Den inkarnerade Gudens verk inkluderar två delar. Den första gången blev han kött, folk trodde inte på honom och kände honom inte, och de spikade fast Jesus på korset. Den andra gången trodde inte folk heller på honom, än mindre lärde de känna honom, och än en gång spikade de upp Kristus på korset. Är människan inte Guds fiende? Om människan inte känner honom, hur skulle hon då kunna vara Guds förtrogna? Och hur skulle hon kunna vara kvalificerad att vittna om Gud? Är inte alla anspråk på att älska Gud, tjäna Gud, lovprisa Gud, bedrägliga lögner? Om du ägnar ditt liv åt dessa orealistiska, opraktiska ting, arbetar du då inte till ingen nytta? Hur skulle du kunna vara Guds förtrogna när du inte ens vet vem Gud är? Är en sådan strävan inte vag och abstrakt? Är den inte bedräglig? Hur kan någon bli Guds förtrogna? Vad är den praktiska betydelsen av att vara en av Guds förtrogna? Kan du vara en av Guds Andes förtrogna? Kan du se hur stor och upphöjd Anden är? Att vara en osynlig, ogripbar Guds förtrogna – är inte det vagt och abstrakt? Vad är den praktiska betydelsen av en sådan strävan? Är inte allt bedrägliga lögner? Det du strävar efter är att bli Guds förtrogna, men faktum är att du är Satans knähund, för du känner inte Gud och du följer den icke existerande ”Guden av alla ting” som är osynlig, ogripbar och uppbyggd av dina egna begrepp. Allmänt talat är en sådan ”Gud” Satan och praktiskt talat är det du själv. Du försöker bli din egen förtrogna men säger ändå att du försöker vara Guds förtrogna – är inte det hädelse? Vad har en sådan strävan för värde? Om Guds Ande inte blir kött, då är Guds väsen inte mer än en osynlig, ogripbar Ande av liv, formlös och amorf, av det icke materiella slaget, oåtkomlig och obegriplig för människan. Hur skulle människan kunna vara den förtrogna till en icke fysisk, förunderlig, obegriplig Ande som denna? Är det inte ett skämt? Sådant absurt resonemang är ogiltigt och opraktiskt. Den skapade människan är av ett till sin natur annat slag än Guds Ande, så hur skulle de två kunna vara varandras förtrogna? Om Guds Ande inte förverkligades i köttet, om Gud inte blev kött och ödmjukade sig genom att bli en skapelse, då skulle den skapade människan vara både okvalificerad och oförmögen att vara hans förtrogna, och förutom de gudfruktiga troende som kanske har chansen att vara Guds förtrogna efter att deras själar har kommit in i himlen, skulle de flesta människor vara oförmögna att bli Guds Andes förtrogna. Och om människan önskar bli Guds förtrogna i himlen under den inkarnerade Gudens vägledning, är hon då inte en häpnadsväckande dåraktig icke-människa? Människan strävar helt enkelt efter ”trofasthet” mot en osynlig Gud, och lägger inte minsta vikt vid den Gud som går att se, för det är så enkelt att följa en osynlig Gud – människan kan göra det på vilket sätt som helst. Men strävan efter den synliga Guden är inte enkel. Människan som söker en otydlig Gud är totalt oförmögen att vinna Gud, eftersom alla ting som är otydliga och abstrakta är det människor som föreställer och de är oförmögna att vinnas av människan. Om den Gud som kom bland er var en ädel och upphöjd Gud som inte var tillgänglig för er, hur kunde ni då förstå hans vilja? Och hur kunde ni känna och förstå honom? Om han bara gjorde sitt verk och inte hade någon normal kontakt med människan, eller inte var fylld av någon normal mänsklighet och var otillgänglig för vanliga dödliga, då, även om han gjorde mycket verk för er men ni inte hade någon kontakt med honom, och var oförmögna att se honom, hur kunde ni känna honom? Om det inte var för detta kött fyllt av normal mänsklighet, skulle