Dagliga ord från Gud  (Utdrag 444)

Hur kan man förstå detaljerna i det andliga? Hur verkar den Helige Ande i människan? Hur verkar Satan i människan? Hur verkar onda andar i människan och hur visar det sig? När något händer dig, kommer det då från den Helige Ande och bör du lyda eller förkasta det? Människors faktiska handlingar ger upphov till mycket som är av mänsklig vilja, men som folk alltid tror kommer från den Helige Ande. En del kommer från onda andar, men folk tror ändå att det är fött av den Helige Ande, och ibland leder den Helige Ande människor inifrån, men de är så rädda att denna ledning kommer från Satan att de inte vågar lyda fastän det i själva verket är den Helige Andes upplysning. Utan särskiljning finns det alltså inget sätt att erfara när sådana upplevelser faktiskt händer dig, och utan särskiljning finns det inget sätt att få liv. Hur verkar den Helige Ande? Hur verkar onda andar? Vad har sitt ursprung i människans vilja? Och vad är fött av den Helige Andes ledning och upplysning? Om du förstår reglerna för den Helige Andes verk i människan, så kommer du att kunna öka din kunskap och särskilja i ditt dagliga liv och under dina faktiska upplevelser. Du kommer att lära känna Gud, du kommer att kunna förstå och urskilja Satan, du kommer inte att bli förvirrad i din lydnad eller din strävan och du kommer att bli en människa vars tankar är klara och som lyder den Helige Andes verk.

Den Helige Andes verk är en form av proaktiv ledning och positiv upplysning. Det tillåter inte människor att vara passiva. Det ger dem tröst, tro och beslutsamhet och gör det möjligt för dem att eftersträva att fullkomnas av Gud. När den Helige Ande verkar är människor i stånd att aktivt träda in; de är inte passiva eller pressade, utan proaktiva. När den Helige Ande verkar är människor glada och villiga och de är villiga att lyda och glada att ödmjuka sig, och även om de är plågade och sköra inombords är de fast beslutna att samarbeta. De lider med glädje, de är kapabla att lyda och de är obefläckade av mänsklig vilja, obefläckade av människotankar och verkligen obefläckade av mänskliga begär och motivationer. När människor erfar den Helige Andes verk, är de särskilt heliga inuti. De som äger den Helige Andes verk lever ut sin kärlek till Gud och kärleken till sina bröder och systrar, och de gläds åt det som gläder Gud och avskyr det som Gud avskyr. Människor som berörs av den Helige Andes verk har vanlig mänsklighet och de strävar oavbrutet efter sanningen och äger mänsklighet. När den Helige Ande verkar i människor blir deras tillstånd bättre och bättre och deras mänsklighet blir mer och mer normal. Även om en del av deras samarbeten må vara dåraktiga så är deras motivation rätt och deras inträde positivt. De försöker inte avbryta den Helige Andes verk och det finns ingen illvilja i dem. Den Helige Andes verk är normalt och verkligt; den Helige Ande verkar i människan enligt reglerna för människans normala liv, och Den Helige Ande upplyser och vägleder människor inifrån i enlighet med normala människors faktiska strävan. När Den Helige Ande verkar i människor, vägleder och upplyser han dem enligt normala människors behov. Han förser dem utifrån deras behov och han leder dem positivt och upplyser dem om vad de saknar och vilka brister de har. När den Helige Ande verkar är det här verket i samklang med reglerna för människans normala liv och det är endast i verkliga livet som människor är kapabla att se den Helige Andes verk. Om människor i sitt dagliga liv är i ett positivt tillstånd och har ett normalt andligt liv, så äger de den Helige Andes verk. När de äter och dricker Guds ord i ett sådant tillstånd har de tro, när de ber är de inspirerade, när något händer dem är de inte passiva och medan det händer dem är de i stånd att se de läxor som Gud begär att de ska lära sig. De är inte passiva eller svaga och även om de har verkliga svårigheter är de villiga att lyda alla Guds arrangemang.

Vilka effekter uppnås av den Helige Andes verk? Du kan vara dåraktig och sakna förmåga till särskiljning, men den Helige Ande behöver bara verka för att det ska finnas tro i dig, för att du alltid ska känna att du inte kan älska Gud nog, för att du ska vara villig att samarbeta, villig att samarbeta oavsett hur stora svårigheterna blir framöver. Saker kommer att hända dig och du kommer inte att veta om de kommer från Gud eller Satan, men du kommer att kunna vänta och du kommer varken att vara passiv eller vårdslös. Det här är den Helige Andes normala verk. Även när den Helige Ande verkar i människor möter de verkliga svårigheter och ibland gråter de och ibland finns det saker de inte kan komma över, men allt detta är ett stadium i den Helige Andes normala verk. Även om de inte kommer över dessa saker och även om de just då är svaga och klagar, är de efteråt fortfarande i stånd att älska Gud med absolut tillförsikt. Deras passivitet kan inte hindra dem från att ha normala upplevelser och oavsett vad andra människor säger och hur de än attackerar dem är de ändå förmögna att älska Gud. Under bön känner de alltid att de förut stått i sådan skuld till Gud och de beslutar sig för att behaga Gud och försaka köttet när de möter sådana ting igen. Denna styrka visar att de har den Helige Andes verk i sig och detta är det normala tillståndet för den Helige Andes verk.

Vad för sorts verk kommer från Satan? I det verk som kommer från Satan är människors visioner vaga och abstrakta och de saknar vanlig mänsklighet. Motiven bakom deras handlingar är fel och även om de önskar älska Gud bär de alltid på anklagelser inombords och dessa anklagelser och tankar stör dem, hämmar tillväxten i deras liv och hindrar dem från att ha normala tillstånd inför Gud. Det betyder att så snart Satans verk finns i människor kan deras hjärtan inte vara i frid inför Gud, de vet inte vad de ska göra med sig själva. Åsynen av en församling får dem att vilja fly och de kan inte sluta ögonen när andra ber. Onda andars verk förstör den normala relationen mellan människa och Gud och krånglar till människors tidigare visioner eller tidigare inträde i livet. I sitt hjärta kan de aldrig komma nära Gud, det händer alltid saker som stör dem och begränsar dem och deras hjärtan kan inte finna frid, vilket gör deras kärlek till Gud kraftlös och får dem att tappa modet. Så manifesterar sig Satans verk. Satans verk visar sig på följande sätt: du är oförmögen att stå fast och vittna, vilket gör att du blir en människa som är skyldig inför Gud och som inte är trofast mot honom. När Satan lägger sig i förlorar du kärleken till och lojaliteten mot Gud i ditt inre, du berövas en normal relation med Gud, du strävar inte efter sanningen eller efter att förbättra dig själv, du går bakåt och blir passiv, du ger efter för dig själv, du ger fria tyglar åt syndens spridning och hatar inte synden. Därtill gör Satans inblandning dig hämningslös, den gör att Guds beröring inom dig försvinner och får dig att klaga på Gud och sätta dig upp mot honom. Den leder dig till att ifrågasätta Gud och det finns till och med en risk att du lämnar honom. Allt detta är Satans verk.

Utdrag ur ”Den Helige Andes verk och Satans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 445)

När någonting händer dig i ditt dagliga liv — hur ska du kunna avgöra om det kommer från den Helige Andes verk eller från Satans verk? När människors tillstånd är normalt är både deras andliga liv och deras liv i köttet normalt, och deras förnuft fungerar normalt och metodiskt; rent generellt kan man säga att vad de då upplever och lär känna i sitt inre kommer av den Helige Andes beröring (de har insikter eller äger viss ytlig kunskap när de äter och dricker Guds ord, de är trofasta när saker och ting händer dem eller har styrkan att älska Gud när saker händer – allt det här är av den Helige Ande). Den Helige Andes verk i människan är synnerligen normalt; människan är oförmögen att känna det och det tycks som om det sker genom henne själv — men egentligen är det den Helige Andes verk. Den Helige Ande utför både stora och små verk i alla människor i det dagliga livet och det är helt enkelt så att den här verksamhetens omfattning varierar. En del människor är av god kaliber, de förstår saker snabbt, och i dem är den Helige Andes upplysning extra stor; andra människor är av dålig kaliber och det tar längre tid för dem att förstå saker, men den Helige Ande berör dem inombords och även de är i stånd att uppnå trofasthet mot Gud – den Helige Ande verkar i alla människor som strävar efter Gud. När människor i sitt dagliga liv inte motsätter sig eller gör uppror mot Gud, inte gör sådant som strider mot hans förvaltning och inte stör hans verk, då verkar Guds ande i högre eller mindre grad i var och en av dem och berör dem, upplyser dem, ger dem tro, ger dem styrka och påverkar dem att träda in på ett proaktivt sätt, inte vara lata eller trakta efter köttets glädjeämnen utan vara villiga att omsätta sanningen i praktisk handling och längta efter Guds ord – allt detta är verk som kommer från den Helige Ande.

När människors tillstånd inte är normalt överger den Helige Ande dem, de knorrar inombords, deras motivationer är fel, de är lata, de hänger sig åt köttet och deras hjärta gör uppror mot sanningen — och allt detta kommer från Satan. När människors tillstånd inte är normalt, när de är mörka inombords och har förlorat sitt normala förnuft, övergetts av den Helige Ande och är oförmögna att känna Gud inom sig, det är då Satan är verksam i deras inre. Om människor alltid har en inre styrka och alltid älskar Gud, kommer det som händer dem i allmänhet från den Helige Ande, och vem de än möter så är det resultatet av Guds arrangemang. Det vill säga, när dina förutsättningar är normala, när du befinner dig i den Helige Andes stora verk, då är det omöjligt för Satan att få dig att vackla; man kan säga att på den här grunden kommer allt från den Helige Ande, och även om du må ha felaktiga tankar är du i stånd att förneka dem och låta bli att följa dem. Allt detta kommer från den Helige Andes verk. I vilka situationer lägger Satan sig i? När dina betingelser inte är normala, när du inte har blivit berörd av Gud och är utan Guds verk, när du är torr och ofruktbar inombords, när du ber till Gud men inte fattar någonting, när du äter och dricker Guds ord men inte blir upplyst eller får något ljus — vid sådana tillfällen är det lätt för Satan att verka i ditt inre. Med andra ord, när du har övergetts av den Helige Ande och du inte kan känna Gud, då händer mycket dig som kommer från Satans frestelse. Satan är verksam samtidigt som den Helige Ande och stör i människan samtidigt som den Helige Ande rör vid hennes inre; men vid sådana tillfällen har den Helige Ande övertaget och människor vars betingelser är normala kan segra, vilket innebär att den Helige Andes verk triumferar över Satans verk. Men när den Helige Ande verkar utför Satan mycket lite verk; när den Helige Ande verkar finns det fortfarande ett olydigt sinnelag i människor, och allt det som ursprungligen fanns i dem finns fortfarande kvar, men med den Helige Andes verk är det lätt för människor att inse de väsentliga sakerna om sig själva och sitt upproriska sinnelag gentemot Gud – även om de kan bara göra sig kvitt dem under gradvis arbete. Den Helige Andes verk är synnerligen normalt, och medan han verkar i människor har de fortfarande bekymmer, de gråter fortfarande, de lider fortfarande, de är fortfarande svaga och det är fortfarande mycket som är oklart för dem, men i detta tillstånd kan de hindra sig själva från att glida baklänges och de kan älska Gud, och även om de gråter och är bedrövade inombords kan de fortfarande prisa Gud; den Helige Andes verk är synnerligen normalt och inte det minsta övernaturligt. De flesta tror att när den Helige Ande börjar verka så förändras människors tillstånd och det väsentliga hos dem avlägsnas. Den sortens uppfattningar är felaktiga. När den Helige Ande verkar i människans inre finns det passiva hos henne fortfarande där och hennes mognad förblir densamma, men hon har den Helige Andes ljus och upplysning och därför är hennes tillstånd mer proaktivt, hennes inre betingelser är normala och hon förändras snabbt. I människors verkliga upplevelser upplever de i första hand antingen den Helige Andes eller Satans verksamhet, och om de inte är i stånd att få grepp om dessa tillstånd och inte kan skilja dem åt, då är verkliga erfarenheter uteslutna, för att inte tala om förändringar i deras sinnelag. Därför är nyckeln till att uppleva Guds verk att kunna se de här tingens sanna natur; på så sätt blir det lättare för människorna att uppleva.

Utdrag ur ”Den Helige Andes verk och Satans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 446)

Den Helige Andes verksamhet innebär proaktivt framåtskridande medan Satans verksamhet innebär tillbakagång och passivitet, olydnad mot Gud, motstånd mot Gud, förlust av tillit till Gud och ovilja att ens sjunga psalmer eller resa sig upp och dansa. Det som kommer från den Helige Andes upplysning tvingas inte på dig utan är synnerligen naturligt. Om du följer det kommer du att ha sanningen, och om du inte gör det kommer det att bli förebråelser efteråt. Om det är den Helige Andes upplysning kommer inget du gör att störas eller begränsas, du kommer att bli befriad, det kommer att finns en väg till praktik i dina handlingar och du kommer inte att vara underkastad några hinder utan du kan agera efter Guds vilja. Satans verksamhet stör dig i många avseenden, den gör dig ovillig att be, alltför lat för att äta och dricka Guds ord och obenägen att leva kyrkans liv, och den drar dig bort från det andliga livet. Den Helige Andes verksamhet stör inte ditt dagliga liv och stör inte ditt normala andliga liv. Just när något händer dig är du oförmögen att urskilja många saker, men efter några dagar blir ditt hjärta ljusare och ditt sinne klarare. Du börjar få en känsla rörande sådant som är andligt och så småningom kan du särskilja om en tanke har kommit från Gud eller från Satan. En del saker får dig helt klart att opponera dig mot Gud och göra uppror mot honom, eller också hindrar de dig från att omsätta hans ord i praktisk handling, och allt detta kommer från Satan. En del saker är inte uppenbara och du kan inte avgöra vad de är just då; efteråt kan du se deras manifestationer och då skilja mellan dem. Om du tydligt kan skilja på det som kommer från Satan och det som styrs av den Helige Ande, då kommer du inte att så lätt ledas på villovägar i dina upplevelser. Ibland, när dina tillstånd inte är goda, har du vissa tankar som tar dig ut ur ditt passiva tillstånd — vilket visar att även när dina tillstånd är ogynnsamma kan en del av din tankar komma från den Helige Ande. Det är inte så att när du är passiv så är alla dina tankar utsända av Satan; om så vore fallet, när skulle du då vara förmögen att övergå till ett positivt tillstånd? När du har varit passiv en tid ger den Helige Ande dig en möjlighet att bli fullkomnad, han berör dig och tar dig ut ur ditt passiva tillstånd.

När du vet vad den Helige Andes verk är och vad Satans verk är, kan du jämföra dessa med ditt eget tillstånd under dina upplevelser och med dina egna upplevelser, och på detta sätt kommer det att finnas många fler sanningar som relaterar till principer i dina upplevelser. När du har förstått det här kommer du att kunna kontrollera ditt faktiska tillstånd, och du kommer att kunna skilja andarna i fråga om både människor och sådant som händer dig, och du kommer inte att behöva ägna så mycket möda åt att vinna den Helige Andes verk. Det gäller förstås förutsatt att dina motivationer är de rätta och förutsatt att du är villig att söka och att praktisera. Språk som detta — språk som relaterar till principer — måste vara en del av dina upplevelser. Utan det kommer dina upplevelser att vara fulla av Satans störningar och fulla av dåraktig kunskap. Om du inte förstår hur den Helige Ande verkar förstår du inte hur du ska träda in, och om du inte förstår hur Satan verkar förstår du inte att vara försiktig där du går. Folk måste känna till både hur den Helige Ande arbetar och hur Satan arbetar; de är en oumbärlig del av människors upplevelser.

Utdrag ur ”Den Helige Andes verk och Satans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 447)

Vad innefattas i normal mänsklighet? Insikt, förstånd, samvete och karaktär. Om du kan nå ett normaltillstånd i alla dessa avseenden är din mänsklighet av god kvalitet. Du bör ha en likhet med en normal människa och uppföra dig som en som tror på Gud. Du behöver inte nå enorma höjder eller ägna dig åt diplomati. Du behöver bara vara en vanlig människa, med en vanlig människas vett, förmåga att genomskåda saker och åtminstone se ut som en normal människa. Det räcker. Allt som krävs av dig idag är inom din förmåga och detta är inte på något sätt som att lära en gris att sjunga. Inga meningslösa ord eller meningslöst verk kommer att appliceras på dig. All fulhet som uttryckts eller avslöjats i ditt liv måste förkastas. Ni har blivit fördärvade av Satan och har för mycket av Satans gifter. Det enda som begärs av dig är att du gör er av med dessa fördärvade satanistiska sinnelag, inte att du blir någon med hög rang eller en berömd eller stor person. Det är meningslöst. Det verk som utförs på er överensstämmer med vad som finns naturligt hos er. Det finns gränser för vad jag begär av människor. Om människor idag blev ombedda att uppföra sig som myndighetspersoner – att tala med myndighetspersoners tonfall, tränade sig att tala som högt uppsatta myndighetspersoner, eller la sig till med att uttrycka sig med essäisters eller romanförfattares manér och tonfall, då skulle det heller inte räcka, det låter sig inte göras. I enlighet med kalibern hos er människor borde ni åtminstone ha förmågan att tala med vishet och taktkänsla och förklara saker klart och tydligt. Det är då ni uppfyller kraven. Insikt och vett bör åtminstone uppnås. För närvarande gäller det huvudsakligen att förkasta det fördärvade sataniska sinnelaget. Du måste förkasta fulheten du uttrycker. Om du inte har förkastat de här sakerna, hur kan du då nå fram till överlägset vett och insikt? Många människor inser att tiden har förändrats, så de utövar varken ödmjukhet eller tålamod, och de kan också sakna både kärlek och helgonlik anständighet. Sådana människor är alltför orimliga! Har de ett uns av normal mänsklighet? Har de något vittnesbörd att tala om? De har överhuvudtaget ingen insikt eller något vett. Naturligtvis måste en del aspekter av en människas utövande, som är avvikande och felaktiga, korrigeras. Precis som människors strikta andliga liv i det förflutna eller deras sken av okänslighet och dumhet – allt detta måste förändras. Förändring innebär inte att låta dig vara utsvävande eller hänge dig åt köttet och säga vad som faller dig in. Att tala vårdslöst duger inte. Att uppföra sig som en normal människa innebär att tala med samstämmighet. Ja betyder ja och nej betyder nej. Håll dig till fakta och tala på ett passande sätt. Luras inte, ljug inte. Vilka gränser en normal person kan nå när det gäller att förändra sitt sinnelag måste vara känt. Om detta inte är känt kommer du inte att kunna träda in i verkligheten.

