Dagliga ord från Gud  (Utdrag 581)

Riket expanderar i mänsklighetens mitt, det bildas i mänsklighetens mitt, det står upp i mänsklighetens mitt; det finns ingen kraft som kan förstöra mitt rike. Av mitt folk som finns i riket i dag, vem av er är inte en människa bland människor? Vem av er omfattas inte av människans villkor? Hur kommer mänskligheten att reagera när min nya utgångspunkt tillkännages för massan? Du har sett mänsklighetens tillstånd med egna ögon; du hyser väl inte fortfarande hopp om att för evigt uthärda här i världen? Jag vandrar nu ute mitt ibland mitt folk; jag bor mitt ibland mitt folk. Idag är människor likt de som hyser en äkta kärlek till mig saliga; saliga är de som underkastar sig mig, de kommer helt säkert att bo i mitt rike; saliga är de som känner mig, de kommer helt säkert att utöva makt i mitt rike; saliga är de som söker efter mig, de kommer helt säkert att undkomma satans bojor och njuta välsignelsen i mig; saliga är de som kan försaka sig själva, de kommer helt säkert att träda in i min besittning, och ärva mitt rikes rikedom. De som far omkring för min skull ska jag minnas, de som lägger ut för min skull ska jag glatt omfamna, åt de som offrar till mig ska jag ge förnöjelser. De som finner nöje i mina ord ska jag välsigna; de kommer helt säkert att utgöra pelarna som håller upp taknocken i mitt rike, de kommer helt säkert att få överlägsen rikedom i mitt hus, och ingen kan jämföra sig med dem. Har ni någonsin accepterat de välsignelser som ni fick? Har ni någonsin sökt de löften som ni fick? Ni kommer helt säkert, vägledda av mitt ljus, bryta er ur mörkrets krafters strypgrepp. Ni kommer helt säkert inte, mitt i mörkret, att mista det ljus som vägleder er. Ni kommer helt säkert att bli hela skapelsens herrar. Ni kommer helt säkert att bli övervinnare inför Satan. Ni kommer helt säkert, när den stora röda drakens rike faller, att resa er upp i de otaliga folkmassorna för att vittna om min seger. Ni kommer helt säkert att vara beslutsamma och ihärdiga i sineernas land. Genom de lidanden ni uthärdar, kommer ni att ärva den välsignelse som kommer från mig, och ni kommer helt säkert att få hela universum att lysa upp av min härlighet.

Utdrag ur ”Kapitel 19” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 582)

Allteftersom mina ord går i fullbordan tar riket successivt form på jorden och människan återförs successivt till sitt normala tillstånd, och därmed upprättas på jordenriket i mitt hjärta. I riket återfår allt Guds folk den normala människans liv. Borta är den kalla vintern, ersatt av en värld av vårliga städer där det är vår hela året om. Folk möter inte längre människans dystra och eländiga värld och lider inte längre av den kalla kylan i människans värld. Folk slåss inte med varandra, länder börjar inte kriga med varandra, det sker inte längre några massmord och inget blod spills längre i massakrer; hela jorden är fylld av glädje och överallt har människor varma känslor för varandra. Jag rör mig över hela världen, jag njuter från min höga tron, jag lever bland stjärnorna. Och änglarna framför nya sånger och nya danser för mig. Deras egen bräcklighet får inte längre tårarna att rinna nedför deras ansikten. Jag hör inte längre ljudet av änglar som gråter inför mig, och ingen klagar längre hos mig över umbäranden. Idag lever ni alla inför mig: i morgon kommer ni alla att vara i mitt rike. Kan jag skänka människan en större välsignelse? Tack vare det pris ni betalar idag kommer ni att ärva framtidens välsignelser och leva omgivna av min härlighet. Vill ni fortfarande inte ha kontakt med min andes väsen? Vill ni fortfarande ta död på er själva? Folk är villiga att sträva efter de löften som de kan se trots att de är kortlivade, men ingen är villig att acceptera löftena om morgondagen trots att de varar i evighet. Det som är synligt för människan är det som jag kommer att utplåna, och det som är ogripbart för henne är det som jag ska åstadkomma. Detta är skillnaden mellan Gud och människa.

Utdrag ur ”Kapitel 20” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 583)

I mitt ljus ser människor ljuset igen. I mitt ord finner människor de ting som de gläder sig åt. Jag har kommit från Östern, jag är kommen från Östern. När min härlighet strålar fram blir det ljust i alla länder, allt förs in i ljuset och ingenting blir kvar i mörker. I riket är det liv som Guds folk lever med Gud fyllt av omätlig glädje. Vattnen dansar av lycka över folkets välsignade liv och bergen fröjdas tillsammans med folket över mitt överflöd. Alla människor bemödar sig, arbetar hårt och visar sin lojalitet i mitt rike. I riket finns inte längre någon upproriskhet, inte längre något motstånd; himlarna och jorden är beroende av varandra, och jag och människorna lutar oss mot varandra och finner närhet i en djup känsla av livets ljuva sällhet … I denna stund börjar jag formellt mitt liv i himlen. Satan orsakar inte längre oro och folket går in i vila. I hela universum lever mitt utvalda folk inneslutna i min härlighet, enastående välsignade, inte som människor som lever bland människor, utan som människor som lever med Gud. Hela mänskligheten har genomgått Satans fördärv och druckit livets bittra och ljuva kalk till dräggen. Hur kan man annat än glädjas nu då man lever i mitt ljus? Skulle väl någon kunna försaka detta underbara ögonblick i obetänksamhet och låta det försvinna bort? Mitt folk! Sjung sången i era hjärtan och dansa av glädje för mig! Lyft era sannfärdiga hjärtan och bär fram dem som offer till mig! Slå på era trummor och spela glatt för mig! Jag låter min förtjusning stråla ut i hela universum! Jag uppenbarar mitt underbara ansikte för folket! Jag ska ropa med hög röst! Jag ska höja mig över världsalltet! Jag härskar redan bland människorna! Människorna upphöjer mig! Jag svävar i den blåa himlarymden ovan och människorna vandrar fram med mig. Jag går bland människorna och mitt folk omger mig! Människornas hjärtan är glada, deras sånger får världsalltet att skälva och himlen att brista! Universum är inte längre höljt i dimma; det finns inte längre någon dy, inga samlingar av avloppsvatten. Universums heliga folk! När jag granskar er visar ni ert sanna anlete. Ni är inte människor täckta av smuts utan helgon rena som jade, ni är alla mina älskade, ni är alla min fröjd! Allting får liv igen! Alla de heliga har återvänt för att tjäna mig i himlen och de sluts i min varma omfamning, de gråter inte längre, de oroar sig inte längre, de bär fram sig själva som offer till mig, de återvänder till mitt hem och i sitt hemland kommer de aldrig upphöra att älska mig! Det förändras inte i all evighet! Var är sorgen? Var är tårarna? Var är köttet? Jorden förgår men himlarna består för evigt. Jag visar mig för alla folk och alla folken prisar mig. Detta liv, denna skönhet, sedan urminnes tider till tidens slut, ska inte förändras. Det här är livet i riket.

Ur ”Gläd er, alla människor!” i ”Guds ord till hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 584)

Jag har gjort mycket arbete bland er, och har naturligtvis gjort ett antal yttranden också. Ändå kan jag inte låta bli att känna att mina ord och mitt verk inte riktigt har uppfyllt syftet med mitt verk i de sista dagarna. För i de sista dagarna är inte mitt verk till för en viss persons eller vissa människors skull, utan för att visa mitt inneboende sinnelag. Men av en mängd olika skäl – kanske brist på tid eller ett hektiskt arbetsschema – så har mitt sinnelag inte gjort det möjligt för människan att lära känna mig det minsta. Därför tar jag nu ett stort steg vidare in i min nya plan, in i mitt slutliga verk, för att bläddra upp en ny sida i mitt verk så att alla som ser mig kommer att slå sig för bröstet och gråta och klaga oupphörligt med anledning av min existens. Detta beror på att jag för slutet på mänskligheten till världen, och från och med nu blottlägger jag hela mitt sinnelag för mänskligheten, så att alla som känner mig och alla de som inte gör det skall kunna fröjda sina ögon och se att jag verkligen har kommit till den mänskliga världen, har kommit till jorden där alla ting förökar sig. Detta är min plan, det är min enda ”bekännelse” sedan jag skapade mänskligheten. Jag önskar att ni kunde ägna er odelade uppmärksamhet åt varje rörelse från mig, för min stav pressas åter igen tätt mot mänskligheten, mot alla dem som motsätter sig mig.

Tillsammans med himlarna inleder jag det verk jag måste göra. Och alltså går jag fram genom strömmarna av människor och rör mig mellan himmel och jord, utan att någon någonsin uppfattar mina rörelser eller tar notis om mina ord. Därför framskrider min plan fortfarande smidigt. Det är bara det att alla era sinnen har blivit så förlamade att ni inte känner till stegen i mitt verk det allra minsta. Men det kommer förvisso en dag då ni kommer att inse min avsikt. Idag lever jag tillsammans med er och lider tillsammans med er. Jag har sedan länge förstått den inställning som mänskligheten har till mig. Jag önskar inte klargöra något ytterligare, än mindre ge fler exempel på ett smärtsamt ämne för att dra skam över er. Min enda önskan är att ni behåller allt ni har gjort i era hjärtan så att vi kan göra upp era räkenskaper på den dag då vi möts igen. Jag önskar inte falskeligen anklaga någon enda bland er, för jag har alltid handlat rättvist, skäligt och med heder. Naturligtvis önskar jag också att ni kunde vara öppna och ädelmodiga och inte göra något som går emot himlen och jorden och ert samvete. Detta är det enda jag ber er om. Många människor känner sig rastlösa och illa till mods eftersom de har begått ohyggliga felsteg, och många skäms över sig själva eftersom de aldrig har utfört en enda god gärning. Ändå finns det också många som, långt ifrån att känna sig vanhedrade av sina synder, blir värre och värre, och helt sliter av masken som döljer deras ohyggliga drag – som ännu inte hade blottlagts helt – för att sätta mitt sinnelag på prov. Jag bryr mig inte om, och tar inte heller noggrann notis om, någon persons handlingar. Istället gör jag det verk jag borde göra, vare sig det är att samla information, eller färdas omkring, eller göra något som intresserar mig. I viktiga tider går jag vidare med mitt verk bland människorna som planen var från början, inte en sekund för sent eller för tidigt, och med både lätthet och skyndsamhet. Men för varje steg i mitt verk kastas vissa människor åt sidan, för jag föraktar deras insmickrande sätt och deras hycklade underkastelse. De som är avskyvärda för mig kommer helt klart att bli övergivna, antingen avsiktligt eller oavsiktligt. Kort sagt vill jag att alla som jag föraktar skall vara långt borta från mig. Självfallet kommer jag inte att skona de ondskefulla som är kvar i mitt hus. Eftersom dagen för människans straff är nära, har jag inte bråttom att kasta ut alla dessa usla själar, för jag har en egen plan.

Utdrag ur ”Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 585)

Nu är den tid då jag avgör slutet för varje person, inte den fas då jag började arbeta med människan. I min förteckning skriver jag ner varje persons ord och gärningar, en i taget, och även deras väg när de följer mig, deras inneboende egenskaper, och deras slutprestation. På så sätt skall ingen slags människa undkomma min hand, och alla skall vara med sin egen sort, så som jag anvisar. Jag bestämmer slutmålet för alla personer, inte utifrån ålder, befattning, mängden lidande eller, minst av allt, i hur hög grad de ber om medömkan, utan efter om de innehar sanningen. Det finns inget annat val än detta. Ni måste inse att alla de som inte följer Guds vilja kommer att bli straffade. Detta är ett oåterkalleligt faktum. Alla de som blir straffade straffas därför på det sättet för Guds rättfärdighet och som vedergällning för sina åtskilliga onda gärningar. Jag har inte gjort en enda ändring i min plan sedan den påbörjades. Saken är bara den, när det gäller människorna, att de som jag riktar mina ord till verkar minska i antal, liksom de som jag verkligen godkänner. Dock vidhåller jag att min plan aldrig har ändrats; snarare är det människans tro och kärlek som hela tiden ändras, hela tiden avtar, till den grad att det är möjligt för varje människa att gå från att fjäska för mig till att bli kylig mot mig eller rentav stöta bort mig. Min inställning till er kommer varken att vara varm eller kall, förrän jag känner äckel och avsky, och slutligen utmäter straff. På dagen för ert straff, kommer jag emellertid fortfarande att se er, men ni skall inte längre kunna se mig. Eftersom livet bland er redan har blivit tröttsamt och tråkigt för mig, har jag självfallet valt olika omgivningar att leva i, för att lättare kunna undvika skadan från era fientliga ord och hålla mig undan ert outhärdligt tarvliga beteende, så att ni inte längre kan bedra mig eller behandla mig på ett rutinmässigt sätt. Innan jag lämnar er, måste jag ändå uppmana er att avhålla er från att göra det som inte är förenligt med sanningen. Istället bör du göra det som är behagligt för alla, det som medför nytta för alla människor, och det som är till nytta för ditt eget slutmål; annars är den som lider mitt i katastrofen ingen annan än du själv.

Utdrag ur ”Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 586)

Min barmhärtighet uttrycks över dem som älskar mig och förnekar sig själva. Och det straff som hemsöker de ondskefulla är just ett bevis på mitt rättfärdiga sinnelag, och ännu mer ett vittnesbörd om min vrede. När katastrofen kommer, skall hungersnöd och pest drabba alla dem som motsätter sig mig, och de kommer att gråta. De som har begått all slags ondska, men som har följt mig i många år, kommer inte att undkomma att betala för sina synder; även dessa, som drabbas av en katastrof vars like sällan har setts genom miljoner år, kommer att leva i ett ständigt tillstånd av panik och rädsla. Och de av mina följeslagare som enbart har varit lojala mot mig skall fröjda sig och klappa i händerna över min makt. De kommer att uppleva obeskrivlig belåtenhet och leva i en glädje som jag aldrig förut har skänkt åt mänskligheten. För jag värdesätter människornas goda gärningar och avskyr deras onda gärningar. Sedan jag först började leda mänskligheten har jag ivrigt hoppats på att vinna en grupp människor med samma sinne som jag. Jag har aldrig glömt dem som inte är av samma sinne som jag; jag har med vämjelse bevarat dem i mitt hjärta, och bara väntat på tillfället att hemsöka dem med min vedergällning, som jag kommer att njuta av att se. Min dag har slutligen kommit idag, och jag behöver inte vänta längre!

Mitt slutliga verk är inte bara till för att straffa människan utan också för att ställa i ordning människans slutmål. Dessutom är det för att få erkännande från alla för allt som jag har gjort. Jag vill att varje människa skall se att allt jag har gjort är rätt, och att allt jag har gjort är ett uttryck för mitt sinnelag; det är inte människans gärning, och minst av allt naturens, som har frambringat mänskligheten. Tvärtom är det jag som livnär varje levande varelse i skapelsen. Utan min existens kommer mänskligheten bara att förgås och utsättas för olyckornas gissel. Ingen människa kommer någonsin mer att se den fagra solen och månen eller den gröna världen; mänskligheten skall endast möta den kyliga natten och den ostoppbara dödsskuggans dal. Jag är mänsklighetens enda frälsning. Jag är mänsklighetens enda hopp, och dessutom är jag han som hela mänsklighetens existens vilar på. Utan mig kommer mänskligheten omedelbart att bli helt stillastående. Utan mig kommer mänskligheten att drabbas av katastrofer och bli nedtrampade av alla slags spöken, fastän ingen fäster avseende vid mig. Jag har gjort verk som inte kan göras av någon annan, och mitt enda hopp är att människan kan återbetala mig med några goda gärningar. Fastän de som kan återbetala mig är mycket få, kommer jag fortfarande att slutföra min resa i den mänskliga världen och påbörja nästa steg i mitt verk som breder ut sig, för allt mitt rusande fram och tillbaka mitt bland människorna under de här många åren har burit frukt, och jag är mycket belåten. Det jag bryr mig om är inte antalet människor utan snarare deras goda gärningar. I varje fall hoppas jag att ni bereder tillräckligt många goda gärningar för ert eget slutmål. Då kommer jag att bli tillfredsställd; i annat fall kommer ingen av er att undkomma den katastrof som drabbar er. Katastrofen har sitt ursprung i mig och iscensätts naturligtvis av mig. Om ni inte kan framstå som goda i mina ögon, kommer ni inte att kunna undgå att drabbas av katastrofen. Mitt i motgångarna ansågs inte era handlingar och gärningar helt lämpliga, för er tro och kärlek var ihåliga, och ni visade er bara vara antingen skygga eller hårdhudade. Angående detta kommer jag bara att utfärda en dom om huruvida det var gott eller dåligt. Det jag bekymrar mig för är fortfarande hur var och en av er handlar och uttrycker sig, och utifrån detta skall jag fastställa ert slut. Emellertid måste jag klargöra detta: Jag skall inte visa någon mer barmhärtighet till dem som inte visade mig minsta lojalitet i tider av motgång, för min barmhärtighet sträcker sig bara så långt. Dessutom tycker jag inte om någon som en gång har förrått mig, och än mindre tycker jag om att umgås med dem som säljer ut sina vänners intressen. Detta är mitt sinnelag, oavsett vem den personen må vara. Jag måste berätta detta för er: Var och en som krossar mitt hjärta skall inte få något förbarmande från mig en andra gång, och var och en som har varit trogen mot mig skall för alltid förbli i mitt hjärta.

