Dagliga ord från Gud  (Utdrag 99)

Inkarnationens innebörd är att Gud framträder i köttet och han kommer för att i ett kötts avbild verka bland människor som han skapat. För att Gud ska inkarneras måste han därför först bli kött, kött med en normal mänsklig natur; detta är den mest grundläggande förutsättningen. Konsekvensen av Guds inkarnation är faktiskt att Gud lever och verkar i köttet; Gud blir till sitt väsen kött, han blir en människa. Hans inkarnerade liv och verk kan delas in i två stadier. Först kommer det liv han lever innan han börjar bedriva sin verksamhet. Han lever i en vanlig mänsklig familj, i en ytterst normal mänsklighet och följer gängse moral och lagar för mänskligt liv, med normala mänskliga behov (mat, kläder, husrum och sömn), normala mänskliga svagheter och normala mänskliga känslor. Under det första stadiet lever han med andra ord i en icke-gudomlig, helt normal mänsklighet och engagerar sig i alla normala mänskliga aktiviteter. Det andra stadiet är det liv han lever efter att han börjat bedriva sin verksamhet. Han bor fortfarande i den vanliga mänskligheten med ett normal mänskligt skal och utåt sett visar han inga tecken på något övernaturligt. Men han lever enbart för sin verksamhet och under denna tid existerar hans normala mänsklighet helt för att tjäna hans gudomlighets normala verk, för vid det laget har hans normala mänsklighet mognat så mycket att han kan bedriva sin verksamhet. Det andra stadiet av hans liv består alltså av att bedriva sin verksamhet i sin normala mänsklighet, ett liv av både normal mänsklighet och fullständig gudomlighet. Anledningen till att han lever i en fullständigt normal mänsklighet under det första stadiet av sitt liv är att hans mänsklighet ännu inte motsvarar hela det gudomliga verket; den är fortfarande inte mogen. Först när hans mänsklighet mognar och blir kapabel att axla hans verksamhet kan han börja utöva sin verksamhet. Eftersom han, som kött, behöver växa och mogna, utgörs det första stadiet av hans liv av normal mänsklighet, medan det liv den inkarnerade Guden lever under sin verksamhet i det andra stadiet karaktäriseras av både mänsklighet och fullständig gudomlighet, eftersom hans mänsklighet då är kapabel att företa sig hans verk och utöva hans ämbete. Om den inkarnerade Guden på allvar påbörjade sitt ämbete i den stund då han föddes och gjort övernaturliga tecken och under, då skulle han inte ha haft något fysiskt väsen. Därför existerar hans mänsklighet för hans fysiska väsens skull; det kan inte finnas något kött utan mänsklighet och en person utan mänsklighet är inte en människa. På detta sätt är mänskligheten hos Guds kött en inneboende egenskap hos Guds inkarnerade kött. Att säga ”när Gud blir kött är han helt gudomlig och inte mänsklig över huvud taget” är hädelse, för detta påstående existerar helt enkelt inte och det strider mot inkarnationens princip. Även efter det att han börjar utöva sitt verksamhet, lever han i sin gudomlighet med ett mänskligt yttre skal när han utför sitt verk; det är bara det att just då tjänar hans mänsklighet enbart syftet att låta hans gudomlighet utföra verket i det normala köttet. Den som ligger bakom verket är alltså den gudomlighet som bebor hans mänsklighet. Det är hans gudomlighet, inte hans mänsklighet, som är verksam, men det är en gudomlighet som är dold i hans mänsklighet; hans verk utförs i huvudsak av hans fullständiga gudomlighet, inte av hans mänsklighet. Men det som utåt sett utför verket är hans kött. Man skulle kunna säga att han är en människa och också Gud, för Gud blir en Gud som lever i köttet, med ett mänskligt skal och ett mänskligt väsen men också med Guds väsen. Eftersom han är en människa med Guds väsen, står han över alla skapade människor, över varje människa som kan utföra Guds verk. Bland alla dem som har ett mänskligt skal som hans, bland alla dem som besitter mänsklighet, är det därför bara han som är den inkarnerade Guden själv ‒ alla andra är skapade människor. Trots att de alla har mänsklighet, har skapade människor ingenting mer än mänsklighet, medan den inkarnerade Guden är annorlunda: i hans kött har han inte bara mänsklighet utan, än viktigare, gudomlighet. Hans mänsklighet kan ses i hans kötts yttre utseende och i hans vardagsliv, men hans gudomlighet är svår att uppfatta. Eftersom hans gudomlighet endast uttrycks när han har mänsklighet och inte är så övernaturlig som folk föreställer sig, är det oerhört svårt för människor att se den. Till och med idag har människor ytterst svårt att begripa den inkarnerade Gudens sanna väsen. Jag väntar mig att det fortfarande, även efter att jag talat om det så länge, är ett mysterium för de flesta av er. Faktum är att den här frågan är väldigt enkel: Eftersom Gud blir kött är hans väsen en förening av mänsklighet och gudomlighet. Denna förening kallas för Gud själv, Gud själv på jorden.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 100)

Livet som Jesus levde på jorden var ett normalt liv i köttet. Han levde i sitt kötts normala mänsklighet. Hans myndighet ‒ att utföra sitt verk och tala sitt ord, eller att bota sjuka och driva ut demoner, att göra sådana exceptionella saker ‒ framträdde i stort sett inte förrän han inledde sin verksamhet. Hans liv innan tjugonio års ålder, innan han utövade sin verksamhet, var bevis nog för att han bara var normalt kött. På grund av detta, och eftersom han ännu inte hade börjat bedriva sin verksamhet, såg folk inget gudomligt i honom, de såg ingenting mer än en normal mänsklig varelse, en vanlig man ‒ precis som somliga vid den tiden trodde att han var Josefs son. Folk trodde att han var son till en vanlig människa, det var omöjligt för dem att veta att han var Guds inkarnerade kött. Till och med när han under sin verksamhet gjorde många under sa de flesta människor fortfarande att han var Josefs son, för han var Kristus med det yttre skalet av normal mänsklighet. Både hans normala mänsklighet och hans verk existerade för att uppfylla betydelsen av den första inkarnationen och bevisa att Gud helt hade kommit i köttet och blivit en alltigenom vanlig människa. Att han hade en normal mänsklighet innan han påbörjade sitt verk var ett bevis på att han var vanligt kött; att han därefter verkade bevisade också att han var vanligt kött, för han gjorde tecken och under, botade sjuka och drev ut demoner i köttet med normal mänsklighet. Anledningen till att han kunde göra under var att hans kött bar på Guds myndighet, var det kött som Guds Ande var iklädd. Han ägde denna myndighet på grund av Guds Ande och det betydde inte att han inte var ett kött. Att bota sjuka och driva ut demoner var det verk han behövde utföra i sin verksamhet, ett uttryck för hans gudomlighet som var dold i hans mänsklighet, och oavsett vilka tecken han gjorde eller hur han visade prov på sin myndighet levde han fortfarande i en normal mänsklighet och var fortfarande normalt kött. Fram till den punkt då han uppväcktes efter att ha dött på korset bodde han i normalt kött. Såväl att skänka nåd, bota sjuka och driva ut demoner var en del av hans verksamhet, verk han utförde i sitt normala kött. Innan han gick till korset lämnade han aldrig sitt normala mänskliga kött, oavsett vad han gjorde. Han var Gud själv och utförde Guds eget verk, men eftersom han var Guds inkarnerade kött åt han mat och bar kläder, hade normala mänskliga behov, ett normalt mänskligt förnuft och ett normalt mänskligt vett. Allt detta var bevis på att han var en normal människa, vilket bevisade att Guds inkarnerade kött var ett kött med en normal mänsklighet, inte en övernaturlig sådan. Det var hans uppgift att slutföra Guds första inkarnations verk, att fullborda den första inkarnationens verksamhet. Innebörden av inkarnation är att en vanlig, normal människa utför Guds eget verk, alltså att Gud utför sitt gudomliga verk i mänsklighet och därmed besegrar Satan. Inkarnation innebär att Guds Ande blir ett kött, det vill säga att Gud blir kött; det verk han utför i köttet är Andens verk som förverkligas i köttet, uttrycks av köttet. Ingen utom Guds kött kan utföra den inkarnerade Gudens verksamhet, det vill säga, endast Guds inkarnerade kött, denna normala mänsklighet ‒ och ingen annan ‒ kan uttrycka det gudomliga verket. Om Gud under sin första ankomst inte hade haft den normala mänskligheten före tjugonio års ålder ‒ om han kunnat göra under så snart han var född, om han kunnat tala himlens språk så snart han lärde sig att tala, om han kunnat begripa alla världsliga ämnen och urskilja varje individs tankar och avsikter i samma ögonblick som han först satte sin fot på jorden ‒ skulle en sådan person inte ha kallats för en normal människa och sådant kött kunde inte ha kallats för mänskligt kött. Om detta vore fallet med Kristus, då skulle betydelsen med och kärnan i Guds inkarnation vara förlorad. Att han äger normal mänsklighet bevisar att han är Gud inkarnerad i köttet; det faktum att han genomgår en normal mänsklig tillväxtprocess visar ännu tydligare att han är normalt kött; dessutom är hans verk tillräckligt bevis för att han är Guds ord, Guds Ande, som blivit kött. Gud blir kött på grund av verkets behov; detta stadium av verket måste med andra ord utföras i köttet, utföras i normal mänsklighet. Detta är bakgrunden till att ”Ordet blir kött” och att ”Ordet framträder i köttet”, och detta är den sanna historien bakom Guds två inkarnationer. Folk kanske tror att hela Jesu liv åtföljdes av underverk, att han fram till slutet av sitt verk på jorden inte uppvisade en normal mänsklighet, att han inte hade normala mänskliga behov eller brister eller mänskliga känslor, inte behövde grundläggande livsförnödenheter eller hade normala mänskliga tankar. De föreställer sig att han bara har ett övermänskligt sinne, en transcendent mänsklighet. De tror att eftersom han är Gud ska han inte tänka och leva som normala människor gör, att endast en normal person, en äkta människa, kan tänka normala mänskliga tankar och leva ett normalt liv som människa. Allt det här är människans idéer och människans föreställningar, som strider mot de ursprungliga avsikterna med Guds verk. Normalt mänskligt tänkande upprätthåller normalt mänskligt förnuft och normal mänsklighet; en normal mänsklighet upprätthåller köttets normala funktioner; och köttets normala funktioner möjliggör köttets normala liv i dess helhet. Endast genom att verka i sådant kött kan Gud fullgöra syftet med sin inkarnation. Om den inkarnerade Guden endast ägde köttets yttre skal men inte tänkte normala mänskliga tankar, då skulle detta kött inte ha ett mänskligt förnuft, än mindre äkta mänsklighet. Hur skulle ett kött som detta, utan mänsklighet, kunna bedriva den verksamhet som den inkarnerade Guden borde bedriva? Ett normalt sinne upprätthåller alla aspekter av mänskligt liv; utan ett normalt sinne skulle man inte vara mänsklig. En person som inte tänker normala tankar är med andra ord psykiskt sjuk. Och en Kristus som inte har någon mänsklighet utan endast gudomlighet kan inte sägas vara Guds inkarnerade kött. Hur skulle då Guds inkarnerade kött kunna vara i avsaknad av normal mänsklighet? Är det inte hädelse att säga att Kristus inte har någon mänsklighet? Alla aktiviteter som normala människor ägnar sig åt är beroende av ett fungerande, normalt mänskligt sinne. Utan det skulle människor bete sig avvikande; de skulle inte ens kunna se skillnad på svart och vitt, gott och ont, och de skulle inte ha någon mänsklig etik eller moraliska principer. Om den inkarnerade Guden likaledes inte tänkte som en normal människa skulle han inte vara äkta kött, ett normalt kött. Sådant icke-tänkande kött skulle inte kunna ta sig an det gudomliga verket. Han skulle inte kunna ägna sig åt köttets normala aktiviteter på ett normalt sätt, än mindre leva tillsammans med människor på jorden. Betydelsen av Guds inkarnation, själva kärnan i att Gud kommer i köttet, skulle därmed ha gått förlorad. Den inkarnerade Gudens mänsklighet existerar för att upprätthålla det normala gudomliga verket i köttet; hans normala mänskliga tänkande upprätthåller hans normala mänsklighet och alla hans normala fysiska aktiviteter. Man kan säga att hans normala mänskliga tänkande existerar i syfte att stödja allt verk av Gud i köttet. Om detta kött inte hade ett normalt mänskligt sinne, så skulle inte Gud kunna verka i köttet och det han behöver göra i köttet skulle aldrig kunna åstadkommas. Trots att den inkarnerade Guden äger ett normalt mänskligt sinne, förvanskas inte hans verk av mänskligt tänkande; han tar sig an verket i mänskligheten med ett normalt sinne, under förutsättning att han besitter mänskligheten med ett sinne, inte genom utövandet av normalt mänskligt tänkande. Oavsett hur upphöjda hans kötts tankar är, präglas inte hans verk av logik eller tänkande. Hans verk är med andra ord inte uttänkt av sinnet i hans kött, utan är ett direkt uttryck för det gudomliga verket i hans mänsklighet. Alla hans verk utgör den verksamhet han behöver fullborda och inget av det är uttänkt av hans hjärna. Botandet av sjuka, utdrivandet av demoner och korsfästelsen var till exempel inte produkter av hans mänskliga sinne, kunde inte ha åstadkommits av någon människa med ett mänskligt sinne. Likaså är dagens erövrande verk en verksamhet som måste utövas av den inkarnerade Guden, men det är inte verket av en människas vilja; det är det verk hans gudomlighet måste utföra, verk som inte någon köttslig människa är kapabel till. Därför måste den inkarnerade Guden äga ett normalt mänskligt sinne, måste ha normal mänsklighet, eftersom han måste utföra sitt verk i mänskligheten med ett normalt sinne. Detta är kärnan i den inkarnerade Gudens verk, den inkarnerade Gudens innersta väsen.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 101)

Innan Jesus utförde verket, levde han enbart i sin normala mänsklighet. Ingen visste att han var Gud, ingen upptäckte att han var den inkarnerade Guden; folk kände honom bara som en helt vanlig människa. Hans fullständigt vanliga, normala mänsklighet var ett bevis på att Gud var inkarnerad i köttet och att nådens tidsålder var tidsåldern för den inkarnerade Gudens verk, inte för Andens verk. Det var ett bevis på att Guds Ande förverkligats helt i köttet, att hans kött skulle utföra allt Andens verk under Guds inkarnations tidsålder. Kristus med normal mänsklighet är ett kött i vilket Anden är förverkligad och äger normal mänsklighet, normalt sinne och mänskligt tänkande. ”Att förverkligas” innebär att Gud blir människa, Anden blir kött; för att uttrycka det klart, det är när Gud själv bebor ett kött med normal mänsklighet och genom det uttrycker sitt gudomliga verk ‒ det är vad det innebär att vara förverkligad eller inkarnerad. Under Guds första inkarnation var det nödvändigt för honom att bota sjuka och driva ut demoner, eftersom hans verk var att friköpa. För att friköpa hela människosläktet måste han vara medkännande och förlåtande. Det verk som han utförde innan han blev korsfäst bestod i att bota sjuka och driva ut demoner, vilket förebådade hans frälsning av människan från synd och smuts. Eftersom det var nådens tidsålder var det nödvändigt för honom att bota sjuka och därigenom visa tecken och under som var representativa för nåden i den tidsåldern. Det centrala i nådens tidsålder var nämligen att skänka nåd vilket symboliserades av fred, glädje och materiella välsignelser, alltsamman bevis på människors tro på Jesus. Att bota sjuka, driva ut demoner och skänka nåd var med andra ord instinktiva förmågor hos Jesu kött under nådens tidsålder; de var Andens verk förverkligade i köttet. Men medan han utförde sådant verk levde han i köttet; han överskred inte köttet. Oavsett vilka helande handlingar han utförde ägde han fortfarande normal mänsklighet och levde fortfarande ett normalt mänskligt liv. Anledningen till att jag säger att köttet utförde allt Andens verk under Guds inkarnations tidsålder är att oavsett vilket verk han utförde så gjorde han det i köttet. Men på grund av hans verk betraktade inte människor hans kött som om det hade ett alltigenom fysiskt väsen, för detta kött kunde utföra under och vid vissa speciella ögonblick kunde det göra saker som gick utöver köttet. Alla dessa händelser inträffade naturligtvis efter att han påbörjat sin verksamhet, som när han prövades under fyrtio dagar eller när han förvandlades på berget. Så innebörden i Guds inkarnation var inte färdig med Jesus, utan endast delvis uppfylld. Det liv som han levde i köttet innan han påbörjade sitt verk var helt normalt i alla avseenden. När han påbörjat verket behöll han endast sitt köttsliga yttre skal. Eftersom hans verk var ett uttryck för gudomlighet överskred det köttets normala funktioner. Guds inkarnerade kött var trots allt annorlunda än människor av kött och blod. Naturligtvis behövde han i sitt dagliga liv mat, kläder, sömn och tak över huvudet precis som alla andra, han behövde alla normala nödvändigheter och han resonerade och tänkte som en normal människa. Folk betraktade honom fortfarande som en normal människa, förutom att det verk han utförde var övernaturligt. Oavsett vad han gjorde levde han faktiskt i en vanlig och normal mänsklighet, och såtillvida som han utförde verket var hans resonemang synnerligen normala och hans tankar särskilt klara, i högre grad än någon annan normal människas. Det var nödvändigt för den inkarnerade Guden att tänka och resonera på detta sätt, för det gudomliga verket behövde uttryckas av ett kött vars resonemang var fullt normala och vars tankar var mycket klara ‒ endast på detta sätt kunde hans kött uttrycka det gudomliga verket. Under alla de trettiotre och ett halvt år som Jesus levde på jorden behöll han sin normala mänsklighet, men på grund av det verk han utförde under sin tre och ett halvt år långa verksamhet, tänkte folk att han var mycket transcendent, att han var mycket mer övernaturlig än tidigare. I själva verket förblev Jesu normala mänsklighet oförändrad före och efter att han påbörjade sin verksamhet; hans mänsklighet var hela tiden densamma, men på grund av skillnaden före och efter att han påbörjade sin verksamhet uppstod två olika åsikter angående hans kött. Oavsett vad folk tänkte behöll den inkarnerade Guden hela tiden sin ursprungliga, normala mänsklighet, för eftersom Gud var inkarnerad levde han i köttet, det kött som hade normal mänsklighet. Oavsett om han utövade verksamhet eller inte, kunde inte hans kötts normala mänsklighet utplånas, för mänsklighet är köttets grundläggande väsen. Innan Jesus utövade sin verksamhet var hans kött helt normalt och ägnade sig åt alla vanliga mänskliga aktiviteter; han verkade inte det minsta övernaturlig och gjorde inte några mirakulösa tecken. På den tiden var han helt enkelt en helt vanlig människa som tillbad Gud, även om hans strävan var mer ärlig och mer uppriktig än andras. Det var så hans ytterst normala mänsklighet manifesterade sig. Eftersom han inte verkade alls innan han tog sig an sitt ämbete, var ingen medveten om hans identitet och ingen visste att hans kött var olikt alla andras, för han gjorde inte ens ett enda under, utförde inte en gnutta av Guds eget verk. När han inlett sin verksamhet behöll han det yttre skalet av normal mänsklighet och levde fortfarande med ett normalt mänskligt förnuft, men eftersom han hade börjat att utföra Guds eget verk, anta Kristi ämbete och utföra det verk som dödliga varelser, människor av kött och blod, var oförmögna att utföra, antog folk att han inte hade normal mänsklighet och inte var ett helt normalt kött utan ofullständigt kött. På grund av det verk han utförde, sade folk att han var en Gud i köttet som inte hade normal mänsklighet. Detta är en felaktig uppfattning; folk förstod inte betydelsen av Guds inkarnation. Detta missförstånd uppstod ur det faktum att det verk som uttrycktes av Gud i köttet var det gudomliga verket, uttryckt i ett kött som hade normal mänsklighet. Gud var klädd i kött, bodde i kött och hans verk i sin mänsklighet skymde hans mänsklighets normalitet. Av denna anledning trodde folk att Gud inte hade mänsklighet utan bara gudomlighet.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 102)

I sin första inkarnation slutförde inte Gud inkarnationens verk; han slutförde bara det första steget i det verk som det var nödvändigt för Gud att utföra i köttet. För att avsluta inkarnationens verk har Gud därför återvänt till köttet än en gång och lever ut köttets hela normalitet och verklighet, det vill säga han uppenbarar Guds ord i ett helt vanligt och normalt kött och därmed avslutar han det verk han lämnade ogjort i köttet. Det andra inkarnerade köttet är till sitt väsen likt det första, men det är ännu mer verkligt, till och med mer normalt än det första. Som en följd därav är det lidande det andra inkarnerade köttet tål större än det första, men detta lidande är ett resultat av hans verksamhet i köttet och det skiljer sig från den fördärvade människans lidande. Det härrör dessutom från hans kötts normalitet och verklighet. Eftersom han utövar sitt ämbete i ett ytterst normalt och verkligt kött, måste köttet utstå en hel del umbäranden. Ju mer normalt och verkligt detta kött är, desto mer kommer han att lida i utövandet av sitt ämbete. Guds verk uttrycks i ett mycket alldagligt kött, ett som inte alls är övernaturligt. Eftersom hans kött är normalt och även måste axla verket med att frälsa människan, lider han i ännu högre grad än ett övernaturligt kött skulle ha gjort ‒ allt detta lidande härstammar från hans kötts verklighet och normalitet. Från det lidande som de två inkarnerade kötten har genomgått när de bedrivit sin verksamhet kan man se det inkarnerade köttets väsen. Ju mer normalt köttet är, desto större umbäranden måste han utstå medan han utför verket; ju verkligare det kött är som tar sig an verket, desto hårdare är de uppfattningar som människor får och desto fler faror kommer troligen att drabba honom. Och ändå, ju verkligare köttet är och ju mer köttet besitter en normal människas behov och fullständiga förnuft, desto mer kapabel är han att ta på sig Guds verk i köttet. Det var Jesu kött som spikades fast på korset, sitt kött som han överlämnade som ett syndoffer; det var genom ett kött med normal mänsklighet som han besegrade Satan och fullständigt frälste människan från korset. Och det är som fullständigt kött som Gud i sin andra inkarnation utför erövringsverket och besegrar Satan. Endast ett kött som är fullständigt normalt och verkligt kan utföra det erövrande verket i sin helhet och utgöra ett kraftfullt vittnesbörd. Det vill säga, erövrandet av människan blir effektivt genom den inkarnerade Gudens verklighet och normalitet, inte genom övernaturliga under och uppenbarelser. Denna inkarnerade Guds uppgift är att tala och därigenom att erövra och fullkomna människan; med andra ord, Andens verk förverkligas i köttet och köttets plikt är att tala och därigenom att erövra, uppenbara, fullkomna och eliminera människan helt. Därför är det i det erövrande verket som Guds verk i köttet till fullo ska genomföras. Det inledande friköpande verket utgjorde bara början på inkarnationens verk; det kött som utför det erövrande verket kommer att slutföra hela inkarnationens verk. I fråga om kön är en inkarnation manlig och den andra kvinnlig; på så sätt har innebörden i Guds inkarnation fullbordats. Det undanröjer människans missuppfattningar om Gud: Gud kan bli både manlig och kvinnlig, och till sitt väsen är den inkarnerade Guden könlös. Han skapade både man och kvinna och för honom finns det ingen könsskillnad. I detta stadium av verket gör Gud inte tecken och under, utan verket uppnår sina resultat genom ord. Anledningen till detta är dessutom att den inkarnerade Gudens verk denna gång inte är att bota sjuka och driva ut demoner, utan att erövra människan genom att tala; den medfödda förmåga som detta Guds inkarnerade kött besitter är alltså att tala och att erövra människan, inte att bota sjuka och driva ut demoner. Hans verk i normal mänsklighet är inte att göra under, inte att hela de sjuka och driva ut demoner, utan att tala, så för människor verkar det andra inkarnerade köttet mycket mer normalt än det första. Människor ser att Guds inkarnation inte är någon lögn, men denna inkarnerade Gud är annorlunda än den inkarnerade Jesus och fastän båda är Gud förkroppsligad är de inte helt och hållet de samma. Jesus ägde normal mänsklighet, vanlig mänsklighet, men han åtföljdes av många tecken och under. I denna inkarnerade Gud kommer mänskliga ögon inte att se några tecken eller under, varken botande sjuka eller utdrivande av demoner, vandring på vatten eller fasta i fyrtio dagar … Han utför inte samma verk som Jesus gjorde, inte för att hans kött i grunden är annorlunda än Jesu kött, utan för att det inte är hans ämbetsuppgift att bota sjuka och driva ut demoner. Han river inte ner sitt eget verk, stör inte sitt eget verk. Eftersom han erövrar människan med sina verkliga ord, finns det inget behov av att betvinga henne med hjälp av under, utan detta stadium består av att slutföra inkarnationens verk. Den inkarnerade Gud du ser idag är alltigenom kött och det finns inget övernaturligt över honom. Han blir sjuk som andra, behöver mat och kläder precis som andra, eftersom han helt och hållet är kött. Om den inkarnerade Guden gjorde övernaturliga tecken och under den här gången, om han botade sjuka, drev ut demoner eller kunde döda med ett ord, hur skulle då detta erövrande verk kunna utföras? Hur skulle verket kunna spridas bland de hedniska folken? Att bota sjuka och driva ut demoner var nådens tidsålders verk, det första steget i det friköpande verket, och när Gud nu har räddat människan från korset utför han inte längre det verket. Om en ”Gud” av samma slag som Jesus uppenbarade sig i de sista dagarna, en som botade sjuka, drev ut demoner och korsfästes för människans skull, skulle denna ”Gud” –trots att han stämde exakt med beskrivningen av Gud i Bibeln och var lätt för människan att acceptera – inte till sitt väsen vara det kött som bärs av Guds Ande, utan av en ond ande. Det är nämligen regeln för Guds verk att han aldrig upprepa vad han redan har fullbordat. Därför skiljer sig Guds andra inkarnations verk från den första inkarnationens. I de sista dagarna förverkligar Gud det erövrande verket i vanligt, normalt kött; han botar inte sjuka och kommer inte att korsfästas för människan, utan han talar bara ord i köttet och erövrar människan i köttet. Endast sådant kött är Guds inkarnerade kött; endast sådant kött kan fullborda Guds verk i köttet.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 103)