Utdrag ur ”Höja kalibern i syfte att ta emot Guds frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 448)

När människan gör sin plikt är det i själva verket genomförandet av allt som är inneboende i henne, alltså det som är möjligt för människan. Det är då hennes plikt blir fullgjord. Människans brister under hennes tjänst minskar successivt genom ökande erfarenhet och den domsprocess hon genomgår; de varken hindrar eller påverkar hennes plikt. De som upphör att tjäna eller ger upp och drar sig tillbaka av rädsla för att deras tjänande kan innebära nackdelar är de fegaste av alla. Om folk inte kan uttrycka vad de bör uttrycka under sitt tjänande eller uppnå vad som är möjligt för dem att uppnå, utan i stället slår dank och handlar helt mekaniskt, har de mist den funktion som en skapad varelse ska ha. Sådana människor är vad som kallas medelmåttor; de är oanvändbara sopor. Hur kan sådana människor kallas skapade varelser? Är de inte fördärvade varelser som glänser på utsidan men är ruttna inuti? Om en människa kallar sig Gud men inte kan uttrycka gudomlighet, utföra Guds verk eller representera Gud, så är hon tveklöst inte Gud, för hon har inte Guds väsen, och det som Gud i sig själv kan uppnå existerar inte i henne. Om människan förlorar det som hon i sig själv kan uppnå, kan hon inte längre anses vara människa, och hon är inte värdig att stå upp som en skapad varelse eller att komma inför Gud och tjäna honom. Hon är inte heller värdig att få Guds nåd eller att vakas över, beskyddas och fullkomnas av Gud. Många som har förlorat Guds förtroende fortsätter med att förlora Guds nåd. Inte nog med att de inte avskyr sina missgärningar, utan de sprider fräckt åsikten att Guds väg är felaktig. De upproriska till och med förnekar Guds existens. Hur skulle sådana människor, som är fyllda av sådan upproriskhet, kunna ha rätt att åtnjuta Guds nåd? De som inte gör sin plikt är mycket upproriska mot Gud och har honom att tacka för mycket, men likväl vänder de sig om och hävdar att Gud har fel. Hur skulle en sådan människa kunna vara värd att bli fullkomliggjord? Är inte detta ett förebud om att hon kommer att elimineras och straffas? Folk som inte gör sin plikt mot Gud har redan gjort sig skyldiga till det mest avskyvärda av alla brott, för vilket till och med döden är ett otillräckligt straff, men likväl har de mage att argumentera med Gud och sätta sig upp mot honom. Vad finns det för värde i att fullkomna sådana människor? När folk underlåter att göra sin plikt borde de känna skuld och tacksamhetsskuld; de borde förakta sin svaghet och oduglighet, sin upproriskhet och sitt fördärv, och därtill borde de ge sitt liv till Gud. Först då är de skapade varelser som verkligen älskar Gud, och endast sådana människor är värdiga att åtnjuta Guds välsignelser och löfte och att bli fullkomliggjorda av honom. Och hur är det med majoriteten av er? Hur behandlar ni den Gud som bor bland er? Hur har ni fullgjort er plikt mot honom? Har ni gjort allt ni uppmanades att göra, även om det kostade er livet? Vad har ni offrat? Har ni inte fått mycket av mig? Kan ni göra åtskillnad? Hur lojala är ni mot mig? Hur har ni tjänat mig? Och hur är det med allt som jag har skänkt er och gjort för er? Har ni uppskattat vad allt det är värt? Har ni alla bedömt och jämfört det med hjälp av det lilla samvete ni har? Vem skulle era ord och handlingar kunna vara värda? Kan verkligen den minimala uppoffring ni gjort vara värd allt jag har skänkt er? Jag har inget annat val och jag har älskat er av hela mitt hjärta, men ni bär på onda avsikter och ni är halvhjärtade gentemot mig. Det är vad er plikt, er enda funktion, omfattar. Är det inte så? Vet ni inte att ni har misslyckats totalt med att göra det som är en skapad varelses plikt? Hur kan ni betraktas som skapade varelser? Inser ni inte själva vad det är ni uttrycker och lever ut? Ni har inte gjort er plikt, men ni försöker vinna Guds överseende och rikliga nåd. Denna nåd har inte förberetts för dem som är så värdelösa och usla som ni, utan för dem som inte begär någonting och gärna offrar sig. Sådana människor som ni, sådana medelmåttor, är fullständigt ovärdiga att åtnjuta himlens nåd. Enbart umbäranden och ändlösa straff ska följa era dagar! Om ni inte kan vara trogna mot mig kommer lidande att bli ert öde. Om ni inte kan stå till svars inför mina ord och mitt verk kommer straff att bli ert slutliga öde. Ni kommer inte att få någon del i nåden, välsignelserna och det underbara livet i riket. Det här är det slut ni förtjänar att möta och en konsekvens som ni själva bär skulden till!

Utdrag ur ”Skillnaden mellan den inkarnerade Gudens verksamhet och människans plikt” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 449)

Inte nog med att dessa okunniga och arroganta individer inte gör sitt bästa eller gör sin plikt, utan de sträcker fram sina händer efter nåd, som om de förtjänar det de ber om. Och om de inte får vad de ber om, blir de ännu mindre trogna. Hur skulle sådana människor kunna betraktas som förnuftiga? Ni är av dålig kaliber och saknar förnuft, ni är helt oförmögna att göra den plikt ni har att göra under förvaltningsverket. Ert värde har redan rasat. Er underlåtenhet att återgälda mig för att jag har visat er sådan nåd är redan det en extremt upprorisk handling, tillräcklig för att fördöma er och demonstrera er feghet, inkompetens, uselhet och ovärdighet. Vad ger er rätten att hålla händerna framsträckta? Att ni är oförmögna att vara till den minsta hjälp i mitt verk, oförmögna att vara lojala och oförmögna att vittna om mig, det är era illgärningar och brister, och dessutom angriper ni mig ändå, far med osanningar om mig och klagar på att jag är orättvis. Är det vad er lojalitet består av? Är det vad er kärlek består av? Vad kan ni utföra för arbete utöver detta? Hur har ni bidragit till allt det arbete som har gjorts? Hur mycket har ni offrat? Jag har redan visat stort överseende genom att inte lägga någon skuld på er, och likväl fortsätter ni skamlöst att komma med ursäkter och klaga över mig när ni är ensamma. Har ni ens det minsta spår av mänsklighet? Trots att människans plikt är fläckad av människans sinne och föreställningar måste du göra din plikt och visa din lojalitet. Orenheterna i människans verk är en fråga om kaliber, men om hon inte gör sin plikt så visar det på hennes upproriskhet. Det finns inget samband mellan människans plikt och huruvida hon är välsignad eller förbannad. Plikten är vad människan har att göra; det är hennes gudasända kallelse och den ska inte vara beroende av belöning, villkor eller skäl. Endast då gör hon sin plikt. Att vara välsignad är när någon fullkomnas och åtnjuter Guds välsignelser efter att ha erfarit dom. Att vara förbannad är när någons sinnelag förblir oförändrat trots tuktan och dom, det är när man inte upplever att man blir fullkomnad utan straffas. Men oavsett om skapade varelser är välsignade eller förbannade ska de göra sin plikt, göra vad de har att göra, och göra vad de är i stånd att göra; det är det allra minsta som en människa, en människa som strävar efter Gud, ska göra. Du ska inte göra din plikt bara för att bli välsignad, och du ska inte vägra handla av rädsla för att bli förbannad. Låt mig berätta denna enda sak för er: Vad människan har att göra är att utföra sin plikt, och om hon inte är kapabel att göra det så är det hennes upproriskhet. Det är genom processen att göra sin plikt som människan successivt förändras, och det är genom denna process som hon visar sin lojalitet. Så ju mer du kan göra din plikt, desto mer sanning kommer du att få och desto verkligare kommer ditt uttryck att bli. De som bara gör sin plikt helt mekaniskt och inte söker sanningen kommer till slut att elimineras, för sådana människor gör inte sin plikt i utövandet av sanningen, och utövar inte sanningen då de fullgör sin plikt. De är sådana som förblir oförändrade och kommer att förbannas. Inte nog med att deras uttryck är orena, utan allt de uttrycker är ont.

Utdrag ur ”Skillnaden mellan den inkarnerade Gudens verksamhet och människans plikt” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 450)

Om du inte har någon kunskap om Guds verk så kommer du inte att veta hur man samverkar med Gud. Om du inte har kunskap om Guds verks principer, och är ovetande om hur Satan verkar i människorna, så kommer du inte ha någon väg till praktiken. Endast nitisk strävan kommer inte att låta dig att uppnå de resultat som krävs av Gud. Ett sådant upplevelsesätt liknar det som Laurentius hade: gör ingen som helst skillnad och fokuserar bara på upplevelse, ytterst ovetande om vad Satans verk är, om vad den Helige Andes verk är, hurdan människan är utan Guds närvaro, och vilken sorts människor som Gud vill fullända. Hur man uppför sig gentemot olika typer av människor, hur man får grepp om Guds vilja i nuet, hur man kan veta Guds sinnelag, och mot vilken sorts människor, omständigheter och ålder som Guds nåd, majestät och rättfärdighet är riktade – han har ingen urskillning med någon av dessa. Om människor inte har ett flertal visioner som grund, som ett fundament för sina upplevelser, så är liv uteslutet, och upplevelse ännu mer; de kan dåraktigt fortsätta att underkasta sig och uthärda allt. Sådana människor är väldigt svåra att fullända. Man kan säga att om du inte har någon av de visioner som nämns ovan, så är det övertygande bevis på att du är en kretin, du är som en saltstod som alltid står i Israel. Sådana människor är till ingen nytta, odugliga! Somliga människor underkastar sig bara helt blint, de känner alltid sig själva och använder sig alltid av sina egna sätt att föra sig när de hanterar nya frågor, eller så använder de sig av ”visdom” för att ta itu med triviala frågor som är ovärdiga att nämnas. Sådana människor saknar urskillningsförmåga, det är som om det ligger i deras natur att ge upp och låta sig bli retade, och de är alltid desamma, de ändras aldrig. Människor som dessa är dårar som saknar det minsta urskillning. De försöker aldrig vidta lämpliga åtgärder mot omständigheterna eller mot olika människor. Sådana människor har ingen upplevelse. Jag har sett några människor som är så bundna i sin kunskap om sig själva att när de konfronteras av människor som är besatta av onda andars verk, så sänker de sina huvuden och bekänner sina synder, de vågar inte ställa sig upp och fördöma dem. Och när de sedan möts av den Helige Andes uppenbara verk så vågar de inte lyda. De tror att även dessa onda andar också är i Guds händer och har inte det minsta mod att ställa sig upp och göra motstånd. Dessa människor drar vanära över Gud och är fullkomligt oförmögna att kunna bära en tung börda för honom. Sådana dumskallar gör inga som helst sorters skillnader. Ett sådant upplevelsesätt bör därför rensas bort, för det är ohållbart i Guds ögon.

Utdrag ur ”Om upplevelse” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 451)

I den nuvarande strömmen har varje människa som verkligen älskar Gud möjligheten att bli fullkomliggjord av honom. Oavsett om de är gamla eller unga, så länge de har lydnad till Gud i sina hjärtan, och visar vördnad för honom, kommer de att fullkomliggöras av honom. Gud gör människor fullkomliga utifrån deras olika funktioner. Så länge du har gjort allt i din makt och underkastar dig Guds verk, kommer du kunna bli fullkomliggjord av honom. Just nu är inga av er fullkomliga. Ibland har ni möjlighet att utföra en funktion och ibland kan ni utföra två. Så länge ni ger all er styrka för att offra er själva för Gud, kommer ni till slut bli fullkomliggjorda av Gud.

Unga människor har färre livsfilosofier, och de saknar visdom och insikt. Gud kommer för att göra människans visdom och insikt fullkomlig, och Guds ord gottgör för de saker de saknar. Unga människors sinnelag är emellertid instabila och detta kräver omvandling av Gud. Unga människor har färre religiösa föreställningar och färre livsfilosofier. De tänker i enkla termer, och deras överväganden är inte komplexa. Detta är aspekten där deras mänsklighet ännu inte har formats och det är en önskvärd aspekt, men unga människor är obildade och saknar visdom, och detta är ett område som behöver göras fullkomligt av Gud. Genom att ni görs fullkomliga av Gud kan ni utveckla omdöme och bli i stånd att förstå många andliga ting, och gradvis bli någon som passar för Guds användning. Äldre bröder och systrar har också förmåga att utföra vissa funktioner och de är inte övergivna av Gud. Äldre bröder och systrar har också vissa önskvärda aspekter och vissa oönskade aspekter. De äldre bröderna och systrarna har fler livsfilosofier, de har fler religiösa föreställningar, deras handlingar har fastnat i ett rigoröst ramverk, de följer regler som robotar, tillämpar dem mekaniskt och är inte flexibla. Detta är inte en önskvärd aspekt. Dessa äldre bröder och systrar förblir emellertid lugna och orubbliga oavsett vad som händer; deras sinnelag är stabila och de har inget hetsigt humör. Det kanske tar längre tid för dem att acceptera saker och ting, men det är inte någon allvarlig brist. Så länge ni har förmågan att underkasta er och acceptera Guds nuvarande ord, om ni inte granskar Guds ord, om ni inte tvekar att underkasta er och att följa med, om ni med alla medel undviker att döma eller har andra dåliga tankar, och om ni accepterar hans ord och omsätter dem i praktiken – om ni uppfyller dessa villkor – kommer ni att kunna bli fullkomliga.

Oavsett om du är en yngre eller äldre broder eller syster, känner du till funktionen du ska utföra. De som är unga är inte arroganta. De som är äldre är inte passiva och återgår inte. Och de har förmågan att använda varandras styrkor för att kompensera för sina svaga punkter, och de har förmågan att tjäna varandra utan fördomar. En vänskapsbro är upprättad mellan yngre och äldre bröder och systrar. Tack vare Guds kärlek har ni förmågan att bättre förstå varandra. Yngre bröder och systrar ser inte ner på äldre bröder och systrar, och de äldre bröderna och systrarna är inte självgoda. Är inte detta ett harmoniskt partnerskap? Om ni har all denna beslutsamhet, kommer Guds vilja sannerligen åstadkommas i din generation.

Utdrag ur ”Om att alla utför sina uppgifter” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 452)

I framtiden kommer det att avgöras utifrån de handlingar du utför idag, om du blir välsignad eller fördömd. Om ni ska bli fullkomliggjorda av Gud kommer det ske just nu under denna era. Det kommer ingen annan möjlighet i framtiden. Just nu vill Gud verkligen göra er fullkomliga, och detta är inte något talesätt. I framtiden, oavsett vilka prövningar som drabbar er, vilka händelser som äger rum, eller vilka katastrofer som drabbar er, kommer Gud att göra er fullkomliga – detta är ett definitivt och obestridligt faktum. Hur kan man märka detta? Från det faktum att Guds ord genom tidsåldrar och generationer aldrig har uppnått sådan stor höjd som idag – det har trätt in i den högsta världen, och den Helige Andes verk bland människorna idag har tidigare ej skådats. Knappast någon från tidigare generationer har fått smaka detta. Inte ens under Jesus tid fanns dagens uppenbarelser. Stora höjder har nåtts i orden som talas till er, de saker ni förstår och saker ni upplever. Ni ger er inte av mitt i prövningarna och tuktan och detta är tillräckligt för att bevisa att Guds verk har uppnått aldrig tidigare skådad prakt. Detta är inte något som människan är förmögen att göra och inte något som människan upprätthåller, utan snarare är det Guds eget verk. Så från många av Guds verks fakta kan man se att Gud vill fullkomliggöra människan, och han är sannerligen förmögen att fullända er. Om ni har förmågan att se detta, om ni är förmögna att göra denna nya upptäckt, kommer ni inte att vänta på Jesu andra återkomst, utan istället låter ni Gud fullända er i denna tidsålder. Sålunda ska ni alla göra ert yttersta och inte spara på några ansträngningar så att ni kan bli fullkomliggjorda av Gud.

Dessa dagar får du inte uppmärksamma de negativa tingen. Du måste först sätta åt sidan och bortse från allt som kan få dig att känna dig negativ. När du hanterar frågor måste du bevara ett sökande och trevande hjärta, och du måste bevara ett lydigt hjärta gentemot Gud. När ni upptäcker en svaghet inom er själva men ni inte är under dess kontroll och ni utför funktionen ni borde, är detta en positiv rörelse framåt. Till exempel: Äldre bröder och systrar har religiösa föreställningar men du har förmåga att be, och du är förmögen att underkasta dig, äta och dricka Guds ord, och sjunga lovsånger... Med andra ord, vad du än är förmögen att göra, vilken funktion du än kan utföra, utför den fullt ut med all styrka du kan uppbåda. Vänta inte passivt. Att vara förmögen att utföra dina uppgifter till Guds belåtenhet är det första steget. Sedan, när du är förmögen att förstå sanningen och träda in i Guds ords verklighet, kommer du att bli fullkomliggjord av Gud.

Utdrag ur ”Om att alla utför sina uppgifter” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 453)

Alla som beslutat sig för att göra det kan tjäna Gud – men det måste vara så att enbart de som noggrant värnar om Guds vilja, och som förstår Guds vilja, är kvalificerade för och berättigade att tjäna Gud. Era erfarenheter kanske säger att många tror att man tjänar Gud genom att idogt sprida evangeliet åt Gud, ge sig ut på vägarna för Guds skull, offra för Gud, och så vidare – till och med de mycket religiösa människorna tror att man tjänar Gud genom att springa runt med en Bibel i händerna, sprida evangeliet om himmelriket och frälsa människor genom att få dem att ångra sig och bekänna. Många religiösa företrädare tror att tjäna Gud innebär att predika i kyrkor efter att ha studerat vid prästseminariet och att undervisa människor genom att läsa kapitel ur Bibeln för dem, och många medbröder och -systrar tror att tjäna Gud innebär att aldrig gifta sig eller skaffa familj och att i stället överlämna hela sitt väsen till Gud. Det finns också människor i fattiga områden som tror att tjäna Gud innebär att hela de sjuka och driva ut demoner, eller be för sina bröder och systrar, eller tjäna dem. Bland er finns det många som tror att tjäna Gud innebär att äta och dricka Guds ord, be till Gud varje dag, och besöka kyrkor överallt, likväl som det finns människor som säger att leva kyrkans liv innebär att tjäna Gud. Men det är få människor som vet vad det faktiskt innebär att tjäna Gud. Även om det finns lika många som tjänar Gud som det finns stjärnor på himlen är antalet människor som kan tjäna direkt, och som förmår tjäna Guds vilja, ynkligt – obetydligt litet. Varför säger Jag det? Jag säger det för att ni inte förstår substansen i frasen ”tjäna Gud”, och ni förstår så lite av hur man tjänar Guds vilja. Det finns ett brådskande behov av att folk förstår exakt vilken sorts tjänande som kan vara i överensstämmelse med hans vilja.

Om ni vill tjäna i enlighet med Guds vilja måste ni först förstå vilken sorts människor Gud finner behag i, vilken sorts människor Gud avskyr, vilken sorts människor Gud fullkomnar och vilken sorts människor som är kompetenta att tjäna Gud. Denna kunskap är det minsta som ni bör vara utrustade med. Dessutom bör ni känna till syftet med Guds verk, och det verk som Gud kommer att utföra här och nu. Först när ni förstått det, och genom vägledning från Guds ord, kommer ni att träda in och ta emot Guds uppdrag. När ni faktiskt upplever utifrån Guds ord, och när ni i sanning förstår Guds verk, då kommer ni att vara kvalificerade att tjäna Gud. Och det är när ni tjänar honom som Gud upplyser era andliga ögon och låter er få en större förståelse för hans verk och se det klarare. När du träder in till den verkligheten blir dina upplevelser djupare och mer verkliga, och alla som har gjort den erfarenheten kommer att kunna röra sig mellan kyrkorna och försörja sina bröder och systrar, så att båda sidor får hjälp av den andra sidans styrkor att kompensera sina egna tillkortakommanden och så att ni får en rikare kunskap i anden. Först därefter kommer ni att kunna tjäna Guds vilja och fullkomnas av Gud i ert tjänande.

De som tjänar Gud måste vara Guds förtrogna, de ska behaga Gud och kunna vara absolut lojala mot honom. Oavsett om du handlar bakom människor eller framför dem kan du vinna Guds glädje inför Gud och kunna stå fast inför Gud, och oavsett hur andra behandlar dig går du alltid din egen väg och engagerar dig verkligen i Guds börda. Endast en sådan människa står Gud nära. Att människor som står Gud nära kan tjäna honom direkt beror på att de har fått Guds stora uppdrag, och Guds börda, och kan ta Guds hjärta som sitt eget och Guds börda som sin egen. De bryr sig inte om huruvida de själva vinner eller förlorar i fråga om framtidsutsikter: Till och med om de helt saknar framtidsutsikter och det inte finns något att vinna för dem, tror de alltid på Gud, med kärleksfullt hjärta. Och därför står de Gud nära. De som står Gud nära är också hans förtrogna; bara hans förtrogna kan dela hans rastlöshet och hans tankar, och även om deras kött är smärtande och svagt kan de uthärda smärta och försaka sådant de älskar för att göra Gud nöjd. Gud ger fler bördor till sådana människor, och det som Gud önskar göra bärs fram i dessa människors vittnesbörd. Därför behagar dessa människor Gud, de är Guds tjänare efter hans hjärta, och bara sådana människor kan styra tillsammans med Gud. När du i sanning står Gud nära, då kommer du också att börja styra tillsammans med Gud.

Utdrag ur ”Hur man tjänar Gud i harmoni med hans vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 454)

Jesus kunde avsluta Guds uppdrag –hela mänsklighetens försoningsverk – för att han överlämnade alla bekymmer till Guds vilja, utan några personliga önskningar eller överväganden. Därför stod även han nära Gud – Gud själv, något som ni alla förstår mycket väl. (I själva verket var han Gud själv, som Gud vittande om. Jag nämner det här för att använda Jesus som illustration för det vi talar om.) Han kunde sätta Guds förvaltningsplan i centrum, och han bad alltid till den himmelske Fadern och sökte den himmelske Faderns vilja. Han bad, och han sa: ”Gud Fader! Låt Din vilja ske, och handla inte i enlighet med mina önskningar; jag ber dig handla enligt din plan. Människan må vara svag, men varför skulle du bry dig om henne? Hur skulle människan kunna vara värd din omsorg när hon är som en myra i din hand? I mitt hjärta önskar jag att bara utföra din vilja, och jag ber dig göra vad du vill göra med mig, i enlighet med dina avsikter.” På vägen till Jerusalem var Jesus ångestfylld, som om någon vridit om en kniv i hjärtat på honom, men ändå hade han inte minsta tanke på att svika sitt ord, utan det fanns hela tiden en kraft inom honom som drev honom framåt, mot korsfästelsen. Till sist spikades han upp på korset och blev en sinnebild för syndigt kött, och därmed avslutade han människans försoningsverk och lyftes över dödens och Hades bojor. Inför honom förlorade dödlighet, helvete och Hades sin kraft, och de besegrades av honom. Han levde i trettiotre år, under vilka han alltid gjorde sitt yttersta för att uppfylla Guds vilja, i enlighet med Guds verk vid den tiden, utan att någonsin reflektera över personlig vinning eller förlust och enbart med tankar på Gud Faders vilja. Därför sa Gud, när han döpts: ”Detta är min älskade Son, i vilken jag har stor glädje.” På grund av hans tjänande inför Gud, som överensstämde med Guds vilja, lade Gud den tunga bördan att försona hela mänsklighetens på hans axlar och fick honom att fortsätta och avsluta verket, och han var kompetent och berättigad till att slutföra denna viktiga uppgift. Genom hela sitt liv uthärdade han omätligt lidande för Guds skull, och han frestades av Satan oräkneliga gånger, men han blev aldrig nedslagen. Gud gav honom en sådan uppgift eftersom han litade på honom och älskade honom, och därför sa Gud själv: ”Detta är min älskade Son, i vilken jag har stor glädje.” Vid den tidpunkten var det bara Jesus som kunde klara detta uppdrag, och det utgjorde en del av Guds avslutande av sitt arbete med mänsklighetens försoning i Nådens Tidsålder.