Utdrag ur ”Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 587)

I den vidsträckta världen har oräkneliga förändringar ägt rum – hav har slammat igen till fält, fält har svämmat över och blivit hav, om och om igen. Förutom han som härskar över alla ting i universum finns det ingen som kan leda och vägleda detta människosläkte. Det finns ingen mäktig som arbetar eller gör förberedelser för människosläktet, och än mindre någon som kan leda detta människosläkte till det ljusa slutmålet och befria det från jordiska orättvisor. Gud begråter mänsklighetens framtid, han sörjer över mänsklighetens fall och det smärtar honom att mänskligheten steg för steg går mot förfall och vägen utan återvändo. En mänsklighet som har krossat Guds hjärta och förnekat honom för att söka den onde: Har någon någonsin ägnat en tanke åt vart en sådan mänsklighet kan vara på väg? Det är av just denna orsak som ingen känner Guds vrede, som ingen söker ett sätt att behaga Gud eller försöker närma sig Gud, och dessutom, som ingen försöker förstå Guds sorg och smärta. Även efter att ha hört Guds röst fortsätter människan på sin egen väg, framhärdar i att irra bort från Gud, undviker Guds nåd och omvårdnad och skyr hans sanning och föredrar att sälja sig själv till Satan, Guds fiende. Och vem har ägnat någon tanke – om mänskligheten skulle framhärda i sin halsstarrighet – åt hur Gud kommer att agera gentemot denna mänsklighet som har avvisat honom utan en blick tillbaka? Ingen vet att orsaken till Guds upprepade påminnelser och förmaningar är att han i sina händer har förberett en katastrof utan like som kommer att vara outhärdlig för människans kött och själ. Denna katastrof är inte bara ett straff för köttet utan även för själen. Detta måste du veta: När Guds plan går om intet, och när hans påminnelser och förmaningar inte väcker något gensvar, vad för slags vrede kommer han då att släppa lös? Det kommer inte att likna något som någon skapad varelse någonsin upplevt eller hört. Och därför säger jag att denna katastrof saknar motstycke och aldrig kommer att upprepas. För Guds plan är att enbart denna gång skapa mänskligheten och att enbart denna gång rädda mänskligheten. Detta är första gången och även den sista. Därför kan ingen förstå de omsorgsfulla avsikter och den ivriga förväntan med vilka Gud räddar mänskligheten denna gång.

Utdrag ur ”Gud är källan till människans liv” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 588)

Människan förstår lite av dagens verk och framtidens verk, men hon förstår inte det slutmål som mänskligheten kommer att träda in i. Som en skapad varelse bör människan utföra en skapad varelses plikt: Människan bör följa Gud i allt han gör, och ni bör gå framåt på vilket sätt jag än säger åt er. Du har inget sätt att ordna det för dig själv, och du är oförmögen att kontrollera dig själv; allting måste lämnas åt Guds barmhärtighet, och allting styrs av hans händer. Om Guds verk försåg människan med ett slut, ett underbart slutmål, före all tid, och om Gud använde detta för att locka människan och få människan att följa honom – om han slöt ett avtal med människan – då skulle inte detta vara erövring, inte heller skulle det vara att arbeta människans liv. Om Gud skulle använda slutet för att styra människan och vinna hennes hjärta, då skulle han inte i detta göra människan fullkomlig, och inte heller kunna vinna människan, utan istället skulle han använda slutmålet för att styra henne. Människan bryr sig inte om någonting mer än det framtida slutet, det sista slutmålet, och om det finns något gott att hoppas på där eller inte. Om människan fick ett vackert hopp under erövrandets verk, och om människan innan hon erövrades fick ett ordentligt slutmål att eftersträva, då skulle inte erövringen av människan åstadkomma sin effekt, och dessutom skulle det även påverka effekten av erövrandets verk. Med detta menas alltså att erövrandets verk åstadkommer sin effekt genom att ta bort människans öde och utsikter, och döma och tukta människans upproriska sinnelag. Det uppnås inte genom att sluta något avtal med människan, alltså genom att ge välsignelser och nåd åt människan, utan genom att avslöja människans lojalitet genom att avklä henne sin frihet och utplåna hennes utsikter. Detta är det väsentliga i erövrandets verk. Om människan fick ett vackert hopp alldeles i början, och tuktans och domens verk utfördes efteråt, då skulle människan godta denna tuktan och dom grundat på att hon hade utsikter, och i slutet skulle den villkorslösa lydnaden och tillbedjan av Skaparen från alla hans skapade varelser inte uppnås; det skulle bara finnas blind, okunnig lydnad, eller så skulle människan ställa blinda krav på Gud, och så skulle det bli omöjligt att helt erövra människans hjärta. Följaktligen skulle ett sådant erövrande verk inte kunna vinna människan, och inte heller bära vittnesbörd om Gud. Sådana skapade varelser skulle inte kunna utföra sin plikt, och skulle bara köpslå med Gud; det skulle inte vara erövring, utan barmhärtighet och välsignelse. Det största problemet med människan är att hon inte tänker på något annat än sitt öde och sina utsikter, att hon avgudar dem. Människan eftersträvar Gud för sitt ödes och sina utsikters skull; hon tillber inte Gud på grund av sin kärlek till honom. Och i erövrandet av människan måste därför människans själviskhet, girighet och det som mest förhindrar hennes tillbedjan till Gud åtgärdas och därmed elimineras. När detta sker åstadkoms effekterna av människans erövrande. Resultatet blir att i de första stadierna av erövrandet av människan är det nödvändigt att rensa bort människans vilda ambitioner och allvarligaste svagheter, och på så sätt uppenbara människans kärlek till Gud och ändra hennes kunskap om mänskligt liv, hennes syn på Gud och meningen med hennes existens. På så sätt renas människans kärlek till Gud, det vill säga att människans hjärta erövras. Men i sin inställning till alla skapade varelser erövrar inte Gud bara för erövringens egen skull; istället erövrar han för att vinna människan, för sin egen äras skull, och för att återställa människans tidigaste, ursprungliga likhet. Om han bara skulle erövra för erövringens egen skull, då skulle betydelsen av erövrandets verk gå förlorad. Det vill säga, om Gud efter att ha erövrat människan tvådde sina händer från människan, och inte fäste avseende vid hennes liv eller död, då skulle inte detta vara förvaltning av mänskligheten, och inte heller skulle erövrandet av människan vara för hennes frälsnings skull. Endast att människan vinns efter att hon erövrats och att hon slutligen anländer till ett underbart slutmål är det centrala i hela frälsningens verk, och endast detta kan åstadkomma syftet med människans frälsning. Med andra ord är det bara människans ankomst till det vackra slutmålet och hennes inträde i vila som är de utsikter som alla skapade varelser bör ha, och det verk som bör utföras av Skaparen. Om människan skulle utföra detta verk, skulle det bli för begränsat: Det skulle ta människan till en viss punkt, men det skulle inte kunna ta henne till det eviga slutmålet. Människan kan inte avgöra människans öde, och hon kan dessutom inte säkerställa människans utsikter och framtida slutmål. Det verk som utförs av Gud är däremot annorlunda. Eftersom han skapade människan leder han henne; eftersom han frälser människan kommer han att frälsa henne grundligt, och kommer att fullständigt vinna henne; eftersom han leder människan, kommer han att föra henne till det rätta slutmålet; och eftersom han skapade och förvaltar människan, måste han ta ansvar för människans öde och utsikter. Det är detta som är det verk som utförs av Skaparen. Fastän erövrandets verk uppnås genom att människan rensas från sina utsikter, måste människan till slut föras in i det rätta slutmål som beretts för henne av Gud. Det är just för att Gud arbetar människan som människan har ett slutmål och hennes öde är säkrat. Det rätta slutmål som omnämns här är inte människans hopp och utsikter som rensades i förgångna tider; de två är annorlunda. Det som människan hoppas på och eftersträvar är den längtan som kommer av hennes strävan efter köttets överdådiga begär, snarare än det slutmål som väntar människan. Vad Gud har berett för människan är samtidigt de välsignelser och löften som väntar människan så snart hon har gjorts ren, som Gud beredde för människan efter att han skapat världen, och som inte är befläckade av människans val, föreställningar, fantasi eller kött. Detta slutmål är inte berett för en viss person, utan är viloplatsen för hela mänskligheten. Och detta slutmål är därför det lämpligaste slutmålet för mänskligheten.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 589)

Skaparens avsikt är att iscensätta alla skapade varelser. Du får inte avfärda eller låta bli att lyda något som han gör, inte heller skall du vara upprorisk mot honom. När det verk han utför slutligen uppnår sitt mål, kommer han att vinna ära i detta. Varför sägs det inte idag att du är Moabs ättling eller den stora röda drakens avkomma? Varför talas det inte om utvalda människor, utan bara om de skapade varelserna? Den skapade varelsen – detta var människans ursprungliga titel, och det är detta som är hennes medfödda identitet. Namnen varierar bara för att tidsåldrarna och verksamhetsperioderna är olika; faktum är att människan är en ordinär varelse. Alla skapade varelser, både de mest fördärvade och de heligaste, måste utföra en skapad varelses plikt. När Gud utför erövrandets verk styr han inte dig genom dina utsikter, ditt öde eller slutmål. Det finns egentligen inget behov av att verka på det sättet. Syftet med erövrandets verk är att få människan att utföra en skapad varelses plikt, att få henne att tillbe Skaparen, och först efter det kan hon träda in i det underbara slutmålet. Människans öde styrs av Guds händer. Du är oförmögen att styra dig själv: Trots att människan alltid rusar omkring och är sysselsatt, förblir hon oförmögen att styra sig själv. Om du kunde känna till dina egna utsikter, om du kunde styra ditt eget öde, skulle du då fortfarande vara en skapad varelse? Kortfattat så är allt Guds verk, oavsett hur han verkar, för människans skull. Ta till exempel himlarna och jorden och alla ting som Gud skapat för att tjäna människan: månen, solen och stjärnorna som han gjorde åt människan, djuren och växterna, våren, sommaren, hösten och vintern, och så vidare – allt är för människans existens skull. Och oavsett hur han tuktar och dömer människan, är det alltså för människans frälsnings skull. Fastän han klär av människan alla hennes köttsliga förhoppningar, är det för att rena människan, och reningen av människan är för hennes existens skull. Människans slutmål ligger i Skaparens händer, så hur skulle människan kunna styra sig själv?

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 590)

Så fort erövrandets verk har slutförts, kommer människan att föras in i en vacker värld. Detta liv blir naturligtvis fortfarande på jorden, men det blir fullständigt olikt människans liv idag. Det är det liv som mänskligheten kommer att ha efter att hela mänskligheten har erövrats, det blir en ny början för människan på jorden, och att mänskligheten får ett sådant liv blir beviset på att mänskligheten har trätt in i ett nytt och vackert rike. Det blir början på människans och Guds liv på jorden. Förutsättningen för ett så vackert liv måste vara att människan, efter att hon renats och erövrats, underkastar sig inför Skaparen. Och alltså är erövrandets verk det sista skedet i Guds verk innan mänskligheten träder in i det underbara slutmålet. Ett sådant liv är människans framtida liv på jorden, det är det vackraste livet på jorden, den sorts liv som människan längtar efter, den sort som människan aldrig tidigare har åstadkommit i världens historia. Det är slutresultatet av förvaltningens sextusenåriga verk, det är vad mänskligheten längtar mest efter, och det är också Guds löfte till människan. Men detta löfte kan inte inträffa genast: Människan kommer att träda in i det framtida slutmålet först när de sista dagarnas verk har slutförts och hon har erövrats fullkomligt, det vill säga så snart Satan har besegrats i grund. Människan kommer att vara utan en syndfull natur efter att hon har förfinats, därför att Gud kommer att ha besegrat Satan, vilket innebär att det inte kommer att finnas något intrång av fientliga krafter, och inga fientliga krafter som kan angripa människans kött. Och därför blir människan fri, och helig – hon kommer att ha trätt in i evigheten. Om bara mörkrets fientliga krafter hålls bundna kommer människan att vara fri vart hon än går, och hon kommer att vara fri från upproriskhet eller motstånd. Satan måste bara hållas bunden så kommer allt att ordna sig för människan; den nuvarande situationen beror på att Satan fortfarande ställer till problem överallt på jorden, och eftersom hela Guds förvaltande verk fortfarande inte har nått sitt slut. När Satan väl har blivit besegrad kommer människan att vara helt befriad; när människan vinner Gud och kommer ut ur Satans domän, kommer hon att skåda rättfärdighetens sol. Det liv som väntar den normala människan kommer att återfås; allt det som den normala människan bör inneha – såsom förmågan att skilja gott från ont, och förstå hur man äter och klär sig, och förmågan att leva normalt – allt detta kommer att återfås. Även om Eva inte hade frestats av ormen, skulle människan ha fått ett sådant normalt liv efter att hon skapades i begynnelsen. Hon skulle ha ätit, varit klädd och levt den normala människans liv på jorden. Men efter att människan blev lastbar, blev detta liv en önskedröm, och än idag vågar inte människan föreställa sig sådana ting. Det här vackra livet som människan längtar efter är faktiskt en nödvändighet: Om människan inte hade ett sådant slutmål, skulle hennes lastbara liv på jorden aldrig upphöra, och om det inte fanns ett sådant vackert liv, skulle det inte finnas något slut på Satans öde eller den tidsålder då Satan har herravälde över jorden. Människan måste anlända till ett rike som mörkrets krafter inte kan nå, och när hon gör det kommer det att bevisa att Satan har besegrats. När det inte finns någon störning från Satan kommer Gud på så sätt att styra mänskligheten, och han kommer att befalla och styra hela människans liv; endast detta kommer att räknas som Satans nederlag. Människans liv idag är mestadels ett liv i smuts, och fortfarande ett liv av lidande och bedrövelse. Detta kan inte kallas Satans nederlag; människan har ännu inte undflytt bedrövelsens hav, har ännu inte undflytt vedermödan i människans liv eller Satans inflytande, och hon har fortfarande bara en oändligt liten kunskap om Gud. Alla människans vedermödor skapades av Satan, det var Satan som förde in lidandet i människans liv, och först efter att Satan har bundits kommer människan att helt kunna undfly bedrövelsens hav. Ändå uppnås bindandet av Satan genom att människans hjärta erövras och vinns, genom att människan blir krigsbytet från slaget med Satan.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 591)

Idag är människans strävan att bli en övervinnare och göras fullkomlig det hon eftersträvar innan hon får en normal människas liv på jorden, och de är de mål som människan eftersträvar innan Satan binds. I det väsentliga är människans strävan efter att bli en övervinnare och att göras fullkomlig, eller bli till stor användning, att fly från Satans inflytande: Människans strävan är att bli en övervinnare, men slutresultatet kommer att bli hennes flykt från Satans inflytande. Endast genom att fly undan Satans inflytande kan människan leva en normal människas liv på jorden, livet i tillbedjan till Gud. Idag är människans strävan att bli en övervinnare och göras fullkomlig de ting som eftersträvas innan hon får livet som en normal människa på jorden. Hon eftersträvar dem huvudsakligen för att bli renad och omsätta sanningen i praktiken, och för att åstadkomma tillbedjan till Skaparen. Om människan besitter en normal människas liv på jorden, ett liv utan vedermöda eller bedrövelse, då kommer inte människan att engagera sig i strävan att bli en övervinnare. ”Att bli en övervinnare” och att ”göras fullkomlig” är de mål som Gud ger människan att eftersträva, och genom strävan efter dessa mål får han människan att omsätta sanningen i praktiken och leva ut ett betydelsefullt liv. Målet är att göra människan fullständig och att vinna henne, och strävan efter att bli en övervinnare och göras fullkomlig är bara ett medel. Om människan i framtiden träder in i det underbara slutmålet, kommer det inte att finnas någon hänvisning till att bli en övervinnare och göras fullkomlig; det kommer bara att finnas varje skapad varelse som utför sin plikt. Idag är människan gjord för att eftersträva dessa ting enbart för att fastställa en omfattning för människan, så att människans strävan blir mer målinriktad och praktisk. Utan det skulle människan leva i vag tankspriddhet och sträva efter inträde i evigt liv, och i så fall skulle väl människan vara ännu mer ömklig? Att sträva på detta sätt, utan mål eller principer – är inte detta självbedrägeri? I slutändan skulle denna strävan naturligtvis vara fruktlös; människan skulle till slut ändå leva under Satans domän och skulle vara oförmögen att frigöra sig från honom. Varför utsätta sig för en så planlös strävan? När människan träder in i det eviga slutmålet, kommer människan att tillbe Skaparen, och eftersom människan har vunnit frälsning och trätt in i evigheten, kommer människan inte att eftersträva några mål, och dessutom kommer hon inte att behöva oroa sig över att vara belägrad av Satan. Vid den tiden kommer människan att veta sin plats, och kommer att utföra sin plikt, och även om de inte tuktas eller döms kommer varje människa att utföra sin plikt. Vid den tiden kommer människan att vara en skapad varelse till både identitet och status. Det kommer inte längre att finnas någon åtskillnad mellan höga och låga; varje person kommer helt enkelt att utöva olika funktioner. Ändå kommer människan fortfarande att leva i ett ordnat, lämpligt slutmål för mänskligheten, människan kommer att utföra sin plikt med tanke på att tillbe Skaparen, och en sådan mänsklighet kommer att vara evighetens mänsklighet. Vid den tiden kommer människan att ha vunnit ett liv upplyst av Gud, ett liv under Guds omsorg och skydd, och ett liv tillsammans med Gud. Mänskligheten kommer att leva ett normalt liv på jorden, och hela mänskligheten kommer att träda in på rätt spår. Den sextusenåriga förvaltningsplanen kommer att ha besegrat Satan i grund, vilket innebär att Gud kommer att ha återställt den ursprungliga bilden av människan efter att hon skapades, och därmed kommer Guds ursprungliga avsikt att ha uppfyllts. I begynnelsen, innan mänskligheten fördärvades av Satan, levde mänskligheten ett normalt liv på jorden. Senare, när människan fördärvades av Satan, förlorade hon detta normala liv, och då inleddes Guds förvaltande verk, och striden med Satan för att återställa människans normala liv. Det är först när Guds sextusenåriga förvaltande verk når sitt slut som hela mänsklighetens liv officiellt börjar på jorden; först då kommer människan att få ett underbart liv, och Gud kommer att återställa syftet med att skapa människan från början, och även människans ursprungliga likhet. Och då, när hon har mänsklighetens normala liv på jorden, kommer människan inte att sträva efter att bli en övervinnare eller bli fullkomlig, för människan kommer att vara helig. De ”övervinnare” och den ”fullkomliggörelse” som folk pratar om är de mål människan getts att sträva efter under striden mellan Gud och Satan, och de finns endast för att människan har blivit fördärvad. Det är genom att ge dig ett mål, och genom att få dig att sträva mot det målet, som Satan kommer att besegras. Att be dig bli en övervinnare eller bli fullkomlig eller använd kräver att du bär vittnesbörd för att dra skam över Satan. I slutet kommer människorna att leva den normala människans liv på jorden, och människorna kommer att vara heliga, och när detta händer, kommer de fortfarande att sträva efter att bli övervinnare? Är de inte alla skapade varelser? Orden om att vara en övervinnare och att vara fullkomlig är riktade mot Satan och mot människans smutsighet. Syftar inte detta ”övervinnare” på segern över Satan och de fientliga krafterna? När du säger att du har gjorts fullkomlig, vad inom dig har blivit fullkomliggjort? Är det inte att du har frigjort dig från det fördärvade sataniska sinnelaget, så att du kan uppnå Guds överlägsna kärlek? Sådana ting sägs med hänsyftning till det smutsiga inom människan, och med hänsyftning till Satan; de uttalas inte med hänsyftning till Gud.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 592)