människan inte kunna känna Gud; det är enbart tack vare Guds inkarnation som människan är kvalificerad att vara denna Gud i köttets förtrogna. Människan blir Guds förtrogna eftersom människan kommer i kontakt med honom, eftersom människan lever tillsammans med honom och är i sällskap med honom och därmed gradvis lär känna honom. Om det inte vore så, skulle då inte människans strävan vara förgäves? Det vill säga, det är inte enbart tack vare Guds verk som människan kan vara Guds förtrogna, utan också tack vare den inkarnerade Gudens verklighet och normalitet. Det är enbart tack vare att Gud blir kött som människan får chansen att utföra sin plikt och chansen att tillbedja den sanna Guden. Är inte det här den mest verkliga och praktiska sanningen? Önskar du nu fortfarande att du ska bli Guds förtrogna i himlen? Det är bara när Gud ödmjukar sig till en viss punkt, det vill säga bara när Gud blir kött, som människan kan bli hans förtrogna och förtroliga vän. Gud är av Anden: Hur är människan kvalificerad att bli en förtrogen till denna Ande, som är upphöjd och ofattbar? Det är bara när Guds Ande stiger ner i köttet, och blir en varelse med samma utsida som människan, som människan kan förstå hans vilja och faktiskt vinnas av honom. Han talar och verkar i köttet, delar människans glädjeämnen, sorger och vedermödor, lever i samma värld som människan, skyddar människan och vägleder henne, och genom detta renar han människan och låter människan vinna hans frälsning och hans välsignelse. När människan har vunnit dessa ting förstår hon verkligen Guds vilja och först då kan hon bli Guds förtrogna. Endast det här är praktiskt. Om Gud vore osynlig och ogripbar för människan, hur skulle människan då kunna vara hans förtrogna? Är inte detta tomma dogmer?

Många människor som trott på Gud till i dag strävar fortfarande efter något som är vagt och abstrakt. De har inte grepp om verkligheten bakom Guds verk i dag och lever fortfarande bland bokstäver och dogmer. Dessutom har de flesta fortfarande inte kommit in i verkligheten bakom nya fraser som den ”nya generationen av dem som älskar Gud”, ”Guds förtrogna”, ”idealet och modellen i kärlek till Gud”, ”Petrus stil”; i stället är deras strävan fortfarande vag och abstrakt, de famlar fortfarande runt i dogmer och de har ingen förståelse för dessa ords verklighet. När Guds Ande blir kött kan du se och röra vid hans verk i köttet. Men om du fortfarande är oförmögen att bli hans förtrogna, om du fortfarande är ur stånd att bli hans förtrogna, hur skulle du då kunna bli Guds Andes förtrogna? Om du inte känner dagens Gud, hur kan du då bli en i den nya generationen av dem som älskar Gud? Är inte dessa de tomma bokstäverna och dogmerna? Kan du se Anden och förstå hans vilja? Är dessa inte tomma ord? Det är inte nog att du bara säger dessa fraser eller termer, och inte heller kan du göra Gud belåten enbart genom beslutsamhet. Du är nöjd med att enbart tala dessa ord, och du gör det för att tillfredsställa dina egna begär, för att tillfredsställa dina egna orealistiska ideal samt för att tillfredsställa dina egna föreställningar och ditt eget tänkande. Om du inte känner dagens Gud kommer du, oberoende av vad du gör, inte att kunna tillfredsställa Guds hjärtas begär. Vad innebär det att vara en Guds förtrogna? Förstår du fortfarande inte det? Eftersom Guds förtrogna är en människa är Gud också människa, det vill säga att Gud har blivit kött, har blivit människa. Bara de som är av samma slag kan kalla varandra förtrogna, först då kan de betraktas som förtrogna. Om Gud var av Anden, hur kunde då den skapade människan bli hans förtrogna?