Om ni, som Jesus, kan överlämna alla bekymmer till Guds börda och vända er bort från ert eget kött, då kommer Gud att anförtro er sitt viktiga uppdrag, så att ni uppfyller villkoren för att tjäna Gud. Endast under sådana omständigheter kommer ni att våga säga att ni utför Guds vilja och fullgör hans uppdrag, och endast då kommer ni att våga säga att ni verkligen tjänar Gud. Jämfört med Jesu förebild, vågar du påstå att du står Gud nära? Vågar du säga att du utför Guds vilja? Vågar du säga att du i sanning tjänar Gud? Idag förstår du inte hur du ska tjäna Gud — dristar du dig då till att säga att du står honom nära? Om du påstår att du tjänar Gud, är det inte att häda mot honom? Tänk efter: Tjänar du Gud, eller dig själv? Du tjänar Satan, men ändå vidhåller du envist att du tjänar Gud – men är detta då inte en hädelse mot Gud? Många bakom mig eftertraktar den välsignelse som hög status ger, de frossar i mat, de älskar att sova och tillfredsställa köttet, alltid rädda att det inte ska finnas någon väg ut ur köttet. De utför inte sina avsedda uppgifter i kyrkan utan parasiterar på den, eller så förmanar de sina bröder och systrar med mina ord och använder sina maktpositioner för att spela herrar över andra. De säger hela tiden att de utför Guds vilja, de säger alltid att de står Gud nära – är det inte befängt? Om du har rätt drivkrafter men inte klarar av att tjäna Guds vilja, då är du dåraktig – men om dina drivkrafter inte är rätt och du ändå påstår dig tjäna Gud, då är du en person som går emot Gud, och du borde få Guds straff! Jag hyser ingen sympati för sådana människor! I Guds hus parasiterar de och traktar ständigt efter köttets bekvämligheter utan att tänka det minsta på Guds intressen. De söker alltid det som är bra för dem själva och bryr sig inte om Guds vilja. De accepterar inte Guds Andes granskning av något de gör. De manövrerar och bedrar ständigt sina bröder och systrar, de är falska, som en räv i en vingård, som alltid stjäl vindruvor och trampar ner plantor. Kan sådana människor stå Gud nära? Är du värdig att ta emot Guds välsignelser? Du tar inte ansvar för ditt liv eller för kyrkan – är du redo att ta emot Guds uppdrag? Vem skulle våga lita på någon som dig? När du tjänar så här, skulle Gud våga anförtro dig en större uppgift? Försenar du inte saker och ting?

Jag säger detta för att ni ska känna till vilka villkor som måste vara uppfyllda för att ni ska kunna tjäna i överensstämmelse med Guds vilja. Om ni inte överlämnar ert hjärta till Gud, om ni inte överlämnar alla era bekymmer till Guds vilja, som Jesus, då kan Gud inte lita på er, och ni kommer till sist att bli dömda av Gud. Kanske hyser du idag, i ditt tjänande av Gud, alltid avsikten att föra Gud bakom ljuset och alltid behandla honom likgiltigt. Kort sagt, oavsett allt annat: Om du bedrar Gud kommer du att dömas hjärtlöst. Ni bör alltid dra fördel av att just ha kommit in på den rätta vägen att tjäna Gud, och först lämna över ert hjärta till Gud, utan någon delad lojalitet. Oavsett om du står framför Gud eller framför andra människor, bör ditt hjärta alltid vara vänt mot Gud, och du bör vara fast besluten att älska Gud som Jesus. På det sättet kommer Gud att fullkomna dig, så att du blir en Guds tjänare som passar hans hjärta. Om du verkligen vill att Gud ska fullkomna dig bör du ändra din tidigare uppfattning om tron på Gud och ändra det sätt på vilket du brukat tjäna Gud, så att mer av dig fullkomnas av Gud. På det viset kommer Gud inte att överge dig, och du kommer, precis som Petrus, att vara med i förtruppen bland dem som älskar Gud. Om du förblir förhärdad så kommer du att möta samma öde som Judas. Detta bör förstås av alla som tror på Gud.

Utdrag ur ”Hur man tjänar Gud i harmoni med hans vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 455)

Ända sedan Gud inledde sitt verk i hela universum, har Gud förutbestämt många människor att tjäna honom, och inkluderat människor från alla samhällsskikt. Hans syfte är att fullborda sin egen vilja och säkerställa att hans verk på jorden realiseras på ett smidigt sätt. Detta är Guds syfte när han väljer ut människor att tjäna honom. Varje människa som tjänar Gud måste förstå denna Guds vilja. Genom detta hans verk kan människor bättre se Guds visdom och Guds allmakt, och se principerna för hans verk på jorden. Gud kommer faktiskt till jorden för att utföra sitt verk, och kommer i kontakt med människor, så att de kan känna hans gärningar tydligare. Idag är ni i den här gruppen lyckliga nog att få tjäna den praktiske Guden. Detta är en oöverskådlig välsignelse för er. Det är i sanning Gud som upphöjer er. När Gud väljer ut en människa att tjäna honom har han alltid sina egna principer. Att tjäna Gud handlar absolut inte bara om entusiasm, som folk föreställer sig. Idag ser ni att var och en som tjänar Gud i hans närvaro gör det med Guds ledning och den Helige Andes verk; de är människor som eftersträvar sanningen. Det är de minimikrav som alla som tjänar Gud måste ha.

Att tjäna Gud är ingen enkel uppgift. De vars fördärvade sinnelag förblir oförändrade kan aldrig tjäna Gud. Om ditt sinnelag inte har blivit dömt och tuktat av Guds ord, då företräder ditt sinnelag fortfarande Satan. Detta räcker för att bevisa att din tjänst för Gud ligger utanför din egen goda avsikt. Den är tjänst som bygger på din sataniska natur. Du tjänar Gud med din naturliga beskaffenhet, och efter dina egna personliga preferenser; dessutom fortsätter du tänka att Gud gläder sig åt allt du önskar göra, och hatar vadhelst du inte önskar göra, och du vägleds helt av dina egna preferenser i ditt verk. Kan detta kallas att tjäna Gud? I slutändan kommer ditt livs sinnelag inte att ha förändrats ett dugg; snarare kommer du att bli ännu mer envis eftersom du har tjänat Gud, och genom detta kommer ditt fördärvade sinnelag att bli djupt ingrott. På så sätt kommer du att inåt sett ta fram regler för att tjäna Gud som i första hand grundar sig på din egen beskaffenhet, och den erfarenhet du fick när du tjänade utifrån ditt eget sinnelag. Detta är lärdomar från mänsklig erfarenhet. Det är människans livsfilosofi. Sådana människor tillhör fariseerna och de religiösa ledarna. Om de aldrig vaknar och omvänder sig, kommer de garanterat att förvandlas till de falska kristusgestalter och antikrister som ska bedra människorna i de sista dagarna. De falska kristusgestalter och de antikrister som nämnts kommer att träda fram från detta slags personer. Om de som tjänar Gud följer sin egen beskaffenhet och handlar enligt sin egen vilja, då löper de risk att kastas ut när som helst. De som använder sig av sin mångåriga erfarenhet av att tjäna Gud för att vinna andras hjärtan, för att läxa upp dem och undertrycka dem, och sätta sig på höga hästar – och som aldrig ångrar sig, aldrig bekänner sina synder, aldrig avstår från fördelarna med en hög befattning – dessa människor kommer att falla ned inför Gud. De är människor av samma typ som Paulus, som utnyttjar sin höga tjänsteålder och briljerar med sina kvalifikationer. Gud kommer inte att föra sådana människor till fullkomlighet. Den sortens tjänst stör Guds verk. Människor älskar att hålla fast vid det gamla. De håller fast vid föreställningar från det förflutna, vid saker och ting från det förflutna. Detta är ett stort hinder för deras tjänst. Om du inte kan kasta av dig sådana ting, kommer de att kväva hela ditt liv. Gud kommer inte att berömma dig, inte det minsta, inte ens om du bryter benen av att springa eller ryggen av att arbeta, inte ens om du blir martyr i din tjänst för Gud. Snarare det motsatta: Han kommer att säga att du är en missdådare.

Utdrag ur ”Religiösa gudstjänster måste bort” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 456)

I dagens läge kommer Gud formellt att göra dem fullkomliga som inte har några religiösa föreställningar, som är redo att lägga sina gamla jag åt sidan, och som lyder Gud på ett öppenhjärtigt sätt, och han gör dem fullkomliga som längtar efter Guds ord. Dessa människor bör stå upp och tjäna Gud. I Gud finns det ändlöst överflöd och gränslös visdom. Hans fantastiska verk och dyrbara ord väntar på att ännu fler människor skall få åtnjuta dem. Som det är nu har de med religiösa föreställningar, de som tar på sig hög rang, och de som inte kan lägga sig själva åt sidan, svårt att godta dessa nya ting. Det finns ingen chans för den Helige Ande att göra dessa människor fullkomliga. Om en människa inte är inställd på att lyda, och inte törstar efter Guds ord, då kommer hon inte att kunna ta emot dessa nya ting. Hon blir bara mer och mer upprorisk, mer och mer bakslug, och hamnar på fel väg. Genom att utföra sitt verk just nu kommer Gud att låta fler människor uppstå som verkligen älskar honom och som kan ta till sig det nya ljuset. Och han kommer att fullständigt slå ner de religiösa ledare som utnyttjar sin höga tjänsteålder. De som envist motsätter sig förändring: Han vill inte ha en enda av dem. Vill du vara en av dessa människor? Utför du din tjänst utefter dina egna preferenser, eller gör du vad Gud kräver? Detta är något du måste känna till själv. Är du en av de religiösa ledarna, eller är du ett nyfött spädbarn som görs fullkomligt av Gud? Hur mycket av din tjänst får beröm av den Helige Ande? Hur mycket av den kommer Gud ens att bry sig om att minnas? Hur mycket har ditt liv förändrats efter många års tjänst? Är du på det klara med allt det här? Om du har sann tro, då kommer du att kasta åt sidan alla gamla religiösa föreställningar från förr, och tjäna Gud bättre på ett nytt sätt. Det är inte för sent att stå upp nu. Gamla religiösa föreställningar kommer att strypa en människas liv. Den erfarenhet en människa förvärvar kommer att leda henne bort från Gud, till att göra saker och ting på hennes eget sätt. Om du inte lägger ner dessa ting, så kommer de att bli en stötesten för din tillväxt i livet. Gud har alltid gjort dem som tjänar honom fullkomliga. Han kastar inte ut dem lättvindigt. Det är bara om du verkligen godtar domen och tuktan i Guds ord, om du kan lägga undan dina gamla religiösa seder och regler, och upphör att använda gamla religiösa föreställningar som måttet på Guds ord av idag, först då kommer det att finnas en framtid för dig. Men om du håller fast vid gamla ting, om du fortfarande värdesätter dem, då finns det inget sätt för dig att bli räddad. Gud tar ingen notis om sådana människor. Om du verkligen vill bli fullkomlig, då måste du föresätta dig att helt överge allting från förut. Även om det som gjordes förut var rätt, även om det var Guds verk, måste du ändå kunna lägga det åt sidan och sluta hålla fast vid det. Även om det uppenbart var den Helige Andes verk, direkt utfört av den Helige Ande, måste du idag lägga det åt sidan. Du får inte hålla fast vid det. Det är vad Gud kräver. Allting måste förnyas. I Guds verk och i Guds ord hänvisar han inte till det gamla som skedde förut, och han gräver inte i gammal historia. Gud är en Gud som alltid är ny och aldrig gammal. Han klamrar sig inte ens fast vid sina egna ord från det förflutna, vilket tydligt medför att Gud inte följer några regler. I detta fall, om du som människa alltid klamrar dig fast vid tingen från det förflutna, vägrar att släppa dem och strängt tillämpar dem på ett schablonartat sätt, samtidigt som Gud inte längre verkar på de sätt han gjorde förut, är inte då dina ord och handlingar splittrande? Har du inte blivit en fiende till Gud? Är du villig att låta hela ditt liv gå i spillror och förstöras genom dessa gamla ting? De gamla tingen kommer att göra dig till en människa som förhindrar Guds verk. Är det den sortens människa du vill vara? Om du verkligen inte vill det, sluta då upp med vad du gör och vänd dig om; börja om från början igen. Gud kommer inte ihåg din tidigare tjänst.

Utdrag ur ”Religiösa gudstjänster måste bort” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 457)

Vad gäller arbete så tror människan att det går ut på att ränna omkring åt Gud, predika överallt och förbruka sina krafter i hans tjänst. Denna uppfattning stämmer visserligen, men den är för ensidig. Vad Gud begär av människan är inte bara att ränna omkring åt honom; utöver just detta handlar arbetet också om att tjäna och att se till andliga behov. Många bröder och systrar har inte ens efter alla dessa år av erfarenhet någonsin funderat på att arbeta för Gud, eftersom arbete såsom människan föreställer sig det är oförenligt med vad Gud begär. Därför har människan inte något som helst intresse vad gäller arbete, och detta är just anledningen till att även människans inträde är tämligen ensidigt. Ni borde alla påbörja ert inträde med att arbeta för Gud, så att ni bättre kan ta er igenom varje aspekt av erfarenhet. Det är det här ni ska träda in i. Arbete syftar inte på att ränna omkring åt Gud, utan på huruvida människans liv och vad människan lever ut kan vara Gud till behag. Arbete syftar på att människor använder sin hängivenhet till Gud och sin kunskap om Gud till att vittna om Gud och även till att tjäna människor. Det här är människans ansvar och det är vad alla människor borde förstå. Man skulle kunna säga att ert inträde är ert arbete och att ni under ert arbete för Gud eftersträvar inträde. Att erfara Guds verk innebär inte bara att du vet hur du ska äta och dricka Guds ord. Än viktigare att man vet hur man vittnar om Gud kan tjäna Gud och kan och sörja för människors andliga behov. Det här är arbete, och det är även ert inträde; det är vad varje människa borde uträtta. Det finns många som bara fokuserar på att ränna omkring åt Gud och predika överallt men förbiser sin personliga erfarenhet och försummar sitt inträde i det andliga livet. Det här är vad som lett dem som tjänar Gud till att bli de som stretar emot Gud. Dessa människor, som har tjänat Gud och sörjt för människor under alla dessa år, har helt enkelt betraktat arbete och predikan som inträde. Ingen av dem har uppfattat sin personliga andliga erfarenhet som ett viktigt inträde. I stället har de räknat den upplysning de erhållit från den helige Andes verk som kapital att undervisa andra ur. När de predikar är de djupt tyngda och mottar den helige Andes verk, och på så sätt frigör de den helige Andes röst. De som arbetar fylls då av självbelåtenhet, som om den helige Andes verk har blivit deras personliga andliga erfarenhet. De känner att alla ord de talar tillhör deras eget jag, om än som om deras egen erfarenhet inte är så tydlig som de har beskrivit. Dessutom har de inte minsta aning om vad de ska säga innan de börjar tala, men när den helige Ande verkar i dem flödar orden ut i en aldrig sinande ström. Efter att du har predikat på det sättet en gång, upplever du att din egentliga mognad inte är så liten som du trott, och som i ett läge då den helige Ande har verkat i dig flera gånger slår du fast att du redan uppnått mognad och tror felaktigt att den helige Andes verk är ditt eget inträde och ditt eget jag. När du ständigt har sådana upplevelser blir du släpphänt rörande ditt eget inträde, slirar in i lathet utan att märka det och slutar att lägga någon vikt vid ditt personliga inträde. Av det skälet måste du, i ditt tjänande av andra, tydligt skilja mellan din mognad och den helige Andes verk. Det kan bättre underlätta ditt inträde och vara mer till gagn för din erfarenhet. När människan tolkar den helige Andes verk som sin personliga erfarenhet, blir detta en källa till moraliskt förfall. Därför säger jag: Ni bör betrakta ert inträde som en viktig lärdom vilken uppgift ni än utför.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 458)

Man arbetar för att uppfylla Guds vilja, för att föra alla dem som är efter Guds hjärta inför honom, för att föra människan till Gud och för att introducera den helige Andes verk och Guds ledning till människan, så att frukterna av Guds verk blir fullkomliga. Därför är det nödvändigt att ni är helt på det klara med arbetets väsen. I egenskap av att vara någon Gud använder sig av är varenda människa värdig att arbeta för Gud. Var och varenda en har alltså möjlighet att användas av den helige Ande. Det finns dock något ni måste inse: När människan utför det verk som Gud gett henne i uppdrag har hon givits möjligheten att användas av Gud, men vad människan säger och känner till är inte helt och hållet människans mognad. Allt ni kan göra är att bättre känna till era brister under arbetets gång, och komma i besittning av större upplysning från den helige Ande. På så sätt får ni möjlighet att vinna bättre inträde under arbetets gång. Om människan betraktar den ledning som kommer från Gud som sitt eget inträde och som något medfött hos sig, då saknar människans mognad potential att växa. Den upplysning som den helige Ande tillför människan äger rum när hon är i rätt tillstånd. Vid sådana tillfällen misstar människor ofta den upplysning de mottar för sin egen egentliga mognad, eftersom den helige Andes sätt att upplysa på är högst normalt och han använder det som finns medfött hos människan. När människor arbetar eller talar, eller då de ber och förrättar sina andakter, så går plötsligt en sanning upp för dem. I verkligheten är dock det människan inser bara den helige Andes upplysning (en upplysning som förstås är kopplad till människans medverkan) och inte något som avspeglar människans sanna mognad. Efter en tid av erfarenhet då människan möter en del svårigheter och prövningar, framstår människans sanna mognad tydligt under sådana omständigheter. Först då ska människan upptäcka att hennes mognad inte är så omfattande, och människans själviskhet, personliga överväganden och människans girighet kommer alla till ytan. Först efter flera cykler av sådana erfarenheter ska många av dem som blivit uppväckta i anden inse att vad de tidigare hade erfarit inte var deras egen personliga verklighet utan ett ögonblick av upplysning från den helige Ande och att människan endast tagit emot detta ljus. När den helige Ande upplyser människan så att hon förstår sanningen, sker det ofta på ett klart och tydligt sätt, utan att han förklarar hur saker uppstod eller vart de är på väg. Det vill säga utan att inlemma människans svårigheter i denna uppenbarelse. Rättframt uppenbarar han sanningen. När människan möter svårigheter i sin inträdesprocess och sedan inlemmar den helige Andes upplysning, blir detta människans verkliga erfarenhet. … Därför bör ni, samtidigt som ni tar emot den helige Andes verk, lägga ännu större vikt vid ert inträde, inse exakt vad som är den helige Andes verk och vad som är ert inträde, och dessutom inlemma den helige Andes verk i ert inträde, så att ni kan göras fullkomliga av den helige Ande på många fler sätt och så att hans verks väsen ska kunna smidas i er. Under tiden ni erfar den helige Andes verk kommer ni att lära känna den helige Ande, likväl som er själva. Dessutom kommer ni, mitt i vem vet hur många attacker av intensiva kval, att utveckla en riktig relation med Gud och relationen mellan er och Gud kommer att djupna för var dag. Efter att ha beskurits och förfinats ett oräkneligt antal gånger kommer ni att utveckla en sann kärlek till Gud. Det är därför ni måste förstå att kval, slag och prövningar inte är något att frukta. Skrämmande är i stället att bara ha den helige Andes verk men inte ert inträde. När den dagen kommer då Guds verk är avslutat kommer ni att ha slitit för intet. Fastän ni erfarit Guds verk har ni inte lärt känna den helige Ande, inte heller har ni fått ert inträde. Den upplysning som den helige Ande verkar i människan är inte att upprätthålla människans passion, utan att öppna en väg för människans inträde liksom att låta människan lära känna den helige Ande och från den stunden utveckla känslor av vördnad och tillbedjan för Gud.