När människan uppnår människans sanna liv på jorden, kommer alla Satans krafter att bindas, och människan kommer att leva lätt på jorden. Saker och ting kommer inte att vara så komplicerade som de är idag: Mänskliga relationer, sociala relationer, komplicerade familjerelationer … de är så besvärliga, så smärtsamma! Människans liv är så eländigt! Så snart människan har erövrats, kommer hennes hjärta och sinne att förändras: Hon kommer att ha ett hjärta som vördar Gud och ett hjärta som älskar Gud. Så snart alla de i universum som söker älska Gud har erövrats, det vill säga så snart Satan har besegrats, och så snart Satan – alla mörkrets krafter – har bundits, då kommer människans liv på jorden att bli obesvärat, och hon kommer att kunna leva fritt på jorden. Om människans liv är utan de köttsliga relationerna, och är utan köttets komplikationer, då skulle det vara så mycket lättare. Människans relationer i köttet är för komplicerade, och att människan har sådana är bevis på att hon ännu inte har frigjort sig från Satans inflytande. Om du hade samma relation med var och en av dina bröder och systrar, om du hade samma relation med varje medlem av din familj, då skulle du inte ha några bekymmer, och skulle inte behöva oroa dig för någon. Ingenting kunde vara bättre, och på det sättet skulle människan befrias från hälften av sitt lidande. När människan lever ett normalt mänskligt liv på jorden, kommer hon att likna en ängel; fast hon fortfarande är av köttet, kommer hon att bli mycket lik en ängel. Detta är det slutliga löftet, det är det sista löftet som skänks till människan. Idag genomgår människan tuktan och dom; tycker du att människans erfarenhet av sådant är meningslös? Skulle tuktans och domens verk kunna göras utan anledning? Tidigare har det sagts att tuktan och dom över människan är att placera henne i den bottenlösa avgrunden, vilket innebär att hon fråntas sitt öde och sina utsikter. Detta är för ett enda ändamål: reningen av människan. Människan placeras inte i den bottenlösa avgrunden avsiktligt varefter Gud tvår sina händer från henne. Istället är det för att hantera upproriskheten inom människan, så att tingen inom människan i slutändan kan renas, så att hon kan få en sann kunskap om Gud, och bli som en helig person. Om detta görs kommer allt att fullbordas. Faktum är att när de ting inom människan som är avsedda att hanteras blir hanterade, och människan bär ett genljudande vittnesbörd, kommer Satan också att besegras, och även om några av dessa ting som ursprungligen finns i människan kanske inte renas helt och hållet, kommer det när Satan väl är besegrad inte längre att leda till besvär, och vid det laget kommer människan att ha blivit fullständigt renad. Människan har aldrig upplevt ett sådant liv, men när Satan besegras kommer allt att avgöras och alla de obetydliga tingen inom människan kommer att lösas; alla andra besvär kommer att upphöra så fort huvudproblemet har lösts. Under denna Guds inkarnation på jorden, när han personligen utför sitt verk bland människorna, så är allt verk han utför till för att besegra Satan, och han kommer att besegra Satan genom att erövra människan och göra er fullständiga. När ni bär ett genljudande vittnesbörd, kommer även detta att bli ett tecken på Satans nederlag. Människan erövras först och blir till sist helt fullkomlig för att besegra Satan. I det väsentliga är dock detta tillsammans med Satans nederlag samtidigt hela mänsklighetens frälsning från detta tomma bedrövelsens hav. Oavsett om detta verk utförs genom hela universum eller i Kina, så sker allt för att besegra Satan och komma med frälsning till hela mänskligheten så att människan kan träda in i viloplatsen. Du förstår, Guds inkarnation i vanligt kött är just för ändamålet att besegra Satan. Den köttslige Guds verk används för att komma med frälsning till alla dem under himlen som älskar Gud, det är för ändamålet att erövra hela mänskligheten, och dessutom för ändamålet att besegra Satan. Kärnan i hela Guds förvaltande verk är oskiljbart från Satans nederlag och till för att komma med frälsning till hela mänskligheten. Varför sägs det alltid, i mycket av detta verk, att ni skall bära vittnesbörd? Och vem är detta vittnesbörd riktat till? Är det inte riktat mot Satan? Detta vittnesbörd görs om Gud, och det görs för att vittna om att Guds verk har åstadkommit sin effekt. Att bära vittnesbörd har att göra med verket att besegra Satan; om det inte fanns någon strid med Satan, då skulle inte människan vara tvungen att bära vittnesbörd. Det är för att Satan måste besegras som Gud, samtidigt som han frälser människan, kräver att människan bär vittnesbörd om honom inför Satan, vilket han använder för att frälsa människan och strida med Satan. Följaktligen är människan både föremålet för frälsning och ett redskap i Satans nederlag, och därför står människan i centrum för Guds hela förvaltande verk, och Satan är enbart föremålet för förstörelse, fienden. Du känner kanske att du inte har gjort någonting, men på grund av förändringarna i ditt sinnelag, har vittnesbördet burits, och detta vittnesbörd är riktat mot Satan och görs inte om människan. Människan är inte lämpad att få ett sådant vittnesbörd om sig. Hur skulle hon kunna förstå det verk som Gud gör? Föremålet för Guds kamp är Satan; samtidigt är människan bara föremålet för frälsning. Människan har det fördärvade sataniska sinnelaget, och är oförmögen att förstå detta verk. Detta beror på Satans fördärv och det är inte medfött i människan utan styrs av Satan. Idag är Guds huvudsakliga verk att besegra Satan, det vill säga att fullständigt erövra människan, så att människan kan bära slutligt vittnesbörd om Gud inför Satan. På så sätt kommer alla ting att fullbordas. I många fall verkar det för ditt blotta öga som att ingenting har gjorts, men i själva verket har verket redan fulländats. Människan kräver att hela fulländningens verk är synligt, men ändå har jag utan att göra det synligt för dig fulländat mitt verk, för Satan har underkastat sig, vilket betyder att han har besegrats i grund, att all Guds visdom, makt och auktoritet har övervunnit Satan. Detta är exakt det vittnesbörd som måste bäras, och fastän det inte har något tydligt uttryck i människan, fastän det inte är synligt för blotta ögat, så har Satan redan besegrats. Detta verk är i sin helhet riktat mot Satan, och utförs på grund av striden med Satan. Alltså finns det många saker som människan inte betraktar som om de har varit framgångsrika, men som i Guds ögon var framgångsrika för länge sedan. Detta är en av de inre sanningarna om allt Guds verk.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 593)

Alla de som är villiga att göras fullkomliga har chansen att bli fullkomliga, så alla måste slappna av: I framtiden kommer ni alla att träda in i slutmålet. Men om du är ovillig att göras fullkomlig, och är ovillig att träda in i det underbara riket, då är det ditt eget problem. Alla de som är villiga att göras fullkomliga och är lojala mot Gud, alla de som lyder, och alla de som troget utför sin uppgift – alla sådana människor kan göras fullkomliga. Alla de som inte lojalt utför sin plikt, alla de som inte är lojala mot Gud, alla de som inte underkastar sig Gud, i synnerhet de som har tagit emot den Helige Andes upplysning och belysning men inte omsätter den i praktiken – alla sådana människor är idag oförmögna att göras fullkomliga. Alla de som är villiga att vara lojala och lyda Gud kan göras fullkomliga, även om de är lite okunniga; alla de som är villiga att sträva kan göras fullkomliga. Man behöver inte oroa sig över detta. Så länge du är villig att sträva i denna riktning, kan du göras fullkomlig. Jag vill inte överge eller eliminera någon av dessa bland er, men om människan inte strävar efter att göra gott, då förstör du bara dig själv; det är inte jag som eliminerar dig, utan du själv. Om du själv inte strävar efter att göra gott – om du är lat, eller inte utför din plikt, eller inte är lojal, eller inte eftersträvar sanningen, och alltid gör som du vill, spenderar pengar och har sexuella förbindelser, då fördömer du dig själv, och är inte värdig någons medömkan. Mitt syfte är att ni alla skall göras fullkomliga, och åtminstone bli erövrade, så att detta skede av verket kan slutföras framgångsrikt. Guds önskan är att varje människa skall bli fullkomlig, bli slutgiltigt vunnen av honom, bli fullständigt renad av honom och bli en som han älskar. Det spelar ingen roll om jag säger att ni är bakåtsträvande eller av dålig kaliber – detta är helt och hållet fakta. Att jag säger detta bevisar inte att jag tänker överge dig, att jag har förlorat hoppet om er, än mindre att jag är ovillig att frälsa er. Idag har jag kommit för att göra er frälsnings verk, det vill säga det verk jag gör är en fortsättning på frälsningens verk. Varje människa har möjligheten att göras fullkomlig: Förutsatt att du är villig, förutsatt att du strävar, kommer du till slut att kunna uppnå detta resultat och inte en enda av er kommer att försakas. Om du är av dålig kaliber kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din dåliga kaliber; om du är av god kaliber kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din goda kaliber; om du är okunnig och obildad kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din obildning; om du är bildad kommer mina krav på dig att vara i enlighet med det faktum att du är bildad; om du är gammal kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din ålder; om du har förmågan att visa gästfrihet kommer mina krav på dig att vara i enlighet med detta; om du säger att du inte kan erbjuda gästfrihet utan bara kan utföra en viss uppgift, vare sig det nu gäller att sprida evangeliet, ta hand om församlingen eller sköta om andra allmänna angelägenheter, så kommer min fullkomning av dig att vara i enlighet med den uppgift du utför. Att vara lojal, att lyda ända till slutet, och sträva efter Guds överlägsna kärlek – det är detta du måste åstadkomma, och det finns ingen bättre praxis än dessa tre ting. I slutändan måste människan åstadkomma dessa tre ting, och om hon kan åstadkomma dem kommer hon att göras fullkomlig. Men framför allt måste du sträva på riktigt, du måste aktivt pressa framåt och uppåt, och inte vara passiv i detta. Jag har sagt att varje människa har möjlighet att bli fullkomnad och är kapabel att göras fullkomlig, och det är sant, men du försöker inte bli bättre i din strävan. Om du inte uppnår dessa tre kriterier måste du till slut elimineras. Jag vill att alla skall komma ifatt, vill att alla skall få den Helige Andes verk och upplysning och kunna lyda ända fram till slutet, för det är den plikt som var och en av er har att utföra. När ni alla har utfört er plikt, kommer ni alla att ha gjorts fullkomliga, och ni kommer också att ha ett genljudande vittnesbörd. Alla dessa som har vittnesbörd är de som har vunnit seger över Satan och vunnit Guds löfte, och de är de som kommer att fortsätta leva på det underbara slutmålet.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 594)

I begynnelsen vilade Gud. Det fanns inga människor eller någonting annat på jorden vid den tiden, och Gud hade inte utfört något verk överhuvudtaget. Gud påbörjade sitt förvaltningsverk först när människosläktet fanns och först när det hade blivit fördärvat. Från den tidpunkten vilade Gud inte längre utan började istället vara verksam bland människorna. Det var på grund av mänsklighetens fördärv som Gud togs från sin vila, och det var också på grund av ärkeängelns uppror som Gud togs från sin vila. Om inte Gud besegrar Satan och frälser mänskligheten, som har blivit fördärvad, kommer Gud aldrig att kunna träda in i vila igen. Eftersom människan saknar vila så gör Gud det. När Gud åter träder in i vila kommer människan också att träda in i vila. Ett liv i vila är ett liv utan krig, utan orenhet, utan ständig orättfärdighet. Det vill säga ett liv utan Satans trakasserier (”Satan” syftar här på fientliga krafter), Satans fördärv samt invasioner av varje kraft som motsätter sig Gud. Allting följer sin egen sort och tillber skapelsens Herre. Himmel och jord är alldeles stilla. Detta är mänsklighetens vilsamma tillvaro. När Gud träder in i vila kommer ingen orättfärdighet att bestå på jorden, och det sker inga fler invasioner av fientliga krafter. Mänskligheten kommer också att träda in i ett nytt rike, det kommer inte längre att vara en mänsklighet som är fördärvad av Satan, utan snarare en mänsklighet som har blivit frälst efter att ha blivit fördärvad av Satan. Mänsklighetens vilodag är också Guds vilodag. Gud gick miste om sin vila till följd av mänsklighetens oförmåga att träda in i vila; det var inte så att Gud från början saknade förmåga att vila. Att träda in i vila innebär inte att allting stannar upp eller att allting slutar utvecklas, och det innebär inte heller att Gud kommer att sluta verka eller att människan kommer att sluta leva. Tecknet på inträdandet i vila är följande: Satan har blivit tillintetgjord, de illvilliga personer som ansluter sig till Satan med sina onda handlingar har blivit bestraffade och utplånade; alla krafter som är fientliga mot Gud upphör att existera. Att Gud träder in i vila innebär att han inte längre utför sitt verk med att frälsa mänskligheten. Att mänskligheten träder in i vila innebär att hela mänskligheten lever i Guds ljus, med hans välsignelser; det kommer inte att finnas något av Satans fördärv, och inga orättfärdigheter kommer att ske. Mänskligheten ska leva som vanligt på jorden och leva i Guds omsorg. När Gud och människan träder in i vila tillsammans innebär det att mänskligheten har blivit frälst och att Satan har blivit tillintetgjord, att Guds verk bland människan är helt avslutat. Gud kommer inte längre att fortsätta verka bland människorna och människorna kommer inte längre att leva under Satans domän. Därför kommer Gud inte längre att vara upptagen och människan inte längre att skynda. Gud och människan kommer att träda in i vila på samma gång. Gud kommer att återgå till sin ursprungliga position och varje person återgår till sin respektive plats. Dessa är de slutmål som Gud och människan ska vistas vid när hela Guds förvaltning har upphört. Gud har Guds slutmål och människan har människans slutmål. Under tiden som han vilar kommer Gud att fortsätta vägleda hela mänskligheten i dess tillvaro på jorden. När människorna är i Guds ljus kommer de att tillbe den ende sanne Guden i himlen. Gud kommer inte längre att leva bland människorna och de kommer inte heller att kunna leva med Gud vid Guds slutmål. Gud och människan kan inte leva i samma rike; snarare har de båda sina egna sätt att leva. Gud är den som vägleder hela mänskligheten, samtidigt som hela mänskligheten är en utkristallisering av Guds förvaltningsverk. Det är mänskligheten som blir ledd, till sitt väsen liknar mänskligheten inte Gud. Att vila betyder att återgå till sin ursprungliga plats. När Gud träder in i vila betyder det därför att Gud återgår till sin ursprungliga plats. Gud kommer inte längre att leva på jorden eller dela människornas glädje och lidande under sin tid bland mänskligheten. När mänskligheten träder in i vila innebär det att människan har blivit en sann skapelse. Mänskligheten kommer att tillbe Gud från jorden och ha vanliga mänskliga liv. Människor kommer inte längre att vara olydiga mot Gud eller motsätta sig Gud, de återgår till det ursprungliga livet hos Adam och Eva. Det är Guds och mänsklighetens respektive tillvaro och slutmål när de har trätt in i vila. Satans nederlag är en ofrånkomlig tendens i kriget mellan Gud och Satan. Att Gud träder in i vila efter att ha fullbordat sitt förvaltningsverk blir därigenom, liksom människans fullständiga räddning och inträdande i vila, en ofrånkomlig tendens. Platsen för människans vila är jorden, och platsen för Guds vila är himlen. Medan människan tillber Gud i vila kommer hon att leva på jorden, och medan Gud leder resten av mänskligheten i vila, kommer han att leda den från himlen, inte från jorden. Gud kommer att fortsätta vara Anden medan människorna fortsätter att vara kött. Gud och människan har sina respektive sätt att vila. Medan Gud vilar kommer han och visar sig bland människor; medan människan vilar blir hon ledd av Gud att besöka himlen och njuta av livet i himlen. När Gud och människan har trätt in i vila kommer Satan inte längre att existera och de onda människorna kommer, liksom Satan, inte heller att finnas. Innan Gud och människan träder in i vila kommer de onda individer som en gång förföljde Gud på jorden och fienderna som var olydiga mot honom på jorden redan att ha blivit tillintetgjorda. De kommer att ha blivit tillintetgjorda av de sista dagarnas stora katastrofer. När dessa onda individer har blivit helt tillintetgjorda kommer jorden aldrig mer att uppleva Satans trakasserier. Mänskligheten kommer att erhålla fullständig räddning, och först då kommer Guds verk att avslutas helt. Dessa är de nödvändiga förutsättningarna för att Gud och människan ska kunna träda in i vila.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 595)

