Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Guds får hör Guds röst

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Kapitel 5 Sanningarna om Guds inkarnation

5. De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse

Relevanta ord från Gud:

Den första inkarnerade Guden slutförde inte inkarnationens verk; han slutförde bara det första steget i det verk som det var nödvändigt för Gud att utföra i köttet. För att avsluta inkarnationens verk har Gud därför återvänt till köttet än en gång och lever ut köttets hela normalitet och verklighet, det vill säga han uppenbarar Guds ord i ett helt vanligt och normalt kött och därmed avslutar han det verk han lämnade ogjort i köttet. Det andra inkarnerade köttet är till sitt väsen likt det första, men det är ännu mer verkligt, till och med mer normalt än det första. Som en följd därav är det lidande det andra inkarnerade köttet tål större än det första, men detta lidande är ett resultat av hans verksamhet i köttet och det skiljer sig från den fördärvade människans lidande. Det härrör dessutom från hans kötts normalitet och verklighet. Eftersom han utövar sitt ämbete i ett ytterst normalt och verkligt kött, måste köttet utstå en hel del umbäranden. Ju mer normalt och verkligt detta kött är, desto mer kommer han att lida i utövandet av sitt ämbete. Guds verk uttrycks i ett mycket alldagligt kött, ett som inte alls är övernaturligt. Eftersom hans kött är normalt och även måste axla verket med att frälsa människan, lider han i ännu högre grad än ett övernaturligt kött skulle ha gjort ‒ allt detta lidande härstammar från hans kötts verklighet och normalitet. Från det lidande som de två inkarnerade kötten har genomgått när de bedrivit sin verksamhet kan man se det inkarnerade köttets väsen. Ju mer normalt köttet är, desto större umbäranden måste han utstå medan han utför verket; ju verkligare det kött är som tar sig an verket, desto hårdare är de uppfattningar som människor får och desto fler faror kommer troligen att drabba honom. Och ändå, ju verkligare köttet är och ju mer köttet besitter en normal människas behov och fullständiga förnuft, desto mer kapabel är han att ta på sig Guds verk i köttet. Det var Jesu kött som spikades fast på korset, sitt kött som han överlämnade som ett syndoffer; det var genom ett kött med normal mänsklighet som han besegrade Satan och fullständigt frälste människan från korset. Och det är som fullständigt kött som Gud i sin andra inkarnation utför det erövrande verket och besegrar Satan. Endast ett kött som är fullständigt normalt och verkligt kan utföra det erövrande verket i sin helhet och utgöra ett kraftfullt vittnesbörd. Det vill säga, verket med[a] att erövra människan blir effektivt genom verkligheten och normaliteten hos Gud i köttet, inte genom övernaturliga under och uppenbarelser. Denna inkarnerade Guds uppgift är att tala och därigenom att erövra och fullkomna människan; med andra ord, Andens verk förverkligas i köttet och köttets plikt är att tala och därigenom att erövra, uppenbara, fullkomna och eliminera människan helt. Därför är det i det erövrande verket som Guds verk i köttet till fullo ska genomföras. Det inledande friköpande verket utgjorde bara början på inkarnationens verk; det kött som utför det erövrande verket kommer att slutföra hela inkarnationens verk. I fråga om kön är en inkarnation manlig och den andra kvinnlig; på så sätt har innebörden i Guds inkarnation fullbordats. Det undanröjer människans missuppfattningar om Gud: Gud kan bli både manlig och kvinnlig, och den inkarnerade Guden är till sitt väsen könlös. Han skapade både man och kvinna och han gör ingen åtskillnad mellan könen. I detta stadium av verket gör Gud inte tecken och under, utan verket uppnår sina resultat genom ord. Anledningen till detta är dessutom att den inkarnerade Gudens verk denna gång inte är att bota sjuka och driva ut demoner, utan att erövra människan genom att tala; den medfödda förmåga som detta Guds inkarnerade kött besitter är alltså att tala och att erövra människan, inte att bota sjuka och driva ut demoner. Hans verk i normal mänsklighet är inte att göra under, inte att hela de sjuka och driva ut demoner, utan att tala, så för människor verkar det andra inkarnerade köttet mycket mer normalt än det första. Människor ser att Guds inkarnation inte är någon lögn, men denna inkarnerade Gud är annorlunda än den inkarnerade Jesus och fastän båda är Gud förkroppsligad är de inte helt och hållet de samma. Jesus ägde normal mänsklighet, vanlig mänsklighet, men han åtföljdes av många tecken och under. I denna inkarnerade Gud kommer mänskliga ögon inte att se några tecken eller under, varken botande sjuka eller utdrivande av demoner, vandring på vatten eller fasta i fyrtio dagar … Han utför inte samma verk som Jesus gjorde, inte för att hans kött i grunden är annorlunda än Jesu kött, utan för att det inte är hans ämbetsuppgift att bota sjuka och driva ut demoner. Han river inte ner sitt eget verk, stör inte sitt eget verk. Eftersom han erövrar människan med sina verkliga ord, finns det inget behov av att betvinga henne med hjälp av under, utan detta stadium består av att slutföra inkarnationens verk.