Dagliga ord från Gud  (Utdrag 141)

Att känna Guds verk i dessa tider innebär till största delen att känna till vilket det huvudsakliga ämbetet är för den inkarnerade Guden under de sista dagarna och vad han har kommit för att göra på jorden. Jag har tidigare nämnt i mina ord att Gud har kommit till jorden (under de sista dagarna) för att vara en förebild innan han ger sig av. Hur är Gud den förebilden? Genom att tala ord, genom att verka och tala överallt. Detta är Guds verk under de sista dagarna. Han talar bara, så att jorden blir en värld av ord, så att varje person blir försörjd och upplyst av hans ord, så att människans ande väcks och hon är på det klara med visionerna. Under de sista dagarna har den inkarnerade Guden kommit till jorden främst för att tala. När Jesus kom spred han evangeliet om himmelriket och fullbordade korsfästelsens försoningsverk. Han satte punkt för Lagens Tidsålder och avskaffade allt det gamla. Jesu ankomst avslutade Lagens Tidsålder och inledde Nådens Tidsålder. Ankomsten av de sista dagarnas inkarnerade Gud har satt punkt för Nådens Tidsålder. Han har kommit främst för att tala sina ord, använda ord för att göra människan fullkomlig, upplysa och kasta ljus över människan och undanröja den vaga Gudens plats i människans hjärta. Det är inte det stadium av verket som Jesus utförde när han kom. När Jesus kom gjorde han många mirakel, han helade sjuka och drev ut demoner och utförde korsfästelsens försoningsverk. Som en konsekvens tror människan i sina föreställningar att det är sådan Gud bör vara. När Jesus kom utförde han nämligen inte verket med att ta bort avbilden av den vaga Guden ur människans hjärta. När han kom blev han korsfäst, han helade de sjuka och drev ut demoner och han spred evangeliet om himmelriket. I ett avseende tar Guds inkarnation under de sista dagarna bort den plats som den vaga Guden har i människans föreställningar, så att det inte längre finns en avbild av den vaga Guden i människans hjärta. Gud får människan att lära känna hans verklighet och avlägsnar den vaga Gudens plats i människans hjärta genom sina faktiska ord och sitt faktiska verk, sina förflyttningar över alla riken och det osedvanligt verkliga och normala verk som han utför bland människor. I ett annat avseende använder Gud de ord som talas av hans kött till att göra människan fullständig och till att fullborda allt. Det är det verk som Gud kommer att fullborda under de sista dagarna.

Vad ni behöver veta:

1. Guds verk är inte övernaturligt och ni bör inte hysa några föreställningar om det.

2. Ni måste förstå det huvudsakliga verk som den inkarnerade Guden har kommit för att utföra den här gången.

Han har inte kommit för att hela sjuka, driva ut demoner eller göra mirakel, och han har inte kommit för att sprida evangeliet om ånger eller för att skänka människan försoning. Det beror på att Jesus redan har utfört det verket och Gud upprepar inte samma verk. Idag har Gud kommit för att sätta punkt för Nådens Tidsålder och kasta ut alla praktiker från Nådens Tidsålder. Den praktiske Guden har kommit främst för att visa att han är verklig. När Jesus kom talade han inte många ord. Han visade i första hand mirakel, utförde tecken och under, helade sjuka och drev ut demoner eller uttalade profetior i syfte att övertyga människan och få människan att inse att han verkligen var Gud och en opartisk Gud. Han fullbordade slutligen korsfästelsens verk. Dagens Gud visar inga tecken och under och helar inte heller sjuka eller driver ut demoner. När Jesus kom representerade verket som han gjorde en del av Gud, men den här gången har Gud kommit för att genomföra det stadium av verket som väntar, för Gud upprepar inte samma verk. Han är den Gud som alltid är ny och aldrig gammal, så allt ni ser idag är den praktiske Gudens ord och verk.

Utdrag ur ”Att känna Guds verk idag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 142)

De sista dagarnas inkarnerade Gud har kommit främst för att tala sina ord, förklara allt som är nödvändigt för människans liv, poängtera vad människan bör träda in i, visa människan Guds gärningar och visa människan Guds visdom, allmakt och förunderlighet. Genom de många sätt som Gud talar på kan människan skåda Guds suveränitet, Guds storhet och även Guds ödmjukhet och fördoldhet. Människan inser att Gud är suverän men att han är ödmjuk och fördold och kan bli den minste av alla. Vissa av hans ord talas direkt ur Andens perspektiv, vissa direkt ur människans perspektiv och vissa ur en tredje persons perspektiv. Därav kan man se att Gud verkar på väldigt skiftande sätt och det är med hjälp av ord som han låter människan inse det. Guds verk i de sista dagarna är både normalt och verkligt, så de sista dagarnas grupp människor utsätts för de svåraste av alla prövningar. På grund av Guds normalitet och verklighet har alla människor trätt in i sådana prövningar. Att människan har stigit in i Guds prövningar beror på Guds normalitet och verklighet. Under Jesu tidsålder fanns det inga föreställningar eller prövningar. Eftersom större delen av det verk som Jesus uträttade överensstämde med människans föreställningar följde man honom och hade inga föreställningar om honom. Dagens prövningar är de svåraste som människan någonsin har mött, och när det sägs att de här människorna har kommit ut ur den stora vedermödan är det denna vedermöda man syftar på. Idag talar Gud för att skapa förtröstan, kärlek, tolerans och lydnad hos dessa människor. De ord som talas av de sista dagarnas inkarnerade Gud är i enlighet med substansen i människans natur, i enlighet med människans beteende och i enlighet med det som människan bör träda in i idag. Hans ord är både verkliga och normala: Han talar inte om morgondagen och han ser inte heller tillbaka på gårdagen. Han talar bara om det man bör träda in i, omsätta i praktiken och förstå idag. Om det idag skulle dyka upp en person som har förmågan att göra tecken och under, driva ut demoner, bota sjuka och göra många mirakel, och om den personen påstod sig vara Jesus som har kommit, då skulle det vara en förfalskning som åstadkommits av onda andar som härmar Jesus. Kom ihåg det här! Gud upprepar inte sitt verk. Jesu stadium av verket är redan fullbordat och Gud kommer aldrig att genomföra det stadiet av verket igen. Guds verk är oförenligt med människans föreställningar. Gamla testamentet förutsade till exempel att det skulle komma en Messias, och Jesu ankomst var uppfyllelsen av denna profetia, så därför skulle det vara fel om en annan Messias kom igen. Jesus har redan kommit en gång och det skulle vara fel om Jesus kom igen den här gången. Det finns ett namn för varje tidsålder och varje namn kännetecknas av den tidsåldern. I människans föreställningar måste Gud alltid göra tecken och under, alltid bota sjuka och driva ut demoner och han måste alltid vara precis som Jesus. Men den här gången är Gud inte alls sådan. Om Gud under de sista dagarna fortsatte att göra tecken och under och fortsatte att driva ut demoner och bota sjuka – om han gjorde precis detsamma som Jesus – då skulle Gud upprepa samma verk och Jesu verk skulle sakna betydelse eller värde. Därför genomför Gud ett stadium av verket i varje tidsålder. Så snart ett stadium av hans verk har fullbordats efterapar de onda andarna det, och när Satan börjat följa Gud i hälarna byter Gud till en annan metod. Så snart Gud har fullbordat ett stadium av sitt verk börjar onda andar efterapa det. Det här måste ni ha klart för er. Varför är Guds verk i dag annorlunda än Jesu verk? Varför gör inte Gud tecken och under, driver ut demoner och botar sjuka i dag? Om Jesu verk hade varit detsamma som det verk som utfördes under lagens tidsålder, skulle han då ha kunnat företräda nådens tidsålders Gud? Hade han kunnat fullborda korsfästelsens verk? Om Jesus hade gått in i templet och firat sabbaten, som under lagens tidsålder, skulle han inte ha blivit förföljd av någon utan accepterad av alla. Om det varit så, hade han då blivit korsfäst? Hade han kunnat fullborda återlösningens verk? Vad skulle det vara för mening med att de sista dagarnas inkarnerade Gud gjorde tecken och under som Jesus? Endast om Gud genomför en ny del av sitt verk de sista dagarna, en som representerar en del av hans förvaltningsplan, kan människan vinna en djupare kunskap om Gud, och först då kan Guds förvaltningsplan fullbordas.

Utdrag ur ”Att känna Guds verk idag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 143)

Under de sista dagarna har Gud kommit främst för att tala sina ord. Han talar ur Andens perspektiv, ur människans perspektiv och ur en tredje persons perspektiv. Han talar på olika sätt och använder ett visst sätt för en viss tidsperiod och använder sätten att tala till att förändra människans föreställningar och undanröja avbilden av den vaga Guden ur människans hjärta. Det är det huvudsakliga verk som utförs av Gud. Eftersom människan tror att Gud har kommit för att hela sjuka, driva ut demoner, göra mirakel och skänka materiella välsignelser till människan, genomför Gud detta stadium av verket – tuktans och domens verk – i syfte att undanröja sådant ur människans föreställningar, så att människan kan känna Guds verklighet och normalitet, och så att avbilden av Jesus kan undanröjas ur hennes hjärta och ersättas med en ny avbild av Gud. Så snart avbilden av Gud inom människan blir gammal blir den en avgud. När Jesus kom och genomförde det stadiet av verket representerade han inte Gud i sin helhet. Han utförde tecken och under, talade några ord och blev slutligen korsfäst, och han representerade en del av Gud. Han kunde inte representera allt som finns av Gud, men representerade Gud genom att göra en del av Guds verk. Det beror på att Gud är så stor och så underbar och outgrundlig och på att Gud endast uträttar en del av sitt verk i varje tidsålder. Det verk som Gud uträttar i den här tidsåldern innebär främst att förse människans liv med ord, blotta människans fördärvade sinnelag och substansen i hennes natur, eliminera religiösa föreställningar, feodalt tänkande, föråldrat tänkande, såväl som människans kunskap och kultur. Allt detta måste blottläggas och rensas bort genom Guds ord. Under de sista dagarna använder Gud ord, inte tecken och under, för att göra människan fullkomlig. Han använder sina ord till att blotta människan, döma människan, tukta människan och göra henne fullkomlig, så att människan i Guds ord börjar se Guds vishet och ljuvlighet och börjar förstå Guds sinnelag, så att människan skådar Guds gärningar genom hans ord. I Lagens Tidsålder ledde Jehova Mose ut ur Egypten med sina ord och talade några ord till israeliterna. Den gången manifesterades delar av Guds gärningar, men då människans kaliber var begränsad och inget kunde göra hennes kunskap fullständig, fortsatte Gud att tala och verka. I Nådens Tidsålder fick människan än en gång se delar av Guds gärningar. Jesus hade förmågan att göra tecken och under, hela sjuka och driva ut demoner och bli korsfäst och uppstå tre dagar senare och framträda i köttet för människan. Om Gud visste människan inte mer än så. Människan vet så mycket som visas för henne av Gud och om Gud inte skulle visa något mer för henne skulle människans begränsning av Gud bli av samma omfattning. Därför fortsätter Gud att verka, så att människans kunskap om honom fördjupas och så att hon successivt lär känna Guds substans. Under de sista dagarna använder Gud sina ord till att göra människan fullkomlig. Ditt fördärvade sinnelag avslöjas av Guds ord och dina religiösa föreställningar byts ut mot verkligheten om Gud. De sista dagarnas inkarnerade Gud har kommit främst för att uppfylla orden att ”Ordet blir kött, Ordet kommer in i köttet och Ordet framträder i köttet”, och om du inte har en grundlig kunskap om detta kommer du fortfarande att sakna förmåga att stå stadigt. Under de sista dagarna avser Gud i första hand att genomföra ett stadium av verk där ordet framträder i köttet, och det är en del av Guds förvaltningsplan. Därför måste er kunskap vara tydlig; oavsett hur Gud verkar tillåter han inte att människan begränsar honom. Om inte Gud uträttade detta verk de sista dagarna skulle inte människans kunskap om honom kunna sträcka sig längre. Du skulle bara veta att Gud kan bli korsfäst och att han kan förstöra Sodom och att Jesus kan uppstå från de döda och framträda för Petrus … Men ni skulle aldrig säga att Guds ord kan åstadkomma allt och erövra människan. Endast genom att erfara Guds ord kan ni tala om sådan kunskap och ju mer ni erfar av Guds verk desto grundligare blir er kunskap om honom. Först då kommer ni sluta att begränsa Gud i era föreställningar. Människan lär känna Gud genom att erfara hans verk och det finns inget annat rätt sätt att känna Gud.

Utdrag ur ”Att känna Guds verk idag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 144)

Idag bör det stå klart för er alla att det, under de sista dagarna, huvudsakligen är det faktum att ”ordet blir kött” som åstadkoms av Gud. Genom sitt faktiska verk på jorden får han människan att känna honom och inlåta sig med honom och se hans faktiska gärningar. Han får människan att tydligt inse att han har förmågan att visa tecken och under och det händer också att han inte kan göra det, och det har att göra med på tidsåldern. Av det kan du se att Gud inte saknar förmåga att visa tecken och under, utan istället ändrar sitt sätt att verka beroende på verket och beroende på tidsåldern. I verkets nuvarande stadium visar han inga tecken och under. Att han visade tecken och under i Jesu tidsålder berodde på att hans verk var annorlunda i den tidsåldern. Gud verkar inte så idag och vissa tror att han inte kan visa tecken och under, eller så tror de att om han inte visar tecken och under, då är han inte Gud. Är inte det ett felslut? Gud har förmåga att visa tecken och under, men nu är han verksam i en annan tidsålder och därför utför han inget sådant verk. Eftersom det nu är en annan tidsålder och det nu är ett annat stadium av Guds verk är också de gärningar som manifesteras av Gud annorlunda. Människans tro på Gud är inte tron på tecken och under, inte heller tron på mirakel utan tron på hans konkreta verk i den nya tidsåldern. Människan lär känna Gud genom Guds sätt att verka och denna kunskap ger upphov till tron på Gud hos människan, det vill säga tron på Guds verk och gärningar. I det här stadiet av verket talar Gud i första hand. Förvänta dig inte att få se tecken och under, det kommer du inte att göra! För du föddes inte i Nådens Tidsålder. Om du hade gjort det kunde du fått se tecken och under, men du föddes under de sista dagarna och därför kan du bara se Guds verklighet och normalitet. Förvänta dig inte att få se den övernaturliga Jesus under de sista dagarna. Du har bara förmåga att se den praktiska inkarnerade Guden som inte skiljer sig från en vanlig människa. I varje tidsålder manifesterar Gud olika gärningar. I varje tidsålder manifesterar han delar av Guds gärningar och verket i varje tidsålder representerar en del av Guds sinnelag, och det representerar en del av Guds gärningar. De gärningar som han manifesterar varierar med den tidsålder han verkar inom, men de ger alla människan en kunskap om Gud som är djupare, en tro på Gud som är mer jordnära och mer sann. Människan tror på Gud på grund av alla Guds gärningar och på grund av att Gud är så underbar, så stor, för att han är allsmäktig och outgrundlig. Om du tror på Gud för att han kan utföra tecken och under och hela sjuka och driva ut demoner, då är er inställning felaktig och några skulle säga till er: ”Har inte de onda andarna också förmåga att göra sådana saker?” Är det inte att förväxla bilden av Gud med bilden av Satan? Idag beror människans tro på Gud på hans många gärningar och den väldiga mängd arbete han utför och de många sätt han talar på. Gud använder sina uttalanden till att erövra människan och göra henne fullkomlig. Människan tror på Gud på grund av hans många gärningar, inte för att han kan visa tecken och under och människan förstår honom bara för att de ser hans gärningar. Endast genom att känna till Guds faktiska gärningar, hur han verkar, vilka kloka metoder han använder, hur han talar och hur han gör människan fullkomlig – endast genom att känna till de aspekterna – kan du greppa Guds verklighet och förstå hans sinnelag, veta vad han tycker om, vad han avskyr, hur han verkar i människan. Genom att förstå Guds sympatier och antipatier kan ni skilja det positiva från det negativa och genom er kunskap om Gud får ni framgång i era liv. Ni måste kort sagt vinna kunskap om Guds verk och rätta till era åsikter om tron på Gud.

Utdrag ur ”Att känna Guds verk idag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 145)

Oberoende av hur du strävar måste du, framför allt, förstå verket som Gud gör i dag och du måste förstå vikten av detta verk. Du måste förstå och veta vilket verk Gud gör när han kommer de sista dagarna, vilket sinnelag han för med sig och vad som kommer att göras fullkomligt i människan. Om du inte känner eller förstår verket som han har kommit för att göra i köttet, hur kan du då förstå hans vilja och hur kan du bli hans förtrogna? Faktum är att det inte är komplicerat att vara Guds förtrogna, men det är inte heller enkelt. Om människor kan förstå det ordentligt och omsätta det i praktiken, så blir det okomplicerat; om människor inte kan förstå det ordentligt blir det mycket svårare, och dessutom är det lätt att deras strävan leder dem in i otydlighet. Om människan, i sin strävan efter Gud, inte har sin egen ställning att stå fast vid och inte vet vilken sanning hon bör hålla sig till, då innebär det att hon inte har någon grund, och då är det inte enkelt för henne att stå fast. I dag finns det så många som inte förstår sanningen, som inte kan skilja mellan gott och ont eller avgöra vad man ska älska eller hata. Sådana människor kan knappast stå fasta. Nyckeln till tron på Gud är att klara av att omsätta sanningen i praktiken, bry sig om Guds vilja, känna till Guds verk i människan när han kommer i köttet och principerna efter vilka han talar; följ inte den stora massan, och du måste ha principer för vad du ska ge dig in i och du måste hålla fast vid dem. Att hålla ett stadigt tag om de ting inom dig som är upplysta av Gud är till hjälp för dig. Om du inte gör det kommer du att svänga åt ena hållet i dag och åt det andra i morgon, och du kommer aldrig att vinna något verkligt. Att vara på det här viset är inte till någon fördel för ditt eget liv. De som inte förstår sanningen följer alltid andra: Om folk säger att det här är den Helige Andes verk säger du också att det är den Helige Andes verk; om folk säger att det är en ond andes verk blir du också tveksam, eller så säger även du att det är en ond andes verk. Du upprepar alltid andras ord och är oförmögen att själv särskilja något, och inte heller klarar du av att tänka själv. Det här är någon utan en ställning som är oförmögen att göra åtskillnad – en sådan person är en värdelös stackare! Du upprepar alltid andras ord: I dag sägs det att det här är den Helige Andes verk, men risken finns att någon en dag kommer att säga att det inte är den Helige Andes verk och inget annat än ett verk av människan – och ändå kan du inte avgöra detta och när du bevittnar att det sägs av andra säger du samma sak. Det är egentligen den Helige Andes verk, men du säger att det är människans verk; har du då inte blivit en av dem som hädar mot den Helige Andes verk? Har du i detta inte motsatt dig Gud eftersom du inte kan göra åtskillnad? Vem vet, en dag dyker det kanske upp någon dumbom som säger att ”det är är en ond andes verk”, och när du hör dessa ord kommer du att stå som handlingsförlamad och än en gång bindas av andras ord. Varje gång någon rör upp tumult är du oförmögen att stå fast vid din position, och allt detta beror på att du inte besitter sanningen. Att tro på Gud och sträva efter kunskapen om Gud är ingen enkel sak. Det kan inte uppnås enbart genom att man samlas och lyssnar till predikan, och du kan inte göras fullkomlig av enbart passion. Du måste uppleva, och veta, och vara principfast i dina handlingar, och vinna den Helige Andes verk. När du har fått erfarenheter kommer du att kunna särskilja mellan många ting – du kommer att kunna skilja mellan gott och ont, mellan rättfärdighet och ondska, mellan det som är av kött och blod och det som är av sanning. Du bör kunna skilja mellan alla dessa ting, och genom att göra det kommer du, oavsett omständigheterna, aldrig att vara vilse. Endast detta är din sanna mognad.

Utdrag ur ”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 146)

Att känna till Guds verk är ingen enkel sak. Du bör ha standarder och ett mål med din strävan, du bör veta hur man söker den sanna vägen och hur du ska mäta om det är den sanna vägen eller inte och om det är Guds verk eller inte. Vilken är den mest grundläggande principen när man söker den sanna vägen? Du måste se till om det är den Helige Andes verk eller inte, om dessa ord är ett uttryck för sanning eller inte, vem man vittnar för och vad det kan ge dig. Att skilja mellan den sanna vägen och den felaktiga vägen kräver flera aspekter av grundläggande kunskap, av vilka den mest grundläggande är att avgöra om det är den Helige Andes verk eller inte. För substansen i människans tro på Gud är tron på Guds Ande, och till och med hennes tro på den inkarnerade Guden beror på att detta kött är förkroppsligandet av Guds Ande, vilket innebär att en sådan tro fortfarande är tron på Anden. Det finns skillnader mellan Anden och köttet, men eftersom detta kött kommer från Anden, och är Ordet som blivit kött, är vad människan tror på fortfarande Guds inneboende väsen. Och när du särskiljer om det här är den sanna vägen eller inte måste du framför allt titta på om det är den Helige Andes verk eller inte, och efter det måste du titta på om det finns sanning på den här vägen eller inte. Denna sanning är den normala mänsklighetens sinnelag i livet, det vill säga det som krävdes av människan när Gud skapade henne i början, nämligen hela den normala mänskligheten (inklusive människans förstånd, insikt, vishet och grundläggande kunskap om att vara människa). Det betyder att det du behöver titta på är om denna väg kan föra in människan i ett liv av normal mänsklighet eller inte, om sanningen som man talar om krävs enligt den normala mänsklighetens verklighet, om denna sanning är praktisk och sann eller inte samt om detta är mest lägligt eller inte. Om det finns sanning, då kan den föra människan in i normala och verkliga erfarenheter; människan blir dessutom ännu mer normal, människans mänskliga förnuft blir ständigt mer komplett, människans liv i köttet och det andliga livet blir ständigt mer välordnat, och människans känslor blir ständigt mer normala. Det här är den andra principen. Det finns en annan princip, vilken är om människan har eller inte har en ökande kunskap om Gud, om att uppleva sådant verk och sådan sanning kan eller inte kan väcka till liv en kärlek till Gud inom henne och föra henne allt närmare Gud. I detta kan man mäta om det är den sanna vägen eller inte. Det mest grundläggande är om denna väg är realistisk snarare än övernaturlig, och om den kan sörja för människans liv eller inte. Om den överensstämmer med dessa principer kan slutsatsen dras att denna väg är den sanna vägen. Jag säger inte dessa ord för att få er att acceptera andra vägar i era framtida upplevelser, och inte heller som en förutsägelse om att det kommer finnas ännu en ny tidsålders verk i framtiden. Jag säger dem så att ni kan vara säkra på att dagens väg är den sanna vägen, så att ni inte bara är till hälften övertygade i er tro på dagens verk och oförmögna att vinna insikt om den. Det finns till och med många som, trots att de är säkra, fortfarande förvirrat följer med; det finns ingen princip för sådan säkerhet och de måste elimineras förr eller senare. Till och med de som är särskilt entusiastiska i sitt efterföljande är tre delar säkra och fem delar osäkra, vilket visar att de inte har någon grund. Eftersom er kaliber är för låg och er grund är för ytlig har ni ingen förståelse för särskiljningsförmåga. Gud upprepar inte sitt verk, han gör inget verk som inte är realistiskt, han kräver inte för mycket av människan och han gör inget verk som går bortom människans förstånd. Allt verk han gör ligger inom det normala mänskliga förnuftets räckvidd och överskrider inte gränsen för normal mänsklighets förnuft, och hans verk är i enlighet med människans normala krav. Om det är den Helige Andes verk blir människan ständigt mer normal och hans mänsklighet blir ständigt mer normal. Människan har en ökande kunskap om sitt sataniska fördärvade sinnelag, och om människans väsen, och hon har en ständigt växande längtan efter sanningen. Det vill säga att människans liv växer och växer och människans fördärvade sinnelag blir förmöget till fler och fler förändringar – och allt detta är meningen med att Gud blir människans liv. Om en väg är oförmögen att avslöja dessa ting som är människans väsen, är oförmögen att förändra människans sinnelag och, dessutom, är oförmögen att föra henne inför Gud eller ge henne en sann förståelse för Gud, och till och med gör hennes mänsklighet ännu mer obetydlig och hennes förnuft ständigt mer onormalt, då kan denna väg inte vara den sanna vägen, och det kan vara en ond andes verk, eller den gamla vägen. Kort sagt kan den inte vara den Helige Andes nuvarande verk. Ni har trott på Gud i alla dessa år, och ändå har ni ingen som helst kunskap om principerna för att särskilja mellan den sanna vägen och den falska vägen eller för att söka den sanna vägen. De flesta är inte ens intresserade av dessa frågor; de går helt enkelt dit majoriteten går och upprepar vad majoriteten säger. Hur kan detta vara någon som söker den sanna vägen? Och hur kan sådana människor hitta den sanna vägen? Om du förstår alla dessa nyckelprinciper, då kommer du inte att bli sviken, vad som än händer. I dag är det av kritisk vikt att människan kan göra åtskillnad, det här är vad som den normala mänskligheten bör besitta och vad människan måste besitta i sin erfarenhet. Om människan, än i dag, fortfarande inte särskiljer något i sitt följande, och hennes mänskliga förnuft fortfarande inte har växt, så är människan för dåraktig och hennes strävan är felaktig och avvikande. Det finns inte minsta särskiljningsförmåga i din strävan i dag, och även om det är sant, som du säger, att du har hittat den sanna vägen, har du vunnit den? Har du kunnat särskilja något? Vilken är den sanna vägens substans? På den sanna vägen har du inte vunnit den sanna vägen, du har inte vunnit någonting av sanningen, det vill säga du har inte uppnått det som Gud kräver av dig och följaktligen har ingenting av ditt fördärv förändrats. Om du fortsätter din strävan på det sättet kommer du att elimineras i slutändan. Eftersom du har följt den till den här dagen borde du vara säker på att vägen du har valt är rätt väg, och du borde inte längre tvivla. Många människor är alltid osäkra och slutar sträva efter sanningen på grund av småsaker. Det är sådana människor som inte har någon kunskap om Guds verk, det är de som följer Gud i förvirring. Människor som inte känner Guds verk är oförmögna att vara hans förtrogna eller att vittna om honom. Jag råder dem som bara söker välsignelse och bara strävar efter det som är vagt och abstrakt att sträva efter sanningen så snart som möjligt, så att deras liv kan få någon betydelse. Lura inte er själva längre!