Att slutet på allting närmar sig tyder på slutet av Guds verk och det tyder på slutet av mänsklighetens utveckling. Det här innebär att mänskligheten, som fördärvad av Satan, kommer att ha nått sitt slutliga utvecklingsstadium och att Adams och Evas ättlingar har fullbordat sin fortplantning. Det innebär också att det är omöjligt för denna mänsklighet, som blivit fördärvad av Satan, att fortsätta utvecklas. Begynnelsens Adam och Eva hade inte blivit fördärvade, men de Adam och Eva som drevs ut ur Edens lustgård var fördärvade av Satan. När Gud och människan träder in i vila tillsammans ska Adam och Eva – som drevs ut ur Edens lustgård – och deras ättlingar omsider närma sig slutet; framtidens mänsklighet kommer fortfarande att bestå av ättlingar till Adam och Eva, men då är det inte människor som lever under Satans domän. Det kommer snarare att vara människor som blivit frälsta och renade. Det kommer att vara en mänsklighet som har blivit dömd och tuktad, och en som är helig. De människorna kommer inte att likna människosläktet som det var från början; man kan nästan säga att det är helt andra slags individer än de ursprungliga Adam och Eva. Dessa människor kommer att vara utvalda bland alla dem som blev fördärvade av Satan, och det blir de människor som i slutänden stod stadigt under Guds dom och tuktan, det blir den sista gruppen människor som består av den fördärvade mänskligheten. Endast den gruppen människor kommer att kunna träda in i den slutliga vilan tillsammans med Gud. De som kan stå stadigt under Guds verk av dom och tuktan de sista dagarna – det vill säga under det slutliga renande verket – är de som kommer att träda in i den slutliga vilan med Gud. Därför kommer alla de som träder in i vila att ha brutit sig loss från Satans inflytande och blivit vunna av Gud efter att först ha genomgått hans slutliga renande verk. De människor som slutligen har blivit vunna av Gud kommer att träda in i den slutliga vilan. Essensen av Guds verk av tuktan och dom är att rena mänskligheten, och det är inför dagen för den slutliga vilan. I annat fall kommer inte mänskligheten i sin helhet att kunna följa sina egna gelikar eller träda in i vila. Detta verk är mänsklighetens enda väg till att träda in i vila. Endast Guds renande verk kommer att rena mänskligheten från orättfärdighet, och endast hans verk av tuktan och dom kommer att föra fram mänsklighetens olydnad i ljuset och därmed skilja dem som kan bli frälsta från dem som inte kan det och dem som kommer att bli kvar från de som inte blir det. När detta verk avslutas kommer alla de människor som tillåts stanna kvar att renas och träda in i ett högre mänskligt tillstånd där de kommer att njuta av ett mer underbart andra liv som människor på jorden; de kommer med andra ord att inleda sin mänskliga vilodag och existera tillsammans med Gud. När de som inte kan bli kvar har genomgått tuktan och dom kommer deras ursprungliga form av blottas helt, sedan kommer de alla att tillintetgöras och, som Satan, inte längre ha rätt att finnas kvar på jorden. Framtidens mänsklighet kommer inte längre att omfatta några människor av det slaget; dessa människor är inte redo att träda in i landet för den slutgiltiga vilan, inte heller är de redo att träda in i den dag av vila som Gud och människan kommer att dela, för de är föremål för bestraffning och de är onda, inte rättfärdiga människor. De hade en gång blivit friköpta och de hade också blivit dömda och tuktade; de hade en gång även tjänat Gud, men när den sista dagen kommer ska de ändå bli utplånade och tillintetgjorda på grund av sin egen ondska och på grund av sin egen olydnad och oförbätterlighet. De kommer inte längre att existera i framtidens värld, och de kommer inte längre att existera i framtidens människosläkte. Varenda ogärningsman och varenda en som inte har blivit frälst kommer att tillintetgöras när de heliga bland mänskligheten träder in i vila, oberoende av om de är de dödas andar eller de som fortfarande lever i köttet. Oberoende av vilken tidsepok dessa syndiga andar och syndiga människor tillhör, eller andarna hos rättfärdiga människor samt de människor som handlar rättfärdigt, så kommer alla ogärningsmän att tillintetgöras och alla rättfärdiga människor att överleva. Om en individ eller ande mottar frälsning avgörs inte helt på grundval av den sista tidsålderns verk, utan bestäms snarare på grundval av om de har motsatt sig eller varit olydiga mot Gud. Om människor i den föregående tidsepoken begick onda handlingar och inte kunde bli frälsta, skulle de utan tvekan bli föremål för bestraffning. Om människor i den här tidsepoken begår onda handlingar och inte kan bli frälsta, blir de säkert också föremål för bestraffning. Människor skiljs åt på grundval av gott och ont, inte på grundval av tidsepoker. När de väl har blivit åtskilda på grundval av gott och ont blir de inte genast bestraffade eller belönade; Gud kommer istället att utföra sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda först när han avslutat sitt erövringsverk de sista dagarna. Faktum är att han har använt sig av gott och ont för att särskilja mänskligheten ända sedan han började verka bland mänskligheten. Han kommer först att belöna de rättfärdiga och straffa de onda när han har fullbordat sitt verk, istället för att skilja de onda och de rättfärdiga åt medan han fullbordar sitt verk i slutet och sedan genast ta sig an sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda. Han slutgiltiga verk med att bestraffa det onda och belöna det goda utförs enbart för att rena mänskligheten helt, så att han kan föra en allt igenom helig mänsklighet till evig vila. Detta stadium av hans verk är hans mest avgörande verk. Det är det slutliga stadiet i hela hans förvaltningsverk. Om inte Gud tillintetgjorde de onda och istället lät dem vara kvar skulle inte hela mänskligheten kunna träda in i vila än och Gud skulle inte kunna föra mänskligheten i sin helhet in i ett bättre rike. Ett sådant verk skulle inte bli fullständigt avslutat. När han avslutar sitt verk kommer hela mänskligheten att vara allt igenom helig. Endast på det sättet kan Gud leva fridfullt i vila.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 596)

Människor av idag saknar förmåga att skiljas från köttets ting. De kan inte ge upp köttets njutningar, de kan inte heller ge upp världen, pengar eller sitt fördärvade sinnelag. De flesta människor ägnar sig åt sina förehavanden på ett ytligt sätt. I själva verket har dessa människor inte Gud i sina hjärtan alls och de räds inte ens Gud. De har inte Gud i sina hjärtan och kan därför inte uppfatta allt som Gud gör, och de saknar än mer förmåga att tro de ord han talar med sin mun. Dessa människor är alltför köttsliga, de är alltför djupt fördärvade och saknar sanning på det hela taget och dessutom tror de inte att Gud kan bli kött. Alla som inte tror på den inkarnerade Guden – det vill säga alla som inte tror på den synlige Gudens verk och tal och inte tror på den synlige Guden utan istället tillber den osynlige Guden i himlen – har inte Gud i sitt hjärta. Det är människor som är olydiga mot och motsätter sig Gud. Sådana personer saknar mänsklighet och förnuft, för att inte säga sanning. Dessa människor kan ännu mindre tro på den synlige och påtaglige Guden, utan den osynlige och opåtaglige Guden är den mest trovärdige och även den som gläder deras hjärtan mest. Det de söker är inte verklighetens sanning, inte heller livets sanna väsen, än mindre Guds avsikter; snarare är de ute efter spänning. Vad det än är som låter dem uppnå sina egna önskningar så är det utan tvivel sådant de tror på och strävar efter. De tror på Gud endast för att tillfredsställa sina egna önskningar, inte för att söka sanningen. Är inte dessa människor ogärningsmän? De är extremt självmedvetna och de tror inte att Gud i himlen ska tillintetgöra dem, dessa ”goda människor”. Istället tror de att Gud ska låta dem finnas kvar och dessutom belöna dem rikligt, för de har gjort mycket för Gud och visat en stor ”lojalitet” mot honom. Om de eftersträvade den synlige Guden skulle de genast börja strida mot Gud eller bli alldeles rasande så snart deras önskningar gick om intet. Det är usla människor som är ute efter att tillfredsställa sina egna önskningar, det är inte människor med integritet som söker sanningen. Sådana människor är de så kallade onda människorna som följer Kristus. Dessa människor som inte söker sanningen kan inte tro på sanningen. De är desto mer oförmögna att uppfatta mänsklighetens framtida slut, för de tror inte på något av den synlige Gudens verk eller tal och de kan inte tro på mänsklighetens framtida slutmål. Så även om de följer den synlige Guden fortsätter de att göra ont och varken söker sanningen eller praktiserar den sanning som jag kräver. De personer som inte tror att de kommer att tillintetgöras är tvärtom de individer som kommer att tillintetgöras. De tror alla att de är så smarta, och de tror att det är de som praktiserar sanningen. De anser att deras onda beteende är sanningen och värnar därigenom om det. Dessa onda människor är mycket självsäkra; de tar sanningen för en dogm och tar sina onda handlingar för en sanning, och i slutänden kan de bara skörda vad de har sått. Ju mer självmedvetna människor är och ju mer galet arroganta de är, desto mer oförmögna är de att vinna sanningen, och ju mer de tror på den himmelske Guden, desto mer motsätter de sig Gud. Det är de människorna som kommer att bli bestraffade.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 597)

Innan mänskligheten träder in i vila kommer det att avgöras om varje person blir straffad eller belönad beroende på om de söker sanningen, om de känner Gud, om de kan lyda den synlige Guden. De som har tjänat den synlige Guden men inte känner eller lyder honom saknar sanningen. Dessa människor är ogärningsmän, och ogärningsmän blir utan tvekan bestraffade, vidare ska de bli bestraffade i enlighet med sitt onda beteende. Gud är till för människan att tro på, och han är också värd människans lydnad. De som endast tror på den vage och osynlige Guden är de som inte tror på Gud, dessutom saknar de förmåga att lyda Gud. Om dessa människor fortfarande inte kan tro på den synlige Guden när hans erövrande verk är avslutat, och även envisas med att vara olydiga och motsätta sig den Gud som är synlig i köttet, kommer dessa förespråkare av den vaga Guden utan tvekan att tillintetgöras. Det är som det är med dem bland er – alla som verbalt erkänner den inkarnerade Guden men inte kan praktisera sanningen med lydnad mot den inkarnerade Guden kommer i slutänden att bli eliminerade och tillintetgjorda, och alla som verbalt erkänner den synlige Guden och även äter och dricker av den sanning som uttrycks av den synlige Guden men söker den vaga och osynlige Guden kommer att bli desto mer tillintetgjorda i framtiden. Inga av dessa människor kan finnas kvar till tiden för vila när Guds verk är avslutat; det kan inte finnas någon som påminner om dessa människor kvar till tiden för vila. De demoniska människorna är de som inte praktiserar sanningen, till sitt väsen motsätter de sig Gud och är olydiga mot honom och har inte minsta avsikt att lyda Gud. Sådana människor kommer alla att tillintetgöras. Om du har sanningen och om du motsätter dig Gud avgörs av ditt väsen, inte av ditt utseende eller hur du råkar tala eller bete dig. Varje människas väsen avgör om hon ska tillintetgöras; det avgörs av det väsen som blottläggs av hennes beteende och hennes sökande efter sanningen. Av de människor som på samma sätt verkar och dessutom uträttar lika mycket arbete är det de personer med ett gott mänskligt väsen som besitter sanningen som kan stanna kvar, medan de med ett ondskefullt mänskligt väsen som är olydiga mot den synlige Guden är de som ska tillintetgöras. Alla Guds verk eller ord som är riktade mot mänsklighetens slutmål ger mänskligheten en lämplig behandling utifrån varje persons väsen; det kommer inte att ske några missöden och det kommer garanterat inte att ske ett enda misstag. Endast när människan utför ett verk kommer mänskliga känslor eller betydelser att vara inblandade. Det verk som Gud utför är det mest lämpliga; han anför garanterat inga falska påståenden mot någon enda skapelse. Nu finns det många människor som inte kan uppfatta mänsklighetens framtida slutmål och som inte heller tror på de ord som jag talar; alla de som inte tror, tillsammans med de som inte praktiserar sanningen, är demoner!

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 598)

De som söker och de som inte söker är nu två olika slags människor, och de är två slags människor med olika slutmål. De som eftersträvar kunskap om sanningen och praktiserar sanningen är de människor som Gud kommer att frälsa. De som inte känner till den sanna vägen är demoner och fiender, de är ättlingar till ärkeängeln och kommer att tillintetgöras. Även de fromma som tror på en vag Gud – är de inte också demoner? Människor som har gott samvete men inte accepterar den sanna vägen är demoner; till sitt väsen motsätter de sig Gud. De som inte accepterar den sanna vägen är de som motsätter sig Gud, och även om dessa människor utstår många umbäranden kommer de att tillintetgöras. De som är ovilliga att överge världen, som inte klarar att skiljas från sina föräldrar, som inte klarar att göra sig av med sina egna njutningar i köttet är alla olydiga mot Gud och ska alla tillintetgöras. Den som inte tror på den inkarnerade Guden är demonisk och ska också tillintetgöras. De som tror men inte praktiserar sanningen, de som inte tror på den inkarnerade Guden och de som inte tror på Guds existens över huvud taget kommer att tillintetgöras. Den som har förmåga att stanna kvar är en person som har genomgått förfiningens bitterhet och stått stadigt, det är en person som verkligen har utstått prövningar. Den som inte erkänner Gud är en fiende, vilket innebär att var och en inom eller utom denna ström som inte erkänner den inkarnerade Guden är en antikrist! Vem är Satan, vilka är demonerna och vilka är Guds fiender om inte de som sätter sig till motvärn och inte tror på Gud? Är det inte de personerna som är olydiga mot Gud? Är det inte de människorna som påstår verbalt att de tror men saknar sanning? Är det inte de personerna som bara strävar efter att få välsignelser men inte kan bära vittnesbörd om Gud? Du umgås fortfarande med dessa demoner idag och hyser samvete och kärlek till dem, men frambär du inte då goda intentioner till Satan? Umgås du inte med demoner? Om människor fortfarande i dessa dagar är oförmögna att skilja på gott och ont och fortsätter att blint visa kärlek och medlidande utan någon avsikt att söka Guds vilja och utan att kunna hysa Guds avsikter som sina egna, kommer slutet för dem att bli så mycket mera olyckligt. Den som inte tror på Gud i köttet är Guds fiende. Om du kan känna samvete och kärlek till en fiende, saknar du då inte en känsla för rättfärdighet? Om du är förenlig med dem som jag avskyr och är oense med, och fortsätter att hysa kärlek till eller personliga känslor för dem, är du inte olydig då? Motsätter du dig inte avsiktligen Gud? Äger en sådan människa sanning? Om folk hyser samvete för fiender, kärlek till demoner och medlidande med Satan, avbryter de då inte avsiktligen Guds verk? De personer som bara tror på Jesus men inte tror på de sista dagarnas inkarnerade Gud och de som påstår verbalt att de tror på den inkarnerade Guden men handlar ont är alla antikrister, för att inte tala om de personer som inte tror på Gud. Dessa personer ska alla tillintetgöras. Den standard som en människa dömer en annan människa efter grundar sig på hennes beteende; den som har ett gott uppträdande är en rättfärdig person medan den med ett avskyvärt uppträdande är ond. Den standard som Gud dömer människan efter grundar sig på om hon lyder honom med sitt väsen; en som lyder Gud är en rättfärdig person, och en som inte lyder Gud är en fiende och en ond person, oberoende av om den personens beteende är bra eller dåligt, och oberoende av om den personens tal är korrekt eller felaktigt. Vissa vill använda goda gärningar till att uppnå ett gott slutmål i framtiden, och vissa vill använda gott tal som betalning för ett gott slutmål. Människor tror felaktigt att Gud avgör slutet för människan på grundval av hennes beteende eller tal, och därför kommer många att vilja använda sig av det för att vinna tillfällig gunst genom slughet. De människor som senare kommer att överleva genom vila kommer alla att ha utstått dagen av vedermödor och även vittnat om Gud. De kommer alla att vara människor som har gjort sin plikt och har för avsikt att lyda Gud. De som endast vill ta tillfället i akt att tjäna för att undvika att praktisera sanningen kommer inte att kunna stanna kvar. Gud har lämpliga standarder för planeringen av slutet för alla människor; han fattar inte bara de besluten i enlighet med någons ord eller beteende och han fattar dem inte heller i enlighet med personens uppförande under en avgränsad tidsperiod. Han kommer definitivt inte att vara överseende mot någons illvilliga beteende i sin helhet på grund av dennes tidigare tjänst hos Gud, inte heller skona någon från döden på grund av en engångsutgift för Gud. Ingen kan undgå vedergällning för sin ondska och ingen kan dölja sitt ondskefulla beteende och därigenom undvika tillintetgörelsens storm. Om människor verkligen kan göra sin egen plikt innebär det att de är evigt trogna Gud och inte söker belöningar, oberoende av om de får välsignelser eller drabbas av olycka. Om människor är trogna Gud när de ser välsignelser men mister sin trohet när de inte kan se några välsignelser och i slutänden fortfarande är oförmögna att bära vittnesbörd om Gud och fortfarande är oförmögna att utföra sin plikt som de borde, kommer dessa människor, som en gång troget tjänade Gud, ändå att tillintetgöras. Kort sagt kan onda människor inte överleva genom evigheten och inte heller träda in i vila; endast de rättfärdiga är vilans mästare. När mänskligheten har slagit in på rätt spår kommer folk att ha vanliga mänskliga liv. De kommer alla att göra den plikt som åligger dem och vara Gud absolut trogna. De kommer att helt bli av med sin olydnad och sitt fördärvade sinnelag och de kommer att leva för Gud och tack vare Gud. De kommer att vara utan olydnad och motstånd. De kommer att kunna lyda Gud fullständigt. Detta är Guds och människans tillvaro och livet i riket och det är livet i vila.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 599)

