Första gången Gud blev människa var genom den helige Andes avlelse, och det hängde samman med det verk han avsåg att utföra. Nådens tidsålder inleddes med Jesu namn. När Jesus inledde sin verksamhet började den helige Ande vittna om namnet Jesus, och namnet Jehova nämndes inte längre. I stället började den helige Ande genomföra det nya verket främst under namnet Jesus. De som trodde på honom vittnade om Jesus Kristus, och det verk de utförde var också för Jesus Kristus. Avslutningen av den gammaltestamentliga lagens tidsålder innebar att det verk som utförts främst under namnet Jehova hade nått sin slutpunkt. Därefter var Guds namn inte längre Jehova. I stället kallades han Jesus, och härmed inledde den helige Ande verket främst under namnet Jesus. Så du som idag fortfarande äter och dricker Jehovas ord och fortfarande gör allt i enlighet med lagens tidsålders verk – följer du inte regler blint? Har du inte då fastnat i det förgångna? Nu vet ni att de sista dagarna är inne. Är det säkert att Jesus fortfarande heter Jesus när han kommer? Jehova berättade för Israels folk att det skulle komma en messias, men när han kom kallades han inte Messias utan Jesus. Jesus sade att han skulle återkomma, och att han skulle komma tillbaka på samma sätt som han farit. Det var vad Jesus sade, men såg du på vilket sätt han for? Jesus for upp på ett vitt moln, men innebär det att han kommer att återvända personligen till människorna på ett vitt moln? Och om han gör det, kommer han i så fall fortfarande att kallas Jesus? När Jesus kommer tillbaka har en ny era redan börjat, så kan han då fortfarande kallas Jesus? Är det så att Gud enbart kan heta Jesus? Kan han inte gå under ett nytt namn i en ny tidsålder? Kan föreställningen om en enda person och ett specifikt namn återspegla Gud i hans helhet? I varje tidsålder utför Gud nytt verk och benämns med ett nytt namn; hur skulle han kunna utföra samma verk i olika tidsåldrar? Inte kan han väl klamra sig fast vid det gamla? Namnet Jesus tog han för återlösningsverkets skull. Skulle han då fortfarande ha samma namn när han återvänder i de sista dagarna? Skulle han fortfarande utföra återlösningens verk? Hur kommer det sig att Jehova och Jesus är ett och ändå har olika namn i olika tidsåldrar? Beror inte det på att de tidsåldrar då de utför sina verk är olika? Kan ett enda namn verkligen representera Gud i hans helhet? Gud måste alltså kallas vid ett annat namn i en annan tidsålder, och han måste använda det namnet för att förändra tidsåldern och representera tidsåldern. Inget namn kan nämligen tillfullo representera Gud själv, utan varje namn kan bara representera den tillfälliga aspekten av Guds sinnelag i en given tidsålder; allt det behöver göra är att representera hans verk. Därför kan Gud välja vilket namn som helst som passar hans sinnelag för att representera hela tidsåldern. Oavsett om det är Jehovas tidsålder eller Jesu tidsålder så representeras varje tidsålder av ett namn. När nådens tidsålder är slut, inleds den sista tidsåldern och Jesus har redan kommit. Hur skulle han fortfarande kunna heta Jesus? Hur skulle han fortfarande kunna anta Jesu kropp bland människor? Har du glömt att Jesus inte var något mer än bilden av en nasaré? Har du glömt att Jesus bara var människosläktets återlösare? Hur skulle han kunna ta på sig arbetet med att erövra och fullkomna i de sista dagarna? Jesus for upp på ett vitt moln, det är ett faktum, men hur skulle han kunna återvända på ett vitt moln bland människor och fortfarande kallas Jesus? Hur skulle människorna kunna undgå att känna igen honom om han verkligen kom på ett moln? Skulle inte människor i hela världen känna igen honom? I så fall, skulle inte Jesus och endast han vara Gud? I så fall skulle Gud ha en judes utseende och dessutom se likadan ut i evighet. Jesus sade att han skulle komma tillbaka på samma sätt som han farit, men vet du vad hans ords egentligen betyder? Har han verkligen berättat detta för er? Allt du vet är att han ska komma tillbaka på samma sätt som han for, på ett moln, men vet du exakt hur Gud själv utför sitt verk? Om du verkligen kunde se det, hur ska man då förklara Jesu ord? Han sade: När Människosonen kommer i de sista dagarna ska han inte själv veta, änglarna ska inte veta det, budbärarna i himlen ska inte veta det och ingen människa ska veta det. Bara Fadern ska veta — det vill säga, bara Anden kommer att veta det. Inte ens Människosonen själv vet det, och ändå kan alltså du se och veta? Om du kunde veta och se med egna ögon, då hade väl de här orden varit helt bortkastade? Och vad sade Jesus den där gången? ”Men om den dagen och den timmen vet ingen något, varken himlens änglar eller Sonen, ingen utom Fadern själv. För så som på Noas tid, så ska det vara vid Människosonens ankomst. … Därför ska också ni vara redo, för Människosonen kommer vid en tid ni inte väntar er.” När den dagen kommer vet inte Människosonen själv. Människosonen är Guds inkarnation i köttet, en normal och vanlig människa. Inte ens Människosonen själv vet det, så hur skulle du kunna veta det? Jesus sade att han kommer tillbaka så som han farit. Inte ens han själv vet när han kommer – så hur skulle han kunna tala om det för dig i förväg? Kan du se hans ankomst? Skämtar du? Varje gång Gud kommer till jorden ändrar han sitt namn, sitt kön, sitt yttre och sitt verk; han upprepar inte sitt verk. Han är en ständigt ny och aldrig gammal Gud. Förra gången han kom hette han Jesus – måste han fortfarande heta Jesus när han kommer tillbaka den här gången? Förra gången han kom var han en man – måste han