Alla människor har varit föremål för förfining på grund av Guds ord. Om det inte vore för Gud inkarnerad skulle människan absolut inte välsignas genom att lida på det sättet. Det kan också sägas på detta sätt – de som kan acceptera Guds ords prövningar är välsignade människor. Människor är, baserat på sin ursprungliga kaliber, sitt beteende och sina attityder gentemot Gud, inte värdiga att ta emot denna typ av förfining. Det är för att de har blivit upplyfta av Gud som de har kunnat glädja sig åt denna välsignelse. Folk brukade säga att de inte var värdiga att se Guds ansikte eller höra hans ord. Idag är det helt och hållet på grund av Guds upplyftande och hans barmhärtighet som människor har fått hans ords förfining. Detta är välsignelsen för varenda människa som föds i de sista dagarna – har ni personligen upplevt detta? I vilka aspekter människor bör lida och ha motgångar är fastställt av Gud och bygger inte på människors egna krav. Det är absolut sant. Varenda troende bör ha förmågan att genomgå Guds ords prövningar och lida inom hans ord. Är detta något ni kan se klart och tydligt? För det du har genomlidit har du i gengäld fått dagens välsignelser; om du inte lider för Gud, kan du inte erhålla hans beröm. Du kanske har klagat tidigare, men oavsett hur mycket du har klagat har Gud inte lagt det på minnet om dig. Idag har anlänt och det finns ingen anledning att skärskåda gårdagens frågor.

Vissa människor säger att de försöker älska Gud men inte kan, men när de hör att Gud skall lämna dem, då hyser de kärlek för honom. Vissa människor omsätter generellt inte sanningen i praktik, men när de hör att Gud i vredesmod kommer att lämna dem träder de fram inför honom och ber: ”Åh Gud! Snälla, ge dig inte av. Ge mig en chans! Gud! Jag har inte gjort dig till freds tidigare; jag har stått i skuld till dig och motsatt mig dig. Idag är jag villig att till fullo erbjuda dig både min kropp och mitt hjärta så att jag äntligen kan göra dig till freds och älska dig. Jag kommer inte att få den möjligheten igen.” Har du bett böner av det slaget? När någon ber på detta sätt är det för att hans eller hennes samvete har väckts av Guds ord. Alla människor är bedövade och trögtänkta. De utsätts för tuktan och förfining, men ändå vet de inte vad Gud åstadkommer. Om Gud inte verkade på detta sätt skulle människor fortfarande vara förvirrade; ingen skulle kunna inspirera de andliga känslorna i människors hjärtan. Det är bara Guds dömande och avslöjande ord som kan bära denna frukt. Alla ting uppnås och uppfylls därmed på grund av Guds ord, och det är enbart på grund av hans ord som mänsklighetens kärlek till Gud har väckts. Om människor bara älskade Gud baserat på sina egna samveten skulle de inte se några resultat. Baserade inte folk tidigare sin kärlek till Gud på sina samveten? Fanns det en enda person som tog initiativet till att älska Gud? Det var endast genom Guds ords uppmuntran som de älskade Gud. Vissa människor säger: ”Jag har följt Gud under så många år och åtnjutit så mycket av hans nåd, så många välsignelser. Jag har varit föremål för hans ords förfining och dom. Så jag har kommit att förstå mycket, och jag har sett Guds kärlek. Jag måste tacka honom, jag måste återgälda hans nåd. Jag kommer att tillfredsställa Gud med döden, och jag kommer att basera min kärlek till honom på mitt samvete.” Om människor bara litar till sina samvetens känslor, kan de inte känna Guds skönhet; om de bara förlitar sig på sina samveten, blir deras kärlek till Gud torftig. Om du endast talar om att återgälda Guds nåd och kärlek, kommer du inte att ha någon drivkraft i din kärlek till honom; att älska honom utifrån ditt samvetes känslor är ett passivt förhållningssätt. Varför säger jag att det är ett passivt förhållningssätt? Detta är en praktisk fråga. Vilken slags kärlek är detta? Är det inte att försöka lura Gud och bara agera mekaniskt för honom? De flesta människor tror att det inte ges någon belöning för att älska Gud, och att man kommer att tuktas oavsett vad, för att man inte älskar honom, så överlag räcker det att bara inte synda. Att älska Gud och återgälda hans kärlek baserat på sitt samvetes känslor är därmed ett passivt förhållningssätt, och inte en kärlek till Gud som kommer spontant från ens hjärta. Kärleken till Gud skall vara en genuin känsla från djupet av en människas hjärta. Vissa människor säger: ”Jag är själv villig att sträva efter Gud och följa honom. Nu vill Gud överge mig men jag vill ändå följa honom. Jag kommer att fortsätta att älska honom, oavsett om han vill ha mig eller inte, och till sist måste jag vinna honom. Jag erbjuder Gud mitt hjärta, och jag kommer att följa honom under resten av mitt liv oavsett vad han gör. Oavsett vad, måste jag älska Gud och jag måste vinna honom; Jag kommer inte att vila förrän jag har vunnit honom.” Har du denna typ av vilja?