De som tar med sina fullständigt icke-troende barn och släktingar till kyrkan är alltför själviska och visar sin välvilja. Dessa människor fokuserar bara på att vara kärleksfulla, oavsett om de tror eller inte och oavsett om det är Guds vilja eller ej. Vissa för fram sina hustrur inför Gud, eller för fram sina föräldrar inför Gud, och ”tar till sig begåvade människor” blint för Gud, oberoende av om den Helige Ande håller med eller utför sitt verk. Vilka fördelar kan möjligen vinnas genom att visa dessa människor som inte tror en sådan välvilja? Även om dessa icke-troende, som saknar den Helige Andes närvaro, kämpar för att följa Gud, kan de inte bli frälsta så som man tror att de kan. De som tar emot frälsning är i själva verket inte så lätta att vinna. De som inte har genomgått den Helige Andes verk och prövningar och inte har blivit gjorda fullkomliga av den inkarnerade Guden kan inte fulländas alls. Därför saknar dessa människor den Helige Andes närvaro i samma stund som de teoretiskt sett börjar följa Gud. Beroende på deras betingelser och faktiska tillstånd kan de helt enkelt inte fulländas. Så den Helige Ande väljer att inte ägna så mycket energi åt dem, inte heller upplyser eller vägleder han dem på något sätt. Han låter dem endast följa med och avslöjar till sist deras slut – det räcker. Människans entusiasm och avsikter kommer från Satan, och de kan på inget sätt fullända den Helige Andes verk. Oavsett vilket slags människa man är så behöver man den Helige Andes verk – kan en människa fullända en annan människa? Varför älskar en man sin hustru? Och varför älskar en hustru sin man? Varför är barn plikttrogna mot sina föräldrar? Och varför dyrkar föräldrar sina barn? Vilka är de avsikter som människor hyser egentligen? Är det inte för att tillgodose sina egna planer och självviska önskningar? Är det verkligen för Guds förvaltningsplan? Är det för Guds verk? Är det för att fullfölja en skapad varelses plikt? De som först trodde på Gud och inte kunde få den Helige Andes närvaro kan aldrig få den Helige Andes verk, för det är bestämt att dessa människor ska tillintetgöras. Oavsett hur mycket man älskar dem kan det inte ersätta den Helige Andes verk. Människans entusiasm och kärlek är exempel på människans avsikter men kan inte vara exempel på Guds avsikter och ersätta Guds verk. Även om man visar största tänkbara kärlek till eller medlidande med dessa människor som teoretiskt sett tror på Gud och låtsas följa honom men inte vet vad det innebär att tro på Gud, kommer de ändå inte att vinna Guds sympati eller ta emot den Helige Andes verk. Även om människor som uppriktigt följer Gud är av dålig kaliber och det är många sanningar de inte begriper kan de av och till motta den Helige Andes verk, medan de som är av tämligen god kaliber men inte uppriktigt tror helt enkelt inte kan motta den Helige Andes närvaro. Det finns helt enkelt ingen möjlighet till frälsning för dessa människor. Även om de läser Guds ord eller hör budskapen emellanåt eller sjunger lovsånger till Gud kommer de i slutänden inte kunna finnas kvar under tiden för vila. Det avgörande för om människor är uppriktigt sökande är inte hur andra dömer dem eller hur folk runt omkring ser på dem, utan det är om den Helige Ande verkar i dem och de har den Helige Andes närvaro, och det avgörs desto mer av om deras sinnelag förändras och om de har kunskap om Gud efter att ha genomgått den Helige Andes verk under en viss period; om den Helige Ande verkar i en person kommer den personens sinnelag att successivt förändras och dennes syn på tron på Gud kommer gradvis att bli renare. Oavsett hur länge människorna följer Gud innebär det, så länge de har förändrats, att den Helige Ande verkar i dem. Om de inte har förändrats innebär det att den Helige Ande inte verkar i dem. Även om dessa människor i viss mån är tjänande drivs de av sitt mål att uppnå lycka. Sporadisk tjänstgöring kan inte ersätta en förändring av deras sinnelag. I slutänden kommer de ändå att tillintetgöras, för det finns inget behov av sådana som tjänstgör inom riket, inte heller finns det något behov av att de som har ett oförändrat sinnelag tjänar de människor som har blivit fullkomliga och är trogna Gud. Orden från det förflutna: ”När man tror på Herren ler lyckan mot hela ens familj” är lämpliga för Nådens Tidsålder men saknar samband med människans slutmål. De var bara lämpliga under ett stadium av Nådens Tidsålder. Innebörden i dessa ord avser den frid och de materiella välsignelser som människor får; de innebär inte att hela familjen till den som tror på Herren kommer att bli frälst, och de betyder inte heller att hela ens familj också ska bli förd till vila då man vinner lyckan. Om man får välsignelser eller drabbas av olycka avgörs utifrån ens väsen och avgörs inte utifrån det gemensamma väsen som man delar med andra. I riket finns inte ett sådant talesätt eller en sådan regel. Om man i slutänden kan överleva beror det på att man har uppfyllt Guds krav, och kan man i slutänden inte stanna kvar vid tiden för vila beror det på att personen ifråga är olydig mot Gud och inte har tillgodosett Guds krav. Alla har ett lämpligt slutmål. Dessa slutmål avgörs utifrån varje persons väsen och är helt utan samband med andras. Ett barns onda beteende kan inte överlåtas på barnets föräldrar, och ett barns rättfärdighet kan inte delas med barnets föräldrar. En förälders onda beteende kan inte överlåtas på hans eller hennes barn, och en förälders rättfärdighet kan inte delas med hans eller hennes barn. Var och en bär sina egna synder, och var och en åtnjuter sin egen lycka. Ingen kan ersätta någon annan. Detta är rättfärdighet. Enligt människans uppfattning kan barnen uppnå lycka om föräldrarna gör det, och föräldrarna måste sona för barnens synder om de begår onda gärningar. Det är människans perspektiv och människans sätt att göra saker på. Det är inte Guds perspektiv. Slutet för varje person avgörs utifrån det väsen som kommer av deras beteende, och det avgörs alltid på lämpligt sätt. Ingen kan bära en annans synder, än mindre kan någon ta emot bestraffning i någon annans ställe. Detta är ovillkorligt. Föräldrars kärleksfulla omvårdnad om sina barn betyder inte att de kan utföra rättfärdiga gärningar i barnens ställe, och barns pliktkänsla och tillgivenhet mot sina föräldrar betyder inte heller att de kan uträtta rättfärdiga gärningar i föräldrarnas ställe. Det är den sanna betydelsen bakom orden: ”Då skall två män vara ute på fältet; en skall bli upptagen och den andra lämnas kvar. Två kvinnor skall mala vid kvarnen; en skall bli upptagen och den andra lämnas kvar.” Ingen kan föra in de barn som gör ont i vila på grundval av sin djupa kärlek till barnen, inte heller föra in sin hustru (eller man) i vila på grundval av sitt eget rättfärdiga beteende. Det är en administrativ regel; det kan inte finnas några undantag för någon. De som handlar rättfärdigt är de som handlar rättfärdigt, och ogärningsmän är ogärningsmän. De som handlar rättfärdigt kommer att kunna överleva och ogärningsmän kommer att tillintetgöras. De heliga är heliga; de är inte orena. De orena är orena och har inte minsta helighet i sig. Alla onda människor ska tillintetgöras och alla rättfärdiga ska överleva, även om barnen till ogärningsmän uträttar rättfärdiga gärningar, och även om föräldrarna till en rättfärdig person utför onda gärningar. Det finns ingen relation mellan en troende man och en icke-troende hustru, och det finns ingen relation mellan troende barn och icke-troende föräldrar. De är av två oförenliga slag. Innan man träder in i vila har man fysiska släktingar, men när man väl har trätt in i vila har man inte längre några fysiska släktingar att tala om. De som gör sin plikt och de som inte gör det är fiender; de som älskar Gud och de som hatar Gud står i ett motsatsförhållande till varandra. De som träder in i vila och de som har blivit tillintetgjorda är två oförenliga slags skapade varelser. De skapade varelser som fullföljer sin plikt kommer att kunna överleva medan skapade varelser som inte fullföljer sin plikt ska tillintetgöras; detta ska dessutom vara genom hela evigheten. Älskar du din man i syfte att fullfölja din plikt som en skapad varelse? Älskar du din hustru i syfte att fullfölja din plikt som en skapad varelse? Är du plikttrogen mot dina icke-troende föräldrar i syfte att fullfölja din plikt som en skapad varelse? Är människans syn på tron på Gud riktig eller inte? Varför tror du på Gud? Vad vill du uppnå? På vilket sätt älskar du Gud? De som inte kan fullfölja sin plikt som skapade varelser och inte kan anstränga sig fullt ut kommer att tillintetgöras. Människor av idag har fysiska relationer med varandra och även blodsband, men sedan kommer allt det att splittras. Troende och icke-troende är inte förenliga utan står snarare i ett motsatsförhållande till varandra. De i vila tror att det finns en Gud och är lydiga mot Gud. De som är olydiga mot Gud kommer alla att ha blivit tillintetgjorda. Familjer ska inte längre finnas på jorden, för hur skulle det kunna finnas föräldrar eller barn eller relationer mellan män och hustrur? Själva oförenligheten mellan tro och icke-tro kommer att ha fått sådana fysiska relationer att brista!

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 600)

Ursprungligen fanns det inga familjer hos mänskligheten, bara man och kvinna, två slags människor. Det fanns inga länder, för att inte tala om familjer, men till följd av människans fördärv organiserade sig alla slags människor i enskilda klaner som senare utvecklades till länder och nationer. Dessa länder och nationer bestod av mindre enskilda familjer, och på det viset fördelades alla slags människor på olika raser utifrån skillnader i språk och gränser som skilde dem åt. Faktum är att mänskligheten bara har en stamfader, oavsett hur många raser det finns i världen. I början fanns det bara två slags människor och dessa båda var man och kvinna. Men till följd av fortskridandet av Guds verk och de historiska och geografiska förändringar som ägde rum så utvecklades dessa båda människoslag i olika grad till ännu fler slags människor. När det kommer till kritan är hela mänskligheten ändå Guds skapelse, oavsett hur många raser mänskligheten består av. Det spelar ingen roll vilken ras människor tillhör, de är alla hans skapade varelser, de är alla ättlingar till Adam och Eva. Trots att de inte är gjorda av Guds händer är de ättlingar till Adam och Eva som Gud själv skapade. Det spelar ingen roll vilket slag människor hör till, de är alla hans skapade varelser. Då de ingår i mänskligheten som skapades av Gud är deras slutmål det som mänskligheten bör ha och de är indelade enligt de regler som organiserar mänskligheten. Det vill säga att ogärningsmän och de rättfärdiga är skapade varelser när allt kommer omkring. De skapade varelser som begår onda handlingar kommer slutligen att tillintetgöras och de skapade varelser som utför rättfärdiga gärningar kommer därigenom att överleva. Detta är den mest lämpliga planen för dessa båda slags skapade varelser. Ogärningsmän kan inte, på grund av sin olydnad, förneka att de är Guds skapade varelser men har blivit ödelagda av Satan och därför inte kan bli frälsta. Skapade varelser med ett rättfärdigt beteende kan inte förlita sig på det faktum att de kommer att överleva för att förneka att de är skapade av Gud men har tagit emot frälsning efter att ha blivit fördärvade av Satan. Ogärningsmän är skapade varelser som är olydiga mot Gud, de är skapade varelser som inte kan bli frälsta och redan har blivit fullständigt ödelagda av Satan. Människor som begår onda handlingar är också människor; de är människor som har blivit ytterst fördärvade och människor som inte kan bli frälsta. Liksom även de är skapade varelser har människor med ett rättfärdigt beteende blivit fördärvade, men de är människor som är beredda att befria sig från sitt fördärvade sinnelag och har förmåga att lyda Gud. Människor med ett rättfärdigt beteende flödar inte över av rättfärdighet; de har snarare tagit emot frälsning och befriat sig från sitt fördärvade sinnelag för att lyda Gud. De kommer att stå stadigt i slutet, men det innebär inte att de inte har blivit fördärvade av Satan. När Guds verk har upphört, bland alla hans skapade varelser, kommer det att finnas de som ska tillintetgöras och de som ska överleva. Det är en ofrånkomlig tendens i hans förvaltningsverk. Ingen kan förneka det. Ogärningsmän kan inte överleva; de som lyder och följer honom till slutet kommer garanterat att överleva. Eftersom detta verk handlar om förvaltningen av mänskligheten kommer vissa att stanna kvar och andra att elimineras. Det är olika slut för olika slags människor och det är de mest lämpliga planerna för hans skapade varelser. Guds slutliga plan för mänskligheten är att åtskilja genom att splittra familjer, splittra nationer och upplösa nationella gränser. Det är en plan utan familjer och nationella gränser, för människorna har när allt kommer omkring samma stamfader och är Guds skapade varelser. Kort sagt kommer skapade varelser som gör ont att tillintetgöras och skapade varelser som lyder Gud att överleva. På det viset kommer det inte att finnas några familjer eller länder och i synnerhet inga nationer i framtidens vila. Den typen av mänsklighet är den heligaste typen av mänsklighet. Adam och Eva skapades ursprungligen för att människan skulle ta hand om allt på jorden och människan var ursprungligen herre över allt. Jehovas avsikt med att skapa människan var att låta henne existera på jorden och även ta hand om allting där, för människan var ursprungligen inte fördärvad och saknade förmåga att begå onda handlingar. Men sedan människan hade blivit fördärvad var hon inte längre den som tog hand om allt. Och syftet med Guds frälsning är att återställa den funktionen hos människan, att återställa människans ursprungliga förnuft och hennes ursprungliga lydnad. Mänskligheten i vila kommer att bli själva bilden av det resultat som hans frälsningsverk hoppas uppnå. Även om det inte längre blir ett liv som i Edens lustgård kommer det till sitt väsen att vara det samma. Inte bara det att mänskligheten inte längre kommer att vara sitt tidigare ofördärvade jag, det kommer snarare vara en mänsklighet som blev fördärvad och sedan tog emot frälsning. De människor som har tagit emot frälsning ska slutligen (det vill säga när hans verk är avslutat) träda in i vila. På samma sätt kommer slutet för dem som har blivit bestraffade omsider att blottläggas helt och de kommer att tillintetgöras först när hans verk är avslutat. Det innebär att alla ogärningsmän och de som har blivit frälsta kommer att blottas först när hans verk är klart, för verket med att blotta alla slags människor (antingen de är ogärningsmän eller frälsta) kommer att utföras för alla människor på samma gång. Ogärningsmän ska elimineras och de som kan stanna kvar ska blottas på samma gång. Därför kommer utgången för alla slags människor att uppenbaras samtidigt. Han kommer inte först att låta en grupp människor som har blivit frälsta träda in i vila innan han förbisett ogärningsmän och dömt eller bestraffat dem allt eftersom; sanningen är faktiskt inte sådan. När ogärningsmän är tillintetgjorda och de som kan överleva träder in i vila, kommer hans verk i hela universum att vara fullbordat. Det kommer inte att finnas någon prioriteringsordning bland de som tar emot välsignelser och de som drabbas av olycka. De som tar emot välsignelser kommer att leva för evigt och de som drabbas av olycka kommer att förgås för all evighet. Dessa båda led i verket ska fullbordas samtidigt. Det är just för att det finns olydiga människor som rättfärdigheten hos de lydiga människorna ska blottläggas, och det är just för att det finns de som har tagit emot välsignelser som den olycka ska blottläggas som drabbar ogärningsmännen för deras illvilliga beteende. Om inte Gud blottade ogärningsmän, skulle de människor som uppriktigt lyder Gud aldrig få se solen; om inte Gud förde dem som lyder honom till ett lämpligt slutmål skulle de som är olydiga mot Gud inte kunna ta emot sitt välförtjänta straff. Sådan är processen i hans verk. Om han inte utförde sitt verk med att bestraffa det onda och belöna det goda skulle hans skapade varelser aldrig kunna gå in i sina respektive slutmål. När mänskligheten väl har trätt in i vila kommer ogärningsmännen att tillintetgöras, alla människor kommer att träda in på rätt spår och varje slags person är tillsammans med sina gelikar utifrån de funktioner som de ska utföra. Först då blir det mänsklighetens dag för vila och den ofrånkomliga tendensen i mänsklighetens utveckling, och inte förrän mänskligheten träder in i vila kommer Guds stora och slutliga prestation att fullbordas, och det blir finalen på hans verk. Det verket kommer att sätta stopp för hela mänsklighetens dekadenta fysiska tillvaro och sätta stopp för den fördärvade mänsklighetens tillvaro. Från och med då träder mänskligheten in i ett nytt rike. Även om människan lever i en fysisk existens finns det avsevärda skillnader mellan hennes livs väsen och den fördärvade mänsklighetens livs väsen. Innebörden av hennes existens och innebörden av den fördärvade mänsklighetens existens skiljer sig också åt. Även om detta inte är tillvaron hos ett nytt slags person kan det sägas vara tillvaron hos en mänsklighet som har tagit emot frälsning och en tillvaro där mänskligheten och förnuftet är återvunna. Dessa är människor som en gång var olydiga mot Gud och som en gång erövrades av Gud och sedan frälstes av honom; dessa är människor som förödmjukade Gud och senare bar vittnesbörd om honom. Efter att ha genomgått och överlevt hans prövningar är deras existens den mest meningsfulla existensen; det är människor som vittnade om Gud inför Satan, det är människor som är redo för livet. De som ska tillintetgöras är människor som inte kan stå som vittnen om Gud och inte är redo för livet. Tillintetgörelsen av dem ska ske till följd av deras onda beteende och tillintetgörelsen är deras bästa slutmål. När människan senare träder in i det goda riket ska det inte finnas några relationer mellan man och hustru, mellan far och dotter eller mellan mor och son som människan tror att hon ska finna. Då ska människan följa sina gelikar, och familjen kommer redan att vara splittrad. Efter att ha misslyckats fullständigt kommer Satan aldrig att störa mänskligheten igen, och människan har inte längre ett fördärvat sataniskt sinnelag. De olydiga människorna kommer redan att ha blivit tillintetgjorda och de lydiga människorna kommer att överleva. På det sättet kommer endast ett fåtal familjer att överleva intakta. Hur ska fysiska relationer fortfarande kunna existera? Människans tidigare fysiska tillvaro kommer att bli fullständigt bannlyst; hur ska fysiska relationer kunna finnas mellan människor? Utan ett fördärvat sataniskt sinnelag kommer människors tillvaro inte längre vara den gamla tillvaron från det förflutna utan snarare en ny tillvaro. Föräldrar ska mista sina barn och barn ska mista sina föräldrar. Män mister sina hustrur och hustrur mister sina män. Människor idag har fysiska relationer till varandra. När de alla har trätt in i vila kommer det inte finnas några fysiska relationer längre. En sådan mänsklighet ska endast vara rättfärdig och helig, en sådan mänsklighet ska endast vara en som tillber Gud.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 601)

