa som försöker lära känna Gud och den kan inte förvärvas av vilken begåvad person som helst. Och därför får ni inte betrakta kunskap om Gud och strävan efter sanningen som något ett barn kan uppnå. Du kanske har varit alltigenom framgångsrik i ditt familjeliv, din karriär eller ditt äktenskap, men när det gäller sanningen och lärdomen av att känna Gud har du inget att komma med — du har inte åstadkommit någonting. Man kan säga att det är mycket svårt för er att omsätta sanningen i praktiken och att känna Gud är ett ännu större problem. Detta är er svårighet och det är också den svårighet som hela mänskligheten står inför. Bland dem som haft vissa framgångar i sitt värv att lära känna Gud finns det nästan ingen som uppfyller normen. Människan vet inte vad det innebär att känna Gud, varför det är nödvändigt att känna Gud eller vad som räknas som att känna Gud. Det är detta som är så förbryllande för mänskligheten – det är helt enkelt den största gåtan som mänskligheten stått inför – och ingen är kapabel att besvara denna fråga eller villig att besvara den, eftersom hittills ingen bland mänskligheten har haft någon framgång i studiet av detta verk. Kanske kommer det, när gåtan med verkets tre stadier kungörs för mänskligheten, att i följd träda fram en grupp av begåvade personer som känner Gud. Jag hoppas att så är fallet och dessutom är jag i färd med att utföra detta verk och jag hoppas få se fler sådana begåvningar träda fram inom den närmsta framtiden. De kommer att bli de som vittnar om existensen av de här tre stadierna i verket och de blir naturligtvis också de första som vittnar om det här tre stadierna i verket. Om det den dag då Guds verk avslutas inte finns några sådana talanger, eller bara en eller två, och de personligen har accepterat att fullkomnas av den inkarnerade Guden, då är ingenting mer smärtsamt och beklagligt än detta — men det är bara värstascenariot. I alla händelser hoppas jag fortfarande att de som verkligen strävar kan vinna denna välsignelse. Sedan tidens begynnelse har det aldrig funnits verk som detta; ett sådant projekt har aldrig förekommit i människans utvecklingshistoria. Om du verkligen kan bli en av de första bland dessa som känner Gud, skulle inte det vara den högsta äran bland alla varelser? Skulle någon mänsklig varelse vara mer lovordad av Gud? Sådant verk är inte lätt att uppnå, men i slutändan kommer det ändå att bära frukt. Alla de som är kapabla att förvärva kunskapen om Gud — oavsett kön eller nationalitet — kommer till sist att motta Guds största ärebetygelse och vara de enda som besitter Guds myndighet. Detta är dagens verk och det är också framtidens verk. Det är det sista och högsta verk som ska genomföras under 6000 år av verksamhet och det är ett sätt att verka som uppenbarar alla mänsklighetens kategorier. Genom verket med att få människan att lära känna Gud, uppenbaras mänsklighetens olika grader: De som känner Gud är kvalificerade att erhålla Guds välsignelser och ta emot hans löften, medan de som inte känner Gud inte är kvalificerade att erhålla Guds välsignelser och ta emot hans löften. De som känner Gud är Guds förtrogna och de som inte känner Gud kan inte kallas Guds förtrogna. Guds förtrogna kan ta emot Guds välsignelser, men de som inte är hans förtrogna är inte värdiga något av hans verk. Oavsett om det handlar om vedermödor, förfining eller dom så är syftet att människan slutligen ska få uppnå en kunskap om Gud och att hon ska underkasta sig Gud. Detta är det enda effekt som till sist kommer att uppnås. Inget i verkets tre stadier är dolt och det är till fördel för människans kunskap om Gud och hjälper henne att vinna en mer fullständig och grundlig kunskap om Gud. Allt detta verk är till nytta för människan.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 8)

Guds eget verk är den vision som människan måste känna till, för Guds verk kan inte utföras av människan och hon besitter det inte. Verkets tre stadier är Guds förvaltnings helhet och det finns ingen större vision som människan bör känna till. Om människan inte känner till denna mäktiga vision, då är det inte lätt att känna Gud och inte lätt att förstå Guds vilja; den väg som människan vandrar på blir dessutom alltmer mödosam. Utan visioner skulle människan inte ha kunnat komma så här långt. Det är visionerna som har beskyddat människan tills idag och som har gett henne det bästa skyddet. I framtiden måste er kunskap bli djupare och ni måste lära känna hela hans vilja och essensen av hans visa verk i de tre stadierna av verket. Endast detta utgör er sanna mognad. Verkets sista stadium är inte fristående, utan är en del av den helhet som bildas tillsammans med de två föregående stadierna, vilket innebär att det är omöjligt att fullborda hela frälsningsverket genom att bara utföra ett av verkets tre stadier. Även om verkets sista stadium är i stånd att helt frälsa människan, innebär inte det att det bara är nödvändigt att utföra detta enda stadium ensamt och att verkets två tidigare stadier inte är nödvändiga för att frälsa människan från Satans inflytande. Inget enskilt av de tre stadierna kan hållas upp som den enda visionen som hela mänskligheten måste känna till, för frälsningsverkets helhet är de tre stadierna av verket, inte ett enskilt stadium bland dem. Så länge frälsningsverket inte har genomförts kommer inte Guds förvaltning att kunna avslutas helt. Guds vara, sinnelag och visdom uttrycks i frälsningsverkets helhet och avslöjades inte för människan alldeles i början utan har uttryckts gradvis i frälsningsverket. Varje stadium av frälsningsverket uttrycker en del av Guds sinnelag och en del av hans vara; varje stadium av verket kan inte direkt och fullständigt uttrycka hela Guds vara. Följaktligen kan frälsningsverket bara avslutas fullständigt efter att verkets tre stadier har fullbordats, så människans kunskap om Guds helhet är oskiljaktig från de tre stadierna i Guds verk. Vad människan erhåller från ett stadium av verket är enbart det Guds sinnelag som uttrycks i en enda del av hans verk. Det kan inte representera det sinnelag och vara som uttrycks i stadierna före eller efter. Det är för att verket med att frälsa mänskligheten inte kan slutföras omedelbart under en tidsperiod eller på ett ställe, utan gradvis blir djupare i enlighet med människans utvecklingsnivå vid olika tider och på olika platser. Det är verk som utförs i stadier och inte fullbordas i ett enda stadium. Guds hela visdom kristalliseras därför i tre stadier, snarare än i ett enda stadium. Hela hans vara och visdom framställs i dessa tre stadier, varje stadium omfattar hans vara och är en dokumentation av visdomen i hans verk. Människan bör känna till hela det Guds sinnelag som uttrycks i dessa tre stadier. Allt detta hos Guds vara är av yttersta vikt för hela mänskligheten och om människor inte har denna kunskap när de tillber Gud, då skiljer de inte sig från dem som tillber Buddha. Guds verk bland människor är inte dolt för människan och bör vara känt för dem som tillber Gud. Eftersom Gud har utfört de tre stadierna av frälsningsverket bland människor, bör människan känna till uttrycket för vad han har och är under dessa tre stadier av verket. Detta är vad människan måste göra. Vad Gud döljer för människan är det som människan inte klarar av att uppnå och det som hon inte bör känna till, medan det som Gud visar för människan är det som hon bör känna till och som hon bör besitta. Vart och ett av verkets tre stadier utförs med det föregående stadiet som grundval; det utförs inte självständigt, åtskilt från frälsningsverket. Även om det finns stora skillnader i tidsåldern och typen av verk som utförs, är fortfarande frälsningen av mänskligheten dess kärna och varje stadium av frälsningsverket är djupare än det förra.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 9)

Guds verk bland människor är inte dolt för människan och bör vara känt för dem som tillber Gud. Eftersom Gud har utfört de tre stadierna av frälsningsverket bland människor, bör människan känna till uttrycket för vad han har och är under dessa tre stadier av verket. Detta är vad människan måste göra. Vad Gud döljer för människan är det som människan inte klarar av att uppnå och det som hon inte bör känna till, medan det som Gud visar för människan är det som hon bör känna till och som hon bör besitta. Vart och ett av verkets tre stadier utförs med det föregående stadiet som grundval; det utförs inte självständigt, åtskilt från frälsningsverket. Även om det finns stora skillnader i tidsåldern och typen av verk som utförs, är fortfarande frälsningen av mänskligheten dess kärna och varje stadium av frälsningsverket är djupare än det förra. Varje stadium av verket fortsätter på grundval av det tidigare, som inte avskaffas. På så sätt uttrycker Gud, i sitt verk som alltid är nytt och aldrig gammalt, ständigt aspekter av sitt sinnelag som aldrig tidigare har uttryckts för människan, och han avslöjar alltid sitt nya verk, och sitt nya vara, för människan. Även om det religiösa gamla gardet gör sitt yttersta för att motarbeta detta och öppet motsätter sig det, gör Gud alltid det nya verk som han har för avsikt att göra. Hans verk förändras ständigt och därför stöter det alltid på motstånd från människan. Även hans sinnelag förändras ständigt, liksom tidsåldern och mottagarna av hans verk. Dessutom gör han alltid verk som aldrig gjorts förut och utför även verk som förefaller människan stå i motsats till det verk som gjorts förut, gå stick i stäv mot det. Människan kan bara acceptera en typ av verk eller ett sätt att praktisera. Hon har svårt att acceptera verk, eller sätt att praktisera, som strider mot dem eller är högre än dem, men den helige Ande gör alltid nytt verk så därför dyker det upp grupp efter grupp av religiösa experter som motsätter sig Guds nya verk. Dessa människor har blivit experter just för att människan inte har någon kunskap om hur Gud alltid är ny och aldrig gammal, inte har någon kunskap om principerna för Guds verk och dessutom inte har någon kunskap om de många sätt på vilka Gud frälser människan. Därför är människan fullständigt oförmögen att avgöra om det är verk som kommer från den helige Ande och om det är Guds eget verk. Många håller fast vid en attityd som, om den överensstämmer med de ord som kom tidigare, då accepterar de den, och om det finns skillnader mot det tidigare verket, då motsätter de sig och förkastar det. Följer ni inte alla sådana principer idag? Frälsningsverkets tre stadier har inte haft någon större effekt på er och det finns de som tror att verkets två föregående stadier är en börda som helt enkelt är onödig att känna till. De tror att dessa stadier inte bör förkunnas för massorna och bör dras tillbaka så snart som möjligt, så att människor inte känner sig överväldigade av de två föregående av verkets tre stadier. De flesta anser att det är att ta det för långt att tillkännage verkets två tidigare stadier och att det inte är till någon hjälp för att lära känna Gud – det är vad ni tror. Idag anser ni alla att det är rätt att agera på det viset, men den dagen kommer när ni inser vikten av mitt verk: Vet att jag inte gör något verk som saknar betydelse. Eftersom jag tillkännager verkets tre stadier för er måste de vara till nytta för er; eftersom dessa tre stadier av verket är kärnan i Guds hela förvaltning måste de hamna i fokus för alla i hela universum. En dag kommer ni alla att inse vikten av detta verk. Vet att ni motsätter er Guds verk eller använder era egna uppfattningar för att bedöma dagens verk, eftersom ni inte känner till principerna för Guds verk och inte heller tar den helige Andes verk på tillräckligt stort allvar. Ert motstånd mot Gud och förhindrande av den helige Andes verk orsakas av era uppfattningar och er medfödda arrogans. Det beror inte på att Guds verk är fel, utan på att ni är av naturen alltför olydiga. Efter att ha funnit sin tro på Gud kan vissa människor inte ens säga med säkerhet varifrån människan kom, men de vågar ändå uttala sig offentligt och värdera rätt och fel i den helige Andes verk. Och de tillrättavisar till och med apostlarna som har den helige Andes nya verk, de kommenterar och avbryter; deras mänskliga natur är alltför ringa och det finns inte det minsta vett i dem. Ska inte den dagen komma då sådana människor förkastas av den helige Andes verk och bränns av helvetets eldar? De känner inte Guds verk, utan i stället kritiserar de det och försöker också lära Gud hur han ska verka. Hur kan sådana oförnuftiga människor känna Gud? Människan lär känna Gud under processen att söka och uppleva honom; det är inte genom att godtyckligt kritisera honom som människan lär känna Gud genom den helige Andes upplysning. Ju mer korrekt människors kunskap om Gud är, desto mindre motsätter de sig honom. Å andra sidan, ju mindre människor vet om Gud, desto mer sannolikt är det att de motsätter sig honom. Dina uppfattningar, din gamla natur och din mänsklighet, karaktär och moraliska inställning är det ”kapital” med vilket du motstår Gud, och ju mer fördärvad, förfallen och usel du är, desto mer fiende är du till Gud. De som är besatta av sorgliga uppfattningar och har ett självrättfärdigt sinnelag är ännu mer fientligt inställda till den inkarnerade Guden och sådana människor är antikristerna. Om dina uppfattningar inte rättas till kommer de alltid att vara emot Gud; du kommer aldrig att vara förenlig med Gud och du förblir åtskild från honom för alltid.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 10)

Verkets tre stadier gjordes av en enda Gud; detta är den största visionen och den enda vägen till att känna Gud. Verkets tre stadier kunde bara ha genomförts av Gud själv; ingen människa kunde utföra sådant verk för hans räkning. Med andra ord kunde endast Gud själv ha gjort sitt eget verk från begynnelsen fram till idag. Även om de tre stadierna i Guds verk har utförts i olika tidsåldrar och på olika platser, och även om verket är annorlunda i varje stadium, är alltsamman ett verk utfört av en enda Gud. Av alla visionerna är denna den största som människan bör känna till och om hon förstår den helt kommer hon att kunna stå fast. Idag är det största problemet för olika religioner och samfund att de inte känner till den helige Andes verk och inte kan skilja mellan den helige Andes verk och verk som inte kommer av den helige Ande. Därför kan de inte avgöra om även detta stadium av verket, liksom dess två senaste stadier, utförs av Jehova Gud. Även om människor följer Gud, är de flesta ändå oförmögna att avgöra om det är den rätta vägen. Människan bekymrar sig för om denna väg är den väg som leds personligen av Gud själv och om Guds inkarnation är ett faktum, och de flesta har fortfarande ingen aning om hur de ska bedöma sådana saker. De som följer Gud är oförmögna att fastställa vägen, och därför har de meddelanden som talas bara en delvis verkan bland dessa människor, och kan inte få full effekt, vilket sedan påverkar sådana individers inträde i livet. Om människan kan se i verkets tre stadier att de utfördes av Gud själv vid olika tidpunkter, på olika platser och i olika människor, om de kan se att även om verket är annorlunda så utförs alltsamman av en enda Gud, att eftersom det är ett verk utfört av en enda Gud så måste det vara rätt och utan fel, och att det inte går att förneka att det är en enda Guds verk trots att det strider mot människans uppfattningar – om människan med säkerhet kan säga att det är en enda Guds verk, då blir hennes uppfattningar bara petitesser som inte värda att nämnas. Eftersom människans visioner är oklara och människan bara känner Jehova som Gud och Jesus som Herren och är kluven när det gäller den inkarnerade Guden av idag, förblir många människor hängivna Jehovas och Jesu verk och är ansatta av uppfattningar om dagens verk. De flesta människor är alltid villrådiga och tar inte dagens verk på allvar. Människan har inga uppfattningar om verkets två senaste stadier som var osynliga. Det beror på att människan inte förstår verkligheten hos verkets två senaste stadier och inte personligen bevittnade dem. Det är för att de inte kan ses som människan fantiserar som hon vill; oavsett vad hon hittar på, finns det inga fakta som bevisar det och ingen som korrigerar det. Människan ger sin naturliga instinkt fria tyglar, kastar försiktigheten överbord och låter fantasin få löpa fritt, för det finns inga fakta som kan bekräfta den, så människans fantasier blir ”fakta” oavsett om det finns några bevis för dem eller inte. Därför tror människan på sin egen inbillade Gud i sitt sinne och söker inte verklighetens Gud. Om en person har en sorts tro, så finns det hundra sorters tro bland hundra människor. Människan hyser sådana övertygelser eftersom hon inte har sett verkligheten i Guds verk, eftersom hon bara har hört det med sina öron och inte skådat det med sina ögon. Människan har hört legender och historier, men sällan har hon lyssnat till kunskapen om fakta i Guds verk. Det är alltså genom sina egna uppfattningar som personer som bara har varit troende i ett år tror på Gud, och detsamma gäller för dem som har trott på Gud hela sitt liv. De som inte kan se fakta kommer aldrig att kunna fly från en tro där de har uppfattningar om Gud. Människan tror att hon har befriat sig från sina gamla uppfattningars bojor och trätt in på nytt territorium. Vet hon inte att kunskapen hos dem som inte kan se Guds sanna ansikte inte är något annat än uppfattningar och hörsägen? Människan tror att hennes uppfattningar är riktiga och felfria och att dessa uppfattningar kommer från Gud. När människan idag bevittnar Guds verk, släpper hon lös uppfattningar som har byggts upp under många år. Gångna tiders fantasier och idéer blev ett hinder för detta stadiums verk och det blir svårt för människan att släppa taget om sådana uppfattningar och vederlägga sådana idéer. Hos många av dem som har följt Gud fram till idag har uppfattningarna om detta stegvisa verk blivit allt mer sorgliga och dessa människor har successivt utvecklat en envis fientlighet mot den inkarnerade Guden och källan till detta hat är människans uppfattningar och fantasier. Det är just för att fakta inte låter människan ge fria tyglar åt sin fantasi och dessutom inte med lätthet kan vederläggas av människan, för att människans uppfattningar och fantasier inte tål förekomsten av fakta och dessutom för att människan inte reflekterar över riktigheten och sanningshalten hos fakta utan bara hängivet släpper lös sina föreställningar och använder sin egen fantasi, som människans uppfattningar och fantasier har blivit en fiende till dagens verk, ett verk som står i strid med människans föreställningar. Detta kan endast skyllas på människans uppfattningar och inte på Guds verk. Människan kan fantisera vad hon vill, men hon kan inte obehindrat ifrågasätta något stadium av Guds verk eller någon del av det; Guds verks faktum är okränkbart för människan. Du kan ge din fantasi fria tyglar och till och med sammanställa fina historier om Jehovas och Jesu verk, men du kan inte vederlägga fakta om varje stadium i Jehovas och Jesu verk; detta är en princip och det är också en administrativ förordning och ni bör förstå vikten av dessa frågor. Människan menar att detta stadium av verket är oförenligt med hennes uppfattningar, medan så inte är fallet i fråga om verkets två föregående stadier. Människan tror, i sin fantasi, att två föregående stadiernas verk verkligen inte är detsamma som dagens verk, men har du någonsin tänkt på att principerna för Guds verk är likadana, att hans verk alltid är praktiskt och att det oberoende av tidsålder alltid kommer att finnas massor av människor som motverkar och motsätter sig Guds verks faktum? Alla de som i dag motverkar och motsätter sig detta stadium av verket skulle utan tvivel också ha motsatt sig Gud i forna tider, för sådana människor kommer alltid att vara fiender till Gud. De människor som känner Guds verks faktum kommer att se verkets tre stadier som verket av en enda Gud och kommer att släppa taget om sina uppfattningar. Dessa är de människor som känner Gud och sådana människor är de som verkligen följer Gud. När hela Guds förvaltning närmar sig sitt slut, kommer Gud att dela in allt efter dess slag. Människan framställdes av Skaparens händer; i slutändan måste han helt återbörda människan under sitt herravälde; detta är avslutningen av verkets tre stadier. Scenen för de sista dagarnas verk, liksom de två föregående stadierna i Israel och Judéen, är Guds förvaltningsplan i hela universum. Det kan ingen förneka och det är Guds verks faktum. Även om folk inte har upplevt eller bevittnat mycket av detta verk, är fakta ändå fakta och detta kan ingen människa bestrida. Alla människor som tror på Gud i världens alla länder kommer att acceptera verkets tre stadier. Om du bara känner till ett visst stadium av verket, inte förstår verkets andra två stadier och inte förstår Guds verk i forna tider, då är du oförmögen att yttra den fullständiga sanningen om Guds hela förvaltningsplan och din kunskap om Gud är ensidig, för i din tro på Gud känner eller förstår du honom inte och därför är du inte lämpad att vittna om Gud. Oavsett om din nuvarande kunskap om dessa saker är djup eller ytlig, måste ni i slutändan ha kunskap och vara grundligt övertygade, och alla människor kommer att se Guds verk i dess helhet och underkasta sig Guds herravälde. I slutet av detta verk kommer alla religioner att bli en, alla skapade varelser kommer att återvända in under Skaparens herravälde, alla skapade varelser kommer att tillbe den ende sanne Guden och alla onda religioner kommer att gå under för att aldrig framträda igen.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 11)

