Det brukade vara så att ingen kände till den Helige Ande, och de var särskilt okunniga när det gällde vad den Helige Andes väg är. Det är därför folk alltid gjort bort sig inför Gud. Man kan säga att Anden är okänd för nästan alla människor som tror på Gud, och därför har de en förvirrad typ av tro. Utifrån detta står det klart att de inte förstår Gud, och även om de säger att de tror på honom så är det, i fråga om dess essens, utifrån deras handlingar, sig själva de tror på, inte Gud. Utifrån mina personliga, faktiska erfarenheter kan jag se att Gud bevittnar Gud i köttet, och utifrån tvingas alla människor erkänna hans vittnesbörd – och man kan med knapp nöd påstå att de tror att Guds Ande är fullständigt ofelbar. Men jag menar att vad människor tror på inte är den personen, och det är synnerligen inte Guds Ande – utan vad de tror på är sin egen känsla. Är inte det detsamma som att de bara tror på sig själva? Alla dessa ord som jag säger är sanna. Det handlar inte om att sätta etiketter på människor, men jag måste klargöra en sak: att människor kunnat föras till denna dag, vare sig de är klara eller förvirrade, är den Helige Andes verk, och ingenting som människan kan bestämma. Detta är ett exempel på vad jag nämnt tidigare om att den Helige Ande forcerar människans tro. Det är så den Helige Ande verkar, och det en väg som den Helige Ande tar. Oavsett vem människor tror på i kärnan, ger den Helige Ande kraftfullt ett slags känsla till människor, så att de tror på Gud i sitt eget hjärta. Är det inte den sortens tro du har? Tycker du inte att din tro på Gud är underlig? Tycker du inte att det är underligt att du inte kan undkomma den här strömmen? Har du inte lagt ner någon möda på att reflektera över detta? Är inte detta det största tecknet och underverket? Även om du många gånger har haft impulsen att fly finns det alltid en stark livskraft som drar dig till sig och gör dig ovillig att gå din väg. Och varje gång du möter den får du en klump i halsen och börjar snyfta, och du vet inte vad du ska göra. Och några av er försöker ge er av, men när du försöker ger dig av känns det som en kniv i ert hjärta, det känns som om din själ hade tagits ifrån dig av något jordiskt spöke och lämnat hjärtat rastlöst och utan frid. Efter det kan du inte annat än att stålsätta dig och återvända till Gud … Har du inte upplevt det? Jag tror att de unga bröderna och systrarna som kan öppna sitt hjärta kommer att säga: ”Jo! Jag har upplevt det så många gånger, och jag skäms så över att tänka på det!” I mitt eget dagliga liv blir jag alltid glad när jag ser mina unga bröder och systrar som mina närstående, för de är så oskuldsfulla – de är så rena och älskvärda. Det är som om de är mina egna följeslagare. Det är därför jag alltid söker en möjlighet att sammanföra mina närstående, att tala om våra ideal och planer. Må Guds vilja utföras i oss, så att vi alla blir som kött och blod, utan murar och utan avstånd. Må vi alla be till Gud: ”Åh Gud! Om det är din vilja ber vi dig att du ger oss en passande miljö för att vi ska kunna förverkliga våra hjärtans önskningar. Må du vara barmhärtig med dem av oss som är unga och brister i förnuft, så att vi kan använda varje droppe av styrka i våra hjärtan!” Jag tror att detta måste vara Guds vilja då jag för länge sedan frambar följande bön inför Gud: ”Fader! Vi på jorden åkallar dig ständigt, och hoppas att din vilja snart ska kunna fullbordas på jorden. Jag är villig att söka din vilja. Må du göra som du vill och avsluta det du anförtrott mig så snart som möjligt. Så länge som din vilja kan utföras snarast är jag till och med villig att du öppnar en ny väg ibland oss. Mitt enda hopp är att ditt verk skall fullbordas snart. Jag tror inte att det finns några regler som kan hålla ditt verk tillbaka!” Detta är det verk som Gud utför nu. Har du inte sett den väg som den Helige Ande tar? När jag träffar äldre bröder och systrar finns det alltid en känsla av förtryck där som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är först när jag är tillsammans med dem som jag kan se att de osar av samhället, och deras religiösa föreställningar, erfarenheter av att hantera saker och ting, deras sätt att tala, orden de använder och så vidare – allt detta är irriterande. Det är som om de är fulla av visdom, och jag håller mig alltid undan dem eftersom min personliga livsfilosofi är mycket bristfällig. När jag är tillsammans med dem känner jag mig alltid utmattad och överansträngd, och ibland blir det så allvarligt, så betryckande att jag knappt kan andas. Så i dessa farofyllda tider ger Gud mig den bästa utvägen. Kanske är det en missuppfattning hos mig. Jag bryr mig bara vad som gagnar Gud; att göra Guds vilja är det viktigaste. Jag håller mig långt bort från dessa människor, men om Gud kräver att jag ska möta dem så lyder jag ändå. Det är inte det att de är avskyvärda, men deras ”visdom”, föreställningar och livfilosofier är så irriterande. Jag är här för att avsluta det som Gud har anförtrott mig att göra, inte för att lära mig av deras erfarenheter av hur man hanterar saker och ting. Jag minns att Gud en gång sa följande till mig: ”På jorden, sök Faderns vilja och fullborda det som han har anförtrott åt dig att göra. Allt annat är irrelevant för dig.” När jag tänker på det känner jag en smula frid. Det beror på att jag alltid upplever att jordiska ting är alltför komplicerade och att jag inte förstår mig på dem – jag vet aldrig vad jag ska göra. Så jag vet inte hur många gånger jag varit upprörd över detta och hatat mänskligheten – varför är människor så komplicerade? Vad är det för fel med att vara lite enklare? Att försöka vara smart – varför anstränga sig? När jag möter folk, för det mesta på grund av Guds uppdrag åt mig, och även om det har funnits några tillfällen då detta inte varit fallet, vem kan möjligen veta vad som finns gömt djupt i hjärtat på mig?