Din tro på Gud, din strävan efter sanning och till och med sättet du uppför dig på bör alla vara baserade på verklighet: Allt du gör bör vara praktiskt och du bör inte sträva efter sådana illusoriska, nyckfulla ting. Det finns inget värde i att uppträda på det här sättet och dessutom inget värde i ett sådant liv. Eftersom din strävan och ditt liv inte tillbringas bland något annat än oärlighet och svek, och du inte strävar efter ting som har värde och betydelse, vinner du inget annat än absurda resonemang och dogmer som inte är av sanningen. Sådana ting har ingen relation till betydelsen och värdet av din existens, och kan endast föra dig till en intetsägande värld. På det här sättet kommer hela ditt liv att sakna värde eller betydelse – och om du inte strävar efter ett liv av betydelse kan du leva hundra år och allt skulle vara till ingen nytta. Hur kan det kallas ett människoliv? Är det inte snarare ett djurs liv? Likaså, om ni försöker följa vägen för tro på Gud, men inte gör några försök att sträva efter den Gud som går att se, utan i stället tillber en osynlig och obegriplig Gud, är då inte en sådan strävan än mer fruktlös? I slutändan kommer din strävan att bli en hög av ruiner. Till vilken fördel är en sådan strävan för dig? Det största problemet med människan är att hon bara älskar ting som hon inte kan se eller röra vid, ting som är i högsta grad mystiska och förunderliga, och som är omöjliga för människan att föreställa sig och ouppnåeliga för vanliga dödliga. Ju mer orealistiska dessa ting är, desto mer analyseras de av människan, som till och med strävar efter dem, utan att tänka på något annat, och försöker vinna dem. Ju mer orealistiska de är, desto noggrannare rannsakar och analyserar människan dem, och går till och med så långt att hon gör sina egna uttömmande idéer om dem. Ju mer realistiska saker och ting är, däremot, desto lättare avfärdar människan dem; hon ser helt enkelt ner på dem och visar till och med förakt mot dem. Är inte det här precis er attityd gentemot det realistiska verk jag gör i dag? Ju mer realistiska sådana saker och ting är, desto mer fördomsfulla är ni mot dem. Ni undvarar ingen tid för att undersöka dem utan ignorerar dem bara; ni ser ner på dessa realistiska, låga krav och hyser till och med flera föreställningar om denna Gud som är i högsta grad verklig, och är helt enkelt oförmögna att acceptera att han är verklig och normal. Tror du på så sätt inte mitt i oklarhet? Du har en orubblig tro på förflutna tiders vaga Gud och inget intresse för dagens verkliga Gud. Beror inte detta på att gårdagens Gud och dagens Gud är från två olika eror? Beror det inte också på att gårdagens Gud är himlens upphöjda Gud, medan dagens Gud är en pytteliten man på jorden? Är det inte, dessutom, för att den Gud som tillbes av människan är det som skapats av hennes uppfattningar, medan dagens Gud är ett verkligt kött skapat på jorden? När allt är sagt och gjort, är det inte för att dagens Gud är för verklig som människan inte strävar efter honom? För det som dagens Gud begär av människorna är precis det som folk är mest ovilliga att göra och som får dem att skämmas. Är inte det att försvåra saker och ting för människorna? Blottlägger inte det deras ärr? Det här innebär att många människor inte eftersträvar den verklige Guden, den praktiske Guden, och på så sätt blir de den inkarnerade Gudens fiender, det vill säga antikrister. Är inte det här ett uppenbart faktum? Tidigare, när Gud ännu inte hade blivit kött, kan du ha varit en religiös figur eller en gudfruktig troende. När Gud sedan blev kött blev många sådana gudfruktiga troende oavsiktligt antikrist. Vet du vad som pågår här? I din tro på Gud koncentrerar du dig inte på verkligheten och strävar du inte efter sanningen, utan i stället hänger du upp dig på lögner – är inte detta den tydligaste källan till din fiendskap gentemot den inkarnerade Guden? Den inkarnerade Guden kallas Kristus, så är då inte alla som inte tror på den inkarnerade Guden antikrist? Och är då den du tror på och älskar verkligen denna Gud i köttet? Är det verkligen denna levande Gud som andas som är mest realistisk och enastående normal? Exakt vad är det som är målet med din strävan? Finns det i himlen eller på jorden? Är det en uppfattning eller är det sanningen? Är det Gud eller är det någon övernaturlig varelse? Faktum är att sanningen är den verkligaste av livets aforismer, och den högsta av sådana aforismer bland hela mänskligheten. Eftersom det är kravet som Gud ställer på människan, och verket som görs av Gud personligen, kallas det livets aforism. Det är inte en aforism som är sammanfattad från något och det är inte heller ett