Oavsett om den inkarnerade Guden i detta stadium utstår umbäranden eller utövar sitt ämbete, gör han det för att fullborda meningen med inkarnationen, för det här är Guds sista inkarnation. Gud kan endast inkarneras två gånger. Det kan inte bli en tredje gång. Den första inkarnationen var manlig, den andra kvinnlig, så bilden av Guds kött är komplett i människans sinne; dessutom har de två inkarnationerna redan avslutat Guds verk i köttet. Första gången ägde den inkarnerade Guden normal mänsklighet för att fullborda inkarnationens innebörd. Den här gången äger han också normal mänsklighet, men meningen med denna inkarnation är annorlunda: Den är djupare och hans verk är av mer genomgripande betydelse. Anledningen till att Gud har blivit kött igen är att fullgöra meningen med inkarnationen. När Gud har avslutat detta stadium av sitt verk helt och hållet kommer hela meningen med inkarnationen, det vill säga Guds verk i köttet, att vara fullständig och det kommer inte att finnas något mer verk som ska utföras i köttet. Från och med nu kommer alltså Gud aldrig mer att komma i köttet för att utföra sitt verk. Gud utför bara inkarnationens verk för att frälsa och fullkomna människan. Det är med andra ord inte alls vanligt att Gud kommer i köttet, förutom för verkets skull. Genom att komma i köttet för att verka, visar han Satan att Gud är ett kött, en normal person, en vanlig person ‒ och trots det kan han segervisst regera över världen, besegra Satan, återlösa mänskligheten och erövra mänskligheten! Målet för Satans verk är att fördärva mänskligheten, medan målet för Guds verk är att frälsa mänskligheten. Satan fångar människan i en bottenlös avgrund, medan Gud räddar henne från den. Satan får alla människor att tillbe honom, medan Gud får dem att underkasta sig hans herravälde, för han är skapelsens Herre. Hela detta verk åstadkoms genom Guds två inkarnationer. Hans kött är till sitt väsen föreningen av mänsklighet och gudomlighet och besitter normal mänsklighet. Så utan Guds inkarnerade kött skulle Gud inte kunna uppnå resultateten med mänsklighetens frälsning och utan hans kötts vanliga mänsklighet skulle hans verk i köttet inte heller kunna uppnå dessa resultat. Kärnan i Guds inkarnation är att han måste äga normal mänsklighet; om det vore annorlunda skulle det strida helt mot Guds ursprungliga avsikt med att inkarneras.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 104)

Varför säger jag att inkarnationens mening inte fullbordades i Jesu verk? Därför att Ordet inte blev helt och hållet kött. Vad Jesus gjorde var bara en del av Guds verk i köttet; han utförde bara det friköpande verket och inte verket med att vinna människan fullständigt. Därför har Gud blivit kött igen i de sista dagarna. Detta stadium av verket utförs också i ett vanligt kött, utförs av en ytterst normal människa vars mänsklighet inte är det minsta transcendent. Gud har med andra ord blivit en alltigenom mänsklig varelse och det är en person vars identitet är Guds identitet, en fullständig människa, ett fullständigt kött, som utför verket. För det mänskliga ögat är han bara ett kött som inte är transcendent över huvud taget, en väldigt vanlig person som kan tala himlens språk, som inte gör några mirakulösa tecken, inte gör några under, än mindre uppenbarar den inre sanningen om religion i stora mötessalar. I folks ögon är det andra inkarnerade köttets verk helt olikt det förstas, i så hög grad att de två inte verkar ha något gemensamt, och man kan inte se något ingenting av det förstas verk den här gången. Även om det andra inkarnerade köttets verk skiljer sig från det förstas, är det inget bevis för att deras källa inte är en och samma. Huruvida källan är densamma beror på karaktären hos det verk som utförts av kötten och inte på deras yttre skal. Under sitt verks tre stadier har Gud inkarnerats två gånger och båda gångerna inviger den inkarnerade Gudens verk en ny tidsålder, inleder ett nytt verk; inkarnationerna kompletterar varandra. Det är omöjligt för det mänskliga ögat att se att de två kötten faktiskt kommer från samma källa. Det ligger naturligtvis inte inom det mänskliga ögats eller det mänskliga sinnets förmåga. Men till sitt väsen är båda likadana, för deras verk har sitt ursprung i samma Ande. Huruvida de två inkarnerade kötten kommer från samma källa kan inte avgöras utifrån i vilken era och på vilken plats de föddes, eller utifrån liknande faktorer, utan utifrån det gudomliga verk som uttrycks av dem. Det andra inkarnerade köttet utför inte något av det verk som Jesus utförde, för Guds verk följer inga konventioner, utan varje gång öppnar det upp en ny väg. Det andra inkarnerade köttet har inte som målsättning att fördjupa eller befästa det första köttets avtryck i människors medvetande, utan att komplettera det och fullkomna det, att fördjupa människans kunskap om Gud, att bryta alla regler som finns i människors hjärtan och utplåna de felaktiga bilderna av Gud i deras hjärtan. Man kan säga att inget enskilt stadium av Guds eget verk kan ge människan fullständig kunskap om honom; varje stadium ger bara en del, inte helheten. Trots att Gud har uttryckt sitt sinnelag i sin helhet, förblir människans kunskap om Gud ändå ofullständig på grund av hennes begränsade förmåga att förstå. Det är omöjligt att med mänskligt språk förmedla hela Guds sinnelag; hur mycket mindre kan då ett enda stadium av hans verk fullständigt uttrycka Gud? Han verkar i köttet med sin normala mänsklighet som täckmantel och man kan bara känna honom genom hans gudomlighets uttryck, inte genom hans kroppsliga skal. Gud kommer i köttet för att göra det möjligt för människan att lära känna honom genom hans olika verk, och det finns inte två stadier av hans verk som är likadana. Endast på detta sätt kan människan ha en fullständig kunskap om Guds verk i köttet, en kunskap som inte begränsar sig till en enda aspekt. Trots att de två inkarnerade köttens verk är olika, är köttens väsen och källan till deras verk identiska; det är bara att de existerar för att utföra två olika stadier av verket och uppträda i två olika tidsåldrar. Oavsett allt delar Guds båda inkarnerade kött samma väsen och samma ursprung ‒ det är en sanning ingen kan förneka.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 105)

Den inkarnerade Guden kallas Kristus, och Kristus är det kött som Guds Ande iklätt sig. Detta kött liknar inte någon annan människa som är av köttet. Skillnaden beror på att Kristus inte är av kött och blod utan är en inkarnation av Anden. Han har både en normal mänsklighet och en fullständig gudomlighet. Ingen människa äger hans gudomlighet. Med sin normala mänsklighet fullföljer han alla sina normala aktiviteter i köttet, medan han med sin gudomlighet utför Guds eget verk. Både hans mänsklighet och gudomlighet är underordnade den himmelske Faderns vilja. Kristi substans utgörs av Anden, det vill säga gudomligheten. Av den anledningen är hans substans Guds egen substans. Denna substans kommer inte att avbryta hans eget verk och han skulle aldrig kunna göra något som förstör hans eget verk. Inte heller skulle han någonsin yttra några ord som går emot hans egen vilja. Därför skulle den inkarnerade Guden aldrig någonsin göra något som avbryter hans egen förvaltning. Det här är något som alla människor bör förstå. Syftet med den Helige Andes verk är att rädda människan och detta sker med hänsyn till Guds egen förvaltning. På samma sätt består Kristi verk av att rädda människan för att det är Guds vilja. Eftersom Gud blir kött förverkligar han sin substans i sitt kött så att hans kött är tillräckligt för att utföra hans verk. Därför ersätts hela Guds Andes verk av Kristi verk under inkarnationens tid och i centrum för allt verk under inkarnationens tid står Kristi verk. Det kan inte blandas ihop med verk från någon annan tid. Och eftersom Gud blir kött verkar han i sitt kötts identitet. Eftersom han kommer i köttet avslutar han sedan i köttet det arbete som han ska göra. Både Guds Ande och Kristus är Gud själv och han utför det verk som han bör utföra och fullgör det ämbete som han bör fullgöra.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 106)

Själva Guds substans utövar auktoritet, men han kan helt och hållet underkasta sig den auktoritet som kommer från honom. Det spelar ingen roll om det är Andens verk eller köttets verk, ingen av dem är i konflikt med den andra. Guds Ande är hela skapelsens auktoritet. Köttet med Guds substans besitter också auktoritet, men Gud i köttet kan göra allt det verk som är i enlighet med den himmelske Faderns vilja. Det här kan inte uppnås eller begripas av någon människa. Gud själv är en auktoritet, men hans kött kan underkasta sig hans auktoritet. Det här är den inre betydelsen av orden: ”Kristus lyder Gud Faderns vilja.” Gud är en Ande och kan utföra frälsningens verk, så som Gud som har blivit människa kan. Hur som helst, Gud utför sitt eget verk. Han varken avbryter eller stör och han utför absolut inte arbeten som står i konflikt med varandra. Substansen i det arbete som utförs av Anden och köttet är nämligen densamma. Både Anden och köttet verkar för att uppfylla samma vilja och förvalta samma verk. Även om Anden och köttet har två olika kvaliteter, är deras substanser desamma. Båda besitter Guds egen substans och identitet. I Gud själv finns inga inslag av olydnad, hans substans utgörs av godhet. Han är all skönhets och godhets, samt kärlekens, uttryck. Inte ens i köttet gör Gud något som inte lyder Fadern. Till och med när han var tvungen att offra sitt liv gjorde han det helhjärtat och fattade inget annat beslut. Gud har inga självrättfärdiga eller självtillräckliga drag och inte heller drag av högmod eller arrogans. Han är inte på något sätt ohederlig. Allt som inte lyder Gud kommer från Satan. Satan är källan till allt som är fult och ondskefullt. Anledningen till att människan har egenskaper som liknar Satans är att människan har fördärvats och bearbetats av Satan. Kristus har inte fördärvats av Satan och följaktligen besitter han enbart Guds egenskaper och inga av Satans. Det spelar ingen roll hur ansträngande hans verk är eller hur svagt köttet är, medan Gud lever i köttet kommer han aldrig att göra något som avbryter Guds eget verk, och aldrig någonsin vara olydig mot Gud Fadern och överge hans vilja. Han skulle hellre utstå köttets smärtor än svika Gud Faders vilja. Det är precis som Jesus sa i bönen: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Människan väljer, men det gjorde inte Kristus. Trots att han har Guds egen identitet söker han fortfarande Gud Faders vilja och fullföljer det som Gud Fadern har anförtrott honom, ur köttets perspektiv. Det här något som är ouppnåeligt för människan. Det som kommer från Satan kan inte ha Guds substans, bara en olydig substans som kämpar emot Gud. Den kan inte lyda Gud fullständigt, än mindre frivilligt lyda Guds vilja. Alla människor förutom Kristus kan göra motstånd mot Gud, och inte en enda kan direkt ta sig an arbetet som Gud anförtrott honom. Ingen kan se Guds förvaltning som sin egen plikt som de måste utföra. Att underkasta sig Gud Faders vilja är Kristi substans och olydnad mot Gud är Satans kännetecken. Dessa två egenskaper är oförenliga och den som innehar Satans egenskaper kan inte kallas Kristus. Anledningen till att människan inte kan utföra Guds verk i hans ställe är att människan inte har någonting av Guds substans. Människan arbetar för Gud av eget intresse och för sina egna framtidsplaners skull, men Kristus verkar för att göra Gud Faders vilja.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 107)

Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om han är i köttet är hans mänsklighet inte helt och hållet likadan som hos en människa av kött. Han har sin egen unika karaktär och även denna styrs av hans gudomlighet. Hans gudomlighet har ingen svaghet, Kristi svaghet har med hans mänsklighet att göra. I viss utsträckning begränsar denna svaghet hans gudomlighet, men sådana begränsningar ligger inom en viss ram och en viss tid och är inte obegränsade. När det gäller att utföra hans gudomliga verk sker detta oberoende av hans mänsklighet. Kristi mänsklighet riktas helt av hans gudomlighet. Vid sidan av hans normala mänskliga liv influeras, påverkas och styrs alla hans övriga mänskliga handlingar av hans gudomlighet. Även om Kristus är en människa hindrar detta inte hans gudomliga verk. Det här beror just på att Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om hans mänsklighet inte är mogen i hans uppträdande gentemot andra, påverkar inte det hans gudomlighets normala arbete. När jag säger att hans mänsklighet inte har fördärvats, menar jag att Kristi mänsklighet kan styras direkt av hans gudomlighet och att han är fylld av en högre vett än en vanlig människa. Hans mänsklighet är högst lämpad att styras av gudomligheten i hans verk, hans mänsklighet är allra mest förmögen att uttrycka gudomlighetens verk, samt mest förmögen att underkasta sig sådant verk. När Gud verkar i köttet förlorar han aldrig ur sikte plikten som en människa i köttet måste uppfylla. Han klarar av att prisa Gud i himlen med ett sant hjärta. Han innehar Guds substans och hans identitet är Guds egen. Det är bara det att han har kommit till jorden och blivit en skapad varelse, med en skapad varelses yttre skal, och att han nu innehar en mänsklighet som han inte hade tidigare. Han kan tillbe Gud i himlen. Det här är själva Guds vara som inte kan imiteras av människan. Hans identitet är Guds egen. Det är från köttets perspektiv som han tillber Gud och därför är orden ”Kristus tillber Gud i himlen” inte felaktiga. Det han kräver av människan är precis hans eget väsen. Han har redan uppnått allt som han ber människan om innan han ber henne om detta. Han skulle aldrig ställa krav på mänskligheten medan han själv slipper undan dem, för allt detta utgör hans vara. Oberoende av hur han utför sitt verk skulle han inte uppträda på ett sätt som trotsar Gud. Vad han än kräver av människan, är inget krav omöjligt för människan att uppnå. Allt han gör är Guds vilja och för hans förvaltnings skull. Kristi gudomlighet står över alla andra människor och därför är han den högsta auktoriteten över alla skapade varelser. Denna auktoritet är hans gudomlighet, det vill säga Guds eget sinnelag och vara, vilka avgör hans identitet. Därför går det inte att förneka att han har Guds egen identitet, hur normal hans mänsklighet än är. Vilken ståndpunkt han än talar från och hur han än lyder Guds vilja, kan det inte hävdas att han inte är Gud själv. Dåraktiga och okunniga människor ser ofta Kristus normala mänsklighet som en brist. Hur han än uttrycker och avslöjar sin gudomlighets vara kan människan inte acceptera att han är Kristus. Ju mer Kristus visar sin lydnad och ödmjukhet, desto lättare tar dessa dåraktiga människor på honom. Det finns till och med människor som antar en exkluderande och föraktfull attityd gentemot honom samtidigt som de ställer dessa ”stora män” med upphöjda avgudabilder på bordet för tillbedjan. Människans motstånd och trots mot Gud kommer från det faktum att den inkarnerade Gudens substans underkastar sig Guds vilja samt från Kristi normala mänsklighet. Häri ligger källan till människans motstånd mot och trots mot Gud. Om Kristus varken hade haft sin mänsklighet som täckmantel eller sökt Gud Faders vilja från en skapad varelses perspektiv, utan i stället varit fylld av en supermänsklighet, skulle det säkert inte finnas någon olydnad hos någon människa. Anledningen till att människan alltid är beredd att tro på en osynlig Gud i himlen är att Gud i himlen inte har någon mänsklighet och inte har en enda egenskap gemensam med en skapad varelse. Därför betraktar människan Honom alltid med högaktning, men har en föraktfull inställning till Kristus.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 108)

Även om Kristus på jorden kan utföra arbete åt Gud själv kommer han inte med syftet att visa alla människor sin avbild i köttet. Han kommer inte för att alla människor ska se honom, han kommer för att låta människan ledas av hans hand och på så vis träda in i den nya tiden. Kristi kött fungerar för Guds räkning, det vill säga för Guds verk i köttet och inte för att göra det möjligt för människan att helt och hållet förstå substansen av hans kött. Hur han än verkar, överskrider det inte vad som är möjligt för köttet att uppnå. Hur han än verkar, gör han det i köttet med en normal mänsklighet och avslöjar inte helt och hållet Guds sanna ansikte för människan. Dessutom är hans verk i köttet aldrig lika övernaturligt eller ovärderligt som människan tänker sig det. Även om Kristus representerar Gud själv i köttet och personligen utför det verk som Gud själv bör göra, förnekar han inte att Gud i himlen existerar. Inte heller framhäver han med stor iver sina egna gärningar. I stället förblir han ödmjukt gömd inuti sitt kött. Till skillnad från Kristus har de som påstår att de är Kristus inte dessa egenskaper. När dessa falska kristus med sina arroganta och självupphöjande sinnelag ställs sida vid sida med Kristus blir det uppenbart vilket slags kött som verkligen tillhör Kristus. Ju falskare de är, desto fler sådana falska kristus dyker upp och desto mer förmögna är de att göra tecken och under för att förleda människor. Falska kristus har inte Guds egenskaper, Kristus är inte befläckad av något drag som tillhör dessa falska kristus. Gud blir enbart kött för att slutföra sitt verk i köttet, inte bara för att alla människor ska få se honom. I stället låter han sitt verk bekräfta hans identitet och tillåter att det som han avslöjar får vittna om hans substans. Hans substans är inte ogrundad, hans identitet greppades inte av hans hand utan den avgörs av hans verk och hans substans. Även om han har Guds egen substans och är kapabel att utföra Guds verk är han fortfarande, trots allt, kött och inte Ande. Han är inte Gud med Andens egenskaper utan han är Gud med köttet som skal. Därför spelar det ingen roll hur normal och svag han är och hur mycket han söker Gud Faderns vilja; hans gudomlighet är omöjlig att förneka. I den inkarnerade Guden finns inte bara en normal mänsklighet och dess svagheter. Där finns dessutom hans gudomlighets beundransvärdhet och obegriplighet, samt alla hans gärningar i köttet. Därför existerar både hans mänsklighet och hans gudomlighet faktiskt och praktiskt inom Kristus. Det här är inte det minsta tomt eller övernaturligt. Han kommer till jorden med huvudsyftet att utföra arbete. Det är nödvändigt att besitta en normal mänsklighet för att kunna utföra arbete på jorden. Annars kan hans gudomlighets ursprungliga funktion inte komma till riktig användning, hur kraftfull den är. Även om hans mänsklighet är av stor vikt utgör den inte hans substans. Hans substans är gudomligheten och av den anledningen börjar han uttrycka sin gudomlighets vara i samma stund som han börjar med sitt ämbete här på jorden. Hans mänsklighets enda syfte är att upprätthålla köttets normala liv så att hans gudomlighet kan utföra arbetet på ett normalt sätt i köttet. Det är gudomligheten som styr hans arbete helt och hållet. När han slutför sitt arbete kommer han att ha fullföljt sitt ämbete. Det som människan bör känna till är hans arbete i sin helhet och det är genom hans arbete som han gör det möjligt för människan att lära känna honom. Genom sitt arbete uttrycker han sin gudomlighets vara fullständigt. Detta är inte ett sinnelag befläckat av mänsklighet eller ett vara befläckat av fundering och mänskligt beteende. När tiden kommer då hela hans ämbete har avslutats kommer han redan att på ett fulländat och fullständigt sätt ha uttryckt det sinnelag som han bör uttrycka. Hans arbete styrs inte av någon människa. Uttrycket av hans sinnelag är också ganska fri. Den är inte kontrollerad av sinnet eller bearbetad av tankar, utan avslöjas på ett naturligt sätt. Detta kan inte uppnås av någon människa. Även om omgivningarna är ogästvänliga eller förhållandena inte tillåter det, kan han uttrycka sitt sinnelag när tillfället är det rätta. Den som är Kristus uttrycker Kristi vara, medan de som inte är det saknar Kristi sinnelag. Därför kan ingen, även om de motstår Honom eller har särskilda föreställningar om Honom, baserat på människans uppfattningar förneka att det sinnelag som uttrycks av Kristus är Guds sinnelag. Alla som söker Kristus med ett rent hjärta eller söker Gud med uppsåt kommer att erkänna att han är Kristus baserat på hans gudomlighets uttryck. De skulle aldrig förneka Kristus baserat på någon aspekt av honom som inte stämmer överens med människans uppfattningar. Även om människan är väldigt dåraktig vet alla precis vad som är människan vilja och vad som har sitt ursprung hos Gud. Det är helt enkelt så att många människor medvetet motstår Kristus på grund av sina egna avsikter. Om det inte vore för detta, skulle inte en enda människa ha anledning att förneka Kristi existens, för gudomligheten som uttrycks av Kristus existerar verkligen och hans verk kan bevittnas av människans nakna öga.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 109)

Kristi verk och uttryck avgör hans substans. Han klarar av att med ett rent hjärta slutföra det som han har anförtrotts med. Han kan tillbe Gud i himlen med ett rent hjärta och med ett rent hjärta söka Gud Faders vilja. Allt detta avgörs av hans substans. Och på samma sätt avgörs hans naturliga uppenbarelse av hans substans. Anledningen till att hans naturliga uppenbarelse kallas för det är för att hans uttryck inte är en imitation eller resultatet av människans utbildning eller resultatet av många års bearbetning av människan. Han lärde sig inte det eller utsmyckade sig själv med det. I stället är det en naturlig del av honom. Människan kan förneka hans verk, hans uttryck, hans mänsklighet och hela hans normala mänsklighets liv, men ingen kan förneka att han tillber Gud i himlen med ett rent hjärta. Ingen kan förneka att han har kommit för att uppfylla den himmelske Faderns vilja och ingen kan förneka uppriktigheten med vilken han söker Gud Fadern. Även om hans avbild inte är behagligt för sinnena, hans tal inte är fyllt av något enastående och hans arbete inte är lika omskakande på jorden eller i himlen som människan tänker sig, är han dock Kristus som uppfyller den himmelske Faderns vilja med ett rent hjärta, fullständigt underställer sig den himmelske Fadern och är lydig ända till döden. Det beror på att hans substans är Kristi substans. Sanningen är svår för människan att tro, men den existerar verkligen. När Kristus har slutfört sitt ämbete helt och hållet kommer människan att kunna se i hans verk att hans sinnelag och hans väsen representerar den himmelske Gudens sinnelag och väsen. I den stunden kan allt hans verk sammantaget bekräfta att han verkligen är Ordet som har blivit kött och inte som en människa av kött och blod. Varje steg av Kristi verk på jorden har sin representativa innebörd, men människan som upplever det faktiska arbetet i varje steg klarar inte av att förstå betydelsen av hans verk. Detta stämmer särskilt för flera steg av det verk som utfördes av Gud i hans andra inkarnation. De flesta av dem som bara har hört eller sett Kristi ord men som aldrig har sett honom har inte några uppfattningar om hans verk. De som har sett Kristus och hört hans ord, och upplevt hans verk, har svårt att acceptera hans verk. Beror inte det på att Kristi utseende och normala mänsklighet inte faller människan i smaken? De som accepterar hans verk efter att Kristus har gett sig av kommer inte att ha sådana svårigheter, för de accepterar bara hans verk och kommer inte i kontakt med Kristus normala mänsklighet. Människan klarar inte av att släppa sina uppfattningar om Gud och rannsakar honom intensivt. Detta beror på att människan enbart fokuserar på hans utseende och inte klarar av att känna igen hans substans baserat på hans verk och hans ord. Om människan blundar för Kristi utseende eller undviker att diskutera Kristi mänsklighet, och endast talar om hans gudomlighet, vars verk och vars ord är ouppnåeliga för alla människor, då kommer människans föreställningar att minska till hälften, till och med i en sådan utsträckning att alla människans svårigheter blir lösta.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 110)

Han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds väsen, och han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds uttryck. Eftersom Gud blir kött måste han frambringa det verk han avser att frambringa, och eftersom Gud blir kött måste han uttrycka vad han är och kunna skänka människan sanningen, ge henne liv och visa henne vägen. Kött som inte har Guds väsen är absolut inte den inkarnerade Guden; den saken råder det inget tvivel om. Om människan har för avsikt att undersöka huruvida någon är Guds inkarnerade kött måste hon avgöra detta utifrån det sinnelag han uttrycker och de ord han talar. För att avgöra huruvida det är Guds inkarnerade kött eller inte, och huruvida det är den sanna vägen eller inte, måste man alltså göra bedömningen med utgångspunkt från hans väsen. När man ska fastställa huruvida det är den inkarnerade Gudens kött, ligger således nyckeln i hans väsen (hans verk, hans uttalanden, hans sinnelag och många andra aspekter) snarare än hans yttre skepnad. Om människan bara granskar hans yttre och därmed förbiser hans väsen, visar det att hon är oupplyst och okunnig. Den yttre skepnaden kan inte säga något om någons väsen, och vad mer är — Guds verk kan aldrig anpassa sig efter människans föreställningar. Stred inte Jesu yttre helt mot människans föreställningar? Gav hans ansikte och kläder några som helst ledtrådar angående hans verkliga identitet? Opponerade sig inte de tidigaste fariséerna mot Jesus just därför att de bara såg till hans yttre och inte tog hans ord till sitt hjärta? Det är min förhoppning att varje broder och syster som söker Guds framträdande inte ska upprepa historiens tragedi. Ni får inte bli den moderna tidens fariséer och spika upp Gud på korset igen. Ni måste noga begrunda hur ni ska välkomna Guds återkomst och ni ska vara helt på det klara med hur man blir någon som underkastar sig sanningen. Det här är något som alla som väntar på att Jesus ska återvända på ett moln måste göra. Vi måste gnugga våra andliga ögon så vi ser klart och inte fastnar i överdrivna fantasier. Vi ska tänka på Guds praktiska arbete och ta en titt på Guds praktiska sida. Låt er inte ryckas med eller förlora er själva i dagdrömmar och ständigt längta efter den dag då Herren Jesus plötsligt kommer på ett moln, stiger ner bland er och tar till sig er som aldrig känt eller sett honom och som inte vet hur ni ska göra hans vilja. Det är bättre att tänka på mer praktiska saker!