Utdrag ur ”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 147)

Hela det verk som utförts under sex tusen år har successivt förändrats i och med att olika tidsåldrar kommit och gått. Förändringarna i detta verk har baserat sig på den allmänna situationen i världen och på mänsklighetens utvecklingstrender som helhet; förvaltningsverket har bara gradvis förändrats på samma sätt. Det var inte planerat i detalj från skapelsens början. Innan världen skapades, eller mycket snart därefter, hade Jehova ännu inte planerat verkets första etapp, lagens stadium, dess andra etapp, nådens stadium, eller dess tredje etapp, erövrandets stadium, då han skulle börja med några av Moabs ättlingar och därigenom erövra hela universum. Han yttrade inte dessa ord efter det att han skapat världen; och han yttrade dem heller aldrig efter Moab. Faktum är att han aldrig yttrade dem före Lot. Hela Guds verk utförs spontant. Det är exakt så hela hans sextusenåriga förvaltningsverk har utvecklats; han hade inte på något sätt skrivit ut en plan i stil med någonting typ ett ”Sammanfattande diagram för mänsklighetens utveckling” innan han skapade världen. I sitt verk uttrycker Gud direkt vad han är; han rådbråkar inte hjärnan för att utforma en plan. Naturligtvis har många profeter uttalat väldigt många profetior, men man kan ändå inte säga att Guds verk alltid har handlat om exakt planering; de där profetiorna uttalades i enlighet med Guds verk vid den aktuella tidpunkten. Hela det verk han utför är det mest aktuella verket. Han utför det anpassat till utvecklingen i varje era och baserar det på hur saker och ting förändras. För honom är hans arbete som att ge medicin för att bota en sjukdom; medan han arbetar iakttar han, och sedan fortsätter han att arbeta i enlighet med sina iakttagelser. Gud är kapabel att uttrycka sin omfattande visdom och sin omfattande förmåga i varje stadium av sitt verk; han uppenbarar sin rika visdom och makt i enlighet med varje speciell tidsålderns verk och låter alla dessa människor som han återfört under den aktuella tidsåldern få se hela hans sinnelag. Han sörjer för folks behov i enlighet med det verk som måste utföras i varje tidsålder och gör det arbete han har att göra. Han ger folk vad de behöver utifrån i vilken grad de har fördärvats av Satan. Det var som när Jehova ursprungligen skapade Adam och Eva. Han gjorde det för att göra det möjligt för dem att manifestera Gud på på jorden och för att de skulle kunna vittna för allt skapat. Men Eva syndade efter att ha frestats av ormen, och Adam gjorde detsamma; i trädgården åt de båda av frukten från kunskapens träd på gott och ont. Därmed fick Jehova ytterligare arbete att utföra med dem. När han såg att de var nakna täckte han deras kroppar med kläder gjorda av djurhudar. Efteråt sa han till Adam: ”Eftersom du lyssnade till din hustrus röst och åt av det träd om vilket jag hade befallt och sagt ’Du skall inte äta av den’, förbannad är marken för din skull … tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen. Jord är du, och jord skall du åter bli.” Till kvinnan sa han: ”Jag skall göra din möda stor när du är havande, med smärta skall du föda barn. Din åtrå skall vara till din make, och han skall råda över dig.” Därefter förvisade han dem från Edens lustgård och tvingade dem att leva utanför lustgården, precis så som den moderna människan nu lever på jorden. När Gud i begynnelsen skapade människan var det inte hans plan att låta människan frestas av ormen efter att hon hade skapats och sedan förbanna människan och ormen. Han hade faktiskt inte haft någon sådan plan; det var helt enkelt saker och tings utveckling som gav honom nytt arbete att utföra i sin skapelse. Efter det att Jehova hade utfört detta verk hos Adam och Eva på jorden, fortsatte mänskligheten att utvecklas under flera tusen år tills ”Jehova såg att människans ondska var stor på jorden och att hennes hjärtas varje avsikt och tanke ständigt var alltigenom ond. Och Jehova ångrade att han hade gjort människan på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta. … Men Noa fann nåd inför Jehovas ögon.” Nu fick Jehova mer att göra, för mänskligheten som han skapade hade blivit alltför syndig efter att ha frestats av ormen. På grund av detta valde Jehova ut Noas familj ur hela mänskligheten för att skonas, och sedan utförde han arbetet med att förstöra världen med en översvämning. Mänskligheten har fortsatt att utvecklas på detta sätt till denna dag och blivit alltmer fördärvad, och när mänsklighetens utveckling når sin topp kommer det också att innebära mänsklighetens slut. Från allra första början till världens slut har den inre sanningen i hans verk alltid varit sådan. Det är detsamma som hur människan kommer att klassas efter sitt slag; det är inte alls så att varje person är förutbestämd från första början att tillhöra en viss kategori, utan alla kategoriseras gradvis först sedan de har genomgått en utvecklingsprocess. I slutändan kommer de som inte ges fullständig frälsning att återbördas till sina förfäder. Inget av Guds verk bland mänskligheten var redan förberett vid världens skapelse; det var snarare saker och tings utveckling som lät Gud utföra sitt verk bland människorna steg för steg och på ett successivt alltmer realistiskt och handgripligt sätt. Jehova Gud skapade till exempel ormen för att fresta kvinnan; det var inte hans uttalade plan och det var inte heller något som han avsiktligt hade förutbestämt. Man kan säga att det var något oväntat. Det var alltså på grund av detta som Jehova drev ut Adam och Eva från Edens lustgård och svor att aldrig mer skapa människan. Men Guds visdom upptäcks bara av människor utifrån denna grundval. Det är precis som jag nämnde tidigare: ”Jag utövar min visdom baserat på Satans intriger.” Oavsett hur fördärvad mänskligheten blir eller hur ormen frestar dem har Jehova ändå sin visdom; därför har han ända sedan han skapade världen varit sysselsatt med nytt verk och inget av stegen i detta verk har någonsin upprepats. Satan har kontinuerligt genomfört sina intriger; mänskligheten har kontinuerligt fördärvats av Satan, och Jehova Gud har oupphörligt utfört sitt visa verk. Han har aldrig misslyckats, och han har aldrig upphört med sitt verk, från världens skapelse tills nu. Ända sedan mänskligheten fördärvades av Satan har han arbetat kontinuerligt bland människorna för att besegra honom, fienden som var orsaken till deras fördärv. Denna strid har rasat sedan begynnelsen kommer att pågå till världens slut. När han har utfört allt detta verk har han inte bara låtit människorna, som har blivit fördärvade av Satan, ta emot hans stora frälsning, utan han har också låtit dem se hans visdom, allmakt och myndighet. Dessutom kommer han i slutändan att låta dem se hans rättfärdiga sinnelag då han straffar de ogudaktiga och belöna de goda. Han har bekämpat Satan till denna dag och aldrig besegrats, för han är en vis Gud och hans visdom utövas utifrån Satans intriger. Och därmed får han inte bara allting i himlen att underkasta sig hans myndighet; han får också allt på jorden att vila under hans fotpall och inte minst får han dessa onda som invaderar och trakasserar mänskligheten att falla under hans tuktan. Resultatet av allt detta arbete åstadkoms tack vare hans visdom. Han hade aldrig avslöjat sin visdom inför mänsklighetens existens, för han hade inga fiender i himlen, på jorden eller i hela universum och det fanns inga mörka krafter som invaderade något bland naturen. Efter det att ärkeängeln förrått honom, skapade han mänskligheten på jorden och det var på grund av mänskligheten som han formellt inledde sitt mångtusenåriga krig med Satan, ärkeängeln — ett krig som blir allt mer hett för varje gradvist steg. Hans allmakt och visdom finns närvarande i vart och ett av dessa steg. Endast då har allting i himlen och på jorden bevittnat Guds visdom, allmakt och ‒ i synnerhet ‒ Guds verklighet. Han utför fortfarande sitt verk på samma realistiska sätt idag; när han utför sitt verk uppenbarar han dessutom sin visdom och allmakt. Han låter er se den inre sanningen i varje steg av arbetet, se exakt hur Guds allmakt ska förklaras och vidare se en definitiv förklaring av Guds verklighet.

Utdrag ur ”Ni bör veta hur hela mänskligheten har utvecklats fram till i dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 148)

Den helige Ande verkar alltid spontant; han kan planera sitt arbete när som helst och utföra det när som helst. Varför säger jag alltid att den helige Andes verk är realistiskt, att det alltid är nytt och aldrig gammalt, och att det alltid är så färskt det kan vara? Hans verk var inte planerat när världen skapades; det var inte alls så det gick till! Varje arbetssteg uppnår rätt effekt för respektive tid och de olika stegen påverkar inte varandra. Ofta har planerna du kanske har i sinnet helt enkelt inte någon chans mot den helige Andes senaste verk. Hans verksamhet är inte lika enkel som människors resonemang och inte heller lika komplicerad som människors fantasier — den består av att sörja för människor när och var som helst utifrån deras aktuella behov. Ingen är tydligare rörande människors väsen än han och det är just av den anledningen som ingenting kan passa människors realistiska behov lika bra som hans verksamhet gör. Därför tycks hans verksamhet, sett ur ett mänskligt perspektiv, ha planerats flera årtusenden i förväg. När han nu verkar bland er, och hela tiden arbetar och talar medan han iakttar det tillstånd ni befinner er i, har han exakt rätt ord att säga då han möter alla olika tillstånd och säger ord som är exakt vad folk behöver. Ta exempelvis det första steget av hans verk: tiden av tuktan. Efter det visade folk prov på alla sorters beteenden och agerade upproriskt på vissa sätt; det uppstod olika positiva tillstånd och även vissa negativa tillstånd. De nådde en punkt i sin negativitet och visade de lägsta nivåer de skulle falla till. Gud har utfört sitt arbete baserat på allt detta och därmed utnyttjat det för att uppnå ett bättre resultat av sitt arbete. Han utför alltså sitt försörjningsarbete bland folk i enlighet med vad deras aktuella tillstånd är vid varje givet tillfälle; han utför varje steg i sitt verk utifrån människors faktiska tillstånd. Hela skapelsen är i hans händer; skulle han inte känna till dem? Gud utför nästa arbetsetapp som ska utföras, när och var som helst, med utgångspunkt från folks tillstånd. Detta verk planerades absolut inte tusentals år i förväg; det är en mänsklig föreställning! Han arbetar samtidigt som han iakttar effekterna av sitt arbete och hans verksamhet fördjupas och utvecklas hela tiden; varje gång utför han nästa steg i arbetet efter att först ha iakttagit resultatet av det föregående. Han använder många ting för att åstadkomma en gradvis övergång och göra sitt nya verk synligt för människor successivt. Att arbeta på detta sätt kan tillgodose folks behov, för Gud känner människorna mer än väl. Det är så han utför sitt verk från himlen. Den inkarnerade Guden verkar på samma sätt, arrangerar saker utifrån de verkliga omständigheterna och arbetar bland människorna. Inget av hans verk hade planerats innan världen skapades och var inte heller planerat i detalj på förhand. Två tusen år efter det att världen skapades såg Jehova att mänskligheten hade blivit så fördärvad att han använde profeten Jesajas mun för att förutsäga att Gud, efter det att lagens tidsålder avslutats, skulle utföra sitt verk med att under nådens tidsålder återlösa mänskligheten. Det här var förstås Jehovas plan, men denna plan utformades också utifrån de omständigheter han iakttog vid den tiden; han tänkte garanterat inte på den omedelbart efter det att han hade skapat Adam. Jesaja uttalade bara en profetia, men Jehova hade inte gjort några förberedelser för detta under lagens tidsålder; tvärtom inledde han detta verk i början av nådens tidsålder, när budbäraren framträdde i Josefs dröm och upplyste honom med budskapet att Gud skulle bli kött — och först då påbörjades hans inkarnationsverk. Gud hade inte förberett sitt inkarnationsverk omedelbart efter det att han skapat världen, vilket många föreställer sig; det beslutades först utifrån mänsklighetens utvecklingsnivå och statusen på hans krig mot Satan.

Utdrag ur ”Ni bör veta hur hela mänskligheten har utvecklats fram till i dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 149)

När Gud kommer i köttet, sänker sig hans Ande över en människa; Guds ande ikläder sig med andra ord en fysisk kropp. Han kommer för att utföra sitt arbete på jorden och snarare än att föra med sig flera begränsade steg; hans verk är absolut obegränsat. Det arbete som den helige Ande utför i köttet avgörs fortfarande av resultaten av hans verksamhet och han använder detta för att fastställa under hur lång tid han kommer att vara verksam i köttet. Den helige Ande avslöjar genast varje steg i sitt arbete och granskar resultatet successivt medan han fortsätter; den här verksamheten är inte något så övernaturligt som att tänja på gränserna för människans fantasi. Det är som Jehovas arbete med att skapa himmel och jord och alla ting; han planerade och arbetade samtidigt. Han skiljde ljuset från mörkret och så blev morgon och kväll till — detta tog en dag. Den andra dagen skapade han himlen, vilket också tog en dag. Sedan skapade han jorden, haven och alla varelser som levde där, vilket tog ytterligare en dag. Detta fortsatte till den sjätte dagen då Gud skapade människan och lät henne förvalta allt på jorden. Sedan, den sjunde dagen, när han var klar med att skapa allting, vilade han. Gud välsignade den sjunde dagen och betecknade den som en helig dag. Han bestämde sig inte för att inrätta denna heliga dag förrän han skapat allt, inte innan han skapat det. Det här verket utfördes också spontant; innan han skapade allting hade han inte bestämt sig för att skapa världen på sex dagar och vila på den sjunde; det stämmer inte alls med fakta. Han hade aldrig sagt något i den vägen och inte heller planerat det. Han hade inte på något vis uttryckt att skapelsen av alla ting skulle fullbordas på den sjätte dagen och att han skulle vila på den sjunde; tvärtom skapade han utifrån vad som just då syntes honom gott. När han hade skapat allting var det redan den sjätte dagen. Om han hade blivit klar den femte dagen skulle han följaktligen ha utnämnt den sjätte dagen till en helig dag. Nu blev han emellertid klar med att skapa allting på den sjätte dagen och därför blev den sjunde dagen en helig dag, något den har förblivit till den dag som är. Därför utförs hans verk idag på samma sätt. Han talar och sörjer för era behov utifrån de situationer ni befinner er i. Anden talar och verkar med andra ord utifrån människors omständigheter; han håller uppsikt över alla och verkar när och var som helst. Det som jag gör, säger, lägger på er och skänker åt er är utan undantag sådant ni behöver. Inte något av mitt verk är således skilt från verkligheten; alltsamman är verkligt, för ni vet alla att ”Guds ande vakar över alla”. Om allt detta hade beslutats i förväg, skulle det då inte ha varit alltför klappat och klart? Det är som om ni tror att Gud utarbetade planer för sex hela årtusenden och sedan förutbestämde att mänskligheten skulle vara upprorisk, motsträvig, förvrängd och bedräglig, skulle besitta ett fördärvat kött, ett sataniskt sinnelag, lystna ögon och personlig njutningslust. Inget av detta hade Gud förutbestämt, utan alltsamman var ett resultat av Satans fördärv. Vissa säger kanske: ”Var inte Satan också inom räckhåll för Gud? Gud hade förutbestämt att Satan skulle fördärva människan på detta sätt och därefter utförde han sitt verk bland människorna.” Skulle Gud verkligen förutbestämma Satan till att fördärva mänskligheten? Gud är bara alltför mån om att låta mänskligheten leva normalt, så skulle han då verkligen störa dess liv? Vore det isåfall inte en meningslös ansträngning att besegra Satan och frälsa mänskligheten? Hur skulle mänsklighetens upproriskhet kunna vara förutbestämd? Den berodde ju på Satans inblandning. Hur skulle den ha kunnat vara förutbestämd av Gud? Den Satan inom Guds räckhåll som ni tänker er skiljer sig helt från den Satan inom Guds räckhåll som jag talar om. Enligt ert resonemang att ”Gud är allsmäktig och Satan är i hans händer” skulle Satan aldrig förråda honom. Sa ni inte att Gud är allsmäktig? Er kunskap är alltför abstrakt och stämmer inte med verkligheten; människan kan aldrig fatta Guds tankar eller begripa hans visdom! Gud är allsmäktig; det är helt riktigt. Ärkeängeln förrådde Gud eftersom Gud ursprungligen gav honom ett mått av makt. Det var naturligtvis en oväntad händelse, liksom när Eva gav efter för ormens frestelse. Men oavsett hur Satan utför sitt svek, är han till skillnad från Gud inte allsmäktig. Som ni har sagt är Satan bara mäktig; oavsett vad han gör kommer Guds makt alltid att besegra honom. Detta är den sanna innebörden bakom talesättet att ”Gud är allsmäktig och Satan är i hans händer”. Därför måste hans krig mot Satan utkämpas ett steg i taget. Dessutom planerar han sitt verk som en reaktion på Satans lister — han bringar alltså frälsning till människorna och uppenbarar sin visdom och allmakt på det sätt som passar den aktuella tidsåldern. På samma sätt förutbestämdes inte den yttersta tidens verksamhet före nådens tidsålder; förutbestämmelser görs inte på ett så här metodiskt sätt: För det första, gör så att människans yttre sinnelag förändras; för det andra, utsätt människan för tuktan och prövningar; för det tredje, låt människan erfara dödens prövning; för det fjärde, gör så att människan upplever tiden då hon älskar Gud och uttrycker en skapad varelses beslutsamhet; för det femte, låt människan se Guds vilja och lära känna honom fullständigt; och slutligen, gör människan fullkomlig. Han planerade inte allt det här under nådens tidsålder, utan istället började han planera dem under den nuvarande tidsåldern. Satan är verksam, precis som Gud. Han uttrycker sitt fördärvade sinnelag medan Gud talar direkt och uppenbarar några väsentliga ting. Det här är det arbete som utförs idag och det är samma arbetsprincip som användes för länge sedan efter det att världen skapats.

Utdrag ur ”Ni bör veta hur hela mänskligheten har utvecklats fram till i dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 150)

Gud skapade först Adam och Eva, och han skapade också en orm. Ormen var den giftigaste av alla djur; dess kropp innehöll gift och Satan använde detta gift för att dra nytta av den. Det var ormen som frestade Eva till synd. Adam syndade efter att Eva gjort det och sedan kunde de båda skilja mellan gott och ont. Om Jehova hade vetat att ormen skulle fresta Eva och att Eva skulle fresta Adam, varför satte han dem då alla i en trädgård? Om han kunde förutsäga detta, varför skapade han då en orm och placerade den i Edens lustgård? Varför innehöll Edens lustgård frukten av kunskapens träd på gott och ont? Hade det varit hans avsikt att de skulle äta frukten? När Jehova kom vågade varken Adam eller Eva möta honom och det var först då som Jehova fick veta att de hade ätit frukten av kunskapens träd på gott och ont och fallit offer för ormens knep. Det slutade med att han förbannade ormen och även Adam och Eva. När de två åt av frukten på trädet var inte Jehova medveten om att de gjorde det. Mänskligheten blev fördärvad så till den grad att den blev ond och sexuellt promiskuös, och det gick så långt att allt de hyste i sina hjärtan var ondska och orättfärdighet; allt var bara smuts. Därför ångrade Jehova att han hade skapat mänskligheten. Därefter utförde han sitt arbete med att förstöra världen med en översvämning som Noa och hans söner överlevde. Vissa saker är faktiskt inte så avancerade och övernaturliga som människor kan tro. Somliga frågar: ”Varför skapade Gud ärkeängeln när han visste att han skulle förråda honom?” Så här ligger det till: Innan jorden fanns var ärkeängeln den främste av himlens änglar. Han hade makt över alla änglarna i himlen; detta var den makt Gud hade gett honom. Med undantag för Gud var han den störste av himlens änglar. När Gud senare hade skapat mänskligheten begick ärkeängeln ett större svek mot Gud på jorden. Jag säger att den svek Gud eftersom den ville förvalta mänskligheten och sätta sig över Guds makt. Det var ärkeängeln som frestade Eva att synda, och det gjorde han därför att han ville upprätta sitt rike på jorden och få mänskligheten att vända Gud ryggen och lyda honom istället. Ärkeängeln såg att det fanns så mycket som kunde lyda honom — änglarna kunde göra det, liksom människorna på jorden. Fåglarna och djuren, träden, skogarna, bergen, floderna och allt levande på jorden stod under människans — det vill säga Adam och Evas — omsorg, medan Adam och Eva lydde ärkeängeln. Därför ville ärkeängeln sätta sig över Guds makt och svika Gud. Därefter ledde han många änglar i uppror mot Gud, och dessa blev sedan olika sorters orena andar. Har inte mänsklighetens utveckling till denna dag orsakats av ärkeängelns fördärv? Att mänskligheten är som den är idag beror på att ärkeängeln svek Gud och fördärvade mänskligheten. Detta stegvisa verk är långt ifrån så abstrakt och enkelt som människor tror. Satan begick sitt svek av en anledning, men folk kan inte fatta en sådan enkel sak. Varför skapade Gud, som skapade himmel och jord och allt levande, också Satan? Eftersom Gud föraktar Satan så, och eftersom Satan är hans fiende — varför skapade han Satan? Skapade han inte en fiende genom att skapa Satan? I själva verket skapade Gud inte en fiende, utan han skapade en ängel som sedan svek honom. Ängeln hade nått en så hög position att han ville svika Gud. Man skulle kunna säga att detta var en tillfällighet, men det var också något oundvikligt. Det är samma sak som att en människa oundvikligen kommer att dö efter att ha mognat till ett visst stadium; saker och ting har just mognat till det stadiet. Det finns vissa absurda individer som säger: ”Eftersom Satan är din fiende, varför skapade du honom? Visste du inte att ärkeängeln skulle förråda dig? Kan du inte blicka från evighet till evighet? Kände du inte till ärkeängelns natur? Eftersom du uppenbarligen visste att han skulle förråda dig, varför gjorde du honom då till ärkeängel? Inte nog med att han svek dig, utan dessutom tog han med sig så många änglar och steg ner till de dödligas värld för att fördärva mänskligheten — och fortfarande har du inte kunnat slutföra din sextusenåriga förvaltningsplan.” Stämmer detta? Utsätter ni inte er själva för mer besvär än nödvändigt när ni tänker på det här viset? Andra säger: ”Om inte Satan hade fördärvat mänskligheten fram till idag skulle inte Gud ha bringat mänskligheten en frälsning som denna. Då skulle Guds visdom och allmakt ha varit osynliga; var skulle hans visdom ha uppenbarats? Därför skapade Gud en mänsklig ras åt Satan så att han längre fram skulle kunna uppenbara sin allmakt — hur skulle människan annars kunna upptäcka Guds visdom? Om människan inte satt sig upp mot honom och gjort uppror mot honom skulle hans handlingar inte behövt uppenbaras. Om hela skapelsen hade tillbett och underkastat sig honom skulle han inte haft något arbete att utföra.” Det här ligger ännu längre från verkligheten, för det finns inget smutsigt hos Gud och därför kan han inte skapa smuts. Han uppenbarar sina handlingar nu enbart för att besegra sin fiende, för att rädda de människor han skapade och för att besegra de onda andarna och Satan som hatar, förråder och sätter sig upp mot Gud och som i begynnelsen befann sig under hans välde och tillhörde honom. Gud vill besegra dessa onda andar och därigenom uppenbara sin allmakt för allt levande. Mänskligheten och allt levande på jorden är nu under Satans domän och under de ogudaktigas domän. Gud vill uppenbara sina handlingar för allt levande så att folk kan lära känna honom och därigenom besegra Satan och fullständigt krossa hans fiender. Hela detta verk åstadkoms genom att hans handlingar uppenbaras. Hela skapelsen befinner sig under Satans herravälde, så Gud vill uppenbara sin allmakt för dem och på så sätt besegra Satan. Om det inte fanns någon Satan, skulle han inte uppenbara sina gärningar. Om det inte varit för Satans trakasserier skulle Gud ha skapat mänskligheten och låtit den leva i Edens lustgård. Varför uppenbarade han aldrig alla sina gärningar för änglarna eller för ärkeängeln innan Satans svek? Om alla änglarna och ärkeängeln hade känt Gud och även lytt honom från början, skulle han inte ha utfört de där meningslösa gärningarna. Men på grund av Satans och de onda andarnas existens har även människor satt sig upp mot Gud och är fyllda till brädden med ett upproriskt sinnelag. Därför vill Gud uppenbara sina handlingar. Eftersom han vill föra krig mot Satan måste han använda sin makt och alla sina handlingar för att besegra honom; på så vis kommer det frälsningsverk som han utför bland mänskligheten att låta den se hans visdom och allmakt. Det verk Gud utför idag är meningsfullt och liknar inte på något sätt det som vissa människor syftar på när de säger: ”Är inte det arbete du utför motsägelsefullt? Är inte denna räcka av arbeten bara ett sätt att ställa till trubbel för dig själv? Du skapade Satan och sedan lät du honom svika dig och sätta sig upp mot dig. Du skapade människor och sedan överlämnade du dem till Satan och lät Adam och Eva bli frestade. Varför avskyr du mänskligheten när du gjorde allt det här fullt avsiktligt? Varför avskyr du Satan? Är det inte du själv som vållat alltihop? Vad finns det för dig att hata?” Många absurda människor resonerar på det viset. De vill älska Gud, men innerst inne klagar de på honom. Så motsägelsefullt! Ni förstår inte sanningen, ni har alldeles för många övernaturliga tankar och ni menar till och med att Gud gjorde ett misstag – ni är verkligen absurda! Det är ni som myglar med sanningen; det handlar inte om att Gud har gjort något misstag! Vissa människor klaga till och med om och om igen! ”Det var du som skapade Satan och du som kastade ner honom bland människorna och lämnade över dem till honom. När sedan människorna fått ett sataniskt sinnelag förlät du dem inte, utan tvärtom hatade du dem i viss mån. I början älskade du dem i viss mån, men nu föraktar du dem. Det är du som har avskytt mänskligheten och samtidigt är det du som har älskat mänskligheten. Vad är det egentligen frågan om? Är inte det en motsägelse?” Oavsett hur ni ser på det, så är det här vad som hände i himlen; det var så här ärkeängeln förrådde Gud och mänskligheten blev fördärvad, och det är så här människorna har fortsatt till idag. Oavsett hur ni formulerar det så är detta hela historien. Ni måste emellertid förstå att hela syftet med det arbete Gud utför idag är att rädda er och att besegra Satan.

Utdrag ur ”Ni bör veta hur hela mänskligheten har utvecklats fram till i dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 151)

Gud använder sin förvaltning av människorna för att besegra Satan. Genom att fördärva folk avgör Satan människors öde och stör Guds arbete. Samtidigt är Guds arbete mänsklighetens frälsning. Vilket steg i det arbete Gud utför syftar inte till att rädda mänskligheten? Vilket steg syftar inte till att rena människor, få dem att handla rättfärdigt och leva på ett sådant sätt att de kan bli älskade? Men Satan gör inte detta. Han fördärvar mänskligheten; han utför oavbrutet sitt verk med att fördärva mänskligheten i hela universum. Naturligtvis utför Gud också sitt eget arbete utan att bry sig om Satan. Oavsett hur mycket makt Satan har så är det makt han fått av Gud; Gud gav honom helt enkelt inte all sin makt, så oavsett vad Satan gör kan han aldrig övertrumfa Gud och kommer alltid att vara inom räckhåll för Gud. Gud uppenbarade inte några av sina handlingar medan han var i himlen. Han gav bara Satan lite makt och tillät honom att utöva kontroll över änglarna. Så oavsett vad Satan gör kan han inte överträffa Guds makt, eftersom den myndighet som Gud ursprungligen gav honom är begränsad. Medan Gud arbetar, stör Satan. I den yttersta tiden kommer det att vara slut med hans störningar; likaledes kommer Guds verk att vara avslutat och de människor som Gud vill fullända kommer att vara fulländade. Gud leder människor på ett positivt sätt; hans liv är levande vatten, omätligt och gränslöst. Satan har fördärvat människan till en viss grad; i slutändan kommer livets levande vatten att fullända människan och det kommer att vara omöjligt för Satan att störa och utföra sitt verk. På så sätt kommer Gud att vinna dessa människor helt och hållet. Men Satan vägrar fortfarande att acceptera detta; han utmanar oavbrutet Gud, men Gud tar ingen hänsyn till honom. Gud har sagt: ”Jag ska segra över alla Satans mörka krafter och över alla mörka influenser.” Detta är det arbete som nu måste utföras i köttet och det är också vad som gör inkarnationen så viktig: att fullborda den etapp av verket som består i att besegra Satan i ändens tid och utplåna allt som tillhör Satan. Guds seger över Satan är oundviklig! I själva verket misslyckades Satan för länge sedan. När evangeliet började spridas i hela den stora röda drakens land, alltså när den inkarnerade Guden började sitt arbete och detta verk sattes igång, besegrades Satan fullständigt, för själva syftet med inkarnationen var att besegra Satan. Så snart Satan såg att Gud hade tagit mänsklig gestalt igen och dessutom hade börjat utföra sitt arbete, som inga krafter kunde stoppa, blev han bestört när han såg detta verk och vågade inte ställa till mer oreda. Till att börja med trodde Satan att han också var begåvad med rikligt med visdom och han avbröt och trakasserade Guds verk; men han förväntade sig inte att Gud skulle bli kött igen eller att Gud i sitt arbete skulle använda Satans upproriskhet för att avslöja och döma mänskligheten och därigenom erövra mänskligheten och besegra Satan. Gud är klokare än Satan, och hans verk överträffar honom i hög grad. Därför har jag tidigare sagt att ”det verk som jag gör utförs som svar på Satans lister. I slutändan kommer jag att avslöja min allmakt och Satans maktlöshet”. Gud kommer att utföra sitt verk i täten medan Satan följer efter tills han slutligen förgörs — han kommer inte ens att veta vad som träffade honom! Han kommer inte att inse sanningen förrän han redan har träffats och krossats, och vid det laget kommer han redan att ha brunnit upp i eldsjön. Då torde han väl bli helt övertygad? För då kommer Satan inte att ha några fler intriger att sätta i verket!