fortfarande vara en man den här gången? När han kom i nådens tidsålder var hans uppgift att spikas upp på korset – ska han fortfarande återlösa människan från synden när han kommer tillbaka? Ska han spikas upp på korset igen? Vore inte det att upprepa hans verk? Vet du inte att Gud är ständigt ny och aldrig gammal? Det finns de som säger att Gud är oföränderlig. Det är sant, men det syftar på Guds oföränderliga sinnelag och väsen. Att hans namn och verk förändras innebär inte att hans väsen har förändrats. Med andra ord: Gud kommer alltid att vara Gud, och det ska aldrig förändras. Om du säger att Guds verk är oföränderligt, skulle han då kunna slutföra sin sextusenåriga förvaltningsplan? Du vet bara att Gud är evigt oföränderlig, men känner du till att han är ständigt ny och aldrig gammal? Skulle Gud ha kunnat leda mänskligheten ända fram till idag om hans verk aldrig förändrades? Om Gud är oföränderlig, varför har han då redan utfört två tidsåldrars verk? Hans verk upphör aldrig att avancera, vilket innebär att hans sinnelag uppenbaras successivt för människan, och vad som uppenbaras är hans inneboende sinnelag. I begynnelsen var Guds sinnelag dolt för människan. Han uppenbarade aldrig sitt sinnelag för människan, så hon hade helt enkelt ingen kunskap om honom. Därför använder han sitt verk för att stegvis uppenbara sitt sinnelag för människan, men att Gud verkar på det sättet betyder inte att hans sinnelag förändras i varje tidsålder. Det är inte så att Guds sinnelag ständigt förändras därför att hans vilja alltid förändras. Snarare är det så att eftersom hans verks tidsåldrar är olika, tar Gud sitt inre sinnelag i dess helhet och uppenbarar det steg för steg för människan, så att människan ska kunna lära känna honom. Men detta är på intet sätt något belägg för att Gud ursprungligen inte har något visst sinnelag, eller att hans sinnelag har förändrats successivt under tidsåldrarnas gång – en sådan uppfattning vore felaktig. Gud uppenbarar sitt inre och särskilda sinnelag – vad han är – för människan alltefter tidsåldrarnas gång. Guds verk under en enstaka tidsålder kan inte uttrycka hans hela sinnelag. Så orden ”Gud är ständigt ny och aldrig gammal” syftar på hans verk, och orden ”Gud är oföränderlig” syftar på vad Gud har och är i sig själv. Oavsett detta kan du inte låta sextusen års verk hänga på en enda sak, eller hägna in det med döda ord. Det är mänsklig dårskap. Gud är inte så enkel som människan inbillar sig, och hans verk kan inte bli kvar i någon enskild tidsålder. Jehova kan till exempel inte vara Guds namn för alltid – Gud kan utföra sitt verk även under namnet Jesus. Detta är ett tecken på att Guds verk alltid utvecklas i riktning framåt.

Gud är alltid Gud, och kommer aldrig att bli Satan; Satan är alltid Satan, och kommer aldrig att bli Gud. Guds vishet, Guds förunderlighet, Guds rättfärdighet och Guds majestät kommer aldrig att förändras. Hans väsen och vad han är kommer aldrig att förändras. Hans verk fortskrider däremot alltid i riktning framåt, går alltid djupare, för han är ständigt ny och aldrig gammal. I varje tidsålder antar Gud ett nytt namn, i varje tidsålder utför han nytt verk och i varje tidsålder låter han sina skapade varelser se hans nya vilja och nya sinnelag. Om människor i en ny tidsålder inte lyckas se hur Guds nya sinnelag kommer till uttryck, då skulle de väl för alltid spika upp honom på korset? Och i och med det skulle de väl definiera Gud? Om Gud blev människa bara som en man, skulle människor definiera honom som en man, som männens Gud, och aldrig tro att han var kvinnornas Gud. Då skulle männen få uppfattningen att Gud har samma kön som de, att Gud är männens huvud – men kvinnorna, då? Det vore orättvist; vore inte det favorisering? Om detta vore fallet, skulle alla som Gud frälste vara män som han, och inte en enda kvinna skulle bli frälst. När Gud skapade människan, så skapade han Adam och han skapade Eva. Han skapade inte bara Adam, utan skapade både en man och en kvinna till sin avbild. Gud är inte bara männens Gud – han är även kvinnornas Gud. I de sista dagarna träder Gud in i ett nytt skede av sitt verk. Han kommer att uppenbara ännu mer av sitt sinnelag, och det kommer inte att vara medlidandet och kärleken från Jesu tid. Eftersom han har ett nytt verk på gång, kommer detta nya verk att åtföljas av ett nytt sinnelag. Så om detta verk utförts av Anden – om Gud inte blivit människa, och Anden i stället talat direkt genom åska så att människan inte hade något sätt att få kontakt med honom – skulle människan då kunna känna till Guds sinnelag? Om enbart Anden utförde verket, skulle människan inte ha något sätt att lära känna Guds sinnelag. Människor kan bara skåda Guds sinnelag med egna ögon då han blir människa, när Ordet framträder i köttet, och han uttrycker hela sitt sinnelag genom köttet. Gud lever verkligen och sannerligen bland människorna. Han är påtaglig – människan kan verkligen få kontakt med hans sinnelag, få kontakt med vad han har och är. Bara på så sätt kan människan lära känna honom på riktigt. Samtidigt har Gud också fullbordat det verk där ”Gud är männens Gud och kvinnornas Gud”, och slutfört hela sitt verk som människa. Han upprepar inte sitt verk i någon tidsålder. Eftersom de sista dagarna nu är inne, kommer han att utföra det verk han utför i de sista dagarna, och uppenbara hela det sinnelag som är hans i de sista dagarna. Talet om de sista dagarna avser en särskild tidsålder, om vilken Jesus sagt att ni med visshet kommer att möta katastrofer, möta jordbävningar, hungersnöd och pest, vilket