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 111)

Den inkarnerade Guden visar sig bara för ett litet antal av de människor som följer honom under denna period då han personligen utför sitt verk, och inte för alla skapade varelser. Han blev kött enbart för att fullborda en etapp av sitt verk och inte för att visa människan sin gestalt. Hans verk måste emellertid utföras av honom själv och följaktligen är det nödvändigt för honom att göra det i köttet. När det här arbetet avslutas kommer han att lämna människans värld; han kan inte stanna kvar på lång sikt bland människorna för att inte riskera att stå i vägen för det kommande arbetet. Vad han manifesterar för massan är endast sitt rättfärdiga sinnelag och alla sina gärningar, men inte bilden av sin kropp då han två gånger blev kött, för Guds gestalt kan bara visas genom hans sinnelag och kan inte ersättas av hans inkarnerade kötts gestalt. Hans kötts gestalt visas bara för ett begränsat antal människor, dessa som följer honom medan han är verksam i köttet. Det är därför det arbete som utförs nu sker i hemlighet. På samma sätt visade Jesus sig bara för judarna när han bedrev sin verksamhet, och han visade sig aldrig offentligt för något annat folk. Så snart han hade avslutat sin gärning lämnade han sålunda omgående människans värld och stannade inte kvar; efteråt var det inte han, denna mänskliga gestalt, som visade sig för människorna, utan den helige Ande som utförde arbetet direkt. Så snart den inkarnerade Gudens arbete är helt avslutat, kommer han att lämna den fysiska världen och kommer aldrig mer att göra något arbete liknande det han gjorde under sin tid i köttet. I fortsättningen kommer all verksamhet att bedrivas direkt av den helige Ande. Under denna period kan människan knappast se hans köttsliga kropps gestalt; han visar sig inte för människan över huvud taget, utan förblir dold för evigt. Tiden för den inkarnerade Gudens verk är begränsad. Det utförs i en specifik tidsålder, period, nation och bland specifika personer. Detta arbete representerar endast verket under den tid Gud är inkarnerad och är specifikt för tidsåldern; det representerar den helige Andes arbete i en viss tidsålder och inte hans verk i dess helhet. Därför kommer inte bilden av den inkarnerade Guden att visas för alla folk. Vad som visas för massan är Guds rättfärdighet och sinnelag i dess helhet, och inte hans skepnad de två gånger han blev kött. Det är varken en av hans köttsliga gestalter eller en kombination av de två gestalterna som visas för människan. Därför är det en absolut nödvändighet att Guds inkarnerade kött lämnar jorden när han avslutat det verk som han har att utföra, för han kommer bara hit för att göra det verk han måste göra, inte för att visa folk sin gestalt. Även om syftet med inkarnationen redan har fullgjorts genom att Gud två gånger har blivit kött, kommer han likväl inte att manifestera sig för något folk som aldrig tidigare sett honom. Jesus kommer aldrig mer att visa sig för judarna som rättfärdighetens sol, och inte heller kommer han att gå upp på Olivberget och visa sig för alla folk; allt judarna har sett är bilden av Jesus under hans tid i Judéen. Det beror på att Jesu verksamhet i köttet avslutades för tvåtusen år sedan; han kommer inte att återvända till Judéen i en judes gestalt och än mindre visa sig för något av de hedniska folken i den gestalt han bar under sin tid i Judéen, för Jesu inkarnerade gestalt är bara en judes gestalt och inte den Människosonens gestalt som Johannes såg. Även om Jesus lovade sina efterföljare att han skulle komma tillbaka, kommer han inte att rätt och slätt visa sig i en judes skepnad för alla i de hedniska länderna. Ni måste veta att den inkarnerade Gudens arbete innebär att öppna upp en tidsålder. Detta arbete är begränsat till några få år och han kan inte fullborda Guds andes hela verk. Likaså kan Jesu gestalt som jude endast representera Guds gestalt då han var verksam i Judéen, och han kunde bara utföra korsfästelseverket. Under den period då Jesus var i köttet kunde han inte genomföra uppgiften att föra tidsåldern till ett slut eller att förgöra mänskligheten. Efter att ha blivit korsfäst och avslutat sin gärning steg han därför upp i höjden och dolde sig för alltid för människan. Från den stunden kunde de trofasta troende från de hedniska länderna inte se Herren Jesu uppenbarelse, utan bara en bild av honom som de hade klistrat upp på väggen. Det här porträttet är bara ett som människan tecknat och inte den gestalt som Gud själv visade för människorna. Gud kommer inte att visa sig öppet för massorna i samma gestalt som de två gånger han blev kött. Avsikten med det arbete han gör bland människorna är att låta dem förstå hans sinnelag. Allt detta visas för människan genom verksamheten i olika tidsåldrar; det genomförs genom det sinnelag han har gjort bekant och det arbete han utfört, snarare än genom Jesu manifestation. Guds gestalt gjordes alltså inte känd för människan med hjälp av den inkarnerade gestalten utan genom det verk som utförs av den inkarnerade Guden som har både gestalt och form; och genom hans arbete visas hans gestalt och hans sinnelag görs bekant. Detta är betydelsen av det arbete han önskar göra i köttet.

Så snart Guds två inkarnationers arbete når sitt slut, kommer han att börja visa sitt rättfärdiga sinnelag överallt bland de hedniska folken och låta massorna se hans gestalt. Han kommer att uppenbara sitt sinnelag och på så sätt klargöra utfallen för de olika kategorierna av människor, och därmed avslutar han den gamla tidsåldern helt och hållet. Skälet till att hans arbete i köttet inte sträcker sig över en stor yta (på samma sätt som Jesus endast var verksam i Judéen och jag idag endast verkar bland er) är att hans verk i köttet har gränser och begränsningar. Han utför bara en kort periods arbete i en vanlig och normal människas skepnad; han använder inte detta inkarnerade kött för att utföra evighetens verk eller arbetet med att framträda för människorna i de hedniska länderna. Verksamheten i köttet kan bara vara av begränsad omfattning (som att arbeta enbart i Judéen eller enbart bland er), och sedan kan dess omfattning vidgas genom det arbete som utförs innanför dessa gränser. Naturligtvis ska utvidgningsarbetet utföras direkt av hans ande och kommer då inte längre att vara hans inkarnerade kötts verk. Verksamheten i köttet har nämligen gränser och sträcker sig inte till alla världsalltets hörn – det klarar den inte. Genom arbetet i köttet utför hans ande det verk som ska följa. Därför är det arbete som sker i köttet av inledande natur och utförs inom vissa gränser; därefter är det hans ande som fortsätter detta arbete och det gör han därtill i en utvidgad omfattning.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 112)

Det verk som Gud kommer för att utföra på jorden består bara i att leda tidsåldern, öppna upp en ny tidsålder och avsluta den gamla. Han har inte kommit för att leva en människas hela liv på jorden, för att själv uppleva den mänskliga världens glädje och sorg eller för att med sin hand göra en viss person fullkomlig eller personligen iaktta en viss persons tillväxt. Detta är inte hans uppgift; hans uppgift är endast att börja en ny tidsålder och avsluta den gamla. Det vill säga, han kommer personligen att börja en tidsålder, personligen att avsluta den tidigare och besegra Satan genom att utföra sitt verk personligen. Varje gång han utför sitt verk personligen är det som om han sätter en fot på slagfältet. Först övervinner han världen och segrar över Satan då han är i köttet; han tar all härlighet i besittning och drar upp ridån för de tvåtusen årens hela verk så att alla jordens folk har rätt väg att gå och kan leva ett liv i fred och glädje. Men Gud kan inte leva länge tillsammans med människan på jorden, för Gud är Gud och trots allt olik människan. Han kan inte leva en livstid som en vanlig individ, det vill säga, han kan inte leva på jorden som en person som inte är något utöver det vanliga, för han har bara en minimal del av en vanlig persons normala mänsklighet att upprätthålla sitt liv som människa med. Hur skulle Gud till exempel kunna bilda familj, skaffa en karriär och skaffa barn på jorden? Vore inte det en skam för honom? Att han är utrustad med normal mänsklighet är enbart för att han ska vara verksam på ett normalt sätt, inte för att göra det möjligt för honom att ha en familj och en yrkeskarriär som en ordinär person. Hans normala sinne, normala psyke, och att han äter och klär sig på normalt vis i sin kroppsliga gestalt är tillräckligt för att visa att han har en normal mänsklighet; han behöver inte ha en familj eller en yrkeskarriär för att visa att han är utrustad med en normal mänsklighet. Det vore fullkomligt onödigt! När Gud kommer till jorden är det Ordet som blir kött; han låter helt enkelt människan förstå hans ord och se hans ord, det vill säga, han låter henne se det verk som utförs av köttet. Det är inte hans avsikt att folk ska behandla hans kött på ett visst sätt, utan bara att människan ska vara lydig intill slutet, det vill säga, lyda alla ord som kommer från hans mun och underkasta sig allt det arbete han utför. Han verkar bara i köttet; han begär inte med flit att människan ska upphöja hans kötts storhet och helighet, utan i stället visar han människan visdomen i sitt verk och all den makt han utövar. Även om han har en utomordentlig mänsklighet, gör han därför inga tillkännagivanden utan koncentrerar sig helt på det arbete han har att utföra. Ni bör veta hur det kommer sig att Gud blev kött och ändå inte offentliggör eller vittnar om sin normala mänsklighet, utan i stället helt enkelt gör det arbete han önskar göra. Därför kan ni inte se mer av den inkarnerade Guden än att han är gudomlig; det beror på att han aldrig förkunnar vad han är i mänskligt hänseende för att människan ska efterlikna det. Det är bara när en människa leder andra människor som hon talar om vad hon är i mänskligt hänseende för att lättare vinna deras beundran och underkastelse och på så sätt kunna uppnå ledarskap av andra. Gud erövrar däremot människor enbart genom sitt verk (det vill säga, verk som är ouppnåeligt för människan); det är aldrig tal om att människan ska beundra honom eller att han ska få henne att älska honom. Allt han gör är att ingjuta en känsla av vördnad för honom eller en känsla av hans outgrundlighet i människan. Gud har inget behov av att imponera på henne; allt han behöver är att du vördar honom så snart du har bevittnat hans sinnelag. Det arbete Gud utför är hans eget; människan kan inte utföra det i hans ställe och inte heller kan hon uppnå det. Endast Gud själv kan utföra sitt eget verk och starta en ny tidsålder för att föra in människan i ett nytt liv. Det arbete han gör syftar till att göra det möjligt för människan att komma i åtnjutande av ett nytt liv och träda in i en ny tidsålder. Resten av arbetet lämnas över till dem med normal mänsklighet som beundras av andra. Därför fullbordade han i nådens tidsålder tvåtusen års verk på bara tre och ett halvt år av sina trettiotre år i köttet. När Gud kommer till jorden för att utföra sitt arbete fullbordar han alltid tvåtusen års eller en hel tidsålders verk inom den kortaste möjliga tidsrymden på några få år. Han skjuter inte upp och han spiller ingen tid; han komprimerar helt enkelt många års arbete så att det slutförs på bara några få korta år. Det beror på att det arbete han utför personligen har som enda syfte att öppna upp en ny utväg och leda en ny tidsålder.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 113)

När Gud utför sitt arbete kommer han inte för att delta i något byggande eller någon rörelse utan för att fullgöra sin verksamhet. Varje gång han blir kött är det enbart för att utföra en arbetsetapp och starta en ny tidsålder. Nu är rikets tidsålder här, liksom utbildningen för riket. Den här etappen av verket är inte människans verk och den går inte ut på att förädla människan till en viss grad utan enbart på att fullborda en del av Guds verk. Vad han gör är inte människans verk och hans avsikt är inte att uppnå ett visst resultat i förädlandet av henne innan han lämnar jorden; vad han gör är att fullborda sin verksamhet och slutföra det verk som han måste genomföra, vilket är att göra rätt förberedelser för sitt verk på jorden och därigenom bli förhärligad. Den inkarnerade Gudens arbete skiljer sig från det som utförs av de människor som den helige Ande använder. När Gud kommer för att utföra sitt arbete på jorden är han bara intresserad av att fullgöra sin verksamhet. När det gäller allt annat som inte berör hans verksamhet deltar han knappast alls — han till och med blundar för det. Han gör helt enkelt det arbete han måste göra, och minst av allt bryr han sig om det arbete som åligger människan. Det arbete han gör är uteslutande sådant som berör den rådande tidsåldern och den uppgift som han har att fullgöra. Det är som om alla andra frågor ligger utanför hans synkrets. Han rustar sig inte med mer grundläggande kunskap om vad det innebär att leva som en människa bland andra och inte heller lär han sig mer sociala färdigheter eller rustar sig med någonting annat som människan förstår. Allt sådant som en människa bör äga intresserar honom inte alls, utan han gör bara det arbete som är hans plikt. I människans ögon är följaktligen den inkarnerade Guden ofullkomlig i så måtto att han inte ens bryr sig om mycket av det som människan bör äga och inte förstår någonting angående sådana saker. Sådant som allmän livskunskap liksom de regler som styr människors personliga uppträdande och interaktion med andra verkar helt främmande för honom. Men du kan inte ana den minsta antydan till något onormalt hos den inkarnerade Guden. Det vill säga, hans mänsklighet innebär bara att han lever som en normal människa och att hans hjärna resonerar normalt och gör det möjligt för honom att skilja mellan rätt och fel. Men han är inte utrustad med någonting mer av allt detta som är sådant som enbart människor (skapade varelser) ska äga. Gud blir kött bara för att utföra sin egen verksamhet. Hans arbete riktar sig till en hel tidsålder, inte till någon enskild person eller plats utan till hela universum. Detta är inriktningen på hans arbete och den princip han följer när han arbetar. Det här kan ingen ändra på, och det finns ingen möjlighet för människan att bli involverad i det. Varje gång Gud blir kött har han med sig den tidsålderns verk och har inte för avsikt att leva jämsides med människan i tjugo, trettio, fyrtio eller än mindre sjuttio eller åttio år för att hon ska förstå honom bättre och få inblick i honom. Det finns inget behov av det! Det skulle inte på något vis fördjupa den kunskap människan har om Guds inneboende sinnelag; tvärtom skulle det bara förstärka hennes föreställningar och befästa hennes föreställningar och tankar. Därför behöver ni allesamman förstå exakt vad den inkarnerade Gudens verk är. Ni kan väl rimligen inte ha undgått att förstå de ord jag talade till er: ”Det är inte för att uppleva en normal människas liv som jag har kommit”? Har ni glömt orden: ”Gud kommer inte till jorden för att leva en normal människas liv”? Ni förstår inte Guds syfte med att bli kött, och inte heller förstår ni innebörden i: ”Hur skulle Gud kunna komma till jorden med avsikt att erfara en skapad varelses liv?” Gud kommer till jorden uteslutande för att fullborda sitt verk och därför är hans arbete på jorden kortlivat. Han kommer inte till jorden i avsikt att få Guds ande att omvandla hans köttsliga kropp till en övermänniska som ska leda kyrkan. När Gud kommer till jorden är det Ordet som blir kött; men människan vet inget om hans verk och tillskriver honom egenskaper mot hans vilja. Men ni måste alla förstå att Gud är ”Ordet som blivit kött”, inte en köttslig kropp som har förädlats av Guds ande för att tillfälligt spela rollen som Gud. Gud själv är inte resultatet av förädling utan Ordet som blivit kött och idag är han officiellt verksam mitt ibland er alla. Ni vet och medger allesamman att Guds inkarnation är ett faktum, och ni agerar som om ni förstår det. Men ni är oförmögna att begripa någonting, från den inkarnerade Gudens verk till hans inkarnations betydelse och innersta väsen, och ni gör bara som andra och rabblar lätt och ledigt upp ord ur minnet. Tror du att den inkarnerade Guden är sådan som du föreställer dig?

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 114)

Gud blir kött uteslutande för att leda tidsåldern och sätta igång nytt verk. Det är nödvändigt för er att förstå detta. Det här skiljer sig mycket från människans uppgift, och de båda kan inte nämnas i samma andetag. Människan behöver förädlas och göras fullkomlig under en lång tid innan hon kan användas för att utföra arbete, och den sorts mänsklighet som behövs är av en särskilt hög klass. Inte nog med att människan måste kunna uppehålla känslan av normal mänsklighet, utan dessutom måste hon förstå många av de principer och regler som styr hennes uppträdande i relation till andra. Vidare måste hon förbinda sig att studera ännu mer rörande människans visdom och etiska kunskap. Detta är vad människan måste utrustas med. Så är det emellertid inte för den inkarnerade Guden, för hans arbete varken representerar människan eller är människans verk; tvärtom är det ett direkt uttryck för hans väsen och ett direkt realiserande av det arbete han har att göra. (Naturligtvis utförs hans arbete i rätt tid, inte slentrianmässigt eller slumpartat, och det inleds när det är dags att fullborda hans verksamhet.) Han deltar inte i människans liv eller människans verksamhet, det vill säga, hans mänsklighet är inte försedd med något av detta (men det påverkar inte hans arbete). Han bara utför sin verksamhet när det är dags för honom att göra det; vilken status han än må ha så jobbar han helt enkelt på med det arbete han har att göra. Hans arbete påverkas inte ett dugg av vad människan vet om honom eller har för åsikt om honom. När Jesus bedrev sin verksamhet var det till exempel ingen som visste exakt vem han var, utan han jobbade helt enkelt på i sin gärning. Inget av detta hindrade honom från att göra det arbete han hade att utföra. Därför erkände eller tillkännagav han inte inledningsvis sin identitet utan såg bara till att människor följde honom. Det här var naturligtvis inte bara ett uttryck för ödmjukhet från Guds sida, utan det var också så som Gud verkade i köttet. Han kunde bara arbeta på detta sätt, för människan hade ingen möjlighet att känna igen honom med blotta ögat. Och även om människan hade känt igen honom skulle hon inte ha kunnat hjälpa honom i hans arbete. För övrigt blev han inte kött i syfte att få människan att lära känna hans kött, utan för att verka och fullgöra sin gärning. Därför lade han ingen vikt vid att göra sin identitet offentlig. När han hade fullgjort allt det arbete han hade att göra, blev hela hans identitet och ställning naturligt klar för människan. Den inkarnerade Guden håller tyst och gör aldrig några tillkännagivanden. Han bryr sig varken om människan eller hur människan lyckas med att följa honom, utan jobbar bara på med att fullgöra sin verksamhet och utföra det arbete han har att göra. Ingen kan stå i vägen för hans arbete. När tiden är inne för honom att slutföra sitt arbete kommer det helt visst att slutföras och avslutas och ingen kan bestämma något annat. Det är först när han har lämnat människan efter fullbordat verk som hon kommer att förstå det arbete han gör, men fortfarande inte helt tydligt. Och det kommer att dröja länge innan människan helt och fullt förstår vad som var hans avsikt när han först utförde sitt arbete. Verksamheten under den inkarnerade Gudens tidsålder är med andra ord indelad i två delar. En del består av det arbete som Guds inkarnerade kött utför och de ord som Guds inkarnerade kött talar. När hans kötts verksamhet är helt och hållet fullbordad återstår den andra delen av arbetet som ska utföras av dem som används av den helige Ande. Det är då människan ska göra det som åligger henne, för Gud har redan öppnat upp vägen men människan måste själv gå den. Den inkarnerade Guden utför alltså en del av arbetet och sedan fortsätter den helige Ande och de som används av den helige Ande med detta arbete. Därför måste människan veta vad det arbete som inledningsvis ska utföras av den inkarnerade Guden i den här etappen består av, och hon måste förstå exakt vad betydelsen av att Gud blir kött är och vad det arbete han har att utföra innebär, och inte ställa krav på Gud beroende på vilka krav som ställs på henne. Det är i detta människans missförstånd, uppfattning och – än mer – olydnad ligger.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 115)

Gud blir inte kött med intentionen att låta människan lära känna hans kött eller avgöra skillnaderna mellan den inkarnerade Gudens kött och människans; inte heller blir Gud kött för att träna hennes omdömesförmåga och än mindre gör han det i avsikt att låta henne dyrka Guds inkarnerade kött och därigenom bli storligen förhärligad. Inget av detta är Guds ursprungliga avsikt med att bli kött. Inte heller blir Gud kött för att fördöma människan, för att medvetet avslöja henne eller för att försvåra saker för henne. Inget av det här är Guds ursprungliga intention. Varje gång Gud blir kött är det en typ av uppgift som är oundviklig. Det är för sitt större verks och sin större förvaltnings skull som han agerar som han gör, inte av de skäl som människan föreställer sig. Gud kommer till jorden enbart då hans verk kräver det och endast då det är nödvändigt. Han kommer inte till jorden med intentionen att bara titta sig omkring, utan för att utföra den uppgift han har att utföra. Varför skulle han annars ta på sig en så tung börda och ta sådana risker för att göra detta arbete? Gud blir kött enbart när han måste och alltid med ett unikt syfte. Om syftet bara vore att låta människor få ta en titt på honom och vidga sina vyer skulle han med största säkerhet aldrig komma så försiktigt bland folk. Han kommer till jorden för sin förvaltnings och sitt större verks skull, och för att han ska kunna vinna mer av mänskligheten. Han kommer för att representera tidsåldern, han kommer för att besegra Satan och han klär sig i kött i syfte att besegra Satan. Dessutom kommer han för att lära hela människosläktet att leva sitt liv. Allt det här berör hans förvaltning och det berör arbetet med hela universum. Om Gud blev kött enbart för att låta människan lära känna hans kött och för att öppna folks ögon, varför färdades han då inte till vartenda land? Vore det inte en oerhört enkel sak? Men det gjorde han inte, utan i stället valde han en lämplig plats att slå sig ner på och inleda det arbete han hade att utföra. Enbart detta kött har avsevärd betydelse. Han representerar en hel tidsålder och utför också en hel tidsålders verksamhet; han både avslutar den tidigare tidsåldern och startar den nya. Allt det här är en viktig sak som berör Guds förvaltning, och allt det här är betydelsen av en viss etapp i arbetet som Gud kommer till jorden för att utföra.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 116)

