Gud är livets källa för alla ting (IV)

I dag samtalar vi om ett speciellt ämne. Det finns bara två saker som varenda troende absolut måste känna till, uppleva och förstå. Vilka två saker är det? Det första är människans individuella inträde i livet och det andra hör samman med att känna Gud. När det gäller det ämne vi nyligen har talat om – att känna Gud – tror ni att det är uppnåeligt? Man kan nog säga att det verkligen är utom räckhåll för de flesta människor. Ni blir kanske inte övertygade av mina ord, men varför säger jag detta? Jag säger det därför att när ni lyssnade på vad jag sa förut, så kunde ni både bokstavligen och teoretiskt veta vad det handlade om oavsett hur jag sa det eller vilka ord jag använde. Men ett mycket allvarligt problem för er är att ingen av er förstod varför jag sa dessa saker eller varför jag tog upp dessa ämnen. Det här är den springande punkten. Så även om er förståelse av Gud och hans gärningar har ökat och berikats lite grand efter att ni hört dessa saker, känner ni fortfarande att det kräver oerhörd möda att lära känna Gud. Efter att ha hört vad jag sa förstår alltså de flesta av er inte varför jag sa det eller vad det har för koppling till att känna Gud. Anledningen till att ni är oförmögna att förstå dess koppling till att känna Gud är att er livserfarenhet är alltför ytlig. Om folks kunskap och erfarenhet av Guds ord förblir på en mycket ytlig nivå, kommer det mesta av deras kunskap om honom att vara vag och abstrakt; den kommer att vara generell, dogmatisk och teoretisk. Teoretiskt sett verkar eller låter det kanske logiskt och förnuftigt, men den kunskap om Gud som kommer från de flesta människors läppar är i själva verket tom. Och varför säger jag att den är tom? Det beror på att du i själva verket inte har någon klar förståelse vad gäller trovärdigheten och riktigheten i det du själv säger om detta att känna Gud. Så även om de flesta människor har hört en massa information och samtal om att känna Gud, så har deras kunskap om Gud fortfarande inte nått utöver teorier och vaga och abstrakta lärosatser. Hur kan man då lösa detta problem? Har ni funderat på det någon gång? Kan någon besitta verkligheten utan att sträva efter sanningen? Om en människa inte strävar efter sanningen saknar hon obestridligen verklighet, och följaktligen har hon definitivt ingen kunskap om eller erfarenhet av Guds ord. Kan de som inte har någon förståelse av Guds ord känna Gud? Absolut inte; de här två sakerna hänger samman. Därför säger de flesta människor: ”Varför är det så svårt att lära känna Gud? När jag pratar om att känna mig själv kan jag hålla på i timmar, men när det gäller att känna Gud hittar jag inga ord alls. Även när jag kan säga lite grand i ämnet är mina ord tillkämpade och låter tomma. Det låter till och med konstigt när jag hör mig själv uttala dem.” Det här är källan. Om du känner att det är alltför svårt att känna Gud, att det kräver en massa ansträngning att lära känna honom eller att du inte har några ämnen att ta upp och inte kan komma på någonting verkligt att samtala om och ge till andra och dig själv, då visar det att du inte har upplevt Guds ord. Vad är Guds ord? Är inte hans ord uttryck för vad han har och är? Kan du då ha någon kunskap om vad Gud har och är om du inte har upplevt hans ord? Givetvis inte. Allt det här hänger samman. Om du inte har någon erfarenhet av Guds ord kan du inte förstå Guds vilja, och du vet inte heller vad hans sinnelag är, vad han tycker om, vad han avskyr, vad han har för krav på folk, vilken inställning han har till dem som är goda och vilken inställning han har till dem som är onda; allt det här är väldigt dunkelt och svårbegripligt för dig. Om du tror på Gud men allt runt omkring är så oklart och du sedan påstår dig vara en av dem som strävar efter sanningen och följer Gud – är det realistiskt att påstå något sådant? Nej, det är det inte! Låt oss därför fortsätta att samtala om att känna Gud.