Varför denna ständiga hänvisning till verkets tre stadier? Tidsåldrarnas gång, social utveckling och naturens förändrade skepnad följer alla förändringar i verkets tre stadier. Mänskligheten förändras i takt med Guds verk och utvecklas inte av sig själv. De tre stadierna i Guds verk nämns för att föra in alla varelser och människor i varje religion och samfund under en enda Guds herravälde. Oavsett vilken religion du tillhör kommer alla i slutändan att underkasta sig Guds herravälde. Endast Gud själv kan utföra detta verk; det kan inte göras av något religiöst överhuvud. Det finns flera stora religioner i världen och var och en har sitt eget överhuvud, sin egen ledare, och anhängarna är spridda i olika länder och regioner över hela världen; i varje land, stort eller litet, finns olika religioner. Men oavsett hur många religioner det finns runtom i världen, existerar alla människor i universum i slutändan under en enda Guds styre och deras tillvaro styrs inte av religiösa överhuvuden eller ledare. Mänskligheten styrs med andra ord inte av en viss religiös förgrundsgestalt eller ledare, utan hela mänskligheten leds av Skaparen som skapade himmel och jord och alla ting och också skapade människan – och detta är ett faktum. Även om världen har flera stora religioner, existerar de alla, oavsett hur betydande de är, under Skaparens herravälde, och ingen av dem kan överskrida detta herraväldes omfattning. Mänsklighetens utveckling, social förbättring, utvecklingen av naturvetenskaper – alltsamman är oskiljbart från Skaparens arrangemang och detta verk är inte något som kan utföras av ett visst religiöst överhuvud. Religiösa överhuvuden är bara ledare för en viss religion och kan inte representera Gud eller den som skapade himmel och jord och alla ting. Religiösa överhuvuden kan leda alla dem som tillhör religionen i sin helhet, men inte anföra alla skapade varelser under himlen – det är ett allmänt erkänt faktum. Religiösa överhuvuden är endast ledare och kan inte jämställas med Gud (Skaparen). Allting är i Skaparens händer och i slutändan kommer de alla att återvända till Skaparens händer. Mänskligheten skapades ursprungligen av Gud och oavsett religion kommer varje person att återvända under Guds herravälde – det är oundvikligt. Endast Gud är den Högste bland alla ting och även den högste härskaren bland alla skapade varelser måste återvända under hans herravälde. Oavsett hur hög ställning en människa har så kan hon inte föra mänskligheten till ett lämpligt slutmål, och ingen kan dela in alla ting efter deras slag. Jehova själv skapade mänskligheten och delade in alla efter deras slag och vid tidens slut kommer han fortfarande att själv utföra sitt eget verk och dela in alla ting efter deras slag – och detta kan ingen annan än Gud göra. Verkets tre stadier, som utfördes från begynnelsen fram till idag, utfördes alla av Gud själv; de utfördes av den ende Guden. Det faktum som verkets tre stadier utgör är det faktum att Gud är ledare för hela mänskligheten, ett faktum som ingen kan förneka. I slutet av verkets tre stadier kommer alla ting att delas in efter deras slag och återvända under Guds herravälde, för i hela universum finns det bara denne ende Gud och det finns inga andra religioner. Den som är oförmögen att skapa världen kommer att vara oförmögen att avsluta den, medan han som skapade världen helt säkert kommer att avsluta den, så om någon är oförmögen att avsluta tidsåldern och enbart kan hjälpa människan att kultivera sitt sinne, kommer hon helt säkert inte att vara Gud och helt säkert inte Herre över mänskligheten. Hon kommer att vara oförmögen att göra ett sådant stort verk; det finns bara en som kan utföra sådant verk och alla som är oförmögna att göra detta verk är helt säkert fienderna, andra än Gud. Alla onda religioner är oförenliga med Gud och eftersom de är oförenliga med Gud är de hans fiender. Allt verk görs av denne ende sanne Gud och hela universum anförs av denne ende Gud. Oavsett om han verkar i Israel eller Kina, oavsett om verket utförs av Anden eller köttet, görs allt av Gud själv och kan inte göras av någon annan. Det är just för att han är hela mänsklighetens Gud som han verkar fritt, obegränsad av alla omständigheter – och detta är den största av alla visioner. Om du, som en av Guds skapade varelser, vill fullgöra plikten för en av Guds skapade varelser och förstå Guds vilja, måste du förstå Guds verk, förstå Guds vilja för skapade varelser, förstå hans förvaltningsplan och förstå den fulla innebörden av det verk han gör. De som inte förstår det är inte kvalificerade att vara Guds skapade varelser! Om du, som en av Guds skapade varelser, inte förstår varifrån du kom, inte förstår mänsklighetens historia och allt det verk som Gud gjort, och dessutom inte förstår hur mänskligheten har utvecklats fram till idag och inte förstår vem som anför hela mänskligheten, då är du oförmögen att utföra din plikt. Gud har lett mänskligheten fram till idag och ända sedan han skapade människan på jorden har han aldrig övergivit henne. Den helige Ande slutar aldrig att verka, har aldrig slutat att leda mänskligheten och har aldrig övergivit mänskligheten. Men mänskligheten inser inte att det finns någon Gud, än mindre känner den Gud; finns det något mer förödmjukande än detta för alla Guds skapade varelser? Gud leder personligen människan, men människan förstår inte Guds verk. Du är en av Guds skapade varelser, men du förstår inte din egen historia och är omedveten om vem som har lett dig på din färd. Du är ovetande om det verk som Gud har gjort, så du kan inte känna Gud. Om du inte känner till allt detta nu, så kommer du aldrig att bli kvalificerad att vittna om Gud. Idag leder Skaparen än en gång personligen alla människor och får alla folk att skåda hans visdom, allmakt, frälsning och förunderlighet. Men fortfarande varken inser eller förstår du – är du inte därmed en som inte kommer att bli frälst? De som tillhör Satan förstår inte Guds ord, men de som tillhör Gud kan höra Guds röst. Alla de som inser och förstår de ord jag talar är de som kommer att bli frälsta och vittna om Gud; alla de som inte förstår de ord jag talar kan inte vittna om Gud och är de som kommer att elimineras. De som inte förstår Guds vilja och inte begriper Guds verk är oförmögna att uppnå kunskapen om Gud och sådana människor kommer inte att vittna om Gud. Om du vill vittna om Gud måste du känna Gud och kunskapen om Gud uppnås genom Guds verk. Allt som allt, om du vill känna Gud måste du känna Guds verk. Att känna Guds verk är av yttersta vikt. När verkets tre stadier avslutas kommer det att bildas en grupp med dem som vittnar om Gud, en grupp med dem som känner Gud. Dessa människor kommer alla att känna Gud och vara i stånd att omsätta sanningen i praktiken. De kommer att besitta mänsklighet och förnuft och alla kommer de att känna till de tre stadierna i Guds frälsningsverk. Detta är det verk som slutligen kommer att genomföras och dessa människor är utkristalliseringen av det 6000-åriga förvaltningsverket och det mäktigaste vittnesbördet om Satans slutgiltiga nederlag. De som kan vittna om Gud kommer att kunna ta emot Guds löfte och välsignelse, och de kommer att utgöra den grupp som blir kvar ända till slutet, den grupp som besitter Guds myndighet och vittnar om Gud. Kanske kan alla bland er bli medlemmar i denna grupp, eller kanske bara hälften, eller bara några få – det beror på er vilja och er strävan.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 12)

Den sextusenåriga förvaltningsplanen är uppdelad i tre etapper. Ingen enskild etapp kan representera alla tre tidsåldrarnas verk, utan endast en del av en helhet. Namnet Jehova kan inte stå för hela Guds sinnelag. Det faktum att han utförde sitt verk i lagens tidsålder innebär inte att Gud bara kan vara Gud under lagen. Jehova stiftade lagar åt människan, gav henne budord och uppmanade henne att bygga templet och altarna; det verk han utförde representerar endast lagens tidsålder. Detta verk som han utförde visar inte att Gud bara är en Gud som uppmanar människan att följa lagen eller att han är Guden i templet eller att han är Guden framför altaret. Att säga det vore inte sant. Det verk som utfördes under lagen kan bara representera en tidsperiod. Så om Gud hade verkat enbart i lagens tidsålder skulle människan ha kunnat begränsa honom med följande definition: ”Gud är Guden i templet och för att tjäna honom måste vi ta på oss prästerliga dräkter och gå in i templet.” Om verket i nådens tidsålder aldrig hade utförts, utan lagens tidsålder hade fortsatt till vår tid, skulle människan inte ha vetat att Gud även är barmhärtig och kärleksfull. Om inte verket i lagens tidsålder hade utförts, utan i stället endast verket i nådens tidsålder, skulle människan inte ha vetat mer än att Gud kan återlösa människan och förlåta hennes synder. Då skulle människan bara ha vetat att Gud är helig och oskyldig, och att han är i stånd att offra sig själv och bli korsfäst för hennes skull. Människan skulle bara känna till de här sakerna men inte förstå någonting mer. Därför står varje tidsålder för en del av Guds sinnelag. När det gäller vilka sidor av Guds sinnelag som är representerade i lagens tidsålder, i nådens tidsålder och i det nuvarande stadiet: först när alla tre stadierna har fogats samman till en helhet kan de uppenbara hela Guds sinnelag. Först när människan har lärt känna alla tre stadierna kan hon förstå det helt och hållet. Inget av de tre stadierna får utelämnas. Du kommer inte att kunna se Guds sinnelag i dess helhet förrän du har lärt känna dessa tre stadier av verket. Det faktum att Gud fullbordade sitt verk i lagens tidsålder är inget bevis för att han bara skulle vara lagens Gud, och det faktum att han fullbordade sitt återlösningsverk betyder inte att han kommer att återlösa mänskligheten i all evighet. Allt det här är slutsatser som människan dragit. Eftersom nådens tidsålder har nått sitt slut kan man inte säga att Gud endast tillhör korset och att korset ensamt representerar Guds frälsning. Att göra det vore att begränsa Gud. I det nuvarande stadiet utför Gud huvudsakligen ordets verk, men det betyder inte att man kan säga att Gud aldrig har varit barmhärtig mot människan och att allt han har kommit med är tuktan och dom. Verket i den yttersta tiden blottlägger Jehovas och Jesu verk, liksom alla de hemligheter som människan inte förstått, för att uppenbara människosläktets slutmål och öde och avsluta hela frälsningsverket bland människorna. Det här stadiet i den yttersta tiden avslutar allting. Alla hemligheter som människan inte förstått måste redas ut så att hon kan tränga djupt ner i dem och få en fullkomligt klar förståelse i sitt hjärta. Först då kan den mänskliga arten klassificeras efter sitt slag. Först när den sextusenåriga förvaltningsplanen är fullbordad kommer människan att förstå Guds sinnelag i dess helhet, för då kommer hans förvaltning att ha nått ett slut.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 13)

Inte förrän nu har hela det verk som utförts under den sextusenåriga förvaltningsplanen kommit till ett slut. Först efter det att hela detta verk har uppenbarats för människorna och genomförts mitt ibland dem kommer de att känna till hela Guds sinnelag och vad han har och är. När arbetet i det här stadiet har fullbordats kommer alla hemligheter som människan inte förstått att ha uppenbarats, alla sanningar som tidigare inte begripits kommer att ha förklarats och människosläktet kommer att ha fått veta sin framtida väg och sitt slutliga mål. Det här är hela det verk som ska utföras i det innevarande stadiet. Fastän den väg som människan vandrar i dag också är korsets väg och lidandets väg, skiljer sig människans seder och det hon äter, dricker och njuter av i dag avsevärt från hur det var under lagen och under nådens tidsålder. Kraven på människan i dag skiljer sig från kraven förr i tiden och skiljer sig ännu mer från det som krävdes av människan under lagens tidsålder. Nå, vilka krav ställdes då på människan under lagen när Gud utförde sitt verk i Israel? Inte mer än att hon skulle hålla sabbaten helig och lyda Jehovas lagar. Ingen skulle arbeta på sabbaten eller bryta mot Jehovas lagar. Men så är det inte nu. Folk arbetar på sabbaten, samlas och ber som vanligt och åläggs inga restriktioner. De som levde i nådens tidsålder var tvungna att döpas och uppmanades vidare att fasta, bryta bröd, dricka vin, täcka över huvudet och tvätta andras fötter. Nu har de här reglerna avskaffats, men det ställs större krav på människan, för Guds verk växer sig allt djupare och människans inträde når allt högre. Förr lade Jesus händerna på människor och bad, men vad är det för mening med handpåläggning nu när allting har sagts? Enbart ord kan uppnå resultat. När han lade sina händer på människor på den tiden var det för att välsigna människor och även för att bota dem från deras sjukdomar. Det var så den helige Ande verkade på den tiden, men så är det inte i dag. Nu använder den helige Ande ord för att verka och uppnå resultat. Hans ord har klargjorts för er, och ni ska omsätta dem i praktisk handling precis som ni har blivit tillsagda. Hans ord är hans vilja; de är det verk han önskar utföra. Genom hans ord kommer du att förstå hans vilja och det som han begär att du ska uppnå, och du kan omsätta hans ord i praktiken direkt utan att det behövs någon handpåläggning. Somliga kanske säger: ”Lägg dina händer på mig! Lägg dina händer på mig så att jag kan få din välsignelse och så att jag kan få del av dig.” Allt detta är förlegade ritualer från gångna tider som nu är avskaffade eftersom tidsåldern har skiftat. Den helige Ande verkar i enlighet med tidsåldern, varken slumpmässigt eller i enlighet med fastslagna regler. Nu är det en annan tidsålder och en ny tidsålder medför av nödvändighet nytt verk. Det här gäller alla verkets stadier och därför upprepas aldrig hans verksamhet. Under nådens tidsålder utförde Jesus en stor mängd sådana gärningar som att bota sjuka, driva ut onda andar, lägga händerna på människor och be för dem och välsigna människor. Men att göra det igen i vår tid vore meningslöst. Den helige Ande verkade på det sättet på den tiden, eftersom det var nådens tidsålder och det fanns tillräckligt med nåd för människan att åtnjuta. Det begärdes ingen form av betalning av något slag av henne, utan om hon bara hade tro så skulle hon få nåd. Alla behandlades mycket välvilligt. Nu är det en annan tidsålder och Guds verk har framskridit ytterligare; det är genom tuktan och dom som människans upproriskhet och allt orent i henne kommer att rensas bort. Eftersom det stadiet var återlösningens stadium var det nödvändigt för Gud att arbeta på det viset och visa nog med nåd för människan att åtnjuta, så att hon skulle kunna bli återlöst från synden och med nådens hjälp få sina synder förlåtna. I det nuvarande stadiet ska det orättfärdiga i människan blottläggas med hjälp av tuktan, dom och straffande ord, liksom genom fostran och uppenbarelse genom ord, så att mänskligheten efteråt kan bli räddad. Det är ett verk som går mer på djupet än återlösning. Nåden i nådens tidsålder var tillräcklig för människan att åtnjuta; nu när hon redan har erfarit denna nåd ska hon inte längre åtnjuta den. Nu är tiden över för denna verksamhet och den ska inte utföras längre. Nu ska människan räddas genom ordets dom. När människan har dömts, tuktats och förädlats har det gjort att hennes sinnelag förändrats. Sker inte allt detta på grund av de ord jag har talat? Varje stadium i verket är anpassat till hela den mänskliga artens framsteg och den rådande tidsåldern. Verket är det enda betydelsefulla och det utförs helt och hållet för den slutliga frälsningens skull, så att mänskligheten kan ha ett gott slutmål i framtiden, och så att människorna till sist kan klassificeras efter sitt slag.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 14)

Varje stadium av den helige Andes verk kräver också människans vittnesbörd. Varje stadium av verket är en strid mellan Gud och Satan, och målet för striden är Satan medan det är människan som kommer att fullkomnas av detta verk. Huruvida Guds verk kan bära frukt eller inte beror på hur människan vittnar om Gud. Detta vittnesbörd är vad Gud kräver av dem som följer honom; det är vittnesbördet som avges inför Satan, och det är också bevis på effekterna av hans verk. Hela Guds förvaltning är uppdelad i tre stadier, och i varje stadium ställs lämpliga krav på människan. Allteftersom tidsåldrarna passerar och framskrider blir Guds krav på hela mänskligheten allt högre. Steg för steg når så Guds förvaltningsverk sin höjdpunkt tills människan skådar ”Ordets framträdande i köttet”, och på det här sättet blir kraven på människan ännu högre liksom och kraven på henne att bära vittnesbörd. Ju mer människan verkligen kan samarbeta med Gud, desto mer förhärligar hon honom. Människans samarbete är det vittnesbörd det krävs att hon ska bära, och det vittnesbörd hon bär är människans trosutövning. Huruvida Guds verk får avsedd effekt och huruvida det kan finnas sant vittnesbörd är följaktligen oupplösligt knutet till människans samarbete och vittnesbörd. När verket är avslutat, alltså när hela Guds förvaltning har nått sitt slut, kommer människan att vara skyldig att bära högre vittnesbörd, och när Guds verk når sitt slut kommer människans trosutövning och inträde att nå sin höjdpunkt. Förr i tiden var människan skyldig att följa lagen och budorden, och hon var skyldig att vara tålmodig och ödmjuk. Idag är människan skyldig att lyda alla Guds arrangemang och att hysa en oerhörd kärlek till Gud, och slutligen är hon skyldig att fortfarande älska Gud under vedermödan. De här tre stadierna är krav som Gud ställer på människan, steg för steg, under hela sin förvaltning. Varje stadium av Guds verk går djupare än det föregående, och i varje stadium är kraven på människan mer djupgående än i det förra, och på så sätt tar hela Guds förvaltning successivt form. Det är just på grund av att kraven på människan blir allt högre som hennes sinnelag kommer allt närmare de normer som Gud ställer upp, och först då börjar hela mänskligheten successivt lämna Satans inflytande tills hela mänskligheten, när Guds verk upphör helt och hållet, kommer att ha räddats undan Satans påverkan. När den tiden anländer kommer Guds verk att ha nått sitt slut, och människans samarbete med Gud i syfte att åstadkomma förändringar i hennes sinnelag kommer att ha upphört. Hela mänskligheten kommer att leva i Guds ljus och i fortsättningen kommer det inte att finnas någon upproriskhet eller något motstånd mot Gud. Gud kommer inte heller att ställa några krav på människan, och det kommer att råda ett mer harmoniskt samarbete mellan människa och Gud, ett samarbete som innebär att människan och Gud lever tillsammans, det liv som kommer när Guds förvaltning har avslutats helt och Gud har räddat människan helt och hållet ur Satans klor. De som inte kan följa Gud tätt i spåren är oförmögna att uppnå ett sådant liv. De kommer att ha sänkt sig själva ner i mörkret där de kommer att gråta och gnissla tänderna; de är människor som tror på Gud men inte följer honom, människor som tror på Gud men inte lyder hela hans verk.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 15)

Det viktigaste i hela det förvaltande verket är att rädda människan undan Satans inflytande. Det viktigaste verket är att erövra den fördärvade människan helt och hållet och därmed återställa den ursprungliga vördnaden för Gud i den erövrade människans hjärta och låta henne uppnå ett normalt liv, alltså det normala livet för en av Guds skapade varelser. Detta verk är helt avgörande och utgör kärnan i det förvaltande verket. Av frälsningsverkets tre stadier var det första stadiet under lagens tidsålder långt från det förvaltande verkets kärna. Det påminde bara lite svagt om frälsningsverket och utgjorde inte början på Guds verk med att rädda människor undan Satans herravälde. Verkets första stadium utfördes direkt av Anden, dels därför att när människan stod under lagen visste hon bara att följa lagen och hade inte mer sanning, och dels därför att verket under lagens tidsålder knappast inbegrep några förändringar av människans sinnelag och än mindre rörde verket att rädda människor från Satans styre. På så sätt avslutade Guds Ande detta ytterst enkla stadium av verket som inte berörde människans fördärvade sinnelag. Detta stadium av verket hade inte mycket med förvaltningens kärna att göra och hade ingen större samband med det officiella verket med människans frälsning, så Gud behövde inte bli kött för att utföra sitt verk personligen. Det verk som utförs av Anden är underförstått och outgrundligt, och det är oerhört skrämmande och oåtkomligt för människan; Anden är inte lämpad för att direkt utföra frälsningsverket och inte lämpad för att direkt förse människan med liv. Det mest lämpliga för människan är att förvandla Andens verk till ett förhållningssätt som ligger nära människan. Vad som är mest lämpligt för människan är alltså att Gud blir en vanlig, normal person för att utföra sitt verk. Detta kräver att Gud blir inkarnerad för att ersätta Andens verk, och för människan finns det inget mer lämpligt sätt för Gud att verka på. Av dessa verkets tre stadier utförs två av köttet och dessa två stadier är de viktigaste faserna i det förvaltande verket. De två inkarnationerna kompletterar och fullkomnar varandra. Det första stadiet av Guds inkarnation lade grunden för det andra stadiet och man kan säga att Guds två inkarnationer inte är oförenliga med varandra utan utgör en helhet. Dessa två stadier av Guds verk utförs av Gud i hans inkarnerade identitet därför att de är så viktiga för hela det förvaltande verket. Man skulle nästan kunna säga att utan det verk som Guds två inkarnationer utförde skulle hela det förvaltande verket ha stannat upp och verket med att frälsa mänskligheten skulle inte vara annat än tomt prat. Huruvida detta verk är viktigt eller inte beror på mänsklighetens behov, realiteten i mänsklighetens förfall och allvaret i Satans olydnad och störande av verket. Vem som är den rätte för uppgiften beror på vilken karaktär verket arbetaren utför har och hur viktigt det är. När det gäller vikten av detta verk och frågan om vilken arbetsmetod som ska användas — verk som utförs direkt av Guds Ande, verk som utförs av den inkarnerade Guden eller verk som utförs genom människan — är verk som utförs genom människan det första som ska elimineras. Med utgångspunkt från verkets natur och naturen hos Andens verk kontra köttets verk beslutas det slutligen att verk som utförs av köttet är bättre för människan och erbjuder fler fördelar än verk som utförs direkt av Anden. Detta är Guds tanke då det är dags att avgöra om verket ska utföras av Anden eller av köttet. Vart och ett av verkets stadier har en betydelse och en grund. De är inte grundlösa idéer och de utförs inte heller godtyckligt; det finns en klar visdom i dem. Sådan är sanningen bakom hela Guds verk. Det finns framför allt ännu mer av Guds plan i ett så stort verk som då den inkarnerade Guden är personligen verksam bland människor. Guds visdom och hela hans vara återspeglas således i alla hans handlingar, tankar och idéer när han verkar; detta är Guds vara som är mer konkret och systematiskt. Det är svårt för människan att få en uppfattning om dessa subtila tankar och idéer, det är svårt för henne att tro på dem och dessutom svårt för henne att känna till dem. Verk som utförs av människan följer generella principer, vilket är mycket tillfredsställande för människan. Men jämfört med Guds verk är skillnaden helt enkelt alltför stor; även om Guds gärningar är stora och Guds verk är av storartade mått, finns det bakom dem många små och exakta planer och arrangemang som människan inte kan föreställa sig. Vartenda stadium av hans verk följer inte bara bestämda principer utan innehåller också mycket som inte kan uttryckas med människors språk och det är sådant som är osynligt för människan. Oavsett om det är Andens eller den inkarnerade Gudens verk, innefattar vart och ett planerna för hans verk. Han verkar inte ogrundat och utför inte något oviktigt verk. När Anden verkar direkt är det utifrån hans målsättningar och när han blir människa (det vill säga när han förvandlar sitt yttre skal) för att verka är det ännu mer utifrån hans syfte. Varför skulle han annars gärna byta identitet? Varför skulle han annars gärna bli en person som betraktas som ringa och är förföljd?