Guds frälsning av människan genomförs inte direkt med Andens metod och Andens identitet, för människan kan varken röra eller se Guds ande och inte heller kan hon komma nära den. Om Gud försökte frälsa människan direkt på Andens vis skulle hon inte kunna ta emot hans frälsning. Om inte Gud antog en skapad människas yttre gestalt skulle människan inte ha någon möjlighet att ta emot denna frälsning. Människan har nämligen ingen möjlighet att nalkas honom, ungefär som ingen kunde gå nära Jehovas moln. Endast genom att bli en skapad varelse, alltså endast genom att lägga sitt ord i den köttsliga kropp som han ska bli, kan Gud personligen arbeta in ordet i alla som följer honom. Endast då kan människan personligen se och höra hans ord och dessutom komma i besittning av hans ord och på så sätt bli fullständigt frälst. Om inte Gud blev kött skulle ingen människa av kött och blod kunna ta emot denna stora frälsning och då skulle inte heller en enda människa bli räddad. Om Guds ande verkade direkt i mänsklighetens mitt skulle alla människor slås till marken, eller också skulle de alla — utan någon möjlighet att komma i kontakt med Gud — föras bort helt och hållet fjättrade av Satan. Den första inkarnationen syftade till att återlösa människan från synden, att återlösa henne med hjälp av Jesu fysiska kropp; han räddade alltså människan från korset, men det fördärvade sataniska sinnelaget förblev inuti henne. Den andra inkarnationen ska inte längre tjäna som syndoffer utan syftar snarare till att frälsa dem som blev återlösta från synden helt och hållet. Detta sker för att de som har blivit förlåtna ska kunna bli räddade från sina synder och bli fullkomligt rena och genom att uppnå ett förändrat sinnelag kunna bryta sig fria från Satans mörka inflytande och återvända inför Guds tron. Endast på detta sätt kan människan bli till fullo helgad. Efter det att lagens tidsålder nått sitt slut och med början i nådens tidsålder inledde Gud det frälsningsverk som fortsätter fram till den yttersta tiden, då han genom att döma och tukta människosläktet för dess upproriskhet kommer att rena mänskligheten helt och hållet. Först då kommer Gud att avsluta sitt frälsningsverk och träda in i vila. Därför har Gud, i verkets tre stadier, bara kommit i köttet två gånger för att själv utföra sitt verk bland människorna. Det beror på att bara ett av verkets tre stadier syftar till att visa människor hur de ska leva sitt liv, medan de andra två består av frälsningens verk. Endast genom att bli kött kan Gud leva sida vid sida med människan, uppleva världens lidande och leva i en vanlig kropp av kött. Endast på detta sätt kan han förse människorna med den praktiska väg de behöver som skapade varelser. Det är genom Guds inkarnation som människan får full frälsning från Gud och inte direkt från himlen som svar på sina böner. Eftersom människan är av kött har hon nämligen ingen möjlighet att se Guds ande, än mindre kan hon nalkas hans ande. Allt hon kan komma i kontakt med är den inkarnerade Gudens kött och det är bara med hjälp av det som hon kan förstå alla vägarna och alla sanningarna och motta fullständig frälsning. Den andra inkarnationen kommer att räcka för att rensa bort människans synder och rena henne fullständigt. Med den andra inkarnationen kommer följaktligen hela Guds verk i köttet att slutföras och betydelsen av Guds inkarnation att fulländas. Från den stunden kommer Guds verk i köttet att vara helt avslutat. Efter den andra inkarnationen kommer han inte att bli kött en tredje gång för sitt verk. Hela hans förvaltning kommer nämligen att ha nått sitt slut. Inkarnationen i den yttersta tiden kommer att till fullo ha vunnit hans utvalda folk, och hela mänskligheten som lever i den yttersta tiden kommer att ha inordnats efter sina slag. Han kommer inte längre att utföra frälsningsverket och inte heller kommer han att återvända till köttet för att bedriva någon verksamhet.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 117)

Vad människan har uppnått nu — hennes nuvarande mognad, kunskap, kärlek, lojalitet, lydnad och insikt — är resultat som har nåtts genom ordets dom. Det är tack vare ordet som du är i stånd att vara lojal och förbli stående intill denna dag. Nu inser människan att den inkarnerade Gudens verk verkligen är enastående och att det är mycket i det som hon inte kan uppnå och som är hemligheter och under. Därför har många fogat sig. En del har aldrig underordnat sig någon människa sedan den dag de föddes, men när de i dag ser Guds ord fogar de sig fullständigt utan att ens märka att de har gjort det, och de dristar sig inte att undersöka eller säga något annat. Mänskligheten har fallit under ordet och ligger slagen till marken under ordets dom. Om Guds ande talade direkt till människan skulle hela mänskligheten underordna sig rösten och falla ner utan uppenbarande ord, ungefär på samma sätt som Paulus föll till marken i ljusskenet på vägen till Damaskus. Men om Gud fortsatte att arbeta på det här sättet skulle människan aldrig kunna komma till insikt om sitt eget fördärv genom ordets dom och därigenom vinna frälsning. Endast genom att bli kött kan Gud personligen tala sina ord i öronen på varenda människa så att alla som har öron kan höra hans ord och ta emot hans domsverk genom ordet. Det är bara det att det här resultatet uppnås av hans ord, hellre än att Anden ska manifestera sig för att skrämma människan till underkastelse. Det är enbart genom detta praktiska och ändå enastående verk som människans gamla sinnelag — som legat dolt djupt inom henne i många år — kan avslöjas till fullo så att människan kan se det och förändra det. Allt detta är den inkarnerade Gudens praktiska verk i vilket han genom att tala och verkställa dom på ett praktiskt sätt uppnår resultaten av dom över människan med hjälp av ordet. Detta är den inkarnerade Gudens makt och betydelsen av Guds inkarnation. Den sker för att tillkännage den inkarnerade Gudens myndighet, för att tillkännage de resultat som uppnås genom ordets verk, och för att tillkännage att Anden har kommit i köttet och demonstrerar sin myndighet genom att döma människan med ordet. Även om hans kött utåt sett är en vanlig och normal människa, är det de resultat hans ord uppnår som visar att han är full av makt, att han är Gud själv och att hans ord är uttrycket för Gud själv. På det här sättet får hela mänskligheten se att han är Gud själv, att han är Gud själv som blev kött, att han inte får kränkas av någon, att ingen kan sätta sig över hans dom genom ordet och att ingen mörkrets kraft kan besegra hans makt. Människan underkastar sig honom helt och hållet på grund av att han är Ordet som blivit människa, på grund av hans auktoritet och på grund av hans dom genom ordet. Det verk som hans inkarnerade kött fört med sig är den auktoritet han besitter. Att han blir kött beror på att köttet också kan äga auktoritet och att han kan verka på ett praktiskt sätt bland människorna, på ett sådant sätt att det är synligt och påtagligt för människan. Detta verk är mycket mer realistiskt än det verk som utförs direkt av Guds ande, som besitter all makt, och dess resultat är också uppenbara. Det beror på att Guds inkarnerade kött kan tala och verka på ett praktiskt sätt. Hans kötts yttre form har ingen makt och kan nalkas av människan, medan däremot hans väsen har makt men denna makt är inte synlig för någon. När han talar och verkar är människan oförmögen att märka hans makts existens; detta underlättar för honom när han utför arbete av praktisk natur. All denna praktiska verksamhet kan ge resultat. Även om ingen människa inser att han har makt, förstår att man inte får kränka honom och inte ser hans vrede, uppnår han de avsedda resultaten med sina ord genom sin förtäckta auktoritet, sin dolda vrede och de ord han talar öppet. Med andra ord blir människan fullständigt övertygad av hans tonfall, hans stränga röst och all visdom i hans ord. På så sätt underkastar hon sig orden från den inkarnerade Guden, som till synes inte har någon auktoritet, och därmed uppfylls Guds mål att rädda människan. Detta är en annan sida av betydelsen av hans inkarnation: att tala mer realistiskt och låta hans ords verklighet få effekt på människan så att hon kan bevittna kraften i Guds ord. Så om inte detta verk utfördes med hjälp av inkarnationen skulle det följaktligen inte uppnå minsta resultat och skulle inte kunna frälsa syndare helt och hållet. Om inte Gud blev kött skulle han förbli Anden som är både osynlig och ogripbar för människan. Eftersom människan är en köttslig varelse tillhör hon och Gud två olika världar och besitter olika naturer. Guds ande är oförenlig med människan, som är av kött, och det finns helt enkelt inget sätt att upprätta relationer mellan dem, för att inte tala om att människan är oförmögen att förvandlas till en ande. Eftersom det är på det viset måste Guds ande bli en skapad varelse för att kunna utföra sitt ursprungliga verk. Gud kan både stiga upp till den högsta plats och ödmjuka sig själv för att bli en mänsklig varelse, verka bland människorna och leva mitt ibland dem, men människan kan inte stiga upp till den högsta plats och bli en ande, och än mindre kan hon sänka sig ner till den lägsta platsen. Det är därför Gud måste bli kött för att utföra sitt verk. Under den första inkarnationen kunde likaså endast den inkarnerade Gudens kött återlösa människan genom sin korsfästelse, eftersom det inte skulle ha funnits någon möjlighet för Guds ande att bli korsfäst som syndoffer för människan. Gud skulle genast kunna bli kött för att tjänstgöra som ett syndoffer för människan, men människan kunde inte genast stiga upp till himlen för att ta det syndoffer som Gud berett åt henne. Eftersom det är på det viset skulle det enda möjliga vara att be Gud fara fram och tillbaka några gånger mellan himmel och jord, inte att få människan att stiga upp till himlen för att ta emot sin frälsning, för människan hade fallit och dessutom kunde hon helt enkelt inte stiga upp till himlen, än mindre få tag på syndoffer. Därför var det nödvändigt för Jesus att komma bland människorna och personligen utföra det verk som människan helt enkelt inte kunde genomföra. Varje gång Gud blir kött är det för att det är absolut nödvändigt. Om något av stadierna kunde ha utförts direkt av Guds ande skulle han inte ha fogat sig i förödmjukelsen att bli inkarnerad.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 118)

Gud blev kött för att föremålet för hans verk inte är Satans ande eller någonting okroppsligt utan människan, som är av köttet och har fördärvats av Satan. Det är just på grund av att människans kött har fördärvats som Gud har gjort den köttsliga människan till föremålet för sitt verk; eftersom människan är föremålet för fördärv, har han dessutom gjort människan till det enda föremålet för sitt verk genom alla stadierna av sitt frälsningsverk. Människan är en dödlig varelse av kött och blod, och Gud är den ende som kan frälsa henne. Därför måste Gud bli kött med samma egenskaper som människan för att utföra sitt verk, så att hans verk kan uppnå bättre effekter. Gud måste bli kött för att utföra sitt verk, just på grund av att människan är köttslig och oförmögen att övervinna synden eller frigöra sig från köttet. Trots att den inkarnerade Gudens väsen och identitet skiljer sig mycket från människans väsen och identitet, är hans utseende ändå identiskt med människans. Han ser ut som en normal person och lever som en normal person, och de som ser honom kan inte se någon skillnad mot en normal person. Detta normala utseende och denna normala mänsklighet är tillräckligt för att han ska kunna utföra sitt gudomliga verk i normal mänsklighet. Hans kött låter honom utföra sitt verk i normal mänsklighet och hjälper honom att utföra sitt verk bland människor; hans normala mänsklighet hjälper honom dessutom att utföra frälsningens verk bland människor. Trots att hans normala mänsklighet har orsakat mycket tumult bland människor, har inte detta tumult påverkat de normala effekterna av hans verk. Kort sagt är det verk hans normala kött utför av största nytta för människan. Trots att de flesta människor inte accepterar hans normala mänsklighet, kan hans verk ändå vara effektivt och de här effekterna uppnås tack vare hans normala mänsklighet. Den saken råder det inget tvivel om. Hans verk i köttet ger människan tio eller tolv gånger mer än de uppfattningar som människor har om hans normala mänsklighet, och alla sådana uppfattningar kommer till sist att uppslukas av hans verk. Och den effekt som hans verk har uppnått, alltså den kunskap som människan har om honom, övergår vida människans uppfattningar om honom. Det finns ingen möjlighet att föreställa sig eller mäta det verk han utför i köttet, för hans kött är olikt varje köttslig människas; även om det yttre skalet är identiskt är inte innehållet detsamma. Hans kött ger upphov till många uppfattningar om Gud bland människor, men hans kött kan också låta människan erhålla mycket kunskap och kan även erövra varje människa som har ett liknande yttre skal. För han är inte bara en människa, utan Gud med en människas yttre skal och ingen kan helt utgrunda eller förstå honom. En osynlig och ogripbar Gud älskas och välkomnas av alla. Om Gud bara är en ande som är osynlig för människan är det så lätt för människan att tro på honom. Människan kan ge fantasin fria tyglar och välja vilken bild hon vill som Guds bild för att behaga och glädja sig själv. På så sätt kan människan utan några skrupler göra vadhelst hennes egen Gud tycker mest om och vill att hon ska göra. Dessutom anser människan att ingen är mer lojal och hängiven gentemot Gud än hon och att alla andra är hedniska hundar och illojala mot Gud. Man kan säga att detta är vad som eftersträvas av dem vars tro på Gud är vag och grundad på lärosatser; allesamman söker i stort sett samma sak, utan större variation. Det är bara bilderna av Gud i deras fantasier som skiljer sig åt, men innehållet är faktiskt detsamma.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 119)

Den enda anledningen till att den inkarnerade Guden har kommit i köttet är på grund av den fördärvade människans behov. Det är på grund av människans behov, inte Guds, och alla hans uppoffringar och lidanden sker för mänsklighetens skull, inte till förmån för Gud själv. Det finns inga fördelar och nackdelar eller belöningar för Gud; han ska inte bärga någon framtida skörd, förutom den han ursprungligen hade att fordra. Inget han gör och uppoffrar för mänskligheten är till för att han ska få stora belöningar, utan det är enbart till för mänsklighetens skull. Guds verk i köttet innefattar många ofattbara svårigheter, men de effekter som verket i slutändan åstadkommer överstiger vida effekterna av det verk som utförs direkt av Anden. Köttets verk medför mycket umbäranden och köttet kan inte besitta samma väldiga identitet som Anden och utföra samma övernaturliga gärningar som Anden; än mindre kan Gud i köttet ha samma myndighet som Anden. Men innehållet i det verk som utförs av detta oansenliga kött är vida överlägset innehållet i det verk som utförs direkt av Anden och själva detta kött är svaret på alla människans behov. För dem som ska bli frälsta, är värdet av att använda Anden långt sämre än av att använda köttet. Andens verk kan täcka hela universum, alla berg, floder, sjöar och hav, men köttets verk knyter an mer effektivt till varje person som han har kontakt med. Dessutom kan människan bättre förstå och lita på Guds kött som har påtaglig form och det kan fördjupa människans kunskap om Gud och göra att hans faktiska gärningar gör ett djupare intryck på människan. Andens verk är höljt i dunkel, det är svårt för dödliga varelser att begripa och ännu svårare för dem att se, så därför kan de bara förlita sig på ihåliga föreställningar. Köttets verk är däremot normalt och baserat på verkligheten, äger en rik visdom och är ett faktum som kan beskådas av människans fysiska öga; människan kan personligen uppleva visdomen i Guds verk och har inget behov av att använda sin rikliga fantasi. Detta är riktigheten hos och det verkliga värdet av det verk som Gud i köttet utför. Anden kan bara göra sådant som är osynligt för människan och svårt för henne att föreställa sig, exempelvis Andens upplysning, Andens beröring och Andens vägledning, och för människan som har ett intellekt har inte dessa någon tydlig innebörd. De ger bara en flyktig eller övergripande mening och kan inte instruera med ord. Det verk som utförs av Gud i köttet är däremot helt annorlunda: det har ord som ger noggrann vägledning, en tydlig vilja och tydliga krävda mål. Därför behöver människan inte famla runt eller använda sin fantasi, än mindre gissa sig fram. Detta är tydligheten hos köttets verk och vad som skiljer det så mycket från Andens verk. Andens verk lämpar sig bara för en begränsad omfattning och kan inte ersätta köttets verk. Köttets verk ger människan mycket mer exakta och nödvändiga mål och långt mer verklig, värdefull kunskap än Andens verk. Det verk som är av störst värde för den fördärvade människan är det som förser henne med precisa ord, tydliga mål att eftersträva och som kan ses och röras. Realistiskt verk och läglig vägledning är det enda som är anpassat till människans smaker, och endast riktigt verk kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Detta kan endast den inkarnerade Guden åstadkomma; den inkarnerade Guden är den ende som kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Även om Anden är Guds naturliga väsen kan den här sortens verk bara utföras av hans kött. Om Anden verkade på egen hand skulle inte hans verk kunna få någon effekt ‒ det är den enkla sanningen. Fastän de flesta människor har blivit Guds fiender på grund av detta kött, kommer de som är emot honom inte bara att sluta vara hans fiender när han avslutar sitt verk, utan de kommer till och med att bli hans vittnen. De kommer att bli de vittnen som har erövrats av honom, vittnen som är förenliga med honom och oskiljbara från honom. Han ska låta människan inse hur mycket hans verk i köttet betyder för henne och människan ska inse hur mycket detta kött betyder för syftet med hennes existens. Hon ska inse Guds verkliga värde för hennes tillväxt i livet och dessutom inse att detta kött kommer att bli en levande källa till liv som människan inte kan stå ut med att skiljas från. Fastän Guds inkarnerade kött inte på långt när går upp mot Guds identitet och position, och i människans ögon är oförenligt med hans verkliga status, kan det här köttet som varken äger Guds sanna avbild eller hans verkliga identitet utföra det verk som Guds Ande inte kan utföra direkt. Sådan är den verkliga betydelsen och det verkliga värdet av Guds inkarnation, och det är denna betydelse och detta värde som människan är oförmögen att förstå och erkänna. Alla människor ser upp till Guds Ande och ser ned på Guds kött, men oavsett hur de ser eller tänker överstiger köttets verkliga betydelse och värde vida Andens. Detta gäller naturligtvis bara den fördärvade mänskligheten. För alla som söker sanningen och längtar efter Guds framträdande kan Andens verk endast skänka påverkan eller inspiration, en känsla av förundran som är oförklarlig och ofattbar, och en känsla av att det är storartat, transcendent och beundransvärt men samtidigt ouppnåeligt och oåtkomligt för alla. Människan och Guds Ande kan bara betrakta varandra på avstånd, som om det är långt mellan dem, och de kan aldrig vara likadana, som om människan och Gud skiljs åt av ett osynligt gap. Detta är i själva verket en illusion som Anden gett människan och därför att Anden och människan inte är av samma slag, därför att Anden och människan aldrig ska existera i samma värld och därför att Anden inte besitter något av människan. Människan har alltså inget behov av Anden, för Anden kan inte direkt utföra det verk som människan är i störst behov av. Köttets verk erbjuder människan konkreta mål att sträva efter, tydliga ord och en känsla av att Gud är verklig och normal, att han är ödmjuk och vanlig. Även om människan må frukta honom har de flesta lätt att relatera till honom. Människan kan skåda hans ansikte och höra hans röst, och behöver inte se på honom på avstånd. Detta kött känns åtkomligt för människan, inte avlägset eller ofattbart utan synligt och påtagligt, för detta kött finns i samma värld som människan.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 120)

Alla de som lever i köttet måste ha mål att sträva mot för att förändra sitt sinnelag, och för att kunna lära känna Gud måste de bevittna Guds verkliga gärningar och verkliga ansikte. Båda kan bara uppnås genom Guds inkarnerade kött och båda kan bara åstadkommas av det normala och verkliga köttet. Det är därför inkarnationen är nödvändig och det är därför hela den fördärvade mänskligheten behöver den. Eftersom människor är skyldiga att känna Gud, måste bilderna av de vaga och övernaturliga gudarna förjagas från deras hjärtan, och eftersom de är skyldiga att göra sig av med sitt fördärvade sinnelag måste de först bli medvetna om sitt fördärvade sinnelag. Om människan enbart arbetar med att få bort bilderna av de vaga gudarna ur folks hjärtan, kommer hon inte att uppnå rätt effekt. Bilderna av de vaga gudarna i människors hjärtan kan inte blottas, kastas bort eller fördrivas helt och hållet enbart med hjälp av ord. Om man gör så, skulle det i slutändan ändå inte vara möjligt att röja bort dessa djupt rotade företeelser ur människorna. Endast genom att ersätta dessa vaga och övernaturliga företeelser med den praktiske Guden och den sanna bilden av Gud och få människor att gradvis lära känna dem kan den avsedda effekten uppnås. Människan inser att den Gud hon sökte i gångna tider är vag och övernaturlig. Det som kan åstadkomma denna effekt är inte Andens direkta ledarskap, än mindre en viss individs undervisning, utan den inkarnerade Guden. Människans föreställningar blottläggs när den inkarnerade Guden officiellt utför sitt verk, eftersom den inkarnerade Gudens normalitet och verklighet är motsatsen till den vaga och övernaturliga Guden i människans fantasi. Människans ursprungliga uppfattningar kan bara avslöjas genom att kontrasteras mot den inkarnerade Guden. Utan jämförelsen med den inkarnerade Guden skulle inte människans uppfattningar kunna avslöjas; utan verkligheten som kontrast skulle med andra ord inte de vaga företeelserna kunna avslöjas. Ingen är kapabel att utföra detta verk med hjälp av ord, och ingen är kapabel att uttrycka detta verk med hjälp av ord. Endast Gud själv kan utföra sitt eget verk och ingen annan kan utföra detta verk å hans vägnar. Oavsett hur rikt människan språk än må vara, är hon oförmögen att uttrycka Guds normalitet och verklighet i ord. Endast om Gud personligen verkar bland människor och visar fram sin gestalt och sitt väsen helt och hållet kan människan lära känna honom mer praktiskt och se honom tydligare. Denna effekt kan ingen köttslig människa åstadkomma. Guds Ande kan naturligtvis inte heller åstadkomma denna effekt. Gud kan rädda den fördärvade människan från Satans inflytande, men det verket kan inte åstadkommas direkt av Guds Ande, utan bara av det kött som Guds Ande bär, av Guds inkarnerade kött. Detta kött är både människa och Gud; en människa som äger normal mänsklighet och samtidigt Gud som äger full gudomlighet. Så fastän detta kött inte är Guds Ande och skiljer sig mycket från Anden, är det ändå den inkarnerade Guden själv — som är Anden och även köttet — som räddar människan. Oavsett vad han kallas är det i slutänden ändå Gud själv som frälser mänskligheten. För Guds Ande är oskiljaktig från köttet och köttets verk är också Guds Andes verk; det är bara det att detta verk inte utförs med hjälp av Andens identitet, utan görs i köttets identitet. Verk som måste utföras direkt av Anden kräver ingen inkarnation och verk som måste utföras av köttet kan inte utföras direkt av Anden, utan kan endast göras av den inkarnerade Guden. Detta är vad som krävs för detta verk och det är vad den fördärvade mänskligheten kräver. I de tre stadierna av Guds verk utfördes bara ett stadium direkt av Anden och de två återstående stadierna utförs av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det verk som utfördes av Anden under lagens tidsålder inbegrep inte att förändra människans fördärvade sinnelag och det hade inte heller något med människans kunskap om Gud att göra. Guds kötts verk under nådens tidsålder och rikets tidsålder innefattar däremot människans fördärvade sinnelag och hennes kunskap om Gud och är en viktig och avgörande del i frälsningsverket. Därför är den fördärvade mänskligheten i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning och i större behov av den inkarnerade Gudens direkta verk. Mänskligheten behöver den inkarnerade Guden till att vara en herde för henne, stötta henne, ge henne vatten och föda, döma och tukta henne, och hon behöver mer nåd och större försoning från den inkarnerade Guden. Endast Gud i köttet kan vara människans förtrogne, människans herde, människans ständigt närvarande hjälp — och därför är inkarnationen en nödvändighet idag liksom i gångna tider.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 121)