Vägen till att älska Gud är vägen till att tro på honom. Om du tror på honom måste du älska honom; men att älska honom handlar inte bara om att återgälda hans kärlek eller älska honom baserat på samvetets känslor – det är en ren kärlek till Gud. Det finns tillfällen när människor bara förlitar sig på sina samveten och de inte kan känna Guds kärlek. Varför sade jag alltid: ”Kan Guds Ande beröra våra andar”? Varför talade jag inte om att beröra människors samveten till att älska Gud? Det är för att människors samveten inte kan känna Guds skönhet. Om dessa ord inte övertygar dig kan du använda ditt samvete till att känna hans kärlek, och du kommer i det ögonblicket att ha en viss drivkraft, men den kommer därefter att försvinna. Om du bara använder ditt samvete till att känna Guds skönhet har du drivkraften när du ber, men därefter lämnar den dig bara, den försvinner. Vad handlar detta om? Om du bara använder ditt samvete kommer du inte att kunna väcka din kärlek till Gud; när du verkligen känner hans skönhet i ditt hjärta kommer din ande att beröras av honom, och det är endast då ditt samvete kommer att kunna spela sin ursprungliga roll. Det vill säga att när människor har inspirerats av Gud i sina andar och när deras hjärtan har fått kunskap och uppmuntran, det vill säga efter att de har fått erfarenhet, först då kommer de att effektivt kunna älska Gud med sina samveten. Att älska Gud med ditt samvete är inte fel – det är den lägsta nivån av att älska Gud. Mänsklighetens sätt att älska genom att med nöd och näppe göra Guds nåd rättvisa, kan absolut inte driva på att de proaktivt träder in. När människor får ta del av något av den Helige Andes verk, det vill säga när de ser och smakar Guds kärlek i sin praktiska erfarenhet, när de har en viss kunskap om Gud och verkligen ser att Gud är så värdig mänsklighetens kärlek och hur underbar han är, endast då kan människor genuint älska Gud.

När människor kontaktar Gud med sina hjärtan, när deras hjärtan är kapabla att till fullo vända sig till honom, det är det första steget av mänsklig kärlek till Gud. Om du vill älska Gud måste du först kunna vända ditt hjärta till honom. Vad innebär det att vända ditt hjärta till Gud? Det är när allt som du strävar efter i ditt hjärta är till för att älska och vinna Gud, och detta visar att du helt har vänt ditt hjärta till Gud. Vid sidan av Gud och hans ord finns det nästan inget annat i ditt hjärta (familj, rikedom, make, hustru, barn eller andra ting). Även om sådant finns kan det inte uppta ditt hjärta och du tänker inte på dina framtidsmöjligheter utan du eftersträvar bara att älska Gud. Vid den tidpunkten kommer du att helt ha vänt ditt hjärta till Gud. Anta att du fortfarande smider planer för dig själv i ditt hjärta och ständigt eftersträvar din egen personliga vinning, ständigt tänker: ”När kan jag begära något litet av Gud? När kommer min familj att få välstånd? Hur kan jag skaffa mig lite fina kläder? …” Om du lever i ett sådant tillstånd visar det att ditt hjärta inte fullt ut har vänts till Gud. Om du bara har Guds ord i ditt hjärta och du alltid kan be till Gud och komma honom nära, som om han vore dig väldigt nära, som om Gud vore inom dig och du vore inom honom, om du befinner dig i ett sådant tillstånd, då betyder det att ditt hjärta har varit i Guds närvaro. Om du ber till Gud och äter och dricker av hans ord varje dag, alltid tänker på kyrkans arbete, om du visar hänsyn till Guds vilja, använder ditt hjärta till att genuint älska honom och tillfredsställa hans hjärta, då kommer ditt hjärta att tillhöra Gud. Om ditt hjärta är upptaget av ett antal andra saker, då är det fortfarande upptaget av Satan och har inte verkligen vänt sig till Gud. När någons hjärta verkligen