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Varför säger jag att inkarnationens mening inte fullbordades i Jesu verk? Därför att Ordet inte blev helt och hållet kött. Vad Jesus gjorde var bara en del av Guds verk i köttet; han utförde bara det friköpande verket och inte verket med att vinna människan fullständigt. Därför har Gud blivit kött igen i de sista dagarna. Detta stadium av verket utförs också i ett vanligt kött, utförs av en ytterst normal människa vars mänsklighet inte är det minsta transcendent. Gud har med andra ord blivit en alltigenom mänsklig varelse och det är en person vars identitet är Guds identitet, en fullständig människa, ett fullständigt kött, som utför verket. För det mänskliga ögat är han bara ett kött som inte är transcendent över huvud taget, en väldigt vanlig person som kan tala himlens språk, som inte gör några mirakulösa tecken, inte gör några under, än mindre uppenbarar den inre sanningen om religion i stora mötessalar. I folks ögon är det andra inkarnerade köttets verk helt olikt det förstas, i så hög grad att de två inte verkar ha något gemensamt, och man kan inte se något ingenting av det förstas verk den här gången. Även om det andra inkarnerade köttets verk skiljer sig från det förstas, är det inget bevis för att deras källa inte är en och samma. Huruvida källan är densamma beror på karaktären hos det verk som utförts av kötten och inte på deras yttre skal. Under sitt verks tre stadier har Gud inkarnerats två gånger och båda gångerna inviger den inkarnerade Gudens verk en ny tidsålder, inleder ett nytt verk; inkarnationerna kompletterar varandra. Det är omöjligt för det mänskliga ögat att se att de två kötten faktiskt kommer från samma källa. Det ligger naturligtvis inte inom det mänskliga ögats eller det mänskliga sinnets förmåga. Men till sitt väsen är båda likadana, för deras verk har sitt ursprung i samma Ande. Huruvida de två inkarnerade kötten kommer från samma källa kan inte avgöras utifrån i vilken era och på vilken plats de föddes, eller utifrån liknande faktorer, utan utifrån det gudomliga verk som uttrycks av dem. Det andra inkarnerade köttet utför inte något av det verk som Jesus utförde, för Guds verk följer inga konventioner, utan varje gång öppnar det upp en ny väg. Det andra inkarnerade köttet har inte som målsättning att fördjupa eller befästa det första köttets avtryck i människors medvetande, utan att komplettera det och fullkomna det, att fördjupa människans kunskap om Gud, att bryta alla regler som finns i människors hjärtan och utplåna de felaktiga bilderna av Gud i deras hjärtan. Man kan säga att inget enskilt stadium av Guds eget verk kan ge människan fullständig kunskap om honom; varje stadium ger bara en del, inte helheten. Trots att Gud har uttryckt sitt sinnelag i sin helhet, förblir människans kunskap om Gud ändå ofullständig på grund av hennes begränsade förmåga att förstå. Det är omöjligt att med mänskligt språk förmedla hela Guds sinnelag; hur mycket mindre kan då ett enda stadium av hans verk fullständigt uttrycka Gud? Han verkar i köttet med sin normala mänsklighet som täckmantel och man kan bara känna honom genom hans gudomlighets uttryck, inte genom hans kroppsliga skal. Gud kommer i köttet för att göra det möjligt för människan att lära känna honom genom hans olika verk, och det finns inte två stadier av hans verk som är likadana. Endast på detta sätt kan människan ha en fullständig kunskap om Guds verk i köttet, en kunskap som inte begränsar sig till en enda aspekt.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Det skede av verket som Jesus utförde uppfyllde bara andemeningen av ”Ordet var hos Gud”: Guds sanning var hos Gud och Guds ande var hos köttet och var oskiljaktigt från detta kött. Det vill säga, den inkarnerade gudens kött kom med Guds ande, vilket är ett större bevis för att Guds första inkarnation var att Jesus blev människa. Detta stadium av verket uppfyller exakt den inre betydelsen av ”Ordet blir kött”, ger en djupare mening till ”Ordet var hos Gud och ordet var Gud” och låter dig stadfast tro på orden ”I begynnelsen var ordet”. Vilket vill säga att vid tiden för skapelsen var Gud uppfylld av ord, hans ord var med honom och oskiljaktiga från honom. Den sista tidsåldern gör kraften och auktoriteten i hans ord tydligare och låter människan se alla hans ord – höra alla hans ord. Sådant är verket i den sista tidsåldern. Du måste få en grundlig förståelse av alla dessa saker. Det är inte fråga om att känna köttet, utan om hur du förstår köttet och ordet. Det är det du måste vittna om, det som alla måste få veta. Eftersom detta är den andra inkarnationens verk – och den sista gången som Gud blir kött – fullbordar den inkarnationens betydelse, utfärdar och grundligen genomför Guds verk i köttet och avslutar eran av Guds tillvaro i köttet.