Gud skapade mänskligheten, placerade den på jorden och har lett den fram till idag. Sedan frälste han mänskligheten och tjänade som ett syndoffer för mänskligheten. I slutänden måste han ändå erövra mänskligheten, frälsa mänskligheten fullständigt och återställa den till dess ursprungliga skepnad. Det är det verk som han har varit engagerad i från början till slut – att återställa människan till hennes ursprungliga avbild och hennes ursprungliga skepnad. Han ska grundlägga sitt rike och återställa människans ursprungliga skepnad, vilket innebär att han ska återställa sin auktoritet på jorden och återställa sin auktoritet i hela skapelsen. Människan miste sitt gudfruktiga hjärta efter att ha blivit fördärvad av Satan, miste den funktion som en av Guds skapade varelser bör ha och blev en fiende som var olydig mot Gud. Människan levde under Satans domän och lydde Satans befallningar, så Gud hade inget sätt att verka bland sina skapade varelser och hade än mindre förmåga att väcka rädsla hos sina skapade varelser. Människan skapades av Gud och borde tillbe Gud, men i själva verket vände människan Gud ryggen och tillbad Satan. Satan blev avguden i människans hjärta. På det viset förlorade Gud sin ställning i människans hjärta, vilket betyder att han förlorade meningen med att ha skapat människan, och för att återställa meningen med att ha skapat människan var han tvungen att återställa människans ursprungliga skepnad och befria människan från hennes fördärvade sinnelag. För att kunna återkräva människan från Satan måste han frälsa människan från synden. Endast därigenom kan han successivt återställa människans ursprungliga skepnad och återställa människans ursprungliga funktion och i slutänden återställa sitt rike. Den slutliga tillintetgörelsen av dessa olydnadens söner kommer också att ske för att människan ska kunna tillbe Gud bättre och leva bättre på jorden. Eftersom Gud skapade människan kommer han att göra så att människan tillber honom; eftersom han vill återställa människans ursprungliga funktion kommer han att återställa den helt, utan några besudlanden. Att återställa hans auktoritet innebär att få människan att tillbe honom och få människan att lyda honom. Det innebär att han ska få människan att leva på grund av honom och få hans fiender att förgås till följd av hans auktoritet; det innebär att han ska låta minsta del av sig själv leva kvar bland mänskligheten och utan något motstånd från människan. Det rike som han vill upprätta är hans eget rike. Den mänsklighet som han vill ha är en som tillber honom, en som lyder honom fullt ut och har hans härlighet. Om han inte frälser den fördärvade mänskligheten blir det inget av meningen med att han skapade människan, han kommer inte att ha någon auktoritet bland människor och hans rike kan inte längre existera på jorden. Om han inte tillintetgör de fiender som är olydiga mot honom kommer han inte kunna uppnå sin fullkomliga härlighet, inte heller kunna upprätta sitt rike på jorden. Dessa är symbolerna för fullbordandet av hans verk och symbolerna för fullbordandet av hans stora plan: att totalt tillintetgöra den del av mänskligheten som är olydig mot honom och föra dem som har fulländats in i vila. När mänskligheten har blivit återställd till sin ursprungliga skepnad, när människorna kan fullfölja sina respektive plikter, hålla sig på sin plats och hörsamma alla Guds planer, kommer Gud att ha fått en grupp människor på jorden som tillber honom, och då har han också upprättat ett rike på jorden där man tillber honom. Han kommer att ha en evig seger på jorden och de som motsätter sig honom ska förgås för all evighet. Detta kommer att återställa hans ursprungliga avsikt med att skapa människan; det kommer att återställa hans avsikt med att skapa allt och det kommer också att återställa hans auktoritet på jorden, hans auktoritet bland allt och auktoriteten bland hans fiender. Dessa är symbolerna för hans totala seger. Efter det ska mänskligheten träda in i vila och träda in i en tillvaro enligt det rätta spåret. Gud kommer också att träda in i evig vila med människan och träda in i ett evigt liv som delas av Gud och människan. Orenheten och olydnaden på jorden ska försvinna och likaså klagan på jorden. Inget av det som motsätter sig Gud på jorden kommer att existera. Endast Gud och de människor som han har frälst ska finnas kvar; endast hans skapelse ska finnas kvar.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 602)

Människan kommer att fullkomnas helt och hållet i rikets tidsålder. Efter erövrandets verk kommer människan att genomgå förädling och vedermöda. De som kan övervinna och vittna under denna vedermöda är de som i slutändan kommer att fullkomnas; de är övervinnarna. Under denna vedermöda är människan skyldig att acceptera denna förfining, och förfiningen är det sista steget i Guds verk. Det är sista gången som människan kommer att förfinas före Guds förvaltningsverks avslutning, och alla de som följer Gud måste acceptera denna slutgiltiga prövning och denna slutgiltiga förädling. De som drabbas av vedermödan saknar den helige Andes verk och Guds vägledning, men de som verkligen har erövrats och verkligen söker Gud kommer i slutändan att stå orubbliga; det är de som äger mänsklighet och verkligen älskar Gud. Oavsett vad Gud gör kommer inte dessa segerrika människor att ha mist visionerna, och de kommer fortfarande att omsätta sanningen i praktiken utan att brista i sitt vittnesbörd. Det här är de människor som slutligen kommer ut ur den stora vedermödan. Än så länge kan de som fiskar i grumliga vatten fortsätta att parasitera, men ingen kan undkomma den slutliga vedermödan och den slutliga prövningen. För dem som övervinner är denna vedermöda en oerhörd förädling; men för dem som fiskar i grumligt vatten är det är det ett verk som innebär fullständig eliminering. Oavsett hur de prövas förblir de som har Gud i sina hjärtan oförändrat lojala; men de som inte har Gud i sitt hjärta ändrar uppfattning om honom och lämnar honom till och med så snart hans verk inte längre gynnar deras kött. Det här är de som inte kommer att stå orubbliga i slutet, människor som bara söker Guds välsignelser och inte har något intresse av att offra sig för Gud och att hänge sig åt honom. Alla dessa usla människor kommer att stängas ute när Guds verk når sitt slut, och de är inte värda någon medkänsla. De som saknar mänsklighet är oförmögna att verkligen älska Gud. När miljön är trygg och säker, eller när de kan tjäna på det, lyder de Gud till punkt och pricka, men så snart som det de längtar efter äventyras eller är slutgiltigt avfärdat, gör de genast uppror. Över en natt kan de helt utan rim och reson förvandlas från en leende ”godhjärtad” individ till en ful och grym mördare som plötsligt behandlar gårdagens välgörare som sin dödsfiende. Kommer inte dessa demoner, som skulle kunna döda utan att blinka, att bli ett dolt hot om de inte drivs ut? Verket med att rädda människan uppnås inte efter det att erövrandets verk har avslutats. Även om erövrandets verk är slut så gäller inte det verket med att rena människan; det verket kommer inte att vara klart förrän människan har blivit fullkomligt renad, när de som verkligen underkastar sig Gud har fulländats och dessa kamouflerade figurer som inte har Gud i sitt hjärta har rensats ut. De människor som inte behagar Gud i slutstadiet av hans verk kommer att elimineras fullständigt, och de som elimineras är av djävulen. Eftersom de är oförmögna att behaga Gud är de upproriska mot honom, och även om de följer Gud idag är det inget bevis för att de är sådana som kommer att finnas kvar till slutet. Innebörden av ordet ”följa” i uttryck som ”de som följer Gud till slutet kommer att motta frälsning” är att stå fast mitt i vedermödan. Idag tror många att det är enkelt att följa Gud, men när Guds verk närmar sig sitt slut kommer ni att inse den verkliga innebörden av begreppet ”följa.” Bara för att man fortfarande kan följa Gud idag efter att ha blivit erövrad, så är det inget bevis för att man tillhör dessa som kommer att bli fullkomliggjorda. De som inte kan uthärda prövningarna, de som inte klarar av att vara segerrika mitt i vedermödan, kommer till slut att vara ur stånd att stå fast och kommer därmed inte att kunna följa Gud till det yttersta slutet. De som verkligen följer Gud klarar att härda ut när deras verk prövas, medan de som inte verkligen följer Gud inte klarar att uthärda någon av Guds prövningar. Förr eller senare kommer de att kastas ut medan övervinnarna blir kvar i riket. Huruvida människan verkligen söker Gud eller inte avgörs när hennes verk prövas, alltså genom Guds prövningar, och är ingenting som människan själv beslutar om. Gud avvisar inte någon godtyckligt; allt han gör kan övertyga människan fullkomligt. Han gör ingenting som är osynligt för människan, eller något verk som inte kan övertyga henne. Huruvida människans tro är äkta eller inte bevisas av fakta och är inget människan kan bestämma. Det är tveklöst så att ”vete inte kan förvandlas till ogräs och ogräs inte kan förvandlas till vete”. Alla som verkligen älskar Gud kommer i slutändan att bli kvar i riket, och Gud kommer inte att behandla någon illa som verkligen älskar honom. Övervinnarna i riket kommer att tjäna som präster eller anhängare baserat på deras olika funktioner och vittnesbörd, och alla som segrar i vedermödan kommer att utgöra prästkåren i riket. Kåren av präster kommer att bildas när evangeliets verk i hela universum har avslutats. När den tiden är inne, kommer det som ska utföras av människan att vara fullgörandet av hennes plikt i Guds rike och hennes liv tillsammans med Gud i riket. Prästkåren kommer att bestå av överstepräster och präster, och resten kommer att vara Guds söner och folk. Allt detta bestäms av deras vittnesbörd om Gud under vedermödan; inga titlar delas ut godtyckligt. När människans status väl har fastställts kommer Guds verk att upphöra, för var och en klassificeras utifrån sitt slag och återbördas till sin ursprungliga position, och det är tecknet på att Guds verk är fullbordat, slutresultatet av Guds verk och människans trosutövning, och det är kristalliseringen av Guds verks visioner och människans samarbete. Till sist kommer människan att finna vila i Guds rike, och även Gud kommer att återvända till sin boning för att vila. Det här blir det slutgiltiga resultatet av sextusen års samarbete mellan Gud och människa.

Utdrag ur ”Guds verk och människans trosutövning” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 603)

Dessa bland bröderna och systrarna som alltid ger utlopp för sin negativitet är Satans lakejer och de vållar oreda i kyrkan. En dag måste dessa människor fördrivas och elimineras. Om människor i sin tro på Gud inte hyser ett hjärta som vördar Gud, om de inte har ett hjärta som lyder Gud, då kommer inte bara att vara oförmögna att utföra något verk för Gud, utan tvärtom bli människor som stör Guds verk och som trotsar Gud. När någon som tror på Gud inte lyder Gud eller vördar Gud utan i stället trotsar honom, då är detta den största vanäran för en troende. Om en troendes tal och uppförande alltid är likgiltigt och obehärskat som hos en icke-troende, då är denna troende ännu ondare än den icke-troende; den är en typisk demon. De i kyrkan som ger uttryck åt sitt giftiga tal, dessa bland bröderna och systrarna som sprider rykten, skapar oenighet och bildar grupper borde ha fördrivits ur kyrkan. Men eftersom det nu råder en annan tidsålder för Guds verk har dessa människor begränsats, för de är dömda att bli föremål för eliminering. Alla som har fördärvats av Satan har fördärvade sinnelag. En del har inget mer än fördärvade sinnelag medan andra är annorlunda: Inte nog med att de har fördärvade sataniska sinnelag, utan dessutom är deras natur extremt ondskefulla. Inte nog med att deras ord och handlingar avslöjar deras fördärvade, sataniska sinnelag; de här människorna är dessutom den verklige djävulen Satan. Allt de gör är att avbryta och störa Guds verk, störa brödernas och systrarnas inträde i livet och förstöra kyrkans normala liv. Dessa ulvar i fårakläder måste förr eller senare rensas ut och man måste anta en skoningslös hållning gentemot dessa Satans lakejer; man måste anta hållningen att överge dem. Bara genom att göra det kan man stå på Guds sida och de som inte kan göra det är i samförstånd med Satan. Gud finns alltid i hjärtat hos dem som genuint tror på Gud och de bär alltid med sig ett hjärta som vördar Gud, ett hjärta som älskar Gud. De som tror på Gud bör agera med ett varsamt och försiktigt hjärta, och allt de gör bör vara i överensstämmelse med Guds krav och kunna tillfredsställa Guds hjärta. De bör inte vara egensinniga och göra vadhelst som behagar dem; det anstår inte helig anständighet. Människor kan inte stoltsera med Guds banér och löpa amok med det överallt, och skryta och bedra överallt; att göra så är det mest upproriska beteende. Familjer har regler och nationer har lagar, så hur mycket mer har inte Guds familj strikta normer? Har den inte dessutom administrativa förordningar? Folk är fria att göra vad de vill, men Guds administrativa förordningar kan inte ändras efter gottfinnande. Gud är en Gud som inte tillåter människor att kränka honom och Gud är en Gud som dödar människor – vet verkligen inte människorna detta redan?

Utdrag ur ”En varning till dem som inte praktiserar sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 604)

Varje enskild kyrka har människor som stör kyrkan, människor som avbryter Guds verk. Dessa människor är alla Satan som maskerar sig i Guds familj. Den här sortens människor är speciellt bra på att imitera, att komma inför mig på ett respektfullt sätt, att nicka och buga, att bete sig som skabbiga hundar, att hänge sig ”helt” för att uppnå sina egna mål, men att inför bröderna och systrarna visa sina fula anleten. När de ser någon praktisera sanningen anfaller de och exkluderar dem, och när de ser någon mer förfärlig än de själva, smickrar och fjäskar de för dem och beter sig som despoter i kyrkan. Man kan säga att merparten av kyrkorna har den här sortens ”lokala ondskefulla ormar”, den här sortens ”knähundar” hos sig. De smyger omkring tillsammans, blinkar åt varann och ger varann hemliga signaler, och ingen av dem utövar sanningen. Den som har mest gift är ”huvuddemonen” och den som har det högsta anseendet leder dem och håller deras fana högt. De här människorna löper amok i kyrkan, sprider sin negativitet, släpper lös döden, gör vad de behagar, säger vad de behagar, utan att någon vågar hindra dem, fulla av sataniskt sinnelag. Så snart de börjar förorsaka störning kommer en fläkt av död in i kyrkan. De som praktiserar sanningen i kyrkan är övergivna och oförmögna att uppnå sin potential, medan de som stör kyrkan och sprider död löper amok i kyrkan. Dessutom följer majoriteten av människorna dem. Denna slags kyrka står helt enkelt under Satans kontroll och djävulen är deras kung. Om folket i kyrkan inte reser sig och kastar ut dessa huvuddemoner, kommer de också att förstöras förr eller senare. Från och med nu måste åtgärder vidtas mot denna slags kyrka. Om de som är kapabla att utöva lite av sanningen inte eftersträvar det, då kommer den kyrkan att bli bannlyst. Om det inte finns någon i en kyrka som är villig att praktisera sanningen, inte någon som kan stå som vittne för Gud, då bör den kyrkan bli utesluten helt och hållet, och deras kontakter med andra kyrkor måste brytas. Detta kallas att ”begrava döden”; det här är vad det innebär att driva ut Satan. Om det finns flera lokala mobbare i en kyrka, och de följs av ”småflugor” som saknar allt omdöme, och om medlemmarna även sedan de insett sanningen är oförmögna att överge de här mobbarnas band och manipulation, då kommer alla dessa dårar att elimineras till slut. Fastän dessa små flugor kanske inte har gjort någonting förfärligt är de ännu slugare, ännu mer sluga och svårfångade, och varenda sådan kommer att elimineras. Inte en enda kommer att bli kvar! De som tillhör Satan kommer att skickas tillbaka till Satan, medan de som tillhör Gud helt säkert kommer att söka sanningen: det är bestämt av deras natur. Låt alla som följer Satan förgås! Ingen medömkan kommer att visas detta folk. Låt dessa som söker sanningen vinna försörjning och låt dem glädjas av hjärtans lust åt Guds ord. Gud är rättfärdig; han behandlar inte människor orättvist. Om du är en djävul, då kommer du att vara oförmögen att praktisera sanningen. Om du är någon som söker efter sanningen, då ska du förvisso inte tillfångatas av Satan – detta är bortom allt tvivel.

Utdrag ur ”En varning till dem som inte praktiserar sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 605)

Dessa som inte söker utveckling önskar alltid att andra ska vara lika negativa och oföretagsamma som de själva, de som inte praktiserar sanningen är missunnsamma mot dem som praktiserar sanningen. De som inte praktiserar sanningen vill alltid vilseleda de som är förvirrade och som saknar omdöme. Det som dessa människor utstöter kan få dig att fördärvas, halka nedåt, utveckla onormala beskaffenheter och fyllas av ett mörker inombords; de gör att du fjärmas från Gud och de får dig att omhulda köttet och skämma bort dig själv. De som inte älskar sanningen, som alltid har hanterar Gud på ett likgiltigt sätt, saknar självkännedom och deras sinnelag förleder folk att begå synder och att trotsa Gud. De praktiserar inte sanningen och tillåter inte heller andra att göra det. De omhuldar synden och äcklas inte av sig själva. De känner inte sig själva och de hindrar andra från att känna sig själva, och de hindrar andra att längta efter sanningen. Dessa som de vilseleder kan inte se ljuset och faller ner i mörkret; de känner inte sig själva, är oklara vad gäller sanningen och kommer längre och längre bort från Gud. De praktiserar inte sanningen och de hindrar andra från att praktisera sanningen när de för dessa dåraktiga människor inför sig. Hellre än att säga att de tror på Gud vore det bättre att säga att de tror på sina förfäder, att det de tror på är avgudarna i deras hjärtan. Det vore bäst för dessa människor som säger att de följer Gud att öppna sina ögon och noga granska exakt vem de tror på: Är det verkligen Gud du tror på eller Satan? Om du vet att det du tror på inte är Gud utan dina egna avgudar, då vore det bäst att inte säga att du är en troende. Om du verkligen inte vet vem du tror på, vore det återigen bäst att inte säga att du är en troende. Att säga det vore att häda! Ingen tvingar dig att tro på Gud. Säg inte att ni tror på mig, jag har hört tillräckligt av de orden för länge sedan och jag vill inte höra dem igen eftersom det ni tror på är avgudarna i era hjärtan och de lokala ondskefulla ormarna bland er. De som skakar på sina huvuden när de hör sanningen, som ler brett när de hör tal om döden är Satans avkomma och de är alla föremål som skall elimineras. I kyrkan finns det många människor som inte har någon urskillningsförmåga, och när något vilseledande inträffar så står de bara vid Satans sida. När de blir kallade Satans lakejer känner de sig så förorättade. Även om folk kanske säger att de inte har någon urskillningsförmåga så står de alltid på den sida som saknar sanning, de står aldrig på sanningens sida i avgörande stunder, de står aldrig upp och argumenterar för sanningen. Saknar de verkligen urskillningsförmåga? Varför står de alltid på Satans sida? Varför säger de aldrig ett enda ord som är rättvist eller förnuftigt för sanningen? Är den här situationen verkligen skapad av deras tillfälliga förvirring? Ju mindre urskillningsförmåga någon har desto mindre förmåga har de att stå på sanningens sida. Vad visar detta? Visar det inte att de som saknar urskillningsförmåga älskar ondskan? Visar det inte att dessa utan urskillningsförmåga är Satans lojala avkomma? Varför är det så att de alltid kan stå på Satans sida och tala samma språk som honom? Deras varje ord och gärning och deras uttryck visar mer än nog att de inte är någon slags sanningsälskare, utan snarare att de är människor som skyr sanningen. Att de kan stå på Satans sida visar mer än nog att Satan verkligen älskar dessa obetydliga djävlar som hela livet slåss för Satans skull. Är inte alla dessa fakta oerhört tydliga? Om du verkligen är en som älskar sanningen, varför kan du då inte bry dig om dessa som praktiserar sanningen, och varför följer du omedelbart de som inte praktiserar sanningen så snart de ändrar ansiktsuttryck en aning? Vad är det här för slags problem? Jag bryr mig inte om huruvida du har urskillningsförmåga eller inte, jag bryr mig inte om hur högt pris du har betalat, jag bryr mig inte om hur stora dina krafter är och jag bryr mig inte om huruvida du är en lokal ondskefull orm eller en fanbärande ledare. Om dina krafter är stora, då sker det bara med hjälp av Satans styrka; om din status är hög, då är det helt enkelt bara därför att det finns för många kring dig som inte praktiserar sanningen; om du inte har fördrivits, då är det därför att det nu inte är dags för fördrivningsverk, det är snarare dags för elimineringsverk. Det är ingen brådska att fördriva dig nu. Jag behöver bara vänta på att den dagen ska komma efter det att du blivit eliminerad för att straffa dig. Var och en som inte praktiserar sanningen ska elimineras!