Människan har fördärvats av Satan och hon är den högste av alla Guds skapade varelser, så människan behöver Guds frälsning. Det är människan, inte Satan, som är föremålet för Guds frälsning, och det som skall frälsas är människans kött och människans själ, inte djävulen. Satan är föremålet för Guds förintelse, människan är föremålet för Guds frälsning och människans kött har fördärvats av Satan, så det första som ska frälsas måste vara människans kött. Människans kött har blivit grundligt fördärvat och det har blivit något som sätter sig upp mot Gud och till och med öppet motsätter sig och förnekar Guds existens. Detta fördärvade kött är helt enkelt alltför hårdnackat och det finns inget som är svårare att åtgärda eller förändra än köttets fördärvade sinnelag. Satan kommer in i människans kött för att ställa till oreda och han använder människans kött för att störa Guds verk och skada Guds plan, och på så sätt har människan blivit Satan och fiende till Gud. För att människan ska bli frälst måste hon först erövras. Det är därför Gud antar utmaningen och kommer i köttet för att utföra det verk han har för avsikt att göra och för att strida mot Satan. Hans mål är att rädda den fördärvade mänskligheten och att besegra och förinta Satan, som gör uppror mot honom. Han besegrar Satan genom sitt verk med att erövra människan medan han samtidigt räddar den fördärvade mänskligheten. På så sätt är det ett verk som löser två problem på en gång. Han verkar i köttet, talar i köttet och företar sig allt verk i köttet för att få bättre kontakt med människan och bättre kunna erövra henne. Den sista gången Gud blir kött kommer hans verk under de sista dagarna att avslutas i köttet. Han kommer att dela in alla människor efter deras slag, avsluta hela sin förvaltning och även avsluta hela sitt verk i köttet. När hela hans verk på jorden når sitt slut, kommer han att ha vunnit en total seger. Genom att verka i köttet kommer Gud att ha erövrat och vunnit mänskligheten helt och hållet. Innebär inte det att hela hans förvaltning kommer att ha nått sitt slut? När Gud avslutar sitt verk i köttet efter att fullständigt ha övervunnit Satan och segrat, kommer Satan inte längre att ha någon ytterligare möjlighet att fördärva människan. Det verk som Gud utförde i sin första inkarnation var att återlösa och förlåta människans synder. I dag utgörs verket av att erövra och vinna mänskligheten helt och hållet så att Satan inte längre kommer att ha någon möjlighet att utföra sitt värv utan har förlorat fullständigt och Gud kommer att vara fullkomligt segerrik. Detta är köttets verk och det verk som Gud själv utför.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 122)

Den inledande delen av Guds verks tre stadier utfördes direkt av Anden och inte av köttet. Den avslutande delen av Guds verks tre stadier utförs emellertid av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det mellanliggande stadiets återlösningsverk utfördes även det av Gud i köttet. Det viktigaste i hela det förvaltande verket är att rädda människan undan Satans inflytande. Det viktigaste verket är att erövra den fördärvade människan helt och hållet och därmed återställa den ursprungliga vördnaden för Gud i den erövrade människans hjärta och låta henne uppnå ett normalt liv, alltså det normala livet för en av Guds skapade varelser. Detta verk är helt avgörande och utgör kärnan i det förvaltande verket. Av frälsningsverkets tre stadier var det första stadiet under lagens tidsålder långt från det förvaltande verkets kärna. Det påminde bara lite svagt om frälsningsverket och utgjorde inte början på Guds verk med att rädda människor undan Satans herravälde. Verkets första stadium utfördes direkt av Anden, dels därför att när människan stod under lagen visste hon bara att följa lagen och hade inte mer sanning, och dels därför att verket under lagens tidsålder knappast inbegrep några förändringar av människans sinnelag och än mindre rörde verket att rädda människor från Satans styre. På så sätt avslutade Guds Ande detta ytterst enkla stadium av verket som inte berörde människans fördärvade sinnelag. Detta stadium av verket hade inte mycket med förvaltningens kärna att göra och hade ingen större samband med det officiella verket med människans frälsning, så Gud behövde inte bli kött för att utföra sitt verk personligen. Det verk som utförs av Anden är underförstått och outgrundligt, och det är oerhört skrämmande och oåtkomligt för människan; Anden är inte lämpad för att direkt utföra frälsningsverket och inte lämpad för att direkt förse människan med liv. Det mest lämpliga för människan är att förvandla Andens verk till ett förhållningssätt som ligger nära människan. Vad som är mest lämpligt för människan är alltså att Gud blir en vanlig, normal person för att utföra sitt verk. Detta kräver att Gud blir inkarnerad för att ersätta Andens verk, och för människan finns det inget mer lämpligt sätt för Gud att verka på. Av dessa verkets tre stadier utförs två av köttet och dessa två stadier är de viktigaste faserna i det förvaltande verket. De två inkarnationerna kompletterar och fullkomnar varandra. Det första stadiet av Guds inkarnation lade grunden för det andra stadiet och man kan säga att Guds två inkarnationer inte är oförenliga med varandra utan utgör en helhet. Dessa två stadier av Guds verk utförs av Gud i hans inkarnerade identitet därför att de är så viktiga för hela det förvaltande verket. Man skulle nästan kunna säga att utan det verk som Guds två inkarnationer utförde skulle hela det förvaltande verket ha stannat upp och verket med att frälsa mänskligheten skulle inte vara annat än tomt prat. Huruvida detta verk är viktigt eller inte beror på mänsklighetens behov, realiteten i mänsklighetens förfall och allvaret i Satans olydnad och störande av verket. Vem som är den rätte för uppgiften beror på vilken karaktär verket arbetaren utför har och hur viktigt det är. När det gäller vikten av detta verk och frågan om vilken arbetsmetod som ska användas — verk som utförs direkt av Guds Ande, verk som utförs av den inkarnerade Guden eller verk som utförs genom människan — är verk som utförs genom människan det första som ska elimineras. Med utgångspunkt från verkets natur och naturen hos Andens verk kontra köttets verk beslutas det slutligen att verk som utförs av köttet är bättre för människan och erbjuder fler fördelar än verk som utförs direkt av Anden. Detta är Guds tanke då det är dags att avgöra om verket ska utföras av Anden eller av köttet. Vart och ett av verkets stadier har en betydelse och en grund. De är inte grundlösa idéer och de utförs inte heller godtyckligt; det finns en klar visdom i dem. Sådan är sanningen bakom hela Guds verk. Det finns framför allt ännu mer av Guds plan i ett så stort verk som då den inkarnerade Guden är personligen verksam bland människor. Guds visdom och hela hans vara återspeglas således i alla hans handlingar, tankar och idéer när han verkar; detta är Guds vara som är mer konkret och systematiskt. Det är svårt för människan att få en uppfattning om dessa subtila tankar och idéer, det är svårt för henne att tro på dem och dessutom svårt för henne att känna till dem. Verk som utförs av människan följer generella principer, vilket är mycket tillfredsställande för människan. Men jämfört med Guds verk är skillnaden helt enkelt alltför stor; även om Guds gärningar är stora och Guds verk är av storartade mått, finns det bakom dem många små och exakta planer och arrangemang som människan inte kan föreställa sig. Vartenda stadium av hans verk följer inte bara bestämda principer utan innehåller också mycket som inte kan uttryckas med människors språk och det är sådant som är osynligt för människan. Oavsett om det är Andens eller den inkarnerade Gudens verk, innefattar vart och ett planerna för hans verk. Han verkar inte ogrundat och utför inte något oviktigt verk. När Anden verkar direkt är det utifrån hans målsättningar och när han blir människa (det vill säga när han förvandlar sitt yttre skal) för att verka är det ännu mer utifrån hans syfte. Varför skulle han annars gärna byta identitet? Varför skulle han annars gärna bli en person som betraktas som ringa och är förföljd?

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 123)

Hans verk i köttet är av den största betydelse, vilket sägs med syfte på verket, och den som slutligen avslutar verket är den inkarnerade Guden och inte Anden. Vissa tror att Gud en dag kanske ska komma till jorden och visa sig för människan för att sedan personligen döma hela mänskligheten och pröva människorna en efter en utan att utelämna någon. De som tänker på det viset känner inte till det här stadiet av inkarnationens verk. Gud dömer inte människorna en och en, och prövar inte människorna en och en; det vore inte domens verk att göra så. Är inte hela mänsklighetens fördärv av samma slag? Är inte alla människors väsen likadana? Vad som döms är mänsklighetens fördärvade väsen ‒ människans väsen som fördärvats av Satan ‒ och alla människans synder. Gud dömer inte människans futtiga och obetydliga fel. Domens verk är representativt och utförs inte särskilt för en viss person. Snarare är det ett verk som innebär att en grupp människor döms i syfte att representera domen över hela mänskligheten. Genom att personligen utföra sitt verk på en grupp människor använder den inkarnerade Guden sitt verk för att representera verket med hela mänskligheten, varefter det gradvis sprider sig. Det är likadant med domens verk. Gud dömer inte en viss sorts individ eller en viss grupp människor, utan han dömer hela mänsklighetens orättfärdighet, exempelvis människans motstånd mot Gud, hennes vanvördnad mot honom eller störande av hans verk och så vidare. Vad som döms är mänsklighetens väsen av motstånd mot Gud och det här verket är de sista dagarnas erövrande verk. Det verk och det ord av den inkarnerade Guden som människan bevittnar är domens verk inför den stora vita tronen under de sista dagarna, något som människan förr i tiden begrep. Det verk som i dag utförs av den inkarnerade Guden är just domen inför den stora vita tronen. Den inkarnerade Guden av idag är den Gud som dömer hela mänskligheten under de sista dagarna. Detta kött och hans verk, ord och hela sinnelag utgör Gud i hans helhet. Trots att hans verks har begränsad omfattning och inte direkt berör hela universum, är kärnan i domsverket den direkta domen av hela mänskligheten – inte bara för Kinas utvalda folks skull eller för ett litet antal människors skull. Fastän det verk som Gud i köttet utför inte omfattar och berör hela universum, representerar det verket med hela universum. Och när han avslutat det verk som hans kötts verk omfattar kommer han genast att utvidga detta verk till hela universum, på samma sätt som Jesu evangelium spreds genom hela universum efter hans uppståndelse och himmelsfärd. Oavsett om det är Andens verk eller köttets verk har det begränsad omfattning men representerar verket med hela universum. I de sista dagarna framträder Gud för att utföra sitt verk under sin inkarnerade identitet, och den inkarnerade Guden är den Gud som dömer människan inför den stora vita tronen. Oavsett om han är Anden eller köttet, är den Gud som utför domens verk samme Gud som dömer mänskligheten i de sista dagarna. Den definitionen baseras på hans verk och inte på hans yttre framträdande eller flera andra faktorer. Fastän människan har olika uppfattningar om dessa ord, kan ingen förneka det faktum att den inkarnerade Guden dömer och erövrar hela mänskligheten. Oavsett vad människan tycker om det, talar fakta trots allt för sig själva. Ingen kan säga att ”verket utförs av Gud, men köttet är inte Gud”. Det vore nonsens, för detta verk kan inte utföras av någon annan än Gud i köttet. Eftersom detta verk redan har fullbordats ska Guds verk med att döma människan inte utföras en andra gång efter detta verk. Gud i sin andra inkarnation har redan avslutat hela det förvaltande verket och det kommer inte att finnas något fjärde stadium av Guds verk. Eftersom den som döms är människan, som är kött och har fördärvats och det inte är Satans ande som döms direkt, utförs inte domens verk i den andliga världen utan bland människorna.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 124)

Ingen är mer lämpad och kvalificerad för verket att döma fördärvet av människans kött än den inkarnerade Guden. Om domen verkställdes direkt av Guds Ande skulle den inte vara allomfattande. Dessutom skulle ett sådant verk vara svårt för människor att acceptera eftersom Anden inte kan komma ansikte mot ansikte med människan och på grund av det skulle inte effekterna vara omedelbara, än mindre skulle människan kunna skåda Guds oantastliga sinnelag mer klart. Satan kan bara besegras helt om Gud i köttet dömer mänsklighetens fördärv. Eftersom Gud i köttet är likadan som människan som äger en normal mänsklighet, kan han direkt döma människans orättfärdighet; detta är tecknet på hans inneboende helighet och hans utomordentlighet. Gud är den ende som är kvalificerad och i stånd att döma människan, för han besitter sanningen och rättfärdigheten och därmed kan han döma henne. De som saknar sanningen och rättfärdigheten är inte lämpade att döma andra. Om det här verket utfördes av Guds Ande skulle det inte vara en seger över Satan. Anden är till sin natur mer upphöjd än dödliga varelser och Guds Ande är av naturen helig och segrar över köttet. Om Anden utförde detta verk direkt, skulle han inte kunna döma all människans olydnad och avslöja all människans orättfärdighet. Domens verk utförs nämligen också genom människans föreställningar om Gud och människan har aldrig haft några föreställningar om Anden, så därför kan inte Anden uppenbara människans orättfärdighet bättre, än mindre avslöja denna orättfärdighet fullständigt. Den inkarnerade Guden är fienden för alla dem som inte känner honom. Genom att döma människans föreställningar och motstånd mot honom blottar han all mänsklighetens olydnad. Effekterna av hans verk i köttet är mer uppenbara än effekterna av Andens verk. Därför verkställs inte domen över hela mänskligheten direkt av Anden utan är den inkarnerade Gudens verk. Gud i köttet kan ses och beröras av människan och Gud i köttet kan erövra henne helt och hållet. I sitt förhållande till den inkarnerade Guden går människan från motstånd till lydnad, från förföljelse till acceptans, från uppfattning till kunskap och från avvisande till kärlek. Det här är effekterna av den inkarnerade Gudens verk. Människan kan bara bli frälst genom att acceptera hans dom, lär bara gradvis känna honom genom orden från hans mun, erövras av honom medan hon motsätter sig honom och tar emot livsförsörjningen från honom under det att hon accepterar hans tuktan. Allt detta är den inkarnerade Gudens verk och inte verk av Gud under hans identitet som Anden. Det verk som den inkarnerade Guden utför är det största och mest djupgående verket, och de två stadierna av inkarnationens verk är den avgörande delen av de tre stadierna i Guds verk. Människans djupgående fördärv är ett stort hinder för den inkarnerade Gudens verk. I synnerhet är det verk som utförs på de sista dagarnas människor oerhört svårt, omgivningen är fientlig och alla sorters människor är av usel kaliber. Men vid slutet av detta verk kommer det ändå att uppnå verklig effekt, utan några brister; det här är effekten av köttets verk och denna effekt är mer övertygande än effekten av Andens verk. Guds verks tre stadier ska avslutas i köttet och måste avslutas av den inkarnerade Guden. Det viktigaste och mest avgörande verket utförs i köttet och människans frälsning måste utföras personligen av Gud i köttet. Även om hela mänskligheten anser att Gud i köttet inte har något samband med människan, påverkar detta kött i själva verket hela mänsklighetens öde och existens.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 125)

Varje stadium av Guds verk är till för hela mänskligheten och vänder sig till hela mänskligheten. Även om det är hans verk i köttet, är det ändå riktat till hela mänskligheten; han är hela mänsklighetens Gud och alla skapade och icke skapade varelsers Gud. Hans verk i köttet har ett begränsat omfång och även föremålet för detta verk är begränsat, men varje gång han blir kött för att utföra sitt verk väljer han ett föremål för detta verk som är maximalt representativt. Han väljer inte en grupp enkla och oansenliga människor att bearbeta, utan som föremålet för sitt verk plockar han i stället ut en grupp personer som är i stånd att vara representanter för hans verk i köttet. Den här gruppen väljs ut därför att omfattningen av hans verk i köttet är begränsad och den förbereds särskilt för hans inkarnerade kött och väljs ut speciellt för hans verk i köttet. Guds urval av föremål för sitt verk är inte ogrundat, utan följer en bestämd princip: Föremålet för verket måste vara till gagn för den inkarnerade Gudens verk och måste kunna representera hela mänskligheten. Judarna kunde till exempel representera hela mänskligheten då det gällde att acceptera Jesu personliga återlösning och kineserna kan representera hela mänskligheten då det gäller att acceptera den inkarnerade Gudens personliga erövring. Det finns en grund till att judarna fick representera hela mänskligheten och det finns också en grund till att det kinesiska folket får representera hela mänskligheten i fråga om att acceptera Guds personliga erövring. Ingenting uppenbarar återlösningens betydelse mer än det återlösande verk som utfördes bland judarna, och ingenting uppenbarar det erövrande verkets grundlighet och framgång mer än det erövrande verket bland det kinesiska folket. Den inkarnerade Gudens verk och ord tycks bara rikta sig till en liten grupp människor, men i själva verket är hans verk inom denna lilla grupp verket i hela universum och hans ord riktas till hela mänskligheten. När hans verk i köttet når sitt slut kommer de som följer honom att börja sprida det verk han har utfört bland dem. Det bästa med hans verk i köttet är att han kan lämna exakta ord och uppmaningar liksom sin precisa vilja för mänskligheten till dem som följer honom, så att hans anhängare efteråt mer noggrant och konkret kan förmedla hela hans verk i köttet och hans vilja för hela mänskligheten till dem som accepterar denna väg. Det är bara det verk Gud i köttet utför bland människor som verkligen åstadkommer det faktum att Gud är och lever tillsammans med människan. Det är bara detta verk som uppfyller människans önskan att skåda Guds ansikte, bevittna Guds verk och höra Guds personliga ord. Den inkarnerade Guden avslutar den tidsålder då endast Jehovas ryggtavla var synlig för mänskligheten och han avslutar också den tidsålder då mänskligheten trodde på den vaga Guden. Framför allt för Guds verk i hans sista inkarnation hela mänskligheten in i en tidsålder som är mer realistisk, mer praktisk och mer behaglig. Han inte bara avslutar lagens och dogmernas tidsålder, utan vad som är viktigare är att han låter mänskligheten se en Gud som är verklig och normal, som är rättfärdig och helig, som öppnar upp förvaltningsplanens verk och förevisar mänsklighetens hemligheter och slutmål, som skapade mänskligheten och slutför det förvaltande verket — och som har varit gömd i tusentals år. Han för vaghetens tidsålder till ett fullständigt slut, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten ville söka Guds ansikte men inte kunde, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten tjänade Satan och leder hela mänskligheten ända in i en fullkomligt ny era. Allt detta är resultatet av det verk som den inkarnerade Guden utför istället för Guds Ande. När Gud verkar i sitt kött, söker och famlar inte längre de som följer honom efter dessa ting som både tycks existera och inte existera, och de upphör att gissa vad den vaga Guden vill. När Gud sprider sitt verk i köttet, kommer de som följer honom att vidarebefordra det verk han har utfört i köttet till alla religioner och samfund, och de kommer att förmedla alla hans ord till hela mänsklighetens öron. Allt de som tar emot hans evangelium hör kommer att vara hans verks fakta, sådant som människan personligen sett och hört, och det kommer att vara fakta och inte hörsägen. Dessa fakta är de bevis som han sprider verket med och samtidigt de verktyg han använder för att sprida verket. Om inte fakta existerade skulle hans evangelium inte spridas över alla länder och till alla platser; utan fakta och med enbart människans fantasier skulle han aldrig kunna utföra verket med att erövra hela universum. Anden är ogripbar och osynlig för människan och Andens verk kan inte ge människan några ytterligare bevis eller fakta om Guds verk. Människan kommer aldrig att skåda Guds verkliga ansikte och kommer alltid att tro på en vag Gud som inte existerar. Människan kommer aldrig att skåda Guds ansikte och kommer heller aldrig att höra ord uttalas personligen av Gud. Människans föreställningar är trots allt tomma och kan inte ersätta Guds verkliga ansikte; Guds inneboende sinnelag och Guds eget verk kan inte imiteras av människan. Den osynlige Guden i himlen och hans verk kan bara föras till jorden av den inkarnerade Guden som personligen utför sitt verk bland människor. Det här är det mest perfekta sättet som Gud framträder för människan på — människan ser Gud och lär känna hans verkliga ansikte, och det kan inte åstadkommas av en Gud som inte inkarnerats. När Gud nu har utfört sitt verk till detta stadium har det redan uppnått optimal effekt och varit en fullständig framgång. Den inkarnerade Gudens personliga verk har redan fullbordat nittio procent av hela hans förvaltningsverk. Detta kött har gett hela hans verk en bättre början och sammanfattat hela hans verk, och det har offentliggjort hela hans verk och gett hela detta verk en sista grundlig påfyllning. Hädanefter kommer det inte att finnas någon annan inkarnerad Gud som utför det fjärde stadiet av Guds verk och den tredje inkarnationen av Gud kommer inte att utföra något ytterligare underbart verk.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 126)

Varje stadium av verk som Gud i köttet utför representerar hans verk för hela tidsåldern och representerar inte som människans verk en viss tidsperiod. Slutet på hans sista inkarnations verk innebär sålunda inte att hans verk har nått ett fullständigt slut, för hans verk i köttet representerar hela tidsåldern och inte bara den tidsperiod då han utför sitt verk i köttet. Det är bara det att han avslutar sitt verk för hela tidsåldern under den tid då han är i köttet, varefter det sprider sig till alla platser. När den inkarnerade Guden har fullbordat sin verksamhet kommer han att anförtro sitt framtida verk åt dem som följer honom. På så sätt kommer hans verk under hela tidsåldern att fortsätta utföras utan avbrott. Verket under hela inkarnationens tidsålder ska inte anses vara helt avslutat förrän det har spridit sig genom hela universum. Den inkarnerade Gudens verk inleder en ny era och de som fortsätter hans verk är de människor som används av honom. Det verk som människan utför sker helt inom ramen för den inkarnerade Gudens verksamhet och kan inte gå utöver denna omfattning. Om den inkarnerade Guden inte kommer för att utföra sitt verk, är inte människan i stånd att avsluta den gamla tidsåldern och starta en ny era. Det verk som människan utför ligger enbart inom hennes mänskligt genomförbara pliktområde och representerar inte Guds verk. Endast den inkarnerade Guden kan komma och fullborda det verk som han har att utföra och ingen kan göra detta å hans vägnar. Vad jag talar om handlar naturligtvis om inkarnationens verk. Denna inkarnerade Gud utför först ett steg av verk som inte överensstämmer med människans föreställningar, och sedan utför han mer verk som inte överensstämmer med människans föreställningar. Syftet med verket är att erövra människan. Dels stämmer inte Guds inkarnation med människans föreställningar, dels utför han mer verk som inte stämmer med människans föreställningar, och det gör att människan utvecklar ännu mer kritiska åsikter om honom. Han utför bara erövringens verk bland människor som har otaliga uppfattningar om honom. Oavsett hur de behandlar honom kommer alla människor att ha underkastats hans herravälde när han har fullbordat sin verksamhet. Detta verks faktum återspeglas inte bara bland kineser utan representerar hur hela mänskligheten ska erövras. De effekter som uppnås på dessa människor förebådar de effekter som ska uppnås på hela mänskligheten, och effekterna av det verk han utför i framtiden kommer till och med att mer och mer överstiga effekterna på dessa människor. Det verk som Gud i köttet utför omges inte av väldiga fanfarer och är inte heller höljt i dunkel. Det är påtagligt och verkligt, och det är verk där ett och ett är lika med två. Det är inte dolt för någon och vilseleder inte heller någon. Vad folk ser är verkligt och äkta och vad människan vinner är verklig sanning och kunskap. När verket avslutas kommer människan att ha en ny kunskap om honom och de som verkligen söker Gud kommer inte längre att ha några föreställningar om honom. Det här är inte bara hans verks effekt på kineser, utan det representerar effekten av hans verk med att erövra hela mänskligheten. Ingenting är nämligen till mer nytta för verket med att erövra hela mänskligheten än detta kött, detta kötts verk och allt som rör detta kött. Allt detta är till nytta för hans verk i dag liksom för hans framtida verk. Detta kött ska erövra hela mänskligheten och vinna hela mänskligheten. Det finns inget bättre verk genom vilket hela mänskligheten ska få skåda Gud, lyda Gud och lära känna Gud. Det verk som människan utför representerar bara en begränsad utsträckning, men när Gud utför sitt verk talar han inte till en viss person utan till hela mänskligheten och alla dessa som accepterar hans ord. Det slut han förkunnar är slutet för alla människor, inte bara slutet för en viss person. Han favoriserar inte någon och missgynnar inte heller någon utan han verkar för och talar till hela mänskligheten. Denna inkarnerade Gud har därmed redan delat in hela mänskligheten efter deras slag, dömt hela mänskligheten och ordnat ett lämpligt slutmål för hela mänskligheten. Fastän Gud bara utför sitt verk i Kina har han i själva verket redan beslutat om hela universums verk. Han kan inte vänta tills hans verk har spridit sig till hela mänskligheten innan han gör sina uttalanden och åtgärder steg för steg. Vore det inte för sent då? Nu är han fullt kapabel att fullborda det framtida verket i förväg. Eftersom den som verkar är Gud i köttet, utför han gränslöst verk med en begränsad omfattning, och därefter ska han se till att människan fullgör den plikt som hon har att fullgöra; det här är principen för hans verk. Han kan bara leva tillsammans med människan en tid och kan inte följa med henne tills hela erans verk är avslutat. Det är för att han är Gud som han förutsäger sitt framtida verk. Sedan ska han med sina ord dela in hela mänskligheten efter dess slag och mänskligheten kommer att träda in i hans stegvisa verk i enlighet med hans ord. Ingen ska komma undan och alla måste praktisera i enlighet med detta. I framtiden ska tidsåldern följaktligen vägledas av hans ord och inte av Anden.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 127)