Ni är allesamman ivriga att höra vilket tema vi samlas kring i dag, eller hur? Det här temat har också att göra med ämnet ”Gud är livets källa för alla ting”, som vi har diskuterat nyligen. Vi har pratat en massa om hur ”Gud är livets källa för alla ting” och använt oss av olika metoder och vinklingar för att upplysa folk om hur Gud härskar över allting, på vilket sätt han gör det och enligt vilka principer han förvaltar alla ting så att de ska kunna existera på denna planet som Gud skapade. Vi har också pratat en massa om hur Gud sörjer för mänskligheten: på vilket sätt han ger denna försörjning, vilka typer av livsmiljöer han förser folk med och på vilket sätt och från vilka utgångspunkter han förser människan med en stabil livsmiljö. Jag har visserligen inte talat direkt om förhållandet mellan Guds makt över och administrering av alla ting, liksom hans förvaltning, men jag har talat indirekt om skälen till att han sköter allting på detta sätt och om skälen till att han sörjer för och ger mänskligheten näring på det här viset. Allt detta har med hans förvaltning att göra. Innehållet i våra samtal har varit mycket vittomfattande: från makromiljön till mycket mindre saker som folks grundläggande behov och kost; från hur Gud härskar över alla ting och får dem att fungera på ett välordnat vis, till den rätta och passande livsmiljö han skapade för människor av alla raser, och så vidare. Hela detta omfattande innehåll har samband med hur människor lever i köttet – det vill säga, alltsamman relaterar till saker i den materiella världen som är synliga för blotta ögat och som folk kan känna, till exempel berg, floder, hav, slätter och så vidare. Allt det här är sådant som man kan se och röra vid. När jag talar om luft och temperatur kan ni använda andetagen för att direkt känna att luften finns, och ni kan använda kroppen för att känna om temperaturen är hög eller låg. Träden, gräset, fåglarna och de vilda djuren i skogarna, allt som flyger i luften och går på marken liksom de olika små djuren som kommer upp ur sina hålor – alltsamman kan folk se med egna ögon och höra med egna öron. Även om det område som alla dessa företeelser snuddar vid är väldigt omfattande, representerar de bara den materiella världen av allt som Gud skapat. Materiella ting är sådant som folk kan se och känna, det vill säga, när du rör vid dem känner du dem och när dina ögon ser dem visar din hjärna dig en avbildning av dem, en bild. Det är saker som är verkliga och konkreta; du upplever dem inte som abstrakta utan de har en form. De kan vara fyrkantiga eller runda, långa eller korta, och alla föremålen ger dig olika intryck. Alla de här tingen utgör skapelsens materiella sida. Men vad omfattar ”alla ting” i frasen ”Guds herravälde över alla ting” för honom? Det omfattar inte bara de ting som människor kan se och röra vid, utan dessutom omfattar det allt som är osynligt och ogripbart. Det här är en av de verkliga betydelserna av Guds herravälde över alla ting. De här tingen må vara osynliga för människan och omöjliga för henne att röra vid, men om Gud kan se de här tingen dem med sina ögon och de finns inom omfånget för hans suveränitet så existerar de faktiskt. Trots det faktum att de är abstrakta och omöjliga att föreställa sig, och dessutom osynliga och ogripbara för människan, så är de en sann realitet för Gud. Det här är en annan värld bland alla de ting som Gud råder över, och det är en annan del av den vittomfattande sfär av ting som han härskar över. Det här är det tema vi samlas kring i dag: hur Gud härskar över och administrerar den andliga världen. Eftersom det här ämnet omfattar Guds styre och förvaltning av allting, berör det världen utanför den materiella världen – den andliga världen – och följaktligen är det absolut livsviktigt för oss att förstå det. Först efter att ha samtalat om och förstått det här innehållet kan folk verkligen fatta den sanna innebörden i orden: ”Gud är livets källa för alla ting.” Det är skälet till att vi ska diskutera det här temat; syftet är att därmed avsluta ämnet ”Gud härskar över alla ting och Gud förvaltar alla ting”. När ni hör det här temat kanske det känns främmande och ofattbart, men eftersom den andliga världen är en del av allt det som Gud styr över, måste ni vinna en viss förståelse av det här ämnet oavsett hur ni upplever det. När ni väl har gjort det, kommer ni att ha en djupare insikt, förståelse och kunskap om frasen ”Gud är livets källa för alla ting”.