kommer att visa att detta är en ny tidsålder och inte längre nådens tidsålder som förut. Ponera att Gud, som folk säger, är evigt oföränderlig, att hans sinnelag alltid är medkännande och kärleksfullt, att han älskar människan som sig själv och erbjuder varje människa frälsning och aldrig hatar henne – skulle då hans verk någonsin kunna slutföras? När Jesus kom och spikades upp på korset, när han offrade sig själv för alla syndare och offrade sig själv på altaret, hade han redan fullbordat återlösningsverket och fört nådens tidsålder till dess slut. Så vad skulle vara poängen med att upprepa den tidsålderns verk i de sista dagarna? Att göra samma sak igen, vore inte det att förneka Jesu verk? Om Gud inte utförde korsfästelsens verk när han kom i detta skede, utan förblev kärleksfull och medkännande, skulle han då kunna föra tidsåldern till dess slut? Skulle en kärleksfull och medkännande Gud kunna föra tidsåldern till dess slut? I hans sista verk som avslutar tidsåldern kommer Guds sinnelag att präglas av tuktan och dom. Där kommer han att avslöja allt som är orättfärdigt, för att offentligt döma alla folk och fullkomna dem som älskar honom med ett uppriktigt hjärta. Bara ett sådant sinnelag kan föra tidsåldern till dess slut. De sista dagarna är redan inne. Allt skapat kommer att klassas efter sin sort och delas in i olika kategorier beroende på sin natur. Det här är stunden då Gud uppenbarar vad utfallet och det slutliga målet för människan blir. Om hon inte genomgår tuktan och dom så finns det inget sätt att blotta hennes olydnad och orättfärdighet. Det är enbart genom tuktan och dom som utfallet för hela skapelsen kan uppenbaras. Människan visar sitt verkliga jag enbart när hon tuktas och döms. Ont ska föras till ont, gott till gott, och alla människor ska föras till sin sort. Genom tuktan och dom ska utfallet för hela skapelsen uppenbaras, så att de onda kan straffas och de goda belönas och alla människor underkastas Guds herravälde. Hela detta verk måste uppnås genom rättfärdig tuktan och dom. Eftersom människans fördärv har nått sin kulmen och hennes olydnad blivit oöverstigligt svår, är det bara Guds rättfärdiga sinnelag – som främst består av tuktan och dom och uppenbaras i de sista dagarna – som helt kan förvandla och fullända människan. Bara detta sinnelag kan avslöja det onda och så straffa alla de orättfärdiga strängt. Därför är ett sådant sinnelag fyllt av tidsålderns innebörd, och hur hans sinnelag uppenbarar sig och visar sig blir tydligt för hans verks skull i varje ny tidsålder. Gud uppenbarar inte sitt sinnelag godtyckligt och utan betydelse. Om Gud, då han i de sista dagarna uppenbarar människans slutmål, fortfarande skulle skänka människan gränslös medkänsla och kärlek och fortsätta att vara kärleksfull mot henne, om han inte skulle underkasta henne en rättfärdig dom utan snarare visa fördragsamhet, tålamod och överseende samt förlåta henne hur svåra hennes synder än är, utan ett uns av rättfärdig dom – hur skulle då all Guds förvaltning någonsin kunna slutföras? När skulle ett sådant sinnelag kunna leda människor till mänsklighetens tillbörliga slutmål? Ta till exempel en domare som alltid är kärleksfull, en domare med vänligt ansikte och milt hjärta. Han älskar människor oavsett vad de må ha begått för brott, och är kärleksfull och fördragsam mot dem oavsett vilka de är. När skulle han någonsin kunna fälla en rättvis dom? I de sista dagarna kan enbart en rättfärdig dom dela upp människorna alltefter deras sort och föra in människan i en ny värld. På det här sättet slutförs hela tidsåldern genom Guds rättfärdiga sinnelag av dom och tuktan.

Guds verk genom all hans förvaltning står fullständigt klart: Nådens tidsålder är nådens tidsålder, och de sista dagarna är de sista dagarna. Det finns klara skillnader mellan de olika tidsåldrarna, för i varje tidsålder utför Gud sådant verk som utmärker den tidsåldern. För att utföra de sista dagarnas verk och föra tidsåldern till dess slut behövs det lågor, dom, tuktan, vrede och ödeläggelse. Med ”de sista dagarna” avses den avslutande tidsåldern. Kommer Gud inte att föra tidsåldern till dess slut i den avslutande tidsåldern? För att slutföra tidsåldern måste Gud föra med sig tuktan och dom. Endast på det sättet kan han avsluta tidsåldern. Jesu syfte var att göra det möjligt för människan att fortsätta överleva, leva vidare och nå en bättre tillvaro. Han räddade människan från synden för att hon skulle sluta sjunka ned i moraliskt förfall och inte längre leva i Hades och helvetet, och genom att rädda människan från Hades och helvetet lät han henne fortsätta leva. Nu är de sista dagarna inne. Han ska tillintetgöra människan och helt utplåna mänskligheten — han ska med andra ord omvandla människosläktets uppror. Därför vore det omöjligt för Gud att avsluta tidsåldern eller förverkliga sin sextusenåriga förvaltningsplan med gångna tiders medkännande och kärleksfulla sinnelag. Varje tidsålder utmärkts av att Guds sinnelag uppenbaras på ett visst sätt, och varje tidsålder innehåller något verk för Gud att utföra. Det verk Gud själv utför i varje enskild tidsålder rymmer därmed hans sanna sinnelags uttryck, och både hans namn och det verk han utför förändras för varje tidsålder – de är ständigt nya. Under lagens tidsålder utförde han verket att vägleda mänskligheten under namnet Jehova, och därmed inleddes verkets första skede på jorden. I det skedet bestod verket av att bygga templet och altaret och att med hjälp av lagen vägleda Israels folk och verka i deras mitt. Genom att vägleda Israels folk skapade han en