Utdrag ur ”Trosutövning (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

Oavsett om den inkarnerade Guden i detta stadium utstår umbäranden eller utövar sitt ämbete, gör han det för att fullborda meningen med inkarnationen, för det här är Guds sista inkarnation. Gud kan endast inkarneras två gånger. Det kan inte bli en tredje gång. Den första inkarnationen var manlig, den andra kvinnlig, så bilden av Guds kött är komplett i människans sinne; dessutom har de två inkarnationerna redan avslutat Guds verk i köttet. Första gången ägde den inkarnerade Guden normal mänsklighet för att fullborda inkarnationens innebörd. Den här gången äger han också normal mänsklighet, men meningen med denna inkarnation är annorlunda: Den är djupare och hans verk är av mer genomgripande betydelse. Anledningen till att Gud har blivit kött igen är att fullgöra meningen med inkarnationen. När Gud har avslutat detta stadium av sitt verk helt och hållet kommer hela meningen med inkarnationen, det vill säga Guds verk i köttet, att vara fullständig och det kommer inte att finnas något mer verk som ska utföras i köttet. Från och med nu kommer alltså Gud aldrig mer att komma i köttet för att utföra sitt verk.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

(Utvalt stycke ur Guds ord)

De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse

Varje stadium av verk som Gud utför har sin egen praktiska betydelse. På den tiden, när Jesus kom, var han en man och när Gud kommer den här gången är han en kvinna. Av detta kan du kan se att Gud skapade både man och kvinna för sitt verks skull, och han gör inte skillnad mellan könen. När hans Ande kommer kan han iklä sig det kött han behagar och det köttet kan representera honom. Så länge det är hans inkarnerade kött kan det representera Gud, vare sig det är manligt eller kvinnligt. Om Jesus hade framträtt som en kvinna när han kom, det vill säga om den Helige Ande hade avlat en liten flicka och inte en pojke, skulle det stadiet av verket ändå ha fullbordats. I så fall skulle verkets nuvarande stadium ha fullbordats av en man istället, men verket skulle likväl ha fullbordats. Båda stadiernas verk är lika viktiga och ingetdera av stadierna upprepas eller står i strid med det andra. När Jesus vid den tiden utförde sitt verk kallades han den ende Sonen, och ”Son” förutsätter manligt kön. Varför nämns inte den ende Sonen i det nuvarande stadiet? Därför att verkets krav har gjort det nödvändigt med ett annat kön än det som Jesus hade. Gud gör ingen skillnad mellan könen. Han utför sitt verk som han behagar och när han gör det är han inte underkastad några begränsningar, utan är helt fri. Likväl har alla verkets stadier sin egen praktiska betydelse. Gud blev kött två gånger och det är självklart att hans inkarnation i de sista dagarna är den allra sista. Han har kommit för att offentliggöra alla sina gärningar. Om han inte blev kött för att personligen utföra verk som människan ska bevittna i detta stadium, skulle hon för evigt klamra sig fast vid föreställningen att Gud enbart är manlig, inte kvinnlig. Dessförinnan trodde hela människosläktet att Gud bara kunde vara man och att en kvinna inte kunde kallas Gud, för hela mänskligheten menade att män hade auktoritet över kvinnor. De trodde inte att en kvinna, utan bara män, kunde skaffa sig auktoritet. Dessutom sa de till och med att mannen är kvinnans överhuvud och att kvinnan måste lyda mannen och inte kunde överglänsa honom. Förr i tiden, när det sades att mannen var kvinnans överhuvud, syftade man på Adam och Eva sedan de hade lurats av ormen ‒ inte på mannen och kvinnan så som de skapats av Jehova i begynnelsen. Naturligtvis måste en kvinna lyda och älska sin man och en man måste lära sig att livnära och försörja sin familj. Det här är de lagar och förordningar som Jehova fastställt och som mänskligheten måste foga sig efter under livet på jorden. Jehova sa till kvinnan: ”Din åtrå skall vara till din make, och han skall råda över dig.” Han sa så enbart för att människorna (alltså både män och kvinnor) skulle kunna leva normala liv under Jehovas herravälde, och för att människornas liv skulle kunna ha en struktur och inte förlora sin rätta ordning. Därför utformade Jehova lämpliga regler för hur man och kvinna bör agera, men det gällde bara i relation till alla de skapade varelser som lever på jorden och hade inget med Guds inkarnerade kött att göra. Hur skulle Gud kunna vara likadan som sina skapade varelser? Hans ord riktades endast till det människosläkte som han skapat; det var för att människorna skulle leva ett normalt liv som han fastställde regler för mannen och kvinnan. I begynnelsen, när Jehova skapade mänskligheten, gjorde han två typer av människor, man och kvinna, och därför finns uppdelningen i man och kvinna i hans inkarnerade kött. Han avgjorde inte sitt verk utifrån de ord han talade till Adam och Eva. De två gånger han har blivit kött har bestämts helt i enlighet med hans resonemang då han först skapade mänskligheten. Han har med andra ord fullbordat sina två inkarnationers verk utifrån hur mannen och kvinnan var innan de blev