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 16)

Dagens verk har drivit nådens tidsålders verk framåt; det vill säga, arbetet under hela den sextusenåriga förvaltningsplanen har avancerat. Fastän nådens tidsålder är över har det gjorts framsteg i Guds verk. Varför säger jag om och om igen att verkets nuvarande stadium baserar sig på nådens och lagens tidsålder? Därför att dagens verk är en fortsättning på det verk som utfördes i nådens tidsålder och ett steg framåt jämfört med det som utfördes i lagens tidsålder. De tre etapperna hänger nära samman och varje länk i kedjan är nära sammanfogad med de intilliggande. Varför säger jag också att den här etappen av verket bygger på det som Jesus utförde? Om inte det här stadiet byggde på det verk som Jesus utfört, skulle det krävas en andra korsfästelse i det här stadiet och det föregående stadiets återlösande verk skulle behöva göras om på nytt. Det vore meningslöst. Det är alltså inte så att verket är fullkomligt färdigt, utan att tidsåldern har framskridit och nivån på verket är högre än tidigare. Man kan säga att den här etappen av verket bygger på den grundval som är lagens tidsålder och på den klippa som är Jesu verk. Guds verk byggs upp steg för steg, och det här stadiet är inte någon ny början. Endast kombinationen av de tre verksamhetsstadierna kan anses utgöra den sextusenåriga förvaltningsplanen. Verket i den här etappen bygger vidare på verket i nådens tidsålder. Om de här två stadierna av verket inte hänger samman, varför upprepas då inte korsfästelsen i det här stadiet? Varför bär jag inte människans synder, utan kommer i stället för att direkt döma och tukta människan? Om inte mitt arbete med att döma och straffa människan ‒ och min nuvarande ankomst, som inte skedde genom den Helige Andes avlelse ‒ följde på korsfästelsen, då skulle jag inte vara kvalificerad att döma och tukta människan. Det är just för att jag är ett med Jesus som jag kommer direkt för att tukta och döma henne. Verket i det här stadiet bygger helt på verket i det föregående stadiet. Det är därför endast denna typ av verk kan föra människan steg för steg till frälsningen. Jesus och jag kommer från en och samma ande. Fastän vi inte är köttsligen släkt är vår ande densamma; trots att innehållet i det vi gör och det arbete vi utför inte är detsamma, är vi lika varandra till vårt väsen. Köttsligen har vi olika former, men det beror på att vi lever i olika epoker och att våra verksamheter ställer olika krav. Våra ämbeten skiljer sig åt, så därför är det arbete vi utför och de sinnelag vi uppenbarar för människan också olika. Det är därför det människan ser och förstår i dag skiljer sig från vad hon såg och förstod i gångna tider — det beror på att det handlar om olika epoker. Trots att Guds inkarnationer skiljer sig åt i fråga om kön och kroppslig gestalt, liksom att de inte föddes i samma familj, än mindre under samma tidsperiod, är deras andar ändå en och samma. Trots att deras kött varken delar blod eller fysiskt släktskap av något slag, kan det inte förnekas att båda är Guds inkarnerade kött i två olika tidsperioder. Det är en ovedersäglig sanning att de är Guds inkarnerade kött, även om de inte tillhör samma blodslinje och inte delar ett gemensamt mänskligt språk (en var en man som talade judarnas språk och den andra en kvinna som endast talar kinesiska). Det beror på att de har levt i olika länder för att utföra det verk som var och en fått att utföra och dessutom under olika tidsperioder. Trots att de är samma ande och äger samma väsen finns det inga absoluta likheter mellan det yttre skalet hos deras kött. Allt de delar är samma mänskliga natur; när det gäller deras kroppars utseende och omständigheterna kring deras födelse är de inte likadana. Men detta påverkar inte deras respektive verk eller den kunskap människan har om dem, för när allt kommer omkring är de samma ande och ingen kan skilja dem åt. Trots att de saknar blodsband kontrolleras hela deras väsen av deras andar, som ger dem olika verk att utföra under olika tidsperioder och ger dem kroppar som tillhör olika blodslinjer. Jehovas Ande är inte Jesu Andes fader och Jesu Ande är inte son till Jehovas Ande: de är en och samma Ande. Inte heller är Jesus och den inkarnerade Guden av idag förbundna med blodsband, men de är en därför att deras andar är en. Gud kan utföra barmhärtighetens och godhetens verk, liksom den rättfärdiga domens och tuktans verk och verket med att nedkalla förbannelser över människan. Och i slutänden kan han utföra verket med att förstöra världen och straffa de ogudaktiga. Gör han inte allt detta själv? Är inte detta Guds allmakt? Han kunde både förkunna lagar och utfärda befallningar för människan, och han kunde också lära de tidiga israeliterna hur de skulle leva sitt liv på jorden, vägleda dem i byggandet av templet och altarna och hålla alla israeliter under sitt herravälde. På grund av sin auktoritet levde han i två tusen år på jorden tillsammans med Israels folk. Israeliterna vågade inte göra uppror mot honom; alla tillbad Jehova och höll hans bud. Sådant var det verk som utfördes i kraft av hans auktoritet och allsmäktighet. Under nådens tidsålder kom sedan Jesus för att återlösa hela det fallna människosläktet (inte bara israeliterna). Han visade barmhärtighet och godhet mot människan. Den Jesus som människan såg under nådens tidsålder var full av godhet och alltid kärleksfull mot människan, för han hade kommit för att rädda mänskligheten från synden. Han kunde förlåta människor deras synder till dess att hans korsfästelse återlöste mänskligheten helt från synden. Under den här perioden uppenbarade sig Gud för människan med barmhärtighet och godhet; han blev med andra ord ett syndoffer för människan och korsfästes för människans synder, så att de kan vara för evigt förlåtna. Han var barmhärtig, medkännande, tålmodig och kärleksfull. Och alla de som följde Jesus under nådens tidsålder försökte likaledes vara tålmodiga och kärleksfulla i allt. De var tålmodiga och gjorde inte motstånd ens när de blev slagna, förbannade eller stenade. Men under det sista stadiet kan det inte längre vara så. Jesu och Jehovas verk var inte precis likadana trots att de var av en och samma ande. Jehovas verk gjorde inte slut på tidsåldern, utan styrde tidsåldern och startade människans tillvaro på jorden, medan dagens verk handlar om att erövra dem bland hednafolken som har blivit djupt fördärvade och leda inte bara Guds utvalda folk i Kina utan hela universum och hela mänskligheten. För dig kanske det tycks som om det här verket endast bedrivs i Kina, men faktum är att det redan har börjat spridas utomlands. Hur kommer det sig att människor utanför Kina gång på gång söker den sanna vägen? Det beror på att Anden redan har skridit till verket och de ord som talas i dag riktas till människor i hela universum. I och med det är halva verket redan i gång. Från världens skapelse till idag har Guds Ande satt igång detta stora verk och har dessutom utfört olika verk i olika tidsåldrar och i olika länder. Under varje tidsålder ser människorna olika sinnelag hos honom och de uppenbaras på ett naturligt sätt genom de olika verk som han utför. Han är Gud, fylld av barmhärtighet och godhet. Han är människans syndoffer och herde, men han är också hennes dom, tuktan och förbannelse. Han kunde leda människans liv på jorden i tvåtusen år och han kunde också återlösa den fördärvade mänskligheten från synden. Idag kan han också erövra mänskligheten, som inte känner honom, och lägga den under sitt herravälde så att alla underkastar sig honom fullständigt. Slutligen kommer han att bränna bort allt som är orent och orättfärdigt i människor i hela universum för att visa dem att han inte bara är en barmhärtig och kärleksfull Gud, inte bara en vishetens och underverkens Gud, inte bara en helig Gud, utan dessutom en Gud som dömer människan. För de onda i människosläktet är han brinnande eld, dom och bestraffning; för dem som ska fullkomnas är han vedermöda, förädling och prövningar, liksom den som tröstar, ger näring, tillhandahåller ord, hanterar och beskär. Och för dem som elimineras är han straff och vedergällning.

Utdrag ur ”De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 17)

Efter att ha utfört sina sex tusen år av verk fram till idag har Gud redan uppenbarat många av sina handlingar, och det främsta syftet har varit att besegra Satan och bringa frälsning till hela mänskligheten. Han använder detta tillfälle för att allting i himlen, allting på jorden, allting i haven, liksom minsta ting i Guds skapelse på jorden ska se hans allmakt och alla hans handlingar. Han tar tillfället i akt att besegra Satan för att uppenbara alla sina gärningar för människorna så att de kan lovprisa honom och upphöja hans visdom då han besegrat Satan. Allting på jorden, i himlen och i haven ärar honom, prisar hans allmakt, prisar alla hans gärningar och ropar ut hans heliga namn. Det här är beviset på hans seger över Satan; det är beviset på att han övervunnit Satan. Vad som är än viktigare är att det är beviset på hans frälsning av mänskligheten. Hela Guds skapelse ger honom ära, prisar honom för att han besegrat sin fiende och återvänt i triumf, och lovprisar honom som den store segerrike kungen. Hans syfte är inte bara att besegra Satan, vilket är skälet till att hans verk har pågått i sextusen år. Han använder Satans nederlag för att rädda mänskligheten; han använder Satans nederlag för att uppenbara alla sina handlingar och all sin härlighet. Han kommer att förhärligas och änglarnas hela härskara kommer att se hela hans härlighet. Budbärarna i himlen, människorna på jorden och allt skapat på jorden kommer att se Skaparens härlighet. Det här är det verk som han utför. Hela hans skapelse i himlen och på jorden kommer att bevittna hans härlighet och han kommer att återvända i triumf efter att ha besegrat Satan fullständigt och låta mänskligheten lovprisa honom. På så sätt kommer han att ha uppnått dubbel framgång med sitt arbete. I slutändan kommer hela mänskligheten att erövras av honom och han kommer att utplåna varenda en som gör motstånd eller uppror; han kommer med andra ord att utplåna alla dem som tillhör Satan.

Utdrag ur ”Ni bör veta hur hela mänskligheten har utvecklats fram till i dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 18)

Det verk som Jehova en gång utförde med israeliterna fastställde Guds jordiska ursprungsplats bland mänskligheten, vilket också var den heliga plats där han var närvarande. Han begränsade sin verksamhet till Israels folk. Till att börja med verkade han inte utanför Israel, utan han valde ett folk som han fann lämpligt för att begränsa omfattningen av sitt verk. Israel är den plats där Gud skapade Adam och Eva; av den platsens stoft skapade Jehova människan. Denna plats blev basen för hans verk på jorden. Israeliterna, som var Noas och även Adams ättlingar, utgjorde den mänskliga grunden för Jehovas verk på jorden.

Vid denna tid var betydelsen, syftet och etapperna med Jehovas verk i Israel att inleda hans verk på hela jorden, vilket med Israel som sitt centrum spreds successivt till de hedniska folken. I hela universum följer hans verksamhet samma princip – han upprättar en förebild och utvidgar den sedan tills alla människor i universum har tagit emot hans evangelium. De första israeliterna var ättlingar till Noa. Dessa personer hade bara försetts med Jehovas livsande och förstod tillräckligt för att kunna tillgodose de grundläggande behoven i livet, men de visste inte vad för slags Gud Jehova var eller vilken hans vilja med människan var, än mindre hur de skulle vörda hela skapelsens Herre. Huruvida det fanns regler och lagar som skulle följas, och huruvida det fanns arbete som skapade varelser borde göra för Skaparen visste Adams ättlingar ingenting om. Allt de visste var att mannen skulle svettas och arbeta för att försörja sin familj, och att hustrun skulle underkasta sig sin make och vidmakthålla den ras av människor som Jehova skapat. Detta folk, som endast hade Jehovas andedräkt och hans liv, visste ingenting om hur de skulle följa Guds lagar eller hur de skulle tillfredsställa hela skapelsens Herre. De förstod alldeles för lite. Så även om det inte fanns någon ohederlighet eller svekfullhet i deras hjärtan och även om det sällan uppstod avund och stridigheter bland dem, hade de likväl ingen kunskap om eller förståelse av Jehova, hela skapelsens Herre. Dessa mänsklighetens förfäder förstod bara att äta och njuta av det som Jehova gav, men de förstod inte att vörda Jehova. De visste inte att Jehova är den som de borde tillbe på böjda knän. Så hur kunde de kallas hans skapelser? Om så vore fallet, hur är det då med orden ”Jehova är hela skapelsens Herre” och ”han skapade människan för att människan skulle uppenbara honom, prisa honom och representera honom”? Uttalades de då inte förgäves? Hur kunde människor som inte hyser någon vördnad för Jehova bli ett vittnesbörd om hans härlighet? Hur kunde de bli uppenbarelser av hans härlighet? Skulle inte Jehovas ord ”Jag skapade människan till min avbild” då bli ett vapen i händerna på Satan — den onde? Skulle inte dessa ord då bli en förödmjukande fläck på Jehovas skapelse av människan? För att fullborda denna etapp av sitt verk gav Jehova, sedan han skapat människan, inte mänskligheten några instruktioner eller någon vägledning från Adams till Noas tid. Det var inte förrän efter att floden hade förstört världen som han formellt började vägleda israeliterna, som var ättlingar till Noa och även till Adam. Hans verk och ord i Israel vägledde hela Israels folk som levde sina liv runtom i Israels land. På detta sätt visade Jehova mänskligheten att han inte bara kunde blåsa liv i människan, att hon kunde få liv från honom och resa sig från stoft till skapad människa, utan att han också kunde förbränna mänskligheten, förbanna mänskligheten och använda sin stav för att styra mänskligheten. De såg också att Jehova kunde vägleda människans liv på jorden och tala och verka bland mänskligheten utifrån dagens och nattens timmar. Han utförde detta verk enbart för att hans skapade varelser skulle veta att människan kom från stoft som han hade plockat upp, och dessutom att människan skapats av honom. Och inte bara det, utan meningen med det arbete han inledde i Israel var att andra folk och nationer (som faktiskt inte var skilda från Israel utan snarare hade förgrenats från israeliterna, men ändå härstammade från Adam och Eva) skulle kunna ta emot evangeliet om Jehova från Israel, så att alla skapade väsen i universum skulle kunna vörda Jehova och anse honom mäktig. Om inte Jehova hade inlett sitt arbete i Israel, utan i stället, sedan han skapat människorna, hade låtit dem leva ett bekymmerslöst liv på jorden, skulle de — med tanke på människans fysiska natur (denna natur innebär att människan aldrig kan veta det hon inte kan se, vilket innebär är hon inte kunde veta att det var Jehova som hade skapat mänskligheten, och än mindre varför han hade gjort det), aldrig kunna veta att det var Jehova som skapat mänskligheten och att han är hela skapelsens Herre. Om Jehova hade skapat människan och placerat henne på jorden och helt enkelt dammat av sina händer och gett sig av, i stället för att stanna bland mänskligheten för att vägleda dem en tid, då skulle hela mänskligheten ha blivit till intet igen. Även himlen och jorden och de myriader ting han skapat skulle, liksom hela mänskligheten, ha blivit till intet igen och skulle dessutom ha trampats ned av Satan. Därmed skulle Jehovas önskan att ”på jorden, det vill säga i hans skapelses mitt, ha en plats att stå på, en helig plats” ha krossats. Så att han, efter att ha skapat mänskligheten, kunde stanna kvar bland dem för att vägleda dem i deras liv och tala till dem från deras mitt, allt detta skedde i syfte att förverkliga hans önskan och fullfölja hans plan. Det verk han utförde i Israel syftade bara till att genomföra den plan som han utarbetat innan han skapade allting, och därför stod inte hans verk bland israeliterna och hans skapelse av allting i strid med varandra, utan båda skedde för hans förvaltnings, hans verks och hans härlighets skull, och även i syfte att ge hans skapelse av mänskligheten en djupare mening. Han vägledde mänsklighetens liv på jorden under två tusen år efter Noa, och under den tiden lärde han människorna förstå hur de skulle vörda Jehova, hela skapelsens Herre, hur de skulle leva och kunna fortsätta leva, och mest av allt hur de skulle agera som vittnen för Jehova, visa honom lydnad, vörda honom och till och med prisa honom med musik, så som David och hans präster gjorde.

Utdrag ur ”Verket under lagens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 19)

Före de två tusen år då Jehova utförde sitt verk visste människan ingenting, och nästan hela mänskligheten hade förfallit i omoral tills de, innan världen förstördes av floden, hamnat i en sådan avgrund av lösaktighet och sedligt fördärv att Jehova inte längre fanns i deras hjärtan, och än mindre hans väg. De förstod aldrig det verk som Jehova skulle utföra. De saknade förnuft, hade ännu mindre kunskap, och liksom en maskin som andas var de fullständigt okunniga om människan, Gud, världen, livet och liknande. På jorden ägnade de sig åt många lockande ting, liksom ormen, och sade mycket som var stötande för Jehova, men eftersom de var okunniga tuktade eller fostrade han dem inte. Först efter floden, när Noa var 601 år gammal, framträdde Jehova officiellt för Noa och vägledde honom och hans familj — och ledde de fåglar och fyrfotadjur som överlevt floden tillsammans med Noa och hans ättlingar — till slutet av Lagens Tidsålder, sammanlagt 2500 år. Han var verksam i Israel (alltså officiellt verksam) under totalt 2000 år, och under 500 år verkade han samtidigt både i och utanför Israel, alltså sammanlagt 2500 år. Under denna period lärde han israeliterna att de för att kunna tjäna Jehova skulle bygga ett tempel, bära prästerliga dräkter och gå barfota in i templet i gryningen för att inte deras skor skulle besudla templet och eld sändas ner över dem från templets krön och bränna dem till döds. De fullgjorde sina plikter och underkastade sig Jehovas planer. De bad till Jehova i templet och efter att ha mottagit hans uppenbarelse, alltså efter att Jehova hade talat, ledde de folkmassan och lärde dem att visa vördnad för Jehova, deras Gud. Och Jehova sa till dem att de skulle bygga ett tempel och ett altare, och att de vid den tidpunkt som Jehova angav, det vill säga vid påskhögtiden, skulle förbereda nyfödda kalvar och lamm att lägga på altaret som slaktoffer till Jehova, för att tygla dem och lägga vördnad för Jehova i deras hjärtan. Huruvida de hörsammade denna lag blev måttet på deras lojalitet mot Jehova. Jehova påbjöd också att de skulle helga sabbaten, den sjunde dagen av hans skapelse. Dagen efter sabbaten gjorde han till den första dagen, en dag då de skulle prisa honom, offra till honom och musicera för honom. Denna dag kallade Jehova samman alla prästerna för att dela upp offren på altaret åt folket att äta, så att de skulle kunna njuta av offren på Jehovas altare. Och Jehova sade att de var välsignade, att de delade ett stycke med honom och att de var hans utvalda folk (vilket var Jehovas förbund med israeliterna). Det är därför Israels folk än i dag säger att Jehova är endast deras Gud, och inte andra folks Gud.