Utdrag ur ”Ni bör veta hur hela mänskligheten har utvecklats fram till i dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 152)

Guds verk bland människorna kan inte separeras från människan, för människan är föremålet för detta verk och den enda varelse Gud skapat som kan vittna om honom. Människans liv och alla hennes aktiviteter är oskiljaktiga från Gud, alltsamman styrs av Guds händer och man kan till och med säga att ingen människa kan existera oberoende av Gud. Det här är något som ingen kan förneka, för det är ett faktum. Allt som Gud gör är till gagn för mänskligheten och riktat mot Satans intriger. Allt människan behöver kommer från Gud, och Gud är källan till människans liv. Människan är alltså helt enkelt oförmögen att skilja sig från Gud. Gud har för övrigt aldrig haft för avsikt att skiljas från människan. Det verk som Gud utför, utför han för hela mänsklighetens skull, och hans tankar är alltid välvilliga. För människan är således både Guds verk och Guds tankar (det vill säga Guds vilja) ”visioner” som hon måste känna till. De här visionerna är också Guds förvaltning och verk som människan är oförmögen att utföra. De krav som Gud ställer på människan under sitt verk kallas samtidigt för människans ”trosutövning.” Visioner är Guds eget verk, hans vilja för mänskligheten eller målsättningarna och syftet med hans verk. Visioner kan också sägas vara en del av förvaltningen eftersom denna förvaltning är Guds verk och är inriktad på människan, vilket innebär att den är det verk som Gud utför bland människorna. Detta verk är det bevis och den väg genom vilken människan lär känna Gud, och det är av yttersta vikt för människan. Om folk, i stället för att rikta uppmärksamheten mot kunskapen om Guds verk, bara riktar sin uppmärksamhet mot dogmerna för tron på Gud eller mot oväsentliga detaljer, kommer de helt enkelt inte att lära känna Gud och dessutom kommer de inte att vara efter Guds hjärta. Det Guds verk som är till oerhört stor hjälp när det gäller människans kunskap om Gud kallas visioner. De här visionerna är Guds verk, Guds vilja, och Guds verks mål och mening; allesamman är till nytta för människan. Trosutövning syftar på det som människan har att göra, det som de varelser som följer Gud har att göra, och det är också människans plikt. Vad människan förväntas göra är inte något som människan förstod från början, utan det är de krav som Gud ställer på människan under sitt arbete. Dessa krav blir gradvis djupare och mer upphöjda allt efter som Gud verkar. Under lagens tidsålder var människan till exempel tvungen att följa lagen och under nådens tidsålder var hon tvungen att bära korset. Rikets tidsålder är annorlunda: Kraven på människan är högre än under lagens tidsålder och nådens tidsålder. När visionerna blir mer upphöjda, blir kraven på människan ständigt högre, och de blir allt tydligare och mer verkliga. På samma sätt blir visionerna också alltmer verkliga. Dessa många verkliga visioner bidrar inte bara till människans lydnad mot Gud, men bidrar dessutom till hennes kunskap om Gud.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 153)

Jämfört med tidigare tidsåldrar, är Guds verk under rikets tidsålder mer praktiskt, mer inriktat på människans väsen och förändringar i hennes sinnelag, och mer kapabelt att vittna om Gud själv för alla dem som följer honom. När Gud verkar under rikets tidsålder visar han med andra ord mer av sig själv för människan än någonsin tidigare, vilket innebär att de visioner som människan måste känna till är högre än i någon tidigare tidsålder. Eftersom Guds verk bland människorna har kommit in på ett territorium utan motstycke, är de visioner som människan känner till under rikets tidsålder de högsta i hela förvaltningsverket. Guds verk har kommit in på okänt territorium, och därmed har de visioner som människan har att känna till blivit de högsta av alla visioner, och den trosutövning som de resulterar i är också högre än i någon tidigare tidsålder, för människans trosutövning förändras i takt med visionerna och visionernas fulländning markerar också fulländningen av kraven på människan. Så snart som hela Guds förvaltning stannar upp, upphör också människans trosutövning, och utan Guds verk kommer människan inte att ha något annat val än att hålla fast vid svunna tiders dogmer, annars kommer hon helt enkelt inte att ha någonstans att vända sig. Utan nya visioner blir det ingen ny trosutövning för människan; utan fullständiga visioner kommer det inte att bli någon fulländad trosutövning för människan; utan högre visioner kommer det inte att bli någon högre trosutövning för människan. Människans trosutövning förändras med Guds fotsteg, och på samma sätt förändras människans kunskap och erfarenhet med Guds verk. Hur kapabel människan än är, är hon oskiljaktig från Gud, och om Gud skulle sluta verka för bara ett ögonblick, skulle människan omedelbart dö av hans vrede. Människan har inget att skryta över, för oavsett hur stor hennes kunskap är idag, oavsett hur grundliga hennes erfarenheter är, så är hon oskiljaktig från Guds verk – människans trosutövning och det hon ska söka i sin tro på Gud kan nämligen inte skiljas från visionerna. I varje enskild del av Guds verk finns det visioner som människan ska känna till, och de följs av passande krav på människan. Utan dessa visioner som grundval skulle människan helt enkelt inte kunna omsätta sin tro i praktiken, och hon skulle inte heller kunna följa Gud utan att svikta. Om inte människan känner Gud eller förstår Guds vilja, är allt hon gör förgäves och kan omöjligt bli godkänt av Gud. Oavsett hur rikliga gåvor människan har, kan hon inte skiljas från Guds verk och Guds vägledning. Oavsett hur goda människans handlingar är eller hur mycket hon uträttar, kan det inte ersätta Guds verk. Och därför kan människans trosutövning inte under några omständigheter skiljas från visionerna. De som inte accepterar de nya visionerna har ingen ny trosutövning. Deras trosutövning har inget med sanningen att göra eftersom de följer trossatser och håller fast vid den döda lagen; de har inga nya visioner alls och följden blir att de inte omsätter någonting från den nya tidsåldern i praktiken. De har förlorat visionerna och i och med det har de också förlorat den helige Andes verk, och de har förlorat sanningen. De som saknar sanningen är orimlighetens avkomma; de är Satan förkroppsligad. Oavsett vilken typ av människa man är kan man inte vara utan Guds verks visioner, och kan inte vara berövad den helige Andes närvaro; så snart man mister visionerna sjunker man omedelbart ner i Hades och lever i mörker. Människor utan visioner är de som följer Gud på ett dåraktigt sätt, de som saknar den helige Andes verk, och de lever i helvetet. Dessa människor strävar inte efter sanningen, utan tvärtom hänger de ut Guds namn som en skylt. De som inte känner till den helige Andes verk, inte känner den inkarnerade Guden och inte känner till de tre stadierna i Guds förvaltningsverk som helhet, de känner inte till visionerna och därmed saknar de sanningen. Och är inte alla de som saknar sanningen ogärningsmän? De som är villiga att omsätta sanningen i praktiken, som är villiga att söka kunskap om Gud, och som verkligen samarbeta med Gud, de är människor för vilka visionerna fungerar som en grundval. De är godkända av Gud eftersom de samarbetar med Gud, och det är detta samarbete som människan bör utöva.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 154)

I visionerna finns många vägar att utöva. De praktiska krav som ställs på människan finns också inom visionerna, liksom det Guds verk som människan har att känna till. Under de särskilda sammankomster eller stormöten som man förr höll på olika platser, talade man bara om en aspekt av trosutövningens väg. Denna trosutövning var det som skulle tillämpas under nådens tidsålder, och den hade knappast något med kunskapen om Gud att göra, för nådens tidsålders vision var bara visionen med Jesu korsfästelse, och några större visioner fanns inte. Det var inte meningen att människan skulle känna till mer än verket med hans återlösning av mänskligheten genom korsfästelsen, så under nådens tidsålder fanns det inga andra visioner som människan behövde känna till. Därför hade människan bara väldigt lite kunskap om Gud, och förutom kunskapen om Jesu kärlek och medkänsla fanns det bara några få enkla och ynkliga saker för henne att omsätta i praktiken, saker som var långt ifrån idag. Förr var människorna, oavsett hur de församlades, oförmögna att tala om en praktisk kunskap om Guds verk, och än mindre kunde någon säga klart och tydligt vilken utövandeväg som var den lämpligaste för människan att anträda. Hon lade bara till några enkla detaljer till en grund som bestod av tolerans och tålamod; det skedde helt enkelt ingen förändring i hennes trosutövnings innersta kärna, för Gud utförde inte något nyare verk under samma tidsålder och hans enda krav på människan var tolerans och tålamod eller att bära korset. Förutom dessa trosutövningar fanns det inga högre visioner än Jesu korsfästelse. Förr nämndes inga andra visioner eftersom Gud inte utförde så mycket verk och eftersom han bara ställde begränsade krav på människan. Så oavsett vad människan gjorde kunde hon inte överträda dessa gränser, gränser som bara bestod av några enkla och ytliga saker som människan skulle omsätta i praktiken. Idag talar jag om andra visioner för idag har mer verk utförts, verk som överträffar verken under lagens tidsålder och nådens tidsålder många gånger om. Kraven på människan är också mångdubbelt högre än i gångna tider. Om människan är oförmögen att helt känna till detta verk skulle det inte ha någon större betydelse; man kan säga att människan kommer att ha svårt att helt känna till detta verk om hon inte ägnar en hel livstids möda åt det. När det gäller erövrandets verk så vore det omöjligt att erövra människan genom att prata enbart om trosutövningens väg. Enbart prat om visioner, utan att ställa några krav på människan, skulle också göra det omöjligt att erövra henne. Om man inte talade om något annat än trosutövningens väg skulle det vara omöjligt att slå till mot människans akilleshäl eller att skingra människans föreställningar, och därmed skulle det också vara omöjligt att erövra henne helt och hållet. Visioner är det främsta redskapet för människans erövring, men om det inte fanns någon väg att utöva tron förutom visionerna skulle inte människan ha någon väg att följa, än mindre skulle det finnas några sätt för att träda in på. Det här har varit principen för Guds verk från början till slut: I visionerna finns det sådant som kan omsättas i praktiken, och dessutom finns det visioner förutom trosutövningen. Graden av förändringar både i människans liv och i hennes sinnelag åtföljer förändringar i visionerna. Om människan bara skulle förlita sig på sina egna ansträngningar, så vore det omöjligt för henne att åstadkomma någon större förändring. Visionerna talar om Guds eget verk och Guds förvaltning. Trosutövningen syftar på människans trosutövningsväg och hennes sätt att existera; i hela Guds förvaltning är förhållandet mellan visioner och trosutövning förhållandet mellan Gud och människa. Om visionerna togs bort, eller om man skulle tala om dem utan att tala om trosutövning, eller om det bara fanns visioner och människans trosutövning hade utrotats, då skulle inte detta kunna betraktas som Guds förvaltning, än mindre skulle man kunna säga att Guds verk utförs för mänskligheten skull; på så sätt skulle inte bara människans plikt tas bort, utan det skulle vara ett förnekande av syftet med Guds verk. Om människan, från början till slut, enbart hade varit tvungen att utöva sin tro utan inblandning av Guds verk, och om människan dessutom inte hade behövt känna till Guds verk, då skulle detta verk ännu mindre kunnat kallas Guds förvaltning. Om människan inte kände Gud och var okunnig om Guds vilja och praktiserade sin tro i blindo på ett vagt och abstrakt sätt, då skulle hon aldrig bli en fullt kvalificerad varelse. Alltså är båda dessa saker oundgängliga. Om det inte fanns något mer än Guds verk, det vill säga, om allt som fanns var visionerna och det inte fanns något samarbete eller någon trosutövning från människans sida, då skulle inte detta kunna kallas för Guds förvaltning. Om det enda som fanns var människans trosutövning och inträde, då skulle också detta vara oacceptabelt oavsett hur hög den väg var som människan började gå. Människans inträde måste förändras successivt i takt med verket och visionerna; det kan inte förändras av en nyck. Principerna för människans trosutövning är inte fria och obundna, utan de har vissa gränser. Dessa principer förändras i takt med verkets visioner. I sista änden handlar alltså Guds förvaltning om Guds verk och människans trosutövning.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 155)

Förvaltningsverket blev till enbart på grund av mänskligheten, vilket innebär att det uppkom till följd av mänsklighetens existens. Innan mänskligheten, eller i begynnelsen, när himlarna och jorden och allting skapades, fanns det ingen förvaltning. Om det inte någonstans i hela Guds verk fanns trosutövning som var till nytta för människan, det vill säga, om Gud inte ställde passande krav på den fördärvade mänskligheten (om det inte fanns någon passande väg för människans trosutövning i det verk som Gud utför), då skulle inte detta verk kunna kallas Guds förvaltning. Om Guds verk i dess helhet endast bestod i att berätta för den fördärvade mänskligheten hur den skulle omsätta sin tro i praktiken, och Gud inte utförde något av sin egen verksamhet och inte uppvisade ett uns av sin allmakt eller vishet, då skulle inte människan veta något om Guds sinnelag oavsett hur höga krav Gud ställde på henne och oavsett hur länge Gud levde bland människorna; i så fall skulle denna typ av verk vara ännu mindre värt att kallas Guds förvaltning. Enkelt uttryckt är Guds förvaltningsverk det verk som utförs av Gud och allt den verksamhet som de som vunnits av Gud utför under Guds ledning. Med andra ord kallas Guds verk bland människorna liksom samarbetet med alla dessa som följer honom sammantaget för förvaltning. Här kallas Guds verk visioner och människans samarbete kallas trosutövning. Ju högre Guds verk är (det vill säga, ju högre visionerna är), desto mer klargörs Guds sinnelag för människan, desto mer det står i strid med människans föreställningar och desto högre blir människans trosutövning och samarbete. Ju högre krav som ställs på människan, desto mer strider Guds verk mot människans föreställningar, och som följd av det blir även människans prövningar och de krav hon måste uppfylla högre. När detta verk är avslutat kommer alla visioner att ha fullbordats och det som människan måste omsätta i praktiken kommer att ha nått kulmen av fulländning. Det här kommer också att vara den tid då var och en klassificeras enligt sitt slag, för det som människan måste känna till kommer att ha visats för henne. När visionerna når sin höjdpunkt kommer verket följaktligen att närma sig slutet, och människans trosutövning kommer också att ha nått sin topp. Människans trosutövning baserar sig på Guds verk, och det är enbart tack vare människans trosutövning och samarbete som Guds förvaltning uttrycks till fullo. Människan är paradnumret i Guds verk och föremål för hela Guds förvaltningsverk liksom produkten av Guds hela förvaltning. Om Gud verkade ensam, utan människans samarbete, skulle det inte finnas något som kunde tjäna som kristallisering av hela hans verk, och då skulle det inte finnas minsta mening med Guds förvaltning. Förutom Guds verk är det bara genom att Gud väljer lämpliga objekt för att uttrycka sitt verk och bevisa sin allmakt och visdom som Gud kan uppnå målet för sin förvaltning och uppnå målet att använda hela sitt verk för att fullständigt besegra Satan. Följaktligen är människan en oundgänglig del av Guds förvaltningsverk, och människan är den enda som kan få Guds förvaltning att bära frukt och uppnå sitt yttersta mål; ingen annan livsform än människan kan ta på sig denna roll. Om människan skall kunna bli den sanna kristalliseringen av förvaltningsverket måste den fördärvade mänsklighetens olydnad vara helt undanröjd. Det här kräver att människan får trosutövning som är anpassad till olika tider och att Gud utför motsvarande verk bland människorna. Endast på detta sätt kommer slutligen en skara människor som är förvaltningsverkets kristallisering att vinnas. Guds verk bland människorna kan inte vittna om Gud själv enbart genom Guds verk; för att ett sådant vittnesbörd ska kunna uppnås krävs levande människor som är lämpade för hans verk. Gud kommer först att bearbeta dessa människor som sedan kommer att uttrycka hans verk, och på så sätt kommer detta vittnesbörd att bäras bland de skapade varelserna, och därmed kommer Gud att ha uppnått målet med sitt verk. Gud verkar inte ensam för att besegra Satan, för han kan inte vittna om sig själv direkt bland alla skapade varelser. Om han gjorde det skulle det vara omöjligt att övertyga människan helt och hållet, så Gud måste bearbeta människan i syfte att erövra henne och först då kommer han att kunna få ett vittnesbörd bland alla skapade varelser. Om endast Gud skulle verka, om det inte fanns något samarbete med människan eller om människan inte var tvungen att samarbeta, då skulle människan aldrig kunna lära känna Guds sinnelag, och skulle för alltid vara omedveten om Guds vilja. På så sätt skulle det inte kunna kallas Guds förvaltningsverk. Om endast människan själv skulle sträva, söka och arbeta hårt utan att förstå Guds verk, då skulle hon bara skoja. Utan den helige Andes verk är det som människan gör av Satan, han är rebellisk och en missdådare; Satan visar sig i allt som den fördärvade mänskligheten gör, och där finns ingenting som är förenligt med Gud utan allt människan gör är uttryck för Satan. Ingenting i allt det jag talat om är exklusivt för visioner och trosutövning. På den grundval som visionerna utgör finner människan trosutövning och lydnadens väg, så att hon kan lägga sina uppfattningar åt sidan och få detta som hon inte haft förut. Gud kräver att människan samarbetar med honom, att människan underkastar sig hans krav till punkt och pricka, och människan ber att få se det verk som utförts av Gud själv, att få uppleva Guds allsmäktiga kraft och att lära känna Guds sinnelag. Det här är kortfattat Guds förvaltning. Guds förening med människan är förvaltningen, och det är den största förvaltningen.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 156)

Det som inbegriper visioner syftar framför allt på Guds eget verk, och det som inbegriper trosutövning ska utföras av människan och har inget med Gud att göra över huvud taget. Guds verk fullbordas av Gud själv, och människans trosutövning utförs av människan själv. Det som ska göras av Gud själv behöver inte människan göra, och det som människan ska praktisera har inget med Gud att göra. Guds verk är hans egen verksamhet och har inget med människan att göra. Det här verket behöver inte utföras av människan, och för övrigt skulle människan inte kunna utföra det verk som skall utföras av Gud. Det som människan har att praktisera måste hon utföra själv, oavsett om det innebär att hon ska offra sitt liv eller överlämnas till Satan för att vittna – allt det här måste människan göra. Gud själv fullbordar allt verk som han förväntas fullborda, och det som människan har att utföra visas för människan, och det återstående verket lämnas till människan att utföra. Gud utför inget ytterligare verk. Han utför bara det verk som ligger inom hans verksamhet, han visar människan vägen och utför verket att öppna vägen men utför inte verket att bana vägen; det här måste alla förstå. Att omsätta sanningen i praktiken innebär att omsätta Guds ord i praktisk handling, och allt detta är människans plikt, det som människan har att göra, och har ingenting över huvud taget med Gud att göra. Om människan kräver att Gud också skall plågas och förädlas i sanningen, på samma sätt som människan, då är människan olydig. Guds verk är att utföra sin verksamhet, och människans plikt är att utan något motstånd lyda all Guds vägledning. Det som människan måste uppnå är det hennes plikt att genomföra, oavsett hur Gud verkar eller lever. Endast Gud själv kan ställa krav på människan, det vill säga, endast Gud själv lämpad att ställa krav på människan. Människan ska inte ha något val och ska inte göra något annat än att helt och hållet underkasta sig och praktisera sin tro; det är den känsla människan ska ha. Så snart det verk som ska utföras av Gud själv är fullbordat, är det människans skyldighet att erfara det, steg för steg. Om människan i slutänden, när hela Guds förvaltning har fullbordats, fortfarande inte har gjort det som Gud kräver av henne, då ska hon straffas. Om inte människan uppfyller Guds krav så beror det på hennes olydnad; det innebär inte att Gud inte har varit tillräckligt grundlig i sitt arbete. Alla dessa som inte kan omsätta Guds ord i praktiken, dessa som inte kan uppfylla Guds krav och dessa som inte kan vara lojala och göra sin plikt, de ska bestraffas allihop. Det ni förväntas uppnå idag är inte några kompletterande krav, utan det är människans plikt och vad alla människor ska göra. Vad man måste åstadkomma idag utgör inte ytterligare krav, utan människans plikt och det som skall utföras av alla människor. Om ni inte ens klarar av att göra er plikt, eller att göra er plikt väl, ställer ni då inte till problem för er själva? Utmanar ni inte döden? Hur kan ni ändå vänta er att ha en framtid och framtidsutsikter? Guds verk sker för mänsklighetens skull, och människans samarbetar för Guds förvaltnings skull. När Gud har gjort allt som det är hans sak att göra, är det människans skyldighet att oförtröttligt omsätta sin tro i praktiken och att samarbeta med Gud. Människan får inte sky någon möda i Guds verk, hon måste vara lojal och får inte hänge sig åt otaliga uppfattningar eller sitta passiv och vänta på döden. Gud kan offra sig själv för människan, så varför kan inte människan erbjuda Gud sin lojalitet? Gud är av ett hjärta och ett sinne gentemot människan, så varför kan inte människan erbjuda lite samarbete? Gud verkar för mänskligheten, så varför kan inte människan göra något av sin plikt för Guds förvaltnings skull? Guds verk har kommit så här långt och likväl agerar ni inte fastän ni ser, och rör er inte fastän ni hör. Ska inte sådana människor fördömas? Gud har redan ägnat sitt allt åt människan, så varför är människan fortfarande oförmögen att göra sin plikt på allvar? Det som har högsta prioritet för Gud är hans verk, och hans förvaltningsverk är av största betydelse. Vad människan ska prioritera är att omsätta Guds ord i praktiken och uppfylla Guds krav. Det här måste ni förstå allesamman. De ord som har sagts till dig har nått själva kärnan i ditt innersta väsen, och Guds verk har kommit in på territorium som saknar motstycke. Många människor förstår fortfarande inte om den här vägen är sann eller falsk; de fortsätter att vänta och se och gör inte sin plikt. Tvärtom granskar de allt Gud säger och gör, fokuserar på vad han äter och har på sig, och deras åsikter blir mer och mer pinsamma. Gör inte dessa människor en massa väsen av ingenting? Hur skulle de här människorna kunna vara sådana som söker Gud? Och hur skulle de kunna vara sådana som har för avsikt att underkasta sig Gud? De glömmer sin lojalitet och plikt och koncentrerar sig istället på var Gud håller till. De är en skymf! Om människan har förstått allt hon förväntas förstå, och om hon har omsatt i praktiken allt hon förväntas omsätta i praktiken, då kommer Gud garanterat att skänka henne sina välsignelser, för det han kräver av människan är människans plikt och det som människan ska göra. Om människan inte förmår begripa vad hon förväntas begripa, och om hon inte förmår omsätta i praktiken vad hon förväntas omsätta i praktiken, då kommer hon att straffas. De som inte samarbetar med Gud är Guds fiender; de som inte accepterar det nya verket är motståndare till det även om de inte gör något som helt uppenbart motsätter sig det. Alla de som inte omsätter sanningen i praktiken så som Gud kräver är personer som medvetet gör motstånd och är olydiga mot Guds ord, även om dessa människor ägnar särskild uppmärksamhet åt den helige Andes verk. Folk som inte lyder Guds ord och underkastar sig Gud är upproriska och motsätter sig honom. Människor som inte gör sin plikt är sådana som inte samarbetar med Gud, och människor som inte samarbetar med Gud är sådana som inte accepterar den helige Andes verk.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 157)

När Guds verk når en viss punkt och hans förvaltning når en viss punkt, då kan alla de som är efter hans hjärta uppfylla hans krav. Gud ställer krav på människan enligt sina egna normer och utifrån vad människan är kapabel att uppnå. På samma gång som han talar om sin förvaltning pekar han också ut vägen för människan och förser henne med en väg till överlevnad. Guds förvaltning och människans trosutövning tillhör båda samma stadium av verket och utförs samtidigt. Tal om Guds förvaltning berör förändringar i människans sinnelag, och tal om det som ska utföras av människan och om förändringarna i människans sinnelag berör Guds verk; det finns ingen tidpunkt då de här båda kan skiljas åt. Människans trosutövning förändras, steg för steg. Det beror på att Guds krav på människan också förändras, och på att Guds verk ständigt förändras och utvecklas. Om människans trosutövning förblir fast i dogmer visar det att hon saknar Guds verk och vägledning; om människans trosutövning aldrig förändras eller fördjupas, visar det att hon utövar sin tro så som hon själv vill och att hon inte utövar sanningen. Om människan inte har någon väg att vandra på, har hon redan fallit i händerna på Satan och styrs av Satan, vilket innebär att hon styrs av onda andar. Om inte människans trosutövning fördjupas kommer inte Guds verk att utvecklas, och om det inte sker någon förändring i Guds verk kommer människans inträde att stanna upp; det är oundvikligt. Om människan skulle följa Jehovas lag under hela Guds verk, skulle inte Guds verk kunna fortskrida och än mindre skulle det vara möjligt att slutföra tidsåldern som helhet. Om människan alltid höll fast vid korset och var tålmodig och ödmjuk skulle det vara omöjligt för Guds verk att fortsätta utvecklas. Sextusen års förvaltning kan helt enkelt inte avslutas bland människor som bara lyder lagen eller bara håller fast vid korset och är tålmodiga och ödmjuka. Tvärtom avslutas hela Guds förvaltningsverk bland dem som tillhör den sista tiden, som känner Gud, som har blivit räddade ur Satans klor och har frigjort sig själva helt och hållet från Satans inflytande. Detta är Guds verks oundvikliga riktning. Varför sägs det att den trosutövning som människorna i de religiösa kyrkorna ägnar sig åt är föråldrad? Det beror på att det som de praktiserar är skilt från dagens verk. Det de omsätter i praktiken var rätt i nådens tidsålder, men eftersom den tidsåldern har passerat och Guds verk har förändrats, har deras trosutövning successivt blivit föråldrad. Det nya verket och det nya ljuset har lämnat det bakom sig. Den heliga Andes verk har fördjupats i flera steg med utgångspunkt från dess ursprungliga grundval. Men de här människorna är fortfarande fast i Guds verks ursprungliga stadium och klamrar sig fast vid de gamla sedvänjorna och det gamla ljuset. Guds verk kan förändras väldigt mycket på tre eller fem år, så då måste de väl ske ännu större förändringar under loppet av två tusen år? Om människan inte har något nytt ljus eller någon ny trosutövning innebär det att hon inte har hållit jämna steg med den helige Andes verk. Detta är människans svaghet; att Guds nya verk existerar kan inte förnekas, eftersom de som tidigare hade den helige Andes verk fortfarande håller fast vid föråldrade trosutövningar. Den helige Andes verk rör sig ständigt framåt, och alla som befinner sig i den helige Andes ström måste också utvecklas djupare och förändras, steg för steg. De får inte bli kvar i ett visst stadium. Endast de som inte känner den helige Andes verk stannar kvar bland hans ursprungliga verk och inte acceptera den helige Andes nya verk. Endast de som är olydiga är oförmögna att få den helige Andes verk. Om inte människans trosutövning kan hålla jämna steg med den helige Andes nya verk är den verkligen avskuren från det nuvarande verket och garanterat oförenlig med verket i dag. Sådana urmodiga människor som dessa är helt enkelt inte kapabla att göra Guds vilja, och än mindre kan de bli människor som till slut vittnar om Gud. För övrigt skulle hela förvaltningsverket inte kunna avslutas bland denna skara människor. Om dessa som en gång höll fast vid Jehovas lag och dessa som en gång led för korset inte kan acceptera de sista dagarnas verksstadium, då kommer allt de gjorde att ha varit förgäves och meningslöst. Det tydligaste uttrycket för den helige Andes verk ligger i att anamma det som är här och nu och inte klamra sig fast vid det förflutna. De som inte har hållit jämna steg med dagens verk, och som har blivit skilda från trosutövningen av idag, är dessa som motarbetar och inte accepterar den helige Andes verk. Dessa människor trotsar Guds verk idag. Även om de håller fast vid gångna tiders ljus, kan ingen förneka att de är okunniga om den helige Andes verk. Varför allt detta prat om förändringarna i människans trosutövning, om skillnaderna mellan trosutövningen förr i tiden och idag, om hur man utövade sin tro under den förra tidsåldern och hur det genomförs idag? Att man alltid talar om de här skillnaderna när det gäller människans trosutövning beror på att den helige Andes verk ständigt rör sig framåt, och följaktligen måste människans trosutövning ständigt förändras. Om människan blir kvar på ett stadium visar det att hon inte kan hålla jämna steg med Guds nya verk och nya ljus; det visar inte att Guds förvaltningsplan inte har förändrats. De som befinner sig utanför den helige Andes ström tror alltid att de har rätt, men faktum är att Guds slutade verka i dem för länge sedan och den helige Andes verk är inte närvarande i dem. Guds verk överfördes för länge sedan till en annan skara människor, en grupp som han avser att fullborda sitt nya verk på. Eftersom de religiösa inte kan acceptera Guds nya verk utan bara håller fast vid gångna tidersgamla verk, har Gud övergivit dem och utför sitt nya verk på de människor som accepterar detta nya verk. Det här är folk som samarbetar i hans nya verk, och det är endast på det här viset som hans förvaltning kan genomföras. Guds förvaltning rör sig alltid framåt, och människans trosutövning stiger alltid högre. Gud är ständigt verksam och människan är alltid i behov, så att båda når sina höjdpunkter och Gud och människa uppnår total förening. Det här är uttrycket för resultatet av Guds verk, och det är det slutgiltiga resultatet av Guds hela förvaltning.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 158)

I varje stadium av Guds verk finns det också motsvarande krav på människan. Alla som befinner sig i den helige Andes ström besitter den helige Andes närvaro och fostran, och de som inte befinner sig i den helige Andes ström står under Satans befäl och saknar helt den helige Andes verk. De människor som befinner sig i den helige Andes ström är de som accepterar Guds nya verk och samarbetar i Guds nya verk. Om de som befinner sig i denna ström inte kan samarbeta, och inte kan omsätta sanningen i praktiken så som Gud kräver under denna tid, kommer de att tuktas och i värsta fall överges av den helige Ande. Dessa som accepterar den helige Andes nya verk kommer att leva i den helige Andes ström och få den helige Andes omsorg och beskydd. De som är villiga att omsätta sanningen i praktiken får upplysning av den helige Ande, och de som är ovilliga att omsätta sanningen i praktiken tuktas av den helige Ande och kan även komma att bestraffas. Oavsett vilken typ av person de är kommer Gud, förutsatt att de befinner sig i den helige Andes ström, att ta ansvar för alla dem som accepterar hans nya verk för hans namns skull. De som förhärligar hans namn och är villiga att omsätta hans ord i praktiken kommer att få hans välsignelser; de som inte lyder honom och inte omsätter hans ord i praktiken kommer att straffas av honom. De människor som befinner sig i den helige Andes ström är dessa som accepterar det nya verket, och eftersom de har accepterat det nya verket, måste de samarbeta på rätt sätt med Gud och inte bete sig som rebeller som inte gör sin plikt. Det här är det enda krav Gud ställer på människan. Men så är inte fallet när det gäller dem som inte accepterar det nya verket: De befinner sig utanför den helige Andes ström och den helige Andes tuktan och förebråelser gäller inte dem. De här människorna lever hela dagarna i köttet, de lever i sitt sinne och allt de gör överensstämmer med den lärosats som skapats av deras egen hjärnas analys och forskning. Det här inte vad som krävs av den helige Andes nya verk, och än mindre är det samarbete med Gud. De som inte accepterar Guds nya verk saknar Guds närvaro och dessutom saknar de Guds välsignelser och beskydd. De flesta av deras ord och handlingar håller fast vid de krav som den helige Andes verk ställde förr; de är trossatser, inte sanningen. Dessa trossatser och föreskrifter räcker för att bevisa att de här människornas samling inte är något annat än religion; de är inte Guds utvalda eller föremål för hans verk. När alla dessa människor samlas kan det bara kallas en stor religiös kongress; det kan inte kallas en kyrka. Detta är ett oföränderligt faktum. De har inte den helige Andes nya verk; det de gör påminner om religion, det de lever ut verkar vara fullt av religion;. De har inte den helige Andes närvaro och verk, än mindre är de kvalificerade att ta emot den helige Andes tuktan eller upplysning. Alla de här människorna är livlösa kroppar och daggmaskar utan andlighet. De vet ingenting om människans upproriskhet och motstånd, det vet inget om alla människans ogärningar och än mindre vet de om hela Guds verk och vad Gud vill idag. De är okunniga, usla människor allihop, avskum som inte passar att kallas troende! Inget de gör har något med Guds förvaltning att göra och än mindre kan det rubba Guds planer. Deras ord och handlingar är alltför motbjudande, alltför patetiska, och helt enkelt ovärdiga att ens nämna. Inget de gör, som inte befinner sig i den helige Andes ström, har någonting att göra med den helige Andes nya verk. Därför saknar de den helige Andes fostran vad de än gör, och dessutom saknar de den helige Andes upplysning. De är nämligen allesamman människor som inte älskar sanningen och som den helige Ande har föraktat och förkastat. De kallas ogärningsmän eftersom de vandrar i köttet och gör vadhelst som behagar dem under Guds fana. Medan Gud verkar är de avsiktligt fientliga till honom och agerar tvärtemot honom. Människans underlåtenhet att samarbeta med Gud är i sig själv ytterst upprorisk, så nog kommer väl dessa människor som avsiktligt går tvärs emot Gud att få sitt rättmätiga straff?

