Under nådens tidsålder sa Jesus en del ord och genomförde ett stadium av verket. Alla hans uttalanden ingick i ett sammanhang och de var alla anpassade till den tidens människor. Jesus talade och verkade så som det lämpade sig i den aktuella tiden och miljön. Han uttalade även en del profetior. Han förutsade att sanningens Ande skulle komma under de sista dagarna och utföra en etapp av verket. Han förstod alltså ingenting utöver det verk han själv hade att utföra under den rådande tidsåldern. Det verk som den inkarnerade Guden för med sig är med andra ord begränsat. Han utför således bara det verk som hör till den tidsålder han befinner sig i och utför ingen annan verksamhet som inte har någon anknytning till honom. Vid den här tiden verkade inte Jesus utifrån känslor eller visioner, utan så som det lämpade sig för den tiden och den miljön. Ingen ledde eller vägledde honom. Hela hans verk var hans eget väsen — det var det verk som skulle utföras av Guds inkarnerade Ande, vilket var hela det verk som inleddes genom inkarnationen. Jesus handlade bara utifrån vad han själv såg och hörde. Anden verkade med andra ord direkt; det behövdes inga budbärare som uppenbarade sig för honom och gav honom drömmar eller något mäktigt ljus som sken på honom och gjorde det möjligt för honom att se. Han verkade fritt och utan några begränsningar, vilket berodde på att hans verksamhet inte utgick från känslor. Med andra ord: han varken trevade eller gissade sig fram när han verkade, utan gjorde saker med lätthet. Han verkade och talade utifrån sina egna tankar och det han såg med egna ögon, vilket gav omedelbar styrka till var och en av lärjungarna som följde honom. Det här är skillnaden mellan Guds verk och människans verk: När människor verkar, letar de och famlar omkring, de härmar och rådslår alltid med varandra utifrån den grundval som andra lagt, för att kunna tränga djupare. Guds verk grundar sig i det han själv är och han gör det verk som han själv bör göra. Han ger inte näring till kyrkan genom att använda kunskap som är resultatet av någon människas arbete. Istället utför han det nuvarande verket med utgångspunkt från människors tillstånd. Det här sättet att verka är följaktligen tusen gånger friare än människors sätt att verka. I folks ögon kan det till och med se ut som om Gud inte håller sig till sin uppgift utan agerar som han behagar – men hela det verk han utför är nytt. Dock bör du vara medveten om att den inkarnerade Gudens verk aldrig grundar sig på känslor. När Jesus hade fullbordat sitt korsfästelseverk och hans lärjungars upplevelser nått en viss punkt, kände de på sig att Guds dag var nära och att de snart skulle få möta Herren. Det var den känsla de hade, och för dem var den ytterst betydelsefull. Men faktum är att människors känslor inte går att lita på. De kände att de kanske närmade sig vägs ände eller att allt de gjorde och utstod hade påbjudits av Gud. Även Paulus sa att han hade fullbordat loppet, att han hade kämpat kampen och att rättfärdighetens segerkrans väntade på honom. Det var så han kände och det var vad han skrev i breven som han skickade till församlingarna. Det här var något han gjorde på grund av det ansvar han bar för församlingarna och därför ignorerades det av den helige Ande. Paulus upplevde ingen oro och kände inte heller någon förebråelse när han sa dessa ord, och därför trodde han att det här var helt normalt och fullt riktigt och att orden kom från den helige Ande. Men när vi ser tillbaka inser vi att de inte alls kom från den helige Ande. De var bara en människas falska förhoppningar. Människor har många illusioner, men Gud varken bryr sig om dem eller uttrycker några åsikter om dem när de dyker upp. De flesta av den helige Andes verk utförs inte genom människors känslor — den helige Ande verkar inte i människors känslor förutom under de mödosamma, mörka tiderna innan Gud blir kött eller den period när det inte finns några apostlar eller arbetare. Under det skedet ger den helige Andes verk människor vissa speciella känslor. Till exempel: När människor inte vägleds av Guds ord upplever de en obeskrivlig lyckokänsla när de ber. De har en känsla av glädje i hjärtat och de känner frid och välbehag. Så fort de vägleds av ord känner de sig upplivade, de får en väg att följa för sitt handlande och givetvis har de även känslor av fridfullhet och välbehag. När folk möter faror eller när Gud hindrar dem från att göra vissa saker, känner de sig oroliga och illa till mods i hjärtat. Det här är helt och hållet känslor som den helige Ande ger människan. Om däremot en fientlig miljö skapar en atmosfär av fruktan och får folk att bli extremt ängsliga och skygga, så är det en normal mänsklig reaktion som inte har något med den helige Andes verksamhet att göra.