Utdrag ur ”Arbete och inträde (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 459)

Det är mycket färre avvikelser i det verk som utförs av dem som genomgått beskärning, åtgärder, dom och tuktan, och deras verks uttryck är mycket mer korrekt. De som förlitar sig på sin naturlighet då de verkar gör väldigt stora misstag. Det finns alltför mycket naturlighet i ofullkomliga människors verk, vilket utgör ett betydande hinder för den Helige Andes verk. Oavsett hur bra en människas kaliber är måste hon också genomgå beskärning, hanteras och dömas innan hon kan utföra Guds uppdrag. Om hon inte har genomgått denna dom spelar det ingen roll hur bra hon utför sitt arbete — det kan inte överensstämma med sanningens principer utan är enbart naturlighet och mänsklig godhet. De som har genomgått beskärning, åtgärder och dom utför arbetet mer exakt än de som inte har beskurits, åtgärdats och dömts. De som inte har genomgått dom uttrycker ingenting annat än mänskligt kött och mänskliga tankar blandat med en massa mänsklig intelligens och medfödda begåvningar. Det är inte människans rätta uttryck för Guds verk. De människor som följer dem förs inför dem av sin inneboende kaliber. Eftersom de uttrycker alltför många mänskliga syner och erfarenheter, som knappast har någon anknytning till Guds ursprungliga avsikt och avviker alldeles för mycket från den, kan inte en sådan persons verk föra människor inför Gud utan inför honom. De som inte har genomgått dom och tuktan är följaktligen inte kvalificerade att utföra det arbete Gud gett dem i uppdrag att utföra. En kvalificerad arbetare kan föra in människor på den rätta vägen och låta dem gå djupare in i sanningen. Det verk han utför kan föra människor inför Gud. Dessutom kan det verk han utför variera från individ till individ och är inte bundet av regler, utan tillåter människor att bli och vara fria. Vidare kan de successivt växa i livet och gå allt djupare in i sanningen. En okvalificerad arbetares verk infriar inte alls förväntningarna; hans verk är dåraktigt. Han kan bara föra in människor i regler; hans krav på människor varierar inte från individ till individ; han verkar inte med utgångspunkt från människors faktiska behov. I denna typ av verk finns det alltför många regler och alltför många lärosatser, och det kan inte föra in människor i verkligheten eller i en normal tillväxt i livet. Det kan bara göra det möjligt för människor att hålla fast vid ett fåtal värdelösa regler. Denna typ av vägledning kan bara leda människor vilse. Han leder dig att bli sådan som han själv är; han kan föra dig in i vad han har och är. För att anhängare skall kunna urskilja om ledare är kapabla, är det viktigaste att se på vägen de leder och på resultaten av deras verk, och se efter om anhängare erhåller principerna i enlighet med sanningen och om de erhåller sätt att praktisera som är lämpliga för att de ska bli förvandlade. Du måste skilja mellan de olika sorters människors olika verk; du ska inte vara en dåraktig anhängare. Det här påverkar frågan om ditt inträde. Om du inte kan avgöra vilken persons ledarskap som har en väg och vilken som inte har det, blir du lätt lurad. Allt detta har en direkt inverkan på ditt eget liv. Det finns alltför mycket som är naturligt i ofullkomnade människors verk; alltför mycket mänsklig vilja är inblandad. Deras väsen är naturlighet, vad de är födda med, inte livet efter att ha genomgått hantering eller verkligheten efter att ha förvandlats. Hur kan en sådan person stödja dem som strävar efter liv? Människans ursprungliga liv är hennes medfödda intelligens eller begåvning. Denna typ av intelligens eller begåvning är väldigt långt från Guds exakta krav på människan. Om en människa inte har fullkomnats och hennes fördärvade sinnelag inte har beskurits och hanterats, kommer det att finnas ett stort gap mellan sanningen och det hon uttrycker. Det kommer att vara uppblandat med vaga saker som hennes fantasi, ensidiga erfarenhet och så vidare. Oavsett hur hon verkar känner folk dessutom att där inte finns något övergripande mål och inte någon sanning som lämpar sig för alla människors inträde. De flesta av de krav som ställs på människor fordrar att de gör sådant som är omöjligt för dem, som att lära en gammal hund att sitta. Detta är den mänskliga viljans verk. Människans fördärvade sinnelag, hennes tankar och uppfattningar, genomsyrar alla delar av hennes kropp. Människan är inte född med instinkten att utöva sanningen, och hon har inte heller instinkten att direkt förstå sanningen. När den här sortens naturliga person verkar, utgör inte det, i kombination med människans fördärvade sinnelag, ett avbrott? Men en människa som har fullkomnats har erfarenhet av den sanning som människor ska förstå och kunskap om deras fördärvade sinnelag, så att det som är vagt och overkligt i hennes verk gradvis minskar, de mänskliga inslagen blir färre och hennes arbete och tjänande kommer allt närmare de krav Gud ställer. Därmed har hennes arbete trätt in i sanningens verklighet och även blivit realistisk. I synnerhet tankarna i människans sinne hindrar den Helige Andes verk. Människan har en rik fantasi, rimlig logik och gammal erfarenhet av att hantera angelägenheter. Om inte dessa genomgår beskärning och korrigering är allesamman hinder för verket. Därför kan människans verk aldrig nå den mest riktiga nivån, i synnerhet inte ofullkomliga människors verk.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 460)

Du måste förstå de många omständigheter som människor kommer att befinna sig i när den Helige Ande bearbetar dem. I synnerhet måste de som samverkar för att tjäna Gud ha ännu bättre förståelse av de många omständigheter som skapas genom det arbete som den Helige Ande utför med människor. Om du bara talar om många erfarenheter och många sätt att träda in, visar detta att din erfarenhet är alltför ensidig. Utan att känna till sitt sanna tillstånd eller fatta sanningens principer är det inte möjligt att åstadkomma en förändring av sinnelaget. Utan att känna till principerna för den Helige Andes verk eller förstå dess frukter, blir det svårt att urskilja vad som är onda andars verk. Du måste avslöja onda andars verk och människors föreställningar och gå rakt på problemets kärnpunkt; du måste också påpeka många avsteg i människors praktik eller problem med att tro på Gud så att de kan bli medvetna om dem. Men du får absolut inte göra så de känner sig negativa eller passiva. Du måste förstå de sakliga svårigheter som de flesta människor har; du får inte vara oresonlig eller ”försöka lära en gris att sjunga” – att göra det är dåraktigt. För att kunna skingra människors många svårigheter måste du förstå dynamiken i den Helige Andes verk, förstå hur den Helige Ande verkar med olika människor, förstå människors svårigheter och tillkortakommanden, urskilja problemets avgörande frågor och nå fram till problemets källa utan avsteg eller misstag. Endast den här sortens människa är kvalificerad att samverka för att tjäna Gud.

Huruvida du kan förstå de centrala frågorna och se många saker klart beror på dina personliga erfarenheter. Det sätt du upplever saker och ting är också det sätt som du leder andra på. Om du förstår texters ordagranna innebörd och lärosatser så leder du andra till att förstå texters ordagranna innebörd och lärosatser. Så som du upplever Guds ords verklighet, så leder du andra att träda in i Guds ords verklighet. Om du kan förstå många sanningar och se många saker tydligt i Guds ord, så kan du leda andra till att förstå många sanningar och de som du leder kommer att ha en klar förståelse av visionerna. Om du fokuserar på att greppa övernaturliga känslor så kommer de som du leder också att fokusera på övernaturliga känslor. Om du försummar praktik och betonar prat så kommer de som du leder också att fokusera på prat utan någon praktik, utan att deras sinnelag förvandlas på något sätt, och de kommer inte att praktisera några sanningar utan bara vara entusiastiska på ytan. Alla människor förser andra med vad de själva har. Vilken typ av människa man är bestämmer vilken väg man leder in andra på, och vilken typ av människa man är avgör vilken typ av människor man leder. För att verkligen vara lämpade att användas av Gud behöver ni inte bara ha ambition, utan ni behöver också mycket upplysning från Gud, vägledning av Guds ord, åtgärder från Guds sida och förfining genom hans ord. Med detta som grund ska ni i vardagen ge akt på era iakttagelser, tankar, överväganden och slutsatser, och sedan ta till er eller förkasta i enlighet med det. Allt detta är vägar för ert inträde i verkligheten och alltsamman är oundgängligt – det är så här Gud verkar. Om du träder in i denna metod genom vilken Gud verkar, kommer du att ha möjlighet att fullkomnas av Gud varenda dag. Och när som helst – oberoende av om omgivningen är ogästvänlig eller gynnsam, oavsett om du prövas eller frestas, oavsett om du arbetar eller inte och oavsett om du lever ditt liv som individ eller kollektiv – kommer du att finna möjligheter att fullkomnas av Gud, utan att missa ett enda tillfälle. Du kommer att kunna upptäcka allesamman och på så sätt kommer du att ha funnit hemligheten med hur man erfar Guds ord.

Ur ”Vad en fullgod herde bör vara utrustad med” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 461)

Idag är det många människor som inte uppmärksammar vilka lärdomar man bör dra när man samordnar något med andra. Jag har upptäckt att många av er inte alls kan dra lärdomar när ni samordnar något med andra. De flesta av er håller er till er egna åsikter, och när ni arbetar i kyrkan, säger du ditt och han säger sitt, den ena utan relation till den andra, utan att egentligen samarbeta alls. Ni är upptagna med att endast kommunicera era egna inre insikter, upptagna med att endast släppa ”bördorna” inom er, och inte alls med att söka livet. Det verkar som att ni bara utför arbetet likgiltigt, och alltid tror att ni bör följa er egen väg oavsett hur andra människor är, och att ni bör skapa gemenskap så som den Helige Ande leder er, oavsett hur andra människor är. Ni kan inte upptäcka styrkan i andra, och kan inte granska er själva. Ert sätt att ta emot saker och ting är verkligen avvikande och felaktigt. Det kan sägas att ni till och med nu fortfarande visar upp en hel del självrättfärdighet, som om den gamla sjukdomen har återkommit. Ni kommunicerar inte med varandra på ett sätt som åstadkommer fullständig öppenhet, till exempel om vad för slags resultat ni har uppnått av arbetet i vissa kyrkor, eller hur ert inre tillstånd har varit på sistone, och så vidare; ni kommunicerar helt enkelt aldrig om sådana saker. Ni ägnar er över huvud taget inte åt sådana utövningar som att släppa era egna föreställningar eller försaka er själva. Ledare och arbetare tänker bara på hur de skall friska upp och ingjuta kraft i bröder och systrar genom sin gemenskap, och det enda de som följer vet är att hur de skall sträva för sig själva. Ni förstår i princip inte vad tjänst är eller vad samarbete är, och ni tänker bara på att själva ha viljan att återbetala Guds kärlek, på att själva ha viljan att leva ut Petrus sätt, och inte på något annat. Ni säger till och med, oavsett hur andra människor är, att ni ändå inte kommer att underkasta er blint, och oavsett hur andra människor är söker ni själva fullkomlighet från Gud, och det räcker så. Faktum är att er vilja inte alls har fått ett konkret uttryck i verkligheten. Är inte detta just det slags beteende ni uppvisar nu för tiden? Var och en av er håller fast vid sin egen insikt, och alla ni vill bli fullkomliggjorda. Jag ser att ni har tjänat under så lång tid och inte har gjort några större framsteg, särskilt vad det gäller den här lärdomen, att arbeta tillsammans i harmoni, har ni inte gjort några framsteg alls! När du går in i kyrkor kommunicerar du på ditt sätt, och han skapar gemenskap på sitt sätt. Det uppstår sällan harmonisk samordning. Och folket nedanför som följer med är ännu mer på detta sätt. Med andra ord är det sällan någon bland er förstår vad det är att tjäna Gud, eller hur man skall tjäna Gud. Ni är förvirrade, och behandlar lärdomar av detta slag som en oväsentlig fråga, i en sådan utsträckning att många människor inte bara låter bli att praktisera denna aspekt av sanningen, de gör till och med medvetet fel. Även människor som har tjänat under många år strider faktiskt och grälar med varandra. Är inte allt detta er egentliga mognad? Ni människor som dagligen tjänar tillsammans är som israeliterna som varje dag direkt tjänade Gud själv i templet. Hur kan det komma sig att ni människor, som är som prästerna, inte vet hur man samarbetar och hur man tjänar?

Utdrag ur ”Tjäna som israeliterna gjorde” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 462)

I dag påminner kravet att ni samarbetar harmoniskt om hur Jehova krävde att israeliterna tjänade honom. I annat fall kommer er tjänst att nå ett slut. Eftersom ni är människor som tjänar Gud direkt, måste ni åtminstone kunna vara lojala och lydiga i er tjänst, och måste kunna dra lärdomar på ett praktiskt sätt. Särskilt de som arbetar i kyrkan, skulle någon av bröderna och systrarna nedanför våga hantera er? Skulle någon våga berätta om era misstag ansikte mot ansikte? Ni står högt ovanför alla; ni regerar verkligen som kungar! Ni studerar inte ens eller träder in i en sådan praktisk lärdom, och ni talar fortfarande om att tjäna Gud! Nu tillfrågas ni om att leda ett antal kyrkor, och det är inte bara så att ni inte ger upp er själva, ni klamrar er till och med fast vid era egna föreställningar och åsikter, och säger saker som: ”Jag tycker att denna sak bör göras på detta sätt, eftersom Gud har sagt att vi inte bör hållas tillbaka av andra, och att vi nu för tiden inte bör underkasta oss blint.” Därför håller var och en fast vid sin egen åsikt och ingen lyder den andra. Trots att ni väl vet att er tjänst har nått en återvändsgränd, säger ni ändå: ”Som jag ser det, är inte min långt borta. Vi har hur som helst alla en sida; du talar om din, och jag om min; du skapar gemenskap om dina visioner och jag talar om mitt inträde.” Ni tar aldrig ansvar för många ting som bör hanteras, eller så nöjer ni er bara, och varje person ger uttryck för sin egen åsikt, medan han försiktigt skyddar sin egen ställning, sitt rykte och ansikte. Ingen är villig att ödmjuka sig själv, ingendera kommer inledningsvis att ge upp sig själv för att förbättra den andra och bli förbättrad så att livet kan fortskrida snabbare. När ni arbetar tillsammans med någon säger få av er: ”Jag skulle vilja höra er dela gemenskap med mig kring denna aspekt av sanningen, eftersom jag inte är klar över den.” Eller säger: ”Du har mer erfarenhet än vad jag har i denna fråga; kan du ge mig lite vägledning, är du snäll?” Skulle inte detta vara ett bra sätt att göra det på? Ni på de övre nivåerna hör en hel del av sanningen, och förstår en hel del om tjänst. Om ni människor som samordnar ert arbete i kyrkorna inte lär av varandra och kommunicerar, och kompenserar för varandras brister, varifrån kan ni då dra lärdomar? När ni möter något bör ni dela gemenskap med varandra, så att ert liv kan dra nytta av det. Och ni bör noga dela gemenskap kring allehanda ting innan ni fattar beslut. Endast genom att göra så är ni ansvariga för kyrkan och inte likgiltiga. När ni har besökt alla kyrkor, bör ni samlas och dela gemenskap kring alla de frågor ni upptäcker och de problem ni möter i arbetet, och kommunicera den upplysning och belysning som ni har fått; detta är en oumbärlig tjänstepraktik. Ni måste åstadkomma ett harmoniskt samarbete för Guds verks skull, till gagn för kyrkan, och för att sporra bröderna och systrarna vidare. Du har samordning med honom och han har samordning med dig, var och en förbättrar den andre, och når fram till ett bättre arbetsresultat, för att ha omsorg om Guds vilja. Endast detta är ett verkligt samarbete och endast sådana personer har verkligt inträde. Det kan förekomma visst tal som inte passar under samarbete, men det spelar ingen roll. Dela gemenskap kring det senare, och få en klar förståelse för det; försumma det inte. Efter den här sortens gemenskap kan ni kompensera för brödernas och systrarnas brister. Endast genom att oupphörligt fördjupa er i ert arbete på det här sättet kan ni åstadkomma bättre resultat. Var och en av er måste, som personer som tjänar, kunna försvara kyrkans intressen i allt ni gör, snarare än att värna om era egna intressen. Det är oacceptabelt att göra det själv, så att du undergräver honom och han undergräver dig. Människor som agerar så är inte lämpade att tjäna Gud! Denna slags persons sinnelag är så dåligt; inte ett uns av mänsklighet finns kvar i dem. De är etthundra procent Satan! De är fän! Sådana saker och ting förekommer fortfarande bland er, och det går så långt som att ni angriper varandra under gemenskapen, avsiktligt söker förevändningar, blir högröda i ansiktet under argumentation över någon liten sak, ingendera beredda att åsidosätta sig själva medan båda döljer för den andra vad som finns inuti dem, och uppmärksamt ser på den andra parten och är på sin vakt. Anstår den här sortens sinnelag tjänsten för Gud? Kan sådant arbete som ert försörja bröderna och systrarna? Ni är inte bara oförmögna att leda människor till en korrekt livsbana; ni injicerar faktiskt bröderna och systrarna med era fördärvade sinnelag. Skadar ni inte andra? Ert samvete är så dåligt, genomruttet! Ni träder inte in i verkligheten, och omsätter inte sanningen i praktiken. Dessutom blottar ni skamlöst er djävulska natur för andra människor; ni känner absolut ingen skam! Bröderna och systrarna har anförtrotts åt er, men ni leder dem till helvetet. Är inte du en person vars samvete har ruttnat? Du är fullkomligt skamlös!

Utdrag ur ”Tjäna som israeliterna gjorde” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 463)

Kan du förmedla det sinnelag som Gud uttryckt i varje tidsålder på ett konkret sätt med ett språk som på ett lämpligt sätt återger tidsålderns betydelse? Kan du, som upplever Guds arbete i de sista dagarna, beskriva Guds rättfärdiga sinnelag i detalj? Kan du vittna om Guds sinnelag på ett tydligt och passande sätt? Hur kommer du att föra vidare det du har sett och upplevt till de ömkliga, fattiga och de hängivna religiösa troende som hungrar och törstar efter rättfärdighet och väntar på att du ska leda dem? Vilka människor väntar på att du ska leda dem? Kan du föreställa dig det? Är du medveten om den börda som du bär på dina axlar, ditt uppdrag och det ansvar du har? Hur föreställer du dig att din uppgift ser ut, historiskt sett? Hur kommer du att tjäna som en bra mästarenledare inför nästa tidsålder? Har du god känsla för att vara läromästare? Hur skulle du förklara mästaren över allting? Är det verkligen mästaren över alla levande varelser och allt annat som finns på jorden? Vilken plan har du för hur nästa steg i arbetet ska förlöpa? Hur många människor väntar på att du ska bli deras herde? Är din uppgift betungande? De är fattiga, ömkansvärda, blinda och förlorade och gråter i mörkret ”Var är vägen?” Så som de längtar efter att ljuset, likt ett stjärnfall, plötsligt ska sänka sig ner och skingra mörkrets kraft som har förtryckt mänskligheten i så många år. Vem vet hur ängsligt de hoppas och hur de dag och natt längtar efter detta? Dessa djupt lidande människor som förblir fängslade i mörkrets fängelsehålor, utan hopp om frigörelse, inte ens på den dag då ljuset blixtrar till; då de inte skall behöva gråta mer? Dessa bräckliga själar som aldrig får vila lider sannerligen i denna misär. De har sedan länge avskärmats av hänsynslösa rep och historien som är fastfrusen. Vem har någonsin hört ljudet av deras klagorop? Vem har någonsin sett deras olyckliga anleten? Har du någonsin tänkt på hur sorgset och bekymrat Guds hjärta är? Hur kan han stå ut med att se den oskyldiga människan, som han skapade med sina egna händer, och som lider sådana kval? När allt kommer omkring är ju mänskligheten de olyckliga som har förgiftats. Trots det har de överlevt till denna dag, men vem skulle ha trott att de för länge sedan hade blivit förgiftade av den onde? Har du glömt att du är ett av offren? Är du inte villig att på grund av din kärlek till Gud sträva efter att rädda dem som har överlevt? Är du inte villig att använda all din kraft för att återgälda den Gud som älskar människan som sitt eget kött och blod? Hur tolkar du att du ska användas av Gud för att leva ditt extraordinära liv? Besitter du verkligen den beslutsamhet och den självkänsla som behövs för att leva ett meningsfullt liv som en from person som tjänar Gud?