berömt citat från någon stor figur, i stället är det yttrandet till mänskligheten från himmelens och jordens och alltings Herre, och inte några ord sammanfattade av människan, utan Guds inneboende liv. Och därmed kallas det för den högsta av livets alla aforismer. Människans strävan efter att omsätta sanningen i praktiken är utförandet av hennes plikt, det vill säga att uppfylla Guds krav. I detta kravs väsen ligger den sannaste av alla sanningar, snarare än tomma dogmer som ingen människa kan leva upp till. Om din strävan inte är något annat än dogmer och inte innehåller någon sanning, gör du då inte uppror mot sanningen? Är du inte någon som attackerar sanningen? Hur skulle en sådan person sträva efter att älska Gud? Människor som saknar verklighet är de som förråder sanningen och de är alla till sin natur upproriska!

Oberoende av hur du strävar måste du, framför allt, förstå verket som Gud gör i dag och du måste förstå vikten av detta verk. Du måste förstå och veta vilket verk Gud gör när han kommer de sista dagarna, vilket sinnelag han för med sig och vad som kommer att göras fullkomligt i människan. Om du inte känner eller förstår verket som han har kommit för att göra i köttet, hur kan du då förstå hans vilja och hur kan du bli hans förtrogna? Faktum är att det inte är komplicerat att vara Guds förtrogna, men det är inte heller enkelt. Om människor kan förstå det ordentligt och omsätta det i praktiken, så blir det okomplicerat; om människor inte kan förstå det ordentligt blir det mycket svårare, och dessutom är det lätt att deras strävan leder dem in i otydlighet. Om människan, i sin strävan efter Gud, inte har sin egen ställning att stå fast vid och inte vet vilken sanning hon bör hålla sig till, då innebär det att hon inte har någon grund, och då är det inte enkelt för henne att stå fast. I dag finns det så många som inte förstår sanningen, som inte kan skilja mellan gott och ont eller avgöra vad man ska älska eller hata. Sådana människor kan knappast stå fasta. Nyckeln till tron på Gud är att klara av att omsätta sanningen i praktiken, bry sig om Guds vilja, känna till Guds verk i människan när han kommer i köttet och principerna efter vilka han talar; följ inte den stora massan, och du måste ha principer för vad du ska ge dig in i och du måste hålla fast vid dem. Att hålla ett stadigt tag om de ting inom dig som är upplysta av Gud är till hjälp för dig. Om du inte gör det kommer du att svänga åt ena hållet i dag och åt det andra i morgon, och du kommer aldrig att vinna något verkligt. Att vara på det här viset är inte till någon fördel för ditt eget liv. De som inte förstår sanningen följer alltid andra: Om folk säger att det här är den Helige Andes verk säger du också att det är den Helige Andes verk; om folk säger att det är en ond andes verk blir du också tveksam, eller så säger även du att det är en ond andes verk. Du upprepar alltid andras ord och är oförmögen att själv särskilja något, och inte heller klarar du av att tänka själv. Det här är någon utan en ställning som är oförmögen att göra åtskillnad – en sådan person är en värdelös stackare! Du upprepar alltid andras ord: I dag sägs det att det här är den Helige Andes verk, men risken finns att någon en dag kommer att säga att det inte är den Helige Andes verk och inget annat än ett verk av människan – och ändå kan du inte avgöra detta och när du bevittnar att det sägs av andra säger du samma sak. Det är egentligen den Helige Andes verk, men du säger att det är människans verk; har du då inte blivit en av dem som hädar mot den Helige Andes verk? Har du i detta inte motsatt dig Gud eftersom du inte kan göra åtskillnad? Vem vet, en dag dyker det kanske upp någon dumbom som säger att ”det är är en ond andes verk”, och när du hör dessa ord kommer du att stå som handlingsförlamad och än en gång bindas av andras ord. Varje gång någon rör upp tumult är du oförmögen att stå fast vid din position, och allt detta beror på att du inte besitter sanningen. Att tro på Gud och sträva efter kunskapen om Gud är ingen enkel sak. Det kan inte uppnås enbart genom att man samlas och lyssnar till predikan, och du kan inte göras fullkomlig av enbart passion. Du måste uppleva, och veta, och vara principfast i dina handlingar, och vinna den Helige Andes verk. När du har fått erfarenheter kommer du att kunna särskilja mellan många ting – du kommer att kunna skilja mellan gott och ont, mellan rättfärdighet och ondska, mellan det som är av kött och blod och det som är av sanning. Du bör kunna skilja mellan alla dessa ting, och genom att göra det kommer du, oavsett omständigheterna, aldrig att vara vilse. Endast detta är din sanna mognad.