har vänt sig till Gud, då har den personen en genuin och spontan kärlek till honom och kommer att kunna beakta Guds verk. Trots att sådana personer fortfarande kommer att råka ut för dåraktiga och vettlösa tillstånd, kommer de att kunna beakta Guds hus intressen, hans verk och sitt sinnelags förändring. Deras hjärtan kommer att vara helt korrekta. Vissa människor viftar alltid med kyrkans flagga oavsett vad de gör; sanningen är att detta är för deras eget gagn. En sådan person har inte rätt typ av motivation. Han är förvrängd och bedräglig och det mesta av det han gör görs för den egna personliga vinningen. En sådan person strävar inte efter att älska Gud; hans hjärta tillhör fortfarande Satan och kan inte vändas till Gud. Gud har inget sätt att erhålla en sådan person.

Det första steget i att verkligen älska Gud och att vinnas av honom är att helt vända sitt hjärta till Gud. I varje enskild sak du gör, granska dig själv och fråga: ”Gör jag detta baserat på ett hjärta som älskar Gud? Finns det någon personlig avsikt med det? Vilket är det mål jag faktiskt vill uppnå med detta?” Om du vill lämna över ditt hjärta till Gud måste du först kuva ditt eget hjärta, ge upp alla dina egna avsikter och uppnå punkten där du helt existerar för Gud. Detta är denna väg till praktiserande genom vilken du ger ditt hjärta till Gud. Vad innebär det att kuva sitt eget hjärta? Det innebär att man släpper taget om sitt kötts extravaganta lustar och inte hyser begär efter de fördelar status ger. Det innebär att man gör allt för att tillfredsställa Gud, och ägnar sitt hjärta helt åt honom, inte åt det egna jaget. Det här är tillräckligt.

En genuin kärlek till Gud kommer från djupet av hjärtat; det är en kärlek som bara finns på grundval av människans kunskap om Gud. När någons hjärta helt vänder sig till Gud, då hyser denne kärlek till Gud, men den kärleken är inte nödvändigtvis ren och den är inte nödvändigtvis fullständig. Det beror på att det finns ett visst avstånd mellan att en persons hjärta helt vänts till Gud och att personen har uppnått en genuin förståelse av Gud och en genuin dyrkan av honom. Sättet som man uppnår genuin kärlek till Gud på och lär känna Guds sinnelag är att vända sitt hjärta till Gud. När man har givit sitt sanna hjärta till Gud börjar man träda in i livets erfarenheter och på så sätt börjar ens sinnelag att förändras, ens kärlek till Gud kommer att växa gradvis och ens kunskap om Gud kommer också att öka gradvis. Att man vänder sitt hjärta till Gud är därmed en förutsättning för att komma in på rätt spår av livserfarenhet. När folk lägger fram sina hjärtan inför Gud har de bara ett hjärta som längtar efter honom men inte ett som älskar honom, eftersom de inte har en förståelse av honom. Trots att de under denna omständighet hyser viss kärlek till honom, är den inte spontan och genuin. Detta beror på att allt som kommer från människans kött är en känslomässig effekt och inte kommer från genuin förståelse. Det är bara en tillfällig impuls och kan inte utgöra långvarig dyrkan. När människor inte har en förståelse av Gud kan de bara älska honom utifrån sina egna preferenser och sina individuella föreställningar; denna typ av kärlek kan inte kallas spontan kärlek, och den kan inte heller kallas genuin kärlek. När någons hjärta verkligen vänder sig till Gud, kan de tänka på Guds intressen i allt, men om de inte har någon förståelse för Gud är de inte kapabla till att hysa en genuint spontan kärlek. Allt de kan göra är att fullgöra vissa funktioner för kyrkan och utföra en del av sin plikt, men det saknar grund. En sådan person har ett sinnelag som det är svårt att förändra; sådana personer är alla människor som antingen inte eftersträvar sanningen, eller inte