Ur ”Hur ska du sköta din framtida uppgift?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 464)

Människan har tilltro till mig, men kan inte vittna om mig, och innan jag har gjort mig känd, kan människan inte vittna för min skull. Människan ser bara att jag överträffar skapade varelser och alla heliga män, och hon ser att det verk jag utför inte kan göras av människor. Därför är var och en som har sett mina härliga gärningar, från judarna till dagens människor, helt enkelt uppfylld av en nyfikenhet gentemot mig, men trots det skulle inte någon skapad varelses mun kunna vittna om mig. Endast min Fader vittnade om mig; han banade en väg för mig bland alla skapade varelser. Annars skulle människan aldrig veta att jag är skapelsens Herre, oavsett hur jag verkade, för människan vet bara hur man tar för sig, och hon tror inte på mig på grund av mitt verk. Människan känner bara till mig för att jag är oskyldig och helt syndfri, för att jag kan förklara otaliga mysterier, för att jag står över massan, eller för att människan har haft stor nytta av mig. Men få tror att jag är skapelsens Herre. Det är därför jag säger att människan inte vet varför hon tror på mig; hon förstår inte syftet eller betydelsen av att tro på mig. Människans verklighet är bristfällig, så att hon nästan är ovärdig att vittna om mig. Ni har för lite sann tro och har vunnit för lite, så ni har för lite vittnesbörd. Dessutom förstår ni alltför lite och saknar för mycket, så att ni nästan inte är lämpliga att vittna om mina gärningar. Er beslutsamhet är verkligen betydande, men är ni säkra på att ni framgångsrikt kommer att kunna vittna om Guds väsen? Det ni har erfarit och sett överträffar tidigare helgon och profeter, men kan ni ge ett bättre vittnesbörd än dessa tidigare helgons och profeters ord? Det som jag nu skänker er överträffar Mose och är större än David, så jag begär att ert vittnesmål också skall överträffa Moses och att era ord skall vara större än Davids. Jag ger er hundrafalt, så jag begär att ni också återbetalar lika mycket. Ni måste veta att jag är den som ger liv åt mänskligheten, och det är ni som tar emot liv från mig och måste vittna om mig. Det här är er plikt, som jag har gett er och som ni borde fullgöra för min skull. Jag har skänkt all min härlighet till er, och jag har skänkt er det liv som det utvalda folket, Israel, aldrig fick ta emot. Ni borde rätteligen vittna om mig, ägna mig er ungdom och offra era liv för mig. Vem jag än skänker min härlighet åt skall vittna om mig och ge upp sitt liv för min skull. Detta har varit förutbestämt under lång tid. Det är er smala lycka att jag skänker min härlighet till er och det är er skyldighet att vittna om min härlighet. Om ni bara tror på mig bara för att få lycka, då skulle inte mitt verk få någon större betydelse, och ni skulle inte uppfylla er plikt. Israeliterna såg bara min barmhärtighet, kärlek och storhet, och judarna bevittnade bara mitt tålamod och min försoning. De såg bara väldigt lite av min Andes verk; det kan vara så att deras förståelse endast greppade en tiotusendel av det som ni har hört och sett. Det som ni har sett överträffar även det som deras överstepräster uppfattade. Denna dag överträffar den sanning som ni har förstått deras; vad ni har sett denna dag överskrider det man såg under lagens tidsålder, liksom under nådens tidsålder. Vad ni har erfarit överträffar även det som Mose och Elia fick erfara. För vad israeliterna förstod var bara Jehovas lag och vad de såg var bara Jehovas rygg; vad judarna förstod var bara Jesu försoning, vad de fick var bara den nåd som Jesus skänkte och vad de såg var endast bilden av Jesus i judarnas hus. Det ni ser denna dag är Jehovas ära, Jesu försoning och alla mina gärningar under denna dag. Ni har också hört min andes ord, upplevt min vishet, lärt känna mina underverk, och fått kunskap om mitt sinnelag. Jag har också förklarat hela min förvaltningsplan för er. Vad ni har sett är inte enbart en kärleksfull och barmhärtig Gud, utan en som är full av rättfärdighet. Ni har sett mitt underbara verk och förstått att jag är full av våldsam ilska och majestät. Dessutom vet ni att jag en gång lät min rasande vrede falla över Israels hus, och denna dag har den kommit till er. Ni har förstått fler av mina himmelska mysterier än Jesaja och Johannes; ni vet mer om min ljuvlighet och ärevördighet än alla tidigare generationers heliga. Vad ni har fått är inte bara min sanning, min väg och mitt liv, utan den vision och uppenbarelse som är större än den Johannes mottog. Ni har förstått många fler mysterier och har också sett mitt sanna anlete; ni har godtagit mer av min dom och lärt känna mer av mitt rättfärdiga sinnelag. Så fastän ni föddes under de sista dagarna, tillhör er förståelse det förgångna och det förflutna; ni har också erfarit det som hör till den här tiden, sådant som åstadkoms med min hand. Vad jag begär av er är inte orimligt, för jag har gett er alltför mycket och ni har sett mycket från mig. Därför begär jag att ni vittnar om mig som tidigare heliga har gjort, och detta är mitt hjärtas enda önskan.

Utdrag ur ”Vad vet du om tro?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 465)

Vet du nu varför du verkligen tror på mig? Förstår du verkligen syftet och betydelsen av mitt verk? Känner du verkligen till din plikt? Känner du verkligen till mitt vittnesbörd? Om du bara tror på mig, men om varken min härlighet eller mitt vittnesbörd är synliga i dig, har jag för länge sedan kastat bort dig. Vad gäller de som vet allt, är de än mer törnen i mitt öga, och i mitt hus. De är inte mer än stötestenar. De är ogräset som fullständigt skall rensas ut från mitt verk, utan minsta funktion eller vikt; jag har avskytt dem under lång tid. De som saknar vittnesbörd vilar min vrede för evigt över, och min käpp lämnar dem aldrig. Jag har sedan länge lämnat över dem till den ondes hand, och de har inte någon av mina välsignelser. På den dagen kommer deras straff att bli mycket värre än dåraktiga kvinnors. Nu gör jag bara det verk som det är min plikt att utföra; jag kommer att binda allt vete i buntar, sida vid sida med detta ogräs. Det är mitt verk just nu. Allt detta ogräs skall fullständigt rensas ut vid tiden för min tröskning. Vetekornen skall då samlas i visthus och det ogräs som har rensats ut skall läggas i elden för att brännas till stoft. Mitt verk just nu är bara att binda alla människor i buntar, det vill säga att fullständigt erövra dem. Därefter skall jag börja tröska för att avslöja slutet för alla människor. Så du borde veta hur du just nu skall göra mig belåten och hur du bör slå in på rätt väg i din tro på mig. Vad jag vill ha är din lojalitet och lydnad, just nu, din kärlek och ditt vittnesbörd, just nu. Även om du just nu inte vet vad vittnesbörd är eller vad kärlek är, bör du föra ditt allt till mig, och överlämna de enda skatter du har till mig: din lojalitet och lydnad. Du bör veta att beviset på min seger över Satan finns i människans lojalitet och lydnad, precis som beviset på min fullständiga erövring av människan. Din tro på mig förpliktigar dig att vittna om mig, att vara lojal mot mig och ingen annan, och att vara lydig till slutet. Innan jag börjar nästa steg i mitt verk, hur skall du vittna om mig? Hur skall du vara lojal och lydig mot mig? Fokuserar du hela din lojalitet på din uppgift eller kommer du bara att ge upp? Vill du hellre överlämna dig till vad jag än ordnar (även om det innebär död eller undergång) eller fly halvvägs för att försöka undkomma min tuktan? Jag tuktar dig så att du skall vittna om mig och vara lojal och lydig mot mig. Dessutom kommer den nuvarande tukten att avslöja nästa steg i mitt verk och låta det fortskrida obehindrat. Därför uppmanar jag dig att vara klok och inte behandla ditt liv eller betydelsen av din existens som värdelös sand. Kan du veta exakt vad mitt verk kommer att vara? Vet du hur jag kommer att verka i framtiden och hur mitt verk kommer att utspela sig? Du bör känna till betydelsen av din erfarenhet av mitt verk, och dessutom betydelsen av din tro på mig. Jag har gjort så mycket; hur skulle jag kunna ge upp halvvägs som du föreställer dig? Jag har utfört ett så omfattande verk; hur skulle jag kunna förstöra det? Jag har verkligen kommit för att avsluta denna tidsålder. Det är sant, men dessutom måste du veta att jag skall inleda en ny tidsålder, inleda ett nytt verk och, framför allt, sprida evangeliet om riket. Du ska alltså veta att det nuvarande verket endast består av att inleda en tidsålder, lägga grunden för evangeliets utbredning i den kommande tiden och i framtiden avsluta tidsåldern. Mitt verk är inte så enkelt som du tror, inte heller så värdelöst eller meningslöst som du kan tro. Därför måste jag fortfarande säga till dig: Du borde ägna ditt liv åt mitt verk, och dessutom borde du hänge dig själv till min ära. Vidare är ditt vittnesbörd om mig det som jag länge har väntat på, och än mer har jag längtat efter att du skall sprida mitt evangelium. Du borde förstå vad som finns i mitt hjärta.

Utdrag ur ”Vad vet du om tro?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 466)

Även om er tro är väldigt uppriktig, kan ingen ibland er förklara mig fullständigt, och ingen ibland er klarar av att vittna helt och hållet om alla sanningar som ni ser. Tänk så saken. Just nu är de flesta av er försumliga vad gäller era plikter. I stället jagar ni efter saker som tillhör köttet, mättar köttet och njuter girigt av köttet. Ni besitter inte mycket sanning. Hur kan ni då bära vittnesbörd om allt som ni har sett? Är ni verkligen övertygade om att ni kan vara mina vittnen? Om du en dag inte klarar av att vittna om allt du har sett i dag, då kommer du att ha förlorat funktionen hos en skapad varelse. Det kommer inte att finnas någon mening över huvud taget med din existens. Du kommer inte att vara värd att vara människa. Man skulle till och med kunna säga att du inte kommer att vara en människa! Jag har utfört oändligt mycket verk på er. Men eftersom du i nuläget inte lär dig någonting, vet någonting och arbetar i onödan kommer du, när jag behöver expandera mitt verk, bara stirra tomt, stum och fullständigt värdelös. Kommer inte det att göra dig till en alla tiders syndare? När den tiden kommer, kan det då inte hända att du känner den djupaste ånger? Kan det inte hända att du försjunker i bedrövelse? Jag utför inte hela mitt verk i dag för att jag är sysslolös och uttråkad, utan för att lägga en grund för mitt framtida verk. Det handlar inte om att jag befinner mig i en återvändsgränd och måste komma på något nytt. Du måste förstå det verk jag utför; det är inte något som utförs av ett barn som leker på gatan, utan det är ett verk jag utför som representant för min Fader. Du bör veta att jag inte gör allt det här själv. Jag representerar snarare min Fader. Din roll är under tiden enbart att följa, lyda, förändra och vittna. Det du bör förstå är varför du bör tro på mig. Det är den viktigaste frågan som ni alla måste förstå. För sin äras skull förutbestämde min Fader er alla åt mig i samma stund som han skapade världen. Det var enbart för mitt verks och hans äras skull som han förutbestämde er. Det är tack vare min Fader som ni tror på mig; det är tack vare min Faders förutbestämmelse som ni följer mig. Inget av det här har ni valt själva. Ännu viktigare är det att ni förstår att det är ni som min Fader skänkte till mig för att ni skall vittna om mig. Eftersom han skänkte er till mig borde ni följa de vägar som jag skänker till er och de vägar och de ord jag lär er, för det är er plikt att följa mina vägar. Det här är det ursprungliga syftet med er tro på mig. Så jag säger till er, ni är enbart människor som min Fader skänkte till mig för att ni skulle följa mina vägar. Ni tror emellertid bara på mig; ni kommer inte från mig eftersom ni inte tillhör den israelitiska familjen utan i stället är från den uråldriga ormens släkte. Det enda jag ber om är att ni ska bära vittnesbörd om mig, men i dag måste ni vandra mina vägar. Allt det här är för framtida vittnesbörds skull. Om ni bara fungerar som människor som lyssnar till mina vägar, då kommer ni inte ha något värde och betydelsen av att min Fader skänkte er till mig kommer att gå förlorad. Det som jag insisterar på att få berätta för er är det här: ”Ni bör vandra mina vägar.”

Utdrag ur ”Vad förstår du när det gäller Gud?” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 467)

Hur verkar den Helige Ande inom kyrkan idag? Har du någon uppfattning om det? Vad är brödernas och systrarnas största svårigheter? Vad lider de mest brist på? För tillfället finns det en del människor som är negativa mitt i prövningarna, en del av dem klagar till och med och några av dem rör sig inte längre framåt därför att Gud inte längre talar. Människor har inte trätt in på det rätta spåret av tro på Gud. De kan inte leva självständigt, och de kan inte upprätthålla sitt eget andliga liv. De finns en del människor som följer med, strävar energiskt och är villiga att agera när Gud talar. Men när Gud inte talar slutar de att röra sig framåt. Människor har fortfarande inte förstått Guds vilja i sina hjärtan, och de känner inte automatiskt kärlek till Gud; att de följde Gud i det förflutna berodde på att de var tvingade till det. Nu finns det somliga människor som är trötta på Guds verk. Är inte de i fara? En massa människor befinner sig i ett tillstånd där de bara härdar ut. De äter och dricker Guds ord och ber till Honom, men alltihop är halvhjärtat. De har inte längre den motivation som de en gång hade, och de flesta människor är inte intresserade av Guds förfinings- och fullkomningsverk. Det är som om de aldrig har något inre driv, och när de ger efter för synden känner de ingen skuld gentemot Gud och ångrar sig inte heller. De varken strävar efter sanningen eller lämnar kyrkan. De ägnar sig bara åt tillfälliga njutningar. Detta är den mest idiotiska sortens dåre! När tiden är inne kommer de alla att kastas ut och inte en enda av dem kommer att bli frälst! Tror du att om någon en gång har blivit frälst så kommer han alltid att vara frälst? Detta är enbart att försöka lura människor! Alla dessa som inte strävar efter att träda in i livet kommer att tuktas. De flesta människor har absolut inget intresse av att träda in i livet, av visioner, eller av att omsätta sanningen i handling. De strävar inte efter träda in, och de strävar sannerligen inte efter att träda in på ett djupare plan. Förstör de inte sig själva? Just nu finns det ett antal människor vars förhållanden blir bättre och bättre. Ju mer den Helige Ande verkar, desto starkare blir deras tillit, och ju mer de upplever, desto mer känner de Guds verks djupa mysterium. Ju djupare de träder in, desto mer förstår de. De känner att Guds kärlek är så stor, och de känner sig stabila och upplysta inombords. De förstår Guds verk. Det är de här människorna som den Helige Ande verkar i. En del säger: ”Trots att det inte kommit några nya ord från Gud måste jag ändå försöka gå djupare in i sanningen. Jag måste vara uppriktig om allt i min verkliga upplevelse och träda in i Guds ords verklighet.” Den här sortens människa har den Helige Andes verk. Även om Gud inte visar sitt anlete utan är dold för varenda människa och inte yttrar ett ord — men det finns tillfällen då människor upplever en viss inre förfining — har Gud inte lämnat människorna helt och hållet. Om de inte kan hålla fast vid sanningen som de ska utföra, kommer de inte att ha den Helige Andes verk. Om du under förfiningens period, då Gud inte visar sig, saknar självförtroende och hukar dig ner, om du inte fokuserar på att uppleva hans ord, så är det att fly från Guds verk. Senare kommer du att bli utkastad. De som inte strävar efter att träda in i Guds ord kan omöjligt vittna om honom. Människor som är i stånd att bära vittnesbörd om Gud och göra hans vilja är alla helt beroende av sin motivation att följa Guds ord. Det verk som Gud utför i människor syftar först och främst till att låta dem nå fram till sanningen; att få dig att sträva efter liv syftar till att fullkomna dig, och det är helt och hållet för att göra dig lämplig att användas av Gud. Allt du strävar efter nu är att få lyssna på mysterier, höra Guds ord, låta ögonen njuta, ta en titt på något nytt eller se vad den nya trenden är och tillfredsställa din nyfikenhet. Om det här är vad ditt hjärta vill finns det ingen möjlighet för dig att uppfylla Guds krav. De som inte strävar efter sanningen kan inte följa med till det yttersta slutet. Just nu handlar det inte om att Gud inte gör någonting, utan att människor inte samarbetar därför att de är trötta på hans verk. De vill bara höra talas om hans välsignelse och vill inte höra talas om hans dom och tuktan. Vad är anledningen till detta? Det är att människors längtan efter välsignelser inte har blivit tillfredsställd, och för att de är negativa och svaga. Det är inte så att Gud avsiktligt hindrar människor från att följa honom, och det är inte så att han avsiktligt utdelar slag mot mänskligheten. Människor är negativa och svaga enbart därför att deras avsikter inte är de rätta. Gud är den Gud som ger människan liv, och han kan inte leda människan in i döden. Människors negativitet, svaghet och tillbakagång orsakas helt av dem själva.

Guds nuvarande verk leder till viss förfining hos människor, och bara de som kan stå fast i denna förfining kommer att vinna Guds godkännande. Oavsett hur han döljer sig och inte talar eller verkar, kan du fortfarande sträva framåt med kraft. Även om Gud sa att han skulle förkasta dig, skulle du följa Honom. Detta är att vittna om Gud. Om Gud döljer sig för dig och du slutar följa Honom, är det att vittna om Gud? Om människor inte verkligen träder in har de inte verklig mognad, och när de verkligen möter en stor prövning snubblar de. Gud talar inte just nu, eller också stämmer inte det han gör överens med dina egna uppfattningar, så du är inte okej. Om Gud just nu handlade i enlighet med dina egna uppfattningar, om han gjorde som du ville och du kunde stå upp och sträva energiskt, vad skulle du då egentligen leva på? Jag säger att det finns många människor som lever helt beroende av mänsklig nyfikenhet. De har absolut inte verklig strävan i sitt hjärta. Alla dessa som inte strävar efter att träda in i sanningen, utan förlitar sig på sin nyfikenhet på livet är föraktliga människor som är i fara! Guds olika verk syftar alla till att fullkomna mänskligheten. Men människor är alltid nyfikna, de tycker om fråga om rykten, de bekymrar sig om vad som händer utomlands — vad som händer i Israel, om det var en jordbävning i Egypten — de letar alltid efter nya, märkliga saker för att tillfredsställa sina själviska begär. De strävar inte efter livet och inte heller strävar de efter att fullkomnas. De försöker bara få Guds dag att komma tidigare så att deras vackra dröm kan bli verklighet och deras överdådiga önskningar kan uppfyllas. Den sortens människa är inte praktisk – hon är en människa med ett felaktigt perspektiv. Strävan efter sanningen är grunden för människans tro på Gud. Om människor inte strävar efter att träda in i livet, om de inte försöker tillfredsställa Gud, då kommer de att bli föremål för bestraffning. De som kommer att straffas är de som inte har åtnjutit den Helige Andes verk under Guds tid av verk.