Människans kött har fördärvats av Satan och blivit kraftigt förblindat och skadat i grunden. Den främsta orsaken till att Gud verkar personligen i köttet är att föremålet för hans frälsning är människan som är köttslig, och att Satan också använder sig av människans kött för att störa Guds verk. Striden med Satan är egentligen verket med att erövra människan och samtidigt är människan föremålet för Guds frälsning. På så sätt är den inkarnerade Gudens verk en nödvändighet. Satan fördärvade människans kött och människan blev Satan förkroppsligad och det som Gud ska besegra. Därför äger verket med att strida mot Satan och rädda mänskligheten rum på jorden, och för att strida mot Satan måste Gud bli människa. Det här är ett ytterst praktiskt verk. När Gud verkar i köttet, strider han egentligen mot Satan i köttet. När han verkar i köttet, utför han sitt verk i den andliga världen och gör hela sitt verk i den andliga världen verkligt på jorden. Den som erövras är människan som är olydig mot honom, den som besegras är förkroppsligandet av Satan (det är naturligtvis också människan) som är hans fiende, och den som i slutändan blir frälst är också människan. Därför är det ännu mer nödvändigt för honom att bli en människa som har det yttre skalet av en skapad varelse, så att han verkligen kan strida mot Satan, erövra människan, som är olydig mot honom och har samma yttre skal som han, och frälsa människan som har samma yttre skal som han och har skadats av Satan. Hans fiende är människan, föremålet för hans erövring är människan och föremålet för hans frälsning är människan, som skapades av honom. Därför måste han bli människa, och därmed blir hans verk mycket lättare. Han kan besegra Satan och erövra mänskligheten, och dessutom kan han frälsa mänskligheten. Trots att det här köttet är normalt och verkligt, är han inget vanligt kött: Han är inte kött som bara är mänskligt, utan kött som är både mänskligt och gudomligt. Det är så han skiljer sig från människan och det är detta som är tecknet på Guds identitet. Endast kött som detta kan utföra det verk han avser att göra, fullgöra den inkarnerade Gudens verksamhet och fullborda hans verk bland människorna. Om det inte vore på det viset skulle hans verk bland människorna alltid vara tomt och bristfälligt. Även om Gud kan kämpa mot Satans ande och komma segrande ur striden, kan den fördärvade människans gamla natur aldrig lösas upp, och de som är olydiga mot Gud och motsätter sig honom kan aldrig verkligen komma under hans herravälde. Han kan alltså aldrig erövra mänskligheten och aldrig vinna hela mänskligheten. Om inte hans verk på jorden kan lösas, kommer hans förvaltning aldrig att ta slut och hela mänskligheten kommer inte att kunna träda in i vilan. Om Gud inte kan träda in i vilan tillsammans med alla sina skapade varelser kommer detta förvaltningsverk aldrig att nå någon framgång och följden blir att Guds härlighet försvinner. Trots att hans kött inte har någon auktoritet, kommer det verk han utför att ha åstadkommit sin effekt. Detta är hans verks oundvikliga riktning. Oavsett om hans kött besitter auktoritet eller inte, är han Gud själv så länge som han är kapabel att utföra Guds eget verk. Oavsett hur normalt och vanligt detta kött är, kan han utföra det verk han har att göra, för detta kött är Gud och inte bara en människa. Anledningen till att detta kött kan utföra det verk som inte människan kan utföra är att hans inre väsen är olikt alla människors, och anledningen till att han kan frälsa människan är att hans identitet skiljer sig från alla människors. Detta kött är så viktigt för mänskligheten, därför att han är människa och i ännu högre grad Gud, därför att han kan utföra det verk som ingen vanlig köttslig människa kan utföra och därför att han kan frälsa den fördärvade människan som lever tillsammans med honom på jorden. Trots att den inkarnerade Guden är identisk med människan, är han viktigare för mänskligheten än någon aktad person för han kan utföra det verk som inte Guds Ande kan utföra, han är mer kapabel än Guds Ande att vittna om Gud själv och han är mer kapabel än Guds Ande att vinna mänskligheten helt och hållet. Även om detta kött är normalt och vanligt gör hans bidrag till mänskligheten och hans betydelse för mänsklighetens existens honom synnerligen värdefull, och detta kötts verkliga värde och betydelse är omätligt för varje människa. Även om det här köttet inte kan förgöra Satan direkt, kan han använda sitt verk till att erövra mänskligheten och besegra Satan och få honom att helt underkasta sig hans herravälde. Det är tack vare att Gud är inkarnerad som han kan besegra Satan och rädda mänskligheten. Han förgör inte Satan direkt, utan blir kött för att utföra verket med att erövra mänskligheten som har fördärvats av Satan. På så sätt är han bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna och bättre i stånd att rädda den fördärvade människan. Den inkarnerade Gudens seger över Satan bär starkare vittnesbörd och är mer övertygande än om Guds Ande förintat Satan direkt. Gud i köttet är bättre i stånd att hjälpa människan lära känna Skaparen och bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 128)

Gud har kommit till jorden för att utföra sitt verk bland människorna, för att personligen uppenbara sig för människan och låta människan skåda honom; är det något litet? Det är verkligen någonting! Det är inte så som människan föreställer sig, att Gud har kommit så att människan kan titta på honom, så att människan kan förstå att Gud är verklig och inte vag eller ihålig, och att Gud är upphöjd men också ödmjuk. Kan det vara så enkelt? Det är precis just för att Satan har fördärvat människans kött, och människan är den som Gud avser att frälsa, som Gud måste ta på sig köttet för att strida med Satan och personligen vara en herde för människan. Endast detta är till gagn för hans verk. Guds två inkarnerade kött har funnits för att besegra Satan, och har också funnits för att bättre frälsa människan. Detta är för att den som strider med Satan bara kan vara Gud, vare sig det är Guds Ande eller Guds inkarnerade kött. Kort sagt kan det inte vara änglarna som strider med Satan, än mindre kan det vara människan som har fördärvats av Satan. Änglarna har ingen makt att utkämpa denna strid och människan är ännu mer kraftlös. Så om Gud önskar påverka människans liv, om han vill komma personligen till jorden för att frälsa människan, då måste han personligen bli kött – det vill säga, han måste personligen ta på sig köttet och med sin inneboende identitet och det verk han måste utföra komma bland människorna och personligen frälsa människan. Om inte, om det var Guds Ande eller människan som utförde detta verk, då skulle denna strid för alltid misslyckas med att åstadkomma sin effekt, och skulle aldrig upphöra. Först när Gud blir kött för att personligen gå i krig mot Satan bland människorna har människan en chans till frälsning. Dessutom är det först då som Satan står med skammen, och lämnas utan några möjligheter att utnyttja eller några planer att verkställa. Det verk som utförs av den inkarnerade Guden är ouppnåeligt för Guds Ande, och ännu mer omöjligt för någon köttslig människa att utföras på Guds vägnar, för det verk Gud utför är för människans livs skull, och för att förändra människans fördärvade sinnelag. Om människan skulle delta i denna strid, skulle hon bara fly i eländig oreda, och skulle helt enkelt vara oförmögen att ändra på sitt fördärvade sinnelag. Hon skulle vara oförmögen att rädda människan från korset, eller att erövra hela den upproriska mänskligheten, utan skulle bara kunna utföra lite gammalt verk som inte går utöver principer eller något annat verk som inte har med Satans nederlag att göra. Så varför bry sig? Vad är meningen med ett verk som inte kan vinna mänskligheten, än mindre besegra Satan? Alltså kan striden med Satan bara utkämpas av Gud själv, och det skulle helt vara omöjligt för människan att göra det. Människans plikt är att lyda och att följa, för människan är oförmögen att göra sådana verk som att skapa himlarna och jorden, och inte heller kan hon utföra verket att strida mot Satan. Människan kan bara tillfredsställa Skaparen under Guds eget ledarskap, genom vilket Satan besegras; detta är det enda människan kan göra. Och varje gång en ny strid tar sin början, det vill säga varje gång den nya tidsålderns verk börjar, utförs alltså detta verk personligen av Gud själv, och genom det leder han hela tidsåldern och öppnar en ny väg för hela mänskligheten. Varje ny tidsålders gryning är en ny början i striden med Satan, genom vilken människan träder in i ett nyare, vackrare rike och en ny tidsålder som leds personligen av Gud själv. Människan är herre över alla ting, men de som har vunnits kommer att bli frukterna av alla strider med Satan. Satan är fördärvaren av alla ting, han är förloraren i slutet av alla strider, och även den som kommer att bestraffas efter dessa strider. Av Gud, människan och Satan är det bara Satan som kommer att bli avskydd och förkastad. Samtidigt blir de som vanns av Satan men inte tas tillbaka av Gud att de som mottar straff på Satans vägnar. Av dessa tre borde bara Gud tillbes av alla ting. De som fördärvades av Satan men tas tillbaka av Gud och som följer Guds väg, blir samtidigt de som kommer att ta emot Guds löfte och döma de onda åt Gud. Gud kommer helt säkert att segra och Satan kommer helt säkert att besegras, men bland människorna finns det de som vinner och de som förlorar. De som vinner kommer att tillhöra segrarna, och de som förlorar kommer att tillhöra förlorarna; detta är klassificeringen av var och en efter sort, det är det definitiva slutet på hela Guds verk; det är också målet för hela Guds verk, och det kommer aldrig att förändras. Kärnan i det huvudsakliga verket i Guds förvaltningsplan är inriktad på människans frälsning, och Gud blir kött först och främst för denna kärnas skull, för detta verks skull, och för att besegra Satan. Första gången Gud blev kött var det också för att besegra Satan: Han blev personligen kött, och blev personligen fastspikad på korset, för att fullända den första stridens verk, som var mänsklighetens försoning. På samma sätt utförs också detta skede av verket personligen av Gud, som har blivit kött för att utföra sitt verk bland människorna, för att personligen tala sina ord och låta människan se honom. Naturligtvis är det oundvikligt att han också utför en del annat verk längs vägen, men huvudskälet till att han utför sitt verk personligen är att besegra Satan, erövra hela mänskligheten och vinna dessa människor. Och därför är Guds inkarnations verk verkligen någonting. Om hans syfte bara var att visa människan att Gud är ödmjuk och dold, och att Gud är verklig, om det bara var för att göra detta verk, då skulle det inte finnas något behov av att bli kött. Även om Gud inte blev kött, skulle han kunna uppenbara sin ödmjukhet och doldhet, sin storhet och helighet, direkt till människan, men sådana ting har inget att göra med verket att förvalta mänskligheten. De kan inte frälsa människan eller göra henne fulländad, än mindre kan de besegra Satan. Om Satans nederlag endast inbegrep Anden som stred mot en ande, då skulle sådant verk ha ännu mindre praktiskt värde; det skulle inte kunna vinna människan och skulle förstöra människans öde och utsikter. Guds verk idag är därför av djupgående betydelse. Det är inte bara till för att människan skall få se honom, eller för att människans ögon skall öppnas, eller för att förse henne med lite drivkraft och uppmuntran; sådant verk har ingen betydelse. Om du bara kan tala om detta slags kunskap, då bevisar det att du inte känner till den sanna betydelsen av Guds inkarnation.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 129)

Varje stadium av verk som Gud utför har sin egen praktiska betydelse. På den tiden, när Jesus kom, var han en man och när Gud kommer den här gången är han en kvinna. Av detta kan du kan se att Gud skapade både man och kvinna för sitt verks skull, och han gör inte skillnad mellan könen. När hans Ande kommer kan han iklä sig det kött han behagar och det köttet kan representera honom. Så länge det är hans inkarnerade kött kan det representera Gud, vare sig det är manligt eller kvinnligt. Om Jesus hade framträtt som en kvinna när han kom, det vill säga om den Helige Ande hade avlat en liten flicka och inte en pojke, skulle det stadiet av verket ändå ha fullbordats. I så fall skulle verkets nuvarande stadium ha fullbordats av en man istället, men verket skulle likväl ha fullbordats. Båda stadiernas verk är lika viktiga och ingetdera av stadierna upprepas eller står i strid med det andra. När Jesus vid den tiden utförde sitt verk kallades han den ende Sonen, och ”Son” förutsätter manligt kön. Varför nämns inte den ende Sonen i det nuvarande stadiet? Därför att verkets krav har gjort det nödvändigt med ett annat kön än det som Jesus hade. Gud gör ingen skillnad mellan könen. Han utför sitt verk som han behagar och när han gör det är han inte underkastad några begränsningar, utan är helt fri. Likväl har alla verkets stadier sin egen praktiska betydelse. Gud blev kött två gånger och det är självklart att hans inkarnation i de sista dagarna är den allra sista. Han har kommit för att offentliggöra alla sina gärningar. Om han inte blev kött för att personligen utföra verk som människan ska bevittna i detta stadium, skulle hon för evigt klamra sig fast vid föreställningen att Gud enbart är manlig, inte kvinnlig. Dessförinnan trodde hela människosläktet att Gud bara kunde vara man och att en kvinna inte kunde kallas Gud, för hela mänskligheten menade att män hade auktoritet över kvinnor. De trodde inte att en kvinna, utan bara män, kunde skaffa sig auktoritet. Dessutom sa de till och med att mannen är kvinnans överhuvud och att kvinnan måste lyda mannen och inte kunde överglänsa honom. Förr i tiden, när det sades att mannen var kvinnans överhuvud, syftade man på Adam och Eva sedan de hade lurats av ormen ‒ inte på mannen och kvinnan så som de skapats av Jehova i begynnelsen. Naturligtvis måste en kvinna lyda och älska sin man och en man måste lära sig att livnära och försörja sin familj. Det här är de lagar och förordningar som Jehova fastställt och som mänskligheten måste foga sig efter under livet på jorden. Jehova sa till kvinnan: ”Din åtrå skall vara till din make, och han skall råda över dig.” Han sa så enbart för att människorna (alltså både män och kvinnor) skulle kunna leva normala liv under Jehovas herravälde, och för att människornas liv skulle kunna ha en struktur och inte förlora sin rätta ordning. Därför utformade Jehova lämpliga regler för hur man och kvinna bör agera, men det gällde bara i relation till alla de skapade varelser som lever på jorden och hade inget med Guds inkarnerade kött att göra. Hur skulle Gud kunna vara likadan som sina skapade varelser? Hans ord riktades endast till det människosläkte som han skapat; det var för att människorna skulle leva ett normalt liv som han fastställde regler för mannen och kvinnan. I begynnelsen, när Jehova skapade mänskligheten, gjorde han två typer av människor, man och kvinna, och därför finns uppdelningen i man och kvinna i hans inkarnerade kött. Han avgjorde inte sitt verk utifrån de ord han talade till Adam och Eva. De två gånger han har blivit kött har bestämts helt i enlighet med hans resonemang då han först skapade mänskligheten. Han har med andra ord fullbordat sina två inkarnationers verk utifrån hur mannen och kvinnan var innan de blev fördärvade. Om mänskligheten tog de ord som Jehova sa till Adam och Eva sedan de lurats av ormen och tillämpade dem på Guds inkarnations verk, skulle då inte Jesus också ha varit tvungen att älska sin hustru så som han borde? Skulle Gud i så fall fortfarande vara Gud? Och skulle han då fortfarande kunna slutföra sitt verk? Om det är fel att Guds inkarnerade kött är av kvinnokön, måste det då inte också ha varit ett oerhört allvarligt fel av Gud att skapa kvinnan? Om människor ändå menar att det vore fel av Gud att inkarneras som kvinna, var då inte det faktum att Jesus inte gifte sig och följaktligen inte kunde älska sin hustru lika fel som den nuvarande inkarnationen? Om du använder orden som Jehova sa till Eva för att avgöra huruvida Guds inkarnation i dag är sann, måste du använda Jehovas ord till Adam för att bedöma Herren Jesus som blev kött i nådens tidsålder. Är det inte en och samma sak? Om du bedömer Herren Jesus utifrån den man som inte hade lurats av ormen, kan du väl inte bedöma sanningen om dagens inkarnation utifrån den kvinna som lurats av ormen. Det vore orättvist! Om du bedömer Gud på det här sättet bevisar det att du saknar förnuft. När Jehova två gånger blev kött var detta kötts kön relaterat till mannen och kvinnan som inte lurats av ormen. Det var i överensstämmelse med den man och den kvinna som inte lurats av ormen som han blev kött två gånger. Tro inte att Jesus var samma sorts man som den Adam som lurades av ormen. De har absolut inget med varandra att göra; de är män med två olika naturer. Det kan ju inte vara så att Jesus, därför att han är man, är alla kvinnors men inte alla mäns överhuvud, eller hur? Är han inte alla judars (både mäns och kvinnors) kung? Han är Gud själv ‒ inte bara kvinnans överhuvud utan även mannens. Han är Herre över alla varelser och alla varelsers överhuvud. Hur skulle du kunna avgöra att Jesu manskön är en symbol för kvinnans överhuvud? Vore inte det hädelse? Jesus är en man som inte har fördärvats. Han är Gud; han är Kristus; han är Herren. Hur skulle han kunna vara en likadan man som Adam som var fördärvad? Jesus är det kött som bars av den allra heligaste Guds Ande. Hur skulle du kunna säga att han är en Gud som besitter Adams manlighet? Skulle inte hela Guds verk ha varit fel i så fall? Skulle Jehova ha kunnat inlemma manligheten hos den Adam som lurades av ormen i Jesus? Är inte den nutida inkarnationen ytterligare ett exempel på verk av den inkarnerade Guden, som har ett annat kön än Jesus men likadan som han till sitt väsen? Vågar du fortfarande säga att den inkarnerade Guden inte kan vara kvinna, eftersom kvinnan var den första som lurades av ormen? Vågar du fortfarande säga att Gud absolut inte skulle kunna bli kött som en kvinna därför att kvinnan är ytterst oren och källan till mänsklighetens fördärv? Vågar du framhärda i att säga att ”kvinnan alltid ska lyda mannen och aldrig får manifestera eller direkt företräda Gud”? Tidigare förstod du inte, men kan du nu fortsätta att häda Guds verk och då i synnerhet Guds inkarnerade kött? Om inte det här står klart för dig är det bäst att du vaktar din tunga, så att inte din dårskap och okunnighet avslöjas och din fulhet blottas. Tro inte att du förstår allt. Jag säger dig att allt du har sett och upplevt inte räcker för att du ska förstå ens en promille av min förvaltningsplan. Så varför agerar du då så högmodigt? Den lilla talang och den ynka kunskap du har räcker inte för att Jesus ska kunna använda den under ens en sekund av sitt verk! Hur mycket erfarenhet har du egentligen? Vad du har sett, allt du har hört under din livstid och vad du har föreställt dig är mindre än det verk jag utför under ett enda ögonblick! Du gör bäst i att inte kritisera småsaker och leta fel. Du kan vara hur arrogant du vill, men du är bara en varelse som inte ens kan mäta sig med en myra! Allt du har i din mage är mindre än vad som finns i en myras mage! Tro inte att du har rätten att gestikulera yvigt och tala vitt och brett bara för att du har fått lite erfarenhet och en ledande ställning. Är inte din erfarenhet och din ledande ställning resultatet av de ord jag har uttalat? Tror du att det är något du fått som ersättning för ditt arbete och slit? I dag ser du att jag har blivit kött och enbart för den skull har du en uppsjö av idéer och hur många föreställningar som helst. Även om du hade enastående talanger skulle du inte ha så många idéer om det inte vore för min inkarnation; och är det inte utifrån dessa som dina föreställningar uppstår? Skulle du ens känna till inkarnationen om inte Jesus hade blivit kött den där första gången? Är det inte för att du fick kunskap genom den första inkarnationen som du har fräckheten att försöka bedöma den andra inkarnationen? Varför undersöker du den i stället för att vara en lydig efterföljare? Skulle den inkarnerade Guden låta dig utforska honom när du trätt in i den här strömmen och kommit fram inför honom? Du kan utforska din egen släkthistoria, men om du försöker utforska Guds ”familjehistoria” ‒ skulle dagens Gud låta dig genomföra en sådan studie? Är du inte blind? Drar du inte förakt över dig själv?

Utdrag ur ”De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 130)

Jesus och jag kommer från en och samma ande. Fastän vi inte är köttsligen släkt är vår ande densamma; trots att innehållet i det vi gör och det arbete vi utför inte är detsamma, är vi lika varandra till vårt väsen. Köttsligen har vi olika former, men det beror på att vi lever i olika epoker och att våra verksamheter ställer olika krav. Våra ämbeten skiljer sig åt, så därför är det arbete vi utför och de sinnelag vi uppenbarar för människan också olika. Det är därför det människan ser och förstår i dag skiljer sig från vad hon såg och förstod i gångna tider ‒ det beror på att det handlar om olika epoker. Trots att Guds inkarnationer skiljer sig åt i fråga om kön och kroppslig gestalt, liksom att de inte föddes i samma familj, än mindre under samma tidsperiod, är deras andar ändå en och samma. Trots att deras kött varken delar blod eller fysiskt släktskap av något slag, kan det inte förnekas att båda är Guds inkarnerade kött i två olika tidsperioder. Det är en ovedersäglig sanning att de är Guds inkarnerade kött, även om de inte tillhör samma blodslinje och inte delar ett gemensamt mänskligt språk (en var en man som talade judarnas språk och den andra en kvinna som endast talar kinesiska). Det beror på att de har levt i olika länder för att utföra det verk som var och en fått att utföra och dessutom under olika tidsperioder. Trots att de är samma ande och äger samma väsen finns det inga absoluta likheter mellan det yttre skalet hos deras kött. Allt de delar är samma mänskliga natur; när det gäller deras kroppars utseende och omständigheterna kring deras födelse är de inte likadana. Men detta påverkar inte deras respektive verk eller den kunskap människan har om dem, för när allt kommer omkring är de samma ande och ingen kan skilja dem åt. Trots att de saknar blodsband kontrolleras hela deras väsen av deras andar, som ger dem olika verk att utföra under olika tidsperioder och ger dem kroppar som tillhör olika blodslinjer. Jehovas Ande är inte Jesu Andes fader och Jesu Ande är inte son till Jehovas Ande: de är en och samma Ande. Inte heller är Jesus och den inkarnerade Guden av idag förbundna med blodsband, men de är en därför att deras andar är en. Gud kan utföra barmhärtighetens och godhetens verk, liksom den rättfärdiga domens och tuktans verk och verket med att nedkalla förbannelser över människan. Och i slutänden kan han utföra verket med att förstöra världen och straffa de ogudaktiga. Gör han inte allt detta själv? Är inte detta Guds allmakt?

Utdrag ur ”De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 131)

Skulle Gud, som är störst i hela universum och i sfären ovan, fullt ut kunna förklara sig själv i köttslig gestalt? Gud klär sig själv i kött för att utföra ett skede av sitt verk. Det finns ingen särskild betydelse i denna köttsliga avbild – den saknar koppling till tidernas gång och har heller inget att göra med Guds sinnelag. Varför lät då inte Jesus sin bild finnas kvar? Varför lät han inte människor måla av honom så att bilden kunde föras vidare till senare generationer? Varför lät han inte människor erkänna hans bild som Guds avbild? Även om den mänskliga gestalten skapats till Guds avbild, skulle det inte ha varit möjligt för ett mänskligt utseende att representera Guds upphöjda avbild? När Gud blir kött kommer han helt enkelt ned från himlen till en viss kropp. Det är hans Ande som stiger ned i ett kött, genom vilket han utför Andens verk. Det är Anden som uttrycks i köttet, och det är Anden som utför sitt verk i köttet. Det verk som utförs i köttet återger Anden fullständigt, och kroppen är till för verket. Men det innebär inte att den köttsliga avbilden är en ersättning för den sanna bilden av Gud själv – det är varken syftet eller meningen med att Gud blir människa. Han blir människa enbart för att Anden ska finna en plats att vistas som passar hans verk, för att bättre kunna utföra sitt verk i köttet så att folk kan se hans gärningar, förstå hans sinnelag, höra hans ord och känna till hans verks underverk. Hans namn representerar hans sinnelag och hans ord representerar hans identitet. Men han har aldrig sagt att hans köttsliga utseende representerar hans avbild; det där är bara en mänsklig föreställning. De väsentliga aspekterna av Guds inkarnation är hans namn, hans verk, hans sinnelag och hans kön. De används för att representera hans förvaltning i den här tidsåldern. Hans köttsliga utseende har inget samband med hans förvaltning utan fanns bara till för hans verk vid den tidpunkten. Ändå är det omöjligt för den inkarnerade Guden att inte ha något visst utseende, och därför valde han en lämplig familj som skulle avgöra hans utseende. Om Guds utseende hade någon representativ betydelse, så skulle även alla med liknande drag representera Gud. Skulle inte det vara en flagrant missuppfattning? Jesu bild målades av människor för att människor skulle kunna dyrka honom. Vid den tiden gav inte den helige Ande några särskilda instruktioner, och människan förde så vidare det fantasiporträttet till vår tid. I enlighet med Guds ursprungliga avsikt borde människan sannerligen inte ha gjort så. Det är bara människans iver som har fått porträttet att finnas kvar till vår tid. Gud är ande, och vad hans avbild är kommer människan i någon slutlig undersökning aldrig att kunna ringa in. Hans avbild kan enbart representeras av hans sinnelag. Vad gäller utseendet hos hans näsa, mun, ögon och hår så ligger de bortom din förmåga att ringa in. När Johannes mottog uppenbarelsen skådade han Människosonens gestalt: Ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, hans ögon var som eldslågor, hans huvud och hår var vitt som vit ull, hans fötter liknade gyllene brons och ett bälte av guld fanns om bröstet. Fastän hans ord var ytterst livfulla var inte den bild av Gud han beskrev bilden av någon skapad varelse. Vad han såg var bara en syn, och inte utseendet hos någon person från den materiella världen. Johannes hade sett en syn, men han hade inte bevittnat Guds verkliga anblick. Guds människoblivna gestalt, som är en skapad varelses gestalt, är oförmögen att representera Guds sinnelag i dess helhet. När Jehova skapade människorna sade han att han gjorde dem till sin avbild och skapade man och kvinna. Vid det tillfället sade han att han gjorde man och kvinna till Guds avbild. Fastän människans gestalt liknar Guds avbild, kan man inte få detta till att betyda att människans utseende är Guds avbild. Inte heller kan du med mänskligt språk helt sammanfatta Guds avbild, för Gud är så upphöjd, så stor, så underbar och ofattbar!