Utdrag ur ”Verket under lagens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 20)

Under Lagens Tidsålder gav Jehova många bud, som Mose skulle förmedla till de israeliter som följde honom ut ur Egypten. Dessa befallningar gav Jehova till israeliterna, och de berörde inte egyptierna. De var avsedda att tygla israeliterna. Han använde buden för att ställa krav på dem. De principer utifrån vilka de bedömdes som syndiga eller rättfärdiga var om de höll sabbaten, om de visade aktning för sina föräldrar, om de tillbad avgudar och så vidare. Bland dem fanns några som drabbades av Jehovas eld, några som stenades till döds och några som fick Jehovas välsignelse. Det avgjordes av huruvida de hörsammade dessa bud eller inte. De som inte höll sabbaten skulle stenas till döds. De präster som inte höll sabbaten skulle drabbas av Jehovas eld. De som inte visade aktning för sina föräldrar skulle också stenas till döds. Allt detta lovordades av Jehova. Jehova fastställde sina bud och lagar, så att folket skulle lyssna till och lyda hans ord och inte göra uppror mot honom medan han ledde dem genom deras liv. Han använde dessa lagar för att hålla den nyfödda mänskligheten under kontroll, för att bättre kunna lägga grunden för sitt framtida verk. Utifrån det arbete som Jehova utförde kallades följaktligen den första tidsåldern för Lagens Tidsålder. Fastän Jehova gjorde många uttalanden och utförde mycket arbete, vägledde han bara folket på ett positivt sätt, genom att lära dessa okunniga människor hur en människa ska vara, hur hon ska leva och hur hon ska förstå Jehovas väg. Till största delen bestod det arbete han utförde i att få folket att hålla sig till hans väg och följa hans lagar. Arbetet utfördes på människor som var ytligt fördärvade. Det sträckte sig inte så långt som till att förändra deras sinnelag eller utveckling i livet. Han fokuserade bara på att med hjälp av lagar avgränsa och kontrollera folket. För den tidens israeliter var Jehova bara en Gud i templet, en Gud i himlen. Han var en molnpelare, en eldpelare. Allt Jehova krävde var att de skulle lyda vad människor idag känner som hans lagar och bud – man skulle till och med kunna kalla dem regler – för vad Jehova gjorde var inte tänkt att omforma dem, utan att ge dem fler saker som människan borde ha och instruera dem med sin egen mun, för efter att ha skapats hade inte människan något av det hon borde ha. Jehova gav folket vad de borde ha för sitt liv på jorden och därmed gjorde han så att det folk som han lett överträffade sina förfäder, Adam och Eva, eftersom det som Jehova gav dem var mer än han gett till Adam och Eva i begynnelsen. Oaktat detta bestod det verk som Jehova utförde i Israel endast av att vägleda mänskligheten och få den att erkänna sin Skapare. Han varken erövrade eller förändrade dem, utan vägledde dem bara. Detta är summan av Jehovas verk i Lagens Tidsålder. Det är bakgrunden, den sanna berättelsen, essensen av hans verk i hela Israels land, samt början på hans sextusenåriga verk – att hålla mänskligheten under kontroll av Jehovas hand. Ur detta föddes ytterligare verk i hans sextusenåriga förvaltningsplan.

Utdrag ur ”Verket under lagens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 21)

Att vägleda människan under den gammaltestamentliga lagens tidsålder var till en början ungefär som att vägleda ett barns tillvaro. Den tidigaste mänskligheten var Jehovas nyfödda; de var israeliterna. De hade ingen uppfattning om hur Gud skulle äras eller hur livet på jorden skulle levas. Det betyder att Jehova skapade människan – han skapade alltså Adam och Eva – men han gav dem inte förmågan att förstå hur Jehova skulle äras eller hur Jehovas lagar skulle följas på jorden. Utan Jehovas konkreta vägledning kunde ingen ha direkt kunskap om detta, för i begynnelsen besatt människan inte sådana förmågor. Människan visste bara att Jehova var Gud, men vad gäller hur han ska äras, vilken sorts uppträdande som skulle kunna kallas att ära honom, med vilken håg man ska ära honom eller vad man ska offra till hans ära – om sådant hade människan ingen som helst aning. Människan visste bara hur hon skulle njuta av det som kunde åtnjutas bland allt som Jehova skapat, men hade inte minsta hum om vilken typ av jordiskt liv som var värdigt en varelse skapad av Gud. Utan någon som undervisade dem, utan någon som personligen vägledde dem, skulle detta människosläkte aldrig ha levt på ett sådant sätt som anstår människan utan bara ha hållits fånget av Satan i hemlighet. Jehova skapade mänsklighetens anfäder, Adam och Eva, men skänkte dem inte något större förstånd eller någon större vishet. Även om de redan levde på jorden förstod de nästan ingenting. Och följaktligen var Jehovas verk att skapa människan bara halvfärdigt, långt ifrån fullbordat. Han hade bara skapat en mänsklig form av jord och blåst in liv i den, men utan att skänka människan tillräcklig villighet att ära honom. I begynnelsen hade människan ingen håg att vare sig ära honom eller frukta honom. Hon visste bara hur man lyssnar på hans ord, men saknade grundläggande kunskaper om livet på jorden och om tillbörliga regler för livet som människa. Så trots att Jehova skapat man och kvinna och avslutat detta företag på sju dagar, hade han inte på långa vägar avslutat människans skapelse. Människan var inte mer än ett skal och saknade detta att verkligen vara mänsklig. Hon visste bara att det var Jehova som skapat mänskligheten och hade ingen aning om hur man lever efter Jehovas ord eller lagar. Jehovas verk var alltså långt ifrån över efter det att människan kommit till. Han måste fortfarande visa människorna hur de skulle träda fram inför honom så att de skulle kunna leva tillsammans på jorden och vörda honom, och så att de med hans vägledning skulle kunna träda in på ett normalt mänskligt jordelivs rätta väg. Bara på så sätt skulle det verk som främst utfördes under namnet Jehova fullbordas helt. Det innebär att bara på så sätt skulle Jehovas arbete med att skapa världen bli helt genomfört. Så efter att ha skapat mänskligheten måste han vägleda dess liv på jorden under flera tusen år, för att människan skulle kunna följa hans påbud och lagar samt delta i alla de aktiviteter ett normalt jordeliv omfattar. Först därefter var Jehovas verk helt genomfört.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 22)

Det verk Jesus gjorde var i enlighet med människans behov i den tidsåldern. Hans uppgift var att återlösa mänskligheten och förlåta dem deras synder, och därför utgjordes hans sinnelag helt och hållet av ödmjukhet, tålamod, kärlek, fromhet, fördragsamhet, barmhärtighet och kärleksfull vänlighet. Han välsignade mänskligheten rikligt och gav dem nåd i överflöd, och allt de möjligen skulle kunna få glädje av gav han dem för deras förnöjelse: frid och lycka, sin tålmodighet och kärlek, sin nåd och kärleksfulla vänlighet. På den här tiden var allt människan möttes av ett överflöd av saker att glädjas åt: Deras hjärtan var fridfulla och trygga, deras ande hade fått tröst och de stärktes av frälsaren Jesus. Att de kunde få dessa saker berodde på tiden de levde i. Under nådens tidsålder hade människan redan fått utstå Satans fördärv, och därför krävde verket att försona hela mänskligheten ett överflöd av nåd, oändlig fördragsamhet och oändligt tålamod och än mer ett offer som kunde sona för mänsklighetens synder så att det skulle uppfylla sitt syfte. Det som mänskligheten såg under nådens tidsålder var bara mitt försoningsoffer för mänsklighetens synder, det vill säga Jesus. Det enda de visste var att Gud kunde vara barmhärtig och fördragsam, och det enda de såg var Jesu nåd och kärleksfulla vänlighet. Det här berodde helt och hållet på att de levde i nådens tidsålder. Det innebar att innan de kunde bli återlösta måste de ta del av de många olika typer av nåd som Jesus skänkte dem; endast detta var till fördel för dem. På det här sättet kunde de bli förlåtna för sina synder genom att glädja sig åt nåden, och de fick även chansen att återlösas genom att glädja sig åt Jesu fördragsamhet och tålamod. Enbart genom Jesu fördragsamhet och tålamod vann de rätten att ta emot förlåtelse och njuta av överflödet av nåd som Jesus skänkte – precis som Jesus sade: ”Jag har inte kommit för att återlösa rättfärdiga utan syndare, för att låta syndare få förlåtelse för sina synder.” Om Jesus hade inkarnerats med ett sinnelag av dömande, förbannelse och intolerans mot människans brott, då skulle människan aldrig ha fått chansen att bli försonad och i stället skulle hon ha förblivit syndig för evigt. Om så hade varit fallet skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen ha stannat upp under lagens tidsålder och lagens tidsålder skulle ha förlängts med sextusen år. Människans synder skulle bara ha blivit fler och allvarligare, och skapandet av mänskligheten skulle inte ha lett till något. Människorna skulle bara ha kunnat tjäna Jehova under lagen, men deras synder skulle ha överstigit dem som begicks av människorna som skapades först. Ju mer Jesus älskade mänskligheten, förlät dem deras synder och gav dem tillräckligt med nåd och kärleksfull vänlighet, desto mer fick människorna möjligheten att bli räddade, att bli kallade de förlorade lammen som Jesus köpte tillbaka till ett högt pris. Satan kunde inte lägga sig i hans verk eftersom Jesus behandlade sina anhängare på samma sätt som en kärleksfull moder behandlar det lilla barnet vid sitt bröst. Han blev inte arg på dem eller föraktade dem, utan var full av tröst. Han fick aldrig ett raseriutbrott mitt ibland dem, utan stod ut med deras synder och såg mellan fingrarna med deras dårskap och okunskap, till den grad att han sa ”förlåt andra sjuttio gånger sju gånger”. Så hans hjärta förvandlade andra människors hjärtan. Det var på det här sättet som människorna fick förlåtelse för sina synder genom hans fördragsamhet.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 23)

Även om Jesus i sin inkarnation var helt utan känsla, tröstade han alltid sina lärjungar, sörjde för dem, hjälpte dem och stödde dem. Hur mycket verk han än utförde eller hur mycket lidande han än utstod, krävde han aldrig för mycket av människorna, utan var alltid tålmodig och fördragsam med deras synder, så att människor under nådens tidsålder tillgivet kallade honom ”den älskvärda frälsaren Jesus”. Det som Jesus hade och var för människorna på den tiden – för alla människor – var nåd och kärleksfull vänlighet. Han kom aldrig ihåg folks överträdelser, och hans behandling av dem var inte baserad på deras överträdelser. Eftersom det var en annan tidsålder, gav han ofta folket gott om mat och dryck så att de kunde äta sig mätta. Han behandlade alla som följde honom med nåd, helade de sjuka, drev ut demoner, uppväckte de döda. För att folket skulle tro på honom och se att allt han gjorde var gjort ärligt och uppriktigt, gick han så långt att han återupplivade ett ruttnande lik, och visade dem att i hans händer kunde till och med de döda komma tillbaka till livet. På det här sättet uthärdade han i tystnad och utförde sitt återlösningsverk mitt ibland dem. Redan innan Jesus spikades upp på korset hade han tagit på sig mänsklighetens synder och blivit ett syndoffer för människorna. Till och med innan han blev korsfäst hade han redan öppnat vägen till korset för att försona mänskligheten. Till slut spikades han upp på korset, offrade sig för korsets skull och skänkte all sin nåd, kärleksfulla vänlighet och helighet till mänskligheten. Mot mänskligheten var han alltid tolerant, aldrig hämndlysten, utan förlät dem deras synder, uppmanade dem att omvända sig och lärde dem att visa tålamod, fördragsamhet och kärlek, att följa i hans fotsteg och offra sig själva för korsets skull. Hans kärlek till bröderna och systrarna överträffade hans kärlek till Maria. Det verk som han utförde hade som princip att hela folket och driva ut demoner, allt för hans återlösnings skull. Vart han än gick behandlade han alla som följde honom med nåd. Han gjorde de fattiga rika, fick de lama att gå, de blinda att se och de döva att höra. Han bjöd till och med in de lägsta, de nödlidande och syndarna att sitta vid samma bord som honom. Han undvek dem aldrig utan var alltid tålmodig, och sade till och med: ”Om en herde förlorar ett av hundra får, kommer han att lämna de nittionio för att söka efter det enda förlorade fåret och när han finner det kommer han verkligen att glädja sig.” Han älskade sina följare som en tacka älskar sina lamm. Trots att de var dåraktiga och okunniga, och var syndare i hans ögon, och dessutom var de lägsta medlemmarna i samhället, såg han dessa syndare – människor som andra föraktade – som sina ögonstenar. Eftersom han föredrog dem offrade han sitt liv för deras skull, som ett lamm som offrades på altaret. Han rörde sig mitt ibland dem, som om han var deras tjänare, och lät dem använda honom och slakta honom, och underkastade sig dem villkorslöst. För sina följare var han den älskvärda frälsaren Jesus, men för fariseerna, som undervisade människorna från sina höga hästar, visade han inte nåd och kärleksfull vänlighet, utan avsky och förargelse. Han utförde inte mycket verk bland fariseerna, utan undervisade och tillrättavisade dem bara emellanåt. Han rörde sig inte mitt bland dem och utförde återlösningsverket och han gjorde inte heller några tecken eller under. Han skänkte all sin nåd och kärleksfulla vänlighet till sina följare, och härdade ut för dessa syndares skull ända till slutet, när han spikades upp på korset och genomled varje förödmjukelse ända tills han fullständigt hade försonat hela mänskligheten. Det var summan av hans verk.

Utan Jesu återlösning skulle mänskligheten för evigt ha levt i synd och blivit syndens barn, demoners avkomlingar. Om det hade fortsatt på det här sättet skulle hela världen ha blivit ett hem för Satan, en plats där han slagit sig ner. Men återlösningsverket krävde att han visade nåd och kärleksfull vänlighet mot mänskligheten; bara på detta sätt kunde mänskligheten få förlåtelse och till sist vinna rätten att göras fullständig och helt och hållet vunnen. Utan detta skede av verket skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen inte ha kunnat fortsätta. Om Jesus inte hade blivit korsfäst, om han bara hade helat människor och drivit ut deras demoner, då skulle människorna inte ha kunnat bli helt förlåtna för sina synder. Under de tre och ett halvt år då Jesus utförde sitt verk på jorden slutförde han bara hälften av sitt återlösningsverk. Sedan, genom att spikas upp på korset och bli lik syndigt kött, genom att lämnas över till den onde, fullbordade han korsfästelsens verk och blev herre över mänsklighetens öde. Först efter att han hade överlämnats i Satans händer försonade han mänskligheten. I trettiotre och ett halvt år led han på jorden och blev förlöjligad, förtalad och övergiven, ända till den punkt där han inte hade någon plats att lägga sitt huvud, ingen viloplats och han korsfästes senare med hela sitt vara – en helig och oskuldsfull kropp – uppspikad på korset. Han uthärdade alla former av lidande som existerar. De som hade makt hånade och plågade honom, och soldaterna spottade honom till och med i ansiktet; trots det förblev han tyst och härdade ut ända till slutet, underkastade sig villkorslöst ända till dödsögonblicket, varefter han försonade hela mänskligheten. Först då fick han tillåtelse att vila. Det verk som Jesus utförde representerar endast nådens tidsålder; det representerar inte lagens tidsålder och är inte heller ett substitut för de sista dagarnas verk. Det här är essensen i Jesu verk under nådens tidsålder, den andra tidsålder som mänskligheten har genomgått – återlösningens tidsålder.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 24)

Efter Jehovas verk blev Jesus kött för att utföra sitt verk bland människorna. Han utförde inte sitt verk som någonting isolerat utan det baserade sig på Jehovas verk. Det var ett verk för en ny tidsålder som Gud utförde sedan han avslutat lagens tidsålder. När Jesu verk avslutats fortsatte Gud på samma sätt med sitt verk för den följande tidsåldern, eftersom hela Guds förvaltning alltid fortskrider framåt. När den gamla tidsåldern är förbi ersätts den av en ny tidsålder, och så snart det gamla verket är fullbordat följer nytt verk som fortsätter Guds förvaltning. Den här inkarnationen är Guds andra inkarnation och den följer på Jesu verk. Naturligtvis är inte denna inkarnation helt fristående; den utgör verkets tredje etapp som följer på lagens tidsålder och nådens tidsålder. Varje gång Gud initierar en ny etapp av sitt verk måste det bli en ny början och den måste alltid föra med sig en ny tidsålder. Likaså finns det motsvarande förändringar i Guds sinnelag, i hans sätt att arbeta, i platsen för hans verk och i hans namn. Det är alltså inte undra på att det är svårt för människan att acceptera Guds verk i den nya tidsåldern. Men oavsett människans motstånd utför Gud alltid sitt verk och leder alltid hela mänskligheten framåt. När Jesus kom in i människans värld, inledde han nådens tidsålder och avslutade lagens tidsålder. I de sista dagarna tog Gud kroppslig gestalt än en gång, och med denna inkarnation avslutade han nådens tidsålder och inledde rikets tidsålder. Alla dessa som är i stånd att accceptera Guds andra inkarnation kommer att ledas in i rikets tidsålder och kommer dessutom att bli i stånd att personligen ta emot Guds vägledning. Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag. Därför har Gud nu, när människan fått sina synders förlåtelse, återvänt i köttet för att leda henne in i den nya tidsåldern och påbörjat arbetet med tuktan och dom. Det här arbetet har fört människan in i en högre sfär. Alla dessa som underkastar sig Guds herravälde kommer att få åtnjuta högre sanningar och motta större välsignelser. De kommer verkligen att leva i ljuset och de kommer att vinna sanningen, vägen och livet.

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 25)

Om folk förblir fast i nådens tidsålder kommer de aldrig att bli fria från sitt fördärvade sinnelag, än mindre lära känna Guds inneboende sinnelag. Om folk alltid lever mitt i ett överflöd av nåd, men inte känner till den livsväg som låter dem lära känna Gud eller behaga honom, kommer de aldrig att verkligen vinna honom i sin tro på honom. Den sortens tro är sannerligen beklagansvärd. När du har läst ut den här boken, när du har erfarit alla steg i den inkarnerade Gudens verk i rikets tidsålder, kommer du att känna att den längtan du burit på i många år äntligen har förverkligats. Du kommer att känna att du först nu verkligen har skådat Gud ansikte mot ansikte; först nu har du sett hans anlete, hört hans personliga uttalanden, insett visheten i hans verk och på allvar känt hur verklig och allsmäktig han är. Du kommer att känna att du har fått mycket som folk i gångna tider aldrig sett eller ägt. Nu kommer du att veta precis vad det är att tro på Gud och vad det är att följa Guds vilja. Om du klamrar dig fast vid gamla föreställningar och avvisar eller förnekar Guds andra inkarnations realitet, kommer du naturligtvis att förbli tomhänt, du kommer inte att uppnå någonting och i sista änden kommer du att förklaras skyldig till att ha satt dig upp emot Gud. De som är i stånd att lyda sanningen och underkasta sig Guds verk kommer att infordras i Guds andra inkarnations namn — den Allsmäktige. De kommer att kunna ta emot Guds personliga vägledning, vinna fler och högre sanningar såväl som verkligt liv. De kommer att skåda den vision som gångna tiders människor aldrig sett: ”Jag vände mig om för att se den röst som talade med mig och när jag vände mig såg jag sju gyllene lamphållare, och mitt bland de sju lamphållarna en som liknade en människoson, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, hans ögon var som eldslågor och hans fötter liknade skinande brons, som om det glödgades i en smältugn, och hans röst var som dånet av stora vatten. I sin högra hand hade han sju stjärnor, från hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd och hans ansikte var som solen, när den skiner med all sin kraft” (Upp 1:12–16). Denna vision är uttrycket för Guds hela sinnelag, och uttrycket för hela hans sinnelag är också uttrycket för Guds verk i hans nuvarande inkarnation. I strömmarna av tuktan och domar ger Människosonen uttryck för sitt inneboende sinnelag med hjälp av yttranden, och han låter alla dessa som accepterar hans tuktan och domar se Människosonens sanna ansikte som är en trogen framställning av det Människosonens ansikte som Johannes såg. (Allt detta kommer naturligtvis att vara osynligt för dem som inte accepterar Guds verk i rikets tidsålder.) Guds sanna ansikte kan inte beskrivas fullt ut med mänskligt språk, och därför visar han sitt sanna ansikte för människan genom att använda de metoder han uttrycker sitt inneboende sinnelag med. Alla dessa som har förstått Människosonens inneboende sinnelag har alltså sett hans sanna ansikte, för Gud är alltför stor och kan inte beskrivas helt och hållet med hjälp av människans språk. När människan väl har upplevt alla steg i Guds verk i rikets tidsålder kommer hon att förstå den sanna innebörden i Johannes ord då han talade om Människosonen bland lamphållarna: ”Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, hans ögon var som eldslågor och hans fötter liknade skinande brons, som om det glödgades i en smältugn, och hans röst var som dånet av stora vatten. I sin högra hand hade han sju stjärnor, från hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd och hans ansikte var som solen, när den skiner med all sin kraft.” Den dagen kommer du att veta bortom allt tvivel att detta ordinära kött som har sagt så mycket obestridligen är Guds andra inkarnation. Dessutom kommer du verkligen att känna hur välsignad du är och uppleva dig själv som världens lyckligaste. Vill du inte ta emot denna välsignelse?