Utdrag ur ”Du bör bevara din hängivenhet för Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 468)

Hur bör människor samarbeta med Gud under det här stadiet av hans verk? Gud håller för närvarande på att pröva människor. Han yttrar inte ett ord, han döljer sig och kontaktar inte människor direkt. Utifrån ser det ut som om han inte verkar, men sanningen är den att han fortfarande verkar inuti människan. Alla som strävar efter att träda in i livet har en vision för sin strävan i livet, och de har inga tvivel även om de inte förstår Guds verk till fullo. Mitt i prövningarna, även om du inte vet vad Gud vill göra och vad för verk han vill uträtta, ska du veta att Guds avsikter för människan alltid är goda. Om du strävar efter honom med ett sant hjärta kommer han aldrig att lämna dig och till slut kommer han med säkerhet att fullkomna dig och föra människor till ett lämpligt slutmål. Oavsett hur Gud för närvarande prövar människorna, kommer det en dag då han förser människor med ett lämpligt utfall och ger dem det straff de är värda utifrån vad de har gjort. Gud kommer inte att leda folk till en viss punkt och sedan bara förkasta dem och strunta i dem. Han är nämligen en trofast Gud. I det här stadiet utför den Helige Ande förfiningsverket. Han förfinar varenda människa. På den tiden då verkets steg utgjordes av dödens prövning och tuktans prövning var förfiningen helt och hållet en förfining genom ord. För att människor ska kunna uppleva Guds verk måste de först förstå hans nuvarande verk och förstå hur mänskligheten borde samarbeta. Det här är något som alla bör förstå. Det spelar ingen roll vad Gud gör – oavsett om det är förfining eller om han inte talar, så stämmer inte alla steg i Guds verk överens med mänsklighetens uppfattningar. Alla bryter de sönder och bryter igenom människors föreställningar. Detta är hans verk. Men eftersom Guds verk har nått ett visst stadium måste du tro att han inte kommer att ta död på hela mänskligheten under några omständigheter. Han ger både löften och välsignelser till mänskligheten, och alla de som strävar efter honom kommer att kunna få hans välsignelse, medan de som inte gör det kommer att bli utkastade av Gud. Detta beror på din strävan. Oavsett vad så måste du tro på att när Guds verk är fullbordat kommer varenda människa att ha ett passande slutmål. Gud har försett mänskligheten med vackra önskningar, men om de inte strävar kan de inte uppfylla dem. Du bör kunna se detta nu – Guds förfining och tuktan av människor är hans verk, men människorna måste hela tiden sträva efter att ändra sitt sinnelag. I din praktiska erfarenhet måste du först kunna äta och dricka Guds ord; du måste finna vad du bör träda in i och hitta dina tillkortakommanden i hans ord, söka inträde i din praktiska upplevelse och ta den del av Guds ord som bör omsättas i praktisk handling och försöka att praktisera den. Att äta och dricka Guds ord är en sida – kyrkans liv måste också upprätthållas, du måste ha ett normalt andligt liv och kunna överlämna alla dina nuvarande tillstånd till Gud. Oavsett hur hans verk förändras så bör ditt andliga liv förbli normalt. Ett andligt liv kan upprätthålla ditt rätta inträde. Oavsett vad Gud gör så bör du fortsätta ditt andliga liv utan avbrott och fullgöra din plikt. Detta är vad människor borde göra. Alltsamman är den Helige Andes verk, men för dem med en normal beskaffenhet handlar det om att fullkomnas. För dem med en onormal beskaffenhet är det en prövning. I det nuvarande stadiet av den Helige Andes förfiningsverk säger en del människor att Guds verk är så stort och att människor är i stort behov av förfining, för annars kommer deras mognad att vara för liten och de kommer inte att ha någon möjlighet att få del av Guds vilja. Men för dem som har en beskaffenhet som inte är god blir det en anledning att inte sträva efter Gud och en anledning att inte delta i sammankomster eller äta och dricka Guds ord. I Guds verk måste människor — oavsett vad han gör eller förändrar — åtminstone upprätthålla ett normalt andligt liv. Du har kanske inte varit slapp i det här nuvarande stadiet av ditt andliga liv, men trots det har du inte vunnit mycket; du har inte skördat särskilt mycket. Under sådana omständigheter måste du ändå följa reglerna: du måste hålla fast vid dessa regler så att du inte lider förluster i ditt liv och så att du uppfyller Guds vilja. Om ditt andliga liv inte är normalt kan du inte förstå Guds nuvarande verk: du tycker alltid att det är totalt oförenligt med dina egna uppfattningar och du vill följa honom men saknar en inre drivkraft. Så oavsett vad Gud för närvarande gör så måste människor samarbeta. Om människor inte samarbetar, kan den Helige Ande inte göra sitt verk, och om människor inte är villiga att samarbeta, kan de knappast vinna den Helige Andes verk. Om du vill att den Helige Ande ska verka i ditt inre och om du vill vinna Guds godkännande, måste du upprätthålla din ursprungliga hängivenhet inför Guds ansikte. Det är nu inte nödvändigt att du har en djupare förståelse, en mer avancerad teori eller fler ting – allt som krävs är att du står fast vid Guds ord på den ursprungliga grunden. Om människor inte samarbetar med Gud och inte strävar efter djupare inträde kommer Gud att ta ifrån dem det som de en gång hade. Inombords är människor alltid giriga efter välbefinnande och njuter hellre av vad som redan finns till hands. De vill få Guds löften utan att betala något pris alls. Det här är de överdådiga tankar som mänskligheten bär inom sig. Att vinna livet självt utan att betala något pris – har något någonsin varit så enkelt? När människor tror på Gud och försöker träda in i livet och försöker förändra sitt sinnelag måste de betala ett pris och uppnå ett tillstånd där de alltid kommer att följa Gud oavsett vad han gör. Detta är något som människor måste göra. Även om du har som regel att följa allt det här, så måste du hålla fast vid det, och oavsett hur stor prövningen är så får du inte släppa taget om din normala Gudsrelation. Du ska kunna be, upprätthålla ditt kyrkoliv och vistas hos bröder och systrar. När Gud prövar dig ska du ändå söka sanningen. Det här är det minsta möjliga som krävs för ett andligt liv. Att använda all din kraft till att alltid ha ett hjärta som söker och strävar efter att samarbeta — är detta görligt? På denna grund kommer omdöme och inträde i verkligheten att vara något du kan uppnå. Det är lätt att acceptera Guds ord när ditt eget tillstånd är normalt, det känns inte svårt att praktisera sanningen och du känner att Guds verk är stort. Men om din beskaffenhet är dålig spelar det ingen roll hur stort Guds verk är eller hur vackert någon talar — du bryr dig inte om det. När en persons beskaffenhet inte är normal kan Gud inte verka i honom och han kan inte uppnå några förändringar i sitt sinnelag.

Utdrag ur ”Du bör bevara din hängivenhet för Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 469)

Om människor inte har någon förtröstan är det inte lätt att fortsätta på den här vägen. Nu kan alla se att Guds verk inte alls stämmer överens med folks uppfattningar. Gud har gjort så mycket verk och talat så många ord som strider helt och hållet mot människans uppfattningar. Därför måste människor ha förtröstan och viljestyrka nog för att kunna stå fast vid vad de redan har sett och vad de har vunnit genom sina erfarenheter. Oavsett vad Gud gör i människor så måste de hålla fast vid vad de själva äger, vara uppriktiga inför Gud och förbli honom hängivna till det yttersta slutet. Detta är mänsklighetens plikt. Människor måste hålla fast vid det som de bör göra. Tro på Gud kräver lydnad mot honom och erfarenhet av hans verk. Gud har uträttat så mycket verk — det kan sägas att för människorna handlar allt om fullkomlighet, om förfining och, i än högre grad, om tuktan. Inte ett enda steg av Guds verk har stämt överens med mänskliga föreställningar; vad människor har åtnjutit är Guds stränga ord. När Gud kommer ska människor glädjas åt hans majestät och hans vrede, men hur stränga hans ord än är så kommer han för att frälsa mänskligheten och fullkomna den. Som skapade varelser bör människorna fullgöra de plikter som de bör fullgöra och vittna om Gud mitt under förfiningen. I varje prövning bör de stå fast vid det vittnesbörd de bör avge och avge ett rungande vittnesbörd om Gud. Detta är en segrare. Oavsett hur Gud förfinar dig förblir du full av tillförsikt och förlorar aldrig din förtröstan på Gud. Du gör vad människan ska göra. Det här är vad Gud kräver av människan och människans hjärta bör vara i stånd att helt och hållet återvända till honom och vända sig till honom i varje enskilt ögonblick. Detta är en segrare. De som Gud kallar segrare är de som fortfarande kan vittna, bevara sin tillförsikt och sin hängivenhet för Gud när de befinner sig under Satans inflytande och under Satans belägring, det vill säga omslutna av mörkrets krafter. Om du kan bevara ett rent hjärta och din äkta kärlek till Gud oavsett allt, då står du som vittne inför Gud och detta är vad Gud menar med att vara en segrare. Om din strävan är utomordentlig när Gud välsignar dig men du drar dig tillbaka utan hans välsignelser, är det renhet? Eftersom du är säker på att den här vägen är sann måste du följa den till slutet; du måste förbli hängiven Gud. Eftersom du har sett att Gud själv har kommit till jorden för att fullkomna dig, bör du ge ditt hjärta helt till honom. Vad han än gör — även om han bestämmer en ofördelaktig utgång för dig vid det yttersta slutet — kan du ändå följa honom. Det är att bevara din renhet inför Gud. Att bära fram en helig andlig kropp och en ren oskuld som offer till Gud är att bevara ett uppriktigt hjärta inför Gud. För mänskligheten är ärlighet renhet och att kunna vara ärlig mot Gud att bevara sin renhet. Detta är vad du bör praktisera. När du bör be, ska du be; när du bör samlas i gemenskap, ska du göra det; när du bör sjunga psalmer, ska du sjunga psalmer; och när du bör försaka köttet, ska du försaka köttet. När du utför din plikt ska du inte slarva dig igenom den; när du möter prövningar ska du stå fast. Detta är hängivenhet för Gud. Om du inte vidhåller vad människor bör göra, då har alla dina tidigare lidanden och beslut varit förgäves.

Utdrag ur ”Du bör bevara din hängivenhet för Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 470)

För varje steg i Guds verk finns det ett sätt som människor bör samarbeta på. Gud förädlar människor så att de känner tillit under de pågående förädlingarna. Gud fullkomnar människor så att de litar på att de ska bli fullkomnade av Gud och är villiga att acceptera hans förädlingar och att bli åtgärdade och beskurna av Gud. Guds Ande verkar i människor för att ge dem upplysning och ljus, och för att få dem att samarbeta med honom och praktisera. Gud talar inte medan förädlingar pågår. Han låter inte höra sin röst, men arbetet som människan har att utföra finns ändå. Du bör hålla fast vid det du redan har, du bör fortfarande kunna be till Gud, vara nära Gud och vittna inför Gud; på så sätt kommer du att fullgöra din plikt. Det bör framgå klart för er av Guds verk att hans prövningar av människors förtröstan och kärlek kräver att de ber mer till honom och att de avnjuter Guds ord inför honom oftare. Om Gud upplyser dig och får dig att förstå hans vilja, men du inte omsätter den i praktiken över huvud taget, då kommer du inte att vinna något. När du omsätter Guds ord i praktiken ska du fortfarande vara i stånd att be till honom, och när du avnjuter hans ord ska du alltid söka framför honom och ha fullt förtroende för honom utan att vara missmodig eller kall. Dessa som inte omsätter Guds ord i praktisk handling är fulla av energi under sammankomsterna, men försjunker i mörker när de återvänder hem. Det finns en del som inte ens vill komma samman. Därför måste du se klart vad det är för plikt som människor bör fullgöra. Du kanske inte vet vad Guds vilja egentligen är, men du kan göra din plikt, du kan be när du ska, du kan omsätta sanningen i praktiken när du ska och du kan göra vad människor bör göra. Du kan hålla fast vid din ursprungliga vision. På så sätt kommer du att vara bättre i stånd att acceptera nästa steg i Guds verk. Det är ett problem om du inte söker när Gud verkar på ett dolt sätt. När han talar och predikar under sammankomsterna lyssnar du ivrigt, men när han inte talar tappar du energin och drar dig tillbaka. Vad är det för sorts människa som gör på det viset? Det är en människa som bara följer med strömmen. En människa som varken har ståndpunkt, vittnesbörd eller vision! De flesta människor är sådana. Om du fortsätter på den vägen kommer du, när du en dag drabbas av en svår prövning, att försjunka i bestraffning. Det är mycket viktigt för Guds fullkomnande av människor att man har en fast hållning. Om du inte tvivlar på ett enda steg i Guds verk uppfyller du människans plikt. Då håller du uppriktigt fast vid det som Gud har fått dig att omsätta i praktiken, du minns Guds förmaningar och oavsett vad han gör nu glömmer du inte hans förmaningar, tvivlar inte på hans verk, bevarar din hållning, håller fast vid ditt vittnesbörd och vinner seger för varje steg på vägen — och i slutänden kommer Gud att fullkomna dig till en segrare. Om du kan stå fast genom varje steg i Guds prövningar och fortsätta att stå fast ända till slutet, är du en segrare och en människa som fullkomnats av Gud. Om du inte kan stå fast under dina prövningar i dag kommer det att bli ännu svårare i framtiden. Om du bara utsätts för en smula obetydligt lidande och inte strävar efter sanningen, kommer du inte att vinna något i slutet. Du kommer att vara tomhänt. Det finns en del människor som ger upp sin strävan när de ser att Gud inte talar och deras hjärta blir ofokuserat. Är inte sådana personer dårar? Den sortens människor saknar verklighet. När Gud talar är de alltid väldigt aktiva, fullt sysselsatta och entusiastiska på utsidan, men nu när han inte talar söker de inte längre. Den sortens människa saknar framtid. Under förädlingar måste du träda in med en positiv inställning och lära dig de läxor du bör lära dig. När du ber till Gud och läser hans ord ska du jämföra ditt eget tillstånd med det, upptäcka dina brister och inse att du har så mycket att lära. Ju mer uppriktigt du söker medan förädlingarna pågår, desto mer kommer du att upptäcka att du inte räcker till. När du upplever förädlingar stöter du på många problem; du kan inte se dem klart, du klagar, du röjer ditt eget kött — det är bara på det viset du kan upptäcka att du har alldeles för många fördärvade böjelser i dig.

Utdrag ur ”Du bör bevara din hängivenhet för Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 471)

Guds verk i de sista dagarna kräver en enorm tillit — det kräver en förtröstan ännu större än Jobs. Utan förtröstan kommer inte människor att kunna fortsätta att vinna erfarenhet och kommer inte att kunna fullkomnas av Gud. Den dag det kommer stora prövningar, kommer en del människor att lämna den här kyrkan och andra kommer att lämna den där kyrkan. Det kommer att finnas några som tidigare lyckats ganska bra i sin strävan, och det är oklart varför de inte tror längre. Det kommer att hända mycket och du kommer inte att veta vad som pågår och Gud kommer inte att visa några tecken eller underverk eller göra något övernaturligt. Syftet är att se om du kan stå fast — Gud använder fakta för att förädla människor. Du har inte lidit mycket än. I framtiden, när det kommer svåra prövningar, kommer varenda människa i kyrkan på vissa platser att lämna den, och personer du har kommit mycket bra överens med kommer att ge sig av och överge sin tro. Kommer du att kunna stå fast då? De prövningar du har ställts inför har varit mycket små och du har antagligen knappt kunnat uthärda dem. Det här steget innefattar förädlingar och fullkomning enbart genom ord. I nästa steg kommer fakta att komma över dig för att förädla dig och då kommer du att hamna mitt i riskzonen. Så snart det blir riktigt allvarligt kommer Gud att råda dig att skynda dig och ge dig av och religiösa människor kommer att försöka fånga in dig. Syftet är att se om du kan fortsätta på vägen. Allt det här är prövningar. De nuvarande prövningarna är små, men det kommer en dag när det finns föräldrar i hemmet som inte längre tror och det finns barn i hemmet som inte längre tror. Kommer du att kunna fortsätta då? Ju längre framåt du går, desto svårare blir dina prövningar. Gud utför sitt verk med att förädla människor allt efter deras behov och mognad. Under det stadium då Gud fullkomnar mänskligheten kommer inte antalet människor att kunna fortsätta öka — det kommer bara att minska. Det är enbart genom dessa förädlingar som människor kan fullkomnas. Att åtgärdas, fostras, testas, tuktas och förbannas — kan du stå ut med allt det här? När du ser en kyrka med särskilt bra förhållanden, där alla systrar och bröder söker med stor energi, känner du dig också uppmuntrad. När den dagen kommer då alla har gett sig av, då vissa inte längre tror medan andra har gett sig av för att göra affärer eller gifta sig och åter några har anslutit sig till religionen, kommer du att kunna stå fast då? Kommer du att kunna förbli opåverkad inombords? Guds fullkomnande av mänskligheten är inte någon enkel sak! Han använder sig av många sätt för att förädla människor. Människor ser de här sätten som metoder, men enligt Guds ursprungliga avsikt är de inte alls några metoder utan fakta. I slutänden, när han har förädlat människor till en viss grad och de inte längre har några klagomål kommer det här stadiet av hans verk att vara fullbordat. Den Helige Andes stora verk är att fullkomna dig och när Gud inte verkar och döljer sig själv är det i ännu högre grad i syfte att fullkomna dig. På det här viset kan man i synnerhet se om människor hyser kärlek till Gud och om de har sann förtröstan på honom. När Gud talar tydligt behöver du inte söka; det är först när han är dold som du behöver söka och känna dig fram. Du bör vara i stånd att fullgöra en skapad varelses uppgift och oavsett vad det framtida utfallet och slutmålet må bli bör du kunna sträva efter kunskap och kärlek till Gud under de år du lever, och oavsett hur Gud behandlar dig bör du kunna låta bli att klaga. Det finns ett villkor för den Helige Andes verk i människor. De kan bara få den Helige Andes verk så länge de törstar och söker och inte är halvhjärtade eller tveksamma när det gäller Guds handlingar, och så länge de ständigt kan hålla fast vid sin plikt. Vad som krävs av mänskligheten i varje steg av Guds verk är en enorm förtroende och sökande inför Gud ‒ det är bara genom erfarenhet som människor kan upptäcka hur älskvärd Gud är och hur den Helige Ande verkar i människor. Om du inte upplever, om du inte känner dig fram genom upplevelsen, och om du inte söker, kommer du inte att vinna något. Du måste känna dig fram genom dina erfarenheter, och endast genom erfarenheterna kan du se Guds handlingar och förstå hans förunderlighet och outgrundlighet.

Utdrag ur ”Du bör bevara din hängivenhet för Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 473)

Ni måste komma ihåg att dessa ord nu har uttalats: Senare kommer ni att genomgå större vedermöda och större lidande! Att bli fullkomlig är inte en simpel eller enkel sak. Ni måste åtminstone besitta Jobs tro eller kanske en ännu större tro än hans. Ni bör veta att dessa prövningar kommer att vara större än Jobs prövningar och att ni fortfarande måste genomgå långsiktig tuktan. Är det en enkel sak? Om er kaliber inte kan förbättras, er förmåga till förståelse är bristfällig och ni vet alltför lite, då kommer ni inte att ha något vittnesbörd vid den tiden, utan ni kommer att bli ett skämt, en leksak för Satan. Om ni inte kan hålla fast vid era nuvarande syner har ni ingen grundval alls och i framtiden kommer ni att kasseras! Det finns inte någon del av vägen som är lätt att vandra, så ta inte lätt på det här. Överväg nu detta noga och gör förberedelser för hur ni ska vandra den sista sträckan av vägen. Detta är den väg som man måste ta i framtiden och alla människor måste ta den. Ni kan inte låta denna nuvarande förståelse gå in i ena örat och ut genom det andra, och tro inte att allt det jag säger till er är slöseri med tid. Dagen kommer då ni ska tillämpa allt detta till något gott; ord kan inte uttalas förgäves. Det är hög tid att utrusta er; det är dags att bana väg för framtiden. Ni bör bereda vägen som ni senare ska vandra; ni bör vara oroliga och bekymrade över hur ni kommer att kunna stå fasta vid ett senare tillfälle och förbereda er väl för er framtida väg. Var inte glupska och lata! Ni måste göra absolut allt ni kan för att bäst utnyttja er tid till att vinna allt ni behöver. Jag ger er allt, så att ni kan förstå. Ni har sett med era egna ögon att jag på mindre än tre år har sagt så många saker och utfört så mycket arbete. En aspekt av att verka på det här sättet kommer sig av att människor saknar så mycket och en annan aspekt kommer sig av att tiden är för kort och att det inte får bli ytterligare förseningar. Utifrån det sätt som ni föreställer er det är det för långsamt, så hur länge måste jag slå följe med er? Om ni ville att jag slog följe med er tills jag är gammal och grå skulle det vara omöjligt! Det är nödvändigt att åstadkomma människor som är fullständigt klara inuti sig själva och de kan då bära vittnesbörd och användas. Är inte det alltför långsamt? Genom att genomgå större vedermöda kommer äkta förståelse att åstadkommas inom alla människor. Det här är verkets steg. När ni fullständigt förstår de visioner vi delar gemenskap kring idag och ni åstadkommer en äkta mognad kommer de inte att övermanna er, oavsett vilka svårigheter ni genomgår i framtiden – ni kommer att kunna motstå dem. När jag har slutfört detta sista steg av verket och jag har yttrat de sista orden, kommer människor i framtiden att behöva vandra sin egen väg. Detta kommer att uppfylla de ord som har sagts förut: Den Helige Ande har ett uppdrag för varje enskild person och verk att utföra i varje enskild person. I framtiden kommer alla att vandra den väg som de bör ta, ledda av den Helige Ande. Vem kommer att kunna ta hand om dem när de genomgår vedermödan? Varje individ har sitt eget lidande och var och en har sin egen mognad. Ingens mognad är densamma som någon annans. Män kommer inte att ta hand om sina hustrur och föräldrar kommer inte att ta hand om sina barn; ingen kommer att kunna ta hand om någon annan. Det är inte som nu; ömsesidig omsorg och stöd är fortfarande möjligt. Det kommer att komma en tid då varje sorts människa avslöjas. Med andra ord, när Gud slår ned herden kommer fåren i flocken att skingras och vid den tiden kommer ni inte att ha någon sann ledare. Folk kommer att delas upp; det kommer inte att vara som nu, när ni kan samlas som en församling. Senare kommer de som inte har den Helige Andes verk att visa sin sanna form. Män kommer att förråda sina hustrur och hustrur sina makar, barn kommer att förråda sina föräldrar, föräldrar sina barn – det mänskliga hjärtat är oförutsägbart! Allt man kan göra är att hålla fast vid vad man hars och vandra den sista sträckan av vägen på ett bra sätt. Just nu ser ni inte detta klart och ni är alla närsynta. Det är inte en lätt sak att framgångsrikt genomgå detta steg av verket.