fördärvade. Om mänskligheten tog de ord som Jehova sa till Adam och Eva sedan de lurats av ormen och tillämpade dem på Guds inkarnations verk, skulle då inte Jesus också ha varit tvungen att älska sin hustru så som han borde? Skulle Gud i så fall fortfarande vara Gud? Och skulle han då fortfarande kunna slutföra sitt verk? Om det är fel att Guds inkarnerade kött är av kvinnokön, måste det då inte också ha varit ett oerhört allvarligt fel av Gud att skapa kvinnan? Om människor ändå menar att det vore fel av Gud att inkarneras som kvinna, skulle det då inte ha varit lika fel av Jesus att inte gifta sig och följaktligen inte kunna älska sin hustru? Om du använder orden som Jehova sa till Eva för att avgöra huruvida Guds inkarnation i dag är sann, måste du använda Jehovas ord till Adam för att bedöma Herren Jesus som blev kött i nådens tidsålder. Är det inte en och samma sak? Om du bedömer Herren Jesus utifrån den man som inte hade lurats av ormen, kan du väl inte bedöma sanningen om dagens inkarnation utifrån den kvinna som lurats av ormen. Det vore orättvist! Om du bedömer Gud på det här sättet bevisar det att du saknar förnuft. När Jehova två gånger blev kött var detta kötts kön relaterat till mannen och kvinnan som inte lurats av ormen. Det var i överensstämmelse med den man och den kvinna som inte lurats av ormen som han blev kött två gånger. Tro inte att Jesus var samma sorts man som den Adam som lurades av ormen. De har absolut inget med varandra att göra; de är män med två olika naturer. Det kan ju inte vara så att Jesus, därför att han är man, är alla kvinnors men inte alla mäns överhuvud, eller hur? Är han inte alla judars (både mäns och kvinnors) kung? Han är Gud själv ‒ inte bara kvinnans överhuvud utan även mannens. Han är Herre över alla varelser och alla varelsers överhuvud. Hur skulle du kunna avgöra att Jesu manskön är en symbol för kvinnans överhuvud? Vore inte det hädelse? Jesus är en man som inte har fördärvats. Han är Gud; han är Kristus; han är Herren. Hur skulle han kunna vara en likadan man som Adam som var fördärvad? Jesus är det kött som bars av den allra heligaste Guds Ande. Hur skulle du kunna säga att han är en Gud som besitter Adams manlighet? Skulle inte hela Guds verk ha varit fel i så fall? Skulle Jehova ha kunnat inlemma manligheten hos den Adam som lurades av ormen i Jesus? Är inte den nutida inkarnationen ytterligare ett exempel på verk av den inkarnerade Guden, som har ett annat kön än Jesus men likadan som han till sitt väsen? Vågar du fortfarande säga att den inkarnerade Guden inte kan vara kvinna, eftersom kvinnan var den första som lurades av ormen? Vågar du fortfarande säga att Gud absolut inte skulle kunna bli kött som en kvinna därför att kvinnan är ytterst oren och källan till mänsklighetens fördärv? Vågar du framhärda i att säga att ”kvinnan alltid ska lyda mannen och aldrig får manifestera eller direkt företräda Gud”? Tidigare förstod du inte, men kan du nu fortsätta att häda Guds verk och då i synnerhet Guds inkarnerade kött? Om inte det här står klart för dig är det bäst att du vaktar din tunga, så att inte din dårskap och okunnighet avslöjas och din fulhet blottas. Tro inte att du förstår allt. Jag säger dig att allt du har sett och upplevt inte räcker för att du ska förstå ens en promille av min förvaltningsplan. Så varför agerar du då så högmodigt? Den lilla talang och den ynka kunskap du har räcker inte för att Jesus ska kunna använda den under ens en sekund av sitt verk! Hur mycket erfarenhet har du egentligen? Vad du har sett, allt du har hört under din livstid och vad du har föreställt dig är mindre än det verk jag utför under ett enda ögonblick! Du gör bäst i att inte kritisera småsaker och leta fel. Du kan vara hur arrogant du vill, men du är bara en varelse som inte ens kan mäta sig med en myra! Allt du har i din mage är mindre än vad som finns i en myras mage! Tro inte att du har rätten att gestikulera yvigt och tala vitt och brett bara för att du har fått lite erfarenhet och en ledande ställning. Är inte din erfarenhet och din ledande ställning resultatet av de ord jag har uttalat? Tror du att det är något du fått som ersättning för ditt arbete och slit? I dag ser du att jag har blivit kött och enbart för den skull har du en uppsjö av idéer och hur många föreställningar som helst. Även om du hade enastående talanger skulle du inte ha så många idéer om det inte vore för min inkarnation; och är det inte utifrån idéerna som dina föreställningar uppstår? Skulle du ens känna till inkarnationen om inte Jesus hade blivit kött den där första gången? Är det inte för att du fick kunskap genom den första inkarnationen som du har fräckheten att försöka bedöma den andra inkarnationen? Varför undersöker du den i stället för att vara en lydig efterföljare? Skulle den inkarnerade Guden låta dig utforska honom när du trätt in i den här strömmen och kommit fram inför honom? Du kan utforska din egen släkthistoria, men om du försöker utforska Guds ”familjehistoria" — skulle dagens Gud låta dig genomföra en sådan studie? Är du inte blind? Drar du inte förakt över dig själv?