Människor lever alltid mitt i sina egna känslor och har gjort så i många år. När de känner frid i hjärtat agerar de (i tron att deras tjänstvillighet är en känsla av frid), och när de inte känner frid i hjärtat agerar de inte (i tron att deras motvillighet eller ovilja är en känsla av ängslan). Om allt flyter lätt och smidigt tänker de att det är Guds vilja. (Faktum är att det är något som borde ha gått väldigt smidigt eftersom det är tingens naturliga lag.) När saker inte går smidigt tänker de att det inte är Guds vilja. När de stöter på något som inte går lätt och smidigt, stannar de upp. Den här sortens känslor är felaktiga och att agera utifrån dem kommer att resultera i många fördröjningar. Det kommer till exempel definitivt att vara svårt att omsätta sanningen i praktisk handling och ännu svårare att göra Guds vilja. Många positiva saker kommer att vara svåra att förverkliga. Precis som ordspråket säger: ”Vägen till lycka är kantad av motgångar.” Människor har alltför många känslor i sitt dagliga liv, och det gör att de ständigt är villrådiga och osäkra på många saker. Ingenting är uppenbart för dem om de inte förstår sanningen. Men i allmänhet reagerar inte den Helige Ande över huvud taget när de handlar eller talar utifrån sina känslor, förutsatt att det inte handlar om något som bryter mot de grundläggande principerna. Det är som med den ”rättfärdighetens segerkrans” som Paulus kände: Under många år var det ingen som trodde att hans känslor var felaktiga. Inte heller Paulus själv hade någonsin en känsla av att det han kände var fel. Varifrån kommer folks känslor? De är naturligtvis reaktioner som härrör från hjärnan. Olika miljöer och olika angelägenheter resulterar i olika känslor. Ofta drar folk slutsatser med hjälp av mänsklig logik som ger dem en uppsättning formler, vilket ger upphov till många mänskliga känslor. Utan att själva inse det omger de sig med sina egna logiska slutsatser och på så sätt blir de här känslorna vad folk förlitar sig på i livet. De blir en känslomässig krycka i deras tillvaro, som till exempel Paulus ”rättfärdighetens segerkrans” eller Witness Lees ”möte med Herren i skyn”. Gud har knappast någon möjlighet att påverka dessa känslor hos människan utan måste låta dem utvecklas som de gör. Idag har jag talat enkelt och lättfattligt till dig om olika sidor av sanningen. Om du fortsätter att följa dina känslor, lever du då inte fortfarande i oklarhet? Du accepterar inte orden som framförts till dig tydligt och klart utan du förlitar dig ständigt på dina personliga känslor. Är du då inte som en blind man som rör vid en elefant? Och vad kommer du att vinna i slutänden?

Allt det verk som Guds inkarnation utför idag är verkligt. Det här är inte något som du kan känna eller något som du kan föreställa dig, och ännu mindre något som du kan sluta dig till – det är bara något du kommer att kunna förstå när det är ett faktum. Ibland kan du inte se det klart och tydligt ens då, och folk kommer inte att förstå förrän Gud agerar personligen för att bringa ordentlig klarhet i de verkliga fakta om vad som pågår. På Jesu tid fanns det många falska förhoppningar bland lärjungarna som följde honom. Det trodde att Guds dag var nära förestående och att de snart skulle dö för Herren och kunna möta Herren Jesus. Petrus väntade i hela sju år på grund av denna känsla – men dagen kom ändå inte. De kände att deras liv hade utvecklats; känslorna inom dem blev alltfler och allt starkare, men de upplevde många motgångar och var oförmögna att lyckas. De visste inte själva vad som pågick. Var det möjligt att det som verkligen härrörde från den helige Ande inte gick i fullbordan? Människors känslor är inte pålitliga. Eftersom människor har sina egna tankar och föreställningar skapar de mängder av associationer som bygger på sammanhanget och förhållandena för tillfället. Det är i synnerhet när något händer de människor vars tankar är sunda, som de blir exalterade och inte kan låta bli att skapa en uppsjö av associationer. Det här gäller särskilt för ”experter” med imponerande kunskap och teorier, vars associationer blir än rikligare efter att de haft att göra med världen i många år. Utan att de inser det tar associationerna över deras hjärtan och blir till extremt kraftfulla känslor, och de är nöjda med dem. När människor vill göra något dyker känslor och föreställningar upp i deras inre och de tror att de har rätt. När människorna senare konstaterar att de inte blivit förverkligade kan de inte förstå vad som gick fel. Kanske tror de att Gud har ändrat sin plan.