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 132)

Den här gången kommer Gud för att verka, inte i en andlig kropp utan i en helt vanlig sådan. Det är inte bara kroppen för Guds andra inkarnation utan även den kropp som Gud återvänder i. Det är ett helt vanligt kött. I honom kan du inte se något som skiljer sig från andra, men från honom kan du få de sanningar du aldrig har hört tidigare. Detta obetydliga kött är vad som förkroppsligar alla sanningens ord från Gud, företar sig Guds verk i de sista dagarna och uttrycker hela Guds sinnelag så att människan ska förstå det. Längtar du inte verkligen efter att få se Gud i himlen? Längtar du inte verkligen efter att förstå Gud i himlen? Längtar du inte verkligen efter att få se mänsklighetens slutmål? Han kommer att berätta alla dessa hemligheter för dig – hemligheter som ingen människa har kunnat berätta och han kommer även att berätta för dig om de sanningar du inte förstår. Han är din port in i riket och din vägvisare in i den nya tidsåldern. Ett sådant vanligt kött innefattar många outgrundliga mysterier. Hans gärningar kan vara ofattbara för dig, men målet med hela det verk som han uträttar är tillräckligt för att du ska se att han inte är simpelt kött som människan tror. För han representerar Guds vilja liksom den omsorg som Gud visar mänskligheten i de sista dagarna. Även om du inte kan höra de ord han talar som tycks skaka himmel och jord eller se hans ögon som blossande flammor, och även om du inte kan känna tuktan av hans järnstav, kan du av hans ord höra ilskan hos Gud och veta att Gud visar medlidande med mänskligheten; du kan se Guds rättfärdiga sinnelag och hans visdom, och dessutom inse vilka bekymmer och vilken omsorg Gud har om hela mänskligheten. Guds verk de sista dagarna är att låta människan se Guden i himlen leva bland människor på jorden samt göra det möjligt för människan att lära känna, lyda, vörda och älska Gud. Det är därför han har återvänt till köttet en andra gång. Även om det människan ser idag är en Gud som är densamma som människan, en Gud med näsa och två ögon, och en obetydlig Gud, ska Gud i slutänden visa er att utan denne mans existens kommer himmel och jord att genomgå en kolossal förändring, utan denne mans existens kommer himlen att fördunklas, jorden att bli kaos och hela mänskligheten att leva i hungersnöd och plågor. Han kommer att visa er att Gud, utan frälsningen från de sista dagarnas inkarnerade Gud, skulle ha tillintetgjort hela mänskligheten i helvetet för länge sedan; utan detta kötts existens skulle ni för alltid vara de främsta av syndare och lik evinnerligen. Ni ska veta att utan detta kötts existens skulle hela mänskligheten möta en oundviklig katastrof och finna det svårt att undkomma Guds mer allvarliga bestraffning av mänskligheten de sista dagarna. Utan detta vanliga kötts födelse skulle ni alla befinna er i ett tillstånd där varken liv eller död kommer, oavsett hur ni söker det. Utan detta kötts existens skulle ni idag inte kunna ta emot sanningen och komma inför Guds tron. Ni skulle snarare bli straffade av Gud för era svåra synder. Vet ni? Om det inte vore för Guds återgång till köttet skulle ingen ha möjlighet till frälsning, och om det inte vore för att det köttet kom skulle Gud för länge sedan ha avslutat den gamla tidsåldern. Kan du i sådana fall fortfarande avvisa den andra inkarnationen av Gud? När du kan dra så stor nytta av denne vanlige man, varför skulle du då inte villigt acceptera honom?

Utdrag ur ”Visste du? Gud har uträttat något stort bland människorna” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 133)

Guds verk är det som du inte kan begripa. Om du varken kan fatta om ditt beslut är riktigt eller veta om Guds verk kan ha framgång, varför inte pröva din lycka och se om denne vanlige man är till stor hjälp för dig och om Gud har utfört ett stort verk. Men jag måste berätta för dig att människorna på Noas tid hade ätit och druckit, gift sig och gift bort i en sådan omfattning att det blev outhärdligt för Gud att bevittna, så han sände en väldig översvämning för att förstöra mänskligheten och lämnade bara Noas familj på åtta kvar samt fåglar och djur av alla slag. Men i de sista dagarna är de som Gud behåller alla de som har varit lojala mot honom fram till slutet. Även om båda var tider av stort fördärv som var outhärdligt för Gud att bevittna, och mänskligheten i båda tidsåldrarna var så fördärvad att den förnekade Gud som Herre, blev alla människor på Noas tid tillintetgjorda av Gud. Mänskligheten i båda tidsåldrarna har bedrövat Gud väldigt, men Gud har fortsatt vara tålmodig med människorna de sista dagarna fram till nu. Hur kommer det sig? Har ni aldrig funderat över det? Om ni verkligen inte vet, så låt mig berätta det för er. Anledningen till att Gud kan behandla människorna nådigt de sista dagarna är inte att de är mindre fördärvade än människorna på Noas tid eller att de har visat ånger inför Gud, än mindre är det för att Gud inte står ut med att tillintetgöra människorna i de sista dagarna då tekniken har avancerat. Snarare beror det på att Gud har ett verk att utföra i en grupp människor de sista dagarna och det kommer att göras av den inkarnerade Guden själv. Dessutom ska Gud välja en del av den gruppen som föremål för sin frälsning, frukten av hans förvaltningsplan, och föra dessa människor med sig in i nästa tidsålder. Därför har det pris som betalats av Gud, oavsett vad, helt och hållet varit en förberedelse för hans inkarnationsverk de sista dagarna. Att ni har kommit fram till idag är tack vare köttet. Det är för att Gud lever i köttet som ni har möjlighet att leva. All lycka har vunnits på grund av denne vanlige man. Inte bara det, utan i slutänden kommer alla folk att tillbe denne vanlige man och även tacka och lyda denne obetydlige man, för det är den sanning, det liv och den väg han kom med som har räddat hela mänskligheten, lindrat konflikten mellan människan och Gud, minskat avståndet mellan dem och öppnat upp en förbindelse mellan Guds och människans tankar. Det är också han som har kommit med ännu större ära till Gud. Är inte en vanlig man som denne värd din tillit och beundran? Är inte ett sådant vanligt kött redo att kallas Kristus? Kan inte en sådan vanlig man vara uttrycket för Gud bland människor? Är inte en sådan man, som hjälper mänskligheten att slippa katastrofer, värd din kärlek och värd att hålla fast vid? Om du avvisar de sanningar som hans mun yttrar och även avskyr att han finns ibland er, vilket blir ditt öde då?

Hela Guds verk de sista dagarna utförs av denne vanlige man. Han kommer att skänka dig allt och vidare kan han bestämma allt över dig. Kan en sådan man vara som du tror: en man så enkel att han inte förtjänar att nämnas? Är hans sanning inte nog för att övertyga dig helt? Är vittnesbördet om hans gärningar inte tillräckligt för att övertyga dig helt? Eller är det så att vägen han leder dig på inte är värd för dig att följa? Vad är det som får dig att känna illvilja mot honom och avvisa honom och dra dig undan honom? Det är han som uttrycker sanningen, det är han som erbjuder sanningen och det är han som gör att du kan ha en väg att färdas på. Kan det vara så att du fortfarande inte kan finna spåren av Guds verk i dessa sanningar? Utan Jesu verk kunde mänskligheten inte ha kommit ner från korset, men utan inkarnationen idag kunde de som kom ner från korset aldrig bli anbefallna av Gud eller träda in i den nya tidsåldern. Utan denne vanlige mans ankomst skulle ni aldrig ha möjlighet eller vara berättigade att se Guds sanna ansikte, för ni är alla sådana som för länge sedan borde ha blivit tillintetgjorda. Genom ankomsten av den andra inkarnationen av Gud har Gud förlåtit er och visat er barmhärtighet. Oberoende av det är de ord jag måste lämna er med i slutänden dessa: Denne vanlige man, som är den inkarnerade Guden, är livsavgörande för er. Detta är det stora som Gud redan har uträttat bland människor.

Utdrag ur ”Visste du? Gud har uträttat något stort bland människorna” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 134)

Vad bör du veta om den praktiske Guden? Anden, Personen och Ordet utgör den praktiske Guden själv, och detta är den sanna betydelsen av den praktiske Guden själv. Om du bara känner Personen – om du känner till hans vanor och personlighet – men inte känner till Andens verk eller vad Anden gör i köttet, och om du bara ägnar uppmärksamhet åt Anden och Ordet, och bara ber inför Anden, omedveten om Guds Andes verk i den praktiske Guden, då bevisar det likväl att du inte känner den praktiske Guden. Kunskap om den praktiske Guden inbegriper att känna till och uppleva hans ord, och att förstå reglerna och principerna för den Helige Andes verk och hur Guds Ande verkar i köttet. Det inbegriper dessutom kunskapen att varje handling som utförs av Gud i köttet styrs av Anden, och att de ord han talar är ett direkt uttryck för Anden. Så om du vill känna den praktiske Guden måste du först och främst veta hur Gud verkar i det mänskliga och i det gudomliga. Det handlar i sin tur om uttrycken för Anden, som alla människor engagerar sig i.

Vad omfattar Andens uttryck? Ibland verkar Gud i mänsklighet och ibland i gudomlighet, men i båda fallen är det Anden som har kontrollen. Vilken ande människor än har inom sig, är det den som kommer till uttryck utåt. Anden verkar normalt, men hans ledning genom Anden sker i två delar. En del är hans verk i det mänskliga, och den andra är hans verk genom det gudomliga. Du bör tydligt känna till detta. Andens verk varierar beroende på omständigheterna: När hans mänskliga verk behövs leder Anden detta mänskliga verk och när hans gudomliga verk behövs, framträder gudomligheten direkt för att utföra det. Eftersom Gud är verksam i köttet och framträder i köttet, verkar han både i det mänskliga och i det gudomliga. Hans verk i det mänskliga styrs av Anden och syftar till att tillgodose människors köttsliga behov, underlätta deras kommunikation med honom, låta dem se Guds verklighet och normalitet och låta dem se att Guds Ande har kommit i köttet och finns bland människorna, lever tillsammans med människorna och kommunicerar med dem. Hans verk i det gudomliga har som syfte att sörja för människors liv och vägleda människor i allt från den positiva sidan, ändra människors sinnelag och låta dem verkligen skåda Andens framträdande i köttet. Tillväxten i människans liv uppnås huvudsakligen direkt genom Guds verk och ord i det gudomliga. Endast om människor accepterar Guds verk i det gudomliga kan de åstadkomma förändringar i sitt sinnelag och endast då kan de bli mättade i sin ande; endast om man till detta lägger verket i det mänskliga – Guds vallning, stöd och försörjning i det mänskliga – kan resultaten av Guds arbete uppnås tillfullo. Den praktiske Guden själv som det talas om i dag är verksam både i det mänskliga och i det gudomliga. Genom den praktiske Gudens framträdande, uppnås hans normala mänskliga arbete och liv, liksom hans alltigenom gudomliga verk. Hans mänsklighet och gudomlighet är förenade till ett, och båda verkar genom ord. Oavsett om han verkar i det mänskliga eller det gudomliga, yttrar han ord. När Gud verkar i det mänskliga talar han mänsklighetens språk så att människor kan kommunicera och förstå. Hans ord talas tydligt, och de är lätta att förstå, så att de kan skänkas till alla människor. Oavsett om de besitter kunskap eller är dåligt utbildade kan de alla ta emot Guds ord. Guds verk i det gudomliga utförs också genom ord, men det är fullt av försörjning, det är fullt av liv, det är obefläckat av mänskliga idéer, det handlar inte om vad människor föredrar och det saknar mänskliga begränsningar – det ligger utanför varje normal mänsklighets gränser. Även det utförs i köttet, men det är Andens direkta uttryck. Om folk endast accepterar Guds verk i mänskligheten kommer de att begränsa sig till en viss omfattning, och därmed kommer de att behöva ständiga åtgärder, beskärning och fostran för att de ska förändras det minsta. Men utan den Helige Andes verk eller närvaro kommer de alltid att återgå till sina gamla vanor; det är endast genom gudomlighetens verk som dessa sjukdomar och brister kan åtgärdas, och endast då kan människor bli fulländade. I stället för konstanta åtgärder och beskärning krävs det positiv försörjning, som använder ord för att kompensera för alla brister, som använder ord för att avslöja människors varje tillstånd, som använder ord för att styra deras liv, deras varje yttrande, deras varje handling, för att blottlägga deras avsikter och motiv. Detta är den praktiske Gudens riktiga verk. Och därmed bör du i din inställning till den praktiske Guden underkasta dig hans mänsklighet, känna igen och erkänna honom, och dessutom bör du också acceptera och lyda det gudomliga verket och orden. Guds framträdande i köttet innebär att allt verk och alla ord av Guds Ande utförs genom hans normala mänskliga natur och genom hans inkarnerade kött. Med andra ord, Guds Ande både leder hans mänskliga verk och utför gudomlighetens verk i köttet, och i den inkarnerade Guden kan du se både Guds verk i mänsklighet och hans alltigenom gudomliga verk. Detta är den verkliga betydelsen av den praktiske Gudens framträdande i köttet. Om du kan se detta klart, kommer du att kunna förena alla Guds olika delar, sluta sätta alltför stort värde på hans verk i det gudomliga och vara alltför avvisande mot hans verk i det mänskliga, och du kommer inte att gå till ytterligheter eller ta några omvägar. På det hela taget är betydelsen hos den praktiske Guden att hans mänskliga och gudomliga naturs verk, så som det leds av Anden, kommer till uttryck genom hans kött så att folk kan se att han lever och är verklig och äkta.

Guds Andes verk i den mänskliga naturen har övergångsfaser. Genom att fullända det mänskliga gör han det möjligt för sin mänsklighet att ta emot Andens ledning, varefter hans mänsklighet kan försörja och valla kyrkorna. Detta är ett uttryck för Guds normala verksamhet. Så om du kan se principerna för Guds verk i det mänskliga tydligt, kommer du troligen inte att ha felaktiga föreställningar om Guds verk i det mänskliga. Oavsett allt annat kan inte Guds Ande ha fel. Han har rätt och är felfri; han skulle inte göra någonting oriktigt. Det gudomliga verket är det direkta uttrycket för Guds vilja, utan inblandning av det mänskliga. Det genomgår inte fullkomning, utan kommer direkt från Anden. Att han trots det kan verka i det gudomliga beror på hans normala mänsklighet; den är inte på något sätt övernaturlig och verkar utövas av en normal person. Gud kom från himlen till jorden i första hand för att uttrycka Guds ord genom köttet, för att fullborda Guds Andes verk med hjälp av köttet.

Utdrag ur ”Du bör veta att den praktiske Guden är Gud själv” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 135)

I dag är människors kunskap om den praktiske Guden fortfarande alltför ensidig, och deras förståelse av inkarnationens betydelse är fortfarande alltför dålig. När det gäller Guds kött ser människor genom hans verk och ord att Guds Ande innefattar så mycket, att han är så rik. Men i slutänden kommer Guds vittnesbörd trots allt från Guds Ande: vad Gud gör i köttet, utifrån vilka principer han verkar, vad han gör i det mänskliga och vad han gör i det gudomliga. Människor måste ha kunskap om detta. I dag kan du tillbe den här personen, men i själva verket tillber du Anden. Detta är det allra minsta som borde uppnås i människors kunskap om Gud inkarnerad: att känna Andens väsen genom köttet, att känna Andens gudomliga verk i köttet och mänskliga verk i köttet, att acceptera Andens alla ord och yttranden i köttet och att se hur Guds Ande leder köttet och uppvisar sin makt i köttet. Människan lär alltså känna Anden i himlen genom köttet; att den praktiske Guden själv har framträtt bland människorna har undanröjt den vaga Guden själv i människors föreställningar; människors tillbedjan av den praktiske Guden själv har ökat deras lydnad mot Gud, och genom Guds Andes gudomliga verk i köttet och mänskliga verk i köttet, tar människan emot uppenbarelse och vallning, och hennes livs sinnelag förändras. Detta är den enda verkliga meningen med Andens ankomst i köttet, och det handlar i första hand om att människor ska kunna kommunicera med Gud, lita på Gud och nå fram till kunskapen om Gud.

På det hela taget, vilken inställning bör människor ha till den praktiske Guden? Vad vet du om inkarnationen, om Ordets framträdande i köttet, om Guds framträdande i köttet, om den praktiske Gudens gärningar? Och vad talas det framför allt om idag? Inkarnationen, Ordets ankomst i köttet, och Guds framträdande i köttet – alla de här frågorna måste man förstå. Baserat på er mognad, och den era ni lever i, måste ni under era upplevelser i livet successivt komma till insikt om dessa saker och få en klar kunskap om dem. Den process genom vilken människor upplever Guds ord är densamma som den process genom vilken de känner till Guds ords framträdande i köttet. Ju mer människor upplever Guds ord, desto bättre känner de Guds Ande. Genom att uppleva Guds ord förstår människor principerna för Andens verksamhet och lär känna den praktiske Guden själv. Faktum är att när Gud fullkomnar människor och vinner dem, får han dem att lära känna den praktiske Gudens gärningar. Han använder den praktiske Gudens verk för att visa dem inkarnationens verkliga betydelse, och för att visa dem att Guds Ande faktiskt har framträtt inför människan. När människor vinns av Gud och fullkomnas av Gud, har den praktiske Gudens uttryck erövrat dem, den praktiske Gudens ord har förändrat dem och gett dem hans liv i deras inre, fyllt dem med vad han är (oavsett om det är vad han är som människa eller vad han är som Gud), och han fyller dem med sina ords innersta väsen och får människor att leva ut hans ord. När Gud vinner människor, gör han det främst genom att använda den praktiske Gudens ord och yttranden för att åtgärda människornas brister och för att bedöma och avslöja deras upproriska sinnelag, vilket får dem att vinna vad de behöver, och visa dem att Gud har kommit bland människorna. Viktigast av allt: det verk den praktiske Guden utför räddar varenda människa från Satans inflytande, och för dem bort från smutsens land och fördriver deras fördärvade sinnelag. Den mest genomgripande betydelsen av att vinnas av den praktiske Guden är att kunna använda den praktiske Guden som ett exempel, som en förebild, och leva ut normal mänsklighet och kunna praktisera i enlighet med den praktiske Gudens ord och krav utan minsta avvikelse eller avsteg, praktisera vad han än säger och kunna utföra vadhelst han begär. På detta sätt kommer du att ha vunnits av Gud. När du har vunnits av Gud äger du inte bara den Helige Andes verk, utan framför allt kan du leva ut den praktiske Gudens krav. Att enbart ha den Helige Andens verk betyder inte att du har liv. Vad som är avgörande är om du är i stånd att handla i enlighet med den praktiske Gudens krav på dig, vilket hör samman med huruvida du är i stånd att vinnas av Gud. De här sakerna är den viktigaste meningen med den praktiske Gudens verk i köttet. Gud vinner alltså en grupp människor genom att verkligen och bokstavligen framträda i köttet och vara livslevande, genom att ses av människorna, faktiskt utföra Andens verk i köttet och fungera som en förebild för människor i köttet. Syftet med Guds ankomst i köttet är främst att göra det möjligt för människor att se Guds verkliga gärningar, att uppenbara den formlösa Anden i köttet och låta människor se och röra vid honom. På detta sätt kommer de som fulländas av honom att leva ut honom, de kommer att vinnas av honom och de kommer att vara efter hans hjärta. Om Gud enbart talade i himlen och inte faktiskt kom till jorden, då skulle människorna fortfarande vara oförmögna att känna Gud. De skulle bara kunna predika Guds gärningar med hjälp av tom teori och Guds ord skulle inte vara verklighet för dem. Gud har kommit till jorden främst för att utgöra ett exempel och en förebild för dem som ska vinnas av Gud. Endast på detta sätt kan människor verkligen känna Gud, röra vid Gud och se honom, och först då kan de verkligen vinnas av Gud.

Utdrag ur ”Du bör veta att den praktiske Guden är Gud själv” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 136)

Den inkarnerade Gudens verk inkluderar två delar. Den första gången blev han kött, folk trodde inte på honom och kände honom inte, och de spikade fast Jesus på korset. Den andra gången trodde inte folk heller på honom, än mindre lärde de känna honom, och än en gång spikade de upp Kristus på korset. Är människan inte Guds fiende? Om människan inte känner honom, hur skulle hon då kunna vara Guds förtrogna? Och hur skulle hon kunna vara kvalificerad att vittna om Gud? Är inte alla anspråk på att älska Gud, tjäna Gud, lovprisa Gud, bedrägliga lögner? Om du ägnar ditt liv åt dessa orealistiska, opraktiska ting, arbetar du då inte till ingen nytta? Hur skulle du kunna vara Guds förtrogna när du inte ens vet vem Gud är? Är en sådan strävan inte vag och abstrakt? Är den inte bedräglig? Hur kan någon bli Guds förtrogna? Vad är den praktiska betydelsen av att vara en av Guds förtrogna? Kan du vara en av Guds Andes förtrogna? Kan du se hur stor och upphöjd Anden är? Att vara en osynlig, ogripbar Guds förtrogna – är inte det vagt och abstrakt? Vad är den praktiska betydelsen av en sådan strävan? Är inte allt bedrägliga lögner? Det du strävar efter är att bli Guds förtrogna, men faktum är att du är Satans knähund, för du känner inte Gud och du följer den icke existerande ”Guden av alla ting” som är osynlig, ogripbar och uppbyggd av dina egna begrepp. Allmänt talat är en sådan ”Gud” Satan och praktiskt talat är det du själv. Du försöker bli din egen förtrogna men säger ändå att du försöker vara Guds förtrogna – är inte det hädelse? Vad har en sådan strävan för värde? Om Guds Ande inte blir kött, då är Guds väsen inte mer än en osynlig, ogripbar Ande av liv, formlös och amorf, av det icke materiella slaget, oåtkomlig och obegriplig för människan. Hur skulle människan kunna vara den förtrogna till en icke fysisk, förunderlig, obegriplig Ande som denna? Är det inte ett skämt? Sådant absurt resonemang är ogiltigt och opraktiskt. Den skapade människan är av ett till sin natur annat slag än Guds Ande, så hur skulle de två kunna vara varandras förtrogna? Om Guds Ande inte förverkligades i köttet, om Gud inte blev kött och ödmjukade sig genom att bli en skapelse, då skulle den skapade människan vara både okvalificerad och oförmögen att vara hans förtrogna, och förutom de gudfruktiga troende som kanske har chansen att vara Guds förtrogna efter att deras själar har kommit in i himlen, skulle de flesta människor vara oförmögna att bli Guds Andes förtrogna. Och om människan önskar bli Guds förtrogna i himlen under den inkarnerade Gudens vägledning, är hon då inte en häpnadsväckande dåraktig icke-människa? Människan strävar helt enkelt efter ”trofasthet” mot en osynlig Gud, och lägger inte minsta vikt vid den Gud som går att se, för det är så enkelt att följa en osynlig Gud – människan kan göra det på vilket sätt som helst. Men strävan efter den synliga Guden är inte enkel. Människan som söker en otydlig Gud är totalt oförmögen att vinna Gud, eftersom alla ting som är otydliga och abstrakta är det människor som föreställer och de är oförmögna att vinnas av människan. Om den Gud som kom bland er var en ädel och upphöjd Gud som inte var tillgänglig för er, hur kunde ni då förstå hans vilja? Och hur kunde ni känna och förstå honom? Om han bara gjorde sitt verk och inte hade någon normal kontakt med människan, eller inte var fylld av någon normal mänsklighet och var otillgänglig för vanliga dödliga, då, även om han gjorde mycket verk för er men ni inte hade någon kontakt med honom, och var oförmögna att se honom, hur kunde ni känna honom? Om det inte var för detta kött fyllt av normal mänsklighet, skulle människan inte kunna känna Gud; det är enbart tack vare Guds inkarnation som människan är kvalificerad att vara denna Gud i köttets förtrogna. Människan blir Guds förtrogna eftersom människan kommer i kontakt med honom, eftersom människan lever tillsammans med honom och är i sällskap med honom och därmed gradvis lär känna honom. Om det inte vore så, skulle då inte människans strävan vara förgäves? Det vill säga, det är inte enbart tack vare Guds verk som människan kan vara Guds förtrogna, utan också tack vare den inkarnerade Gudens verklighet och normalitet. Det är enbart tack vare att Gud blir kött som människan får chansen att utföra sin plikt och chansen att tillbedja den sanna Guden. Är inte det här den mest verkliga och praktiska sanningen? Önskar du nu fortfarande att du ska bli Guds förtrogna i himlen? Det är bara när Gud ödmjukar sig till en viss punkt, det vill säga bara när Gud blir kött, som människan kan bli hans förtrogna och förtroliga vän. Gud är av Anden: Hur är människan kvalificerad att bli en förtrogen till denna Ande, som är upphöjd och ofattbar? Det är bara när Guds Ande stiger ner i köttet, och blir en varelse med samma utsida som människan, som människan kan förstå hans vilja och faktiskt vinnas av honom. Han talar och verkar i köttet, delar människans glädjeämnen, sorger och vedermödor, lever i samma värld som människan, skyddar människan och vägleder henne, och genom detta renar han människan och låter människan vinna hans frälsning och hans välsignelse. När människan har vunnit dessa ting förstår hon verkligen Guds vilja och först då kan hon bli Guds förtrogna. Endast det här är praktiskt. Om Gud vore osynlig och ogripbar för människan, hur skulle människan då kunna vara hans förtrogna? Är inte detta tomma dogmer?