Utdrag ur ”En varning till dem som inte praktiserar sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 606)

De som uppriktigt tror på Gud är de som är villiga att omsätta Guds ord i praktiken, och de är de som är villiga att praktisera sanningen. De som uppriktigt kan stå som vittnen för Gud är också de som är villiga att omsätta hans ord i praktiken, och de är de som genuint kan stå på sanningens sida. De som använder sig av bedrägeri och som begår orättvisor är alla de människor som inte har någon sanning och de drar alla skam över Gud. De i kyrkan som ägnar sig åt dispyter är Satans lakejer och är Satan förkroppsligad. Den här sortens människor är alltför illvilliga. Alla de som inte har någon urskillningsförmåga och är oförmögna att stå på sanningens sida hyser onda avsikter och befläckar sanningen. De här människorna är dessutom så typiska representanter för Satan; de är bortom räddning och det behöver inte sägas att de alla är föremål för eliminering. De som inte praktiserar sanningen bör inte tillåtas bli kvar i Guds familj, och inte heller dessa som avsiktligt raserar kyrkan. Men tiden för att utföra utrensningsarbetet är inte nu. De kommer bara att avslöjas och elimineras i slutet. Inget mer meningslöst verk ska utföras på de här människorna; de som tillhör Satan är oförmögna att stå på sanningens sida, medan de som söker sanningen kan stå på sanningens sida. De som inte praktiserar sanningen är ovärdiga att höra sanningens väg och ovärdiga att bära vittnesbörd om sanningen. Sanningen är i grund och botten inte något för deras öron utan talas snarare för dem som praktiserar den. Innan varje persons slut avslöjas, kommer de som stör kyrkan och avbryter verket att först bli lämnade åt sidan. Så snart som verket är fullbordat kommer dessa människor en efter en att avslöjas innan de elimineras. Under tiden när sanningen tillhandahålls ägnas för ögonblicket ingen uppmärksamhet åt dem. När hela sanningen avslöjas för mänskligheten, bör dessa människor elimineras; det kommer också att vara den tid när alla människor klassificeras efter sin sort. På grund av sin ringa begåvning kommer de som saknar urskillningsförmåga att förstöras i onda människors händer och de kommer att vilseledas av onda människor och kommer att vara oförmögna att återvända. Dessa människor bör behandlas på detta sätt då de inte älskar sanningen, eftersom de är oförmögna att stå på sanningens sida, eftersom de följer onda människor, de står på onda människors sida, och eftersom de är i maskopi med onda människor och trotsar Gud. De vet utomordentligt väl att de där onda människorna sprider ondska men de härdar sina hjärtan och följer dem, så att de rör sig i motsatt riktning till sanningen. Gör inte alla dessa människor, som inte praktiserar sanningen utan gör fördärvliga och avskyvärda ting, det onda? Även om det finns sådana bland dem som uppför sig som kungar och sådana som hänger efter dem, är inte deras Gudsförnekande naturer desamma? Vilken ursäkt kan de ha för att säga att Gud inte räddar dem? Vilken ursäkt kan de ha för att säga att Gud inte är rättfärdig? Är det inte deras egen ondska som kommer att förgöra dem? Är det inte deras egen upproriskhet som kommer att dra ner dem i helvetet? De som praktiserar sanningen kommer att räddas i slutet och göras fullkomliga genom sanningen. De som inte praktiserar sanningen kommer till slut att bjuda in ödeläggelse genom sanningen. Dessa är de slut som väntar dem som praktiserar sanningen och de som inte gör det. Jag råder dem som inte tänker praktisera sanningen att lämna kyrkan så fort som möjligt för att undvika att begå ännu fler synder. När det blir dags kommer det till och med att vara försent att ångra sig, och i synnerhet de som bildar kotterier och skapar uppdelning, och de där lokala ondskefulla ormarna i kyrkan måste ge sig av ännu tidigare. Dessa människor har en ond vargnatur och oförmögna till förändring; det vore bäst om de lämnar kyrkan vid första bästa tillfälle, och aldrig mer stör brödernas och systrarnas passande liv, och på så sätt undviker Guds straff. De av er som gick tillsammans med dem skulle göra klokt i att ta detta tillfälle i akt till att begrunda er själva. Kommer ni att följa de onda ut ur kyrkan eller stanna kvar och följa med underkastelse? Ni måste begrunda detta noggrant. Jag ger er ytterligare ett tillfälle att välja. Jag väntar på ert svar.

Utdrag ur ”En varning till dem som inte praktiserar sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 607)

Den som tror på Gud ska inte vara lojal mot någon annan än honom i allt, och ska kunna anpassa sig till hans vilja i allt. Men trots att alla förstår denna dogm, dessa tydliga och ytterst grundläggande sanningar, är de inte fullt uppenbara för människan på grund av hennes olika brister, så som okunnighet, orimlighet och fördärv. Därför bör jag, innan jag beslutar något om ert öde, först berätta för er om några saker som är av yttersta vikt för er. Innan jag fortsätter bör ni först förstå detta: Mina ord här är sanningar riktade till hela mänskligheten, och inte riktade endast till någon särskild person eller typ av person. Därför bör ni koncentrera er på att ta emot mina ord utifrån sanningens ståndpunkt och upprätthålla en inställning som karaktäriseras av odelad uppmärksamhet och uppriktighet. Ignorera inte ett enda ord eller sanning som jag säger, och se inte på alla mina ord med förakt. Jag ser att mycket av det ni gör i ert liv är irrelevant för sanningen, så därför ber jag er uttryckligen att bli sanningens tjänare och inte låta er förslavas av ondska och fulhet. Trampa inte på sanningen, och besudla inget hörn i Guds hus. Detta är min förmaning till er. Nu ska jag börja tala om det aktuella ämnet:

Först och främst: för ert eget ödes skull bör ni söka Guds godkännande. Det betyder att ni, eftersom ni inser att ni räknas till Guds hus, bör ge honom sinnesfrid och behaga honom i allt. Med andra ord måste era handlingar vara principfasta och i enlighet med sanningen. Om detta ligger bortom din förmåga kommer du att föraktas och avvisas av Gud och stötas bort av alla människor. Om du har fallit dithän kan du inte längre räknas som tillhörig i Guds hus. Det är vad det innebär att inte ha Guds godkännande.

För det andra bör ni veta att Gud tycker om hederliga människor. Trofasthet är Guds själva substans, så hans ord går alltid att lita på. Dessutom är hans handlingar felfria och oomtvistliga. Det är skälet till att Gud tycker om dem som är fullständigt ärliga mot honom. Ärlighet betyder att ge Gud sitt hjärta, att aldrig vara falsk mot honom, att vara öppen mot honom i allt, att aldrig dölja sanningen, att aldrig göra något som bedrar dem som står ovanför dig eller vilseleder dem som står under dig, samt att aldrig göra något bara för att ställa dig in hos Gud. Kort sagt, att vara ärlig är att vara ren i sina handlingar och ord och varken bedra Gud eller människor. Det jag säger är mycket enkelt, men för er är det dubbelt svårt. Många blir hellre förvisade till helvetet än talar och handlar ärligt. Det är inte så konstigt att jag har en annan behandling på lager för dem som är oärliga. jag begriper förstås mycket väl vilka svårigheter ni möter när ni försöker vara ärliga. Ni är mycket intelligenta allihop, och ni är duktiga på att ta måttet på en gentleman med er egen futtiga lilla tumstock – på grund av det blir mitt arbete mycket enklare. Och eftersom ni alla bär era hemligheter nära bröstet ska jag skicka er, en efter en, in i katastrof för att ”skolas” av eld, så att ni hädanefter blir fullständigt orubbliga i er tro på mina ord. Till sist ska jag rycka orden ”Gud är en trofast Gud” från era läppar, varpå ni ska slå er för bröstet och klaga: ”Bedrägligt är människans hjärta.” Vad kommer er sinnesstämning vid denna kritiska punkt att vara? Jag föreställer mig att ni inte längre kommer att vara lika uppfyllda av er egen viktighet som ni är nu. Och än mindre kommer ni att vara ”alltför djupsinniga för att kunna förstås”, som ni är nu. En del beter sig propert och dygdigt och framstår som särskilt ”väluppfostrade” i Guds närvaro, men de blir upproriska och tappar självbehärskningen i Andens närvaro. Skulle ni räkna en sådan person till de ärliga? Om du är en hycklare och skicklig på att ha med andra att göra, så säger jag att du definitivt är en som trilskas med Gud. Om dina ord är fulla av ursäkter och värdelösa rättfärdiganden, då säger jag att du är en person som är starkt motvillig till att omsätta sanningen i praktiken. Om du har många förtroenden som du inte vill berätta om, och om du är ovillig att blotta dina hemligheter – det vill säga, dina svårigheter – för andra så att du kan söka ljusets väg, då säger jag att du är en som inte med lätthet kommer att få ta emot frälsningen eller träda fram ur mörkret. Om det behagar dig att söka sanningens väg, nå, då är du en som alltid vandrar i ljuset. Om du är glad att vara en tjänstgörare i Guds hus, att arbeta flitigt och noggrant utan erkännande, att alltid ge och aldrig ta, då säger jag att du är ett lojalt helgon, för du söker ingen belöning utan är bara en ärlig människa. Om du är villig att vara uppriktig, om du är villig att ge ditt allt, om du kan offra livet för Gud och stå fast i ditt vittnesbörd, om du är ärlig till den grad att du bara vill tillfredsställa Gud utan tanke på dig själv eller på att få något i gengäld, då säger jag att dessa människor är de som vårdas i ljuset och som för alltid kommer att leva i riket. Du bör veta huruvida du har verklig tro och lojalitet inom dig, om du har ett förflutet med lidande för Gud och om du har överlämnat dig helt och fullt till Gud. Om du brister i något av detta, då bär du fortfarande inom dig olydnad, bedräglighet, girighet och klagan. Eftersom ditt hjärta är långt ifrån uppriktigt har du aldrig fått ta emot ett positivt erkännande från Gud, och du har aldrig levt i ljuset. Hur en människas öde blir hänger till sist på huruvida hon har ett ärligt och blodrött hjärta och huruvida hon har en ren själ. Om du är mycket oärlig, har ett illvilligt hjärta och en oren själ, då kommer du med säkerhet att sluta på den plats där människan straffas, så som det står skrivet i ditt ödes bok. Om du påstår att du är mycket ärlig, men ändå aldrig förmår agera i enlighet med sanningen eller tala ett sant ord, förväntar du dig då fortfarande att Gud ska belöna dig? Hoppas du fortfarande på att bli hans ögonsten? Är inte det en befängd förväntan? Du bedrar Gud i allt, så hur skulle Guds hus kunna hysa någon som dig, vars händer är smutsiga?

Den tredje saken som jag vill säga er är detta: Varje människa har, under loppet av sitt liv med tro på Gud, gjort motstånd mot vilselett Gud vid flera tillfällen. En del missgärningar behöver inte noteras som brott, men några är oförlåtliga. Många gärningar innebär en överträdelse av Guds ‌administrativa förordningar, det vill säga, de kränker Guds sinnelag. Många som oroar sig för sitt eget öde kanske frågar sig vilka dessa gärningar är. Ni ska veta att ni är arroganta och högmodiga av naturen, och att ni är ovilliga att underkasta er fakta. Av det skälet ska jag berätta mer efter hand, allteftersom ni reflekterar över er själva. Jag uppmanar er att tillägna er en bättre förståelse för vilka de administrativa förordningarna är, och att göra en ansträngning att lära känna Guds sinnelag. Annars blir det svårt för er att hålla tand för tunga och inte hemfalla åt högmodigt tal, och då kommer ni ovetande att kränka Guds sinnelag, falla ner i mörkret och förlora ljuset och den Helige Andes närvaro. För era gärningar är utan principer. Om du gör eller säger någonting som du inte borde göra eller säga, då ska du drabbas av en passande bestraffning. Var viss om att även om du själv saknar principer för ord och gärning, saknar inte Gud sådana principer. Anledningen till att du blir bestraffad är att du har brutit mot Gud, inte mot en annan människa. Om du begår många brott mot Gud i ditt liv kommer du med säkerhet att bli ett helvetets barn. För en människa kanske det ser ut som om du bara har gjort några få saker som inte stämt överens med sanningen, men inte mer. Men är du medveten om att du i Guds ögon redan är en som inte har fler syndoffer? För du har brutit mer än en gång mot Guds administrativa förordningar, och dessutom utan att visa något tecken på ånger, så därför har du inget annat val än att falla ner i helvetet, där Gud straffar människan. Ett fåtal människor har, medan de följt Gud, begått några gärningar i strid mot principerna, men efter att ha åtgärdats och fått vägledning har de gradvis upptäckt sitt eget ‌fördärvande, därefter slagitin på verklighetens rätta väg och de fortsätter, väl förankrade, än idag. Sådana människor är de som blir kvar till sist. Men det är de ärliga jag söker. Om du är ärlig och handlar principfast, då kan du bli Guds förtrogna. Om dina handlingar inte kränker Guds sinnelag, och om du söker Guds vilja och vördar Gud i ditt hjärta, då håller din tro måttet. Den som inte vördar Gud, och vars hjärta inte skälver av fruktan, överträder lätt Guds administrativa förordningar. Många tjänar Gud med hjälp av sin hänförelse, men de förstår inte Guds administrativa förordningar, och än mindre vad hans ord faktiskt innebär. Så trots att de haft goda avsikter slutar det ofta med att de gör saker som stör Guds ‌förvaltning. I svårare fall blir de förvisade, mister chansen att fortsätta följa honom, kastas ner i helvetet och kan inte längre ha någonting med Guds hus att göra. Dessa människor arbetar i Guds hus utifrån sina okunniga men goda avsikter, och det slutar med att de förargar Guds sinnelag. Människor tar sitt sätt att tjäna herrar och övermän med sig in i Guds hus och försöker införa samma sätt där, i en fåfäng övertygelse om att de utan problem kan tillämpas där. Aldrig hade de föreställt sig att Gud hade ett lejons sinnelag, inte ett lamms. Därför kan de som möter Gud för första gången inte kommunicera med honom, för Guds hjärta är olikt människans. Först när du förstår många sanningar kan du stegvis lära känna Gud. Denna kunskap utgörs inte av fraser eller dogmer, men den kan användas som en skatt genom vilken du kommer Gud nära, och som bevis för att du behagar honom. Om du saknar kunskapens verklighet och inte är rustad för sanningen, då kan ditt hängivna tjänande bara framkalla Guds avsky och vämjelse. Vid det här laget borde du ha förstått att tron på Gud inte blott och bart handlar om teologistudier!

Även om mina förmaningar till er är kortfattade, så är allt jag beskrivit här det som mest saknas hos er. Var medveten om att det som jag talar om här är en del av mitt slutgiltiga arbete bland människorna, för att avgöra människans öde. Jag vill inte utföra mer arbete som inte tjänar någonting till, och jag vill inte heller fortsätta att vägleda människor som är lika hopplösa som ruttet trä – än mindre sådana som hyser illvilliga avsikter. Kanske kommer ni en dag att förstå de allvarliga avsikterna bakom mina ord och mina bidrag till mänskligheten. Kanske får ni en dag grepp om en princip som gör det möjligt för er att avgöra hur ni själva ska sluta.

Ur ”Tre förmaningar” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 608)

Jag har gett er många varningar och skänkt er många sanningar för att erövra er. Idag känner ni er mer berikade än förut, förstår många principer för hur en människa ska vara och besitter så mycket av det sunda förnuft som trofasta människor bör ha. Det här är vad ni har vunnit under många år nu. Jag förnekar inte era prestationer, men jag måste uppriktigt säga att jag inte heller förnekar mängden olydnad och uppror mot mig från er sida under de här många åren. Eftersom det inte finns någon helig bland er, är ni utan undantag människor som fördärvats av Satan, och fiender till Kristus. Era överträdelser och er olydnad fram till idag är oräkneliga, så det är knappast konstigt att jag alltid upprepar mig inför er. Jag vill inte leva på det här sättet med er, men för er framtids skull, för era slutmåls skull, kommer jag här än en gång att gå igenom vad jag har sagt. Jag hoppas att ni kommer att ha överseende med mig, och jag hoppas än mer att ni kommer att kunna tro på varje ord som jag säger, och mer än så, att ni kan sluta er till de djupa följderna av mina ord. Tvivla inte på vad jag säger eller, än värre, ta upp mina ord som ni önskar och kasta godtyckligt bort dem; det är oacceptabelt för mig. Döm inte mina ord, ta dem än mindre lättvindigt, eller säg att jag alltid frestar er, eller, än värre, säg att vad jag har sagt er saknar riktighet. Allt det är oacceptabelt för mig. Eftersom ni behandlar mig och det jag säger med sådan misstanke och aldrig tar till er mina ord utan struntar i mig, säger jag med stort allvar till var och er: Relatera inte vad jag säger till filosofi, lägg det inte samman med bedragares lögner, och än mer, svara inte med förakt på mina ord. Kanske kommer inte någon i framtiden att kunna berätta för er vad jag säger er, eller tala lika välgörande till er, än mindre lika tålmodigt gå igenom dessa punkter. Ni kommer att tillbringa kommande dagar med att minnas goda tider, eller med att snyfta högljutt eller kvida av smärta, eller så kommer ni att genomleva mörka nätter utan att vara försedda med en tillstymmelse till sanning eller liv, eller bara med att vänta i hopplöshet, eller i sådan bitter ånger att ni är bortom sans … Dessa alternativa möjligheter är nästan oundvikliga för vem som helst bland er. Det beror på att inte någon av er besitter en plats från vilken ni verkligen tillber Gud; ni fördjupar er i lösaktighetens och ondskans värld, och blandar in så många saker i era övertygelser, andar, själar och kroppar, som inte har något att göra med livet och sanningen – och som faktiskt gör motstånd mot dem. Så vad jag hoppas för er är att ni kan föras till ljusets väg. Mitt enda hopp är att ni ska bli kapabla att sörja för er själva, ta hand om er själva och inte lägga så mycket vikt vid ert slutmål samtidigt som ni ser med likgiltighet på ert beteende och era överträdelser.