Om endast Jesu verk utfördes och det inte kompletterades med verksamhet i detta de sista dagarnas stadium, skulle människan för evigt hålla fast vid föreställningen att Jesus är Guds ende son, alltså att Gud bara har en enda son och att ingen som kommer därefter under ett annat namn kan vara Guds ende son, än mindre Gud själv. Människan hyser uppfattningen att var och en som tjänar som ett syndoffer eller som tar makten å Guds vägnar och återlöser hela mänskligheten är Guds ende son. Det finns en del som menar att om bara den som kommer är en man, så kan han anses vara Guds ende son och Guds representant. Det finns till och med de som säger att Jesus är Jehovas son, hans ende son. Är inte den sortens föreställningar överdrivna? Om inte det här verksamhetsstadiet utfördes i den sista tidsåldern skulle hela mänskligheten vara höljd av en mörk skugga i fråga om Gud. I så fall skulle mannen tro sig vara överlägsen kvinnan, kvinnor skulle aldrig kunna hålla huvudet högt och då skulle inte en enda kvinna kunna bli frälst. Folk föreställer sig alltid att Gud är manlig och tror dessutom att han alltid har föraktat kvinnan och inte skulle skänka henne frälsning. Men skulle det inte i så fall innebära att alla kvinnor som Jehova skapade och som också har fördärvats, aldrig skulle få möjlighet att bli räddade? Skulle det då inte ha varit meningslöst för Jehova att skapa kvinnan, att skapa Eva? Och skulle inte kvinnan förgås för evigt? De sista dagarnas stadium av verket ska följaktligen genomföras för att rädda hela mänskligheten, inte bara kvinnan. Om någon tror att om Gud skulle inkarneras som kvinna, så vore det enbart i syfte att frälsa kvinnan, då är den människan verkligen en dåre!