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 159)

Ni måste lära känna visionerna i Guds verk och förstå den allmänna inriktningen på hans verk. Det är att träda in på ett positivt sätt. När du väl behärskar visionernas sanning korrekt, kommer ditt inträde att vara tryggat; oavsett hur Guds verk förändras kommer du att förbli orubblig i ditt hjärta, ha en klar bild av visionerna och ha ett mål för ditt inträde och din strävan. På så sätt kommer all erfarenhet och kunskap inom dig att fördjupas och bli mer detaljerad. När du har fått grepp om det större sammanhanget i dess helhet, kommer du inte att drabbas av några förluster i livet, och du kommer inte heller att gå vilse. Om du inte lär känna dessa steg av verket kommer du att lida förluster i varje steg, och det kommer att ta dig mer än några få dagar att vända utvecklingen. Du kommer inte heller att kunna slå in på rätt spår ens på några veckor. Kommer inte det att orsaka fördröjningar? Det är mycket ni måste behärska i fråga om positivt inträde och trosutövning. Vad visionerna av Guds verk anbelangar, så måste ni förstå följande punkter: vikten av hans erövringsverk, den framtida vägen till fullkomning, vad som måste åstadkommas genom prövningar och vedermödor, vikten av dom och tuktan, principerna för den helige Andes verk, och principerna för fullkomning och erövring. Allt detta tillhör sanningen om visioner. Resten är verkets tre stadier under lagens tidsålder, nådens tidsålder och rikets tidsålder samt framtida vittnesbörd. Även detta är sanningar om visioner, och det är vad som är mest grundläggande och mest avgörande. För närvarande är det så mycket som ni måste träda in i och praktisera, och nu är det mer mångbottnat och mer detaljerat. Om du inte har någon kunskap om dessa sanningar så visar det att du inte har trätt in än. Folks kunskap om sanningen är oftast alltför ytlig; de är oförmögna att omsätta vissa grundläggande sanningar i praktiken och vet inte hur de ska hantera ens triviala frågor. Anledningen till att människor inte kan praktisera sanningen är att deras sinnelag är upproriskt och att deras kunskap om dagens verk är alltför ytlig och ensidig. Därför är det ingen lätt uppgift för folk att bli fullkomnade. Du är alldeles för upprorisk och du behåller alltför mycket av ditt gamla jag; du är oförmögen att stå på sanningens sida och du kan inte omsätta ens de mest uppenbara sanningarna i praktiken. Sådana människor kan inte frälsas och det är dessa som inte har erövrats. Om ditt inträde saknar både detalj och målsättningar, kommer din tillväxt att gå långsamt. Om det inte finns den minsta verklighet i ditt inträde kommer din strävan att vara förgäves. Om du inte är medveten om sanningens väsen kommer du att förbli oförändrad. Tillväxt i människans liv och förändringar i hennes sinnelag uppnås genom att hon träder in i verkligheten och dessutom träder in i detaljerade upplevelser. Om du har många detaljerade upplevelser under ditt inträde, och om du har mycket faktisk kunskap och faktiskt inträde, kommer ditt sinnelag snabbt att förändras. Även om du för närvarande inte är helt klar över trosutövningen, måste du åtminstone vara klar över Guds verks visioner. Om inte, kommer du inte att kunna träda in; inträde är omöjligt innan man har kunskap om sanningen. Endast om den helige Ande upplyser dig i din upplevelse kommer du att få en djupare förståelse av sanningen och ett djupare inträde. Ni måste lära känna Guds verk.

Utdrag ur ”Skillnaden mellan den inkarnerade Gudens verksamhet och människans plikt” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 160)

I begynnelsen, efter människans skapelse, var det israeliterna som utgjorde grundval för Guds verk. Hela Israel var basen för Jehovas arbete på jorden. Jehovas verk gick ut på att direkt leda och ledsaga människan genom att presentera lagarna så att människan kunde leva ett normalt liv och dyrka Jehova på ett normalt sätt på jorden. Under lagens tidsålder kunde människan varken se eller röra Gud. Eftersom allt han gjorde var att vägleda de första människorna som fördärvats av Satan, undervisa och ledsaga dem, innehöll hans ord endast lagar, bestämmelser och normer för människans uppträdande och försåg dem inte med livets sanningar. Israeliterna under hans ledarskap hade inte blivit i grunden fördärvade av Satan. Hans lagverk utgjorde bara det allra första stadiet i frälsningsverket, den allra första början på frälsningsverket, och hade praktiskt taget ingenting att göra med förändringar i människans livssinnelag. Därför fanns det i början av frälsningsverket inget behov för honom att anta köttslig gestalt för att utföra sitt verk i Israel. Det var därför han behövde en mellanhand – ett redskap – med vars hjälp han kunde ha kontakt med människan. Således uppstod det bland de skapade varelserna sådana som talade och verkade å Jehovas vägnar, och det var så människosönerna och profeterna kom att arbeta bland människorna. Människosönerna arbetade å Jehovas vägnar bland människorna. Att Jehova kallade dem ”människosöner” innebär att dessa människor införde lagarna å Jehovas vägnar. De var också präster bland Israels folk, präster som Jehova vakade över och beskyddade och som hans ande verkade i; de var ledare bland folket och tjänade Jehova direkt. Profeterna hade däremot till uppgift att tala å Jehovas vägnar till människorna från alla länder och stammar. Dessutom förutsade de Jehovas verk. Oavsett om de var människosöner eller profeter utsågs alla av Jehovas ande och hade Jehovas verk i sig. De var de i folket som direkt representerade Jehova; de utförde sitt arbete enbart därför att de utsetts av Jehova och inte på grund av att de var kött som den helige Ande själv var inkarnerad i. Så även om människosönerna och profeterna i lagens tidsålder var lika i så måtto att de talade och verkade å Guds vägnar, så var de inte den inkarnerade Gudens kött. Guds verk i nådens tidsålder och det sista stadiet var exakta motsatsen, för både frälsningsverket om domen över människan utfördes av den inkarnerade Guden själv, och därför fanns det inget behov av att återigen utse profeter och människosöner som skulle verka å hans vägnar. I människans ögon är det är ingen större skillnad mellan deras verk i fråga om substans och metod. Och det är därför människan ständigt blandar ihop den inkarnerade Gudens verk med profeternas och människosönernas verk. Den inkarnerade Gudens framträdande var i grund och botten detsamma som profeternas och människosönernas framträdande. Och den inkarnerade Guden var till och med mer normal och verklig än profeterna. Därför är människan oförmögen att skilja dem åt. Människan fokuserar enbart på framträdandena, helt omedveten om att även om de är lika i så måtto att de verkar och talar, så är det en väsentlig skillnad mellan den. Eftersom människans förmåga att skilja på saker och ting är alltför dålig, kan hon inte skilja mellan enkla saker, än mindre något som är så komplext. När profeterna och de människor som användes av den helige Ande talade och verkade handlade det om att de gjorde vad som är människans plikter, de fyllde en skapad varelses funktion, och det var något som människan ska göra. Men när den inkarnerade Guden talade och verkade utövade han sitt ämbete. Trots att hans yttre form var en skapad varelses, handlade inte hans arbete om att han fyllde sin funktion utan att han utövade sitt ämbete. Termen ”plikt” används med avseende på skapade varelser, medan ”ämbete” används med avseende på den inkarnerade Gudens kött. Det är inte samma sak; det är en väsentlig skillnad. Människans arbete innebär bara att hon gör sin plikt, medan Guds arbete handlar om att förvalta och utöva sitt ämbete. Så även om många apostlar användes av den helige Ande och många profeter var uppfyllda av honom, innebar deras verk och ord bara att de gjorde sin plikt som skapade varelser. Deras profetior må ha överträffat den livsväg som den inkarnerade Guden talade om, och deras mänsklighet må ha överskridit den inkarnerade Gudens, men de gjorde ändå bara sin plikt – de utövade inte ett ämbete. Människans plikt relaterar till människans funktion; det är vad människan kan uppnå. Men det ämbete som utövas av den inkarnerade Guden relaterar till hans förvaltning, och det är något som är ouppnåeligt för människan. Oavsett om den inkarnerade Guden talar, verkar eller gör under, utför han ett omfattande verk inom sin förvaltning, och detta verk kan inte människan utföra i hans ställe. Människans uppgift är bara att göra sin plikt som en skapad varelse i ett visst skede av Guds förvaltningsverk. Utan Guds förvaltning, det vill säga om den inkarnerade Gudens ämbete skulle gå förlorat, skulle också den skapade varelsens plikt gå förlorad. Guds arbete med att utöva sitt ämbete består i att förvalta människan, medan människan som gör sin plikt fullgör sin skyldighet att uppfylla Skaparens krav, och det kan på intet vis anses vara att utöva sitt ämbete. För Guds inneboende väsen – hans Ande – är Guds verk hans förvaltning, men för den inkarnerade Guden som bär den yttre gestalten av en skapad varelse är hans verk utövandet av hans ämbete. Vilket arbete han än utför handlar det om att han utövar sitt ämbete; allt människan kan göra är att göra sitt bästa inom ramen för Guds förvaltning och under hans ledning.

Utdrag ur ”Skillnaden mellan den inkarnerade Gudens verksamhet och människans plikt” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 161)

Under nådens tidsålder talade också Jesus många ord och gjorde mycket arbete. Hur skilde han sig från Jesaja? Hur skilde han sig från Daniel? Var han en profet? Varför sägs det att han är Kristus? Vilka är skillnaderna mellan dem? De var allesamman män som talade ord och för människan framstod deras ord som mer eller mindre likadana. Allesamman talade ord och verkade. De gammaltestamentliga profeterna uttalade profetior och det kunde även Jesus göra. Vad är då skillnaden? Skillnaden här baserar sig på verksamhetens natur. För att kunna urskilja den saken kan du inte utgå från köttets natur eller från hur djupa eller ytliga deras ord är. Du måste alltid börja med att se på deras verk och vilka effekter deras verk får i människan. De profetior som profeterna uttalade på sin tid försåg inte människan med liv, och de budskap som sådana som Jesaja och David tog emot var bara profetior och inte livets väg. Om det inte varit för Jehovas direkta uppenbarelse, skulle ingen ha kunnat göra vad de gjorde eftersom det inte är möjligt för dödliga. Jesus talade också många ord, men dessa ord var livets väg som kunde visa människan en väg att utöva sin tro. Det vill säga, för det första kunde han förse människan med liv, för Jesus är liv; för det andra kunde han rätta till människans avvikelser; för det tredje kunde hans verk efterträda Jehovas verk i syfte att fortsätta tidsåldern; för det fjärde kunde han fatta människans inre behov och förstå vad människan saknar; för det femte kunde han påbörja en ny tidsålder och avsluta den gamla. Det är därför han kallas Gud och Kristus; han skiljer sig inte bara från Jesaja utan även från alla andra profeter. Ta Jesaja som exempel för att jämföra med profeternas verk. För det första kunde han inte förse människan med liv; för det andra kunde han inte påbörja en ny tidsålder. Han var verksam under Jehovas ledning och hade inte som uppgift att inleda en ny tidsålder. För det tredje övergick de ord han talade hans eget förstånd. Han tog emot uppenbarelser direkt från Guds ande, och andra skulle inte ha förstått även om de lyssnat till dem. Enbart detta är tillräckligt för att visa att hans ord inte var mer än profetior, inte mer än en aspekt av arbete som utfördes å Jehovas vägnar. Men han kunde inte representera Jehova helt och hållet. Han var Jehovas tjänare, ett instrument i Jehovas verk. Han var bara verksam i lagens tidsålder och inom ramen för Jehovas verk; han verkade inte bortom lagens tidsålder. Med Jesu verksamhet var det däremot annorlunda. Han gick utom ramarna för Jehovas verk; han var verksam som den inkarnerade Guden och utstod korsfästelse för att återlösa hela mänskligheten. Han utförde alltså nytt verk utanför det verk som Jehova utfört. Detta var början på en ny tidsålder. Dessutom kunde han tala om sådant som människan inte kunde uppnå. Hans verk var verk inom Guds förvaltning och inbegrep hela mänskligheten. Han verkade inte bara i några få människor och hans verk var inte heller avsett att leda ett begränsat antal människor. När det gäller hur Gud var inkarnerad som en människa, hur Anden gav uppenbarelser på den tiden och hur Anden sänkte sig ner över en människa för att verka – det här är saker som människan varken kan se eller röra. Det är fullständigt omöjligt för dessa sanningar att fungera som bevis för att han är den inkarnerade Guden. Åtskillnad kan endast göras utifrån Guds ord och verk som är påtagliga för människan. Det är det enda som är verkligt. Det beror på att sådant som rör Anden inte är synligt för dig utan bara är tydligt känt för Gud själv, och inte ens Guds inkarnerade kött vet allt; du kan bara avgöra huruvida han är Gud utifrån det verk som han har utfört. Av hans verk kan man för det första se att han kan öppna upp en ny tidsålder; för det andra, att han kan förse människan med liv och visa människan den väg hon skall följa. Det här är tillräckligt för att slå fast att han är Gud själv. Det verk han utför kan åtminstone representera Guds ande helt och fullt, och av det verket kan man se att Guds ande finns i honom. Eftersom den inkarnerade Gudens verk främst var att inleda en ny tidsålder, leda nytt arbete och öppna upp en ny sfär, är enbart detta tillräckligt för att fastslå att han är Gud själv. Detta skiljer honom därmed från Jesaja, Daniel och de andra stora profeterna. Jesaja, Daniel och de andra tillhörde alla en klass av välutbildade och kultiverade män; de var enastående män under Jehovas ledning. Den inkarnerade Gudens kött var också kunnigt och led ingen brist på förnuft, men hans mänsklighet var särskilt normal. Han var en vanlig människa, och blotta ögat kunde inte urskilja någon speciell mänsklighet hos honom eller upptäcka någonting i hans mänsklighet som skilde sig från andras. Han var inte det minsta övernaturlig eller unik, och han hade inte någon högre utbildning, kunskap eller lära. Det liv han talade om och den väg han ledde hade han inte vunnit genom läror, genom kunskap, genom livserfarenhet eller genom sina föräldrars uppfostran. Tvärtom var det Andens direkta verk, vilket är det inkarnerade köttets verk. Eftersom människan har väldiga föreställningar om Gud, och i synnerhet som dessa föreställningar består av alltför många vaga och övernaturliga element, kan en vanlig Gud med mänskliga svagheter som inte kan utföra tecken och under absolut inte vara Gud, enligt människans sätt att se. Är inte det här galna mänskliga föreställningar? Hur skulle den inkarnerade Guden kunna sägas ha blivit kött om inte hans kött var en normal människa? Att vara av köttet är att vara en vanlig, normal människa; om han hade varit en transcendent varelse skulle han inte ha varit av köttet. För att bevisa att han är av köttet behövde den inkarnerade Guden besitta normalt kött. Det krävdes helt enkelt för att fullborda syftet med inkarnationen. Men så var inte fallet när de gällde profeterna och människosönerna. De var begåvade män som den helige Ande använde; i folks ögon besatt de en synnerligen stor mänsklighet och gjorde mycket som översteg normal mänsklighet. Därför betraktade människan dem som Gud. Det här är något som ni verkligen måste vara klara över nu, för det är den fråga som människor haft lättast att bli förvirrade av genom tiderna. Dessutom är inkarnationen det mest gåtfulla av allt och Gud i köttet är det som är svårast för folk att acceptera. Vad jag säger hjälper er att fullgöra er funktion och förstå inkarnationens hemlighet. Allt det här hänger samman med Guds förvaltning och med visionerna. När ni förstår detta kommer det att hjälpa er att vinna kunskap om visionerna, det vill säga, Guds förvaltningsverk. På så sätt kommer ni också att få mycket mer förståelse av den plikt som olika slags människor har att fullgöra. Även om de här orden inte direkt visar er vägen, är de ändå till stor hjälp för ert inträde, för i dag lider era liv stor brist på visioner och det kommer att bli ett betydande hinder för ert inträde. Om ni inte har kunnat förstå de här sakerna, kommer det inte att finnas någon motivation som driver på ert inträde. Och hur skulle en sådan strävan kunna göra det möjligt för er att fullgöra er plikt på bästa sätt?

Utdrag ur ”Skillnaden mellan den inkarnerade Gudens verksamhet och människans plikt” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 162)

Vissa människor kommer att fråga: ”Vad är det för skillnad mellan det verk som utförs av den inkarnerade Guden och det som gångna tiders profeter och apostlar utförde? David kallades också för Herren, och det gjorde även Jesus; trots att det verk de utförde var olika, kallades de för samma sak. Förklara då varför inte deras identiteter var desamma? Vad Johannes bevittnade var en vision, en som också kom från den Helige Ande, och han kunde säga de ord som den Helige Ande avsåg att säga; varför är Johannes identitet en annan än Jesu identitet?” De ord som Jesus talade kunde helt representera Gud, och de representerade helt Guds verk. Vad Johannes såg var en vision, och han var oförmögen att helt representera Guds verk. Hur kommer det sig att Johannes, Petrus och Paulus talade många ord – liksom Jesus – men ändå inte hade samma identitet som Jesus? Det beror främst på att de verk de utförde var olika. Jesus representerade Guds Ande och var Guds Ande som verkade direkt. Han utförde den nya tidsålderns verk, det verk som ingen tidigare hade utfört. Han öppnade upp en ny väg, han representerade Jehova och han representerade Gud själv. Petrus, Paulus och David, oavsett vad de kallades, representerade däremot endast identiteten hos en varelse skapad av Gud och var utsända av Jesus eller Jehova. Så oavsett hur mycket verk de utförde, oavsett hur stora underverk de gjorde, var de fortfarande bara Guds skapade varelser och oförmögna att representera Guds Ande. De verkade i Guds namn eller efter att ha sänts ut av Gud; dessutom verkade de under de tidsåldrar som inleddes av Jesus eller Jehova, och de verk de utförde var inte åtskilda. De var, trots allt, bara Guds skapade varelser. I Gamla testamentet uttalade många profeter förutsägelser eller skrev böcker med profetior. Ingen sade att de var Gud, men så snart Jesus inledde sin verksamhet vittnade Guds Ande om honom som Gud. Varför är det så? Vid det här laget bör du redan veta det! Tidigare hade apostlarna och profeterna författat olika brev och uttalat många profetior. Senare valde människor ut några av dem för att låta dem ingå i Bibeln medan andra gick förlorade. Eftersom det finns människor som säger att allt de sa kom från den Helige Ande, varför anses då en del av det vara bra och en del vara dåligt? Och varför valdes några ut och andra inte? Om de verkligen var den Helige Andes ord, var det då nödvändigt att välja ut dem? Varför är redogörelserna för de ord som Jesus talade och det verk han utförde olika i vart och ett av de fyra evangelierna? Bär inte de som skrev ner dem skulden för det? Vissa människor kommer att fråga: ”Eftersom breven som skrevs av Paulus och de andra författarna till Nya testamentet och det verk de utförde delvis kom från människans vilja och blandades med människans föreställningar, finns det då inte någon mänsklig orenhet i de ord som du (Gud) talar idag? Innehåller de verkligen inte några mänskliga föreställningar?” Detta stadium av det verk som Gud utför skiljer sig helt från det som utfördes av Paulus och de många apostlarna och profeterna. Det är inte bara en skillnad i identitet, utan det är framför allt en skillnad i det verk som utförs. Efter att Paulus slogs till marken och föll ned inför Herren, leddes han till verket av en Helige Ande, och han blev en utsänd. Och därefter skrev han brev till kyrkorna, och alla dessa brev följde Jesu läror. Paulus sändes ut av Herren för att verka i Herren Jesu namn, men när Gud själv kom verkade han inte i något namn och i sitt verk representerade han inte någon utom Guds Ande. Gud kom för att utföra sitt verk direkt: han hade inte fullkomnats av människan och hans verk utfördes inte utifrån någon människas läror. I detta stadium av verket leder inte Gud genom att tala om sina personliga upplevelser, utan han utför istället sitt verk direkt, i enlighet med vad han har. Han utför, till exempel, tjänstgörarnas prövning, tuktans tider, dödens prövning, gudskärlekens tider … Alltsamman är verk som aldrig tidigare utförts, verk som tillhör den nuvarande tidsåldern, snarare än människors erfarenheter. Vad är mänskliga erfarenheter i de ord som jag har talat? Kommer de inte alla direkt från Anden, och utfärdas de inte av Anden? Det är bara det att din kaliber är så dålig att du inte kan se igenom till sanningen! Det praktiska livssätt som jag talar om syftar till att visa vägen och ingen har tidigare talat om den; ingen har heller någonsin upplevt denna väg eller känt till denna verklighet. Innan jag yttrade dessa ord hade ingen någonsin sagt dem. Ingen hade någonsin talat om sådana upplevelser, inte heller hade de någonsin talat om sådana detaljer, och vidare hade ingen någonsin anvisat sådana tillstånd för att uppenbara dessa ting. Ingen hade någonsin gått först och visat den väg jag visar idag, och om människan gick före och visade vägen skulle det inte vara en ny väg. Ta exempelvis Paulus och Petrus. De hade inga egna personliga upplevelser innan Jesus visade dem vägen. Det var först efter att Jesus visat vägen som de upplevde de ord som Jesus talade och den väg han visade; de fick många erfarenheter genom detta, och de skrev breven. Därmed är inte människans erfarenheter detsamma som Guds verk, och Guds verk är inte detsamma som den kunskap som beskrivs av människans föreställningar och erfarenheter. Jag har gång på gång sagt att jag i dag går före och visar en ny väg och utför nytt verk, och mitt verk och mina uttalanden skiljer sig från Johannes och alla de andra profeternas. Det är aldrig så att jag först får erfarenheter och sedan säger dem till er – så är det inte alls. Om det varit så, skulle inte det ha fördröjt er för länge sedan? Den kunskap som många talade om i gångna tider var också upphöjd, men allt de sa var enbart baserat på vad dessa så kallade andliga gestalter sagt. De visade inte vägen utan härrörde från deras erfarenheter, från vad de sett och från deras kunskap. En del var deras uppfattningar och en del var erfarenhet som de hade sammanfattat. Mitt verks natur i dag skiljer sig helt från deras. Jag har inte upplevt att vägledas av andra, inte heller har jag accepterat att bli fullkomnad av andra. Dessutom är allt som jag har sagt och delat gemenskap kring annorlunda än någon annans, och har aldrig sagts av någon annan. Oavsett vilka ni är, utförs ert verk idag på grundval av de ord jag talar. Utan dessa uttalanden och verk, vem skulle kunna uppleva dessa saker (tjänstgörarnas prövning, tuktans tider…), och vem skulle kunna tala om sådan kunskap? Är du verkligen oförmögen att se detta? Oavsett vilket stadium av verk, så snart mina ord uttalas börjar ni dela gemenskap i enlighet med mina ord och verka i enlighet med dem, och det är inte en väg som någon av er har tänkt på. Är du oförmögen att se en sådan tydlig och enkel fråga efter att ha kommit så här långt? Det är inte en väg som någon har tänkt ut, och den är inte heller baserad på någon andlig persons väg. Det är en ny väg, och till och med många av orden som Jesus en gång talade gäller inte längre. Vad jag säger är verket med att öppna upp en ny epok, och det är verk som är fristående; det verk som jag utför, och de ord som jag talar, är alla nya. Är inte detta dagens nya verk? Jesu verk var också av det slaget. Hans verk skiljde sig från det verk som människorna i templet utförde, det skiljde sig också från fariséernas verk och det hade inte heller några likheter med det verk som utfördes av hela Israels folk. Efter att ha bevittnat det kunde människor inte bestämma sig: ”Var det verkligen Gud som gjorde det?” Jesus höll inte fast vid Jehovas lag; när han kom för att undervisa människan var allt han talade om nytt och annorlunda jämfört med det som Gamla testamentets forna heliga och profeter sagt, och det gjorde att människor förblev osäkra. Det är det här som gör människor så svårhanterliga. Den väg som de flesta av er vandrade, innan ni accepterade detta nya stadium av verk, bestod av att praktisera och träda in på den grundval som dessa andliga figurernas utgjorde. Men idag är det verk som jag utför mycket annorlunda, och därför kan ni inte avgöra om det är rätt eller inte. Jag bryr mig inte vilken väg du vandrade förut, och jag är inte heller intresserad av vems ”föda” du åt eller vem du såg som din ”fader”. Eftersom jag har kommit och fört med mig nytt verk för att vägleda människan, måste alla som följer mig agera i enlighet med vad jag säger. Oavsett hur mäktig ”familj” du stammar från så måste du följa mig, du får inte agera enligt dina tidigare bruk, din ”fosterfar” bör dra sig tillbaka och du bör komma inför din Gud för att söka din rättmätiga andel. Hela du är i mina händer, och du ska inte ägna din fosterfar för mycket blind tro; han får inte styra dig helt. Dagens verk är fristående. Det är helt uppenbart att allt det jag säger i dag inte är baserat på en grundval från det förflutna; det är en ny början, och om du säger att den är skapad av människan, då är du en som är så blind att du är bortom all räddning!