bas för sitt verk på jorden. Från denna bas utvidgade han sitt verk bortom Israel. Det innebär att med Israel som utgångspunkt utökades hans verk så att senare generationer successivt fick klart för sig att Jehova var Gud, att det var Jehova som skapat himlarna och jorden och alla ting och att det var Jehova som skapat alla levande varelser. Han spred sitt verk genom Israels folk utöver dem. Landet Israel var den första heliga platsen för Jehovas verk på jorden, och det var till landet Israel som Gud först kom för att verka på jorden. Detta var lagens tidsålders verk. När det gäller nådens tidsålders verk var Jesus den Gud som frälste människan. Det han hade och var, var nåd, kärlek, medlidande, överseende, tålamod, ödmjukhet, omsorg och fördragsamhet, och så mycket av det verk han utförde var för människans återlösnings skull. Hans sinnelag bestod av medlidande och kärlek, och eftersom han var medkännande och kärleksfull behövde han spikas upp på ett kors för människans skull, för att visa att Gud älskade människan som sig själv, så mycket att han utgav sig själv helt och hållet. Under nådens tidsålder var Guds namn Jesus, vilket innebär att Gud var en Gud som frälste människan och han var en medkännande och kärleksfull Gud. Gud var med människan. Hans kärlek, hans medlidande och hans frälsning följde med varje enskild person. Endast genom att ta emot Jesu namn och närvaro kunde människan nå frid och glädje. Endast så kunde hon ta emot hans välsignelse, hans väldiga och talrika nådegåvor samt hans frälsning. Genom Jesu korsfästelse erhöll alla de som följde honom frälsning och syndernas förlåtelse. Under nådens tidsålder var Guds namn Jesus. Nådens tidsålders verk utfördes med andra ord främst under namnet Jesus. Under nådens tidsålder kallades Gud Jesus. Han tog sig an ett skede med nytt verk utöver Gamla testamentet, och hans verksamhet slutade med korsfästelsen. Detta var hans verk i dess helhet. Under lagens tidsålder var Guds namn alltså Jehova, och under nådens tidsålder var det Jesu namn som stod för Gud. Under de sista dagarna är hans namn Allsmäktige Gud – den Allsmäktige som brukar sin kraft till att vägleda människan, erövra människan och vinna människan, och till att slutligen föra tidsåldern till dess ände. I varje tidsålder, i varje skede av hans verk, är Guds sinnelag uppenbart.

Att vägleda människan under den gammaltestamentliga lagens tidsålder var till en början ungefär som att vägleda ett barns tillvaro. Den tidigaste mänskligheten var Jehovas nyfödda; de var israeliterna. De hade ingen uppfattning om hur Gud skulle äras eller hur livet på jorden skulle levas. Det betyder att Jehova skapade människan – han skapade alltså Adam och Eva – men han gav dem inte förmågan att förstå hur Jehova skulle äras eller hur Jehovas lagar skulle följas på jorden. Utan Jehovas konkreta vägledning kunde ingen ha direkt kunskap om detta, för i begynnelsen besatt människan inte sådana förmågor. Människan visste bara att Jehova var Gud, men vad gäller hur han ska äras, vilken sorts uppträdande som skulle kunna kallas att ära honom, med vilken håg man ska ära honom eller vad man ska offra till hans ära – om sådant hade människan ingen som helst aning. Människan visste bara hur hon skulle njuta av det som kunde åtnjutas bland allt som Jehova skapat, men hade inte minsta hum om vilken typ av jordiskt liv som var värdigt en varelse skapad av Gud. Utan någon som undervisade dem, utan någon som personligen vägledde dem, skulle detta människosläkte aldrig ha levt på ett sådant sätt som anstår människan utan bara ha hållits fånget av Satan i hemlighet. Jehova skapade mänsklighetens anfäder, Adam och Eva, men skänkte dem inte något större förstånd eller någon större vishet. Även om de redan levde på jorden förstod de nästan ingenting. Och följaktligen var Jehovas verk att skapa människan bara halvfärdigt, långt ifrån fullbordat. Han hade bara skapat en mänsklig form av jord och blåst in liv i den, men utan att skänka människan tillräcklig villighet att ära honom. I begynnelsen hade människan ingen håg att vare sig ära honom eller frukta honom. Hon visste bara hur man lyssnar på hans ord, men saknade grundläggande kunskaper om livet på jorden och om normala regler för livet som människa. Så trots att Jehova skapat man och kvinna och avslutat detta företag på sju dagar, hade han inte på långa vägar avslutat människans skapelse. Människan var inte mer än ett skal och saknade detta att verkligen vara mänsklig. Hon visste bara att det var Jehova som skapat mänskligheten och hade ingen aning om hur man lever efter Jehovas ord eller lagar. Jehovas verk var alltså långt ifrån över efter det att människan kommit till. Han måste fortfarande visa människorna hur de skulle träda fram inför honom så att de skulle kunna leva tillsammans på jorden och vörda honom, och så att de med hans vägledning skulle kunna träda in på ett normalt mänskligt jordelivs rätta väg. Bara på så sätt skulle det verk som främst utfördes under namnet Jehova fullbordas helt. Det innebär att bara på så sätt skulle Jehovas arbete med att skapa världen bli helt genomfört. Så efter att ha skapat mänskligheten måste han vägleda dess liv på jorden under flera tusen år, för att människan skulle kunna följa hans påbud och lagar samt delta i alla de aktiviteter ett normalt jordeliv omfattar. Först därefter var Jehovas verk helt genomfört. Han inledde detta arbete efter att ha skapat människan, och fortsatte det fram till Jakobs tid då han lät Jakobs tolv söner bli Israels tolv stammar. I fortsättningen var Israels folk det