Utdrag ur ”Hur du bör vandra den sista sträckan av vägen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 474)

De flesta människor tror på Gud för sitt framtida slutmåls skull eller för stundens nöje. De som inte har genomgått några åtgärder tror på Gud för att få träda in i himlen, för att få belöningar. De tror inte på Gud för att bli fullkomliggjorda eller för att göra vad som är deras plikt i egenskap av Guds skapelser. De flesta människor tror alltså inte på Gud i syfte att fullgöra sina skyldigheter eller för att göra sin plikt. Det är sällan folk tror på Gud för att få leva ett meningsfullt liv, och ingen menar att eftersom människan lever så ska hon älska Gud därför att det är himlens lag och jordens princip att göra det, och därför att det är människans naturliga kall. Så även om alla människor strävar efter sina egna mål, är målsättningen för deras strävan liksom deras motivation densamma, och inte bara det, utan för de flesta av dem är föremålen för deras dyrkan i stort sett desamma. Under de senaste tusentals åren har många troende dött, och många har dött och fötts igen. Det är inte bara en eller två individer som söker efter Gud, och inte ens ett eller två tusen, och likväl strävar de flesta av dessa människor för sina egna utsikters eller strålande framtidshopps skull. De som är hängivna Kristus är sällsynta. Många hängivna troende har ändå dött insnärjda i sina egna nät, och antalet människor som har varit segerrika är dessutom ynkligt litet. Än idag vet de inte varför folk misslyckas eller vad som är hemligheten med deras seger. De som är fullt upptagna med att söka efter Kristus har ännu inte upplevt sitt ögonblick av plötslig insikt; de har inte gått till botten med dessa hemligheter därför att de helt enkelt inte vet. Fastän de anstränger sig flitigt i sin strävan går de inte framgångens väg utan samma misslyckandets väg som deras föregångare en gång gick. Innebär inte det att hur mycket de än söker så går de den väg som leder till mörker? Är det inte bitter frukt de skördar? Det är svårt nog att förutsäga om de människor som försöker efterlikna dessa som lyckades i gångna tider slutligen kommer att möta framgång eller olycka. Hur mycket sämre är då inte oddsen för de människor som söker genom att gå i deras fotspår som misslyckades? Löper de inte ännu större risk att misslyckas? Vad har den väg de vandrar för värde? Ödslar de inte bort sin tid? Oavsett om folk lyckas eller misslyckas i sin strävan finns det kort sagt en anledning till att de gör det, och det är inte så att deras framgång eller misslyckade bestäms av att de söker precis som de behagar.

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 475)

Det mest grundläggande kravet när det gäller människans tro på Gud är att hon har ett uppriktigt hjärta och att hon engagerar sig fullkomligt och verkligen lyder. Vad som är svårast för människan är att ge hela sitt liv i utbyte mot sann tro, som kan göra det möjligt för henne att vinna hela sanningen och fullgöra sin plikt som en Guds skapelse. Detta är vad som är ouppnåeligt för dem som misslyckas, och det är ännu mer ouppnåeligt för dessa som inte kan finna Kristus. Eftersom människan inte är bra på att hänge sig helt och hållet åt Gud, eftersom hon inte är villig att göra sin plikt gentemot Skaparen, eftersom hon har sett sanningen men undviker den och går sin egen väg, eftersom hon alltid söker genom att gå samma väg som dessa som misslyckats, eftersom hon alltid trotsar himlen, misslyckas hon alltid, låter sig alltid luras av Satans knep och snärjs i sitt eget nät. Eftersom människan inte känner Kristus, eftersom hon inte är expert på att förstå och uppleva sanningen, eftersom hon är alltför vördnadsfull mot Paulus och alltför lysten på himlen, eftersom hon alltid kräver att Kristus ska lyda henne och kommenderar Gud, är dessa stora personligheter och dessa som har upplevt världens växlingar fortfarande dödliga och dör fortfarande mitt under Guds pågående tuktan. Det enda jag kan säga om sådana människor är att de dör en tragisk död och att konsekvensen för dem – deras död – inte är utan berättigande. Är inte deras misslyckande ännu mer oacceptabelt för himlens lag? Sanningen kommer från människans värld, men sanningen bland människorna förs vidare av Kristus. Den har sitt ursprung i Kristus, alltså i Gud själv, och detta är något som människan inte är kapabel till. Men Kristus skänker bara sanningen; han kommer inte för att besluta om människan ska nå framgång i sin strävan efter sanningen. Därav följer alltså att framgång eller misslyckande i sanningen beror helt och hållet på människans strävan. Huruvida hon lyckas eller misslyckas i sanningen har aldrig haft något med Kristus att göra utan avgörs tvärtom av hennes strävan. Man kan inte lasta Gud för människans slutliga öde och hennes framgång eller misslyckande, så att det bli Gud själv som bär skulden för det, för det här är inte något som berör Gud själv utan det är direkt relaterat till den plikt som Guds skapelser har att göra. De flesta människor har lite kunskap om Paulus och Petrus strävan och slutmål, och likväl känner folk inte till mer än Petrus och Paulus slutliga öde och vet inget om hemligheten bakom Petrus framgångar eller de bristfälligheter som ledde till Paulus misslyckande. Så om ni är fullkomligt oförmögna att genomskåda själva kärnan i deras strävan, då kommer de flesta av er ändå att misslyckas i er egen strävan, och även om några få av er kommer att lyckas kommer de ändå inte att vara Petrus jämlikar. Om vägen för din strävan är den rätta, då har du hopp om framgång: om den väg du går i din strävan efter sanningen är fel väg, då kommer du aldrig att kunna nå framgång utan kommer att gå samma öde till mötes som Paulus.

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 476)

Petrus var en människa som blev fullkomliggjord. Först efter att ha vunnit en ren kärlek till Gud genom att uppleva tuktan och dom blev han tillfullo fullkomliggjord; den väg han gick var vägen till fullkomning. Petrus gick alltså den rätta vägen från första början, och hans motivation för att tro på Gud var den rätta. Därför blev han fullkomliggjord och han vandrade på en ny väg* som människan aldrig tidigare beträtt. Men den väg som Paulus hade gått sedan begynnelsen var en väg av motstånd mot Kristus, och det var enbart på grund av att den helige Ande önskade använda honom i sitt verk och dra nytta av hans begåvning och alla hans meriter som han arbetade för Kristus i flera decennier. Han var bara en person som användes av den helige Ande, och han användes inte på grund av att Jesus såg positivt på hans mänsklighet, utan på grund av sin begåvning. Han kunde arbeta för Jesus därför att han slogs till marken, inte därför att han gärna gjorde det. Han kunde utföra detta arbete tack vare den helige Andes upplysning och vägledning, och det arbete han utförde representerade inte på något vis hans strävan eller hans mänsklighet. Paulus verk var en tjänares verk – han arbetade alltså som en apostel. Men Petrus var annorlunda: Han bedrev också en del verksamhet; den var inte lika omfattande som Paulus verksamhet, men han verkade aktivt samtidigt som han arbetade på sitt eget inträde, och hans verksamhet skilde sig från den som Paulus bedrev. Petrus arbete innebar att han gjorde det som en Guds skapelse är förpliktad att göra. Han var inte verksam som apostel, utan han arbetade medan han strävade efter kärleken till Gud. Även Paulus arbete omfattade hans personliga strävan. Han strävade inte av något annat skäl än sina förhoppningar för framtiden och sin önskan om ett bra slutmål. Han accepterade ingen förädling under sin verksamhet, och inte heller beskärning och hantering. Han trodde att om bara det arbete han utförde tillfredsställde Guds önskemål, och allt han gjorde behagade Gud, så väntade honom en belöning till slut. Hans verksamhet rymde inga personliga upplevelser – alltsamman var ett självändamål och det utfördes inte under en samtidig strävan efter förändring. Hela hans verksamhet var en affärsuppgörelse, där fanns inget av den plikt eller underkastelse som åligger en Guds skapelse. Paulus gamla sinnelag genomgick ingen förändring under hans verksamhet. Hans arbete handlade bara om att tjäna andra och kunde inte åstadkomma förändringar i hans sinnelag. Paulus började bedriva sin verksamhet omedelbart utan att vare sig ha fullkomnats eller åtgärdats och vad som drev honom var lönen. Petrus var annorlunda: Han var en människa som beskurits, åtgärdats och förädlats. Målet och drivkraften bakom Petrus arbete skilde sig diametralt från Paulus. Även om Petrus inte bedrev så omfattande verksamhet, genomgick hans sinnelag många förändringar och vad han eftersträvade var sanningen och verklig förändring. Han arbetade inte bara för arbetets egen skull. Även om Paulus arbetade mycket var alltsamman den helige Andes verk, och även om Paulus samarbetade i denna verksamhet upplevde han den inte. Att Petrus arbetade mycket mindre berodde enbart på att den helige Ande inte arbetade så mycket genom honom. Det var inte omfattningen av deras verksamhet som avgjorde huruvida de fulländades; en av dem strävade i syfte att bli belönad, medan den andra gjorde det i syfte att uppnå en total kärlek till Gud och fullgöra sin plikt som en Guds skapelse, och han gjorde det i så hög grad att han kunde leva ut en härlig gestalt i syfte att uppfylla Guds önskan. De var olika till sitt yttre och även deras inre väsen skilde sig. Man kan inte avgöra vem av dem som fullkomnades genom att se på hur mycket de arbetade. Petrus strävade efter att leva ut sinnebilden av en som älskar Gud, att bli någon som lydde Gud, att bli någon som accepterade att åtgärdas och beskäras, och att bli någon som fullgjorde sin plikt som en Guds skapelse. Han kunde viga sig åt Gud, lägga hela sin person i Guds händer och lyda honom intill döden. Det var vad han beslutat sig för att göra och det var också vad han gjorde. Det här är den grundläggande orsaken till att hans slut blev ett annat än Paulus. Det verk som den helige Ande utförde i Petrus var att göra honom fullkomlig, och det verk som den helige Ande utförde i Paulus var att använda honom. Orsaken var att de hade olika natur och olika uppfattning om strävan. Den helige Ande var verksam i båda. Petrus tillämpade detta verk på sig själv och lät även andra få del av det; Paulus försåg däremot andra med hela den helige Andes verk och fick inte själv ut något av det. Därför var förändringarna i Paulus nästan obefintliga även sedan han erfarit den helige Andes verk under så många år. Han var fortfarande kvar nästan helt i sitt naturliga tillstånd och han var fortfarande samma Paulus som förr. Enda skillnaden var att han efter att ha utstått många års strapatsrik verksamhet hade lärt sig att ”arbeta” och lärt sig att hålla ut, men hans gamla natur – hans synnerligen tävlingsinriktade och vinningslystna natur – fanns kvar. Fastän han arbetat så många år var han inte medveten om sitt fördärvade sinnelag. Han hade inte gjort sig av med sitt gamla sinnelag och det syntes tydligt i hans verksamhet. Han hade bara fått mer arbetserfarenhet, men enbart denna lilla erfarenhet kunde inte förändra honom och förändra hans syn på tillvaron eller vikten av hans strävan. Fastän han arbetade många år för Kristus och aldrig mer förföljde Herren Jesus, skedde det ingen förändring i hans hjärta vad gällde hans kunskap om Gud. Det betyder att han inte arbetade för att ägna sig helt åt Gud, utan tvärtom drevs han att arbeta för sin framtida slutmåls skull. I början förföljde han nämligen Kristus och underkastade sig inte Kristus; han var till sin natur en rebell som medvetet satte sig upp mot Kristus och inte hade någon kunskap om den helige Andes verk. När hans verksamhet närmade sig sitt slut hade han fortfarande ingen kännedom om den helige Andes arbete, utan handlade bara på eget initiativ enligt sin egen karaktär utan att bry sig det minsta om den helige Andes vilja. Därför var hans natur fientligt inställd till Kristus och lydde inte sanningen. Hur skulle en sådan person, som hade övergetts av den helige Andes verk, som inte kände till den helige Andes verk och som dessutom motarbetade Kristus, kunna bli frälst? Huruvida människan kan bli frälst beror inte på hur mycket arbete hon utför eller hur mycket hon engagerar sig, utan av huruvida hon känner till den helige Andes verk, huruvida hon kan omsätta sanningen i praktiken och huruvida hennes åsikter angående strävan stämmer med sanningen.

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 477)

Även om naturliga uppenbarelser ägde rum efter det att Petrus börjat följa Jesus, var han ända från första början till sin natur en människa som var villig att underkasta sig den helige Ande och söka efter Kristus. Hans lydnad mot den helige Ande var äkta: Han var inte ute efter pengar och berömmelse, utan han drevs av lydnad mot sanningen. Även om Petrus vid tre tillfällen förnekade att han kände Kristus, och även om han frestade Herren Jesus, hade dessa obetydliga mänskliga svagheter inget med hans natur att göra, de påverkade inte hans framtida strävan och kan inte ses som något övertygande bevis för att hans frestande av Jesus var en antikrists handling. Normal mänsklig svaghet är något alla världens människor delar – förväntar du dig att Petrus skulle vara annorlunda? Har inte folk vissa åsikter om Petrus på grund av att han gjorde flera dumma misstag? Och dyrkar inte folk Paulus på grund av allt arbete han gjorde och alla brev han skrev? Hur skulle människan kunna blicka in i människans innersta väsen? Visst kan väl de som verkligen har förnuft se något som är så obetydligt? Även om Petrus många år av smärtsamma upplevelser inte finns dokumenterade i Bibeln, är det inget bevis för att Petrus inte hade verkliga upplevelser eller att Petrus inte gjordes fullkomlig. Hur kan människan förstå Guds verk helt och fullt? Det var inte Jesus som personligen valde ut texterna i Bibeln, utan de sammanställdes av senare generationer. Innebär då inte det att allt som finns nedtecknat i Bibeln valdes ut med utgångspunkt från människors uppfattningar? Dessutom framgår det inte uttryckligen i breven hur Petrus och Paulus liv slutade, så människor bedömer Petrus och Paulus med utgångspunkt från sina egna uppfattningar och sina egna preferenser. Och eftersom Paulus uträttade så mycket, eftersom hans ”bidrag” var så stort, vann han massornas förtroende. Koncentrerar sig inte människan enbart på det ytligare? Hur skulle människan kunna blicka in och se människans innersta väsen? Och med tanke på att Paulus har varit föremål för dyrkan i tusentals år – vem skulle våga drista sig till att förneka hans insats? Petrus var bara en fiskare, så hur skulle hans bidrag kunna vara lika stort som Paulus? Om man ser till vad de bidrog med så borde Paulus ha blivit belönad snarare än Petrus, och det borde ha varit han som var bäst kvalificerad att vinna Guds gillande. Vem hade kunnat föreställa sig att Guds behandling av Paulus bara skulle innebära att han fick honom att arbeta med sina olika gåvor, medan han däremot gjorde Petrus fullkomlig. Det är absolut inte så att Herren Jesus hade gjort upp planer för Petrus och Paulus från allra första början. Tvärtom var det deras medfödda natur som avgjorde om de skulle fullkomnas eller sättas i arbete. Men vad folk ser är alltså bara människans synliga insatser, den väg hon strävar från början samt drivkraften bakom hennes strävan. Folk bedömer en människa utifrån sina åsikter, men en människas slutliga öde avgörs inte utifrån hennes yttre egenskaper. Därför säger jag att om den väg du tar från början är framgångens väg, och om din syn på strävan är den rätta från början, då är du som Petrus; om den väg du går är misslyckandets väg, då spelar det ingen roll vilket pris du betalar utan ditt slutliga öde blir ändå detsamma som Paulus. I vilket fall som helst är det inte din hängivenhet eller det pris du betalar som bestämmer ditt slutmål och huruvida du lyckas eller misslyckas, utan det avgörande är om den väg du söker är den rätta eller inte. Petrus och Paulus innersta väsen var olika, liksom deras målsättningar; det här kan ingen människa upptäcka, utan det är bara Gud som kan känna dem helt och fullt. Vad Gud ser är nämligen människans essens, medan människan själv inte vet någonting om sitt eget innersta väsen. Människan kan inte se en individs innersta väsen eller verkliga mognad, och följaktligen kan hon inte fastställa orsakerna till Paulus och Petrus misslyckande respektive framgång. Att de flesta dyrkar Paulus och inte Petrus beror på att Paulus användes för att verka offentligt, och denna verksamhet kan människan se och därför erkänner hon Paulus ”prestationer”. Petrus upplevelser är däremot osynliga för människan, och det han sökte är ouppnåeligt för människan, och därför är hon inte intresserad av Petrus.

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 478)

Petrus fullkomnades genom att uppleva hantering och förädling. Han sa: ”Jag måste alltid tillgodose Guds önskemål. Vad jag än gör strävar jag bara efter att uppfylla Guds önskan, och vare sig jag tuktas eller döms gör jag det ändå med glädje.” Petrus gav sitt allt till Gud och det enda syftet med hans arbete, ord och hela liv var att älska Gud. Han var en människa som strävade efter helighet och ju mer han upplevde desto mer växte den kärlek till Gud som han hyste djupt inne i sitt hjärta. Paulus gjorde däremot bara ett yttre arbete, och även om han också slet hårt gjorde han det för att nå ett bra resultat och få en belöning. Om han hade vetat att han inte skulle få någon belöning skulle han ha gett upp sin verksamhet. Det viktiga för Petrus var den sanna kärlek han hade i sitt hjärta och det som var genomförbart och kunde uppnås. Han brydde sig inte om huruvida han skulle få någon lön, utan huruvida hans sinnelag skulle kunna förändras. Det viktiga för Paulus var att arbeta ännu hårdare, det viktiga för honom var utåtriktat arbete och engagemang liksom de lärosatser som vanligt folk inte upplevde. Han var inte ett dugg intresserad av inre förändringar eller av att verkligen älska Gud. Petrus upplevelser syftade till att uppnå sann kärlek till Gud och sann kunskap om honom. De syftade till att skapa en närmare relation till Gud och ett praktiskt utlevande. Paulus gjorde sitt arbete därför att Jesus anförtrott honom det och för att få det han längtade efter, men det hade inget att göra med hans kunskap om sig själv och om Gud. Han arbetade uteslutande för att undgå tuktan och dom. Vad Petrus sökte var ren kärlek, och vad Paulus sökte var rättfärdighetens segerkrans. Petrus upplevde den helige Andes verk under många år och hade såväl praktisk kunskap om Kristus som en grundlig kunskap om sig själv. Och därför var hans kärlek till Gud ren. Många år av förädling hade lyft hans kunskap om Jesus och livet, hans kärlek var förbehållslös, en spontan kärlek, och han bad inte om något i gengäld och hoppades inte heller på några förmåner. Paulus arbetade i många år, men han besatt inte någon större kunskap om Kristus och hans kunskap om sig själv var också beklagansvärt liten. Han hyste helt enkelt inte någon kärlek till Kristus, och han utförde sitt arbete och löpte sitt lopp för att vinna den slutliga segerkransen. Vad han sökte var den finaste kransen, inte den renaste kärleken. Han sökte inte aktivt utan passivt; han gjorde inte sin plikt utan drevs framåt i sitt arbete sedan den helige Andes verk gripit tag i honom. Följaktligen visar inte hans verksamhet att han var en kvalificerad Guds skapelse; det var Petrus som var en kvalificerad Guds skapelse som gjorde vad som ålåg honom. Människan tänker att alla dessa som arbetar för Gud bör få en belöning, och det tas för givet att ju mer man bidrar med desto mer ska man vinna Guds gillande. Människans uppfattning är i själva verket affärsmässig och hon söker inte aktivt göra sin plikt som en Guds skapelse. För Gud är det så att ju mer folk söker att verkligen älska honom och lyda honom fullkomligt, vilket också innebär att de söker göra sin plikt som hans skapelser, desto mer kan de vinna hans gillande. Guds ståndpunkt är att kräva att människan återtar sin ursprungliga plikt och status. Människan är en varelse som skapats av Gud och därför ska hon inte överskrida sina befogenheter genom att ställa några som helst krav på Gud, utan enbart göra sin plikt som en Guds skapelse. Paulus och Petrus slutmål bestämdes utifrån huruvida de kunde göra sin plikt som Guds skapelser och inte utifrån storleken på deras insatser; deras slutmål bestämdes utifrån vad de sökte från början, inte utifrån hur mycket de arbetade eller hur andra människor bedömde dem. Att söka att aktivt göra sin plikt som en Guds skapelse är vägen till framgång; att söka den väg som består av sann kärlek till Gud är den mest rätta vägen; att söka förändra sitt gamla sinnelag och söka ren kärlek till Gud är vägen till framgång. Denna väg till framgång är den väg som innebär ett återtagande av den ursprungliga plikt och det ursprungliga framträdande som åligger en Guds skapelse. Det är återtagandets väg och det är även målsättningen för hela Guds verk från början till slut. Om människans strävan fläckas av personliga omåttliga krav och irrationella begär kommer inte effekten att bli några förändringar i människans sinnelag. Det här strider mot återtagningsarbetet. Det är definitivt inte något arbete som utförs av den helige Ande och därför står det klart att verksamhet av detta slag inte godkänns av Gud. Vad är det för mening med en strävan som inte är godkänd Gud?