Att känna till Guds verk är ingen enkel sak. Du bör ha standarder och ett mål med din strävan, du bör veta hur man söker den sanna vägen och hur du ska mäta om det är den sanna vägen eller inte och om det är Guds verk eller inte. Vilken är den mest grundläggande principen när man söker den sanna vägen? Du måste se till om det är den Helige Andes verk eller inte, om dessa ord är ett uttryck för sanning eller inte, vem man vittnar för och vad det kan ge dig. Att skilja mellan den sanna vägen och den felaktiga vägen kräver flera aspekter av grundläggande kunskap, av vilka den mest grundläggande är att avgöra om det är den Helige Andes verk eller inte. För substansen i människans tro på Gud är tron på Guds Ande, och till och med hennes tro på den inkarnerade Guden beror på att detta kött är förkroppsligandet av Guds Ande, vilket innebär att en sådan tro fortfarande är tron på Anden. Det finns skillnader mellan Anden och köttet, men eftersom detta kött kommer från Anden, och är Ordet som blivit kött, är vad människan tror på fortfarande Guds inneboende väsen. Och när du särskiljer om det här är den sanna vägen eller inte måste du framför allt titta på om det är den Helige Andes verk eller inte, och efter det måste du titta på om det finns sanning på den här vägen eller inte. Denna sanning är den normala mänsklighetens sinnelag i livet, det vill säga det som krävdes av människan när Gud skapade henne i början, nämligen hela den normala mänskligheten (inklusive människans förstånd, insikt, vishet och grundläggande kunskap om att vara människa). Det betyder att det du behöver titta på är om denna väg kan föra in människan i ett liv av normal mänsklighet eller inte, om sanningen som man talar om krävs enligt den normala mänsklighetens verklighet, om denna sanning är praktisk och sann eller inte samt om detta är mest lägligt eller inte. Om det finns sanning, då kan den föra människan in i normala och verkliga erfarenheter; människan blir dessutom ännu mer normal, människans mänskliga förnuft blir ständigt mer komplett, människans liv i köttet och det andliga livet blir ständigt mer välordnat, och människans känslor blir ständigt mer normala. Det här är den andra principen. Det finns en annan princip, vilken är om människan har eller inte har en ökande kunskap om Gud, om att uppleva sådant verk och sådan sanning kan eller inte kan väcka till liv en kärlek till Gud inom henne och föra henne allt närmare Gud. I detta kan man mäta om det är den sanna vägen eller inte. Det mest grundläggande är om denna väg är realistisk snarare än övernaturlig, och om den kan sörja för människans liv eller inte. Om den överensstämmer med dessa principer kan slutsatsen dras att denna väg är den sanna vägen. Jag säger inte dessa ord för att få er att acceptera andra vägar i era framtida upplevelser, och inte heller som en förutsägelse om att det kommer finnas ännu en ny tidsålders verk i framtiden. Jag säger dem så att ni kan vara säkra på att dagens väg är den sanna vägen, så att ni inte bara är till hälften övertygade i er tro på dagens verk och oförmögna att vinna insikt om den. Det finns till och med många som, trots att de är säkra, fortfarande förvirrat följer med; det finns ingen princip för sådan säkerhet och de måste kastas ut förr eller senare. Till och med de som är särskilt entusiastiska i sitt efterföljande är tre delar säkra och fem delar osäkra, vilket visar att de inte har någon grund. Eftersom er