Hur Gud styr och administrerar den andliga världen

Om det är några saker eller fenomen i den materiella världen som folk inte förstår, kan de söka efter relevant information eller använda olika kanaler för att ta reda på dessa sakers ursprung och bakgrund. Men när det gäller den andra världen som vi pratar om i dag – den andliga världen som existerar utanför den materiella världen – finns det absolut inga medel eller kanaler som folk kan använda sig av för att ta reda på något om den. Varför säger jag detta? Jag säger det därför att i mänsklighetens värld är allt som hör samman med den materiella världen oskiljbart från människans fysiska existens, och eftersom folk känner att allt i den materiella världen är oskiljbart från deras fysiska tillvaro och fysiska liv, är de flesta människor bara medvetna om (eller ser bara) de materiella ting som är synliga för deras ögon. Men när det gäller den andliga världen – det vill säga, allt som tillhör den andra världen – kan man med fog säga att de flesta människor inte tror. Eftersom folk inte kan se det och tror att de inte finns något behov av att se det eller veta någonting om det, för att inte tala om att den andliga världen är helt annorlunda än den materiella världen och sett ur Guds synvinkel är öppen – fastän hemlig och stängd för människan – har folk mycket svårt att hitta ett sätt att förstå denna världs olika aspekter. De olika sidor av den andliga världen som jag tänker tala om berör bara Guds administration och överhöghet; jag uppenbarar inga mysterier och jag berättar inte heller några av de hemligheter som ni vill lära känna. Eftersom det här berör Guds suveränitet, Guds administration och Guds försörjning, ska jag bara tala om den del som det är nödvändigt för er att känna till.

Låt mig först ställa en fråga till er: Vad tänker ni er att den andliga världen är? Rent allmänt är det en värld utanför den materiella världen, en värld som är både osynlig och icke påtaglig för människan. Men vad för sorts värld föreställer ni er att den andliga världen är? Eftersom ni inte kan se den kanske ni inte kan tänka er den. Men när ni hör vissa berättelser tänker ni ändå på den och ni kan inte sluta tänka på den. Varför säger jag detta? Det är en sak som händer många människor när de är unga: När någon berättar en kuslig historia för dem – om spöken eller andar – blir de alldeles livrädda. Exakt varför blir de rädda? Det beror på att de föreställer sig de här företeelserna; även om de inte kan se dem, känner de att de finns överallt i rummen, i något mörkt eller undangömt hörn, och de är så rädda att de inte vågar somna. Särskilt på natten känner de sig så rädda att de inte vågar vara ensamma i sitt rum eller gå ut ensamma på gården. Det där är den andliga världen i er fantasi och det är en värld som folk tycker är skrämmande. Faktum är att alla fantiserar om den i viss mån och kan uppleva den lite grand.