Dagens verk har drivit nådens tidsålders verk framåt; det vill säga, arbetet under hela den sextusenåriga förvaltningsplanen har avancerat. Fastän nådens tidsålder är över har det gjorts framsteg i Guds verk. Varför säger jag om och om igen att verkets nuvarande stadium baserar sig på nådens och lagens tidsålder? Därför att dagens verk är en fortsättning på det verk som utfördes i nådens tidsålder och ett steg framåt jämfört med det som utfördes i lagens tidsålder. De tre etapperna hänger nära samman och varje länk i kedjan är nära sammanfogad med de intilliggande. Varför säger jag också att den här etappen av verket bygger på det som Jesus utförde? Om inte det här stadiet byggde på det verk som Jesus utfört, skulle det krävas en andra korsfästelse i det här stadiet och det föregående stadiets återlösande verk skulle behöva göras om på nytt. Det vore meningslöst. Det är alltså inte så att verket är fullkomligt färdigt, utan att tidsåldern har framskridit och nivån på verket är högre än tidigare. Man kan säga att den här etappen av verket bygger på den grundval som är lagens tidsålder och på den klippa som är Jesu verk. Guds verk byggs upp steg för steg, och det här stadiet är inte någon ny början. Endast kombinationen av de tre verksamhetsstadierna kan anses utgöra den sextusenåriga förvaltningsplanen. Verket i den här etappen bygger vidare på verket i nådens tidsålder. Om de här två stadierna av verket inte hänger samman, varför upprepas då inte korsfästelsen i det här stadiet? Varför bär jag inte människans synder, utan kommer i stället för att direkt döma och tukta människan? Om inte mitt arbete med att döma och straffa människan ‒ och min nuvarande ankomst, som inte skedde genom den Helige Andes avlelse ‒ följde på korsfästelsen, då skulle jag inte vara kvalificerad att döma och tukta människan. Det är just för att jag är ett med Jesus som jag kommer direkt för att tukta och döma henne. Verket i det här stadiet bygger helt på verket i det föregående stadiet. Det är därför endast denna typ av verk kan föra människan steg för steg till frälsningen. Jesus och jag kommer från en och samma ande. Fastän vi inte är köttsligen släkt är vår ande densamma; trots att innehållet i det vi gör och det arbete vi utför inte är detsamma, är vi lika varandra till vårt väsen. Köttsligen har vi olika former, men det beror på att vi lever i olika epoker och att våra verksamheter ställer olika krav. Våra ämbeten skiljer sig åt, så därför är det arbete vi utför och de sinnelag vi uppenbarar för människan också olika. Det är därför det människan ser och förstår i dag skiljer sig från vad hon såg och förstod i gångna tider — det beror på att det handlar om olika epoker. Trots att Guds inkarnationer skiljer sig åt i fråga om kön och kroppslig gestalt, liksom att de inte föddes i samma familj, än mindre under samma tidsperiod, är deras andar ändå en och samma. Trots att deras kött varken delar blod eller fysiskt släktskap av något slag, kan det inte förnekas att båda är Guds inkarnerade kött i två olika tidsperioder. Det är en ovedersäglig sanning att de är Guds inkarnerade kött, även om de inte tillhör samma blodslinje och inte delar ett gemensamt mänskligt språk (en var en man som talade judarnas språk och den andra en kvinna som endast talar kinesiska). Det beror på att de har levt i olika länder för att utföra det verk som var och en fått att utföra och dessutom under olika tidsperioder. Trots att de är samma ande och äger samma väsen finns det inga absoluta likheter mellan det yttre skalet hos deras kött. Allt de delar är samma mänskliga natur; när det gäller deras kroppars utseende och omständigheterna kring deras födelse är de inte likadana. Men detta påverkar inte deras respektive verk eller den kunskap människan har om dem, för när allt kommer omkring är de samma ande och ingen kan skilja dem åt. Trots att de saknar blodsband kontrolleras hela deras väsen av deras andar, som ger dem olika verk att utföra under olika tidsperioder och ger dem kroppar som tillhör olika blodslinjer. Jehovas Ande är inte Jesu Andes fader och Jesu Ande är inte son till Jehovas Ande: de är en och samma Ande. Inte heller är Jesus och den inkarnerade Guden av idag förbundna med blodsband, men de är en därför att deras andar är en. Gud kan utföra barmhärtighetens och godhetens verk, liksom den rättfärdiga domens och tuktans verk och verket med att nedkalla förbannelser över människan. Och i slutänden kan han