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 26)

Den yttersta tidens verk är att tala ord. Stora förändringar kan åstadkommas i människan med hjälp av ord. De förändringar som nu sker i dessa människor då de tar emot dessa ord är mycket större än de som skedde i människor då de tog emot tecknen och undren i nådens tidsålder. För i nådens tidsålder kastades de onda andarna ut ur människor med hjälp av handpåläggning och bön, men människans fördärvade sinnelag fanns fortfarande kvar. Människor botades från sina sjukdomar och fick sina synder förlåtna, men när det gällde exakt hur människan skulle renas från det sataniska sinnelaget i sitt inre, så var det ett arbete som återstod. Människan blev bara frälst och förlåten sina synder för sin tros skull, men hennes syndiga natur var inte utplånad utan fanns fortfarande kvar i henne. Människan fick sina synder förlåtna genom den inkarnerade Guden, men det betydde inte att människan inte längre hade synd i sitt inre. Människans synder kunde bli förlåtna genom syndoffer, men när det gäller hur människan ska fås att inte synda mer och hur hennes syndiga natur ska kunna bli totalt utplånad och förvandlad, så är det ett problem hon inte har någon möjlighet att lösa. Människans synder blev förlåtna, och det var tack vare Guds korsfästelseverk, men hon fortsatte att leva med det gamla fördärvade sataniska sinnelaget. Därför måste människan bli fullständigt fri från sitt fördärvade sataniska sinnelag, så att hennes syndiga natur kan utplånas fullständigt för att aldrig mer utvecklas; därmed blir det möjligt för människans sinnelag att förvandlas. Det kräver att människan begriper hur hon ska kunna växa till i livet, begriper livets väg och begriper hur hon ska kunna förändra sitt sinnelag. Dessutom kräver det att hon handlar i överensstämmelse med denna väg så att hennes sinnelag successivt förändras och hon kan leva i skenet från ljuset, så att allt hon gör är i samklang med Guds vilja, så att hon kan göra sig av med sitt fördärvade sataniska sinnelag och så att hon kan bryta sig loss från Satans mörka inflytande och därmed bli helt och hållet fri från synd. Först då kommer hon att motta fullständig frälsning. På den tiden då Jesus var verksam var människans kunskap om honom fortfarande vag och diffus. Hon ansågs honom alltid vara Davids son och proklamerade att han var en stor profet, den välvillige Herren som återlöste människan från synden. Några blev botade tack vare sin starka tro genom att enbart röra vid kanten på hans dräkt; blinda fick synen åter och till och med döda kunde bli levande igen. Men människan var oförmögen att upptäcka det fördärvade sataniska sinnelaget som var rotat djupt i hennes inre, och inte heller visste hon hur hon skulle kunna göra sig fri från det. Hon fick mycket nåd, som exempelvis fred och köttslig glädje, att en persons tro gav välsignelse åt en hel familj, att sjuka blev botade och så vidare. Resten var människans goda gärningar och hennes gudfruktiga framträdande; om någon kunde leva med detta som grund var han godkänd som troende. Endast troende av detta slag kunde träda in i himlen efter döden, vilket innebar att de var räddade. Men under sin livstid förstod de här människorna inte alls livets väg. Allt de gjorde var att synda och sedan bekänna sina synder i en oavbruten cirkelgång utan någon väg att förändra sitt sinnelag: Sådant var människans tillstånd i nådens tidsålder. Har människan erhållit fullkomlig frälsning? Nej! Därför återstod fortfarande domens och tuktans verk när det stadiet var avslutat. Det nuvarande stadiet syftar till att med ordets hjälp rena människan och därigenom ge henne en väg att följa. Det här stadiet skulle inte vara fruktbart eller meningsfullt om det fortsatte med utdrivande av onda andar, för det skulle inte utrota människas syndiga natur, och det hela skulle stanna vid förlåtelsen av hennes synder. Genom syndoffer har människan fått sina synder förlåtna, för korsfästelsens verk har redan avslutats och Gud har segrat över Satan. Men eftersom människans fördärvade sinnelag fortfarande finns kvar i henne kan hon fortfarande synda och motsätta sig Gud och Gud har inte vunnit mänskligheten. Det är därför Gud i det här stadiet använder ordet för att blotta människans fördärvade sinnelag och få henne att utöva sin tro i enlighet med den rätta vägen. Det här stadiet är mer meningsfullt än det föregående, och även mer fruktbart, för nu är det ordet som direkt försörjer människans liv och gör det möjligt för hennes sinnelag att förnyas helt och hållet; det är ett mycket mer djupgående skede i verket. Därför har inkarnationen i den yttersta tiden fullbordat betydelsen av Guds inkarnation och fullständigt avslutat Guds förvaltningsplan för människans frälsning.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 27)

I den yttersta tidens verk är ordet mäktigare än manifestationen av tecken och under, och ordets myndighet är större än teckens och unders myndighet. Ordet blottlägger alla de fördärvade sinnelag som är begravda djupt i människans hjärta. Du har ingen möjlighet att upptäcka dem på egen hand. När de läggs blottade framför dig genom ordet kommer du helt naturligt att upptäcka dem; du kommer inte att kunna förneka dem och du kommer att bli fullständigt övertygad. Är inte det ordets makt? Det här är det resultat som uppnås genom ordets verk i dag. Därför är det inte genom botande av sjuka och ande utdrivning som människan kan bli fullkomligt frälst från sina synder, och inte heller kan hon göras fullständig genom att det visas tecken och under. Makten att bota sjuka och driva ut onda andar ger bara människan nåd, men hennes kött tillhör fortfarande Satan och det fördärvade sataniska sinnelaget finns fortfarande kvar i henne. Det som inte har gjorts rent är med andra ord fortfarande behäftat med synd och smuts. Det är först efter det att människan renats med hjälp av ordet som hon kan vinnas av Gud och bli helgad. När de onda andarna drevs ut ur människan och hon blev återlöst innebar det bara att hon slets ut ur Satans grepp och återbördades till Gud. Men utan att ha blivit renad eller förändrad av Gud förblir hon en fördärvad människa. I människans inre existerar fortfarande smuts, motstånd och upproriskhet; människan har bara återvänt till Gud genom hans återlösning, men hon har inte den minsta kunskap om Gud och är fortfarande kapabel att sätta sig upp mot honom och svika honom. Innan människan blev återlöst hade många av Satans gifter redan lagts i hennes inre, och efter att under tusentals år ha fördärvats av Satan har hon inom sig en djupt rotad natur som gör motstånd mot Gud. Att människan blivit återlöst innebär alltså bara att hon räddats genom att friköpas till ett högt pris, men den giftiga naturen i hennes inre har inte avlägsnats. Människan som är så besudlad måste genomgå en förändring innan hon är värdig att tjäna Gud. Genom detta verk av dom och tuktan kommer hon att lära känna sitt eget smutsiga och fördärvade väsen till fullo, och hon kommer att kunna ändra sig fullständigt och bli ren. Endast på detta sätt kan människan bli värdig att återvända inför Guds tron. Allt det arbete som utförs i dag sker för att människan ska kunna renas och förvandlas; genom ordets dom och tuktan såväl som genom förädling kan människan göra sig av med allt fördärvligt och bli renad. Det vore mer träffande att säga att detta stadium i verket är reningens verk än att det är frälsningens stadium. Faktum är att det här stadiet både är erövrandets stadium och frälsningsverkets andra stadium. Det är genom ordets dom och tuktan som människan slutligen blir vunnen av Gud, och det är genom att ordet används till att förädla, döma och avslöja som alla orenheter, uppfattningar, motiv och individuella begär i människans hjärta blir fullständigt uppenbarade. Även om människan må ha blivit återlöst och förlåten sina synder, så innebär det bara att Gud inte längre minns hennes överträdelser och inte behandlar henne i enlighet med hennes överträdelser. Men eftersom människan, som lever i en köttslig kropp, inte har blivit befriad från synd, kan hon bara fortsätta att synda och blotta sitt fördärvade sataniska sinnelag i all oändlighet. Det här är det liv människan lever — en oändlig kretsgång av att synda och bli förlåten. De flesta människor syndar på dagen bara för att sedan bekänna sina synder på kvällen. Så även om syndoffret är evigt verksamt för människan kan det inte rädda henne från synden. Endast halva frälsningsverket har genomförts, för människan har fortfarande ett fördärvat sinnelag. När folk till exempel insåg att de härstammade från Moab började de klaga, slutade att söka efter livet och blev ytterst negativa. Visar inte detta att mänskligheten fortfarande är oförmögen att underkasta sig Guds herravälde helt och hållet? Är inte det här just deras fördärvade sataniska sinnelag? När du inte blev utsatt för tuktan sträckte du upp händerna högre än alla andra, till och med högre än Jesu händer. Och du ropade ut med hög röst: ”Var en Guds älskade son! Var en Guds förtrogne! Hellre dör vi än böjer oss för Satan! Gör uppror mot den gamle Satan! Gör uppror mot den stora röda draken! Må den stora röda draken falla från makten i förnedring! Må Gud göra oss fullkomliga!” Dina rop ljöd högre än alla andras. Men så kom tuktans tid och mänsklighetens fördärvade sinnelag uppenbarades än en gång. Deras rop upphörde och deras beslutsamhet svek. Det här är människans fördärv; det är något som Satan planterat och som är djupt rotat i människan, något som löper djupare än synd. Det är inte lätt för människan att bli medveten om sina synder; hon har ingen möjlighet att upptäcka sin egen djupt rotade natur, utan för att uppnå det resultatet måste hon förlita sig på ordets dom. Endast på så sätt kan människan förändras successivt från denna punkt och framåt. Människan ropade så här i det förflutna därför att hon inte hade någon insikt om sitt ursprungliga fördärvade sinnelag. Detta är de orenheter som existerar i människan. Under en lång period av dom och tuktan levde människan i en atmosfär av spänning. Uppnåddes inte allt det här med hjälp av ordet? Ropade inte du också med väldigt hög röst före prövningen av tjänstgörarna? ”Träd in i riket! Alla som tar emot hans namn ska träda in i riket! Alla ska ta del av Gud!” När prövningen av tjänstgörarna kom ropade du inte längre. Allra först ropade alla: ”O Gud! Var du än placerar mig ska jag underkasta mig och låta mig styras av dig.” När folk läste Guds ord, ”Vem ska bli min Paulus?”, sa de: ”Jag är villig!” Sedan såg de orden ”Och hur är det med Jobs tro?” och sa: ”Jag är villig att ta på mig Jobs tro. Gud, var snäll och pröva mig!” När tjänstgörarnas prövning kom bröt de ihop direkt och förmådde knappast resa sig upp igen. Sedan minskade orenheterna i deras hjärtan successivt. Var det inte genom ordet som detta åstadkoms? Vad ni har upplevt i dag är alltså resultat som åstadkommits genom ordet, ännu större resultat än de som uppnåddes genom Jesu tecken och under. Det är inte bara genom korsfästelsen, genom botandet av sjuka och andeutdrivning du ser den Guds härlighet och Guds makt som du ser, utan i ännu högre grad genom hans ords dom. Detta visar att Guds myndighet och makt inte består enbart i att göra tecken, bota sjuka och driva ut onda andar, utan att Guds ord är bättre kapabelt att företräda Guds myndighet och uppenbara hans allmakt.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 28)

Under rikets tidsålder använder Gud ord för att inleda en ny tidsålder, för att ändra sin arbetsmetod och för att utföra hela tidsålders verk. Det är utifrån denna princip som Guds verkar i ordens tidsålder. Han blev kött för att tala ur olika perspektiv, så att människan verkligen skulle kunna se Gud, som är Ordet som framträder i köttet, och skåda hans vishet och förunderlighet. Det här verket utförs för att bättre kunna uppnå målen att erövra människan, fullkomna människan och eliminera människan, vilket är det sanna syftet med att använda ord för att verka under ordens tidsålder. Genom dessa ord lär människan känna Guds verk, Guds sinnelag, människans väsen och vad människan bör träda in i. Genom ord realiseras det verk som Gud vill utföra under ordens tidsålder i dess helhet. Genom dessa ord avslöjas, elimineras och prövas folk. Folk har sett Guds ord, hört dessa ord och blivit medvetna om dessa ords existens. Därför har de kommit att tro på Guds existens, Guds allmakt och Guds vishet, liksom på Guds kärlek till människan och hans önskan att rädda henne. Även om ordet ”ord” är enkelt och vardagligt, skakar orden ur den inkarnerade Gudens mun hela universum, förvandlar människans hjärta, förvandlar hennes uppfattningar och gamla sinnelag, och förvandlar hur hela världen brukade framstå. I alla tider är det bara Gud av idag som har verkat på detta sätt, och det är bara han som talar så och kommer för att rädda människan så här. I fortsättningen lever människan under vägledning av Guds ord, vallad och försörjd av hans ord. Folk lever i Guds ords värld, mitt i Guds ords förbannelser och välsignelser, och det finns ännu fler människor som har kommit att leva under hans ords dom och tuktan. Syftet med dessa ord och detta verk är att människan ska bli räddad, att Guds vilja skall fullbordas, att ändra den gamla skapelsens världs ursprungliga utseende. Gud skapade världen med hjälp av ord, han leder människor i hela universum med hjälp av ord, och han erövrar och räddar dem med hjälp av ord. Till sist skall han använda ord för att föra hela den gamla världen till dess slut och därmed fullborda hela sin förvaltningsplan. Under hela rikets tidsålder använder Gud ord för att utföra sitt verk och uppnå resultat av sitt arbete; han gör inga kraftgärningar och utför inga mirakel, utan arbetar med hjälp av ord. Genom dessa ord får människan näring och försörjning och vinner kunskap och verklig erfarenhet. Människan har blivit synnerligen välsignad i ordens tidsålder. Hon lider ingen fysisk smärta utan njuter bara av den överflödande tillgången på Guds ord; utan att behöva söka i blindo eller färdas i blindo, kan hon sitta bekvämt och se Guds framträdande, höra honom tala med sin egen mun, ta emot det han ger och se på då han personligen utför sitt verk. Det här är sådant som inte folk förr i tiden kunde glädjas åt, välsignelser som de aldrig kunde få.

Utdrag ur ”Rikets tidsålder är ordens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 32)

Under de sista dagarna har Gud kommit främst för att tala sina ord. Han talar ur Andens perspektiv, ur människans perspektiv och ur en tredje persons perspektiv. Han talar på olika sätt och använder ett visst sätt för en viss tidsperiod och använder sätten att tala till att förändra människans föreställningar och undanröja avbilden av den vaga Guden ur människans hjärta. Det är det huvudsakliga verk som utförs av Gud. Eftersom människan tror att Gud har kommit för att hela sjuka, driva ut demoner, göra mirakel och skänka materiella välsignelser till människan, genomför Gud detta stadium av verket – tuktans och domens verk – i syfte att undanröja sådant ur människans föreställningar, så att människan kan känna Guds verklighet och normalitet, och så att avbilden av Jesus kan undanröjas ur hennes hjärta och ersättas med en ny avbild av Gud. Så snart avbilden av Gud inom människan blir gammal blir den en avgud. När Jesus kom och genomförde det stadiet av verket representerade han inte Gud i sin helhet. Han utförde tecken och under, talade några ord och blev slutligen korsfäst, och han representerade en del av Gud. Han kunde inte representera allt som finns av Gud, men representerade Gud genom att göra en del av Guds verk. Det beror på att Gud är så stor och så underbar och outgrundlig och på att Gud endast uträttar en del av sitt verk i varje tidsålder. Det verk som Gud uträttar i den här tidsåldern innebär främst att förse människans liv med ord, blotta människans fördärvade sinnelag och substansen i hennes natur, eliminera religiösa föreställningar, feodalt tänkande, föråldrat tänkande, såväl som människans kunskap och kultur. Allt detta måste blottläggas och rensas bort genom Guds ord. Under de sista dagarna använder Gud ord, inte tecken och under, för att göra människan fullkomlig. Han använder sina ord till att blotta människan, döma människan, tukta människan och göra henne fullkomlig, så att människan i Guds ord börjar se Guds vishet och ljuvlighet och börjar förstå Guds sinnelag, så att människan skådar Guds gärningar genom hans ord. I Lagens Tidsålder ledde Jehova Mose ut ur Egypten med sina ord och talade några ord till israeliterna. Den gången manifesterades delar av Guds gärningar, men då människans kaliber var begränsad och inget kunde göra hennes kunskap fullständig, fortsatte Gud att tala och verka. I Nådens Tidsålder fick människan än en gång se delar av Guds gärningar. Jesus hade förmågan att göra tecken och under, hela sjuka och driva ut demoner och bli korsfäst och uppstå tre dagar senare och framträda i köttet för människan. Om Gud visste människan inte mer än så. Människan vet så mycket som visas för henne av Gud och om Gud inte skulle visa något mer för henne skulle människans begränsning av Gud bli av samma omfattning. Därför fortsätter Gud att verka, så att människans kunskap om honom fördjupas och så att hon successivt lär känna Guds substans. Under de sista dagarna använder Gud sina ord till att göra människan fullkomlig. Ditt fördärvade sinnelag avslöjas av Guds ord och dina religiösa föreställningar byts ut mot verkligheten om Gud. De sista dagarnas inkarnerade Gud har kommit främst för att uppfylla orden att ”Ordet blir kött, Ordet kommer in i köttet och Ordet framträder i köttet”, och om du inte har en grundlig kunskap om detta kommer du fortfarande att sakna förmåga att stå stadigt. Under de sista dagarna avser Gud i första hand att genomföra ett stadium av verk där ordet framträder i köttet, och det är en del av Guds förvaltningsplan. Därför måste er kunskap vara tydlig; oavsett hur Gud verkar tillåter han inte att människan begränsar honom. Om inte Gud uträttade detta verk de sista dagarna skulle inte människans kunskap om honom kunna sträcka sig längre. Du skulle bara veta att Gud kan bli korsfäst och att han kan förstöra Sodom och att Jesus kan uppstå från de döda och framträda för Petrus … Men ni skulle aldrig säga att Guds ord kan åstadkomma allt och erövra människan. Endast genom att erfara Guds ord kan ni tala om sådan kunskap och ju mer ni erfar av Guds verk desto grundligare blir er kunskap om honom. Först då kommer ni sluta att begränsa Gud i era föreställningar. Människan lär känna Gud genom att erfara hans verk och det finns inget annat rätt sätt att känna Gud.