kaliber är för låg och er grund är för ytlig har ni ingen förståelse för särskiljningsförmåga. Gud upprepar inte sitt verk, han gör inget verk som inte är realistiskt, han kräver inte för mycket av människan och han gör inget verk som går bortom människans förstånd. Allt verk han gör ligger inom det normala mänskliga förnuftets räckvidd och överskrider inte gränsen för normal mänsklighets förnuft, och hans verk är i enlighet med människans normala krav. Om det är den Helige Andes verk blir människan ständigt mer normal och hans mänsklighet blir ständigt mer normal. Människan har en ökande kunskap om sitt sataniska fördärvade sinnelag, och om människans väsen, och hon har en ständigt växande längtan efter sanningen. Det vill säga att människans liv växer och växer och människans fördärvade sinnelag blir förmöget till fler och fler förändringar – och allt detta är meningen med att Gud blir människans liv. Om en väg är oförmögen att avslöja dessa ting som är människans väsen, är oförmögen att förändra människans sinnelag och, dessutom, är oförmögen att föra henne inför Gud eller ge henne en sann förståelse för Gud, och till och med gör hennes mänsklighet ännu mer obetydlig och hennes förnuft ständigt mer onormalt, då kan denna väg inte vara den sanna vägen, och det kan vara en ond andes verk, eller den gamla vägen. Kort sagt kan den inte vara den Helige Andes nuvarande verk. Ni har trott på Gud i alla dessa år, och ändå har ni ingen som helst kunskap om principerna för att särskilja mellan den sanna vägen och den falska vägen eller för att söka den sanna vägen. De flesta är inte ens intresserade av dessa frågor; de går helt enkelt dit majoriteten går och upprepar vad majoriteten säger. Hur kan detta vara någon som söker den sanna vägen? Och hur kan sådana människor hitta den sanna vägen? Om du förstår alla dessa nyckelprinciper, då kommer du inte att bli sviken, vad som än händer. I dag är det av kritisk vikt att människan kan göra åtskillnad, det här är vad som den normala mänskligheten bör besitta och vad människan måste besitta i sin erfarenhet. Om människan, än i dag, fortfarande inte särskiljer något i sitt följande, och hennes mänskliga förnuft fortfarande inte har växt, så är människan för dåraktig och hennes strävan är felaktig och avvikande. Det finns inte minsta särskiljningsförmåga i din strävan i dag, och även om det är sant, som du säger, att du har hittat den sanna vägen, har du vunnit den? Har du kunnat särskilja något? Vilken är den sanna vägens substans? På den sanna vägen har du inte vunnit den sanna vägen, du har inte vunnit någonting av sanningen, det vill säga du har inte uppnått det som Gud kräver av dig och följaktligen har ingenting av ditt fördärv förändrats. Om du fortsätter din strävan på det sättet kommer du att elimineras i slutändan. Eftersom du har följt den till den här dagen borde du vara säker på att vägen du har valt är rätt väg, och du borde inte längre tvivla. Många människor är alltid osäkra och slutar sträva efter sanningen på grund av småsaker. Det är sådana människor som inte har någon kunskap om Guds verk, det är de som följer Gud i förvirring. Människor som inte känner Guds verk är oförmögna att vara hans förtrogna eller att vittna om honom. Jag råder dem som bara söker välsignelse och bara strävar efter det som är vagt och abstrakt att sträva efter sanningen så snart som möjligt, så att deras liv kan få någon betydelse. Lura inte er själva längre!