utföra verket med att förstöra världen och straffa de ogudaktiga. Gör han inte allt detta själv? Är inte detta Guds allmakt? Han kunde både förkunna lagar och utfärda befallningar för människan, och han kunde också lära de tidiga israeliterna hur de skulle leva sitt liv på jorden, vägleda dem i byggandet av templet och altarna och hålla alla israeliter under sitt herravälde. På grund av sin auktoritet levde han i två tusen år på jorden tillsammans med Israels folk. Israeliterna vågade inte göra uppror mot honom; alla tillbad Jehova och höll hans bud. Sådant var det verk som utfördes i kraft av hans auktoritet och allsmäktighet. Under nådens tidsålder kom sedan Jesus för att återlösa hela det fallna människosläktet (inte bara israeliterna). Han visade barmhärtighet och godhet mot människan. Den Jesus som människan såg under nådens tidsålder var full av godhet och alltid kärleksfull mot människan, för han hade kommit för att rädda mänskligheten från synden. Han kunde förlåta människor deras synder till dess att hans korsfästelse återlöste mänskligheten helt från synden. Under den här perioden uppenbarade sig Gud för människan med barmhärtighet och godhet; han blev med andra ord ett syndoffer för människan och korsfästes för människans synder, så att de kan vara för evigt förlåtna. Han var barmhärtig, medkännande, tålmodig och kärleksfull. Och alla de som följde Jesus under nådens tidsålder försökte likaledes vara tålmodiga och kärleksfulla i allt. De var tålmodiga och gjorde inte motstånd ens när de blev slagna, förbannade eller stenade. Men under det sista stadiet kan det inte längre vara så. Jesu och Jehovas verk var inte precis likadana trots att de var av en och samma ande. Jehovas verk gjorde inte slut på tidsåldern, utan styrde tidsåldern och startade människans tillvaro på jorden, medan dagens verk handlar om att erövra dem bland hednafolken som har blivit djupt fördärvade och leda inte bara Kinas familj utan hela universum. För dig kanske det tycks som om det här verket endast bedrivs i Kina, men faktum är att det redan har börjat spridas utomlands. Hur kommer det sig att människor utanför Kina gång på gång söker den sanna vägen? Det beror på att Anden redan har skridit till verket och de ord som talas i dag riktas till människor i hela universum. I och med det är halva verket redan i gång. Från världens skapelse till idag har Guds Ande satt igång detta stora verk och har dessutom utfört olika verk i olika tidsåldrar och i olika länder. Under varje tidsålder ser människorna olika sinnelag hos honom och de uppenbaras på ett naturligt sätt genom de olika verk som han utför. Han är Gud, fylld av barmhärtighet och godhet. Han är människans syndoffer och herde, men han är också hennes dom, tuktan och förbannelse. Han kunde leda människans liv på jorden i tvåtusen år och han kunde också återlösa den fördärvade mänskligheten från synden. Idag kan han också erövra mänskligheten, som inte känner honom, och lägga den under sitt herravälde så att alla underkastar sig honom fullständigt. Slutligen kommer han att bränna bort allt som är orent och orättfärdigt i människor i hela universum för att visa dem att han inte bara är en barmhärtig och kärleksfull Gud, inte bara en vishetens och underverkens Gud, inte bara en helig Gud, utan dessutom en Gud som dömer människan. För de onda i människosläktet är han brinnande eld, dom och bestraffning; för dem som ska fullkomnas är han vedermöda, förädling och prövningar, liksom den som tröstar, ger näring, tillhandahåller ord, hanterar och beskär. Och för dem som elimineras är han straff och vedergällning. Säg mig, är inte Gud allsmäktig? Han är kapabel till alla slags verk, inte bara korsfästelsen, som du föreställer dig. Du tror Gud om alltför lite! Tror du att det enda han kan göra är att återlösa hela mänskligheten genom sin korsfästelse ‒ att det är allt? Och sedan, ska du följa honom upp till himlen för att äta av frukten från livets träd och dricka från livets flod? ... Kan det vara så enkelt? Säg mig, vad har du åstadkommit? Har du Jesu liv? Du återlöstes verkligen av honom, men korsfästelsen var Jesu eget verk. Vad har du uppfyllt för plikt som människa? Det enda du har är en yttre fromhet, men du förstår inte hans väg. Är det så du manifesterar honom? Om du inte har förvärvat Guds liv eller sett hans rättfärdiga sinnelag i dess helhet, kan du inte påstå att du har liv och då är du inte värdig att passera genom himmelrikets port.