Utdrag ur ”Att känna Guds verk idag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 33)

I det här slutliga stadiet av verket uppnås resultaten genom ordet. Genom ordet kommer människan att förstå många hemligheter och det arbete Gud har utfört under gångna generationer; genom ordet upplyses människan av den helige Ande; genom ordet kommer människan att förstå de hemligheter som gångna generationer aldrig lyckats reda ut, liksom profeters och apostlars verk i gångna tider och de principer de följde i sitt arbete; genom ordet lär sig människan också förstå Guds sinnelag liksom sin egen upproriskhet och opposition, och hon kommer att lära känna sitt eget väsen. Genom dessa arbetssteg och genom alla ord som talas kommer människan att lära känna Andens verk, det verk Guds inkarnerade kött utför och än mer hela hans sinnelag. Din kunskap om Guds sextusenåriga förvaltningsverk fick du också genom ordet. Var det inte också genom ordet du uppnådde kunskapen om dina tidigare föreställningar och lyckades skjuta dem åt sidan? I det föregående stadiet gjorde Jesus tecken och under, men i det här stadiet förekommer inga tecken och under. Var det inte genom ordet som du kom att förstå varför Gud inte gör tecken och under? De ord som talas i det här skedet överträffar följaktligen det arbete som utfördes av gångna generationers apostlar och profeter. Inte ens profeternas profetior kunde ha gett detta resultat. Profeterna uttalade bara profetior, de talade om vad som skulle hända i framtiden men inte om det verk Gud önskade utföra då, vid den tiden. Inte heller sa de något för att vägleda människorna i deras liv, för att skänka mänskligheten sanningar eller för att uppenbara hemligheter, och än mindre för att skänka liv. Bland de ord som talas i det här stadiet finns det profetia och sanning, men i huvudsak tjänar de till att skänka människan liv. De ord som talas nu skiljer sig från profeternas profetior. Det här är ett stadium av verksamhet för människans liv, för att förändra hennes livssinnelag, och inte för att uttala profetior. Det första stadiet var Jehovas verk: hans arbete var att bereda en väg för människan att dyrka Gud på jorden. Det var inledningsverket för att finna en plats att starta arbetet på jorden. På den tiden lärde Jehova israeliterna att iaktta sabbaten, hedra sina föräldrar och leva i fred med varandra. Detta berodde på att folk på den tiden inte förstod hur människan är beskaffad, och inte heller förstod de hur de skulle leva på jorden. Det var nödvändigt för honom att i verkets första stadium visa människorna hur de skulle leva. Allt det som Jehova sa till dem hade dessförinnan varit okänt för mänskligheten eller inte varit i dess besittning. På den tiden sändes många profeter för att uttala profetior, och detta gjorde allesamman under Jehovas vägledning. Det här var helt enkelt en del i Guds verk. I det första stadiet blev Gud inte kött utan han gav alla stammar och folk sina anvisningar genom profeterna. När Jesus var verksam på sin tid, talade han inte så mycket som det görs i vår tid. Det här stadiet av ordets verk i den yttersta tiden har aldrig utförts i tidigare tidsåldrar och generationer. Även om Jesaja, Daniel och Johannes uttalade många profetior var deras profetior helt annorlunda än de ord som talas idag. Vad de uttalade var enbart profetior, men så är det inte med de ord som förkunnas idag. Om jag förvandlade allt jag säger idag till profetior, skulle ni kunna förstå? Anta att det jag pratade om rörde företeelser efter det att jag gett mig av — hur skulle ni då kunna förstå något? Ordets verk utfördes aldrig på Jesu tid eller i lagens tidsålder. Några kanske kommer att säga: ”Talade inte Jehova också ord på den tiden då han utförde sitt verk? Talade inte Jesus ord på den tiden han var verksam förutom att han botade sjuka, drev ut onda andar och gjorde tecken och under?” Ord kan talas på olika sätt. Vad var essensen i de ord som Jehova yttrade? Han visade bara mänskligheten hur den skulle leva sitt liv på jorden, och det berörde inte andliga frågor i livet. Varför sägs det att när Jehova talade så var det för att instruera folk på alla platser? Ordet ”instruera” betyder att förklara tydligt och befalla direkt. Han försåg inte människan med liv; i stället tog han henne helt enkelt vid handen och lärde henne hur hon skulle dyrka honom, utan att använda särskilt mycket liknelser. Den verksamhet Jehova utförde i Israel handlade inte om att ta itu med människan, fostra henne eller döma och tukta, utan att ge henne vägledning. Jehova befallde Mose att säga åt sitt folk att samla manna i vildmarken. Varje morgon innan soluppgången skulle de samla manna, precis så mycket de behövde för att äta samma dag. Mannan kunde inte bevaras till nästa dag, för då skulle den bli möglig. Han föreläste inte för folket eller blottade deras naturer, och inte heller avslöjade han deras idéer och tankar. Han förändrade inte människor utan i stället visade han dem hur de skulle leva sitt liv. Den tidens människor var som barn, de förstod ingenting och var inte kapabla till mer än några grundläggande mekaniska rörelser, och därför utfärdade Jehova bara lagar för att vägleda massorna.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 34)

Gud säger sina ord och utför sitt verk utifrån olika tidsåldrar, och han säger olika ord under olika tidsåldrar. Gud följer inte regler, eller upprepar samma verk eller känner nostalgi för det som varit; han är en Gud som alltid är ny och aldrig gammal, och varje dag talar han nya ord. Du ska följa det som ska följas i dag; det är människans ansvar och skyldighet. Det är helt avgörande att utövandet av tron fokuserar på Guds ljus och ord i dag. Gud följer inga regler och han kan tala ur många olika perspektiv för att tydliggöra sin visdom och allmakt. Det spelar ingen roll om han talar ur Andens perspektiv, ur människans eller ur en tredje persons perspektiv – Gud är alltid Gud och du kan inte säga att han inte är Gud därför att han talar ur mänskligt perspektiv. Bland vissa människor har det uppkommit föreställningar som resultat av att Gud talar ur olika perspektiv. Sådana människor har ingen kunskap om Gud och ingen kunskap om hans verk. Om Gud alltid talade ur ett enda perspektiv, skulle inte människan fastställa regler om Gud då? Skulle Gud kunna tillåta människor att agera på ett sådant sätt? Oavsett ur vilket perspektiv Gud talar har han sina syften med att göra det. Skulle du kunna samtala med Gud om han alltid talade ur Andens perspektiv? Därför talar han ibland i tredje person för att förse dig med sina ord och vägleda dig in i verkligheten. Allt som Gud gör är anpassat. Kort sagt, allt utförs av Gud och det ska du inte hysa något tvivel om. Han är Gud, så oavsett ur vilket perspektiv han talar kommer han alltid att vara Gud. Detta är en oföränderlig sanning. Hur han än arbetar är han fortfarande Gud, och hans substans kommer inte att förändras! Petrus älskade Gud så mycket och var en människa efter Guds hjärta, men Gud vittnade inte om honom som Herren eller Kristus, för en varelses väsen är vad det är och det kan aldrig förändras. I sitt arbete följer inte Gud några regler utan använder olika metoder för att hans verksamhet ska få effekt och fördjupa människans kunskap om honom. Alla metoder han använder hjälper människan att lära känna honom och syftar till att fullkomna henne. Oavsett vilken arbetsmetod han tillämpar syftar den till att uppbygga människan och fullkomna henne. En av hans arbetsmetoder må ha varat under väldigt lång tid, men det är för att härda människans tro på honom. Därför ska det inte finnas något tvivel i ert hjärta. Allt detta är steg i Guds verk och ni måste lyda dem.

Utdrag ur ”Allt uppnås genom Guds ord” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 35)

Gud har kommit till jorden i första hand för att tala sina ord; vad du har kontakt med är Guds ord, vad du ser är Guds ord, vad du hör är Guds ord, vad du håller dig till är Guds ord och vad du upplever är Guds ord. Denna Guds inkarnation använder huvudsakligen ordet för att fullkomna människan. Han gör inte tecken och under, och i synnerhet utför han inte det verk som Jesus utförde i en gången tid. Trots att båda är Gud och båda är kött, är deras verksamhet inte densamma. När Jesus kom, utförde han också en del av Guds verk och talade en del ord, men vad var hans viktigaste gärning? Vad han i första hand genomförde var korsfästelsens verk. Han blev till det yttre lik en syndfull människa för att fullborda korsfästelsens verk och återlösa hela mänskligheten, och han tjänade som ett skuldoffer för hela mänsklighetens synd. Detta är det huvudsakliga verk han utförde. Slutligen beredde han korsets väg som en vägvisare för dem som kom senare. När Jesus kom var det främst för att fullborda återlösandets verk. Han friköpte hela mänskligheten och kom med himmelrikets evangelium till människan, och dessutom förklarade han vägen till himmelriket. Därför sade alla som kom efter: ”Vi skall gå korsets väg och offra oss själva för korset.” Naturligtvis utförde Jesus till en början också en del andra gärningar och talade en del ord för att få människan att ångra sig och bekänna sina synder. Men hans främsta gärning var ändå korsfästelsen, och de tre och ett halvt år han ägnade åt att förkunna vägen utgjorde en förberedelse för korsfästelsen som följde. Att Jesus bad åtskilliga gånger var också på grund av korsfästelsen. Det normala mänskliga liv som han levde och de trettiotre och ett halvt år som han bodde på jorden var främst till för att slutföra korsfästelsens verk. Det skulle ge honom styrka att ta itu med detta verk, och det var därför Gud anförtrodde honom korsfästelsens verk. Vad för verksamhet kommer Guds inkarnation att utföra idag? Idag har Gud blivit människa framför allt i syfte att fullborda det verk som innebär att ”Ordet framträder i köttet”, att använda ordet för att fullkomna människan och få henne att acceptera ordets åtgärder och ordets förädling. Genom sina ord får han dig att vinna försörjning och vinna liv; i hans ord ser du hans verk och gärningar. Gud använder ordet för att tukta och förädla dig, så om du drabbas av umbäranden beror det också på Guds ord. Idag arbetar inte Gud med fakta utan med ord. Först efter det att hans ord har kommit över dig kan den helige Ande verka i ditt inre och få dig att lida smärta eller känna ljuvhet. Det är bara Guds ord som kan föra dig in i verkligheten, och endast Guds ord kan göra dig fullkomlig. Därför måste du åtminstone förstå detta: Det verk som Gud utför i den yttersta tiden består främst i att han använder sitt ord för att göra varje individ fullkomlig och för att vägleda människan. Allt arbete han utför sker genom ordet; han använder sig inte av fakta för att tukta dig. Det finns tillfällen när en del människor gör motstånd mot Gud. Gud orsakar inte något stort obehag, han tuktar inte ditt kött och du drabbas inte heller av några umbäranden, men så snart hans ord kommer över dig och förädlar dig så är det outhärdligt för dig. Är det inte så? På tjänstgörarnas tid sade Gud att människan skulle kastas i den bottenlösa avgrunden. Hamnade hon verkligen i den bottenlösa avgrunden? Helt enkelt genom användningen av ord för att förädla människan, hamnade människan i den bottenlösa avgrunden. Därför använder Gud, när han blir kött i den yttersta tiden, huvudsakligen ordet för att åstadkomma allt och tydliggöra allt. Det är bara i hans ord du kan se vad han är; det är bara i hans ord du kan se att han är Gud själv. När Gud inkarneras på jorden utför han inget annat verk än att uttala ord — det finns alltså inget behov av konkreta handlingar; ord räcker. Det beror på att han framför allt har kommit för att utföra detta verk, för att låta människan skåda hans makt och överhöghet i hans ord, för att i hans ord låta människan se hur han ödmjukt döljer sig själv, och för att i hans ord låta människan lära känna honom i hans helhet. Allt som han har och är finns i hans ord; hans vishet och förunderlighet finns i hans ord. Därigenom låter han dig se de många sätt på vilka Gud talar sina ord. Det mesta av Guds verk under hela denna tid har bestått av försörjning, uppenbarelse och åtgärdande av människan. Han förbannar inte en människa lättvindigt, och även när han gör det är det genom ordet. Så hoppas inte på att få se Gud bota sjuka och driva ut onda andar igen då han i denna tidsålder blivit kött, och sluta att ständigt titta efter tecken – det är ingen idé! De här tecknen kan inte göra människan fullkomlig! För att tala klarspråk: Idag agerar inte den verkliga inkarnerade Guden; han talar bara. Detta är sanningen! Han använder ord för att fullkomna dig och han använder ord för att förse dig med föda och vatten. Han använder också ord för att verka, och han använder ord i stället för fakta för att få dig att lära känna hans realitet. Om du är i stånd att uppfatta denna aspekt av Guds verk är det svårt att vara negativ. Istället för att fokusera på sådant som är negativt ska du fokusera enbart på det som är positivt – det vill säga, oavsett om Guds ord har gått i uppfyllelse eller ej, oavsett om det har skett någonting faktiskt eller ej, så gör Gud så att hans ord ger människan liv och det är det största av alla tecken, och dessutom är det ett ovedersägligt faktum. Detta är det bästa beviset genom vilket du kan lära känna om Gud, och det är ett ännu större tecken än tecken. Endast dessa ord göra människan fullkomlig.

Utdrag ur ”Allt uppnås genom Guds ord” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 36)

Så snart rikets tidsålder inleddes började Gud offentliggöra sina ord. I framtiden kommer dessa ord gradvis att gå i uppfyllelse och då kommer människan att växa in i livet. Guds användning av ordet för att avslöja människans fördärvade sinnelag är mer äkta och mer nödvändigt, och han använder inget annat än ordet för att utföra sitt verk med att fullkomna människans tro, för nu är det ordets tidsålder och den kräver människans tro, beslutsamhet och samarbete. Det verk som Guds inkarnation utför i den yttersta tiden består i att han använder sitt ord för att tjäna och sörja för människan. Först efter det att den inkarnerade Guden har talat färdigt kommer hans ord att börja gå i uppfyllelse. Under tiden som han talar uppfylls inte hans ord, eftersom hans ord inte kan gå i uppfyllelse medan han är i köttets stadium. Det är så för att människan skall se att Gud är kött och inte ande; för att människan ska kunna skåda Guds verklighet med sina egna ögon. Den dag då hans verk är fullbordat, när alla ord han har att tala på jorden har talats, kommer hans ord att börja gå i uppfyllelse. Det här är inte den tid då Guds ord ska uppfyllas eftersom han inte har slutat att tala sina ord. Så när du ser att Gud fortfarande talar sina ord på jorden, vänta inte på uppfyllelsen av hans ord; när Gud slutar tala sina ord, och när hans verk på jorden har fullbordats, då kommer hans ord att börja gå i uppfyllelse. I de ord han talar på jorden finns dels livsförsörjning, dels profetia – profetian om kommande ting, om sådant som kommer att ske och sådant som ännu inte har åstadkommits. Det fanns profetia även i Jesu ord. Dels tillhandahöll han liv, dels uttalade han profetia. Idag är det inte tal om att utföra ord och konkreta handlingar på samma gång, eftersom det är alltför stor skillnad mellan det som människan kan se med sina ögon och det som Gud gör. Man kan bara säga att när Gud verk har slutförts kommer hans ord att uppfyllas, och de faktiska skeendena kommer att komma efter orden. I den yttersta tiden utför Guds inkarnation ordets verksamhet på jorden, och när han utför ordets verksamhet talar han bara ord och bryr sig inte om något annat. Så snart Guds verk förändras kommer hans ord att börja gå i uppfyllelse. Idag används ord först för att fullkomna dig; när han vinner ära i hela universum, kommer hans verk att vara fullbordat — alla ord som skulle talas kommer att vara sagda, och alla ord kommer att ha blivit faktisk verklighet. Gud har kommit till jorden i den sista tiden för att utföra ordets verksamhet så att människan kan lära känna honom, så att hon kan se vad han är och se hans vishet och alla hans förunderliga gärningar genom hans ord. Under rikets tidsålder använder Gud framför allt ordet för att erövra alla människor. I framtiden, kommer hans ord också att komma över varje religion, grupp, nation och samfund; Gud använder ordet för att erövra, för att få alla människor att se att hans ord bär på makt och myndighet – och därför möter du idag endast Guds ord.

De ord som Gud talar i denna tidsålder skiljer sig från dem som talades under lagens tidsålder och även från de ord som talades under nådens tidsålder. Under nådens tidsålder utförde inte Gud ordets verk, utan nämnde bara att han skulle bli korsfäst för att återlösa hela mänskligheten. Bibeln beskriver endast varför Jesus skulle korsfästas, de lidanden han utsattes för på korset och hur människan ska korsfästas för Gud. Under den tidsåldern centrerades hela det arbete som Gud utförde kring korsfästelsen. Under rikets tidsålder talar Guds inkarnation ord för att erövra alla dem som tror på honom. Detta är ”Ordet som framträder i köttet”; Gud har kommit i den yttersta tiden för att utföra denna verksamhet, han har alltså kommit för att genomföra den faktiska innebörden i att Ordet framträder i köttet. Han talar bara ord, och det är sällan det sker någonting faktiskt. Detta är själva substansen hos Ordet som framträder i köttet, och när Guds inkarnation talar sina ord, är det Ordet som framträder i köttet, Ordet som kommer i köttet. ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud, och Ordet blev kött.” Detta (verket som består i att Ordet framträder i köttet) är den verksamhet som Gud kommer att genomföra i ändens tid. Detta är det sista kapitlet i hela hans förvaltningsplan och därför måste han komma till jorden och uttrycka sitt ord i köttet. Det som görs idag, det som kommer att göras i framtiden, det som kommer att genomföras av Gud, människans slutliga destination, vilka som kommer att räddas, vilka som kommer att förgöras och så vidare ‒ allt detta som ska uppnås i slutet har uttryckts tydligt och klart och syftar allt till att åstadkomma den faktiska innebörden i att Ordet framträder i köttet. De administrativa förordningarna och författningen som tidigare utfärdades, vilka som kommer att förgöras och vilka som kommer att träda in i vila ‒ alla dessa ord måste gå i fullbordan. Detta är det verk som huvudsakligen genomförs av den inkarnerade Guden i den yttersta tiden. Han får människor att förstå var de som är förutbestämda av Gud hör hemma och var de som inte är förutbestämda av Gud hör hemma, hur hans folk och söner kommer att klassificeras, vad som kommer att hända med Israel och vad som kommer att hända med Egypten – i framtiden kommer vartenda ett av dessa ord att bli verklighet. Guds verk går allt snabbare framåt. Gud använder ordet för att uppenbara för människan vad som ska ske i varje tidsålder, vad den inkarnerade Guden ska göra i den sista tiden och hans verksamhet som skall utföras, och alla dessa ord syftar till att åstadkomma den faktiska meningen med att Ordet framträder i köttet.

Utdrag ur ”Allt uppnås genom Guds ord” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 37)

Gud utför sitt verk i hela universum. Alla dessa som tror på honom måste acceptera hans ord och äta och dricka hans ord; ingen kan bli vunnen av Gud genom att se de tecken och under som Gud visar. Gud har i alla tider använt sig av ordet för att fullkomna människan. Därför ska ni inte ägna all er uppmärksamhet åt tecken och under, utan sträva efter att bli fullkomliggjorda av Gud. I lagens tidsålder, på Gamla testamentets tid, talade Gud några ord, och i nådens tidsålder talade Jesus också många ord. När Jesus hade sagt många ord fick apostlarna och lärjungarna, som kom senare, människorna att handla enligt de bud som Jesus gett och upplevde enligt de ord och principer som Jesus hade talat. I den yttersta tiden använder Gud i första hand ordet för att fullkomna människan. Han använder inte tecken och under för att förtrycka människan eller övertyga henne; sådant kan inte tydliggöra Guds kraft. Om Gud bara visade tecken och under skulle det vara omöjligt att tydliggöra Guds verklighet och därmed omöjligt att fullända människan. Gud fullkomnar inte människan med hjälp av tecken och under, utan använder ord för att vattna och valla människan, och därefter uppnås människans fullständiga lydnad och människans kunskap om Gud. Det här är målsättningen med det verk han utför och de ord han talar. Gud använder inte metoden att visa tecken och under för att fullkomna människan — han använder ord och många olika arbetsmetoder för att fullkomna människan. Oavsett om det handlar om förädling, hantering, beskärning eller tillhandahållande av ord, talar Gud ur många olika perspektiv för att fullkomna människan och ge henne större kunskap om Guds verk, vishet och förunderlighet. När Gud i den yttersta tiden avslutar tidsåldern och människan fullkomnas, kommer hon att vara kvalificerad att skåda tecken och under. När du har lärt känna Gud och kan lyda honom oavsett vad han gör, då kommer du inte längre att ha några föreställningar om honom när du ser tecken och under. För närvarande är du fördärvad och oförmögen att lyda Gud helt och fullt — tror du att du då är kvalificerad att se tecken och under i det tillståndet? När Gud visar tecken och under är när han straffar människan, när tidsåldern skiftar samt när tidsåldern avslutas. När Guds verk utförs normalt visar han inte tecken och under. Att göra tecken och under är skrattretande enkelt för honom, men det är inte så Gud arbetar och det är inte heller målet med hans förvaltning av människan. Om människan såg tecken och under, och om Guds andliga kropp skulle visa sig för människan, skulle inte alla tro på Gud då? Jag har tidigare sagt att en skara segrare har vunnits i Östern, segrare som kommit ut ur den stora vedermödan. Vad innebär detta? Det innebär att dessa personer som har vunnits inte började lyda på allvar förrän de genomgått dom och tuktan, hantering och beskärning och alla slags förädling. De här människornas tro är inte vag och abstrakt, utan konkret. De har inte sett några tecken och under, eller några mirakel; de talar inte om svårtolkade bibelord och dogmer eller om djupa insikter; istället har de verkligheten, Guds ord och en sann kunskap om Guds realitet. Är inte en sådan skara mer kapabel att tydliggöra Guds makt? Guds verk i den yttersta tiden är ett sant verk. Under Jesu tidsålder kom han inte för att fullkomna människan utan för att återlösa henne, och därför gjorde han några under för att få folk att följa honom. I huvudsak kom han nämligen för att utföra korsfästelsens verk, och att göra tecken ingick inte i hans verksamhet. De här tecknen och undren var sådant han utförde för att effektivisera sin gärning; de var extra verk och representerade inte hela tidsålders verk. Under den gammaltestamentliga lagens tidsålder gjorde Gud också en del tecken och under, men det verk Gud utför idag är ett faktiskt verk, och han skulle definitivt inte göra några tecken och under nu. Om han gjorde tecken och under, skulle hans riktiga verksamhet komma i rubbning, och han skulle inte kunna utföra något mer verk. Om Gud sade att ordet skulle användas för att fullkomliggöra människor, men även visade tecken och under, skulle man då kunna avgöra om människan verkligen tror på honom? Därför gör inte Gud sådana saker. Det finns för mycket religion i människan; Gud har kommit i den yttersta tiden för att driva ut alla religiösa föreställningar och övernaturligheter ur människan och få henne att lära känna Guds realitet. Han har kommit för att radera ut bilden av en Gud som är abstrakt och fantasifull — en bild av en Gud som med andra ord inte existerar över huvud taget. Så det enda som är värdefullt för dig är att ha kunskap om verkligheten! Sanningen överträffar allt. Hur mycket sanning äger du idag? Är allt som visar tecken och under Gud? Onda andar kan också visa tecken och under; är de Gud? Vad människan söker efter i sin tro på Gud är sanningen; vad hon strävar efter är liv snarare än tecken och under. Detta bör vara målet för alla dem som tror på Gud.