Utdrag ur ”Överträdelser kommer att leda människan till helvetet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 609)

Människor som har trott på Gud under en lång tid har hoppats på ett vackert slutmål; alla människor som tror på Gud hoppas på att plötsligt få god lycka, och de hoppas alla på att de, innan de vet ordet av, på ett fredligt sätt ska komma att sitta på en eller annan plats i himlen. Men jag säger att dessa människor med sina ljuvliga tankar aldrig har vetat om de har kvalifikationerna för att ta emot en sådan god lycka när den faller från himlen, eller för att sitta på en plats i himlen. För närvarande har ni goda kunskaper om er själva, men ni hoppas fortfarande kunna undfly de sista dagarnas katastrofer och den Allsmäktiges hand som straffar de onda. Det verkar som om att ha ljuva drömmar och vilja ha saker precis som de behagar är ett gemensamt drag hos alla människor som Satan har fördärvat och inte någon ensam individs snilledrag. Men jag vill, trots det, fortfarande få ett slut på era extravaganta önskemål och er iver att få välsignelser. Med tanke på att era överträdelser är talrika och informationen om er olydnad är talrik och ständigt växande, hur kan dessa passa samman med era ljuvliga ritningar för framtiden? Om ni vill fortsätta som ni vill med att ha fel, utan något som håller er tillbaka, men ändå vill att drömmar ska besannas, då uppmanar jag dig att fortsätta i din dvala och aldrig vakna, för din dröm är tom och i den rättfärdige Gudens närvaro kommer han inte att göra något undantag för dig. Om ni bara vill att drömmar ska besannas, dröm aldrig drömmar, utan inse hela tiden sanningen, inse fakta. Det är det enda sättet att rädda er. Vilka är stegen i den här metoden, i konkreta termer?

För det första, genomför en granskning av alla era överträdelser, och granska alla era beteenden och tankar som inte överensstämmer med sanningen.

Det är en punkt som ni lätt kan klara av, och jag tror att tänkande människor är i stånd att göra det. Men de människor som inte vet vad som menas med överträdelse och sanning är ett undantag, eftersom de i grunden inte är tänkande människor. Jag talar till människor som har blivit godkända av Gud, är ärliga, inte allvarligt har brutit mot de administrativa förordningarna, och enkelt kan identifiera sina egna överträdelser. Trots att det här är en sak som jag kräver av er som är lätt för er, är det inte den enda saken jag kräver av er. Oavsett vad, hoppas jag att ni inte kommer att skratta i enrum åt det här kravet, eller än värre, att ni inte kommer se ner på det eller ta det lättvindigt. Ta det på allvar, och avfärda det inte.

För det andra, för varje överträdelse eller olydnad från er sida, sök efter en motsvarande sanning och använd dessa sanningar för att lösa dem; byt sedan ut era överträdande handlingar och era olydiga tankar och handlingar mot sanningens praktik.

För det tredje, var en ärlig person och inte någon som alltid är smart, alltid är listig. (Här ber jag dig igen att vara en ärlig person).

Om du kan åstadkomma alla dessa tre punkter, då är du lyckligt lottad, en person vars drömmar besannas och som får god lycka. Ni kanske kommer att ta dessa tre oaptitliga önskemål på allvar, eller kanske behandla dem på ett oansvarigt sätt. Oavsett vilket, är mitt syfte att uppfylla era drömmar, omsätta era ideal i praktiken och inte att driva med er eller göra narr av er.

Mina krav må vara enkla, men vad jag säger är inte så enkelt som att ett plus ett är lika med två. Om allt ni gör är att tala på måfå om detta och svamla med tomma, välformulerade uttalanden, då kommer era ritningar och era önskemål för evigt att vara en tom sida. Jag har inget medlidande med dem av er som lider under många år och jobbar hårt utan något att visa upp. Tvärtom behandlar jag dem som inte tillgodoser mina krav med straff, inte med belöningar, än mindre med någon sympati. Du kanske tror att eftersom du har lagt ner hårt arbete, oavsett vilket, under många år med att vara en följare, så kommer du i alla fall kunna få en skål med ris i Guds hus för att du är en tjänstgörare. Jag skulle säga att de flesta av er tänker på det här sättet, eftersom ni fram till nu alltid har ägnat er åt principen om hur man utnyttjar något och inte blir utnyttjad. Så jag säger nu till er på allvar: Jag bryr mig inte om hur förtjänstfullt ert hårda arbete är, hur imponerande era kvalifikationer är, hur noga ni följer mig, hur kända ni är, eller hur förbättrad er attityd är; så länge ni inte har gjort vad jag har krävt, kommer ni aldrig att kunna vinna mitt beröm. Avskriv alla dessa av era idéer och beräkningar så tidigt som möjligt och börja ta mina krav på allvar. Annars kommer jag alla förvandla människor till aska för att få ett slut på mitt verk och i bästa fall förvandla mina år av verksamhet och lidande till ingenting, för jag kan inte föra in mina fiender och människor som osar av ondska efter Satans föredöme i mitt rike, in i nästa tidsålder.

Utdrag ur ”Överträdelser kommer att leda människan till helvetet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 610)

Jag har en hel del önskemål. Jag önskar att ni kan uppföra er på ett korrekt och väluppfostrat sätt, vara trogna i att utföra er plikt, ha sanning och mänsklighet, vara sådana som kan ge upp allt och ge upp era liv för Gud, och så vidare. Alla dessa förhoppningar härstammar från era brister, ert fördärv och er olydnad. Om varje samtal som jag har haft med er inte har varit tillräckligt för att fånga er uppmärksamhet, då är att inte säga något mer förmodligen allt jag göra. Men ni förstår resultaten av det. Jag vilar aldrig, så om jag inte talar, kommer jag att göra något som människor kan titta på. Jag skulle kunna få någons tunga att ruttna, eller få någon att dö lemlästad, eller ge människor nervstörningar och få dem att se kusliga ut på många sätt. Eller så skulle jag kunna få folk att utstå plågor som jag skapat speciellt för dem. På så vis skulle jag känna mig glad, mycket glad och mycket nöjd. Det har alltid sagts att ”gott återgäldas med gott och ont med ont”, så varför inte i dag? Om ni vill motsätta er mig och vill fälla någon dom över mig, då kommer jag att ruttna i er mun, och det kommer att vara till gränslös glädje för mig. Det beror på att vad ni har gjort i slutänden inte är sanningen och än mindre har något med liv att göra, medan allt jag gör är sanningen; alla mina handlingar är relevanta för principerna för mitt verk och de administrativa förordningar jag utfärdar. Därför uppmanar jag er alla att skaffa er någon dygd, sluta göra så mycket ont och beakta mina krav på er fritid. Då kommer jag att känna mig lycklig. Om ni skulle bidra med (eller donera) en tusendel av den ansträngning som ni lägger på köttet till sanningen, då säger jag att ni inte skulle ha ständiga överträdelser och ruttnade munnar. Är inte det självklart?

Ju fler era överträdelser är, desto färre möjligheter har ni att få ett bra slutmål. Omvänt, ju färre era överträdelser är, desto fler möjligheter har ni att berömmas av Gud. Om era överträdelser ökar till den grad att det är omöjligt för mig att förlåta er, då kommer ni att fullständigt ha slösat bort era möjligheter att bli förlåtna. I så fall kommer ert slutmål inte att vara ovan utan nedan. Om ni inte tror mig, var djärva och gör fel, och se sedan vart det leder er. Om du är en uppriktig person som praktiserar sanningen, då kommer du säkerligen att ha en möjlighet att få dina synder förlåtna, och dina olydiga handlingars antal kommer att bli färre och färre. Om du är en person som är ovillig att utöva sanningen kommer dina överträdelser inför Gud med säkerhet att öka i antal och du kommer att vara olydig allt oftare, tills du når gränsen och du blir fullständigt utplånad. Då kommer din behagliga dröm om att motta välsignelser att bli till intet. Betrakta inte dina överträdelser som misstag som begåtts av en omogen eller dåraktig person, använd inte ursäkten att du inte praktiserade sanningen eftersom din dåliga kaliber gjorde det omöjligt att praktisera den och, än värre, betrakta inte bara de överträdelser som du har begått som handlingar av någon som inte visste bättre. Om du är bra på att förlåta dig själv och bra på att behandla dig själv med generositet, då säger jag att du är en fegis som aldrig kommer att vinna sanningen och dina överträdelser kommer aldrig att upphöra att förfölja dig, utan hindra dig från att någonsin uppfylla sanningens krav och för alltid göra dig till en trogen följeslagare till Satan. Mitt råd till dig är fortfarande: Ägna inte någon uppmärksamhet åt ditt slutmål och förbise inte dina dolda överträdelser; ta dina överträdelser på allvar och förbise inte alla dina överträdelser av oro för ditt slutmål.

Utdrag ur ”Överträdelser kommer att leda människan till helvetet” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 611)

Idag tillrättavisar jag er för er egen överlevnads skull, för att mitt verk ska framskrida smidigt och så att mitt inledande verk i hela universum kan verkställas mer lämpligt och fullkomligt och uppenbara mina ord, min auktoritet, mitt majestät och min dom för alla länders och nationers folk. Det verk jag utför bland er är början på mitt verk över hela universum. Även om vi redan är inne i de sista dagarna ska ni veta att de ”sista dagarna” bara är en benämning på en tidsålder. Den hänvisar till en tidsålder, precis som lagens tidsålder och nådens tidsålder gör, och den betecknar en hel tidsålder, inte bara de sista åren eller månaderna. Men de sista dagarna skiljer sig mycket från nådens tidsålder och lagens tidsålder. De sista dagarnas verk utförs inte i Israel utan bland hedningarna; det är erövringen inför min tron av människor från alla nationer och stammar utanför Israel, så att min härlighet i hela universum ska kunna uppfylla hela kosmos och himlavalvet. Den sker för att jag ska kunna vinna större härlighet, så att alla varelser på jorden kan föra min härlighet vidare till alla folk i alla kommande generationer i evighet, och så at alla varelser i himlen och på jorden ska kunna se all den härlighet jag vunnit på jorden. Det verk som utförs i de sista dagarna är erövrandets verk. Det handlar inte om att vägleda alla människors liv på jorden, utan att avsluta mänsklighetens oförgängliga, tusentals år långa liv av lidande på jorden. Därmed kan inte de sista dagarnas verk likna de flera tusen åren av verk i Israel, och inte heller kan det likna de långt färre årens verk i Judéen som fortsatte i tvåtusen år fram till Guds andra inkarnation. De sista dagarnas människor möter bara Förlossarens förnyade framträdande i köttet och mottar Guds personliga verk och ord. Det kommer inte att dröja två tusen år tills de sista dagarna är över; de är korta, precis som tiden då Jesus utförde nådens tidsålders verk i Judéen. Det beror på att de sista dagarna är avslutningen på hela eran. De är fullbordan och slutet på Guds sextusenåriga förvaltningsplan och de avslutar mänsklighetens livsresa av lidande. De leder inte in hela mänskligheten i en ny tidsålder eller låter mänsklighetens liv fortsätta; det skulle inte vara till någon nytta för min förvaltningsplan eller människans tillvaro. Om mänskligheten fortsatte på det här viset skulle den förr eller senare bli helt uppslukad av djävulen och de själar som tillhör mig skulle i slutänden fördärvas av hans händer. Mitt verk varar endast i sextusen år, och jag lovade att den ondes kontroll över hela mänskligheten inte heller skulle vara mer än sextusen år. Nu är alltså tiden ute. Jag kommer varken att fortsätta eller fördröja mer: Under de sista dagarna kommer jag att besegra Satan. Jag kommer att ta tillbaka hela min härlighet och återkräva alla de själar som tillhör mig på jorden, så att dessa bedrövade själar ska kunna fly bort från lidandets hav, och därmed kommer hela mitt verk på jorden att vara avslutat. Från och med denna dag kommer jag aldrig mer att bli kött på jorden, och min Ande som styr allt kommer aldrig mer att vara verksam på jorden. Jag kommer bara att göra en enda sak på jorden: Jag kommer att återskapa mänskligheten, en mänsklighet som är helig och som är min trogna stad på jorden. Men ni ska veta att jag inte kommer att utplåna hela världen, och jag kommer inte heller att utplåna hela mänskligheten. Jag kommer att behålla den där återstående tredjedelen – den tredjedel som älskar mig och som har erövrats grundligt av mig, och jag ska göra så att denna tredjedel blir fruktsam och föröka sig på jorden, precis som israeliterna under lagen, och jag ska livnära dem med otaliga får och kreatur och all jordens rikedomar. Denna mänsklighet ska förbli hos mig för evigt, men det är inte dagens bedrövliga, smutsiga mänsklighet utan en mänsklighet som består av alla dem som jag har vunnit. Denna mänsklighet kommer inte att skadas, störas eller belägras av Satan, och den kommer att vara den enda mänsklighet som existerar på jorden efter att jag har besegrat Satan. Det är den mänsklighet som jag har erövrat i dag och som har fått mitt löfte. Den mänsklighet som har erövrats under de sista dagarna är därmed också den mänsklighet som kommer att skonas och vinna mina eviga välsignelser. Det kommer att vara det enda beviset på min seger över Satan och de enda krigsbytena från min strid mot Satan. Jag räddar dessa krigsbyten från Satans domän och de utgör min sextusenåriga förvaltningsplans enda kristallisering och frukt. De kommer från alla folk och samfund, från alla platser och länder i hela universum. De är av olika raser, har olika språk, sedvänjor och hudfärger, och de är utspridda i alla nationer och samfund på jordklotet och i alla världens hörn. Till slut kommer de att församlas och bilda en fullständig mänsklighet, en mänsklig församling som inte Satans styrkor kan komma åt. De människor som inte har frälsts och erövrats av mig kommer att sjunka tyst i havets djup och brännas av mina förtärande lågor i evighet. Jag kommer att utplåna denna gamla och ytterst smutsiga mänsklighet precis som jag utplånade egyptiernas förstfödda söner och kreatur och bara skonade de israeliter som åt lammkött, drack lammblod och märkte sina dörrars tvärbjälkar med lammblod. Är inte de människor som har erövrats av mig och tillhör min familj också de människor som äter köttet av Lammet som är jag och dricker blodet från Lammet som är jag, de människor som har återlösts av mig och tillber mig? Följer inte min härlighet alltid dessa människor? Har inte dessa som saknar köttet från Lammet som är jag redan sjunkit tyst ner i havets djup? I dag sätter ni er upp mot mig och i dag är mina ord precis som de ord Jehova talade till Israels söner och sonsöner. Men hårdheten i era hjärtans djup får min vrede att växa allt starkare och bringar mer lidande över ert kött, mer dom över era synder och mer vrede över er orättfärdighet. Vem skulle kunna skonas på min vredes dag när ni behandlar mig så här i dag? Vems orättfärdighet skulle kunna undgå min tuktans ögon? Vems synder skulle kunna undkomma mina, den Allsmäktiges, händer? Vems trots skulle kunna undfly min, den Allsmäktiges, dom? Jag, Jehova, talar så till er, den hedniska släktens ättlingar, och de ord jag talar till er överträffar alla yttranden under lagens och nådens tidsåldrar, men ändå är ni hårdare än alla människor i Egypten. Samlar ni inte på er min vrede medan jag utför mitt verk i lugn och ro? Hur skulle ni kunna undkomma min, den Allsmäktiges, dag oskadda?

Utdrag ur ”Ingen som är av köttet kan undkomma vredens dag” i ”Ordet framträder i köttet”

Dagliga ord från Gud  (Utdrag 612)

Förstår du nu vad som är dom och vad som är sanning? Om du har förstått uppmanar jag dig att lydigt underkasta dig att bli dömd, annars ska du aldrig få möjlighet att bli prisad av Gud eller förd av honom in i hans rike. De som bara accepterar domen men aldrig kan bli renade, det vill säga de som flyr mitt under domens verk, ska för alltid bli avskydda och förkastade av Gud. Deras synder är fler och svårare än fariseernas, för de har förrått Gud och är upproriska mot Gud. Sådana människor som inte ens är värdiga att tjänstgöra ska få strängare straff, ett straff som dessutom är evigt. Gud ska inte skona någon förrädare som en gång visade lojalitet med orden men sedan förrådde honom. Sådana människor ska få vedergällning genom bestraffning av anden, själen och kroppen. Är det inte just en uppenbarelse av Guds rättfärdiga sinnelag? Är inte det Guds syfte med att döma människan och blotta henne? Gud sänder alla dem som utför alla slags onda gärningar under domens tid till en plats som hemsöks av onda andar och låter dessa onda andar förgöra deras köttsliga kroppar efter behag. Deras kroppar stinker som lik och sådan är deras lämpliga vedergällning. I dessa illojala falska troende, falska apostlar och falska arbetares loggböcker skriver Gud ner varenda en av deras synder. Sedan, när tiden är inne, kastar han in dem bland de orena andarna och låter dessa orena andar besmitta deras kroppar efter behag, så att de aldrig kan bli återfödda och aldrig får se ljuset igen. Dessa hycklare som en gång tjänstgjorde men inte kan förbli lojala till slutet räknas av Gud till de onda, så de följer de ondas råd och får ingå i deras oregerliga patrask. I slutändan ska Gud förinta dem. Gud kastar dem åt sidan och tar ingen notis om dem som aldrig har varit lojala mot Kristus eller har gjort någon ansträngning och skall förinta dem alla vid övergången mellan tidsåldrar. De kommer inte längre att finnas på jorden, än mindre vinna inträde i Guds rike. De som aldrig har varit uppriktiga mot Gud men av omständigheterna tvingas att ha med honom att göra på ett oengagerat sätt räknas till dem som tjänstgör för hans folk. Endast ett mindre antal sådana människor kan överleva, medan majoriteten ska förgås tillsammans med dem som inte ens är kvalificerade nog att tjänstgöra. Slutligen ska Gud föra in alla dem är av samma sinne som Gud i sitt rike, Guds folk och Guds söner liksom de som är förutbestämda av Gud att bli präster. Sådant är det destillat som Gud har fått genom sitt verk. Vad gäller de som inte kan hamna i någon av de kategorier som Gud har ställt upp, ska de räknas till de icke-troende. Och ni kan säkert föreställa er vad resultatet blir för dem. Jag har redan sagt allt jag skulle säga till er. Det är ni som beslutar vilken väg ni ska ta. Det ni bör förstå är följande: Guds verk väntar aldrig på någon som inte håller jämna steg med honom, och Guds rättfärdiga sinnelag visar inget förbarmande med någon människa.

Utdrag ur ”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”