Låt oss börja med att prata om den andliga världen. Vad är det för något? Låt mig ge er en kort och enkel förklaring: Den andliga världen är en viktig plats, en plats som är annorlunda än den materiella världen. Varför säger jag att det är viktigt? Vi kommer att diskutera detta i detalj. Den andliga världen är oupplösligt kopplad till mänsklighetens materiella värld. Den spelar en viktig roll i människans kretslopp av liv och död i Guds herravälde över alla ting; det här är dess funktion och det är en av anledningarna till att dess existens är viktig. Eftersom den är en plats som inte är urskiljbar för de fem sinnen, kan ingen med säkerhet avgöra om den andliga världen existerar eller inte. Dess skiftande dynamik är intimt knuten till människan tillvaro, och resultatet av det är att mänsklighetens livsordning också är starkt påverkad av den andliga världen. Inbegriper det Guds suveränitet eller inte? Det gör det. När jag säger det, förstår ni varför jag diskuterar det här temat: Därför att det berör såväl Guds suveränitet som hans administration. I en värld som den här – en värld som är osynlig för folk – är alla himmelska förordningar, påbud och administrativa system långt mer än lagarna och systemen i något land i den materiella världen, och ingen varelse som lever i den här världen skulle våga kränka eller bryta mot dem. Har det här samband med Guds suveränitet och administration? I den andliga världen finns det tydliga administrativa påbud, tydliga himmelska förordningar och tydliga lagar. På olika nivåer och på olika områden fullgör assistenter noga sina plikter och följer regler och bestämmelser, för de vet vad som blir konsekvensen av att bryta mot en himmelsk förordning; de är väl medvetna om hur Gud bestraffar ondska och belönar godhet och hur han administrerar och styr över allt. Dessutom ser de tydligt hur han verkställer sina himmelska förordningar och lagar. Är de annorlunda än i den materiella världen där mänskligheten lever? De är verkligen enormt annorlunda. Den andliga världen är en värld som skiljer sig helt från den materiella världen. Eftersom det finns himmelska förordningar och lagar berör detta Guds suveränitet, administration och dessutom hans sinnelag såväl som vad han har och är. När ni har hört det här, känner ni inte att det är extremt nödvändigt att jag talar om den här saken? Vill ni inte lära känna de hemligheter den rymmer? (Jo, det vill vi.) Det här är den andliga världens koncept. Även om den samexisterar med den materiella världen och samtidigt är underkastad Guds administration och suveränitet, är Guds administration och suveränitet i denna värld långt striktare än i den materiella världen. När det gäller detaljer måste vi börja med hur den andliga världen ansvarar för det mänskliga kretsloppet av liv och död, för det här är en avgörande del av det arbete som varelserna i den andliga världen utför.

Jag delar in alla människor i mänskligheten i tre typer. De första är de icke troende, de som inte har någon religiös tro. De kallas icke troende. Den överväldigande majoriteten av icke troende förlitar sig bara på pengar; de upprätthåller bara sina egna intressen, är materialistiska och tror bara på den materiella världen – de tror inte på kretsloppet av liv och död eller på någonting som sägs om gudomligheter och spöken. Jag klassar dessa människor som icke troende, och det är den första typen. Den andra typen omfattar alla olika religiösa människor utöver de icke troende. Jag delar in mänsklighetens religiösa i flera stora grupper: Den första är judarna, den andra är katolikerna, den tredje är de kristna, den fjärde är muslimerna och den femte är buddisterna; det finns fem slag. Det här är de olika sorternas religiösa människor. Den tredje människotypen består av dessa som tror på Gud och dit räknas ni. Dessa troende är de som följer Gud i dag. De är av två slag: Guds utvalda folk och tjänstgörarna. De här huvudtyperna skiljer sig klart åt. Så nu kan ni klart skilja mellan de olika typerna av människor och deras rangordning, inte sant? Den första typen utgörs av icke troende och jag har sagt vad de är. Räknas de som förtröstar på Den gamle mannen i skyn som icke troende? Många icke troende tror bara på Den gamle mannen i skyn; de tror att vinden, regnet, åskan och så vidare styrs av detta väsen som de förlitar sig på när de ska plantera sin gröda och när de ska skörda – men när tro på Gud kommer på tal är de ovilliga att tro på honom. Kan man kalla det att ha tro? Sådana människor räknas till de icke troende. Det här förstår ni, eller hur? Blanda inte ihop de här kategorierna. Den andra typen är religiösa människor och den tredje typen är de som följer Gud i dag. Varför har jag då delat in alla människor i de här typerna? (Därför att de olika typerna av människor har olika slut och slutmål.) Det är en sida av saken. När de här olika raserna och människotyperna återvänder till den andliga världen kommer alla att ha olika ställen att bege sig till och de kommer att vara underkastade olika lagar för kretsloppet av liv och död, så det är skälet till att jag har delat in människorna i de här huvudkategorierna.