människosläkte som officiellt leddes av honom på jorden, och Israel blev den speciella plats på jorden där han utförde sitt verk. Jehova lät dessa människor bli den första grupp gentemot vilken han officiellt utförde sitt verk på jorden. Han gjorde hela Israels land till utgångspunkt för sitt verk och använde israeliterna som inledningen till än större verk, så att alla människor han låtit födas på jorden skulle få veta hur de skulle vörda honom och hur de skulle leva sitt liv på jorden. Så blev israeliternas gärningar ett föredöme för hednafolken att ta efter, och vad som sades bland Israels folk blev ord för hednafolken att lyssna på. De var nämligen de första som tog emot Jehovas lagar och bud, och de var även de första som visste hur man skulle vörda Jehovas vägar. De var förfäder till det människosläkte som kände Jehovas vägar, och även företrädare för det människosläkte som Jehova utvalt. När nådens tidsålder var inne vägledde inte Jehova längre människan på det sättet. Människan hade syndat och givit upp sig själv till synden, och därför började han rädda människan undan synd. Det innebar att han förebrådde människan tills hon räddats från synden helt och hållet. I de sista dagarna har människan förfallit till moraliskt fördärv på en sådan nivå att det här skedets verk enbart kan utföras genom dom och tuktan. Enbart på det viset kan verket genomföras. Det här har varit flera tidsåldrars verk. Gud använder med andra ord sitt namn, sitt verk och sina olika gestalter för att skilja tidsålder från tidsålder och åstadkomma övergångarna mellan dem; Guds namn och verk betecknar hans tidsålder och betecknar hans verk i varje tidsålder. Om Guds verk alltid vore detsamma i varje tidsålder och han alltid hade samma namn, hur skulle då människan kunna känna honom? Gud måste kallas Jehova, och utöver en gud med namnet Jehova är ingen med något annat namn Gud. Eller så kan Gud bara vara Jesus, och utöver namnet Jesus kan han inte ha något annat namn; utöver Jesus är inte Jehova Gud, och Allsmäktige Gud är inte heller Gud. Människan tror att det är sant att Gud är allsmäktig, men Gud är en gud som finns hos människorna, och han måste heta Jesus, eftersom Gud finns hos människorna. Att resonera så här är att rätta sig efter dogmer och att begränsa Gud till vissa ramar. För varje tidsålder gäller att det verk Gud utför, det namn han bär och den gestalt han antar – det verk han utför i varje skede ända fram till idag – inte följer någon enskild regel och inte är underkastade några som helst begränsningar. Han är Jehova, men han är även Jesus likväl som Messias och Allsmäktige Gud. Hans verk kan genomgå en gradvis omvandling, med motsvarande förändring i fråga om hans namn. Inget enskilt namn kan till fullo representera honom, men alla de namn han kallas kan representera honom, och det verk han utför i varje tidsålder representerar hans sinnelag. Anta att den Gud du skådar när de sista dagarna är inne fortfarande är Jesus, att han dessutom kommer på ett vitt moln, att han fortfarande har Jesu utseende och att de ord han talar fortfarande är Jesu ord: ”Ni ska älska er nästa som er själva, ni ska fasta och be, älska era fiender som ni älskar ert eget liv, ha fördrag med andra samt var tålmodiga och ödmjuka. Ni måste göra allt detta innan ni kan bli mina lärjungar. Och om ni gör allt detta, så kan ni träda in i mitt rike.” Skulle inte detta tillhöra nådens tidsålders verk? Skulle inte det han säger vara nådens tidsålders väg? Hur skulle det kännas om ni hörde dessa ord? Skulle ni inte uppleva att det fortfarande var Jesu verk? Skulle inte det vara en upprepning? Skulle människan kunna finna behag i det? Då skulle ni uppfatta det som att Guds verk bara kan finnas kvar som det är nu och inte utvecklas vidare. Han har bara en viss mängd makt, inget verk finns mer att utföra och hans makt har nått sin gräns. För två tusen år sedan var det nådens tidsålder, och efter två tusen år predikar han fortfarande nådens tidsålders väg och leder fortfarande människor till omvändelse. Då skulle människor säga: ”Gud, du har bara en viss mängd makt. Jag trodde att du var så vis, men ändå känner du inte till något annat än fördragsamhet och bryr dig inte om något annat än tålamod. Du känner bara till hur man älskar sin fiende och inget mer.” Enligt människans uppfattning skulle Gud hela tiden förbli så som han var under nådens tidsålder, och människan skulle alltid tro att Gud är kärleksfull och medkännande. Tror du att Guds verk alltid kommer att bli kvar på samma upptrampade stigar? I det här skedet av sitt verk kommer Gud inte att korsfästas, och allt vad du kan se och ta på kommer att bli annorlunda än vad du någonsin kunnat föreställa dig eller hört talas om. Numera ger Gud sig inte in i ordväxlingar med fariséerna, inte heller låter han världen få veta, och de enda som känner honom är ni som följer honom, för han kommer inte att korsfästas igen. Under nådens tidsålder predikade Jesus öppet landet runt för sitt evangeliums skull. Han gav sig in i ordväxlingar med fariséerna för korsfästelsens skull. Om han inte hade gett sig in i ordväxlingar med fariséerna och maktens män aldrig känt till honom, hur skulle han då ha kunnat dömas och sedan förrådas och spikas upp på korset? Han gav sig alltså in i ordväxlingar med fariséerna för korsfästelsens skull. I dag utför han sitt verk i det fördolda för att undvika frestelse. I Guds två inkarnationer skiljer sig verket och betydelsen från varandra, och skådeplatserna är också olika. Så hur skulle det verk han utför kunna vara helt och hållet detsamma?