Utdrag ur ”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 137)

När Gud kommer till jorden, utför han bara sitt verk inom gudomligheten, vilket är vad den himmelske Anden har anförtrott den inkarnerade Guden. När han kommer, talar han bara över hela landet och ger röst åt sina yttranden med olika metoder och ur olika perspektiv. Hans främst mål och arbetsprincip är att sörja för människan och undervisa henne, och han befattar sig inte med sådant som mellanmänskliga relationer eller detaljer i människors liv. Hans huvudsakliga uppgift är att vara Andens röst. När Guds Ande framträder påtagligt i köttet, sörjer han bara för människans liv och sprider sanningen. Han lägger sig inte i människans arbete, det vill säga, han deltar inte i mänsklighetens arbete. Människan kan inte utföra gudomligt verk, och Gud deltar inte i det människan gör. Under alla år sedan Gud kom till jorden för att utföra sitt verk, har han alltid utfört det genom människor. De här människorna kan emellertid inte betraktas som den inkarnerade Guden utan bara som människor som används av Gud. Dagens Gud kan däremot tala direkt ur gudomlighetens perspektiv, sända ut Andens röst och verka å Andens vägnar. Alla de människor som Gud har använt genom tiderna är likaså exempel på hur Guds Ande varit verksam i en köttslig kropp – varför kan då inte de kallas Gud? Dagens Gud är också Guds Ande som verkar direkt i köttet, och även Jesus var Guds Ande som verkade i köttet; båda dessa kallas Gud. Så vad är då skillnaden? De människor som Gud har använt genom tiderna har alla kunnat tänka och resonera normalt. Allesamman har känt till det mänskliga beteendets principer. De har haft normala mänskliga åsikter, och de har varit utrustade med allt det som vanliga människor ska vara utrustade med. De flesta av dem har varit osedvanligt begåvade och intelligenta. När Guds Ande verkar i sådana människor utnyttjar han deras förmågor som är gudagåvor. Guds Ande mobiliserar deras förmågor och använder deras styrkor i Guds tjänst. Guds väsen är däremot fritt från idéer och tankar, oförstört av mänskliga avsikter, och saknar till och med det som normala människor är utrustade med. Gud är alltså inte ens förtrogen med det mänskliga beteendets principer. Det är så det förhåller sig när dagens Gud kommer till jorden. Hans verk och hans ord är inte uppblandade med mänskliga avsikter eller mänskligt tänkande utan är en direkt manifestation av Andens avsikter, och han verkar direkt å Guds vägnar. Det här innebär att Anden talar direkt, att gudomligheten verkar direkt, utan ens den minsta inblandning av mänskliga avsikter. Den inkarnerade Guden förkroppsligar med andra ord det gudomliga direkt, utan inblandning av mänskliga tankar och åsikter, och han vet ingenting om det mänskliga beteendets principer. Om endast det gudomliga var verksamt (alltså om endast Gud själv var verksam), skulle Guds verk omöjligt kunna utföras på jorden. Så när Gud kommer till jorden måste han ha ett litet antal människor som han låter arbeta i det mänskliga tillsammans med det verk som han utför i det gudomliga. Med andra ord använder han mänsklig verksamhet som stöd för sitt gudomliga verk. Om han inte gjorde det skulle det inte finnas något sätt för människan att komma i direkt kontakt med det gudomliga verket. Det var så det var med Jesus och hans lärjungar. Under sin tid i världen avskaffade Jesus de gamla lagarna och fastställde nya bud. Han talade också många ord. Hela denna verksamhet skedde i det gudomliga. De andra – såsom Petrus, Paulus och Johannes – lät allesamman sin framtida verksamhet vila på den grund som Jesu ord utgjorde. Det här innebär att Gud startade sitt verk under den tidsåldern genom att inleda nådens tidsålder; han inledde alltså en ny era, avskaffade den gamla och uppfyllde också orden ”Gud är början och slutet”. Människan måste med andra ord utföra mänskligt verk på grundvalen av gudomligt verk. Så snart Jesus hade sagt allt han behövde säga och avslutade sitt verk på jorden, lämnade han människorna. I fortsättningen var alla människor verksamma enligt de principer som uttryckts i hans ord, och de utövade sin tro i enlighet med de sanningar han förkunnat. Alla dessa människor arbetade för Jesus. Om Jesus hade utfört verket helt på egen hand hade det inte spelat någon roll hur många ord han talat – folk skulle ändå inte ha kunnat komma i kontakt med hans ord eftersom han verkade i det gudomliga och bara kunde tala gudomliga ord, och han hade inte kunnat förklara saker och ting så tydligt att vanliga människor skulle ha förstått hans ord. Därför var han tvungen att låta apostlarna och profeterna, som kom efter honom, komplettera hans verk. Det här är den inkarnerade Gudens arbetsprincip – han använder det inkarnerade köttet för att tala och på så sätt fullborda det gudomligas verk, och sedan använder han ett mindre eller större antal människor som är efter hans hjärta för att komplettera sitt verk. Gud använder alltså människor efter sitt hjärta för att utföra arbetet med att valla och vattna i mänsklighet, så att Guds utvalda folk ska kunna träda in i sanningens verklighet.

Om Gud, när han kom i köttet, bara skulle utföra gudomlighetens verk och det inte fanns några människor efter hans hjärta som verkade i samförstånd med honom, då skulle människan vara oförmögen att förstå Guds vilja eller komma i kontakt med honom. Gud måste använda vanligt folk som är efter hans hjärta för att fullborda detta verk, för att vaka över och leda församlingarna, så att den nivå som människans kognitiva processer – hennes hjärna – är kapabla att föreställa sig kan uppnås. Gud använder med andra ord ett litet antal människor som är efter hans hjärta för att ”översätta” det arbete han utför i sin gudomlighet, så att det kan öppnas upp – för att förvandla gudomligt språk till mänskligt språk, så att folk kan begripa och förstå det. Om inte Gud gjorde på det viset skulle ingen förstå Guds gudomliga språk, eftersom de människor som är efter Guds hjärta trots allt är en liten minoritet och människans förmåga att förstå är svag. Det är därför Gud väljer enbart denna metod när han är verksam i det inkarnerade köttet. Om det gudomliga verket var allt som fanns skulle människan inte ha någon möjlighet att lära känna eller få kontakt med Gud eftersom hon inte förstår Guds språk. Enda sättet för folk att förstå detta språk är genom att människorna som är efter Guds hjärta förklarar hans ord. Men om dessa människor som arbetade i det mänskliga var allt som fanns, skulle det bara kunna upprätthålla människans normala liv; det skulle inte kunna förvandla människans sinnelag. Guds verk skulle inte kunna ha någon ny startpunkt; det skulle bara finnas samma gamla sånger, samma gamla plattityder. Endast genom den inkarnerade Gudens försorg, han som under sin inkarnationsperiod säger allt som måste sägas och gör allt som måste göras varefter människor arbetar och upplever i enlighet med hans ord, kommer deras sinnelag att kunna förändras och endast på så sätt kommer de att kunna följa med tiderna. Han som verkar i gudomligheten representerar Gud, medan dessa som verkar i det mänskliga är folk som Gud använder. Den inkarnerade Guden skiljer sig väsentligt från de människor som Gud använder. Den inkarnerade Guden kan utföra det gudomligas verk, men det kan inte människorna som Gud använder. I början av varje tidsålder talar Guds Ande personligen och startar den nya eran för att föra in människan i en ny begynnelse. När han har talat färdigt betyder det att Gud har avslutat verksamheten i sin gudomlighet. Därefter följer folk dessa människor som används av Gud för att träda in i sin livserfarenhet. På samma sätt är det här också det stadium då Gud för in människan i den nya tidsåldern och ger folk en ny startpunkt – och då avslutas Guds verk i köttet.

Utdrag ur ”Den väsentliga skillnaden mellan den inkarnerade Guden och de människor som används av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 138)

Gud kommer inte till jorden för att fullända sin vanliga mänsklighet eller för att göra en normal mänsklighets arbete. Han kommer enbart för att utföra gudomlighetens verk i normal mänsklighet. Den normala mänsklighet som Gud talar om är inte vad folk föreställer sig. Människan definierar ”normal mänsklighet” som att ha en hustru eller make och söner och döttrar, vilket visar att man är en normal individ; men Gud ser det inte på det viset. För honom är normal mänsklighet att tänka vanliga mänskliga tankar, leva ett vanligt mänskligt liv och födas av vanliga människor. Men hans normalitet inbegriper inte ha en hustru eller make och barn så som människan tänker sig när hon talar om vad som är normalt. Den normala mänsklighet som Gud talar om är med andra ord något som människan skulle betrakta som avsaknad av mänsklighet, att nästan sakna känslor och verka sakna fysiska behov, precis som Jesus som bara var en vanlig människa till det yttre och tog på sig en vanlig människas utseende, men till sitt väsen inte besatt allt det som en normal människa ska besitta. Härav kan man se att den inkarnerade Gudens väsen inte omfattar den normala mänskligheten i dess helhet, utan endast en del av det som människor ska vara utrustade med för att upprätthålla det normala mänskliga livets rutiner och bevara normala mänskliga förståndsgåvor. Men de här sakerna har ingenting att göra med vad folk betraktar som normal mänsklighet. Det här är vad den inkarnerade Guden måste besitta. Det finns emellertid de som hävdar att förutsättningen för att den inkarnerade Guden ska kunna sägas besitta normal mänsklighet är att han har hustru, söner och döttrar – en familj; de menar att om han inte har det så är han ingen normal människa. Därför frågar jag dig, ”Har Gud en hustru? Är det möjligt för Gud att ha en make? Kan Gud ha barn?” Är inte det här vanföreställningar? Den inkarnerade Guden kan inte växa upp ur en spricka mellan stenar eller falla ned från skyn. Han måste födas in i en vanlig mänsklig familj. Det är därför han har föräldrar och systrar. Det här är vad den inkarnerade Gudens normala mänsklighet måste ha. Så var fallet med Jesus. Jesus hade en far och en mor, systrar och bröder, och allt det här var normalt. Men om han hade haft hustru, söner och döttrar skulle hans mänsklighet inte ha varit den normala mänsklighet som Gud avsåg att den inkarnerade Guden skulle äga. Om han haft det skulle han inte ha kunnat verka å det gudomligas vägnar. Det var just tack vare att han inte hade fru och barn men ändå var född in i en normal familj av vanliga människor som han kunde utföra det gudomligas verk. För att klargöra detta ytterligare – vad Gud betraktar som en normal individ är en individ som föds in i en normal familj. Endast en sådan individ är kvalificerad att utföra gudomligt verk. Men om individen hade haft en hustru, barn eller en make skulle han inte kunnat utföra gudomligt verk, eftersom han bara skulle haft den normala mänsklighet som människor kräver men inte den normala mänsklighet som Gud kräver. Vad Gud anser och vad människor förstår skiljer sig ofta enormt mycket, skillnaden kan vara milsvid. I det här stadiet av Guds verk finns det mycket som strider mot och skiljer sig avsevärt från människors uppfattningar. Man skulle kunna säga att det här stadiet av Guds verk består helt och hållet av gudomlighet som verkar praktiskt och där mänskligheten har en stöttande funktion. Eftersom Gud kommer till jorden för att utföra sitt verk personligen i stället för att låta människan ta itu med det, inkarnerar han i köttet (i en ofullkomlig, normal människa) för att utföra sitt verk. Han använder denna inkarnation för att ge människorna en ny tidsålder, för att berätta för dem om nästa steg i sitt verk och be dem att utöva sin tro i enlighet med den väg som beskrivs i hans ord. Därmed är Guds verk i köttet fullbordat; han är på väg att lämna mänskligheten och uppehåller sig inte längre i normalt mänskligt kött utan avlägsnar sig i stället från människan för att fortsätta med en annan del av sitt verk. Sedan använder han människor som är av hans hjärta och fortsätter sitt verk på jorden genom denna skara människor, men i deras mänsklighet.

Utdrag ur ”Den väsentliga skillnaden mellan den inkarnerade Guden och de människor som används av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 139)

Den inkarnerade Guden kan inte stanna hos människan för evigt eftersom Gud har många andra verk att utföra. Han kan inte vara bunden till köttet; han måste lägga av sig köttet för att utföra det verk han har att utföra, även om han utför det verket i köttets avbild. När Gud kommer till jorden väntar han inte tills han har uppnått den ålder som en normal människa bör uppnå innan han dör och lämnar mänskligheten. När hans verk är avslutat ger han sig av och lämnar människorna oavsett hur gammalt hans kött är. För Gud existerar inget sådant som ålder, han räknar inte sina dagar enligt människans livslängd; tvärtom avslutar han sitt liv i köttet i överensstämmelse med stegen i sitt verk. Det finns kanske de som menar att när Gud kommer i köttet så måste han utvecklas till ett visst stadium, bli vuxen, åldras och ge sig av först när den kroppen slutar fungera. Det är vad människans inbillar sig; Gud fungerar inte på det sättet. Han kommer i köttet enbart för att utföra det verk han har att utföra, inte för att leva en normal människas liv av att födas av föräldrar, växa upp, bilda familj, starta en karriär, skaffa barn och uppleva livets med- och motgångar – allt som en vanlig människa gör. När Gud kommer till jorden är det Guds Ande som tar på sig köttet, kommer in i köttet, men Gud lever inte en vanlig människas liv. Han kommer enbart för att genomföra en del i sin förvaltningsplan. Sedan kommer han att lämna mänskligheten. När Guds Ande kommer in i köttet fullkomnar han inte köttets normala mänsklighet. Tvärtom skrider gudomligheten genast till verket, vid en tidpunkt som Gud bestämt på förhand. När han sedan har gjort allt han måste göra och har genomfört sin uppgift till fullo, då är Guds Andes verk i detta stadium färdigt och då avslutas också den inkarnerade Gudens liv oavsett om hans köttsliga kropp har levt sitt hela liv eller ej. Det vill säga, oavsett till vilket stadium i livet den köttsliga kroppen nått, oavsett hur länge den levt på jorden, avgörs allting av Andens verk. Det har ingenting att göra med vad människan anser vara normalt för en människa. Ta Jesus som ett exempel. Han levde i köttet i trettiotre och ett halvt år. Om man ser till en människokropps normala livslängd så skulle han inte ha dött vid den åldern, och han skulle inte ha gett sig av. Men det brydde sig inte Guds Ande om. När hans verk var avslutat togs kroppen bort och försvann tillsammans med Anden. Det här är den princip Gud följer när han verkar i köttet. Så egentligen är inte den inkarnerade Gudens mänsklighet av störst betydelse. Jag upprepar – han kommer inte till jorden för att leva en normal människas liv. Han upprättar inte först ett normalt mänskligt liv för att sedan börja verka. I stället kan han, förutsatt att han har fötts in i en vanlig mänsklig familj, utföra gudomligt verk som är fritt från mänskliga avsikter, som inte är köttsligt, som definitivt inte anammar samhällets sätt eller rymmer några mänskliga tankar och idéer och inte heller omfattar människans livsfilosofier. Det här är det verk som den inkarnerade Guden har för avsikt att utföra, och det är också den praktiska meningen med hans inkarnation. Gud kommer in i köttet huvudsakligen för att utan att genomgå andra betydelselösa processer iscensätta det verk som måste utföras i köttet, och vad gäller en vanlig människas erfarenheter så har han inga sådana. Det verk som Guds inkarnerade kött har att utföra inbegriper inga normala mänskliga upplevelser. Gud kommer alltså in i köttet för att genomföra det verk han måste genomföra i köttet. Resten har ingenting med honom att göra; han går inte igenom en massa betydelselösa processer. När hans verk är avklarat upphör också betydelsen av hans inkarnation. När han avslutar detta stadium innebär det att det arbete han har att utföra i köttet är avslutat, och hans kötts verksamhet är fullbordad. Men han kan inte hålla på att verka i köttet i det oändliga. Han måste vidare till en annan plats för att verka där, en plats utanför köttet. Endast på detta sätt kan hans verk genomföras till fullo och rycka framåt och nå större effekt. Gud arbetar i enlighet med sin ursprungliga plan. Han är fullkomligt medveten om vilket arbete han behöver göra och vilket arbete han har avslutat. Gud leder varje människa så att hon vandrar en väg som han redan har förutbestämt. Ingen kan undkomma detta. Endast de som följer Guds Andes vägledning kommer att kunna träda in i vilan. Det är möjligt att det i senare verk inte kommer att vara Gud som talar i köttet för att vägleda människan, utan att en Ande med påtaglig form vägleder människans liv. Först då kommer människan att verkligen kunna röra vid Gud, titta på Gud och än bättre sätt träda in i den verklighet som Gud kräver, så att hon blir fullkomnad av den praktiske Guden. Det här är det verk som Gud har för avsikt att genomföra och som han planerade för länge sedan. Av detta ska ni alla kunna se vilken väg ni ska ta!

Utdrag ur ”Den väsentliga skillnaden mellan den inkarnerade Guden och de människor som används av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 140)

Gud som blivit kött kallas Kristus och därför kallas den Kristus som kan ge människor sanningen för Gud. Det finns inget överdrivet i det, för han äger Guds substans och äger Guds sinnelag och visdom i sitt verk, ting som är ouppnåeliga för människan. De som kallar sig Kristus, men inte kan utföra Guds verk, är bedragare. Kristus är inte bara manifestationen av Gud på jorden, utan också det särskilda kött som Gud antar då han utför och fullbordar sitt verk bland människorna. Detta kött kan inte bytas ut mot vilken människa som helst, utan det är ett kött som på ett lämpligt sätt kan uppbära Guds verk på jorden, uttrycka Guds sinnelag, representera Gud väl och förse människan med liv. Förr eller senare kommer alla dessa som uppträder som Kristus att falla, för även om de påstår sig vara Kristus äger de inget av Kristi substans. Och därför säger jag att Kristi äkthet inte kan definieras av människan, utan besvaras och avgörs av Gud själv. På så vis måste du, om du uppriktigt vill söka livets väg, först erkänna att det är genom att komma till jorden som Gud utför verket med att skänka människan livets väg, och du måste erkänna att det är under de sista dagarna som han kommer till jorden för att skänka livets väg till människan. Det här är inte det förflutna; det händer idag.

Kristus av de sista dagarna för med sig liv och för med sig den varaktiga och eviga sanningens väg. Denna sanning är den stig genom vilken människan ska vinna liv och den enda stig på vilken människan ska lära känna Gud och bli godkänd av Gud. Om du inte söker den livets väg som Kristus av de sista dagarna ger ska du aldrig vinna Jesu godkännande och aldrig kvalificera dig för att träda in genom porten till himmelriket, för du är både historiens marionett och fånge. De som kontrolleras av regler, av ord, och är fjättrade av historien kommer aldrig att kunna vinna liv och aldrig att kunna vinna det oändliga livets väg. Det beror på att de endast har grumligt vatten som klibbat sig fast i tusentals år istället för det livets vatten som flödar från tronen. De som inte blir försedda med livets vatten kommer för alltid att förbli lik, Satans leksaker och helvetets söner. Hur kan de då skåda Gud? Om du bara försöker hålla fast vid det förflutna, bara försöker låta allting vara som det är genom att stå still och inte försöker förändra den nuvarande situationen och överge historien, kommer du då inte alltid att vara emot Gud? Stegen i Guds verk är väldiga och mäktiga, som svallande vågor och mullrande åska – ändå sitter du passivt och väntar på förstörelse, håller fast vid din dårskap och gör ingenting. Hur kan du på det viset bli betraktad som någon som följer Lammets steg? Hur kan du rättfärdiga den Gud du håller fast vid som en Gud som alltid är ny och aldrig gammal? Och hur kan orden i dina gulnade böcker föra dig över till en ny tidsålder? Hur kan de leda dig till att söka stegen i Guds verk? Och hur kan de ta dig upp till himlen? Det du håller i dina händer är de ord som endast kan ge tillfällig lindring, inte de sanningar som kan ge liv. De skrifter du läser är sådana som endast kan berika ditt språk, inte visdomsord som kan hjälpa dig att förstå mänskligt liv, än mindre de vägar som kan leda dig till fullkomlighet. Ger inte den motsägelsen dig anledning att reflektera? Låter den dig inte förstå vilka mysterier som den rymmer? Är du i stånd att överlåta dig själv till himlen för att möta Gud på egen hand? Kan du, utan att Gud kommer, ta dig in i himlen själv för att njuta familjelyckan med Gud? Drömmer du fortfarande? Jag föreslår i sådant fall att du slutar drömma och ser på den som verkar nu, på den som nu uträttar verket med att rädda människan i de sista dagarna. Om du inte gör det ska du aldrig vinna sanningen och ska aldrig vinna liv.

De som vill vinna liv utan att förlita sig på den sanning som talas av Kristus är de mest löjeväckande människorna på jorden, och de som inte accepterar livets väg som Kristus för med sig har förlorat sig i fantasier. Och därför säger jag att de som inte accepterar Kristus av de sista dagarna ska för alltid föraktas av Gud. Kristus är människans ingång till riket under de sista dagarna, som ingen kan kringgå. Ingen kan bli fullkomnad av Gud utom genom Kristus. Du tror på Gud och därmed måste du acceptera hans ord och lyda hans väg. Du får inte bara tänka på att vinna välsignelser utan att ta emot sanningen eller acceptera livets försörjning. Kristus kommer under de sista dagarna, så att alla de som uppriktigt tror på honom kan förses med liv. Hans verk är till för att avsluta den gamla tidsåldern och träda in i den nya och utgör den väg som måste följas av alla de som vill träda in i den nya tidsåldern. Om du inte är i stånd att erkänna honom utan istället fördömer, hädar eller till och med förföljer honom ska du nödvändigt brinna i all evighet och kommer aldrig att träda in i Guds rike. För denne Kristus är själv den Helige Andes uttryck, Guds uttryck, den ende som Gud har anförtrott att uträtta hans verk på jorden. Och därför säger jag, att om du inte kan acceptera allt som Kristus av de sista dagarna gör, då hädar du mot den Helige Ande. Den vedergällning som ska drabba den som hädar mot den Helige Ande är uppenbar för alla. Jag säger också till dig att om du motsätter dig Kristus av de sista dagarna och förnekar honom, finns det ingen som kan bära konsekvenserna åt dig. Vidare kommer du från och med den dagen inte att få en ny möjlighet att vinna Guds godkännande; även om du försöker friköpa dig själv kommer du aldrig mer att skåda Guds ansikte. För det du motsätter dig är inte en människa, det du förnekar är inte någon ynklig varelse, utan Kristus. Är du medveten om denna konsekvens? Du har inte gjort ett litet misstag, utan begått ett avskyvärt brott. Och därför råder jag alla att inte visa tänderna inför sanningen eller komma med omdömeslös kritik, för endast sanningen kan ge dig liv och inget annat än sanningen kan låta dig födas på nytt och skåda Guds ansikte.

Utdrag ur ”Endast de sista dagarnas Kristus kan ge människan det eviga livets väg” i ”Ordet framträder i köttet”