a. De icke troendes kretslopp av liv och död

Låt oss börja med de icke troendes kretslopp av liv och död. När en människa har dött förs hon bort av en assistent från den andliga världen. Exakt vad hos människan är det som förs bort? Inte personens kött, utan personens själ. När en själ förs bort, kommer den till en plats som är en avdelning i den andliga världen som har till uppgift just att ta emot själarna från människor som just har dött. Det är det första ställe någon förs till efter döden, vilket är främmande för själen. När de kommer till det här stället utför en tjänsteman de första kontrollerna, bekräftar deras namn, adress, ålder och alla deras erfarenheter. Allt de gjorde medan de levde dokumenteras i en bok och uppgifternas riktighet verifieras. När allt har kontrollerats utgår man från personens uppförande och handlande under hela sin livstid då man avgör om han ska straffas eller fortsätta att återfödas som människa. Det är det första stadiet. Är det här första stadiet skrämmande? Det är inte alltför skrämmande för det enda som har hänt är att personen har kommit till en mörk och obekant plats.

Om den här personen har gjort mycket dåligt i sitt liv och begått många onda gärningar, kommer han i det andra stadiet att föras till en bestraffningsplats för att åtgärdas. Det kommer att vara det ställe som används enkom för bestraffning av folk. Exakt hur de bestraffas beror på vilka synder de har begått, liksom på hur mycket ont de gjorde innan de dog – det här är det första som äger rum i detta andra stadium. När de återföds efter att ha fått sitt straff – när de än en gång föds in i den materiella världen – kommer en del människor att fortsätta att vara mänskliga medan andra kommer att bli djur på grund av de omoraliska och onda saker de gjorde innan de dog. När en människa återvänt till den andliga världen straffas hon alltså på grund av den ondska hon begått, och på grund av de onda saker hon har gjort kommer hon förmodligen inte att återvända som en människa i nästa reinkarnation utan som ett djur. Bland de djur hon kan komma att bli finns kor, hästar, grisar och hundar. En del människor kan återfödas som fåglar, som änder eller gäss … När de dör på nytt efter att ha varit reinkarnerade som djur återvänder de till den andliga världen. Där kommer den andliga världen, precis som tidigare, att med utgångspunkt från deras beteende före döden bestämma huruvida de ska reinkarneras som människor eller inte. De flesta människor begår alltför många onda gärningar och alltför allvarliga synder, så de blir tvungna att återfödas som djur mellan sju och tolv gånger. Mellan sju och tolv gånger – är inte det skrämmande? (Det är skrämmande.) Att en människa blir ett djur – det är skrämmande. Och vad är det mest smärtsamma med att bli ett djur för en människa? Det är att inte ha något språk, att bara ha enkla tankar, att bara kunna göra sådant som djur gör och äta det foder som djur äter, att ha ett djurs enkla tänkesätt och kroppsspråk, att inte kunna gå upprätt, att inte kunna kommunicera med människor, samt det faktum att inga av människornas beteenden eller aktiviteter har någon relation till djur. Så att av alla ting bli ett djur gör dig till den lägsta av alla levande varelser och innebär avsevärt mer lidande än att vara en människa. Det här är en aspekt av den andliga världens bestraffning av dem som har gjort mycket ont och begått allvarliga synder. När det gäller straffets hårdhetsgrad så avgör den vilken sorts djur man blir. Är det till exempel bättre att vara en gris än att vara en hund? Lever en gris bättre eller sämre än en hund? Sämre, inte sant? Om folk blir kor eller hästar, kommer de då att leva bättre eller sämre än de skulle gjort som grisar? (Bättre.) Kan en människa ha det bekvämare än om hon återföds som en katt? Även då skulle hon vara ett djur, men att vara en katt är mycket behagligare än att vara en ko eller en häst, för katter kan slumra bort det mesta av sin tid. Att bli en ko eller häst är mer arbetsamt. Så om en människa återföds som en ko eller häst tvingas hon arbeta hårt – vilket är lika med ett hårt straff. Att bli en hund är lite bättre än att bli en ko eller häst, för en hund har en närmare relation till sin husbonde. När hundar har varit sällskapsdjur i många år kan en del av dem förstå mycket av vad deras ägare säger. Ibland kan en hunds anpassa sig till sin husbondes humör och krav och då behandlar han hunden bättre. Hunden äter och dricker bättre, och när den har ont blir den mer omskött. Har inte hunden då ett lyckligt liv? Därför är det bättre att vara hund än att vara en ko eller häst. På det här viset bestämmer hårdhetsgraden i en människas straff hur många gånger hon återföds som ett djur och även vilken typ av djur hon blir.