Skulle Jesu namn – ”Gud med oss” – kunna representera Guds fullständiga sinnelag? Skulle det kunna ge fullständigt uttryck åt Gud? Om människan säger att Gud endast kan heta Jesus och inte ha något annat namn, på grund av att Gud inte kan ändra sitt sinnelag, då är de orden i sanning hädelse! Tror du att namnet Jesus, Gud med oss, ensamt kan representera Guds fullständiga väsen? Gud kan ges många namn, men bland dessa många namn finns inget enskilt som förmår att sammanfatta Guds allt, inte något enda som helt kan representera honom. Därmed har Gud många namn, men dessa många namn kan inte ge fullständigt uttryck åt Guds sinnelag, eftersom Guds sinnelag är så rikt att det helt enkelt överskrider människans förmåga att känna honom. Det finns inget sätt för människan att sammanfatta Gud på mänskligt språk fullt ut. Mänskligheten har endast ett begränsat ordförråd att använda för att sammanfatta allt de känner till om Guds sinnelag: väldigt, ärat, underbart, ofattbart, enastående, heligt, rättfärdigt, vist och så vidare. Så många ord! Det här begränsade ordförrådet förmår inte att beskriva det lilla som människan bevittnat av Guds sinnelag. Med tiden har många andra lagt till ord som de tyckte skulle kunna beskriva glöden i deras hjärtan bättre: Gud är så stor! Gud är så helig! Gud är alltför härlig! Numera har sådana mänskliga påståenden nått sin kulmen, men ändå är människan fortfarande oförmögen att uttrycka sig klart. För människan har Gud alltså många namn. Ändå har han inget namn, och det är för att Guds väsen är så ymnigt och mänskligt språk så fattigt. Ett visst ord eller namn förmår inte representera Guds fullständiga väsen, så tror du att hans namn skulle kunna slås fast? Gud är så väldig och så helig – ändå skall du inte låta honom byta namn i varje ny tidsålder? I varje tidsålder där Gud personligen utför sitt eget verk använder han därför ett namn som anstår den tidsåldern för att sammanfatta det verk han ämnar utföra. Han använder detta särskilda namn, ett som har en tidsbestämd innebörd, för att representera hans sinnelag i den tidsåldern. På så sätt använder Gud mänskligt språk för att uttrycka sitt sinnelag. Ändå känner många människor som har haft andliga upplevelser och som själva sett Gud att detta särskilda namn inte lyckas återge Guds fullhet – det kan tyvärr inte hjälpas. Därför tilltalar människan inte längre Gud med något namn alls, utan bara kallar honom ”Gud”. Det är som att människans hjärta är fyllt av kärlek men också anfäktas av motsägelser, för människan vet inte längre hur Gud ska förklaras. Vad Gud är, är så ymnigt att det helt enkelt inte finns något sätt att beskriva det. Inget enskilt namn kan sammanfatta Guds sinnelag, och inget enskilt namn kan beskriva allt Gud har och är. Om någon frågar mig: ”Exakt vilket namn använder du?” Då svarar jag: ”Gud är Gud!” Är inte detta det bästa namnet på Gud? Sammanfattar inte det Guds sinnelag bäst? När nu så är fallet, varför lägger ni så mycket möda på att söka efter Guds namn? Varför ska ni bråka era hjärnor och försaka mat och sömn bara för ett namns skull? Den dag ska komma då Gud inte kallas Jehova eller Jesus eller Messias – han är då helt enkelt Skaparen. Då ska alla de namn han antagit på jorden upphöra, eftersom hans verk på jorden har upphört, och därefter kommer namnen inte att finnas mer. När allt hamnat under Skaparens herravälde, vilket behov skulle han då ha av något högst passande men ändå ofullkomligt namn? Söker du nu fortfarande efter Guds namn? Vågar du fortfarande påstå att Gud bara heter Jehova? Vågar du fortfarande påstå att Gud enbart kan kallas Jesus? Förmår du att bära hädelsens synd mot Gud? Du ska veta att Gud från början inte hade något namn. Han tog sig ett eller två eller många bara för att han hade verk att utföra och måste förvalta människosläktet. Vilket namn han än kallas, har han inte fritt valt det själv? Skulle han behöva dig, en av hans skapelser, för att avgöra det? Det namn Gud kallas är ett namn som stämmer överens med vad människan förmår att begripa, på mänskligt språk, men detta namn är inget som människan kan famna. Du kan bara säga att i himlen finns en Gud, att han heter Gud, att han är Gud själv med stor makt, att han är så vis, så upphöjd, så förunderlig, så oförklarlig och så allsmäktig. Sedan kan du inte säga mer – denna lilla smula är allt du kan känna till. Skulle därmed bara namnet Jesus kunna representera Gud själv? När de sista dagarna är inne måste Guds namn förändras trots att det fortfarande är Gud som utför sitt verk, för det är en annan tidsålder.

Skulle Gud, som är störst i hela universum och i sfären ovan, fullt ut kunna förklara sig själv i köttslig gestalt? Gud klär sig själv i kött för att utföra ett skede av sitt verk. Det finns ingen särskild betydelse i denna köttsliga avbild – den saknar koppling till tidernas gång och har heller inget att göra med Guds sinnelag. Varför lät då inte Jesus sin bild finnas kvar? Varför lät han inte människor måla av honom så att bilden kunde föras vidare till senare generationer? Varför lät han inte människor erkänna hans bild som Guds avbild? Även om den mänskliga gestalten skapats till Guds avbild, skulle det inte ha varit möjligt för ett mänskligt utseende att representera Guds upphöjda avbild? När Gud blir kött kommer han helt enkelt ned från himlen till en viss kropp. Det är hans Ande som stiger ned i ett kött, genom vilket han utför Andens verk. Det är Anden som uttrycks i köttet, och det är Anden som utför sitt verk i köttet. Det verk som utförs i köttet återger Anden fullständigt, och kroppen är till för verket. Men det innebär inte att den köttsliga avbilden är en ersättning för den sanna bilden av Gud själv – det är varken syftet eller meningen med att Gud blir människa. Han blir människa enbart för att Anden ska finna en plats att vistas som passar hans verk, för att bättre kunna utföra sitt verk i köttet så att folk kan se hans gärningar, förstå hans sinnelag, höra hans ord och känna till hans verks underverk. Hans namn representerar hans sinnelag och hans ord representerar hans identitet. Men han har aldrig sagt att hans köttsliga utseende representerar hans avbild; det där är bara en mänsklig föreställning. De väsentliga aspekterna av Guds inkarnation är hans namn, hans verk, hans sinnelag och hans kön. De används för att representera hans förvaltning i den här tidsåldern. Hans köttsliga utseende har inget samband med hans förvaltning utan fanns bara till för hans verk vid den tidpunkten. Ändå är det omöjligt för den inkarnerade Guden att inte ha något visst utseende, och därför valde han en lämplig familj som skulle avgöra hans utseende. Om Guds utseende hade någon representativ betydelse, så skulle även alla med liknande drag representera Gud. Skulle inte det vara en flagrant missuppfattning? Jesu bild målades av människor för att människor skulle kunna dyrka honom. Vid den tiden gav inte den helige Ande några särskilda instruktioner, och människan förde så vidare det fantasiporträttet till vår tid. I enlighet med Guds ursprungliga avsikt borde människan sannerligen inte ha gjort så. Det är bara människans iver som har fått porträttet att finnas kvar till vår tid. Gud är ande, och vad hans avbild är kommer människan i någon slutlig undersökning aldrig att kunna ringa in. Hans avbild kan enbart representeras av hans sinnelag. Vad gäller utseendet hos hans näsa, mun, ögon och hår så ligger de bortom din förmåga att ringa in. När Johannes mottog uppenbarelsen skådade han Människosonens gestalt: Ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, hans ögon var som eldslågor, hans huvud och hår var vitt som vit ull, hans fötter liknade gyllene brons och ett bälte av guld fanns om bröstet. Fastän hans ord var ytterst livfulla var inte den bild av Gud han beskrev bilden av någon skapad varelse. Vad han såg var bara en syn, och inte utseendet hos någon person från den materiella världen. Johannes hade sett en syn, men han hade inte bevittnat Guds verkliga anblick. Guds människoblivna gestalt, som är en skapad varelses gestalt, är oförmögen att representera Guds sinnelag i dess helhet. När Jehova skapade människorna sade han att han gjorde dem till sin avbild och skapade man och kvinna. Vid det tillfället sade han att han gjorde man och kvinna till Guds avbild. Fastän människans gestalt liknar Guds avbild, kan man inte få detta till att betyda att människans utseende är Guds avbild. Inte heller kan du med mänskligt språk helt sammanfatta Guds avbild, för Gud är så upphöjd, så stor, så underbar och ofattbar!