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 479)

Det arbete som Paulus utförde visades upp för människan, men vad det gällde hur ren hans kärlek till Gud var och hur mycket han älskade Gud i sitt hjärtas djup så är det något människan inte kan se. Människan kan bara se det arbete han utförde, och av det vet man att han med säkerhet användes av den helige Ande. Följaktligen tänker människan att Paulus var bättre än Petrus, att hans verk var större i och med att han kunde sörja för församlingarna. Petrus såg bara till sina personliga upplevelser och vann inte mer än ett fåtal människor under sin tillfälliga verksamhet. Det finns bara ett fåtal mindre kända brev från honom, men vem vet hur stor kärleken till Gud var i djupet av hans hjärta? Paulus arbetade för Gud dag ut och dag in. Så länge det fanns arbete att göra gjorde han det. Han tänkte att på det viset skulle han kunna vinna kransen och behaga Gud, men han sökte inte efter möjligheter att förändra sig själv genom sin verksamhet. Allt i Petrus liv som inte uppfyllde Guds önskan fick honom att känna sig illa till mods. Om det inte tillfredsställde Guds önskan kände han sig ångerfull och letade efter ett lämpligt sätt att försöka behaga Guds hjärta. Även när det gällde de minsta och mest betydelselösa sidorna av hans liv krävde han av sig själv att han måste uppfylla Guds önskan. Han var inte mindre fordrande när det gällde sitt gamla sinnelag, och han var alltid rigorös i sina krav på sig själv att tränga djupare in i sanningen. Paulus var bara ute efter ytlig ryktbarhet och status. Han sökte briljera inför människor och försökte inte göra några djupare framsteg i sitt inträde i livet. Vad han intresserade sig för var lärosatser, inte verklighet. En del människor säger: ”Paulus arbetade så mycket för Gud – varför mindes inte Gud honom? Petrus arbetade bara lite för Gud och bidrog inte i någon större utsträckning till församlingarna, så varför blev han fullkomliggjord?” Petrus älskade Gud till en viss grad, vilket var vad Gud krävde; endast sådana människor bär vittnesbörd. Och Paulus då? Hur mycket älskade han Gud? Vet du? Varför arbetade Paulus? Och varför arbetade Petrus? Petrus gjorde inte så mycket, men vet du vad som fanns djupt inne i hans hjärta? Paulus arbete gick ut på att sörja för församlingarna och stötta församlingarna. Vad Petrus upplevde var förändringar i sitt livssinnelag; han upplevde kärleken till Gud. Nu när du vet skillnaderna i deras inre väsen kan du se vem som i sista änden verkligen trodde på Gud och vem som inte gjorde det. En av dem älskade verkligen Gud medan den andre inte gjorde det; en genomgick förändringar i sitt sinnelag och det gjorde inte den andre; en tjänade ödmjukt och uppmärksammades inte så lätt av folk, medan den andre dyrkades av människor och var en stor personlighet; en av dem sökte helighet, men det gjorde inte den andre och även om han inte var oren besatt han inte ren kärlek; den ene besatt sann mänsklighet, men inte den andre; den ene var fylld av känslan av att vara en Guds skapelse, men inte den andre. Detta är skillnaderna i Paulus och Petrus inre väsen. Den väg som Petrus gick var framgångens väg, som också var den väg som ledde till återtagande av normal mänsklighet och av den plikt som åligger en Guds skapelse. Petrus representerar alla dessa som är framgångsrika. Den väg Paulus gick var misslyckandets väg och han står för alla dessa som bara underkastar sig och offrar sig ytligt men inte hyser någon äkta kärlek till Gud. Paulus representerar alla dessa som inte äger sanningen. I sin tro på Gud sökte Petrus tillfredsställa Gud i alla avseenden och han försökte lyda allt som kom från Gud. Utan minsta klagan kunde han acceptera att tuktas och dömas liksom att förädlas, prövas och sakna mycket i sitt liv – inget av detta kunde förändra hans kärlek till Gud. Var inte detta den ultimata gudskärleken? Var inte detta att göra en Guds skapelses plikt? Vare sig det gäller tuktan, dom eller prövning så kan du alltid vara lydig intill döden, och det är vad en Guds skapelse har att uppnå, det är renheten i kärleken till Gud. Om människan kan uppnå detta är hon en kvalificerad Guds skapelse och det finns inget som uppfyller Skaparens önskan mer. Föreställ dig att du är kapabel att arbeta för Gud, men du lyder honom inte och du är oförmögen att verkligen älska honom. Inte nog med att du då inte har gjort din plikt som en Guds skapelse, utan dessutom kommer du att fördömas av Gud därför att du är en person som inte besitter sanningen, som är oförmögen att lyda Gud och som är olydig mot honom. Du bryr dig bara om att arbeta för Gud och är inte intresserad av att omsätta sanningen i praktisk handling eller att lära känna dig själv. Du varken förstår eller känner Skaparen, och du varken lyder eller älskar honom. Du är en människa som är olydig mot Gud av födseln, och Gud älskar inte sådana människor.

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 480)

Somliga människor säger: ”Paulus gjorde ett ofantligt stort arbete, och han tog på sig ett stort ansvar för församlingarna och bidrog med så mycket till dem. Paulus tretton brev vidmakthöll 2000 år av nådens tidsålder och överträffas bara av de fyra evangelierna. Vem kan jämföras med honom? Ingen kan uttolka Johannes uppenbarelse medan Paulus brev ger liv, och det arbete han utförde var till gagn för församlingarna. Vem förutom han hade kunnat åstadkomma något sådant? Och vad gjorde Petrus för arbete?” När människan värderar andra gör hon det med utgångspunkt från vad de bidragit med. När Gud värderar människan gör han det med utgångspunkt från hennes natur. Bland dessa som söker liv var Paulus en person som inte var medveten om sitt eget väsen. Han var sannerligen varken ödmjuk eller lydig och inte heller medveten om sitt eget väsen som stod i opposition till Gud. Han var alltså en människa som inte hade genomgått detaljerade upplevelser, en människa som inte omsatte sanningen i praktisk handling. Petrus var annorlunda. Han var medveten om sina brister, sina svagheter och sitt fördärvade sinnelag som en Guds skapelse, och därmed hade han en väg av praktiskt handlande genom vilken han kunde förändra sitt sinnelag; han var inte en av dem som bara hade lärosatser och inte ägde någon verklighet. Dessa som förändras är nya människor som har blivit frälsta, de är sådana som är kvalificerade i att eftersträva sanningen. Folk som inte förändras tillhör den kategorin som är naturligt föråldrade; de är sådana som inte har blivit frälsta, alltså sådana som Gud avskyr och förkastar. Gud kommer inte att minnas dem oavsett hur stor deras arbetsinsats är. När du jämför detta med din egen strävan bör det vara uppenbart huruvida du när det kommer till kritan är samma sorts människa som Petrus eller Paulus. Om det fortfarande inte finns någon sanning i vad du söker, och om du fortfarande är lika arrogant och förmäten som Paulus och fortfarande lika munvig och skrytsam som han, då är du utan tvivel en degenererad individ som misslyckas. Om du söker på samma sätt som Petrus, om du söker praktiska handlingar och sanna förändringar, om du inte är arrogant eller egensinnig utan söker göra din plikt, då kommer du att bli en Guds skapelse som kan segra. Paulus var inte medveten om sitt eget inre väsen eller fördärv, och än mindre var han medveten om sin egen olydnad. Han nämnde aldrig sitt avskyvärda trots mot Kristus och han var inte heller särskilt ångerfull. Han presenterade bara en kortfattad förklaring och innerst inne i sitt hjärta underkastade han sig aldrig Gud helt och hållet. Även om han föll till marken på vägen till Damaskus, blickade han aldrig djupt in i sig själv. Han var nöjd bara med att fortsätta arbeta och betraktade inte att att lära känna sig själv och förändra sitt gamla sinnelag som det viktigaste. Han var nöjd med att bara förkunna sanningen, med att sörja för andra för att lindra sitt eget samvete, och med att inte längre förfölja Jesu lärjungar och på så sätt trösta sig själv och förlåta sig själv för sina gamla synder. Det mål han strävade efter var inget mer än en framtida krans och förgängligt arbete, det mål han strävade efter var nåd i överflöd. Han sökte inte tillräcklig sanning, och inte heller försökte han tränga djupare in i en sanning som han tidigare inte förstått. Hans självkännedom kan följaktligen sägas vara oriktig och han accepterade inte tuktan eller dom. Att han kunde arbeta betyder inte att han hade någon kunskap om sin egen natur eller sitt inre väsen; hans fokus låg enbart på yttre seder och bruk. Vad han strävade efter var vidare inte förändring utan kunskap. Hans arbete var helt och hållet resultatet av att Jesus uppenbarat sig för honom på vägen till Damaskus. Det var inte något som han själv bestämt sig för från början, och inte heller var det verksamhet som ägde rum efter det att han accepterat beskärning av sitt gamla sinnelag. Oavsett hur han arbetade förändrades inte hans gamla sinnelag, och därför innebar inte hans arbete någon gottgörelse för hans gamla synder utan spelade bara en viss roll för den tidens församlingar. För en människa som han, vars gamla sinnelag inte förändrades – alltså en människa som inte vann frälsning och i än högre grad saknade sanningen – var absolut oförmögen att bli en av dessa som accepterades av Herren Jesus. Han var inte en person som var fylld av kärlek till och vördnad för Jesus Kristus, inte heller var han en person som var duktig på att söka sanningen, och än mindre var han en person som sökte lära känna inkarnationens hemlighet. Han var bara en människa som var skicklig på spetsfundigheter och inte skulle ge vika för någon som stod över honom eller som hade sanningen. Han avundades människor eller sanningar som gick emot honom eller var fientligt inställda till honom, och föredrog begåvade människor som visade upp en imponerande personlighet och var i besittning av gedigna kunskaper. Han tyckte inte om att umgås med fattiga människor som sökte den sanna vägen och bara intresserade sig för sanningen, utan befattade sig i stället med äldre personer i religiösa organisationer som bara talade om doktriner och hade kunskap i överflöd. Han hyste ingen kärlek till den helige Andes nya verk och brydde sig inte om rörelsen med den helige Andes nya verk. I stället gynnade han dessa regler och lärosatser som var högre än allmänna sanningar. Hans innersta väsen och allt det han sökte gör att han inte förtjänar att kallas en kristen som strävade efter sanningen, och än mindre en trogen tjänare i Guds hus, för han var alldeles för skenhelig och olydig. Även om han är känd som en Herren Jesu tjänare var han inte alls lämpad att träda in genom himmelrikets port, för hans handlande från början till slut kan inte kallas rättfärdigt. Han kan bara ses som en hycklare som handlade orättfärdigt men samtidigt verkade för Kristus. Även om han inte kan kallas ond, kan man med fog kalla honom för en människa som handlade orättfärdigt. Han arbetade hårt, men han ska inte bedömas utifrån mängden arbete han utförde, utan enbart utifrån dess kvalitet och substans. Endast på det viset är det möjligt att komma till klarhet med den här saken. Han tänkte alltid: ”Jag är kapabel att arbeta; jag är tar hänsyn till Herrens börda och ingen annan, och ingen ångrar sig så djupt som jag och jag har sett det stora ljuset och därför är min ånger djupare än någon annans.” Det här var vad han tänkte i sitt hjärta på den tiden. Mot slutet av sin verksamhet sa Paulus: ”Jag har utkämpat kampen, jag har avslutat mitt lopp och nu väntar mig en rättfärdighetens krans.” Hans kamp, arbete och lopp gick helt och hållet ut på att vinna rättfärdighetens segerkrans, och han kämpade sig inte aktivt framåt. Även om han inte var oengagerad i sin verksamhet kan man säga att han utförde sitt arbete enbart i syfte att kompensera sina misstag och tysta sitt samvetes anklagelser. Han hoppades bara på att bli klar med sitt arbete, få avsluta sitt lopp och utkämpa sin kamp så snart som möjligt, för desto snabbare skulle han kunna få sin efterlängtade rättfärdighetens krans. Vad han längtade efter var inte att möta Herren Jesus med sina erfarenheter och sin sanna kunskap, utan att avsluta sitt arbete så snart som möjligt så att han när han mötte Herren Jesus skulle kunna få den lön han förtjänat genom sitt arbete. Han använde sin verksamhet för att trösta sig själv och för att kunna få en framtida segerkrans i utbyte. Vad han sökte var inte sanningen eller Gud utan enbart segerkransen. Hur kan en sådan strävan hålla måttet? Hans motivation, hans arbete, det pris han betalade och alla hans ansträngningar – alltsamman var genomsyrat av hans underbara fantasier och han arbetade helt och hållet med utgångpunkt från sina egna önskningar. I hela hans verk fanns det inte den minsta villighet i det pris han betalade; han var bara sysselsatt med att göra en affär. Hans arbetade inte med glädje för att fullgöra sin plikt, utan han arbetade med glädje för att kunna genomföra affärstransaktionen. Har den sortens ansträngningar något värde? Vem skulle prisa hans orena ansträngningar? Vem har något intresse av sådana ansträngningar? Hans verksamhet var full av framtidsdrömmar, full av underbara planer och innehöll inget sätt att förändra det mänskliga sinnelaget. Så mycket av hans godhet var falsk; hans arbete gav inte liv och höviskheten var hyckleri; det handlade om en affärsuppgörelse. Hur kan ett sådant arbete föra människan till vägen som innebär att hon återtar sin ursprungliga plikt?

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 481)

Allt som Petrus sökte var i samklang med Guds hjärta. Han sökte att tillgodose vad Gud begärde och oavsett lidande och motgångar var han villig att uppfylla Guds önskan. För den som tror på Gud finns ingen viktigare strävan. Vad Paulus sökte fläckades av hans eget kött, hans egna åsikter och hans egna planer och projekt. Han var inte på något vis en kvalificerad Guds skapelse, och han var inte en person som sökte tillgodose Guds önskemål. Petrus sökte underkasta sig Guds arrangemang och även om han inte utförde något storverk var motivationen bakom hans arbete liksom den väg han gick de rätta; även om han inte kunde vinna många människor kunde han följa sanningens väg. Därför kan man säga att han var en kvalificerad Guds skapelse. Idag ska du kunna göra din plikt som en Guds skapelse och sträva efter att underkasta dig alla Guds arrangemang även om du inte är en arbetare. Du ska kunna lyda allt Gud säger och uppleva alla sorters vedermödor och förädlingar, och även om du är svag ska du kunna älska Gud i ditt hjärta. Dessa som tar ansvar för sitt eget liv är villiga att göra det som är en Guds skapelses skyldighet, och deras syn på strävan är den rätta. Det är sådana människor Gud behöver. Om du arbetade hårt och andra gagnades av din undervisning men du själv inte förändrades och inte bar något vittnesbörd eller hade någon sann upplevelse, så att inget av det du gjort bär vittnesbörd när ditt liv är slut – är du då en människa som har förändrats? Är du en person som strävar efter sanningen? På den tiden använde den helige Ande dig, men när han använde dig använde han den del av dig som kunde nyttjas till arbete, och han använde inte den del av dig som inte kunde nyttjas. Om du försökte förändras fullkomnades du gradvis under tiden som du användes. Men den helige Ande tar inte på sig något ansvar för huruvida du i sista änden blir vunnen eller inte, utan det beror på din strävan. Om det inte sker några förändringar i ditt personliga sinnelag så beror det på att din syn på arbetet är felaktig. Om du inte erhåller någon lön så får du skylla dig själv och orsaken är att du inte har omsatt sanningen i praktisk handling och är oförmögen att uppfylla Guds önskemål. Därför är ingenting viktigare än dina personliga upplevelser och ingenting är mer avgörande än ditt personliga inträde! En del människor kommer till slut att säga: ”Jag har arbetat så mycket för dig och även om jag kanske inte har åstadkommit någonting storslaget så har jag ändå varit ihärdig i mina ansträngningar. Kan du inte bara låta mig komma in i himlen och äta livets frukt?” Du måste veta vilken sorts människor jag önskar; de som är orena tillåts inte träda in i mitt rike; de som är orena tillåts inte besudla den heliga marken. Även om du har arbetat mycket och slitit i många år men i sista änden likväl är bedrövligt smutsig, då kommer det att vara oacceptabelt för himlens lag att du önskar komma in i mitt rike! Sedan världens grundande till idag har jag aldrig erbjudit enkelt tillträde till mitt rike för dem som fjäskar för mig. Detta är en himmelsk regel och ingen kan bryta mot den! Du måste söka livet. De som kommer att bli fullkomliggjorda är idag av samma sort som Petrus: Det är dessa som söker förändringar i sitt eget sinnelag och som är villiga att vittna för Gud och göra sin plikt som en Guds skapelse. Endast sådana människor kommer att fullkomnas. Om du bara tänker på belöningar och inte försöker förändra ditt livssinnelag kommer alla dina ansträngningar att vara förgäves – detta är en orubblig sanning!

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 482)

Av skillnaden i Petrus och Paulus karaktärer bör du inse att alla dessa som inte strävar efter liv sliter förgäves! Du tror på Gud och följer Gud, så i ditt hjärta måste du älska Gud. Du måste kasta bort ditt fördärvade sinnelag, du måste söka att uppfylla Guds önskan och du måste göra en Guds skapelses plikt. Eftersom du tror på och följer Gud måste du offra allt till honom, inte göra personliga val eller krav, och du måste uppnå förverkligandet av Guds önskemål. Eftersom du är skapad ska du lyda Herren som skapade dig, för du saknar av födseln makt över dig själv och du är oförmögen att kontrollera ditt eget öde. Eftersom du är en person som tror på Gud måste du söka helighet och förändring. Eftersom du är en Guds skapelse måste du göra din plikt och hålla dig på din plats, och du får inte överskrida din plikt. Avsikten är inte att begränsa dig eller förtrycka dig med hjälp av lärosatser, utan detta är den väg genom vilken du kan göra din plikt, och det är något som alla som handlar rättfärdigt kan – och måste – uppnå. Om du jämför Petrus och Paulus innersta väsen kommer du att förstå hur du ska söka. Angående de vägar som Petrus och Paulus gick, så är den ena vägen mot fullkomnande och den andra vägen mot förintelse; Petrus och Paulus står för två olika vägar. Även om båda fick den helige Andes verk och den helige Andes insikt och upplysning, och även om båda accepterade det som Herren Jesus hade anförtrott dem, bar de inte samma frukt: Den ene bar verkligen frukt, men det gjorde inte den andre. Om du ser till deras väsentliga egenskaper, det arbete de utförde, vad de gav uttryck för utåt sett och deras slutliga öde, så måste du förstå vilken väg du ska ta, vilken väg du ska välja att gå. De gick två helt olika vägar. Paulus och Petrus var kvintessensen av respektive väg, så ända från första början hölls de fram som typexempel på dessa två vägar. Vad är de avgörande punkterna i Paulus upplevelser och varför nådde han inte framgång? Vad är de avgörande punkterna i Petrus upplevelser och hur upplevde han att bli fullkomliggjord? Om du jämför vad som var viktigt för var och en av dem, då vet du exakt vilken sorts människa Gud vill ha, vad Guds vilja är, vad Guds sinnelag är, vilken sorts person som slutligen kommer att fullkomnas och även vilken sorts person som inte kommer att fullkomnas; du kommer att veta vad dessa som kommer att bli fullkomliggjorda har för sinnelag, och vad dessa som inte kommer att bli fullkomliggjorda har för sinnelag – de här viktiga faktorerna kan ses i Petrus och Paulus upplevelser. Gud skapade allting och därför ser han till att hela skapelsen kommer under hans herravälde och underkastar sig hans herravälde; han kommer att vara herre över allting så att allt finns i hans händer. Hela Guds skapelse, inklusive djur, växter och människor, berg, floder och sjöar – allt måste komma under hans herravälde. Allt i skyn och på marken måste komma under hans herravälde. De kan inte välja utan måste alla underkasta sig hans anordningar. Detta har Gud bestämt och det är Guds makt. Gud är herre över allt och beordrar och rangordnar allt, så att allt klassificeras efter sitt slag och tilldelas sin egen position i enlighet med Guds vilja. Oavsett hur stort det är kan ingenting vara högre än Gud, allting tjänar mänskligheten som skapats av Gud och ingenting vågar vägra lyda Gud eller ställa några krav på honom. Därför måste även människan, i egenskap av en Guds skapelse, göra vad som är människans plikt. Oavsett om hon är allting herre eller förvaltare, oavsett hur hög ställning människan har bland allt övrigt, så är hon ändå bara en liten människa under Guds herravälde och inte mer än en obetydlig mänsklig varelse, en Guds skapelse, och kommer aldrig att stå över Gud. Som en Guds skapelse ska människan sträva efter att göra vad som är en Guds skapelses plikt och söka att älska Gud utan att göra andra val, för Gud är värdig människans kärlek. Dessa som söker att älska Gud ska inte söka några personliga förmåner eller söka det som de personligen längtar efter; detta är det mest korrekta sättet att sträva. Om det du söker är sanningen, om det du omsätter i praktisk handling är sanningen och om det du uppnår är en förändring i ditt sinnelag, då är den väg du går på den rätta vägen. Om det du söker är köttets välsignelser och det du omsätter i praktisk handling är dina egna åsikter om sanningen, om det inte sker någon förändring i ditt sinnelag, om du inte alls är lydig mot Gud i köttet och du fortfarande lever i vaghet, då kommer det du söker med visshet att ta dig till helvetet, för den väg som du går är misslyckandets väg. Huruvida du kommer att fullkomnas eller förgöras beror på din egen strävan, vilket också kan uttryckas som att framgång eller misslyckande beror på vilken väg som människan går.

Utdrag ur ”Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går” i ”Ordet framträder i köttet”