Eftersom en del människor har begått så många synder i sitt liv, straffas de genom att återfödas som djur mellan sju och tolv gånger. När de straffats tillräckligt många gånger och återvänder till den andliga världen, tas de till ett annat ställe – en plats för själar som har fått sitt straff och tillhör den typ som förbereder sig att reinkarneras som människor. På det här stället delas själarna in i olika kategorier beroende på vilken sorts familj de kommer att födas in i, vilken uppgift de kommer att ha när de har återfötts och så vidare. En del människor kommer till exempel att bli sångare när de kommer till den här världen, så de placeras bland sångare; andra kommer att bli affärsmän när de kommer till den här världen, och därför placeras de bland affärsmän; och om någon ska bli vetenskaplig forskare efter att ha blivit människa, placeras han bland vetenskapliga forskare. När själarna har klassificerats skickas var och en ut vid olika tidpunkter och på fastställda datum, precis som folk skickar e-post i dag. Därmed har ett kretslopp av liv och död fullbordats. Från den dagen då en människa anländer till den andliga världen fram till dess att bestraffningen är avslutad, eller till dess att hon har reinkarnerats som djur många gånger och förbereder sig att återfödas som en människa – det är den kompletta processen.

När det gäller dessa som straffats klart och inte återföds som djur – kommer de genast att sändas till den materiella världen för att inkarnera som människor? Eller hur länge kommer det att dröja innan de kan anlända bland människorna? Med vilken frekvens kan det här ske? Det finns tidsmässiga restriktioner för detta. Allt som händer i den andliga världen är underkastat de precisa tidsmässiga restriktionerna och reglerna, som ni kommer att förstå om jag förklarar med siffror. Vad gäller dem som reinkarneras efter en kort tidsperiod har förberedelser för deras återfödelse som människor redan gjorts när de dör. Den kortaste tid som detta kan ta är tre dagar. För vissa människor tar det tre månader, för en del tar det tre år, för andra tar det trettio år, för några tar det trehundra år och så vidare. Vad kan man då säga om de här tidsmässiga reglerna och vad innebär de i detalj? De utgår från vad den materiella världen – människans värld – behöver av en själ och vilken funktion det är meningen att denna själ ska ha i den här världen. När folk återföds som vanliga människor, återföds de flesta av dem väldigt snabbt, för människans värld har ett trängande behov av sådana vanliga människor – så tre dagar senare skickas de ut igen till en familj som är helt annorlunda än den de tillhörde innan de dog. Det finns emellertid en del som har en speciell funktion i den här världen. ”Speciell” betyder att det inte finns någon stor efterfrågan på dessa människor i människans värld; det behövs inte många som har en sådan funktion, så det kan dröja trehundra år. Med andra ord kommer denna själ bara en gång vart trehundrade år eller till och med bara en gång vart tretusende år. Hur kommer det sig. Det beror på det faktum att det inte finns något behov av denna funktion i människans värld på antingen trehundra eller tretusen år, så de hålls kvar någonstans i den andliga världen. Ta Konfucius till exempel: Han hade en djupgående inverkan på traditionell kinesisk kulturen och hans ankomst påverkade folkets kultur, kunskap, tradition och ideologi på den tiden i hög grad. Men en sådan person som han behövs inte i varje era, så han var tvungen att stanna i den andliga världen och vänta där i trehundra eller tretusen år innan han blev återfödd. Eftersom människans värld inte hade behov av någon som han, var han tvungen att vänta passivt, för det fanns väldigt få sådana uppgifter som hans och väldigt lite för honom att göra. Därför måste han förvaras passiv någonstans i den andliga världen under större delen av den tiden, för att sedan skickas ut så snart människans värld hade behov av honom. Detta är den andliga världens tidsmässiga regler för de flesta människors återfödelsefrekvens. Oavsett om folk är vanliga eller speciella har den andliga världen lämpliga regler och korrekta rutiner för skötseln av deras reinkarnationer, och dessa regler och rutiner skickas ner från Gud och bestäms eller styrs inte av någon assistent eller något väsen i den andliga världen. Nu förstår ni det här, inte sant?