Utdrag ur ”Allt uppnås genom Guds ord” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 38)

På den tiden handlade Jesu verk om hela mänsklighetens återlösning. Alla som trodde på honom blev förlåtna; bara man trodde på honom skulle han återlösa en; om man trodde på honom var man inte längre en syndare, utan man hade befriats från sina synder. Detta var vad det innebar att bli frälst och att bli rättfärdiggjord genom tron. Men i dem som trodde fanns det kvar som var upproriskt och satte sig upp mot Gud och som fortfarande långsamt måste tas bort. Frälsning betydde inte att Jesus hade vunnit människan helt och hållet, utan att hon inte längre var syndig, att hon hade blivit förlåten sina synder: Förutsatt att man trodde, skulle man aldrig mer bli syndfull. Vid den tiden gjorde Jesus mycket som var obegripligt för hans lärjungar, och han sa mycket som folk inte förstod. Det berodde på att han vid den tiden inte gav några förklaringar. Flera år efter det att Jesus lämnat jorden utarbetade så Matteus hans släktträd, och även andra utförde mycket arbete som var av människans vilja. Jesus kom inte för att fullkomna och vinna människan, utan för att utföra ett stadium av verket: att föra ut evangeliet om himmelriket och slutföra korsfästelseverket – så när Jesus väl blivit korsfäst var hans verk fullbordat. Men i det nuvarande skedet – erövringsverket – måste fler ord talas, ytterligare arbete måste utföras och många processer måste äga rum. Dessutom måste hemligheterna i Jesu och Jehovas verk uppenbaras så att alla människor kan få förståelse och klarhet i sin tro, för det här är den yttersta tidens verk, och den yttersta tiden utgör slutet av Guds verk, den tid då detta verk avslutas. Den här etappen av verket kommer att klargöra Jehovas lag och Jesu återlösning för dig, och det är främst för att du ska kunna förstå hela verket med Guds sextusenåriga förvaltningsplan, inse denna sextusenåriga förvaltningsplans hela betydelse och innebörd, och förstå syftet med hela det verk som Jesus utförde och de ord han talade, och även förstå din blinda tro på och tillbedjan av Bibeln. Allt detta kommer det att låta dig förstå till fullo. Du kommer att förstå både det verk som utfördes av Jesus och Guds verk idag; du kommer att förstå och skåda hela sanningen, livet och vägen. Varför lämnade Jesus jorden utan att utföra det avslutande verket i den etapp av verket som han utförde? Därför att Jesu verk inte var det avslutande skedets verk. När han spikades upp på korset innebar det också slutet för hans ord; efter korsfästelsen var hans verk fullständigt avslutat. Den pågående etappen är annorlunda: Först när orden har talats till sitt slut och hela Guds verk har genomförts kommer hans verk att vara avslutat. Under Jesu skede av verket var det många ord som förblev osagda eller inte uttrycktes till fullo. Men Jesus brydde sig inte om vad han sa eller inte sa, för hans verksamhet handlade inte om ord, så efter att ha spikats upp på korset lämnade han jorden. Den etappen av verket utgjordes främst av korsfästelsen och skilde sig från dagens etapp. Den nuvarande etappen består främst av att slutföra, klara upp och föra hela verket till sin fullbordan. Om orden inte talas till sitt yttersta slut kommer detta verk inte att kunna fullbordas, för i det här skedet slutförs hela verket och det sker med hjälp av ord. Mycket av det verk Jesus utförde på sin tid var obegripligt för människan. Han gav sig av i tystnad och än idag är det många som inte förstår hans ord, som missförstår dem men likväl tror att de har förstått dem rätt och inte är medvetna om att de har fel. Det nuvarande skedet kommer till sist att föra Guds verk till ett fullständigt slut, och det kommer att innebära dess fullbordan. Alla kommer att förstå och känna till Guds förvaltningsplan. Människans föreställningar, hennes avsikter, felaktiga förståelse, föreställningar om Jehovas och Jesu verk, hennes syn på de icke troende och hennes övriga avvikelser och fel kommer att rättas till. Människan kommer att förstå alla livets rätta vägar, hela det verk som utförts av Gud och den fullständiga sanningen. När det händer kommer detta skede av verket att avslutas. Jehovas verk var världens skapelse, det var begynnelsen; det nuvarande skedet av verket är verkets avslutning och det är slutet. I början utfördes Guds verk bland Israels utvalda och därmed inleddes en ny epok på den allra heligaste av alla platser. Verkets sista etapp genomförs i det mest orena av alla länder för att döma världen och avsluta tidsåldern. I den första etappen utfördes Guds verk på den ljusaste av alla platser, och den sista etappen utförs på den mörkaste av alla platser, och detta mörker kommer att drivas ut, ljuset frambringas och alla människor erövras. När människorna på denna den mest orena och mörka av alla platser har erövrats och hela befolkningen har erkänt att det finns en Gud som är den sanne Guden och varenda individ har blivit helt övertygad, då skall detta faktum användas för att utföra erövringsverket i hela universum. Detta skede av verket är symboliskt: När denna tidsålders verk väl har avslutats, kommer det sextusenåriga förvaltningsverket att avslutas helt och hållet. När dessa människor på den mörkaste av alla platser har erövrats, säger det sig självt att det kommer att bli så på alla andra platser också. Det är alltså bara erövringsverket i Kina som bär på en meningsfull symbolik. Kina förkroppsligar alla mörkrets krafter, och Kinas folk representerar alla dem som är av köttet, av Satan, och av kött och blod. Det kinesiska folket är det folk som har blivit mest fördärvat av den stora röda draken, som utgör den starkaste oppositionen mot Gud och vars mänskliga natur är mest depraverad och oren. Därmed är de arketypen för hela den fördärvade mänskligheten. Det betyder inte att andra länder inte alls har några problem; människans föreställningar är alla desamma, och även om människorna i dessa länder må vara av god kaliber motsätter de sig Gud om de inte känner honom. Varför motsatte sig även judarna Gud och trotsade honom? Varför motsatte sig även fariséerna Gud? Varför förrådde Judas Jesus? Vid den tiden kände många av lärjungarna inte Jesus. Varför trodde människor fortfarande inte på Jesus efter det att han blivit korsfäst och uppstått? Är inte människors olydnad alltid likadan? Det är bara det att Kinas folk har gjorts till ett exempel, och när det har erövrats kommer det att bli en förebild och ett typexempel som utgör en referens för andra. Varför har jag alltid sagt att ni utgör ett komplement till min förvaltningsplan? Det är i det kinesiska folket som korruption, orenhet, orättfärdighet, motstånd och upproriskhet manifesteras mest fullständigt och uppenbaras i alla sina olika former. Dels har de dålig kaliber, dels är deras liv och tänkesätt efterblivet, och deras vanor, sociala miljö, familj de fötts in i – alla är fattiga och ytterst efterblivna. Även deras status är låg. Verket på denna plats är symboliskt, och när detta testverk har utförts i sin helhet kommer Guds följande verk att gå mycket bättre. Om det här steget av verket kan slutföras går det följande verket som en dans. När väl det här steget i verket har genomförts, kommer allt att ha blivit en storslagen framgång och erövringsverket i hela universum kommer att vara helt avslutat.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 39)

Nådens tidsålder inleddes med Jesu namn. När Jesus inledde sin verksamhet började den helige Ande vittna om namnet Jesus, och namnet Jehova nämndes inte längre. I stället började den helige Ande genomföra det nya verket främst under namnet Jesus. De som trodde på honom vittnade om Jesus Kristus, och det verk de utförde var också för Jesus Kristus. Avslutningen av den gammaltestamentliga lagens tidsålder innebar att det verk som utförts främst under namnet Jehova hade nått sin slutpunkt. Därefter var Guds namn inte längre Jehova. I stället kallades han Jesus, och härmed inledde den helige Ande verket främst under namnet Jesus. Så du som idag fortfarande äter och dricker Jehovas ord och fortfarande gör allt i enlighet med lagens tidsålders verk – följer du inte regler blint? Har du inte då fastnat i det förgångna? Nu vet ni att de sista dagarna är inne. Är det säkert att Jesus fortfarande heter Jesus när han kommer? Jehova berättade för Israels folk att det skulle komma en messias, men när han kom kallades han inte Messias utan Jesus. Jesus sade att han skulle återkomma, och att han skulle komma tillbaka på samma sätt som han farit. Det var vad Jesus sade, men såg du på vilket sätt han for? Jesus for upp på ett vitt moln, men innebär det att han kommer att återvända personligen till människorna på ett vitt moln? Och om han gör det, kommer han i så fall fortfarande att kallas Jesus? När Jesus kommer tillbaka har en ny era redan börjat, så kan han då fortfarande kallas Jesus? Är det så att Gud enbart kan heta Jesus? Kan han inte gå under ett nytt namn i en ny tidsålder? Kan föreställningen om en enda person och ett specifikt namn återspegla Gud i hans helhet? I varje tidsålder utför Gud nytt verk och benämns med ett nytt namn; hur skulle han kunna utföra samma verk i olika tidsåldrar? Inte kan han väl klamra sig fast vid det gamla? Namnet Jesus tog han för återlösningsverkets skull. Skulle han då fortfarande ha samma namn när han återvänder i de sista dagarna? Skulle han fortfarande utföra återlösningens verk? Hur kommer det sig att Jehova och Jesus är ett och ändå har olika namn i olika tidsåldrar? Beror inte det på att de tidsåldrar då de utför sina verk är olika? Kan ett enda namn verkligen representera Gud i hans helhet? Gud måste alltså kallas vid ett annat namn i en annan tidsålder, och han måste använda det namnet för att förändra tidsåldern och representera tidsåldern. Inget namn kan nämligen tillfullo representera Gud själv, utan varje namn kan bara representera den tillfälliga aspekten av Guds sinnelag i en given tidsålder; allt det behöver göra är att representera hans verk. Därför kan Gud välja vilket namn som helst som passar hans sinnelag för att representera hela tidsåldern. Oavsett om det är Jehovas tidsålder eller Jesu tidsålder så representeras varje tidsålder av ett namn. När nådens tidsålder är slut, inleds den sista tidsåldern och Jesus har redan kommit. Hur skulle han fortfarande kunna heta Jesus? Hur skulle han fortfarande kunna anta Jesu kropp bland människor? Har du glömt att Jesus inte var något mer än bilden av en nasaré? Har du glömt att Jesus bara var människosläktets återlösare? Hur skulle han kunna ta på sig arbetet med att erövra och fullkomna i de sista dagarna? Jesus for upp på ett vitt moln, det är ett faktum, men hur skulle han kunna återvända på ett vitt moln bland människor och fortfarande kallas Jesus? Hur skulle människorna kunna undgå att känna igen honom om han verkligen kom på ett moln? Skulle inte människor i hela världen känna igen honom? I så fall, skulle inte Jesus och endast han vara Gud? I så fall skulle Gud ha en judes utseende och dessutom se likadan ut i evighet. Jesus sade att han skulle komma tillbaka på samma sätt som han farit, men vet du vad hans ords egentligen betyder? Har han verkligen berättat detta för er? Allt du vet är att han ska komma tillbaka på samma sätt som han for, på ett moln, men vet du exakt hur Gud själv utför sitt verk? Om du verkligen kunde se det, hur ska man då förklara Jesu ord? Han sade: När Människosonen kommer i de sista dagarna ska han inte själv veta, änglarna ska inte veta det, budbärarna i himlen ska inte veta det och ingen människa ska veta det. Bara Fadern ska veta — det vill säga, bara Anden kommer att veta det. Inte ens Människosonen själv vet det, och ändå kan alltså du se och veta? Om du kunde veta och se med egna ögon, då hade väl de här orden varit helt bortkastade? Och vad sade Jesus den där gången? ”Men om den dagen och den timmen vet ingen något, varken himlens änglar eller Sonen, ingen utom Fadern själv. För så som på Noas tid, så ska det vara vid Människosonens ankomst. … Därför ska också ni vara redo, för Människosonen kommer vid en tid ni inte väntar er.” När den dagen kommer vet inte Människosonen själv. Människosonen är Guds inkarnation i köttet, en normal och vanlig människa. Inte ens Människosonen själv vet det, så hur skulle du kunna veta det? Jesus sade att han kommer tillbaka så som han farit. Inte ens han själv vet när han kommer – så hur skulle han kunna tala om det för dig i förväg? Kan du se hans ankomst? Skämtar du?

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 40)

Varje gång Gud kommer till jorden ändrar han sitt namn, sitt kön, sitt yttre och sitt verk; han upprepar inte sitt verk. Han är en ständigt ny och aldrig gammal Gud. Förra gången han kom hette han Jesus – måste han fortfarande heta Jesus när han kommer tillbaka den här gången? Förra gången han kom var han en man – måste han fortfarande vara en man den här gången? När han kom i nådens tidsålder var hans uppgift att spikas upp på korset – ska han fortfarande återlösa människan från synden när han kommer tillbaka? Ska han spikas upp på korset igen? Vore inte det att upprepa hans verk? Vet du inte att Gud är ständigt ny och aldrig gammal? Det finns de som säger att Gud är oföränderlig. Det är sant, men det syftar på Guds oföränderliga sinnelag och väsen. Att hans namn och verk förändras innebär inte att hans väsen har förändrats. Med andra ord: Gud kommer alltid att vara Gud, och det ska aldrig förändras. Om du säger att Guds verk är oföränderligt, skulle han då kunna slutföra sin sextusenåriga förvaltningsplan? Du vet bara att Gud är evigt oföränderlig, men känner du till att han är ständigt ny och aldrig gammal? Skulle Gud ha kunnat leda mänskligheten ända fram till idag om hans verk aldrig förändrades? Om Gud är oföränderlig, varför har han då redan utfört två tidsåldrars verk? Hans verk upphör aldrig att avancera, vilket innebär att hans sinnelag uppenbaras successivt för människan, och vad som uppenbaras är hans inneboende sinnelag. I begynnelsen var Guds sinnelag dolt för människan. Han uppenbarade aldrig sitt sinnelag för människan, så hon hade helt enkelt ingen kunskap om honom. Därför använder han sitt verk för att stegvis uppenbara sitt sinnelag för människan, men att Gud verkar på det sättet betyder inte att hans sinnelag förändras i varje tidsålder. Det är inte så att Guds sinnelag ständigt förändras därför att hans vilja alltid förändras. Snarare är det så att eftersom hans verks tidsåldrar är olika, tar Gud sitt inre sinnelag i dess helhet och uppenbarar det steg för steg för människan, så att människan ska kunna lära känna honom. Men detta är på intet sätt något belägg för att Gud ursprungligen inte har något visst sinnelag, eller att hans sinnelag har förändrats successivt under tidsåldrarnas gång – en sådan uppfattning vore felaktig. Gud uppenbarar sitt inre och särskilda sinnelag – vad han är – för människan alltefter tidsåldrarnas gång. Guds verk under en enstaka tidsålder kan inte uttrycka hans hela sinnelag. Så orden ”Gud är ständigt ny och aldrig gammal” syftar på hans verk, och orden ”Gud är oföränderlig” syftar på vad Gud har och är i sig själv. Oavsett detta kan du inte låta sextusen års verk hänga på en enda sak, eller hägna in det med döda ord. Det är mänsklig dårskap. Gud är inte så enkel som människan inbillar sig, och hans verk kan inte bli kvar i någon enskild tidsålder. Jehova kan till exempel inte vara Guds namn för alltid – Gud kan utföra sitt verk även under namnet Jesus. Detta är ett tecken på att Guds verk alltid utvecklas i riktning framåt.

Gud är alltid Gud, och kommer aldrig att bli Satan; Satan är alltid Satan, och kommer aldrig att bli Gud. Guds vishet, Guds förunderlighet, Guds rättfärdighet och Guds majestät kommer aldrig att förändras. Hans väsen och vad han är kommer aldrig att förändras. Hans verk fortskrider däremot alltid i riktning framåt, går alltid djupare, för han är ständigt ny och aldrig gammal. I varje tidsålder antar Gud ett nytt namn, i varje tidsålder utför han nytt verk och i varje tidsålder låter han sina skapade varelser se hans nya vilja och nya sinnelag. Om människor i en ny tidsålder inte lyckas se hur Guds nya sinnelag kommer till uttryck, då skulle de väl för alltid spika upp honom på korset? Och i och med det skulle de väl definiera Gud? Om Gud blev människa bara som en man, skulle människor definiera honom som en man, som männens Gud, och aldrig tro att han var kvinnornas Gud. Då skulle männen få uppfattningen att Gud har samma kön som de, att Gud är männens huvud – men kvinnorna, då? Det vore orättvist; vore inte det favorisering? Om detta vore fallet, skulle alla som Gud frälste vara män som han, och inte en enda kvinna skulle bli frälst. När Gud skapade människan, så skapade han Adam och han skapade Eva. Han skapade inte bara Adam, utan skapade både en man och en kvinna till sin avbild. Gud är inte bara männens Gud – han är även kvinnornas Gud. I de sista dagarna träder Gud in i ett nytt skede av sitt verk. Han kommer att uppenbara ännu mer av sitt sinnelag, och det kommer inte att vara medlidandet och kärleken från Jesu tid. Eftersom han har ett nytt verk på gång, kommer detta nya verk att åtföljas av ett nytt sinnelag. Så om detta verk utförts av Anden – om Gud inte blivit människa, och Anden i stället talat direkt genom åska så att människan inte hade något sätt att få kontakt med honom – skulle människan då kunna känna till Guds sinnelag? Om enbart Anden utförde verket, skulle människan inte ha något sätt att lära känna Guds sinnelag. Människor kan bara skåda Guds sinnelag med egna ögon då han blir människa, när Ordet framträder i köttet, och han uttrycker hela sitt sinnelag genom köttet. Gud lever verkligen och sannerligen bland människorna. Han är påtaglig – människan kan verkligen få kontakt med hans sinnelag, få kontakt med vad han har och är. Bara på så sätt kan människan lära känna honom på riktigt. Samtidigt har Gud också fullbordat det verk där ”Gud är männens Gud och kvinnornas Gud”, och slutfört hela sitt verk som människa.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 41)

Guds verk genom all hans förvaltning står fullständigt klart: Nådens tidsålder är nådens tidsålder, och de sista dagarna är de sista dagarna. Det finns klara skillnader mellan de olika tidsåldrarna, för i varje tidsålder utför Gud sådant verk som utmärker den tidsåldern. För att utföra de sista dagarnas verk och föra tidsåldern till dess slut behövs det lågor, dom, tuktan, vrede och ödeläggelse. Med ”de sista dagarna” avses den avslutande tidsåldern. Kommer Gud inte att föra tidsåldern till dess slut i den avslutande tidsåldern? För att slutföra tidsåldern måste Gud föra med sig tuktan och dom. Endast på det sättet kan han avsluta tidsåldern. Jesu syfte var att göra det möjligt för människan att fortsätta överleva, leva vidare och nå en bättre tillvaro. Han räddade människan från synden för att hon skulle sluta sjunka ned i moraliskt förfall och inte längre leva i Hades och helvetet, och genom att rädda människan från Hades och helvetet lät han henne fortsätta leva. Nu är de sista dagarna inne. Han ska tillintetgöra människan och helt utplåna mänskligheten — han ska med andra ord omvandla människosläktets uppror. Därför vore det omöjligt för Gud att avsluta tidsåldern eller förverkliga sin sextusenåriga förvaltningsplan med gångna tiders medkännande och kärleksfulla sinnelag. Varje tidsålder utmärkts av att Guds sinnelag uppenbaras på ett visst sätt, och varje tidsålder innehåller något verk för Gud att utföra. Det verk Gud själv utför i varje enskild tidsålder rymmer därmed hans sanna sinnelags uttryck, och både hans namn och det verk han utför förändras för varje tidsålder – de är ständigt nya. Under lagens tidsålder utförde han verket att vägleda mänskligheten under namnet Jehova, och därmed inleddes verkets första skede på jorden. I det skedet bestod verket av att bygga templet och altaret och att med hjälp av lagen vägleda Israels folk och verka i deras mitt. Genom att vägleda Israels folk skapade han en bas för sitt verk på jorden. Från denna bas utvidgade han sitt verk bortom Israel. Det innebär att med Israel som utgångspunkt utökades hans verk så att senare generationer successivt fick klart för sig att Jehova var Gud, att det var Jehova som skapat himlarna och jorden och alla ting och att det var Jehova som skapat alla levande varelser. Han spred sitt verk genom Israels folk utöver dem. Landet Israel var den första heliga platsen för Jehovas verk på jorden, och det var till landet Israel som Gud först kom för att verka på jorden. Detta var lagens tidsålders verk. När det gäller nådens tidsålders verk var Jesus den Gud som frälste människan. Det han hade och var, var nåd, kärlek, medlidande, överseende, tålamod, ödmjukhet, omsorg och fördragsamhet, och så mycket av det verk han utförde var för människans återlösnings skull. Hans sinnelag bestod av medlidande och kärlek, och eftersom han var medkännande och kärleksfull behövde han spikas upp på ett kors för människans skull, för att visa att Gud älskade människan som sig själv, så mycket att han utgav sig själv helt och hållet. Under nådens tidsålder var Guds namn Jesus, vilket innebär att Gud var en Gud som frälste människan och han var en medkännande och kärleksfull Gud. Gud var med människan. Hans kärlek, hans medlidande och hans frälsning följde med varje enskild person. Endast genom att ta emot Jesu namn och närvaro kunde människan nå frid och glädje. Endast så kunde hon ta emot hans välsignelse, hans väldiga och talrika nådegåvor samt hans frälsning. Genom Jesu korsfästelse erhöll alla de som följde honom frälsning och syndernas förlåtelse. Under nådens tidsålder var Guds namn Jesus. Nådens tidsålders verk utfördes med andra ord främst under namnet Jesus. Under nådens tidsålder kallades Gud Jesus. Han tog sig an ett skede med nytt verk utöver Gamla testamentet, och hans verksamhet slutade med korsfästelsen. Detta var hans verk i dess helhet. Under lagens tidsålder var Guds namn alltså Jehova, och under nådens tidsålder var det Jesu namn som stod för Gud. Under de sista dagarna är hans namn Allsmäktige Gud – den Allsmäktige som brukar sin kraft till att vägleda människan, erövra människan och vinna människan, och till att slutligen föra tidsåldern till dess ände. I varje tidsålder, i varje skede av hans verk, är Guds sinnelag uppenbart.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 42)