Utdrag ur ”Om beteckningar och identitet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 163)

Jesaja, Hesekiel, Mose, David, Abraham och Daniel var ledare eller profeter bland det utvalda folket Israel. Varför kallades de inte för Gud? Varför vittnade inte den Helige Ande om dem? Varför vittnade den Helige Ande om Jesus så snart han började sitt verk och började tala sina ord? Och varför vittnade inte den Helige Ande om andra? De – män av kött – kallades alla ”Herre”. Oavsett vad de kallades representerar deras verk deras vara och essens, och deras vara och essens representerar deras identitet. Deras essens har inget med deras beteckningar att göra; den representeras av vad de uttryckte och vad de levde ut. I Gamla testamentet var det inget konstigt med att kallas Herre, och en person kan kallas för vad som helst, men hans väsen och inneboende identitet var oföränderliga. Finns det inte bland dessa falska kristusgestalter, falska profeter och bedragare, även de som kallas ”Gud”? Och varför är de inte Gud? Därför att de är oförmögna att utföra Guds verk. I själva verket är de människor, människor som bedrar folk, och inte Gud, och följaktligen har de inte Guds identitet. Kallades inte även David Herre bland de tolv stammarna? Jesus kallades också Herre; varför kallades bara Jesus för Gud i köttet? Var inte Jeremia också känd som Människosonen? Och var inte Jesus också känd som Människosonen? Varför blev Jesus korsfäst å Guds vägnar? Beror inte det på att hans essens var annorlunda? Beror inte det på att det verk han utförde var annorlunda? Spelar en titel någon roll? Trots att Jesus också kallades Människosonen var han Guds första inkarnation; han hade kommit för att ta makt och utföra friköpandets verk. Detta bevisar att Jesu identitet och essens skilde sig från andras, som också kallades Människosonen. Vilka av er vågar idag säga att alla de ord som talades av dem som användes av den Helige Ande kom från den Helige Ande? Vågar någon säga sådana saker? Om du säger sådana saker, varför förkastades då Esras profetiska bok, och varför hände samma sak med dessa forna heligas och profeters böcker? Hur vågar ni göra sådana godtyckliga val om de alla kom från den Helige Ande? Är du kvalificerad att välja ut den Helige Andes verk? Många berättelser från Israel avfärdades också. Om du menar att alla dessa gamla skrifter kom från den Helige Ande, varför förkastades då några av böckerna? Om allesamman kom från den Helige Ande borde alla bevaras och skickas ut för att läsas av bröderna och systrarna i församlingarna. De bör inte väljas ut eller förkastas beroende på människors vilja; att göra så är fel. Att säga att Paulus och Johannes erfarenheter blandades med deras personliga syner betyder inte att deras erfarenheter och kunskap kom från Satan, utan endast att de hade sådant som härrörde från deras personliga upplevelser och syner. Deras kunskap var i enlighet med den bakgrund som den tidens faktiska erfarenheter utgjorde, och vem kan säga med säkerhet att allt kom från den Helige Ande? Om alla de fyra evangelierna kom från den Helige Ande, hur kommer det sig då att Matteus, Markus, Lukas och Johannes sa olika saker om Jesu verksamhet? Om du inte tror det, se då på redogörelserna i Bibeln för hur Petrus förnekar Herren tre gånger: Allesamman är olika, och var och en har sina egna karaktärsdrag. Många som är okunniga säger: ”Den inkarnerade Guden är även en människa, så kan då de ord han talar komma uteslutande från den Helige Ande? Om Paulus och Johannes ord blandades med mänsklig vilja, är då verkligen inte de ord Gud talar uppblandade med mänsklig vilja?” Människor som säger på det viset är blinda och okunniga! Läs de fyra evangelierna noga; läs vad de rapporterar om de saker som Jesus gjorde och de ord han talade. Alla redogörelserna var helt enkelt olika, och var och en hade sitt eget perspektiv. Om allt det som skrevs av författarna till dessa böcker kom från den Helige Ande, borde allt vara likadant och konsekvent. Varför finns det då skiljaktigheter? Är inte människan extremt dåraktig som inte förstår det? Om du blir ombedd att bära vittnesbörd om Gud, vad för slags vittnesbörd kan du då tillhandahålla? Kan ett sådant sätt att känna Gud bära vittnesbörd om honom? Om andra frågar dig, ”Om Johannes och Lukas redogörelser blandades med mänsklig vilja, är då inte de ord er Gud talade blandade med mänsklig vilja?”, skulle du kunna ge ett klart svar? Efter att Lukas och Matteus hade hört Jesu ord och sett hans verksamhet talade de utifrån sin egen kunskap, i form av minnen som redogjorde för en del av de saker Jesus gjorde. Kan du säga att all deras kunskap uppenbarats av den Helige Ande? Det fanns många andliga figurer utanför Bibeln med högre kunskap än de; varför har inte deras ord tagits upp av senare generationer? Användes inte även de av den Helige Ande? Ni skall veta att i dagens verk talar jag inte om min egen syn med Jesu verk som grundval, och inte heller talar jag om min egen kunskap mot bakgrund av Jesu verk. Vad var det för verk Jesus utförde på den tiden? Och vad är det för verk jag utför idag? Vad jag gör och säger saknar förebild. Den väg jag vandrar idag har aldrig tidigare beträtts; den vandrades aldrig av tidigare tidsåldrars och generationers människor. Idag har den öppnats, och är inte det Andens verk? Fastän det var den Helige Andes verk, utförde alla ledare i det förflutna sitt verk på en grund som andra lagt, men det verk Gud själv utför är annorlunda. Det var samma sak med Jesu stadium av verket: Han öppnade upp en ny väg. När han kom förkunnade han evangeliet om himmelriket, och sade att människan skulle ångra sig och bekänna. När Jesus avslutat sitt verk, började Petrus och Paulus och andra att föra hans verk vidare. När Jesus spikats fast på korset och stigit upp till himlen, sände Anden dem att sprida korsets väg. Även om Paulus ord var upphöjda, byggde även de på den grundval som Jesu ord lagt, såsom tålamod, kärlek, lidande, täckande av huvudet, dop eller andra lärosatser som skulle följas. Allt detta var grundat på Jesu ord. De var oförmögna att öppna en ny väg, för de var allesamman män som användes av Gud.

Utdrag ur ”Om beteckningar och identitet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 164)

Jesu uttalanden och verk vid den aktuella tiden följde inte någon lärosats, och han utförde inte sitt verk i enlighet med den gammaltestamentliga lagens verk. Det var i enlighet med det verk som skulle utföras under nådens tidsålder. Han arbetade i enlighet med det verk som han hade fört fram, enligt sin egen plan och enligt sitt ämbete; han verkade inte enligt Gamla testamentets lag. Inget han gjorde var i enlighet med Gamla testamentets lag, och han kom inte för att verka så att profeternas ord skulle uppfyllas. Varje stadium av Guds verk var inte uttryckligen till för att uppfylla forntida profeters förutsägelser, och han kom inte för att följa någon dogm eller avsiktligt förverkliga de forntida profeternas förutsägelser. Men hans handlingar rubbade inte de forntida profeternas förutsägelser, och de störde inte heller det verk som han tidigare hade utfört. Den viktigaste punkten i hans verk var att inte följa någon lärosats utan att utföra det verk som han själv skulle göra. Han var inte någon profet eller siare, utan en görare, som faktiskt kom för att utföra det verk han var tänkt att göra och för att öppna sin nya era och utföra sitt nya verk. När Jesus kom för att utföra sitt verk uppfyllde han naturligtvis också många av de ord som de forntida profeterna i Gamla testamentet hade talat. På samma sätt har dagens verk uppfyllt de gammaltestamentliga profeternas förutsägelser. Det är bara det att jag inte håller upp den där ”gulnade gamla almanackan”, det är allt. För det finns mer verk som jag måste utföra, det finns fler ord som jag måste säga till er, och detta verk och dessa ord är mycket viktigare än att förklara stycken i Bibeln, eftersom den sortens verk inte har någon stor betydelse eller något värde för er och inte kan hjälpa er eller förändra er. Det är inte för att uppfylla något stycke i Bibeln som jag tänker utföra nya verk. Om Gud kom till jorden enbart för att uppfylla de forntida bibliska profeternas ord, vem vore då störst, Gud i köttet eller dessa forntida profeter? När allt kommer omkring, är det profeterna som har ansvaret för Gud eller är det Gud som har ansvaret för profeterna? Hur förklarar du dessa ord?

Utdrag ur ”Om beteckningar och identitet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 165)

Varje steg av Guds verk följer en och samma ström, och därmed har varje steg i Guds sextusenåriga förvaltningsplan tätt följts av nästa, från världens begynnelse fram till idag. Om det inte fanns någon som kunde bana vägen, skulle ingen kunna komma efter; eftersom det finns de som kommer efter, finns det sådana som banar vägen. På detta sätt har verket förts vidare, steg för steg. Ett steg följer det andra, och utan någon som öppnar vägen, skulle det vara omöjligt att påbörja verket, och Gud skulle inte ha någon möjlighet att föra sitt verk framåt. Inget steg motsäger det andra, och vart och ett följer på det andra i ordningsföljd så att de bildar en ström; allt detta utförs av samme Ande. Men oavsett om någon öppnar vägen, eller för någon annans verk vidare, avgör inte det deras identitet. Stämmer inte det? Johannes öppnade vägen, och Jesus förde hans verk vidare; bevisar det därmed att Jesu identitet är lägre än Johannes? Jehova utförde sitt verk före Jesus; kan man därför säga att Jehova är större än Jesus? Huruvida de banade vägen eller förde andras verk vidare är inte viktigt; det viktigaste är essensen i deras verk och den identitet som den representerar. Stämmer inte det? Eftersom Gud avsåg att verka bland människor, var han tvungen att upphöja dem som kunde utföra verket med att bana vägen. När Johannes just hade börjat predika, sade han: ”Bered väg för Herren, gör hans stigar raka.” ”Omvänd er, för himmelriket är nära.” Så talade han ända från allra första början, och varför kunde han tala dessa ord? Vad det gäller ordningen i vilken dessa ord uttalades var det Johannes som först förkunnade himmelrikets evangelium och Jesus som talade efter honom. Enligt människans föreställningar var det Johannes som öppnade upp den nya vägen, och Johannes var naturligtvis större än Jesus. Men Johannes sade inte att han var Kristus, och Gud vittnade inte om honom som Guds älskade Son, utan använde honom bara för att öppna upp vägen och bereda vägen för Herren. Han banade vägen för Jesus, men kunde inte verka å Jesu vägnar. Allt mänskligt verk upprätthölls också av den Helige Ande.

På Gamla testamentets tid var det Jehova som visade vägen, och Jehovas verk representerade hela Gamla testamentets tid och allt verk som utfördes i Israel. Mose upprätthöll bara detta verk på jorden, och hans ansträngningar anses vara det samarbete som människan tillhandahöll. På den tiden var det Jehova som talade, kallade på Mose och upphöjde honom bland Israels folk, och han fick Mose att leda dem ut i vildmarken och vidare till Kanaan. Detta var inte Moses eget verk, utan det styrdes personligen av Jehova, och därför kan Mose inte kallas Gud. Mose fastställde också lagen, men denna lag förordnades personligen av Jehova. Han lät bara Mose uttala den. Jesus gav också budord, avskaffade den gammaltestamentliga lagen och lade fram buden för den nya tidsåldern. Varför är Jesus Gud själv? Därför att det inte är samma sak med dessa båda. Det verk som Mose utförde på den tiden representerade inte tidsåldern och öppnade inte heller en ny väg; han styrdes framåt av Jehova och var bara en som användes av Gud. När Jesus kom hade Johannes genomfört ett steg i verket med att bana vägen och börjat sprida himmelrikets evangelium (den Helige Ande hade påbörjat detta). När Jesus kom utförde han genast sitt eget verk, men det var stor skillnad mellan hans verk och Moses verk. Jesaja uttalade också många profetior, men varför var han inte Gud själv? Jesus uttalade inte så många profetior, men varför var han Gud själv? Ingen vågade säga att det verk som Jesus utförde vid den tiden kom helt och hållet från den Helige Ande, och de vågade inte heller säga att det kom helt och hållet från människans vilja, eller att det alltigenom var ett verk av Gud själv. Människan hade inget sätt att analysera sådana saker. Man kan säga att Jesaja utförde sådant verk och uttalade sådana profetior, och alltsamman kom från den Helige Ande; de kom inte direkt från Jesaja själv utan var uppenbarelser från Jehova. Jesus utförde inte en stor mängd verk och sa inte många ord, och han uttalade inte heller många profetior. För människan framstod inte hans förkunnelse som särskilt upphöjd, och likväl var han Gud själv, och detta är oförklarligt för människan. Ingen har någonsin trott på Johannes, Jesaja eller David, och ingen har heller någonsin kallat dem Gud eller David Gud eller Johannes Gud; ingen har någonsin talat på det sättet, och endast Jesus har någonsin kallats Kristus. Denna indelning görs enligt Guds vittnesbörd, det verk han åtog sig, och den verksamhet han utförde. Vad det gäller Bibelns stora män – Abraham, David, Josua, Daniel, Jesaja, Johannes och Jesus – kan du, genom det verk de utförde, avgöra vem som är Gud själv, vilka slags människor som är profeter och vilka som är apostlar. Vem som användes av Gud och vem som var Gud själv särskiljs och bestäms av essensen och det slags verk de utförde. Om du inte kan avgöra skillnaden bevisar det att du inte vet vad det innebär att tro på Gud. Jesus är Gud därför att han talade så många ord och utförde så mycket verk, i synnerhet att han uppvisade många underverk. På samma sätt utförde också Johannes mycket verk och talade många ord, och det gjorde även Mose; varför kallades inte de Gud? Adam skapades direkt av Gud; varför kallades inte han Gud i stället för att bara kallas en skapad varelse? Om någon säger till dig: ”Idag har Gud utfört så mycket verk och talat så många ord; han är Gud själv. Eftersom Mose talade så många ord, måste han således också vara Gud själv!”, då bör du i din tur fråga dem: ”Varför vittnade Gud på den tiden om Jesus och inte Johannes som Gud själv? Kom inte Johannes före Jesus? Vilket var störst, Johannes eller Jesu verk? För människan tycks Johannes verk vara större än Jesu verk, men varför vittnade den Helige Ande om Jesus och inte om Johannes?” Samma sak händer idag! I början, när Mose ledde Israels folk, talade Jehova till honom ur molnen. Mose talade inte direkt, utan leddes istället direkt av Jehova. Detta var det gammaltestamentliga Israels verk. Anden, eller Guds vara, fanns inte i Mose. Han kunde inte utföra det verket, och därför är det stor skillnad mellan det verk han gjorde och det Jesus gjorde. Och det beror på att det verk de utförde är annorlunda! Huruvida någon används av Gud eller är en profet, apostel, eller Gud själv, kan avgöras utifrån hans verks natur, och detta kommer att göra slut på dina tvivel. I Bibeln står det skrivet att endast Lammet kan öppna de sju sigillen. Genom tiderna har det funnits många utläggare av skrifterna bland de stora figurerna; kan du därför säga att de alla är Lammet? Kan du säga att alla deras förklaringar kommer från Gud? De är bara utläggare; de har inte Lammets identitet. Hur skulle de kunna vara värdiga att öppna de sju sigillen? Det är sant att ”endast Lammet kan öppna de sju sigillen”, men han kommer inte bara för att öppna de sju sigillen; det här verket är inte nödvändigt – det utförs i förbigående. Han är fullständigt klar över sitt eget verk; är det nödvändigt för honom att ägna mycket tid åt att tolka skrifterna? Måste ”tidsåldern då Lammet tolkar skrifterna” läggas till de sex tusen åren av verk? Han kommer för att utföra nytt verk, men han tillhandahåller också vissa uppenbarelser om svunna tiders verk och får människor att förstå sanningen med sex tusen år av verk. Det finns ingen anledning att förklara alltför många ställen i Bibeln; det är dagens verk som är nyckeln, som är viktigt. Du bör veta att Gud inte kommer för att enbart bryta sju sigill, utan för att utföra frälsningens verk.

Utdrag ur ”Om beteckningar och identitet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 166)

I nådens tidsålder banade Johannes väg för Jesus. Johannes kunde inte utföra Guds verk utan gjorde bara människans plikt. Även om Johannes var Herrens förelöpare kunde han inte företräda Gud; han var bara en människa som användes av den helige Ande. När Jesus blivit döpt sänkte sig den helige Ande ner över honom som en duva. Då inledde han sitt verk, det vill säga, då började han bedriva Kristi verksamhet. Det var därför han antog Guds identitet, för det var från Gud han kom. Det spelar ingen roll hurdan hans tro var dessförinnan — den må ha varit svag ibland och stark ibland – för allt det hörde till det normala mänskliga liv han levde innan han startade sin verksamhet. När han blivit döpt (alltså smord) var Guds makt och härlighet genast hos honom, och så inledde han sin gärning. Han kunde göra tecken och under, utföra mirakel, och han hade makt och myndighet därför att han agerade direkt å Guds vägnar; han utförde Andens verk i Andens ställe och uttryckte Andens röst. Därför var han Gud själv; detta är obestridligt. Johannes var en person som användes av den helige Ande. Han kunde inte företräda Gud, och inte heller var det möjligt för honom att företräda Gud. Om han hade velat göra det skulle inte den helige Ande ha tillåtit det, eftersom Johannes inte var i stånd att göra det arbete som Gud hade för avsikt att utföra. Kanske fanns det mycket i honom som var ett uttryck för människans vilja eller någonting som var avvikande; han kunde i alla fall under inga omständigheter direkt företräda Gud. Hans misstag och felaktigheter representerade bara honom själv, men hans verksamhet var representativ för den helige Ande. Likväl kan man inte säga att han som helhet företrädde Gud. Skulle hans avvikelse och felaktighet också representera Gud? Att ha fel då man företräder människan är normalt, men att vara avvikande då man företräder Gud — vore inte det att vanhedra honom? Vore inte det att häda den helige Ande? Den helige Ande låter inte utan vidare människan ställa sig på Guds plats, även om andra upphöjer henne. Om hon inte är Gud kan hon inte stå fast i längden. Den helige Ande låter inte människan representera Gud som hon behagar! Det var till exempel den helige Ande som vittnade om Johannes och det var den helige Ande som uppenbarade för honom att han skulle vara den som beredde väg för Jesus, men det verk som den helige Ande utförde i honom var väl avpassat. Allt som begärdes av Johannes var att han skulle vara Jesu vägröjare och bereda vägen för honom. Det vill säga, den helige Ande godkände bara hans verksamhet med att bereda väg och lät honom bara utföra detta arbete — någon annan verksamhet tilläts han inte bedriva. Johannes representerade Elia och han var en profet som banade väg. Den helige Ande stöttade honom i detta; så länge hans verksamhet bestod i att bana väg hade han den helige Andes gillande. Men om han hade gjort anspråk på att vara Gud själv och sagt att han hade kommit för att avsluta återlösningens verk, skulle den helige Ande ha varit tvungen att fostra honom. Oavsett hur viktig Johannes gärning var, och oaktat att den var godkänd av den helige Ande, så var den inte utan begränsningar. Även om den helige Ande mycket riktigt godkände hans verksamhet, så var den makt han fått vid det tillfället begränsad till hans vägröjande. Han kunde inte bedriva någon annan verksamhet alls, för han var inte Jesus utan bara Johannes som beredde vägen. Den helige Andes vittnesbörd är alltså fundamentalt, men det arbete som den helige Ande tillåter att människan utför är ännu mer avgörande. Hade inte Johannes fått ett starkt vittnesbörd om sig vid den tiden? Var inte hans verksamhet också betydelsefull? Men hans gärning kunde inte övergå Jesu gärning, för han var inte mer än en människa som användes av den helige Ande och kunde inte direkt företräda Gud. Därför var det arbete han utförde begränsat. När han hade fullgjort arbetet med att bereda väg, vittnade inte den helige Ande om honom längre, ingen ny verksamhet följde honom, och när Guds eget verk inleddes försvann han ur bilden.

Det finns en del som är besatta av onda andar och ropar ut med hög röst: ”Jag är Gud!” Men i sista änden blir de avslöjade, för de har fel när det gäller vem de företräder. De företräder Satan och den helige Ande fäster inget avseende vid dem. Oavsett hur högt du upphöjer dig själv eller hur högt du ropar så är du ändå en skapad varelse och du tillhör Satan. Jag ropar aldrig ut: ”Jag är Gud, jag är Guds älskade son!” Men det arbete jag utför är Guds verk. Behöver jag ropa? Det finns inget behov av någon upphöjelse. Gud utför själv sitt eget verk och har inget behov av att någon människa beviljar honom en viss status eller ger honom någon hederstitel: hans verk representerar hans identitet och ställning. Var inte Jesus Gud själv innan han döptes? Var han inte det kött som Gud inkarnerat? Inte kan man väl säga att det var först sedan han fått vittnesbörd om sig som han blev Guds enfödde son? Fanns det inte en människa vid namn Jesus redan långt innan han började sin verksamhet? Du är oförmögen att frambringa nya vägar eller att företräda Anden. Du kan inte uttrycka Andens verk eller de ord han talar. Du är oförmögen att utföra det arbete som Gud själv utför, och du är oförmögen att utföra Andens verk. Guds visdom, under och outgrundlighet, liksom hela det sinnelag som Gud tuktar människan med — allt detta ligger bortom vad du förmår uttrycka. Därför vore det meningslöst för dig att försöka göra anspråk på att vara Gud; du skulle bara ha namnet och inget av substansen. Gud själv har kommit men ingen känner igen honom, och likväl fortsätter han sitt verk och gör det som företrädare för Anden. Det spelar ingen roll om ni kallar honom människa eller Gud, Herren eller Kristus, eller om ni kallar henne syster. Det arbete han utför är Andens verk och det är liktydigt med Guds eget verk. Han bryr sig inte om vad människan kallar honom vid för namn. Kan namnet bestämma hans verk? Vad Gud anbelangar så är han det kött som Guds ande inkarnerat oavsett vad du kallar honom; han representerar Anden och är godkänd av Anden. Om du inte kan bereda väg för en ny tidsålder, avsluta den gamla, inleda en ny tidsålder eller utföra nytt verk, då kan du inte kallas Gud!

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 167)

Inte ens en människa som används av den helige Ande kan företräda Gud själv. Det innebär inte bara att en sådan människa inte kan företräda Gud, utan också att det arbete hon utför inte direkt kan representera honom. Mänsklig erfarenhet kan med andra ord inte placeras direkt inom Guds förvaltning och den kan inte representera Guds förvaltning. Det arbete som Gud själv utför är hela det arbete han avser att utföra i sin egen förvaltningsplan och det hänför sig till den stora förvaltningen. Det arbete som utförs av människan består i att bidra med sin individuella erfarenhet. Det består i att hitta en ny erfarenhetsväg bortom den som trampats av dessa som gått före, och att under den helige Andes vägledning visa sina bröder och systrar vägen. Vad dessa människor bidrar med är sin personliga erfarenhet eller andliga människors andliga skrifter. Även om de här människorna används av den helige Ande har det arbete de utför inget att göra med det stora förvaltningsverket i den sextusenåriga planen. De tillhör bara den kategori som den helige Ande under olika perioder utsett att leda människorna i Andens ström, till dess de funktioner de kan fylla är slut eller tills deras liv tar slut. Det enda de gör är att bereda en lämplig väg för Gud själv eller att fortsätta en viss aspekt av Guds förvaltning på jorden. I sig själva är de här människorna oförmögna att utför det större verk som hans förvaltning innebär. Inte heller kan de öppna upp nya utvägar, och än mindre kan någon av dem slutföra hela Guds verk från den föregående tidsåldern. Därför representerar det arbete de utför bara en skapad varelse som gör sin uppgift och kan inte representera Gud själv då han utför sin verksamhet. Det beror på att det arbete de utför skiljer sig från det som Gud själv utför. Att starta en ny tidsålder är något som ingen människa kan göra i Guds ställe. Det kan inte göras av någon annan än Gud själv. Allt det arbete människan utför består i att göra sin plikt som skapad varelse och görs när hon drivs eller blir upplyst av den helige Ande. Den vägledning som de här individerna bidrar med består uteslutande i att visa människor hur de ska utöva sin tro i det dagliga livet och hur de ska handla i harmoni med Guds vilja. Människans verk inbegriper inte Guds förvaltning och representerar inte heller Andens verk. Witness Lees och Watchman Nees uppgift var till exempel att visa vägen. Vare sig vägen var ny eller gammal baserade sig verksamheten på principen att hålla sig till Bibeln. Oavsett om det gällde att återupprätta en lokal församling eller att skapa en lokal församling handlade deras verksamhet om församlingsetablering. Det arbete de utförde var en fortsättning på det verk som Jesus och hans apostlar hade lämnat oavslutat eller inte utvecklat vidare under nådens tidsålder. Vad de gjorde var att återupprätta det som Jesus tidigt i sin verksamhet hade uppmanat de generationer som kom efter honom att göra, exempelvis att hålla huvudet täckt, låta döpa sig, bryta bröd eller dricka vin. Man skulle kunna säga att deras uppgift var att hålla sig till Bibeln och söka vägar inuti Bibeln. De gjorde inga nya framsteg av något slag. I deras arbete kan man följaktligen bara se upptäckten av nya vägar i Bibeln liksom bättre och mer realistiska sätt att utöva tron. Men man kan inte finna i deras arbete vad Gud vill idag, och än mindre kan man finna det nya verk som Gud planerar att utföra i de sista dagarna. Det beror på att den väg de vandrade fortfarande var en gammal väg — där fanns ingen förnyelse och ingen utveckling. De fortsatte att hålla fast vid Jesu korsfästelses verklighet, uppmana folk att vända om och bekänna sina synder, hålla fast vid orden att den som är ståndaktig intill änden ska bli frälst och att mannen är kvinnans överhuvud och att kvinnan måste lyda sin make, samt i än högre grad hålla fast vid den traditionella uppfattningen att systrar inte kan predika utan endast lyda. Om man hade fortsatt att följa ett sådant ledarskap skulle den helige Ande aldrig ha kunnat utföra något nytt verk, göra människor fria från dogmer eller leda dem in i ett rike av frihet och skönhet. Därför måste denna etapp av verket, som förändrar tidsåldern, utföras och uttalas av Gud själv; ingen människa kan göra det i hans ställe. Hittills har hela den helige Andes verksamhet utanför denna ström stannat av, och de som användes av den helige Ande har tappat orienteringen. Eftersom det arbete som utförs av de människor den helige Ande använder skiljer sig från det arbete som utförs av Gud själv, skiljer sig följaktligen också deras identiteter och de personer å vars vägnar de agerar. Det beror på att det arbete den helige Ande har för avsikt att utföra är annorlunda, och därför beviljas de som likaledes utför arbete olika identiteter och status. De människor som används av den helige Ande kan även göra en del nya uppgifter och avskaffa en del uppgifter som utfördes i den föregående tidsåldern, men det de gör kan inte uttrycka Guds sinnelag och vilja i den nya tidsåldern. De arbetar bara för att avskaffa den föregående tidsålderns arbete och inte för att göra nytt verk i syfte att direkt företräda sinnelaget hos Gud själv. Oavsett hur många föråldrade ritualer de avskaffar eller hur många nya ritualer de introducerar, företräder de följaktligen ändå människan och skapade varelser. När Gud själv verkar, förklarar han emellertid inte genast att den gamla tidsålderns religiösa bruk är avskaffade eller tillkännager direkt att en ny tidsålder börjat. Han är direkt och rättfram i sitt handlande. Han är rakt på sak då han utför det verk han har för avsikt att utföra; det vill säga, han ger genast uttryck åt det verk som han har startat, utför genast sitt arbete så som han avsett från början och uttryckt sitt väsen och sitt sinnelag. Sett ur människans synvinkel är hans sinnelag och därmed också hans verksamhet annorlunda än i forna tider. Men sett ur Guds eget perspektiv är det här bara en fortsättning och vidareutveckling av hans verk. När Gud själv är verksam talar han sitt ord och startar det nya verket direkt. När människan verkar är det däremot efter moget övervägande och studier, eller också är det en förlängning av kunskap och systematisering av åtgärder som grundar sig på andras arbete. Kärnan i det arbete människan utför är alltså att följa en etablerad ordning och att ”gå gamla stigar i nya skor”. Detta innebär att även den stig som de människor som användes av den helige Ande gick bygger på den väg som Gud själv anlade. Så när allt kommer omkring är människan fortfarande människa och Gud är fortfarande Gud.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 168)

Johannes föddes enligt ett löfte, ungefär som Isak föddes åt Abraham. Han banade väg för Jesus och utförde mycket arbete, men han var inte Gud. Snarare var han en av profeterna, eftersom han bara banade vägen för Jesus. Hans gärning var också betydelsefull och det var först efter det att han banat väg som Jesus officiellt inledde sin verksamhet. I själva verket arbetade han bara för Jesus, och det arbete han utförde tjänade Jesu verksamhet. När han hade slutat bana vägen inledde Jesus sitt verk, ett verk som var nyare, mer konkret och mer detaljerat. Johannes utförde bara den inledande delen av verket; det mesta av det nya verket var det Jesus som gjorde. Även Johannes utförde nytt verk, men det var inte han som inledde en ny tidsålder. Johannes föddes enligt ett löfte och han fick sitt namn av ängeln. När det begav sig ville somliga ge honom sin far Zakarias namn, men hans mamma tog till orda och sa: ”Det här barnet kan inte få det namnet. Han ska heta Johannes.” Allt detta skedde på den helige Andes befallning. Men varför kallades Johannes i så fall inte Gud? Jesus fick också sitt namn på den helige Andes befallning, han föddes av den helige Ande, och han föddes enligt den helige Andes löfte. Jesus var Gud, Kristus, och Människosonen. Men Johannes verk var också viktigt, så varför kallades inte han Gud? Exakt vad var skillnaden mellan Jesu verksamhet och Johannes verksamhet? Var det enda skälet att Johannes var den som beredde väg för Jesus? Eller att detta hade förutbestämts av Gud? Trots att även Johannes sa: ”Omvänd er, för himmelriket är nära”, och trots att även han predikade evangeliet om himmelriket, utvecklades inte hans verksamhet vidare utan utgjorde bara en början. Jesus inledde däremot en ny tidsålder såväl som avslutade den gamla, och dessutom fullbordade han den gammaltestamentliga lagen. Det verk han utförde var större än det Johannes gjorde, och inte nog med det utan han kom för att återlösa hela mänskligheten — den etappen i verket genomförde han. Vad Johannes anbelangar så beredde han bara vägen. Även om hans verk var betydande, hans ord många och de lärjungar som följde honom talrika, gjorde hans verksamhet inte mer än gav människan en nystart. Hon fick aldrig livet, vägen eller djupare sanningar av honom, och inte heller gav han henne någon förståelse av Guds vilja. Johannes var en stor profet (Elia) som öppnade upp ny terräng för Jesu verksamhet och förberedde de utvalda; han var nådens tidsålders förelöpare. Sådant kan man inte bli varse enbart genom att iaktta en persons normala mänskliga yttre. Detta är så mycket mer träffande då även Johannes utförde arbete som var riktigt ansenligt och dessutom hade han fötts enligt den helige Andes löfte och hans arbete var godkänt av den helige Ande. Mot den bakgrunden är det endast genom det arbete de utför som man kan skilja mellan deras respektive identiteter, för man kan inte avgöra en människa inre väsen av hennes utseende, och det finns inte heller något sätt för människan att förvissa sig om vad som är den helige Andes vittnesbörd. Det arbete som Johannes utförde och det som Jesus utförde skilde sig åt och var av olika slag. Det är av detta som man kan avgöra om Johannes var Gud eller inte. Jesu verk var att initiera, att fortsätta, att avsluta och att förverkliga. Han genomförde vart och ett av dessa steg, medan Johannes uppgift bara var att åstadkomma en början. I början spred Jesus evangelium och predikade omvändelsens väg, och sedan fortsatte han med att döpa människor, bota sjuka och kasta ut onda andar. Slutligen återlöste han mänskligheten från synden och fullbordade sitt verk för hela tidsåldern. Han färdades också runt till alla platser, predikade för människorna och spred evangeliet om himmelriket. I det avseendet var han och Johannes lika. Skillnaden var att Jesus inledde en ny tidsålder och gav mänskligheten nådens tidsålder. Från hans läppar kom ordet om hur människan skulle utöva sin tro och vilken väg hon skulle följa i nådens tidsålder, och sist av allt avslutade han frälsningsverket. Detta verk skulle Johannes aldrig ha kunnat utföra. Därför var det Jesus som utförde Guds eget verk, och det är han som är Gud själv och som direkt företräder Gud. Människor föreställer sig att alla dessa som föds enligt ett löfte, som föds av Anden, som godkänns av Anden och som öppnar upp nya utvägar är Gud. Enligt det resonemanget skulle även Johannes vara Gud, liksom Moses, Abraham och David — allesamman skulle vara Gud. Kan man annat än skratta åt det?