För varje själ hänger dess reinkarnation, dess funktion i det här livet, vilken familj den föds in i och hurdant dess liv blir, nära samman med själens föregående livstid. Alla sorters människor kommer in i människans värld och den funktion de får liksom de uppgifter de utför varierar. Och vad är det för uppgifter? En del människor har kommit för att betala tillbaka skulder: Om de var skyldiga andra alltför mycket pengar i sina tidigare liv, kommer de att återbetala dessa skulder i det här livet. Samtidigt har en del människor kommit för att inkassera skulder: De blev lurade på många saker och mycket pengar i sitt tidigare liv, så när de kommer till den andliga världen ges de rättvisa och tillåts inkassera sina skulder under den här livstiden. Vissa människor har kommit för att återgälda tacksamhetsskulder: Under det föregående livet – alltså deras föregående reinkarnation – var någon vänlig mot dem, och genom att de har fått den stora möjligheten att reinkarneras i detta liv, återföds de för att återgälda dessa tacksamhetsskulder. Andra har återfötts till det här livet för att utkräva liv. Och vilkas liv utkräver de? De utkräver livet av de personer som dödade dem i deras föregående liv. Sammantaget hänger varje individs nuvarande liv starkt ihop med deras tidigare liv; det här bandet går inte att klippa av. Varje människas nuvarande liv påverkas alltså oerhört mycket av det föregående. Låt oss till exempel säga att innan Zhang dog lurade han Li på en stor summa pengar. Har då Zhang en skuld till Li? Det har han. Är det då naturligt att Li ska inkassera sin fordran från Zhang? Följden blir att när de båda dött så finns det en skuld mellan dem som måste regleras. Hur inkasserar Li sin fordran från Zhang när de reinkarneras och Zhang blir människa? Ett sätt är att återfödas som Zhangs son; Zhang tjänar mycket pengar som Li sedan slösar bort. Det spelar ingen roll hur mycket Zhang tjänar så slösar hans son Li bort dem. Hur mycket Zhang än tjänar så är det aldrig nog; och det slutar alltid med att hans son av någon anledning spenderar sin fars pengar på olika sätt. Zhang är förbryllad och undrar: ”Varför för min son alltid sådan otur med sig? Hur kommer det sig att andra människors söner uppför sig så väl? Varför har min son ingen ambition, varför är han så oduglig och oförmögen att tjäna några pengar och varför måste jag alltid försörja honom? Eftersom jag måste försörja honom kommer jag att göra det – men hur kommer det sig att han alltid behöver mer pengar oavsett hur mycket jag ger honom. Varför är han oförmögen att göra ett hederligt dagsverke? I stället gör han allehanda saker som att gå och driva, äta, dricka, gå till horor och spela bort pengar. Vad i hela friden är det som pågår?” Sedan funderar Zhang en stund. ”Det kanske är så att jag har en skuld till honom från ett tidigare liv. Okej då, jag ska betala av den! Det här kommer inte att upphöra förrän jag har betalat den till fullo!” Den dagen kanske kommer när Li verkligen har fått tillbaka sina pengar, och när han kommer upp i fyrtio-eller femtioårsåldern kanske han plötsligt kommer till besinning och inser: ”Jag har inte gjort en enda bra sak under hela den första hälften av mitt liv! Jag har slösat bort alla pengar som min far tjänade, så jag måste börja vara en god människa! Jag ska skärpa till mig; jag ska bli en människa som är ärlig och lever