När Jesus kom för att utföra sitt verk var det under den helige Andes ledning. Han gjorde som den helige Ande ville, och handlade inte i enlighet med den gammaltestamentliga lagens tidsålder eller i enlighet med Jehovas verk. Även om det verk Jesus kom att utföra inte var att följa Jehovas lagar eller Jehovas bud, var deras källa densamma. Det verk Jesus utförde representerade namnet Jesus och det representerade nådens tidsålder. Vad gäller det verk Jehova utförde så representerade det Jehova och det representerade lagens tidsålder. Deras verk var en och samme Andes verk i två olika tidsåldrar. Det verk Jesus utförde kunde bara representera nådens tidsålder, och det verk Jehova utförde kunde bara representera den gammaltestamentliga lagens tidsålder. Jehova bara vägledde Israels och Egyptens folk och alla folk bortom Israel. Jesu verk i den nytestamentliga nådens tidsålder var Guds verk under namnet Jesus då han vägledde tidsåldern. Om du säger att Jesu verk baserades på Jehovas, att han inte satte i gång något nytt verk och att allt han gjorde var i enlighet med Jehovas ord, i enlighet med Jehovas verk och Jesajas profetior, då vore Jesus inte den Gud som blev människa. Om det vore på det sättet han utfört sitt verk, då skulle han ha varit en apostel eller någon som arbetade för lagens tidsålder. Är det som du säger, så hade Jesus inte kunnat inleda någon tidsålder och inte heller ha utfört något annat verk. På samma sätt måste den helige Ande i första hand utföra sitt verk genom Jehova, och den helige Ande hade inte kunnat utföra något nytt verk annat än genom Jehova. Det är fel av människan att förstå Jesu verk på det sättet. Om människor tror att Jesu verk utfördes i enlighet med Jehovas ord och Jesajas profetior, var då Jesus den inkarnerade Guden eller var han en av profeterna? Enligt detta synsätt hade det inte funnits någon nådens tidsålder och Jesus hade inte varit Guds inkarnation, då det verk han utförde inte kunde representera nådens tidsålder och bara kunde representera den gammaltestamentliga lagens tidsålder. Det kunde bara finnas en ny tidsålder när Jesus kom för att utföra ett nytt verk, för att sätta i gång en ny tidsålder, för att bryta igenom det verk som tidigare utförts i Israel och för att utföra sitt verk, inte enligt det verk Jehova utfört i Israel eller enligt hans gamla regler eller underkastat några regler alls, utan snarare för att utföra det nya verk han skulle utföra. Gud själv kommer för att inleda tidsåldern, och Gud själv kommer för att föra tidsåldern till dess slut. Människan är oförmögen att utföra verket att sätta i gång tidsåldern och avsluta tidsåldern. Om Jesus inte satt punkt för Jehovas verk efter sin ankomst, då hade det varit belägget för att han endast var en människa och inte förmådde att representera Gud. Just för att Jesus kom och avslutade Jehovas verk, fortsatte Jehovas verk och dessutom utförde sitt eget verk, ett nytt verk, visar det att det här var en ny tidsålder och att Jesus var Gud själv. De utförde två utpräglat olika skeden av verket. Det ena skedet utfördes i templet, och det andra utfördes utanför templet. Det ena skedet var att vägleda människans liv i enlighet med lagen, och det andra var att bära fram ett syndoffer. Dessa två skeden av verket var påfallande olika, det här skiljer den nya tidsåldern från den gamla och det är fullständigt riktigt att säga att de är två olika tidsåldrar. Platsen för deras verk var olika, verkets innehåll var olika och verkets mål var olika. Som sådana kan de dels in i två tidsåldrar: den nytestamentliga och den gammaltestamentliga, alltså den nya tidsåldern och den gamla. När Jesus kom gick han inte in i templet, vilket visar att Jehovas tidsålder hade tagit slut. Han trädde inte in i templet, eftersom Jehovas verk i templet var slut och inte behövde utföras mer, och att göra det igen vore att upprepa det. Bara genom att lämna templet därhän, inleda ett nytt verk och öppna en ny väg utanför templet kunde han föra Guds verk till dess höjdpunkt. Om han inte hade gått utanför templet för att utföra sitt verk så hade Guds verk stagnerat på templets grundvalar, och då skulle det aldrig ha skett några nya förändringar. Jesus trädde därför inte in i templet när han kom, och utförde inte heller sitt verk i templet. Han utförde sitt verk utanför templet och tog sig fritt an sitt verk när han ledde lärjungarna. Guds uppbrott från templet för att utföra sitt verk betydde att Gud hade en ny plan. Hans verk skulle utföras utanför templet, och det skulle komma att bli ett nytt verk, utan begränsningar i genomförandet. Så snart Jesus kommit förde han Jehovas verk under den gammaltestamentliga tidsåldern till dess slut. Fastän de hade två olika namn var det samme Ande som utförde verkets båda skeden, och verket utfördes kontinuerligt. Liksom namnet var ett annat och verkets innehåll ett annat var tidsåldern en annan. När Jehova kom rådde Jehovas tidsålder, och när Jesus kom rådde Jesu tidsålder. Vid varje ankomst kallas Gud alltså vid ett visst namn, representerar en viss tidsålder och startar