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 169)

Någon kanske undrar: ”Varför måste tidsåldern inledas av Gud själv? Kan inte en skapad varelse göra det i hans ställe?” Ni är alla medvetna om att Gud blir kött i det uttalade syftet att starta en ny tidsålder, och när han startar en ny tidsålder har han naturligtvis samtidigt avslutat den föregående tidsåldern. Gud är begynnelsen och änden; det är han själv som sätter i gång sitt verk och därför måste det också vara han själv som avslutar den föregående tidsåldern. Detta är beviset på hans seger över Satan och hans erövring av världen. Varje gång han själv är verksam bland människorna är det början på en ny kamp. Om inte ett nytt verk började skulle det naturligtvis inte bli något slut på det gamla verket. Och när inte det gamla verket avslutats visar det att kampen mot Satan inte är över än. Det är bara om Gud själv kommer och genomför nytt verk bland människorna som människan kan bryta sig loss helt och hållet från Satans herravälde och få ett nytt liv och en nystart. I annat fall kommer människan att leva för evigt i den gamla tidsåldern och leva för evigt under Satans inflytande. För varje tidsålder som leds av Gud befrias en del av människan, och därmed följer människan med Guds verk framåt mot den nya tidsåldern. Guds seger innebär en seger för alla dessa som följer honom. Om rasen av skapade mänskliga varelser fick i uppdrag att avsluta tidsåldern, vore det — oavsett om man ser det ur människans eller Satans synvinkel — vore detta inget annat än att motarbeta eller svika Gud, inte att lyda honom, och människans verk skulle bli ett redskap för Satan. Det är bara om människan lyder Gud och följer honom i en tidsålder som Gud själv inlett, som Satan kan bli helt övertygad, för det är en skapad varelses plikt. Därför säger jag att ni bara behöver följa och lyda; inget mer fordras av er. Det här är vad som menas med att var och en ska göra sin plikt och fylla sin respektive funktion. Gud utför sitt eget verk och har inget behov av att människan gör det i hans ställe, och han deltar inte heller i skapade varelsers verksamhet. Människan gör sin plikt och deltar inte i Guds verk. Endast detta är lydnad och bevis för Satans nederlag. När Gud själv har inlett den nya tidsåldern kommer han inte längre ner för att själv arbeta mitt bland människorna. Det är först då som människan officiellt träder in i den nya tidsåldern för att göra sin plikt och utföra sitt uppdrag som en skapad varelse. Det här är de principer som Gud arbetar efter och som ingen får bryta mot. Att arbeta på det här sättet är det enda förståndiga och förnuftiga. Guds verk ska utföras av Gud själv. Det är han som sätter i gång sitt verk och det är han som avslutar sitt verk. Det är han som planerar verket, det är han som förvaltar det och dessutom är det han som ser till att det blir verklighet. Som det står i Bibeln: ”Jag är begynnelsen och änden; jag är den som sår och den som skördar.” Allt som har med Guds förvaltningsarbete att göra utför han själv. Han bestämmer över den sextusenåriga förvaltningsplanen; ingen kan göra hans arbete i hans ställe och ingen kan slutföra hans verk, för det är han som håller allting i sin hand. Eftersom han skapat världen kommer han att leda hela världen till ett liv i ljuset, och han kommer också att avsluta hela tidsåldern och därigenom förverkliga hela sin plan!

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 170)

Under den sextusenåriga förvaltningsplanens förlopp har hela Guds sinnelag uppenbarats. Det uppenbaras inte bara i nådens tidsålder, inte heller bara i lagens tidsålder, och än mindre enbart i denna den yttersta tiden. Det arbete som utförs i de sista dagarna representerar dom, vrede och tuktan. Det arbete som utförs i de sista dagarna kan inte ersätta arbetet i lagens tidsålder eller arbetet i nådens tidsålder. Men sammanlänkade bildar de tre etapperna en enhet och allesamman är de en Guds verk. Naturligtvis är verkställandet av detta verk indelat i separata tidsåldrar. Det arbete som utförs i de sista dagarna för allting till ett avslut; det som gjordes i lagens tidsålder var inledningsverket, och det som gjordes i nådens tidsålder var återlösningsverket. Vad gäller verkets visioner i hela denna sextusenåriga förvaltningsplan är ingen i stånd att vinna insikt eller förståelse utan dessa visioner förblir gåtor. I den yttersta tiden utförs endast ordets verk i syfte att starta rikets tidsålder, men det är inte representativt för alla tidsåldrarna. Den yttersta tiden är inte mer än den yttersta tiden och inte mer än rikets tidsålder, och den representerar inte nådens tidsålder eller lagens tidsålder. Det är bara det att i den yttersta tiden uppenbaras hela verket i den sextusenåriga förvaltningsplanen för er. Detta är avslöjandet av hemligheten. Denna sorts hemlighet är något som ingen människa kan avslöja. Hur väl människan än förstår Bibeln, så förblir den inget mer än ord, eftersom hon inte förstår Bibelns innersta väsen. När hon läser Bibeln kanske hon kan förstå en del sanningar, förklara en del ord eller fingranska några berömda stycken och kapitel på ett trivialt sätt, men hon kommer aldrig att kunna få fram innebörden som ryms i dessa ord, för det enda människan ser är döda ord, inte skådeplatserna för Jehovas och Jesu verk, och hon har ingen möjlighet att reda ut detta verks hemlighet. Därför är hemligheten med den sextusenåriga förvaltningsplanen den största hemligheten, den som är allra djupast gömd och fullständigt outgrundlig för människan. Ingen kan omedelbart få grepp om Guds vilja om inte Gud själv förklarar och uppenbarar den för människan; om han inte gör det kommer dessa ting att för evigt förbli gåtor för människan, förbli för evigt förseglade hemligheter. Bry er inte om folket i den religiösa världen; om ni inte hade fått höra det i dag skulle ni inte heller ha fattat det. Detta sextusenåriga verk är mer gåtfullt än alla profeternas profetior. Det är den största gåtan från skapelsen till i dag, och ingen av alla tiders profeter har någonsin kunnat förstå den, för denna hemlighet avslöjas inte förrän i den sista tidsåldern och har aldrig tidigare uppenbarats. Om ni kan fatta denna hemlighet och om ni är i stånd att ta emot den i dess helhet kommer alla religiösa individer att besegras av denna hemlighet. Den är den största av visioner; den är vad människan längtar allra mest efter att förstå men den är också vad som är mest oklart för henne. När ni befann er i nådens tidsålder visste ni inte vad det verk som Jesus eller Jehova utförde handlade om. Folk förstod inte varför Jehova stiftade lagar, varför han uppmanade massorna att hålla lagarna eller varför templet måste uppföras, och än mindre förstod folk varför israeliterna fördes från Egypten ut i vildmarken och sedan vidare till Kanaan. Det är först idag som detta har uppenbarats.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 171)

Ingen kan leva självständigt, utom de som ges särskild styrning och vägledning av den Helige Ande, för de kräver pastoral omsorg och herdeskap av dem som används av Gud. Därför upphöjer Gud i varje tidsålder olika människor som flänger och gnor för att valla kyrkorna för hans verks skull. Vilket betyder att Guds verk måste utföras genom dem som han ser välvilligt på och godkänner; den Helige Ande måste använda den del inom dem som är värdig att användas för att verka, och de görs redo att användas av Gud genom att de görs fullkomliga av den Helige Ande. Eftersom människans förmåga att förstå är alltför bristfällig, måste hon vallas av dem som används av Gud; det var samma sak när Gud använde Mose, hos vilken han fann mycket som var lämpligt att använda vid den tiden, och som han använde för att göra Guds verk i det stadiet. I det här stadiet använder Gud en människa och utnyttjar samtidigt också den del av henne som kan användas av den Helige Ande för att verka, och den Helige Ande både styr henne och gör den återstående, obrukbara, delen fullkomlig på samma gång.

Det verk som utförs av den som används av Gud är till för att samverka med Kristi eller den Helige Andes verk. Den här människan är upphöjd av Gud bland människorna, hon är på plats för att leda alla Guds utvalda, och hon är också upphöjd av Gud för att utföra verket som gäller mänskligt samarbete. Med en sådan människa, som kan utföra det verk som tillhör det mänskliga samarbetet, kan fler av Guds krav på människan och det verk som den Helige Ande måste utföra bland människorna uppnås. Ett annat sätt att uttrycka detta är så här: Guds mål med att använda denna människa är att alla som följer Gud ska kunna förstå Guds vilja bättre och kunna uppfylla fler av Guds krav. Eftersom människorna är oförmögna att förstå Guds ord eller Guds vilja direkt, har Gud upphöjt någon som används för att utföra ett sådant verk. Den här personen som används av Gud kan också beskrivas som en förmedlare genom vilken Gud vägleder människorna, som den ”översättare” som kommunicerar mellan Gud och människorna. En sådan människa är alltså olik någon av dem som arbetar i Guds hushåll eller som är hans apostlar. Liksom de kan hon sägas vara en som tjänar Gud, men ändå skiljer hon sig i hög grad från de andra arbetarna och apostlarna i fråga om substansen i sitt verk och bakgrunden till Guds användning av henne. Beträffande substansen i hennes verk och bakgrunden till hennes användning så upphöjs den människa som används av Gud av honom, hon förbereds av Gud för Guds verk och hon samverkar i Guds eget verk. Ingen människa skulle någonsin kunna utföra detta verk i hans ställe – det här handlar om mänsklig samverkan som är oundgänglig för det gudomliga verket. Det arbete som under tiden utförs av andra arbetare och apostlar är bara överförande och genomförande av de många aspekter av de arrangemang som hör till kyrkorna under varje skede, eller också arbetet med något enkelt ombesörjande av livet för att upprätthålla kyrkans liv. Dessa arbetare och apostlar är inte tillsatta av Gud, än mindre kan de sägas vara någon av dem som används av den Helige Ande. De är utvalda av kyrkorna, och efter att de har utbildats och danats under en tid behålls de som är lämpade, medan de som inte är lämpade skickas tillbaka till den plats de kom från. Eftersom dessa människor väljs ut bland kyrkorna, visar en del sin rätta färg sedan de blivit ledare, och en del utför till och med många onda gärningar och elimineras till slut. Den som å andra sidan används av Gud, är någon som har förberetts av Gud och som besitter en särskild kaliber och är mänsklig. Han har förberetts och gjorts fullkomlig i förväg av den Helige Ande och leds helt och hållet av den Helige Ande, och, i synnerhet när det gäller hans arbete, styrs han och får befallningar av den Helige Ande – som ett resultat av detta finns det inte något avsteg på den stig där Guds utvalda leds, för Gud tar sannerligen ansvar för sitt eget verk och Gud utför sitt eget verk i alla tider.

Ur ”Angående Guds användning av människan” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 172)

Verket i den Helige Andes ström, oavsett om det är Guds eget verk eller det verk som utförs av människor som används, är den Helige Andes verk. Guds eget väsen är Anden, som kan kallas den Helige Ande eller den sjufalt intensifierade Anden. Allt som allt är de Guds Ande. Det är bara det att Guds Ande benämns olika under olika tidsepoker. Men deras väsen är fortfarande ett och samma. Därför är det verk som utförs av Gud själv den Helige Andes verk; den inkarnerade Gudens verk är inget mindre än den Helige Ande i verksamhet. Verk av människor som används är också den Helige Andes verk. Men Guds verk är det fullständiga uttrycket för den Helige Ande, vilket är absolut sant, medan det mänskliga verk som används är uppblandat med många mänskliga företeelser och inte den helige Andes direkta uttryck, än mindre hans fullständiga uttryck. Den Helige Andes verk varierar och begränsas inte av några omständigheter. Verket varierar mellan olika människor och förmedlar olika verkningssubstanser. Verk är också olika i olika tidsåldrar liksom i olika länder. Fastän den Helige Ande verkar på många olika sätt och enligt många principer, är naturligtvis substansen alltid olika, oavsett hur verket utförs eller på vilken sorts människor, och de verk han utför på olika människor har alla sina principer och alla kan representera substansen hos föremålet för verket. Det beror på att den Helige Andes verk är mycket specifikt till sin omfattning och exakt uppmätt. Det verk som utförs i det inkarnerade köttet är inte detsamma som det verk som utförs på människor, och verket varierar också beroende på människors olika kaliber. Verk som utförs i det inkarnerade köttet utförs inte på människor, och i det inkarnerade köttet utför han inte samma verk som utförs på människor. Kort sagt, oavsett hur han verkar, är aldrig verk på olika objekt likadana, och de principer enligt vilka han verkar skiljer sig åt beroende på olika individers tillstånd och natur. Den Helige Ande verkar på olika människor med utgångspunkt från deras inneboende väsen och ställer inte krav på dem utöver deras inneboende väsen eller verkar på dem utöver deras faktiska kaliber. Den Helige Andes verk på människan låter alltså människor se substansen hos objektet för verket. Människans inneboende väsen förändras inte; människans faktiska kaliber är begränsad. Oavsett om den Helige Ande använder människor eller verkar på människor är verket alltid anpassat till begränsningarna hos människors kaliber, så att de kan ha nytta av det. När den Helige Ande verkar på människor som används, mobiliseras både deras gåvor och deras faktiska kaliber utan reservationer. Deras faktiska kaliber nyttjas till fullo för att tjäna verket. Man kan säga att han verkar genom att använda människors tillgängliga delar för att uppnå fungerande resultat. Däremot är verk som utförs i det inkarnerade köttet till för att Andens verk direkt och blandas inte upp med det människans sinne och tankar; det är onåbart för människans gåvor, människans erfarenhet eller människans medfödda tillstånd. Den Helige Andes otaliga verk är alla inriktade på vara till nytta och uppbyggelse för människan. Men vissa personer kan fullkomnas medan andra inte har förutsättningarna för att bli fullkomliga, de kan alltså inte bli fullkomnade och kan knappast bli frälsta, och även om de må ha haft den Helige Andes verk elimineras de till slut. Det innebär att fastän den Helige Andes verk är till för att uppbygga människor, betyder inte det att alla som har haft den Helige Andes verk kommer att bli helt fullkomnade, eftersom den väg som många människor eftersträvar inte är vägen till fullkomning. De har bara den Helige Andes ensidiga verk och inte ett undergivet mänskligt samarbete eller en rätt mänsklig strävan. På så sätt blir den Helige Andes verk i dessa människor ett verk i deras tjänst som håller på att göras fullkomliga. Den Helige Andes verk kan inte ses direkt av människor eller beröras direkt av människorna själva. Det kan bara uttryckas med hjälp av människor med arbetets gåva, vilket innebär att anhängare förses med den Helige Andes verk via människors uttryck.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 173)

Den Helige Andes verk utförs och fullbordas genom många olika slags människor och under många olika förhållanden. Även om den inkarnerade Gudens verk kan representera en hel tidsepoks verk, och kan representera människors inträde i en hel tidsepok, behöver verk på folks detaljerade inträde ändå utföras av människor som används av den Helige Ande och inte av den inkarnerade Guden. Guds verk eller Guds egen verksamhet är därmed Guds inkarnerade kötts verk och kan inte utföras av människan i hans ställe. Den Helige Andes verk fullbordas genom många olika sorters människor och kan inte fullbordas av en viss person eller klargöras helt genom en viss person. De som leder kyrkorna kan inte heller helt representera den Helige Andes verk; de kan bara utföra en del ledande verk. Därmed kan den Helige Andes verk delas in i tre delar: Guds eget verk, verket av människor som används, och verket i alla dessa som befinner sig i den Helige Andes ström. Av de tre är Guds eget verk till för att leda hela epoken. Verket av människor som används består i att leda alla Guds anhängare genom att sändas ut eller få uppdrag efter Guds eget verk, och dessa människor är de som samarbetar med Guds verk. Det verk som den Helige Ande utför på dem som är i strömmen är att underhålla hela sitt eget verk, det vill säga att vidmakthålla hela förvaltningen och vidmakthålla sitt vittnesbörd, samtidigt som han fullkomnar dem som kan göras fullkomliga. Dessa tre delar utgör den Helige Andes kompletta verk, men utan det verk som utförs av Gud själv skulle hela förvaltningen avstanna. Guds eget verk inbegriper hela mänsklighetens verk och det representerar också hela epokens verk, vilket innebär att Guds eget verk representerar varje rörelse och trend i den helige Andes verk, medan apostlarnas verk kommer efter Guds eget verk och följer på det, och det varken leder epoken eller representerar trender för den helige Andes verk i hela epoken. De utför bara det arbete som människan bör utföra och det berör inte förvaltningsverket över huvud taget. Guds eget verk är projektet inom förvaltningsverket. Människans verk är bara den uppgift människor som används är skyldiga att utföra och har inget med förvaltningsverket att göra. På grund av verkets olika identiteter och representationer finns det tydliga och väsentliga skillnader mellan Guds eget verk och människans verk, trots att de båda är den Helige Andes verk. Dessutom varierar omfattningen på det verk som utförs av den Helige Ande på verksobjekt med olika identiteter. Detta är principerna för och omfattningen av den Helige Andes verk.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 174)

Människans verk representerar hennes erfarenhet och hennes mänskliga natur. Vad människan tillhandahåller och det verk som människan utför representerar henne. Människans seende, hennes resonemang, hennes logik och hennes rika fantasi ingår alla i hennes verk. Människans erfarenhet är särskilt kapabel att representera hennes verk, och vad en person har erfarit blir ingredienserna i hennes verk. Människans verk kan uttrycka hennes erfarenhet. När vissa människor upplever i ett passivt tillstånd, består det mesta av deras gemenskap av negativa faktorer. Om deras upplevelse är positiv en tid, och särskilt om de har vägar på den positiva sidan, är det de delar i gemenskap mycket uppmuntrande och människor kommer att kunna få positivt tillskott från dem. Om en arbetare är passiv en tid, kommer hans gemenskap alltid att innehålla negativa element. Den här sortens gemenskap är deprimerande, och andra kommer omedvetet att bli nedslagna efter att ha delat gemenskap med honom. Anhängarnas tillstånd förändras beroende på ledarens tillstånd. En arbetare ger uttryck för hur han är inombords, och den Helige Andes verk förändras ofta med människans tillstånd. Han verkar i enlighet med människans erfarenhet och pressar henne inte, men ställer krav på henne i enlighet med hennes erfarenhets normala förlopp. Människans gemenskap skiljer sig alltså från Guds ord. Vad människan delar i en gemenskap förmedlar hennes individuella seende och erfarenhet, och uttrycker vad hon ser och upplever på Guds verks grundval. När Gud har verkat eller talat är det hennes ansvar att ta reda på vad hon bör praktisera eller träda in i och sedan förmedla det till anhängarna. Därför representerar människans verk hennes inträde och praktiserande. Sådant verk är naturligtvis uppblandat med mänskliga lärdomar och erfarenheter eller en del mänskliga tankar. Oavsett hur den Helige Ande verkar, om han verkar på människan eller i den inkarnerade Guden, är det alltid arbetarna som uttrycker vad de är. Även om det är den Helige Ande som verkar, baserar sig verket på vad människan är i sig, eftersom den Helige Ande inte verkar utan grundval. Verket utförs alltså inte med ingenting, utan är alltid anpassat till faktiska förhållanden och verkliga tillstånd. Det är endast på detta sätt som människans sinnelag kan förvandlas och hennes gamla uppfattningar och tankar kan förändras. Vad människan uttrycker är vad hon ser, upplever och kan föreställa sig. Även om det är dogmer eller uppfattningar är de allesamman åtkomliga för människans tänkande. Oavsett hur stort människans verk är kan det inte överskrida omfattningen av människans upplevelse, vad hon ser eller vad hon kan tänka sig eller begripa. Vad Gud uttrycker är vad Gud själv är, och det är utom räckhåll för människan, det vill säga utom räckhåll för människans tänkande. Han uttrycker sitt verk med att leda hela mänskligheten, och det är inte relevant för detaljerna i den mänskliga upplevelsen, utan det berör hans egen förvaltning. Medan människan ger uttryck för sin erfarenhet, ger Gud uttryck för sitt väsen. Detta väsen är hans inneboende sinnelag och det är utom räckhåll för människan. Människans erfarenhet är vad hon ser och kunskaper som förvärvats utifrån Guds uttryck av sitt väsen. Sådant seende och sådan kunskap kallas för människans väsen. De uttrycks på grundval en av människans inneboende sinnelag och hennes faktiska kaliber; därför kallas de också för människans väsen. Människan är kapabel att dela gemenskap om vad hon ser och upplever. Det hon inte har upplevt eller sett eller som hennes sinne inte kan nå — det som hon inte har inombords — är hon oförmögen att dela i gemenskap. Om det som människan uttrycker inte är hennes erfarenhet, är det hennes fantasi eller en lärosats. Enkelt uttryckt finns det inte någon verklighet i hennes ord. Om du aldrig varit i kontakt med samhälleliga ting skulle du inte kunna dela gemenskap om de komplexa förhållandena i samhället på ett tydligt sätt. Om du inte har någon familj och andra människor talar om familjefrågor, kan du inte förstå det mesta av vad de säger. Så vad människan delar i gemenskap och det verk hon utför representerar hennes inre väsen. Om någon delar gemenskap om sin förståelse av tuktan och dom, och du har någon erfarenhet av det, vågar du inte förneka dennes kunskap, än mindre vågar du vara hundra procent säker på den. Det beror på att det han delar gemenskap om är något som du aldrig har upplevt, något du aldrig har vetat, och ditt sinne kan inte föreställa sig det. Det enda du kan ta med dig av hans kunskap är en framtida väg som relaterar till tuktan och dom. Men denna väg kan endast tjäna som förståelse baserat på en lärosats och kan inte ersätta din egen förståelse, än mindre din erfarenhet. Du kanske tänker att det han säger är helt korrekt, men när du upplever finner du att det i många avseenden är oanvändbart. Du kanske tycker att en del av kunskapen du hör är fullständigt ogörlig; du har uppfattningar om det just då, och även om du accepterar det gör du det bara motvilligt. Men när du upplever blir kunskapen som ger dig uppfattningar ditt sätt att praktisera. Och ju mer du praktiserar, desto bättre förstår du det sanna värdet och betydelsen av hans ord. När du har haft upplevelsen kan du tala om den kunskap du då bör ha om de saker som du har upplevt. Dessutom kan du skilja mellan dem vars kunskap är reell och användbar och dem vars kunskap baseras på dogmer och är värdelös. Huruvida den kunskap du talar stämmer överens med sanningen beror alltså till stor del på om du har praktisk erfarenhet. Om det finns sanning i din upplevelse, kommer din kunskap att vara användbar och värdefull. Genom din upplevelse kan du också få omdöme och insikt, fördjupa din kunskap och öka din visdom och ditt sunda förnuft rörande ditt uppträdande. Den kunskap som talas av människor som inte besitter sanningen är lärosatser, oavsett hur stor den är. Den här sortens person kan mycket väl vara väldigt intelligent när det gäller köttsliga ting men kan inte göra någon urskiljning när det gäller andliga frågor. Det beror på att sådana personer inte har någon erfarenhet av andliga frågor över huvud taget. De är personer som inte är upplysta i andliga frågor och inte förstår andliga ting. Oavsett vilken typ av kunskap du ger uttryck för, bara det är ditt väsen, så är det din personliga erfarenhet, din verkliga kunskap. Vad de som enbart uttrycker dogmer — alltså de som inte besitter sanningen eller verkligheten — talar om, kan också sägas vara deras väsen, eftersom de bara kunnat komma fram till sin trossats genom djup begrundan och den således är resultatet av deras sinnes djupa funderingar, men det är bara en trossats, den är inget annat än fantasi!