förstår den. Även om en person helt vänder sitt hjärta till Gud betyder det inte att dennes hjärta som älskar Gud är helt rent, eftersom den som har Gud i sina hjärtan inte nödvändigtvis har kärlek till Gud i sina hjärtan. Detta gäller distinktionen mellan någon som eftersträvar eller inte eftersträvar en förståelse av Gud. När en person har en förståelse av honom, visar det att dennes hjärta helt har vänts till Gud; det visar att dennes genuina kärlek till Gud i hjärtat är spontan. Endast den typen av person är en som har Gud i sitt hjärta. Att vända sitt hjärta till Gud är en förutsättning för dem för att komma in på rätt väg, för att förstå Gud och för att uppnå kärlek till Gud. Det är inte en markör på att man har uppfyllt sin plikt att älska Gud, och det är inte heller en markör på att man hyser genuin kärlek till honom. Det enda sättet för någon att uppnå genuin kärlek till Gud är att vända sitt hjärta till honom, vilket också är det första som en av hans skapade varelser bör göra. De som älskar Gud är alla människor som söker liv, det vill säga, människor som eftersträvar sanningen och människor som verkligen vill ha Gud; de har alla blivit upplysta av den Helige Ande och har berörts av honom. De kan alla vägledas av Gud.

När någon kan känna att den står i skuld till Gud är det för att denne har inspirerats av Anden; om personen känner det, då tenderar den att ha ett längtande hjärta och kommer att kunna eftersträva inträde i livet. Men om du stannar vid ett visst steg kommer du inte att kunna gå djupare; faran att fastna i Satans nät finns fortfarande, och när den når en viss punkt tas du till fånga av Satan. Guds upplysning gör det möjligt för människor att lära känna sig själva, och känna sin tacksamhetsskuld till Gud, liksom sin villighet att samarbeta med honom och att kasta det åt sidan som inte behagar honom. Detta är principen för Guds verk. Ni är alla villiga att eftersträva att växa upp i era liv och att älska Gud, så har du gjort dig fri från ditt ytliga sätt? Om du endast befriar dig från dessa sätt och inte orsakar några störningar eller visar dig på styva linan, är det verkligen att eftersträva att växa upp i ditt liv? Om du inte har några ytliga beteenden alls men inte träder in i Guds ord, betyder det att du är en person som inte gör några proaktiva framsteg. Vad är roten till att anta ytliga beteenden? Handlar du i syfte att växa upp i ditt liv? Eftersträvar du att bli kvalificerad att vara en av Guds folk? Vad det än är som du fokuserar på är vad du lever ut; om du fokuserar på ytliga sätt är ditt hjärta externt fokuserat, och du kommer inte att ha något sätt att eftersträva att växa upp i ditt liv. Gud kräver en förändring i sinnelag, men du eftersträvar alltid yttre ting; denna typ av person har inget sätt att förändra sitt sinnelag! Alla har ett visst sätt innan de har mognat i sina liv, vilket innebär att de måste acceptera domen, tuktan och att göras fullkomliga av Guds ord. Om du inte har Guds ord utan bara litar till ditt eget självförtroende och din egen vilja, bygger allt du gör enbart på nit. Det vill säga, om du vill ha tillväxt i ditt liv måste du äta och dricka och förstå Guds ord mer. Alla de som görs fullkomliga av hans ord har kunnat leva ut dem; de som inte genomgår hans ords förfining, som inte genomgår hans ords dom, kan inte vara lämpade för hans användning. Så till vilken grad lever ni ut hans ord? Endast om du äter och dricker Guds ord och kan jämföra dem med tillståndet för ditt eget liv, och hitta en väg där du praktiserar i ljuset av de frågor jag tar upp kommer ditt praktiserande att vara korrekt. Det kommer också att vara efter Guds hjärta. Endast den som praktiserar på detta sätt är en som har viljan att älska Gud.