Det går inte att undvika att alla människor har känslor. Även under lagens tidsålder hade många människor vissa känslor, men felaktigheterna i deras känslor var färre än hos människorna idag. Det beror på att förr kunde folk skåda Jehovas framträdande; de kunde se änglar och de hade drömmar. Dagens människor är oförmögna att se visioner eller änglar och därför har villfarelserna i deras känslor blivit många fler. När dagens människor känner att något är särskilt rätt och omsätter det i praktisk handling, förebrår inte den helige Ande dem och de känner mycket stor frid inombords. Det är först i efterhand, vid sammankomster eller då de läser Guds ord, som de upptäcker att de hade fel. En aspekt av detta är att inga änglar visar sig för människor, att drömmar är väldigt sällsynta och att människorna inte ser visionerna i skyn. En annan aspekt är att den helige Ande inte ökar sina förebråelser och tuktan i människors inre; det finns knappt något av den helige Andes verk inom dem. Så om folk inte äter och dricker Guds ord, inte söker sanningen på ett ändamålsenligt sätt och inte förstår hur man utövar tron, kommer de inte att skörda någonting. Principerna för den helige Andes verk är som följer: Han bryr sig inte om det som inte berör hans verk. Om något inte är inom hans rättskipningsområde lägger han sig absolut inte i eller ingriper, utan låter människor ställa till vilka problem de vill. Du kan agera som du vill, men det kommer en dag då du finner dig själv panikslagen och vilsen. Gud verkar målmedvetet enbart i sitt eget kött och lägger sig aldrig i människans verk. Tvärtom håller han sig på avstånd från människans värld och utför det verk han ska göra. Du kommer inte att klandras om du gör något felaktigt i dag, och du kommer inte heller att belönas om du gör något bra i morgon. Det här är människans angelägenheter och de har inte den ringaste anknytning till den helige Andes verk — det här ligger inte inom ramen för mitt verk över huvud taget.

På den tiden då Petrus var verksam talade han mycket och arbetade mycket. Är det möjligt att inget av det hade sitt ursprung i mänskliga föreställningar? Att allt skulle ha kommit från den helige Ande är omöjligt. Petrus var bara en Guds skapelse, han var en följeslagare, han var Petrus, inte Jesus, och deras väsen var inte de samma. Även om det var den helige Ande som sände ut Petrus, kom inte allt han gjorde från den helige Ande, för han var trots allt en människa. Även Paulus talade mycket och skrev en inte obetydlig mängd brev till församlingarna. En del av dessa brev finns samlade i Bibeln. Den helige Ande uttryckte inte några åsikter, för det här var den tid då Paulus användes av den helige Ande. Han skaffade sig en del erfarenhet och kunskap och det här skrev han ner och vidarebefordrade till sina bröder och systrar i Herren. Jesus reagerade inte. Varför stoppade inte den helige Ande honom direkt? Förklaringen är att där finns en del orenheter som härrör från människors normala tankar; det är oundvikligt. Dessutom nådde inte hans aktiviteter den punkt där de var störande eller skapade oro. När det finns lite mänskliga inslag av den här typen är det lättare för folk att acceptera det. Förutsatt att orenheterna från människans normala tankar inte stör på något sätt räknas de som normala. Alla människor som tänker normalt är med andra ord kapabla att tänka på det viset. När folk lever i köttet har de sina egna tankar och det finns inget sätt att rensa bort dem. Men när människorna har fått uppleva Guds verk ett tag och börjat förstå en del sanningar kommer de här tankarna att bli färre i deras hjärnor. När de har upplevt mer kommer de att kunna se klart och därmed kommer de att störa mindre. Människornas onormala känslor kommer med andra ord att minska när deras föreställningar och logiska slutsatser har motbevisats. Alla som lever i köttet har sina egna tankar, men till slut kommer Gud att ha bearbetat dem så mycket att deras tankar inte kan störa dem. Då kommer de inte längre att förlita sig på känslor i sina liv, deras faktiska mognad kommer att öka och de kommer att kunna leva efter Guds ord i verkligheten. De kommer inte längre att göra saker som är oklara eller meningslösa och därmed kommer de inte att göra saker som är störande. På så vis kommer de inte längre att ha några vanföreställningar och från och med nu kommer deras handlingar att uttrycka deras verkliga mognad.