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 175)

Olika sorters människors erfarenheter representerar det som finns inom dem. Alla dessa som saknar andlig erfarenhet är oförmögna att tala om kunskap om sanningen eller korrekt kunskap om olika slags andliga ting. Vad människan uttrycker är vad hon är inombords — det är säkert. Om man vill ha kunskap om andliga ting och sanningen måste man ha verklig erfarenhet. Om du inte kan tala tydligt om sunt förnuft som berör människans liv, hur mycket mindre kommer du då inte att kunna tala om andliga ting? De som kan leda kyrkor, förse människor med liv och vara apostlar till folket måste ha faktiska erfarenheter, måste ha en korrekt förståelse av andliga ting, en riktig uppskattning och erfarenhet av sanningen. Endast sådana människor är kvalificerade att vara arbetare eller apostlar som leder kyrkorna. Annars kan de endast följa som de minsta och kan inte leda, än mindre vara apostlar som kan förse människor med liv. Detta beror på att apostlarnas funktion inte är att fly eller strida, utan att utföra arbetet med att bistå med liv och leda andra att förändra sitt sinnelag. Det som utför denna funktion får axla ett stort ansvar som inte är något som varje individ klarar. Den här sortens verk kan endast utföras av dem med livsväsen, det vill säga de som har erfarenhet av sanningen. Det kan inte företas av vem som helst som kan ge upp, fly eller är villig att spendera. Människor som inte har någon erfarenhet av sanningen, som inte har beskurits eller dömts, är oförmögna att utföra den här sortens verk. Människor utan erfarenhet, det vill säga människor utan verklighet, kan inte se verkligheten tydligt eftersom de själva inte besitter denna aspekt. Den här sortens person är alltså inte bara oförmögen att utföra ledarskapsarbete, utan kommer att vara föremål för eliminering om han inte har någon sanning under en längre tidsperiod. Det seende du talar om kan bevisa de umbäranden du varit med om i livet, i vilka avseenden du har blivit tuktad och i vilka frågor du har blivit dömd. Det här gäller även prövningarna: De saker man är förfinad i, de saker man är svag i, det är de saker man har erfarenheter av, de saker man har vägar i. Om man till exempel lider av äktenskapliga frustrationer delar man oftast i gemenskap: ”Tack Gud, prisad vare Gud, jag måste tillfredsställa Guds hjärtas önskan och bära fram mitt hela liv, lägga mitt äktenskap helt i Guds händer. Jag är villig att viga hela mitt liv åt Gud.” Allting i människan kan visa vad hon är genom gemenskap. Takten i en persons tal, om han talar högt eller tyst — sådana saker som inte är en fråga om erfarenhet, kan inte representera vad han har och är. De kan bara visa om hans karaktär är bra eller dålig, eller om hans natur är bra eller dålig, men de kan inte likställas med huruvida han har erfarenheter. Om man har förmåga att uttrycka sig när man talar, eller hur skickligt eller fort man talar, är bara en fråga om övning och kan inte ersätta personens erfarenhet. När du talar om dina individuella erfarenheter, delar du i gemenskap det som du fäster stor vikt vid och alla saker inom dig. Mitt tal representerar mitt vara, men det jag säger är utom räckhåll för människan. Vad jag säger är inte det som människan upplever, och det är inte något som människan kan se, det är inte heller något som människan kan röra vid, men det är vad jag är. Vissa människor erkänner bara att det jag delar i gemenskap är vad jag har upplevt, men de inser inte att det är Andens direkta uttryck. Vad jag säger är naturligtvis vad jag har upplevt. Det är jag som har utfört förvaltningsverket i sex tusen år. Jag har upplevt allt från början av mänsklighetens skapelse tills nu; skulle jag då inte kunna prata om det? När det gäller människans natur har jag sett den tydligt och jag har iakttagit den under lång tid; skulle jag då inte kunna tala tydligt om den? Eftersom jag tydligt har sett människans innersta väsen, är jag i stånd att tukta människan och döma henne, för alla människor kom från mig men har fördärvats av Satan. Givetvis är jag också i stånd att bedöma det verk jag har utfört. Även om det inte är mitt kött som utför det här verket, är det Andens direkta uttryck, och detta är vad jag har och vad jag är. Därför är jag kvalificerad att uttrycka det och att utföra det verk som jag bör utföra. Vad människor säger är vad de har upplevt. Det är vad de har sett, vad deras förstånd kan fatta och vad deras sinnen kan registrera. Det är vad de kan dela i gemenskap. De ord som talas av Guds inkarnerade kött är Andens direkta uttryck och uttrycker det verk som har utförts av Anden. Köttet har inte upplevt eller sett det, men uttrycker ändå hans väsen, eftersom köttets substans är Anden, och han uttrycker Andens verk. Det är det verk som Anden redan har utfört, även om köttet inte kan nå det. Efter inkarnationen, genom köttets uttryck, gör han det möjligt för människor att lära känna Guds väsen och låter människor att se Guds sinnelag och det verk han har utfört. Människans verk gör det möjligt för människor att få mer klarhet i vad de skall träda in i och vad de bör förstå. Det inbegriper att leda människor mot att förstå och uppleva sanningen. Människans verk är att bistå människor; Guds verk är att öppna upp nya vägar och nya epoker för mänskligheten, och att uppenbara för människor det som dödliga inte känner till så att de kan lära känna hans sinnelag. Guds verk är att leda hela mänskligheten.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 176)

Den Helige Andes verk handlar uteslutande om att göra det möjligt för människor att få fördelar; det handlar uteslutande om att uppbygga människor; det finns inget verk som inte är till gagn för människor. Det spelar ingen roll om sanningen är djup eller grund och det spelar ingen roll vad deras kaliber är som accepterar sanningen — vadhelst den Helige Ande gör så är det till nytta för människor. Men den Helige Andes verk kan inte utföras direkt, utan det måste gå igenom de människor som samarbetar med honom. Det är bara på detta sätt som resultaten av den Helige Andes verk kan uppnås. När det är den Helige Andes direkta verk har det förstås inte blivit förvanskat alls, men när han använder människan som mellanhand blir det ordentligt uppblandat och är inte den Helige Andes ursprungliga verk. På så sätt förändras sanningen i olika utsträckning. Anhängare tar inte emot den Helige Andes ursprungliga avsikt utan en kombination av den Helige Andes verk och människans erfarenhet och kunskap. Den del av den Helige Andes verk som anhängare tar emot är riktig. Den mänskliga erfarenhet och kunskap som tas emot varierar eftersom arbetarna är olika. När arbetare väl har den Helige Andes upplysning och vägledning, upplever de fortsättningsvis utifrån denna upplysning och vägledning. I dessa upplevelser kombineras människans sinne och erfarenhet liksom mänsklighetens natur, och därefter får de den kunskap eller det seende de bör få. Det här är praktiserandets väg efter det att människan har upplevt sanningen. Denna praktiserandets väg är inte alltid densamma eftersom människor har olika erfarenheter och upplever olika saker. På så sätt resulterar samma upplysning från den Helige Ande i olika kunskaper och praktiseranden, eftersom de som tar emot upplysningen är olika. En del människor gör små misstag under utövandet medan andra gör stora misstag, och några gör inget annat än misstag. Det beror på att människor förmåga att förstå skiljer sig åt, och på att deras faktiska kaliber också skiljer sig åt. Vissa människor förstår saker på ett vis när de hört ett budskap, medan andra människor förstår saker på ett annat vis när de hört en sanning. Vissa människor avviker något, och vissa förstår inte den verkliga innebörden i sanningen över huvud taget. Därför är det så att hur man förstår en sak avgör hur man kommer att leda andra; detta är fullständigt sant, eftersom ens verk bara består av att uttrycka sitt väsen. Människor som leds av dem som har en riktig förståelse av sanningen kommer också att ha en riktig förståelse av sanningen. Även om det finns människor som brister i förståelse är de mycket få, och alla människor kommer inte att ha fel. Om någon har fel i sin förståelse av sanningen kommer de som följer honom utan tvivel också att ha fel. Dessa människor kommer att ha fel i ordets alla bemärkelser. I hur hög grad anhängarna förstår sanningen beror till stor del på arbetarna. Sanningen från Gud är självfallet korrekt och felfri och absolut tillförlitlig. Men arbetarna har inte alltigenom rätt och kan inte sägas vara helt tillförlitliga. Om arbetare har ett sätt att utöva sanningen som är mycket användbart, då kommer också anhängare att ha ett sätt att praktisera. Om arbetarna inte hade ett sätt att utöva sanningen utan bara hade lärosatser, skulle inte anhängarna ha någon verklighet. Anhängares kaliber och natur bestäms vid födseln och är inte förknippad med arbetarna. Men i vilken utsträckning anhängare förstår sanningen och känner Gud beror på arbetarna (detta gäller bara vissa personer). Hur en arbetare än är, sådan kommer anhängarna han leder att bli. Det en arbetare uttrycker är sitt eget väsen, utan förbehåll. De krav han ställer på sina anhängare är vad han själv är beredd att åstadkomma eller vad han kan åstadkomma. De flesta arbetare ställer krav på sina anhängare utifrån vad de själva gör, trots att det finns mycket som människor inte kan göra över huvud taget. Det människor inte kan åstadkomma blir ett hinder för deras inträde.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 177)

Det är mycket färre avvikelser i det verk som utförs av dem som genomgått beskärning, åtgärder, dom och tuktan, och deras verks uttryck är mycket mer korrekt. De som förlitar sig på sin naturlighet då de verkar gör väldigt stora misstag. Det finns alltför mycket naturlighet i ofullkomliga människors verk, vilket utgör ett betydande hinder för den Helige Andes verk. Oavsett hur bra en människas kaliber är måste hon också genomgå beskärning, hanteras och dömas innan hon kan utföra Guds uppdrag. Om hon inte har genomgått denna dom spelar det ingen roll hur bra hon utför sitt arbete — det kan inte överensstämma med sanningens principer utan är enbart naturlighet och mänsklig godhet. De som har genomgått beskärning, åtgärder och dom utför arbetet mer exakt än de som inte har beskurits, åtgärdats och dömts. De som inte har genomgått dom uttrycker ingenting annat än mänskligt kött och mänskliga tankar blandat med en massa mänsklig intelligens och medfödda begåvningar. Det är inte människans rätta uttryck för Guds verk. De människor som följer dem förs inför dem av sin inneboende kaliber. Eftersom de uttrycker alltför många mänskliga syner och erfarenheter, som knappast har någon anknytning till Guds ursprungliga avsikt och avviker alldeles för mycket från den, kan inte en sådan persons verk föra människor inför Gud utan inför honom. De som inte har genomgått dom och tuktan är följaktligen inte kvalificerade att utföra det arbete Gud gett dem i uppdrag att utföra. En kvalificerad arbetare kan föra in människor på den rätta vägen och låta dem gå djupare in i sanningen. Det verk han utför kan föra människor inför Gud. Dessutom kan det verk han utför variera från individ till individ och är inte bundet av regler, utan tillåter människor att bli och vara fria. Vidare kan de successivt växa i livet och gå allt djupare in i sanningen. En okvalificerad arbetares verk infriar inte alls förväntningarna; hans verk är dåraktigt. Han kan bara föra in människor i regler; hans krav på människor varierar inte från individ till individ; han verkar inte med utgångspunkt från människors faktiska behov. I denna typ av verk finns det alltför många regler och alltför många lärosatser, och det kan inte föra in människor i verkligheten eller i en normal tillväxt i livet. Det kan bara göra det möjligt för människor att hålla fast vid ett fåtal värdelösa regler. Denna typ av vägledning kan bara leda människor vilse. Han leder dig att bli sådan som han själv är; han kan föra dig in i vad han har och är. För att anhängare skall kunna urskilja om ledare är kapabla, är det viktigaste att se på vägen de leder och på resultaten av deras verk, och se efter om anhängare erhåller principerna i enlighet med sanningen och om de erhåller sätt att praktisera som är lämpliga för att de ska bli förvandlade. Du måste skilja mellan de olika sorters människors olika verk; du ska inte vara en dåraktig anhängare. Det här påverkar frågan om ditt inträde. Om du inte kan avgöra vilken persons ledarskap som har en väg och vilken som inte har det, blir du lätt lurad. Allt detta har en direkt inverkan på ditt eget liv. Det finns alltför mycket som är naturligt i ofullkomnade människors verk; alltför mycket mänsklig vilja är inblandad. Deras väsen är naturlighet, vad de är födda med, inte livet efter att ha genomgått hantering eller verkligheten efter att ha förvandlats. Hur kan en sådan person stödja dem som strävar efter liv? Människans ursprungliga liv är hennes medfödda intelligens eller begåvning. Denna typ av intelligens eller begåvning är väldigt långt från Guds exakta krav på människan. Om en människa inte har fullkomnats och hennes fördärvade sinnelag inte har beskurits och hanterats, kommer det att finnas ett stort gap mellan sanningen och det hon uttrycker. Det kommer att vara uppblandat med vaga saker som hennes fantasi, ensidiga erfarenhet och så vidare. Oavsett hur hon verkar känner folk dessutom att där inte finns något övergripande mål och inte någon sanning som lämpar sig för alla människors inträde. De flesta av de krav som ställs på människor fordrar att de gör sådant som är omöjligt för dem, som att lära en gammal hund att sitta. Detta är den mänskliga viljans verk. Människans fördärvade sinnelag, hennes tankar och uppfattningar, genomsyrar alla delar av hennes kropp. Människan är inte född med instinkten att utöva sanningen, och hon har inte heller instinkten att direkt förstå sanningen. När den här sortens naturliga person verkar, utgör inte det, i kombination med människans fördärvade sinnelag, ett avbrott? Men en människa som har fullkomnats har erfarenhet av den sanning som människor ska förstå och kunskap om deras fördärvade sinnelag, så att det som är vagt och overkligt i hennes verk gradvis minskar, de mänskliga inslagen blir färre och hennes arbete och tjänande kommer allt närmare de krav Gud ställer. Därmed har hennes arbete trätt in i sanningens verklighet och även blivit realistisk. I synnerhet tankarna i människans sinne hindrar den Helige Andes verk. Människan har en rik fantasi, rimlig logik och gammal erfarenhet av att hantera angelägenheter. Om inte dessa genomgår beskärning och korrigering är allesamman hinder för verket. Därför kan människans verk aldrig nå den mest riktiga nivån, i synnerhet inte ofullkomliga människors verk.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 178)

Människans verk har en omfattning och begränsningar. En person kan bara utföra verk som hör till en viss fas och kan inte utföra hela epokens verk — annars skulle han leda in människor i regler. Människans verk kan endast tillämpas på en viss tid eller fas. Det beror på att människans erfarenhet har en viss spännvidd. Man kan inte jämföra människans verk med Guds verk. Människans sätt att praktisera och hennes kunskap om sanningen kan tillämpas på ett visst område. Du kan inte säga att den väg som människan vandrar helt och hållet är den Helige Andes vilja, eftersom människan bara kan upplysas av den Helige Ande och inte kan vara helt uppfylld av den Helige Ande. De saker som människan kan uppleva är alla inom ramen för normal mänsklighet och kan inte överskrida den spännvidd av tankar som finns i det normala mänskliga sinnet. Alla dessa som kan leva ut sanningens verklighet upplever inom denna spännvidd. När de upplever sanningen är det alltid en normal mänsklig upplevelse under den Helige Andes upplysning, inte en typ av upplevelse som avviker från det normala mänskliga livet. De upplever sanningen upplysta av den Helige Ande på grundvalen av att de lever sina mänskliga liv. Denna sanning varierar dessutom från person till person, och dess djup är relaterat till personens tillstånd. Man kan bara säga att den väg som de vandrar är ett normalt mänskligt liv för en människa som strävar efter sanningen, och att det är den väg som en normal person som har den Helige Andes upplysning vandrar. Man kan inte säga att vägen de vandrar är den som den Helige Ande tagit. Eftersom de människor som strävar inte är likadana, är inte heller den normala mänskliga upplevelsen av den Helige Andes verk likadant. Eftersom de miljöer de upplever och spännvidden av deras erfarenheter inte är desamma, på grund av blandningen i deras sinne och tankar, är deras upplevelse dessutom uppblandad i olika hög grad. Varje person förstår en sanning i enlighet med sina individuella förutsättningar. Individens förståelse av sanningens verkliga innebörd är inte komplett utan utgör endast en eller några få aspekter av den. Spännvidden för människans upplevelse av sanningen baserar alltid på individernas olika betingelser och är därför inte densamma. På så sätt är den kunskap som uttrycks av olika personer om samma sanning inte densamma. Människans erfarenhet har alltså alltid begränsningar och kan inte helt och hållet representera den Helige Andes vilja, och människans verk kan inte uppfattas som Guds verk även om det som uttrycks av människan överensstämmer mycket väl med Guds vilja och även om människans erfarenhet är mycket nära det fullkomnande verk som den Helige Ande ska utföra. Människan kan bara vara Guds tjänare och utföra det verk som Gud anförtror henne. Människan kan bara uttrycka kunskapen under den Helige Andes upplysning och de sanningar hon vunnit genom sina personliga upplevelser. Människan är okvalificerad och har inte förutsättningarna att vara ett utlopp för den Helige Ande. Hon har inte rätt att säga att människans verk är Guds verk. Människan har människans arbetsprinciper och alla människor har olika upplevelser och olika betingelser. Människans verk omfattar alla hennes upplevelser under den Helige Andes upplysning. Dessa upplevelser kan endast representera människans väsen och de representerar inte Guds väsen eller den Helige Andes vilja. Därför kan inte vägen som människan vandrar sägas vara den väg som den Helige Ande vandrat, eftersom människans verk inte kan representera Guds verk, och eftersom människans verk och människans erfarenhet inte utgör den Helige Andes fullständiga vilja. Människans verk är benäget att förfalla till en regel, och metoden för hennes verk kan lätt stängas in i en begränsad räckvidd och kan inte leda människor in på en fri väg. De flesta anhängare lever inom en begränsad räckvidd, och deras sätt att uppleva är också begränsat i sin omfattning. Människans upplevelse är alltid begränsad; metoden för hennes verk begränsar sig också till ett fåtal typer och kan inte jämföras med den Helige Andes verk eller Guds eget verk — det beror på att människans erfarenhet när allt kommer omkring är begränsad. Hur än Gud utför sitt verk, finns det inga regler för det; hur det än utförs, är det inte begränsat till ett enda sätt. Det finns inga regler över huvud taget för Guds verk – hela hans verk är befriat och fritt. Oavsett hur mycket tid människan ägnar åt att följa honom, kan hon inte sammanfatta några lagar för hans sätt att verka. Även om hans verk är principfast, utförs det alltid på nya sätt och utvecklar sig alltid på nya sätt som ligger bortom människans räckvidd. Under en viss tidsperiod kan Gud utföra flera olika slags verk och leda på olika sätt, och han låter alltid människor få nya inträden och nya förändringar. Du kan inte komma på lagarna för hans verk eftersom han alltid är verksam på nya sätt. Endast på detta sätt undviker Guds efterföljare att falla in i regler. Guds eget verk undviker alltid människors uppfattningar och motsätter sig deras uppfattningar. Endast de som följer och strävar efter honom med ett sant hjärta kan få sitt sinnelag omvandlat och kan leva fritt, utan att vara underkastade några regler eller hämmas av några religiösa uppfattningar. De krav som människans verk ställer på människor baseras på hennes egen erfarenhet och på vad hon själv kan åstadkomma. Normen för dessa krav är begränsad inom en viss omfattning och metoderna för utövande är också mycket begränsade. Anhängare lever därmed omedvetet inom denna begränsade omfattning, och allt eftersom tiden går blir de till regler och ritualer. Om en periods arbete leds av en person som inte har genomgått Guds personliga fullkomnande och inte har genomgått dom, kommer alla hans anhängare att bli religionsutövare och experter på att motsätta sig Gud. Om någon är en kvalificerad ledare, måste den personen följaktligen ha genomgått dom och accepterat att bli fullkomnad. De som inte har utstått dom uttrycker bara sådant som är vagt och overkligt, även om de kanske har den Helige Andes verk. Med tiden kommer de att leda människor till vaga och övernaturliga regler. Det verk som Gud utför stämmer inte överens med människans kött; det överensstämmer inte med människans tankar, utan bestrider människans uppfattningar; det är inte uppblandat med en vag religiös ton. Hans verks resultat är utom räckhåll för människans tänkande och kan inte uppnås av en människa som han inte har gjort fullkomlig.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 179)

Det är alltför lätt för människan att utföra arbete i sitt sinne. Exempelvis pastorer och ledare i den religiösa världen förlitar sig på att deras gåvor och ställning ska göra jobbet åt dem. Människor som följer dem under lång tid kommer att smittas av deras gåvor och påverkas av en del av vad de är. De fokuserar på människors gåvor, förmågor och kunskap, och de lägger vikt vid en del övernaturliga saker och många djupsinniga, orealistiska lärosatser (dessa djupsinniga lärosatser är naturligtvis ouppnåeliga). De fokuserar inte på förändringar i folks sinnelag utan snarare på att träna folk att predika och arbeta genom att förbättra människors kunskap och överflöd av religiösa lärosatser. De fokuserar inte på hur mycket människors sinnelag förändras eller hur väl människor förstå sanningen. De befattar sig inte med människors substans och än mindre försöker de att lära känna människors normala och onormala tillstånd. De bemöter inte människors föreställningar eller avslöjar deras föreställningar, och än mindre beskär de folks brister eller fördärvligheter. De flesta som följer dem tjänar med sina gåvor och allt de uttrycker är religiösa föreställningar och teologiska teorier som helt saknar kontakt med verkligheten och är totalt oförmögna att ge människor liv. Faktum är att kärnan i deras arbete är att driva upp talanger, ta en person som saknar allt och göra honom till en begåvad präst med teologiexamen som sedan går vidare till att arbeta och leda. Kan du hitta några lagar för det i Guds sextusenåriga verk? Det finns en massa regler och restriktioner i det verk som människan utför, och den mänskliga hjärnan är alldeles för dogmatisk. Så vad människan uttrycker är en viss kunskap och insikt i alla sina upplevelser. Bortsett från det kan hon inte uttrycka någonting. Människans erfarenheter eller kunskaper kommer inte ur hennes medfödda gåvor eller hennes instinkt, utan de uppstår på grund av Guds vägledning och Guds direkta vallning. Människan har bara organet för att acceptera denna vallning och inte organet för att direkt uttrycka vad gudomlighet är. Människan är oförmögen att vara källan, hon kan bara vara ett kärl som tar emot vatten från källan. Detta är den mänskliga instinkten, det organ som man bör ha som människa. Om en person förlorar organet för att acceptera Guds ord och förlorar den mänskliga instinkten, då förlorar den personen också det som är mest värdefullt och mister den skapade människans plikt. Om en person inte har någon kunskap eller erfarenhet av Guds ord eller hans verk, mister den personen sin plikt, den plikt han bör fullgöra som en skapad varelse, och han förlorar den skapade varelsens värdighet. Det är Guds instinkt att uttrycka vad gudomlighet är, oavsett om den uttrycks i köttet eller direkt av Anden; detta är Guds pastorala verksamhet. Människan uttrycker sina egna erfarenheter eller sin kunskap (alltså uttrycker vad hon är) under eller efter Guds verk; det här är människans instinkt och människans plikt; det är vad människan bör åstadkomma. Trots att människans uttryck ligger långt från vad Gud uttrycker och det finns en mängd regler i det som människan uttrycker, måste hon fullgöra den plikt hon har att fullgöra och göra vad hon måste göra. Människan bör göra allt som står i mänsklig makt för att fullgöra sin plikt, och där bör inte finnas ens den minsta reservation.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 180)

Du måste veta hur du skiljer mellan Guds verk och människans verk. Vad kan du se av människans verk? Det finns många element av människans erfarenhet i hennes verk; vad människan uttrycker är vad hon är. Guds eget verk uttrycker också vad han är, men vad han är skiljer sig från vad människan är. Vad människan är, är representativt för hennes erfarenhet och liv (vad hon upplever eller möter i sitt liv eller vilka livsfilosofier hon har), och människor som lever i olika miljöer uttrycker olika väsen. Huruvida du har sociala erfarenheter och hur du faktiskt lever och upplever i din familj kan ses i vad du uttrycker, medan du inte kan se på den inkarnerade Gudens verk huruvida han har sociala erfarenheter eller inte. Han är väl medveten om människans innersta väsen och han kan avslöja alla sorters människors olika vanor. Han är ännu bättre på att avslöja människors fördärvade sinnelag och upproriska beteende. Han lever inte bland de världsliga människorna, men han är medveten om de dödligas natur och de världsliga människornas fördärv. Detta är vad han är. Även om han inte hanterar världen vet han hur världen ska hanteras, eftersom han förstår den mänskliga naturen till fullo. Han känner till Andens verk både i dag och i det förflutna, det verk som människans ögon inte kan se och människans öron inte kan höra. Detta inbegriper visdom som inte är en levnadsfilosofi och under som är svåra för människor att fatta. Det här är vad han är, tillgänglig för människor men även dold för människor. Vad han uttrycker är inte vad en enastående person är, utan Andens inneboende egenskaper och väsen. Han reser inte jorden runt, men han vet allt om världen. Han kontaktar ”antropoiderna” som varken har någon kunskap eller insikt, men han uttrycker ord som är högre än kunskap och bortom stora män. Han lever hos en grupp tröga och avtrubbade människor som inte är mänskliga och inte förstår de mänskliga konventionerna och liven, men han kan uppmana människorna att leva ut normal mänsklighet och samtidigt avslöja människosläktets usla och låga mänsklighet. Allt detta är vad han är, högre än någon person av kött och blod. För honom är det onödigt att uppleva ett komplicerat, omständligt och sjaskigt samhällsliv för att utföra det verk som han behöver utföra och för att grundligt avslöja den fördärvade mänsklighetens innersta väsen. Det sjaskiga samhällslivet uppbygger inte hans kött. Hans verk och ord uppenbarar endast människans olydnad och förser inte människan med erfarenheten och lärdomarna för att hantera världen. Han behöver inte undersöka samhället eller människans familj när han förser människan med liv. Att blotta och döma människan är inte ett uttryck för hans kötts upplevelser; det sker för att uppenbara människans orättfärdighet efter att länge ha känt till människas olydnad och avskytt mänsklighetens fördärv. Det verk han utför är enbart till för att uppenbara hans sinnelag för människan och uttrycka hans väsen. Det är bara han som kan utföra detta verk; det är inte något som en person av kött och blod kan åstadkomma.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 181)

Det verk som Gud utför representerar inte hans kötts erfarenhet; det verk som människan utför representerar människans erfarenhet. Alla pratar om sin personliga erfarenhet. Gud kan uttrycka sanningen direkt, medan människan bara kan uttrycka motsvarande erfarenhet efter att ha upplevt sanningen. Guds verk har inga regler och är inte underställt tid eller geografiska begränsningar. Han kan när som helst och var som helst uttrycka vad han är. Han verkar som han behagar. Människans verk har villkor och sammanhang; annars kan hon inte verka och kan inte uttrycka sin kunskap om Gud eller sin erfarenhet av sanningen. Man behöver bara se på skillnaderna mellan dem för att avgöra om det är Guds eget verk eller människans verk. Om det inte finns något verk som Gud själv utfört och det enda som finns är människoverk, säger det er helt enkelt att dessa människors undervisning är högklassig och går utöver alla andras kapacitet. Deras tonfall, deras principer när de hanterar saker och deras erfarna och stabila sätt att verka är utom räckhåll för andra. Ni beundrar allesamman dessa människor med förnämlig mänsklighet, men ni kan inte utifrån Guds verk och ord se hur förnämlig hans mänsklighet är. Tvärtom är han vanlig, och när han verkar är han normal och verklig, men också gränslös för vanliga dödliga, vilket får människor att känna en slags vördnad för honom. Kanske är en persons upplevelse i sitt arbete särskilt högklassig, eller kanske är hans fantasi och resonemang synnerligen lysande och hans mänsklighet synnerligen god; det här kan vinna människors beundran, men det kan inte väcka deras vördnad och fruktan. Alla människor beundrar dem som har förmågan att arbeta och som har djup särskilt djup erfarenhet och kan praktisera sanningen, men dessa kan aldrig framkalla vördnad utan bara beundran och avund. Men människor som har upplevt Guds verk beundrar inte Gud, utan känner i stället att hans verk är bortom mänskligt räckhåll och ofattbart för människan, och att det är friskt och underbart. När människor upplever Guds verk är deras första kunskap om honom att han är outgrundlig, vis och underbar, och omedvetet vördar de honom och känner hemligheten i det verk han utför som är utom räckhåll för människans sinne. Människor vill bara kunna uppfylla hans krav och tillfredsställa hans önskningar; de vill inte överträffa honom, eftersom det verk han utför sträcker sig bortom människans tänkande och fantasi och inte kan utföras av människan. Människan känner inte ens själv till sina egna brister, medan Gud har öppnat upp en ny väg och kommit för att leda människan in i en nyare och vackrare värld, så att mänskligheten har gjort nya framsteg och fått en ny start. Vad människan känner för honom är inte beundran, eller rättare sagt, inte bara beundran. Deras djupaste upplevelse är vördnad och kärlek — deras känsla är att Gud verkligen är underbar. Han utför verk som människan inte kan utföra och han säger saker som människan är oförmögen att säga. Människor som har erfarit hans verk upplever alltid en obeskrivbar känsla. I synnerhet människor med djupare upplevelser älskar Gud. De känner alltid hans ljuvlighet, känner att hans verk är så vist, så underbart, och det väcker en oändlig kraft i dem. Det är inte fruktan eller sporadisk kärlek och respekt, utan en djup känsla av Guds medlidande och fördragsamhet med människan. Människor som har upplevt hans tuktan och dom upplever honom emellertid som storslagen och oantastlig. Inte ens de människor som har upplevt mycket av hans verk kan begripa honom; alla som verkligen vördar honom vet att hans verk inte stämmer med människors föreställningar utan alltid går mot deras föreställningar. Han har inget behov av att människor är fulla av beundran eller ger sken av att underkasta sig honom, utan han vill se verklig vördnad och verklig underkastelse. I så mycket av hans verk känner vem som helst med verklig erfarenhet vördnad för honom, och det är förnämligare än beundran. Människor har sett hans sinnelag på grund av hans tuktans- och domsverk, och därför vördar de honom i sina hjärtan. Gud ska vördas och åtlydas eftersom hans väsen och sinnelag inte är desamma som en skapad varelses utan står över en skapad varelses. Gud är självexisterande, evig och ett icke skapat väsen, och endast Gud är värdig vördnad och underkastelse; människan är inte kvalificerad för detta. Alla människor som har upplevt hans verk och verkligen lärt känna honom känner därmed vördnad för honom. De som inte överger sina föreställningar om honom, det vill säga de som helt enkelt inte betraktar honom som Gud, hyser däremot inte någon vördnad för honom, och även om de följer honom är de inte erövrade utan olydiga människor av naturen. Han utför detta verk för att uppnå resultatet att alla skapade varelser kan vörda Skaparen, tillbe honom, och villkorslöst underkasta sig hans välde. Detta är det slutgiltiga resultatet som alla hans verk syftar till att åstadkomma. Om människor som har upplevt sådant verk inte vördar Gud, inte ens lite grann, om deras tidigare olydnad inte förändras över huvud taget, då kommer de tveklöst att elimineras. Om en persons attityd gentemot Gud bara handlar om att på avstånd beundra eller visa respekt och inte det minsta om att älska, är det så långt som en person med ett hjärta utan kärlek till Gud når, och den personen saknar förutsättningarna för att bli fullkomnad. Om så mycket verk inte kan vinna en persons sanna kärlek, betyder det att personen inte har vunnit Gud och inte uppriktigt strävar efter sanningen. En person som inte älskar Gud älskar inte sanningen och kan därmed inte vinna Gud, än mindre få Guds godkännande. Oavsett hur sådana människor upplever den Helige Andes verk, och oavsett hur de upplever dom, så kan de ändå inte vörda Gud. Det här är människor vars natur är oföränderlig och som har ett oerhört ogudaktigt sinnelag. Alla dessa som inte vördar Gud kommer att elimineras, bli föremål för bestraffning och straffas precis som de som gör det onda, och lida än mer än de som har gjort orättfärdiga ting.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 182)