en ny väg. På varje ny väg antar han ett nytt namn vilket visar att Gud är ständigt ny och aldrig gammal samt att hans verk aldrig slutar fortskrida framåt. Historien rör sig alltid vidare och Guds verk rör sig alltid framåt. Om hans sextusenåriga förvaltningsplan ska nå sin slutpunkt måste den fortsätta fortskrida i riktning framåt. Varje dag måste han utföra nytt verk, varje år måste han utföra nytt verk. Han måste starta nya vägar, starta nya epoker, sätta i gång ett nytt och väldigare verk, och jämsides med dem måste han föra med sig nya namn och nya verk. Från ögonblick till ögonblick utför Guds Ande ett nytt verk, det klamrar sig aldrig fast vid gamla vanor och regler. Hans verk har heller aldrig avstannat, utan äger rum vid varje flyktigt ögonblick. Om du säger att den helige Andes verk är oföränderligt, varför bad då Jehova prästerna att tjäna honom i templet, medan Jesus inte trädde in i templet – trots det faktum att när han kom så sade människor också att han var översteprästen, att han var av Davids hus och även översteprästen och den store konungen? Och varför offrade han inte? Att träda in eller inte träda in i templet – är inte allt detta ett verk av Gud själv? Om Jesus, som människan inbillar sig det, skulle komma tillbaka i de sista dagarna och fortfarande heta Jesus, fortfarande komma på ett vitt moln och stiga ned bland människor i Jesu gestalt, skulle inte det vara en upprepning av hans verk? Är den helige Ande i stånd att klamra sig fast vid det gamla? Allt som människan tror på är uppfattningar, och allt som människan förstår är enligt bokstavstolkning och även enligt hennes fantasi. Detta strider mot principerna för den helige Andes verk och överensstämmer inte med Guds avsikter. Gud skulle inte verka på det sättet. Så dåraktig och enfaldig är inte Gud, och hans verk är inte så banalt som du inbillar dig. Baserat på allt vad människan inbillar sig så ska Jesus komma på ett moln och stiga ned mitt ibland er. Ni ska få se honom som från sitt moln berättar för er att han är Jesus. Ni ska få se sårmärkena i hans händer, och ni ska känna igen honom som Jesus. Och han ska frälsa er igen, och han ska vare er väldige Gud. Han ska frälsa er, skänka er ett nytt namn och ge var och en av er en vit sten. Därefter ska ni få träda in i himmelriket och mottas i paradiset. Är inte dessa trosåskådningar mänskliga uppfattningar? Verkar Gud enligt människans uppfattningar, eller verkar han tvärtemot människans uppfattningar? Härrör inte alla mänskliga föreställningar från Satan? Har inte hela mänskligheten fördärvats av Satan? Om Gud utförde sitt verk enligt mänskliga uppfattningar, skulle han då inte bli Satan? Skulle han då inte vara av samma slag som sina skapelser? När nu hans skapelser har fördärvats så mycket av Satan att människan har blivit Satan förkroppsligad, skulle då inte Gud vara i förbund med Satan om han verkade i enlighet med det som hör Satan till? Hur kan människan fatta Guds verk? Därför skulle Gud aldrig verka enligt mänskliga uppfattningar och han skulle aldrig verka på de sätt du inbillar dig. Det finns de som säger att Gud själv sagt att han ska komma på ett moln. Det är sant att Gud själv sagt så, men vet du inte att ingen människa kan fatta Guds hemligheter? Vet du inte att ingen människa kan förklara Guds ord? Är du säker, utan skuggan av ett tvivel, att du fått insikt och upplysning av den helige Ande? Det var säkerligen inte så att den helige Ande visade dig detta så direkt. Var det den helige Ande som undervisade dig, eller fick dina egna uppfattningar dig att tänka så? Du sade: ”Detta har Gud själv sagt.” Men vi kan inte använda våra egna uppfattningar och tankar för att mäta Guds ord. Vad gäller de ord Jesaja talat, kan du med fullständig visshet förklara hans ord? Vågar du förklara hans ord? När du inte vågar förklara Jesajas ord, varför vågar du förklara de ord Jesus talade? Vem är mest upphöjd, Jesus eller Jesaja? Eftersom svaret är Jesus, varför förklarar du de ord Jesus talat? Skulle Gud berätta för dig om sitt verk i förväg? Inte någon enda skapad varelse känner till det, inte ens budbärarna i himlen, inte ens Människosonen, så hur skulle du kunna känna till det? Människan är för bristfällig. Det avgörande för er är nu att känna till verkets tre stadier. Från Jehovas verk till Jesu verk, och från Jesu verk till det nuvarande stadiets verk — de här tre stadierna utgör en löpande tråd som omfattar hela skalan av Guds förvaltning, och de är allesamman en enda Andes verk. Sedan världens skapelse har Gud ständigt varit verksam med att förvalta mänskligheten. Han är början och slutet, han är den förste och den siste, och han är den som börjar en tidsålder och den som avslutar tidsåldern. Verkets tre stadier, i olika tider och på olika platser, är omisskännligt en enda Andes verk. Alla dessa som skiljer de här tre stadierna åt är motståndare till Gud. Nu är det nödvändigt för dig att förstå att hela verket, från det första stadiet fram till i dag, är en enda Guds verk, en enda Andes verk. Om den saken kan det inte råda något tvivel.