Det har funnits många gånger då jag rått de bröder och systrar som är med mig att de borde tro på Gud utifrån sitt eget hjärta och inte skydda sina egna intressen, att de borde ta hänsyn till hans vilja. Jag har gråtit bittert inför Gud många gånger – varför bryr sig inte människor om Guds vilja? Kan det vara så att Guds verk bara skulle försvinna, utan ett spår, helt utan anledning? Jag vet inte varför, och det verkar som om det har blivit mitt hjärtas gåta. Jag vet inte heller – detta har nästan blivit en gåta i mitt sinne – varför folk aldrig känner igen den väg som den helige Ande går, och ändå håller fast vid de onormala relationer de har till andra? Jag mår illa när jag ser sådana personer. De ser inte den Helige Andes väg, utan de tittar bara på vad människor gör. Kan Guds hjärta bli tillfredsställt på det sättet? Detta gör mig ofta ledsen. Det tycks ha blivit min börda att bära. Den Helige Ande är också bekymrad över detta – känner du ingen skuld i ditt hjärta? Må Gud öppna våra andars ögon. Många gånger har jag, som vägleder människor att träda in i Guds verk, bett inför Gud: ”Åh Fader! Må jag göra din vilja till min kärna och söka din vilja. Må jag vara trogen det du har anförtrott mig, så att du vinner den här gruppen av människor. Må du leda oss in i en fri värld, så att vi alla kan få kontakt med dig genom vår ande. Må du väcka alla andliga känslor i hjärtat på oss!” Jag hoppas att Guds vilja blir fullbordad, så jag ber oupphörligt till honom att hans Ande må fortsätta att upplysa oss och tillåta oss att ta den väg som leds av den Helige Ande. Det beror på att den väg jag går är den Helige Andes väg. Vem skulle annars kunna gå den vägen i mitt ställe? Det är detta som gör min börda ännu tyngre. Det känns som om jag ska falla omkull, men jag tror absolut inte att Gud kommer att skjuta upp sitt verk. Kanske skiljs våra vägar när det som han anförtrott åt mig är fullbordat. Så kanske är det på grund av effekten av Guds Ande som jag alltid har känt mig annorlunda jämfört med andra. Det är som om Gud vill utföra ett visst verk, och jag har fortfarande inte fått grepp om det. Men jag tror att ingen på jorden är bättre än mina närstående, och jag tror att mina närstående kommer att be för mig inför Gud. I så fall kommer jag att vara oändligt tacksam för detta. Jag hoppas att mina bröder och systrar kan säga tillsammans med mig: ”Åh Gud! Må din vilja avslöjas fullständigt för oss i den slutgiltiga tidsåldern, så att vi må välsignas med andens liv och se Guds Andes gärningar och hans sanna ansikte!” När vi väl har nått det steget kommer vi verkligen att leva under Andens vägledning, och först då kommer vi att kunna se Guds sanna ansikte. Det vill säga, människor kommer att kunna förstå den verkliga meningen i all sanning. Den förstås eller begrips inte genom mänskliga föreställningar, utan upplysningen sker utifrån Guds Andes vilja. Det är helt och hållet Gud själv som verkar där, utan ett uns av människans uppfattning inblandat. Detta är hans verkningsplan för de gärningar han vill uppenbara på jorden, och det är hans slutgiltiga bit verk på jorden. Är du beredd att delta i detta verk? Vill du vara en del av detta verk? Har du viljan att fulländas av den Helige Ande och åtnjuta andens liv?

Det nödvändiga verket just nu är att gå djupare från vår ursprungliga grund. Vi måste gå djupare i de olika aspekterna av sanningen, visionen och våra liv. Men jag måste först påminna mina bröder och systrar om att för att kunna träda in i detta verk måste ni lägga bort era tidigare föreställningar. Det vill säga, du måste förändra din tidigare livsstil, göra en ny plan och börja om på nytt. Om du fortsätter att upprätthålla det som varit värdefullt för dig tidigare kommer den Helige Ande inte att kunna röra sig i dig; han kommer knappt att kunna hålla dig vid liv. Om en person undviker att söka, träda in eller göra upp en plan, kommer den Helige Ande att överge personen helt och fullt. Det kallas för en person som avvisas av tidsåldern. Jag hoppas att mina bröder och systrar alla kan förstå mitt hjärta, och jag hoppas också att fler ”nya rekryter” kan ställa sig upp och arbeta med Gud för att fullborda detta verk tillsammans. Jag tror att Gud kommer att välsigna oss, och jag tror också att Gud kommer att mig fler och fler närstående, så att jag kan resa till jordens ände och vi kan ha ännu mer kärlek mellan oss. Jag är mer övertygad om att Gud kommer att utvidga sitt rike på grund av våra ansträngningar, och jag hoppas att vårt hårda arbete når aldrig tidigare skådade nivåer, så att Gud kan börja vinna ännu fler unga människor. Må vi alla be mer för detta och bönfalla Gud oupphörligen, så att vårt liv levs inför honom och vi står honom nära. Må det inte finnas några murar mellan oss, och må vi alla svära denna ed inför Gud: ”Att arbeta enigt! Hängivenhet till slutet! Aldrig skiljas åt, alltid vara tillsammans!” Må mina bröder och systrar hysa denna avsikt inför Gud, så att våra hjärtan inte går vilse och vår vilja är oförändrad! För att uppnå Guds vilja skulle jag återigen vilja säga: Arbeta hårt! Ge det ditt allt! Gud kommer absolut att välsigna oss!