När allt kommer omkring skiljer sig Guds verk från människornas verk och för övrigt — hur skulle Guds uttryck kunna vara desamma som deras? Gud har sitt eget unika sinnelag, medan människorna har plikter som de bör fullgöra. Guds sinnelag uttrycks i hans verk medan människans plikt förkroppsligas i hennes erfarenheter och kommer till uttryck i hennes strävanden. Därför blir det uppenbart genom det arbete som utförs huruvida det är Guds uttryck eller människans uttryck. Det behöver inte förklaras av Gud själv och inte heller kräver det att människan strävar efter att bära vittnesbörd; vidare behöver inte Gud själv tysta ner någon individ. Allt detta uppenbarar sig av sig självt; det är inget som tvingas fram eller något som människan kan påverka. Människans plikt kan kännas igen genom hennes erfarenheter och den kräver inte att folk utför något extra empiriskt arbete. Människans hela väsen kan visa sig då hon gör sin plikt, medan Gud kan uttrycka sitt inneboende sinnelag då han utför sitt verk. Om det är människans verk så kan det inte döljas. Om det är Guds verk så är hans sinnelag ännu omöjligare att döljas av någon, än mindre kontrolleras av människan. Ingen människa kan sägas vara Gud och inte heller kan hennes verk och ord ses som heliga eller betraktas som oföränderliga. Gud kan sägas vara mänsklig i och med att han klädde sig i kött, men hans verk kan inte anses vara ett mänskligt verk eller en mänsklig plikt. För övrigt kan man inte jämställa Guds uttalanden och Paulus brev, och inte heller kan man sätta likhetstecken mellan Guds dom och tuktan och människors undervisande ord. Det finns alltså principiella skillnader mellan Guds verk och människans verk. De skiljer sig inte åt i fråga om verkens omfattning eller deras tillfälliga verkan, men deras innersta väsen är olika. När det gäller det här ämnet gör de flesta människor principiella misstag. Det beror på att människan ser till det yttre, sådant de kan uppnå, medan Gud ser till essensen som inte kan ses med mänsklighetens fysiska ögon. Om du ser Guds ord och verk som en vanlig människas plikter, och betraktar människans omfattande verk som om de utförts av Gud klädd i kött snarare än en plikt människan fullgör, gör du då inte ett principiellt misstag? Mänskliga brev och självbiografier är lätta att skriva, men endast på grundval av den helige Andes verk. Guds yttranden och verk är däremot inget som människan med lätthet kan genomföra eller åstadkomma med hjälp av mänsklig visdom och tankeverksamhet, och inte heller kan folk förklara dem ingående efter att ha studerat dem. Om de här principfrågorna inte väcker någon reaktion i er, då är er tro självklart varken särskilt sann eller förädlad. Snarare kan man säga att den är full av oklarheter och både rörig och principlös. Om ni inte ens förstår det mest grundläggande vad gäller Gud och människan, är då inte denna sorts tro i fullkomlig avsaknad av klarsynthet?

Utdrag ur ”Var står du när det gäller de tretton breven?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 183)

Jesus var på jorden i trettiotre och ett halvt år; han kom för att utföra korsfästelsens verk och genom korsfästelsen vann Gud en del av hans härlighet. När Gud kom i köttet kunde han vara ödmjuk och dold, och han kunde utstå oerhörda kval. Fast han var Gud själv utstod han ändå varje förödmjukelse och varje smädelse och han led svåra smärtor när han spikades fast på korset för att fullborda återlösningsverket. Även om människor såg att Gud hade vunnit stor härlighet när detta stadium av verket var avslutat, så var inte detta hela hans härlighet; den härlighet han vunnit genom Jesus var bara en del av hans härlighet. Fastän Jesus kunde utstå varje vedermöda, vara ödmjuk och dold samt korsfästas för Gud, så vann Gud bara en del av hans härlighet, och hans härlighet vanns i Israel. Gud har kvar en annan del av sin härlighet: att komma till jorden för att verka praktiskt och fullkomna en grupp människor. Under det stadium då Jesus verkade gjorde han en del övernaturliga saker, men syftet med det stadiets verk var absolut inte bara att göra tecken och under. Det främsta syftet var att visa att Jesus kunde lida och korsfästas för Gud, att Jesus var i stånd att lida fruktansvärd smärta därför att han älskade Gud, och att han var villig att offra sitt liv för Guds vilja fastän Gud övergav honom. När Gud hade fullbordat sitt verk i Israel och Jesus spikats fast på korset var Gud förhärligad och hade burit vittnesbörd inför Satan. Ni varken vet eller har sett hur Gud har blivit kött i Kina, så hur kan ni se att Gud har förhärligats? När Gud gör mycket erövringsarbete i er och ni står fasta, då är det här stadiet av Guds verk framgångsrikt och detta är en del av Guds härlighet. Ni ser bara detta och ännu har ni inte fullkomnats av Gud, ännu har ni inte överlämnat era hjärtan helt och fullt till Gud. Ännu har ni inte sett denna härlighet till fullo; ni ser bara att Gud redan har erövrat ert hjärta, att ni aldrig kan lämna honom,att ni kommer att följa Gud ända till slutet, att ert hjärta inte kommer att förändras och att detta är Guds härlighet. Vari ser ni Guds härlighet? I resultaten av hans verk i människor. Människor ser att Gud är så underbar; de har Gud i sitt hjärta och vill inte lämna honom; detta är Guds härlighet. När kyrkornas bröder och systrar får styrka och de kan älska Gud ur djupet av sina hjärtan och se den suveräna kraften i det verk som Gud har gjort och den ojämförliga kraften i hans ord; när de ser att hans ord bär auktoritet och att han kan påbörja sitt arbete i spökstaden Fastlandskina, när människorna, fastän de är svaga, böjer sina hjärtan inför Gud och är villiga att acceptera Guds ord och när de, fastän de är svaga och ovärdiga, kan se att Guds ord är så kärleksfulla och så värda deras omhuldande, då är detta Guds härlighet. När den dagen kommer då människor görs fullkomliga av Gud och är i stånd att överlämna sig inför honom och kan lyda honom fullständigt och lämna sina framtidsutsikter och öden i hans händer, då kommer den andra delen av Guds härlighet att ha vunnits fullständigt. Vilket betyder att när den praktiske Gudens verk har fullbordats helt och hållet, kommer hans verk i Fastlandskina att avslutas. Med andra ord kommer Gud att förhärligas när de som han förutbestämt och utvalt har gjorts fullkomliga. Gud sade att han har tagit den andra delen av sin härlighet till Österlandet, men den är osynlig för blotta ögat. Gud har tagit sitt verk till Österlandet: Han har redan kommit till Österlandet och detta är Guds härlighet. Även om hans verk ännu inte har fulländats i dag, så kommer det helt visst att genomföras, eftersom Gud har beslutat sig för att verka. Gud har bestämt att han ska fullborda detta verk i Kina, och han har beslutat att göra er fulländade. Därmed ger han er ingen utväg – han har redan erövrat era hjärtan, och du måste fortsätta vare sig du vill eller ej, och när Gud har vunnit er är han förhärligad. Ännu har Gud inte blivit fullständigt förhärligad eftersom ni inte har gjorts fullkomliga än. Även om era hjärtan har återvänt till Gud finns det fortfarande många svagheter i ert kött. Ni är oförmögna att uppfylla Guds krav, ni är oförmögna att ge akt på hans vilja och ni äger fortfarande mycket negativt som ni måste göra er av med och ni måste fortfarande genomgå många prövningar och förädlingar. Endast på det sättet kan era livssinnelag förändras och ni kan vinnas av Gud.

Utdrag ur ”Ett kort tal om ’tusenårsriket har anlänt’” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 184)

På den tiden handlade Jesu verk om hela mänsklighetens återlösning. Alla som trodde på honom blev förlåtna; bara man trodde på honom skulle han återlösa en; om man trodde på honom var man inte längre en syndare, utan man hade befriats från sina synder. Detta var vad det innebar att bli frälst och att bli rättfärdiggjord genom tron. Men i dem som trodde fanns det kvar som var upproriskt och satte sig upp mot Gud och som fortfarande långsamt måste tas bort. Frälsning betydde inte att Jesus hade vunnit människan helt och hållet, utan att hon inte längre var syndig, att hon hade blivit förlåten sina synder: Förutsatt att man trodde, skulle man aldrig mer bli syndfull. Vid den tiden gjorde Jesus mycket som var obegripligt för hans lärjungar, och han sa mycket som folk inte förstod. Det berodde på att han vid den tiden inte gav några förklaringar. Flera år efter det att Jesus lämnat jorden utarbetade så Matteus hans släktträd, och även andra utförde mycket arbete som var av människans vilja. Jesus kom inte för att fullkomna och vinna människan, utan för att utföra ett stadium av verket: att föra ut evangeliet om himmelriket och slutföra korsfästelseverket – så när Jesus väl blivit korsfäst var hans verk fullbordat. Men i det nuvarande skedet – erövringsverket – måste fler ord talas, ytterligare arbete måste utföras och många processer måste äga rum. Dessutom måste hemligheterna i Jesu och Jehovas verk uppenbaras så att alla människor kan få förståelse och klarhet i sin tro, för det här är den yttersta tidens verk, och den yttersta tiden utgör slutet av Guds verk, den tid då detta verk avslutas. Den här etappen av verket kommer att klargöra Jehovas lag och Jesu återlösning för dig, och det är främst för att du ska kunna förstå hela verket med Guds sextusenåriga förvaltningsplan, inse denna sextusenåriga förvaltningsplans hela betydelse och innebörd, och förstå syftet med hela det verk som Jesus utförde och de ord han talade, och även förstå din blinda tro på och tillbedjan av Bibeln. Allt detta kommer det att låta dig förstå till fullo. Du kommer att förstå både det verk som utfördes av Jesus och Guds verk idag; du kommer att förstå och skåda hela sanningen, livet och vägen. Varför lämnade Jesus jorden utan att utföra det avslutande verket i den etapp av verket som han utförde? Därför att Jesu verk inte var det avslutande skedets verk. När han spikades upp på korset innebar det också slutet för hans ord; efter korsfästelsen var hans verk fullständigt avslutat. Den pågående etappen är annorlunda: Först när orden har talats till sitt slut och hela Guds verk har genomförts kommer hans verk att vara avslutat. Under Jesu skede av verket var det många ord som förblev osagda eller inte uttrycktes till fullo. Men Jesus brydde sig inte om vad han sa eller inte sa, för hans verksamhet handlade inte om ord, så efter att ha spikats upp på korset lämnade han jorden. Den etappen av verket utgjordes främst av korsfästelsen och skilde sig från dagens etapp. Den nuvarande etappen består främst av att slutföra, klara upp och föra hela verket till sin fullbordan. Om orden inte talas till sitt yttersta slut kommer detta verk inte att kunna fullbordas, för i det här skedet slutförs hela verket och det sker med hjälp av ord. Mycket av det verk Jesus utförde på sin tid var obegripligt för människan. Han gav sig av i tystnad och än idag är det många som inte förstår hans ord, som missförstår dem men likväl tror att de har förstått dem rätt och inte är medvetna om att de har fel. Det nuvarande skedet kommer till sist att föra Guds verk till ett fullständigt slut, och det kommer att innebära dess fullbordan. Alla kommer att förstå och känna till Guds förvaltningsplan. Människans föreställningar, hennes avsikter, felaktiga förståelse, föreställningar om Jehovas och Jesu verk, hennes syn på de icke troende och hennes övriga avvikelser och fel kommer att rättas till. Människan kommer att förstå alla livets rätta vägar, hela det verk som utförts av Gud och den fullständiga sanningen. När det händer kommer detta skede av verket att avslutas. Jehovas verk var världens skapelse, det var begynnelsen; det nuvarande skedet av verket är verkets avslutning och det är slutet. I början utfördes Guds verk bland Israels utvalda och därmed inleddes en ny epok på den allra heligaste av alla platser. Verkets sista etapp genomförs i det mest orena av alla länder för att döma världen och avsluta tidsåldern. I den första etappen utfördes Guds verk på den ljusaste av alla platser, och den sista etappen utförs på den mörkaste av alla platser, och detta mörker kommer att drivas ut, ljuset frambringas och alla människor erövras. När människorna på denna den mest orena och mörka av alla platser har erövrats och hela befolkningen har erkänt att det finns en Gud som är den sanne Guden och varenda individ har blivit helt övertygad, då skall detta faktum användas för att utföra erövringsverket i hela universum. Detta skede av verket är symboliskt: När denna tidsålders verk väl har avslutats, kommer det sextusenåriga förvaltningsverket att avslutas helt och hållet. När dessa människor på den mörkaste av alla platser har erövrats, säger det sig självt att det kommer att bli så på alla andra platser också. Det är alltså bara erövringsverket i Kina som bär på en meningsfull symbolik. Kina förkroppsligar alla mörkrets krafter, och Kinas folk representerar alla dem som är av köttet, av Satan, och av kött och blod. Det kinesiska folket är det folk som har blivit mest fördärvat av den stora röda draken, som utgör den starkaste oppositionen mot Gud och vars mänskliga natur är mest depraverad och oren. Därmed är de arketypen för hela den fördärvade mänskligheten. Det betyder inte att andra länder inte alls har några problem; människans föreställningar är alla desamma, och även om människorna i dessa länder må vara av god kaliber motsätter de sig Gud om de inte känner honom. Varför motsatte sig även judarna Gud och trotsade honom? Varför motsatte sig även fariséerna Gud? Varför förrådde Judas Jesus? Vid den tiden kände många av lärjungarna inte Jesus. Varför trodde människor fortfarande inte på Jesus efter det att han blivit korsfäst och uppstått? Är inte människors olydnad alltid likadan? Det är bara det att Kinas folk har gjorts till ett exempel, och när det har erövrats kommer det att bli en förebild och ett typexempel som utgör en referens för andra. Varför har jag alltid sagt att ni utgör ett komplement till min förvaltningsplan? Det är i det kinesiska folket som korruption, orenhet, orättfärdighet, motstånd och upproriskhet manifesteras mest fullständigt och uppenbaras i alla sina olika former. Dels har de dålig kaliber, dels är deras liv och tänkesätt efterblivet, och deras vanor, sociala miljö, familj de fötts in i – alla är fattiga och ytterst efterblivna. Även deras status är låg. Verket på denna plats är symboliskt, och när detta testverk har utförts i sin helhet kommer Guds följande verk att gå mycket bättre. Om det här steget av verket kan slutföras går det följande verket som en dans. När väl det här steget i verket har genomförts, kommer allt att ha blivit en storslagen framgång och erövringsverket i hela universum kommer att vara helt avslutat.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 185)

Att nu bearbeta ättlingarna till Moab innebär att frälsa dessa som har fallit ner i det största mörkret. Även om de var förbannade är Gud villig att vinna härlighet av dem, för först var de allesamman människor vars hjärtan var utan Gud; enbart att få dessa som inte har Gud i sitt hjärta att lyda och älska honom är verklig erövring, och frukten av detta verk är det mest värdefulla och det mest övertygande. Enbart detta är att vinna härlighet – detta är den härlighet Gud vill ha i de sista dagarna. Dessa människor är av låg ställning, men att de nu kan vinna så stor frälsning är verkligen en upphöjelse från Gud. Det här arbetet är mycket betydelsefullt och det är genom att döma som han vinner dessa människor. Det är inte hans avsikt att straffa dessa människor utan att frälsa dem. Om han fortfarande utförde erövringsverket i Israel i de sista dagarna skulle det vara värdelöst; även om det bar frukt skulle det inte ha något värde eller någon verklig betydelse och han skulle inte kunna vinna all härlighet. Han bearbetar er, ni som har fallit ner i det mörkaste av alla ställen, ni som är de mest efterblivna. De här människorna erkänner inte att det finns en Gud och de har aldrig vetat att det finns en Gud. Dessa varelser har blivit så fördärvade av Satan att de har glömt Gud. De har förblindats av Satan och vet över huvud taget inte att det finns en Gud i himlen. I era hjärtan dyrkar ni allesamman avgudar och ni dyrkar Satan – är ni inte de mest obetydliga, mest efterblivna av alla människor? Ni är de ringaste av allt kött, utan någon personlig frihet, och dessutom lider ni umbäranden. Ni är också de som befinner sig på botten av det här samhället, ni saknar till och med trosfrihet. Häri ligger vikten av att bearbeta er. Syftet med att bearbeta er Moabs ättlingar i dag är inte att förödmjuka er utan att uppenbara verkets innebörd. För er är det en stor upphöjelse. Den som har förnuft och insikt kommer att säga: ”Jag är en Moabs ättling och verkligen inte värd att i dag ta emot denna stora upphöjelse från Gud eller dessa stora välsignelser. Sett till allt jag gör och säger, och sett till min status och mitt värde, är jag allt annat än värdig dessa stora välsignelser från Gud. Israeliterna hyser stor kärlek till Gud och den nåd de åtnjuter skänker han dem, men deras status är mycket högre än vår. Abraham var djupt fäst vid Jehova och Petrus var djupt fäst vid Jesus – de var hundra gånger mer hängivna än vi. Sett till våra handlingar är vi absolut ovärdiga att åtnjuta Guds nåd.” De här människornas tjänande i Kina kan helt enkelt inte föras fram inför Gud. Det är en fullständig röra; att ni nu åtnjuter så mycket av Guds nåd är enbart Guds upphöjelse! När har ni sökt Guds verk? När har ni offrat ert liv för Gud? När har ni utan att tveka lämnar er familj, era föräldrar och era barn? Ingen av er har betalat ett så högt pris! Hur många av er skulle ha kunnat offra allting om inte den helige Ande hade fört ut dig? Det är enbart genom makt och tvång ni har följt med till i dag. Var är er hängivenhet? Var är er lydnad? Sett till era handlingar borde ni ha förintats för länge sedan – ni borde ha sopats bort allesamman. Vad kvalificerar er att åtnjuta dessa stora välsignelser? Ni är inte det minsta värdiga! Vem av er har kämpat sig fram sin egen väg? Vem av er har funnit den sanna vägen på egen hand? Ni är lata, omättliga, bekväma uslingar! Tror ni att ni är stora? Vad har ni att skryta över? Även om man bortser från att ni är ättlingar till Moab, är er natur eller er födelseort av bästa sort? Även om man bortser från att ni är hans ättlingar, är ni inte allesamman ättlingar till Moab rakt igenom? Kan sanningen i fakta ändras?

Utdrag ur ”Betydelsen av att frälsa Moabs ättlingar” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 186)

När Gud kom till jorden var han inte av världen, och han blev inte kött i syfte att njuta av världen. Han föddes på den plats där hans verksamhet skulle uppenbara hans sinnelag och vara mest meningsfull. Oavsett om det är en helig eller smutsig plats, och oavsett var han verkar, så är han helig. Allting i världen skapades av honom, även om alltsamman har fördärvats av Satan. Alla ting tillhör emellertid fortfarande honom; allesamman är i hans händer. Han kommer till ett smutsigt land och verkar där i syfte att uppenbara sin helighet; han gör det enbart för sitt verks skull, vilket innebär att han utstår svår förödmjukelse för att kunna utföra detta verk i syfte att frälsa folket i detta orena land. Det här sker som ett vittnesbörd för hela människosläktets skull. Vad det här verket visar människorna är Guds rättfärdighet och i än högre grad Guds överhöghet. Hans storhet och rättrådighet yttrar sig i frälsandet av en skara ringa människor som andra föraktar. Att han är född i ett orent land innebär inte alls att han själv är ringa, men det låter hela skapelsen se hans storhet och hans sanna kärlek till mänskligheten. Ju mer han gör det, desto mer uppenbarar det hans rena kärlek, hans fulländade kärlek till människan. Gud är helig och rättfärdig. Även om han föddes i ett smutsigt land, och även om han lever bland dessa människor som är fulla av orenhet precis som Jesus levde bland syndare i nådens tidsålder – är inte syftet med varenda liten bit av hans verk att hela människosläktet ska överleva? Är inte syftet med alltsamman att människan ska kunna vinna stor frälsning? För tvåtusen år sedan levde han bland syndare i ett antal år. Det var för återlösningen skull. I dag lever han med en skara orena, ringa människor. Detta är för frälsningens skull. Är inte hela hans verk för er människors skull? Varför skulle han ha levt och lidit bland syndare under så många år efter att ha fötts i en krubba om inte för att frälsa mänskligheten? Och varför skulle han återvända till köttet en andra gång, födas i ett land där onda andar samlas och leva bland dessa människor som blivit djupt fördärvade av Satan om inte för att frälsa mänskligheten? Är inte Gud trofast? Vilken del av hans arbete har inte varit för mänsklighetens skull? Vilken del har inte varit för ert ödes skull? Gud är helig – detta är odiskutabelt! Han är obesudlad av smuts fastän han har kommit till ett smutsigt land; allt detta kan bara betyda att Guds kärlek till mänskligheten är extremt osjälvisk och att den smärta och förödmjukelse han utstår är extremt stor! Vet ni inte hur stor förödmjukelse han lider för er alla och för ert öde? Istället för att frälsa stora människor eller sönerna till rika och mäktiga familjer, håller han styvt på att rädda dessa som är ringa och som andra ser ner på. Är inte allt detta hans helighet? Är inte allt detta hans rättfärdighet? För hela mänsklighetens överlevnads skull lät han sig hellre födas i ett smutsigt land och lida alla förödmjukelser. Gud är i högsta grad verklig – han gör inga felaktiga verk. Utförs inte varje steg av verket på detta ändamålsenliga sätt? Trots att alla människor baktalar honom och säger att han äter med syndare, även om alla hånar honom och säger att han lever tillsammans med smutsens söner, lever med de ringaste av människor, ger han osjälviskt av sig själv och förkastas fortfarande av mänskligheten. Är inte det lidande han utstår värre än ert? Är inte det verk han utför mer än det pris ni har betalat? Ni föddes i ett land av smuts, men ni har vunnit Guds helighet. Ni föddes i ett land där demoner skockas, men ni har undfått stort beskydd. Vad har ni för val? Vad har ni att klaga över? Är inte det lidande han utstått värre än det lidande ni har utstått? Han har kommit till jorden och aldrig njutit fröjderna i människans värld. Han avskyr sådant. Gud kom inte till jorden för att människan skulle förse honom med materiella ting eller för att njuta av människans mat, kläder och prydnader. Han bryr sig inte om sådant. Han kom till jorden för att lida för människan, inte för att åtnjuta jordisk rikedom. Han kom för att lida, verka och fullborda sin förvaltningsplan. Han valde inte något trivsamt ställe, att bo på en ambassad eller ett stiligt hotell, och han har inte ett antal tjänare som passar upp på honom. Utifrån vad ni har sett – kom han hit för att arbeta eller roa sig? Är ni blinda? Hur mycket har han gett er? Hade han kunnat vinna härlighet om han hade fötts på ett komfortabelt ställe? Hade han kunnat verka? Hade han kunnat göra något av betydelse? Hade han kunnat erövra mänskligheten helt och hållet? Hade han kunnat rädda människor från smutsens land? Folk frågar, med utgångspunkt från sina uppfattningar: ”Eftersom Gud är helig, varför föddes han på det här smutsiga stället där vi lever? Du hatar och föraktar oss orena människor; du föraktar vårt motstånd och vår upproriskhet, så varför lever du bland oss? Du är en allenarådande Gud. Du kunde ha fötts var som helst, så varför måste du födas i detta smutsiga land? Du tuktar och dömer oss varje dag och du vet mycket väl att vi är ättlingar till Moab, så varför lever du ändå bland oss? Varför föddes du in i en familj av ättlingar till Moab? Varför gjorde du det?” De här tankarna som ni har saknar allt förnuft! Detta är det enda verket som gör det möjligt för folk att se hans storhet, ödmjukhet och doldhet. Han är villig att offra allt för sitt verks skull och han har utstått allt lidande för sitt verks skull. Han agerar för mänsklighetens skull och inte bara det, utan också för att erövra Satan så att alla skapade varelser ska underordna sig hans herravälde. Detta är det enda verk som är meningsfullt och värdefullt.

Utdrag ur ”Betydelsen av att frälsa Moabs ättlingar” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 187)

På den tiden då Jesus var verksam i Judéen verkade han öppet, men nu verkar och talar jag bland er i hemlighet. De icketroende är fullständigt omedvetna om det. Mitt arbete bland er är stängt för dem som är utanför. Dessa ord, dessa tuktanden och domar, känner endast ni och inga andra till. Hela detta arbete utförs mitt ibland er och uppenbaras endast för er; ingen bland de icketroende känner till det, för tiden är inte inne än. Människorna här är nära att fulländas efter att ha utstått tuktan, men de som är utanför vet ingenting om detta. Den här verksamheten är alldeles för dold! Gud som blivit kött är dold för dem, men för dem som befinner sig i denna ström kan man säga att han agerar öppet. Även om allt är öppet, uppenbarat och befriat i Gud, gäller det bara för dem som tror på honom; vad resten, de icketroende, anbelangar får de inte veta något. Det arbete som nu utförs här är strikt tillslutet för att hindra dem från att veta något. Skulle de bli medvetna om denna verksamhet skulle de bara fördöma den och utsätta den för förföljelse. De skulle inte tro på den. Att verka i den stora röda drakens land – det mest bakåtsträvande av alla ställen – är ingen lätt uppgift. Om denna verksamhet skulle bli allmänt känd vore det omöjligt att fortsätta. Den här arbetsetappen kan helt enkelt inte genomföras på denna plats. Om denna verksamhet skulle bedrivas öppet, hur skulle de kunna tillåta den att fortsätta? Skulle det inte utsätta arbetet för ännu större risker? Om inte den här verksamheten skedde i det fördolda utan som på Jesu tid, när han botade sjuka och drev ut onda andar på ett spektakulärt sätt, skulle den då inte för länge sedan ha ”tagits tillfånga” av djävlarna? Skulle de kunna tolerera Guds existens? Om jag idag skulle gå in i synagogorna för att predika och undervisa människan, skulle jag då inte ha slagits sönder och samman för länge sedan? Och om det hade hänt, hur skulle då mitt arbete ha kunnat bedrivas vidare? Anledningen till att det inte görs några tecken och under öppet över huvud taget är för hemlighållandets skull. Så för de icketroende kan mitt verk varken ses, kännas till eller upptäckas. Om den här arbetsetappen skulle utföras på samma sätt som Jesu etapp i nådens tidsålder, skulle den inte kunna vara så stabil som den är. Att verka i hemlighet på det här sättet gynnar följaktligen både er och verket som helhet. När Guds verk på jorden når sitt slut, det vill säga när denna hemliga verksamhet avslutas, då kommer detta stadium i verket att plötsligt bli allmänt känt. Då kommer alla att veta att det finns en skara segrare i Kina; alla kommer att veta att Gud blev kött i Kina och att hans verk har nått sitt slut. Först då kommer människan att slås av tanken: Hur kommer det sig att Kina ännu inte har drabbats av nedgång eller sammanbrott? Det visar sig att Gud personligen bedriver sitt arbete i Kina och har fullkomliggjort en grupp människor till segrare.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (2)” i ”Ordet framträder i köttet”