Gud är inte bara en Ande, han kan också bli kött. Dessutom är han en härlighetskropp. Även om ni inte har sett Jesus, så bevittnades han av israeliterna ‒ den tidens judar. Först var han en köttslig kropp, men när han korsfästs blev han en härlighetskropp. Han är den allomfattande Anden och kan verka överallt. Han kan vara Jehova, Jesus, eller Messias; i ändens tid kan han också bli Allsmäktige Gud. Han är rättfärdighet, dom och tuktan; Han är förbannelse och vrede, men han är också barmhärtighet och godhet. Allt verk han har utfört kan representera honom. Hurdan Gud menar du att han är? Du kan inte förklara. Det enda du kan säga är: ”Jag kan inte heller beskriva vilken sorts Gud han är.” Dra inte slutsatsen att Gud är en barmhärtighetens och godhetens Gud för alltid bara därför att han under ett stadium utförde återlösningens verk. Kan du vara säker på att han bara är en barmhärtig och kärleksfull Gud? Om han är en barmhärtig och kärleksfull Gud, varför kommer han då att göra slut på tidsåldern under de sista dagarna? Varför kommer han då att sända så många katastrofer? Om det är som du tror, att han är barmhärtig och kärleksfull mot människan ända till slutet, ända till den sista tidsåldern, varför kommer han då att sända ner katastrofer från himlen? Om han älskar människan lika mycket som sig själv och som sin ende Son, varför kommer han då att sända ned plågor och hagel från himlen? Varför låter han människan lida av svält och farsoter? Varför låter han människan drabbas av dessa katastrofer? När det gäller vilken sorts Gud han är, så vågar ingen av er säga det och ingen kan förklara. Kan du vara säker på att han är Anden? Vågar du säga att han inte är någon annan än Jesu kött? Och vågar du säga att han är en Gud som för evigt ska korsfästas för människans skull?

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten innehåller inte frasen ”verket med”.

Föregående:Den fördärvade mänskligheten har större behov av frälsningen från Gud som blivit kött

Nästa:Att skilja mellan Guds verk och människans verk