Skulle Jesu namn – “Gud med oss” – kunna representera Guds fullständiga sinnelag? Skulle det kunna ge fullständigt uttryck åt Gud? Om människan säger att Gud endast kan heta Jesus och inte ha något annat namn, på grund av att Gud inte kan ändra sitt sinnelag, då är de orden i sanning hädelse! Tror du att namnet Jesus, Gud med oss, ensamt kan representera Guds fullständiga väsen? Gud kan ges många namn, men bland dessa många namn finns inget enskilt som förmår att sammanfatta Guds allt, inte något enda som helt kan representera honom. Därmed har Gud många namn, men dessa många namn kan inte ge fullständigt uttryck åt Guds sinnelag, eftersom Guds sinnelag är så rikt att det helt enkelt överskrider människans förmåga att känna honom. Det finns inget sätt för människan att sammanfatta Gud på mänskligt språk fullt ut. Mänskligheten har endast ett begränsat ordförråd att använda för att sammanfatta allt de känner till om Guds sinnelag: väldigt, ärat, underbart, ofattbart, enastående, heligt, rättfärdigt, vist och så vidare. Så många ord! Det här begränsade ordförrådet förmår inte att beskriva det lilla som människan bevittnat av Guds sinnelag. Med tiden har många andra lagt till ord som de tyckte skulle kunna beskriva glöden i deras hjärtan bättre: Gud är så stor! Gud är så helig! Gud är alltför härlig! Numera har sådana mänskliga påståenden nått sin kulmen, men ändå är människan fortfarande oförmögen att uttrycka sig klart. För människan har Gud alltså många namn. Ändå har han inget namn, och det är för att Guds väsen är så ymnigt och mänskligt språk så fattigt. Ett visst ord eller namn förmår inte representera Guds fullständiga väsen, så tror du att hans namn skulle kunna slås fast? Gud är så väldig och så helig – ändå skall du inte låta honom byta namn i varje ny tidsålder? I varje tidsålder där Gud personligen utför sitt eget verk använder han därför ett namn som anstår den tidsåldern för att sammanfatta det verk han ämnar utföra. Han använder detta särskilda namn, ett som har en tidsbestämd innebörd, för att representera hans sinnelag i den tidsåldern. På så sätt använder Gud mänskligt språk för att uttrycka sitt sinnelag. Ändå känner många människor som har haft andliga upplevelser och som själva sett Gud att detta särskilda namn inte lyckas återge Guds fullhet – det kan tyvärr inte hjälpas. Därför tilltalar människan inte längre Gud med något namn alls, utan bara kallar honom ”Gud”. Det är som att människans hjärta är fyllt av kärlek men också anfäktas av motsägelser, för människan vet inte längre hur Gud ska förklaras. Vad Gud är, är så ymnigt att det helt enkelt inte finns något sätt att beskriva det. Inget enskilt namn kan sammanfatta Guds sinnelag, och inget enskilt namn kan beskriva allt Gud har och är. Om någon frågar mig: ”Exakt vilket namn använder du?” Då svarar jag: ”Gud är Gud!” Är inte detta det bästa namnet på Gud? Sammanfattar inte det Guds sinnelag bäst? När nu så är fallet, varför lägger ni så mycket möda på att söka efter Guds namn? Varför ska ni bråka era hjärnor och försaka mat och sömn bara för ett namns skull? Den dag ska komma då Gud inte kallas Jehova eller Jesus eller Messias – han är då helt enkelt Skaparen. Då ska alla de namn han antagit på jorden upphöra, eftersom hans verk på jorden har upphört, och därefter kommer namnen inte att finnas mer. När allt hamnat under Skaparens herravälde, vilket behov skulle han då ha av något högst passande men ändå ofullkomligt namn? Söker du nu fortfarande efter Guds namn? Vågar du fortfarande påstå att Gud bara heter Jehova? Vågar du fortfarande påstå att Gud enbart kan kallas Jesus? Förmår du att bära hädelsens synd mot Gud? Du ska veta att Gud från början inte hade något namn. Han tog sig ett eller två eller många bara för att han hade verk att utföra och måste förvalta människosläktet. Vilket namn han än kallas, har han inte fritt valt det själv? Skulle han behöva dig, en av hans skapelser, för att avgöra det? Det namn Gud kallas är ett namn som stämmer överens med vad människan förmår att begripa, på mänskligt språk, men detta namn är inget som människan kan famna. Du kan bara säga att i himlen finns en Gud, att han heter Gud, att han är Gud själv med stor makt, att han är så vis, så upphöjd, så förunderlig, så oförklarlig och så allsmäktig. Sedan kan du inte säga mer – denna lilla smula är allt du kan känna till. Skulle därmed bara namnet Jesus kunna representera Gud själv? När de sista dagarna är inne måste Guds namn förändras trots att det fortfarande är Gud som utför sitt verk, för det är en annan tidsålder.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 43)

När Jesus kom för att utföra sitt verk var det under den helige Andes ledning. Han gjorde som den helige Ande ville, och handlade inte i enlighet med den gammaltestamentliga lagens tidsålder eller i enlighet med Jehovas verk. Även om det verk Jesus kom att utföra inte var att följa Jehovas lagar eller Jehovas bud, var deras källa densamma. Det verk Jesus utförde representerade namnet Jesus och det representerade nådens tidsålder. Vad gäller det verk Jehova utförde så representerade det Jehova och det representerade lagens tidsålder. Deras verk var en och samme Andes verk i två olika tidsåldrar. Det verk Jesus utförde kunde bara representera nådens tidsålder, och det verk Jehova utförde kunde bara representera den gammaltestamentliga lagens tidsålder. Jehova bara vägledde Israels och Egyptens folk och alla folk bortom Israel. Jesu verk i den nytestamentliga nådens tidsålder var Guds verk under namnet Jesus då han vägledde tidsåldern. Om du säger att Jesu verk baserades på Jehovas, att han inte satte i gång något nytt verk och att allt han gjorde var i enlighet med Jehovas ord, i enlighet med Jehovas verk och Jesajas profetior, då vore Jesus inte den Gud som blev människa. Om det vore på det sättet han utfört sitt verk, då skulle han ha varit en apostel eller någon som arbetade för lagens tidsålder. Är det som du säger, så hade Jesus inte kunnat inleda någon tidsålder och inte heller ha utfört något annat verk. På samma sätt måste den helige Ande i första hand utföra sitt verk genom Jehova, och den helige Ande hade inte kunnat utföra något nytt verk annat än genom Jehova. Det är fel av människan att förstå Jesu verk på det sättet. Om människor tror att Jesu verk utfördes i enlighet med Jehovas ord och Jesajas profetior, var då Jesus den inkarnerade Guden eller var han en av profeterna? Enligt detta synsätt hade det inte funnits någon nådens tidsålder och Jesus hade inte varit Guds inkarnation, då det verk han utförde inte kunde representera nådens tidsålder och bara kunde representera den gammaltestamentliga lagens tidsålder. Det kunde bara finnas en ny tidsålder när Jesus kom för att utföra ett nytt verk, för att sätta i gång en ny tidsålder, för att bryta igenom det verk som tidigare utförts i Israel och för att utföra sitt verk, inte enligt det verk Jehova utfört i Israel eller enligt hans gamla regler eller underkastat några regler alls, utan snarare för att utföra det nya verk han skulle utföra. Gud själv kommer för att inleda tidsåldern, och Gud själv kommer för att föra tidsåldern till dess slut. Människan är oförmögen att utföra verket att sätta i gång tidsåldern och avsluta tidsåldern. Om Jesus inte satt punkt för Jehovas verk efter sin ankomst, då hade det varit belägget för att han endast var en människa och inte förmådde att representera Gud. Just för att Jesus kom och avslutade Jehovas verk, fortsatte Jehovas verk och dessutom utförde sitt eget verk, ett nytt verk, visar det att det här var en ny tidsålder och att Jesus var Gud själv. De utförde två utpräglat olika skeden av verket. Det ena skedet utfördes i templet, och det andra utfördes utanför templet. Det ena skedet var att vägleda människans liv i enlighet med lagen, och det andra var att bära fram ett syndoffer. Dessa två skeden av verket var påfallande olika, det här skiljer den nya tidsåldern från den gamla och det är fullständigt riktigt att säga att de är två olika tidsåldrar. Platsen för deras verk var olika, verkets innehåll var olika och verkets mål var olika. Som sådana kan de dels in i två tidsåldrar: den nytestamentliga och den gammaltestamentliga, alltså den nya tidsåldern och den gamla. När Jesus kom gick han inte in i templet, vilket visar att Jehovas tidsålder hade tagit slut. Han trädde inte in i templet, eftersom Jehovas verk i templet var slut och inte behövde utföras mer, och att göra det igen vore att upprepa det. Bara genom att lämna templet därhän, inleda ett nytt verk och öppna en ny väg utanför templet kunde han föra Guds verk till dess höjdpunkt. Om han inte hade gått utanför templet för att utföra sitt verk så hade Guds verk stagnerat på templets grundvalar, och då skulle det aldrig ha skett några nya förändringar. Jesus trädde därför inte in i templet när han kom, och utförde inte heller sitt verk i templet. Han utförde sitt verk utanför templet och tog sig fritt an sitt verk när han ledde lärjungarna. Guds uppbrott från templet för att utföra sitt verk betydde att Gud hade en ny plan. Hans verk skulle utföras utanför templet, och det skulle komma att bli ett nytt verk, utan begränsningar i genomförandet. Så snart Jesus kommit förde han Jehovas verk under den gammaltestamentliga tidsåldern till dess slut. Fastän de hade två olika namn var det samme Ande som utförde verkets båda skeden, och verket utfördes kontinuerligt. Liksom namnet var ett annat och verkets innehåll ett annat var tidsåldern en annan. När Jehova kom rådde Jehovas tidsålder, och när Jesus kom rådde Jesu tidsålder. Vid varje ankomst kallas Gud alltså vid ett visst namn, representerar en viss tidsålder och startar en ny väg. På varje ny väg antar han ett nytt namn vilket visar att Gud är ständigt ny och aldrig gammal samt att hans verk aldrig slutar fortskrida framåt. Historien rör sig alltid vidare och Guds verk rör sig alltid framåt. Om hans sextusenåriga förvaltningsplan ska nå sin slutpunkt måste den fortsätta fortskrida i riktning framåt. Varje dag måste han utföra nytt verk, varje år måste han utföra nytt verk. Han måste starta nya vägar, starta nya epoker, sätta i gång ett nytt och väldigare verk, och jämsides med dem måste han föra med sig nya namn och nya verk.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 44)

”Jehova” är det namn jag tog under mitt verk i Israel och det betyder israeliternas (Guds utvalda folk) Gud som kan ha medlidande med människan, förbanna människan och vägleda människans liv. Det betyder den Gud som äger stor makt och är full av visdom. ”Jesus” är Immanuel och det betyder syndoffret som är fullt av kärlek, fullt av medkänsla och återlöser människan. Han uträttade nådens tidsålders verk och representerar nådens tidsålder och kan endast representera en del av förvaltningsplanen. Det vill säga att endast Jehova är Gud för det utvalda folket i Israel, Abrahams Gud, Isaks Gud, Jakobs Gud, Moses Gud och hela Israels folks Gud. Därför tillber alla israeliter i den nuvarande tidsåldern, bortsett från Judas stam, Jehova. De offrar till honom på altaret och tjänar honom i prästernas kåpor i templet. Det de hoppas på är att Jehova ska visa sig igen. Endast Jesus är mänsklighetens återlösare. Han är syndoffret som frälste människan från synd. Det innebär att namnet Jesus kom från nådens tidsålder och existerade till följd av återlösningsverket i nådens tidsålder. Namnet Jesus existerade för att människor i nådens tidsålder skulle kunna födas på nytt och bli frälsta, och det är ett särskilt namn för hela mänsklighetens återlösning. Och därför representerar namnet Jesus återlösningsverket och betecknar nådens tidsålder. Namnet Jehova är ett särskilt namn för Israels folk som levde under lagen. I varje tidsålder och varje stadium av verk är mitt namn inte ogrundat utan har en representativ innebörd: Varje namn representerar en tidsålder. ”Jehova” representerar lagens tidsålder och är hedersbenämningen på den Gud som tillbads av folket i Israel. ”Jesus” representerar nådens tidsålder och är namnet på Guden för alla dem som återlöstes under nådens tidsålder. Om människan fortsätter längta efter Frälsaren Jesu ankomst under de sista dagarna och fortsätter förvänta sig att han ska komma i den avbild han hade i Judeen, då skulle hela den sextusenåriga förvaltningsplanen upphöra i återlösningens tidsålder och inte kunna fortskrida längre än så. Vidare skulle de sista dagarna aldrig komma och tidsåldern skulle aldrig föras till sitt slut. Det beror på att Frälsaren Jesus bara är till för mänsklighetens återlösning och frälsning. Jag tog namnet Jesus för alla syndares skull i nådens tidsålder och det är inte det namn under vilket jag ska föra hela mänskligheten till ett slut. Även om Jehova, Jesus och Messias alla representerar min Ande betecknar dessa namn endast de olika tidsåldrarna i min förvaltningsplan och representerar inte mig i min helhet. De namn som människor på jorden kallar mig kan inte uttrycka hela mitt sinnelag och allt som jag är. De är endast olika namn som jag kallas under olika tidsåldrar. Och därför, när den slutliga tidsåldern – de sista dagarnas tidsålder – kommer, ska mitt namn ändras igen. Jag ska inte kallas Jehova, eller Jesus, än mindre Messias, utan kallas den mäktige Allsmäktige Gud själv, och under detta namn ska jag föra hela tidsåldern till ett slut. En gång var jag känd som Jehova. Jag kallades även Messias, och människor kallade mig en gång Frälsaren Jesus för att de älskade och respekterade mig. Men idag är jag inte den Jehova eller Jesus som människor kände förr i tiden – jag är den Gud som har återvänt i de sista dagarna, den Gud som ska föra tidsåldern till ett slut. Jag är Gud själv som reser sig från världens ände, uppfylld av hela mitt sinnelag och full av auktoritet, ära och härlighet. Människor har aldrig engagerat sig i mig, har aldrig känt mig och har alltid varit ovetande om mitt sinnelag. Från världens skapelse fram till idag har inte en enda människa sett mig. Detta är den Gud som framträder för människan under de sista dagarna men är dold bland människor. Han uppehåller sig bland människorna, sann och verklig, som den brinnande solen och den flammande elden, fylld med makt och överflödande med auktoritet. Det finns inte en enda person eller sak som inte ska dömas av mina ord och inte en enda person eller sak som inte ska renas med brinnande eld. Till sist ska alla nationer välsignas till följd av mina ord och även slås i stycken till följd av mina ord. På det viset ska alla folk under de sista dagarna se att jag är Frälsaren som har återvänt, jag är den Allsmäktige Gud som erövrar hela mänskligheten och en gång var jag syndoffret för människan, men under de sista dagarna blir jag också solens lågor som bränner allt, liksom rättfärdighetens sol som blottlägger alla ting. Sådant är mitt verk i de sista dagarna. Jag tog det namnet och äger det sinnelaget för att alla ska se att jag är en rättfärdig Gud, att jag är den brinnande solen och den flammande elden. Det är så att alla ska kunna tillbe mig, den ende sanne Guden, och så att de kan se mitt sanna ansikte: Jag är inte bara israeliternas Gud och inte bara Återlösaren – jag är Gud över alla skapade varelser i himlen och på jorden och i haven.

Utdrag ur ”Frälsaren har redan återvänt på ett ’vitt moln’” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud (Utdrag 45)

När Frälsaren kommer under de sista dagarna skulle det, om han fortfarande kallades Jesus och än en gång föddes i Judeen och utförde sitt verk i Judeen, bevisa att jag endast skapade Israels folk och endast återlöste Israels folk och att jag inte har något att göra med hedningarna. Skulle inte det motsäga mina ord att ”Jag är Herren som skapade himlarna och jorden och alla ting”? Jag lämnade Judeen och utför mitt verk bland hedningarna för att jag inte bara är Gud för folket i Israel utan alla skapade varelsers Gud. Jag framträder bland hedningarna under de sista dagarna för att jag inte bara är Jehova, Gud för folket i Israel, utan för att jag dessutom är Skaparen av alla mina utvalda bland hedningarna. Jag skapade inte bara Israel, Egypten och Libanon utan jag skapade även alla hedniska nationer bortom Israel. Och på grund av det är jag Herre över alla skapade varelser. Jag använde bara Israel som utgångspunkt för mitt verk, nyttjade Judeen och Galileen som fästen för mitt återlösningsverk och använder de hedniska nationerna som den bas från vilken jag kommer att föra hela tidsåldern till ett slut. Jag utförde två stadier av verket i Israel (de två stadierna av verket i lagens tidsålder och nådens tidsålder) och jag har genomfört ytterligare två stadier av verket (nådens tidsålder och rikets tidsålder) överallt i länderna bortom Israel. Bland hedningarna kommer jag att utföra erövrandets verk och därmed avsluta tidsåldern. Om människan fortsätter kalla mig Jesus Kristus men inte vet att jag har inlett en ny tidsålder under de sista dagarna och har påbörjat ett nytt verk, och om människan fortsätter att tvångsmässigt vänta på Frälsaren Jesu ankomst, ska jag kalla människor som dessa för dem som inte tror på mig. Det är personer som inte känner mig och deras tro på mig är ett bedrägeri. Skulle sådana människor kunna se Frälsaren Jesu ankomst från himlen? Det de väntar på är inte min ankomst utan ankomsten av judarnas kung. De längtar inte efter att jag ska tillintetgöra denna orena gamla värld utan väntar istället ivrigt på att Jesus ska komma en andra gång, varefter de ska bli återlösa. De ser fram emot att Jesus än en gång ska återlösa hela mänskligheten från detta besudlade och orättfärdiga land. Hur kan sådana människor bli de som fullbordar mitt verk under de sista dagarna? Människans begär kan inte utföra mina önskningar eller uträtta mitt verk, för människan beundrar eller uppskattar bara det verk som jag har uträttat tidigare och har ingen aning om att jag är Gud själv som alltid är ny och aldrig gammal. Människan vet endast att jag är Jehova, och Jesus, och har ingen aning om jag är den siste, den som ska föra mänskligheten till ett slut. Allt det som människan längtar efter och känner till kommer från hennes egen uppfattning, och det är endast det som hon kan se med sina egna ögon. Det är inte i linje med det verk jag utför utan i disharmoni med detta. Om mitt verk leddes i enlighet med människans idéer, när det skulle det då sluta? När skulle mänskligheten träda in i vila? Och hur skulle jag kunna träda in i sabbaten, den sjunde dagen? Jag verkar enligt min plan, enligt mitt syfte och inte enligt människans intentioner.

Utdrag ur ”Frälsaren har redan återvänt på ett ’vitt moln’” i ”Ordet framträder i köttet”

Föregående:Inledning

Nästa:II. Guds framträdande och verk

Relaterat innehåll