på rätt sätt, och jag ska aldrig mer göra min far bedrövad!” Varför tänker han så? Varför ändrar han sig plötsligt till det bättre? Finns det en orsak till det? Vad är orsaken? (Det är att Li har inkasserat sin fordran; Zhang har betalat sin skuld.) I detta finns orsak och verkan. Historien började för länge, länge sedan, innan deras nuvarande liv; nu har deras tidigare livshistoria nått fram till i dag och ingen av dem kan klandra den andre. Oavsett vad Zhang lärde sin son, lyssnade sonen aldrig på honom och gjorde aldrig ett hederligt dagsverke. Men den dagen då skulden var återbetald behövde sonen ingen undervisning – han förstod det själv. Det här är ett enkelt exempel. Finns det många sådana exempel? (Ja, det gör det.) Vad lär sig folk av det här? (Att de ska vara goda och inte göra det som är ont.) Att de inte ska göra det som är ont och att deras missgärningar kommer att bestraffas, eller hur? Men är denna bestraffning godtycklig? Det finns en bakgrund och en anledning till straffet för varje handling. Tror du att ingenting kommer att hända dig när du har lurat någon på pengar? Tror du att du inte kommer att drabbas av några konsekvenser efter att ha lurat till dig de där pengarna? Det vore omöjligt; det kommer verkligen att bli konsekvenser! Alla människor, oavsett vilka de är och oavsett om de tror att det finns en Gud eller inte, måste ta ansvar för sitt beteende och ta konsekvenserna av sina handlingar. När det gäller det här enkla exemplet – att Zhang straffades och Li återgäldades – är inte det rättvist? När folk gör sådana saker blir det den sortens följder. Det är oskiljbart från administrationen i den andliga världen. Trots att de inte tror på Gud är dessa icke troendes tillvaro underkastad de här typerna av himmelska påbud och förordningar. Ingen kan komma undan dem och ingen kan undgå denna verklighet.

De som inte är religiösa tror ofta att allt som är synligt för människan existerar, medan allt som inte kan ses eller som är väldigt långt borta från folk inte existerar. De föredrar att tro att det inte finns något ”kretslopp av liv och död” och att det inte finns något ”straff”; därför syndar de och begår onda handlingar utan några samvetskval. Efteråt blir de bestraffade eller återfödda som djur. De flesta av de olika typerna av icketroende människor fastnar i denna onda cirkel. De vet nämligen inte att den andliga världen administrerar alla levande varelser rigoröst. Det är ett faktum vare sig du tror det eller ej; inte en enda människa eller företeelse kan fly bortom den vidd Guds ögon överblickar, och inte en enda människa eller företeelse kan undfly hans himmelska påbuds och förordningars regler och begränsningar. Därför säger detta enkla exempel alla att oavsett om du tror på Gud eller ej så är det oacceptabelt att synda och begå onda handlingar, och alla handlingar får konsekvenser. När någon som lurat en annan person på pengar blir bestraffad är detta straff skäligt. Vanliga beteenden som detta bestraffas i den andliga världen, och straffet utmäts av Guds förordningar och himmelska påbud. Därför blir ett riktigt grovt kriminellt och ondskefullt beteende – man våldtar och plundrar, svindlar och bedrar, stjäl och rånar, mördar och anlägger mordbränder – föremål för ytterligare en mängd straff av skiftande hårdhetsgrad. Vad omfattar dessa straff av skiftande hårdhetsgrad? I en del fall är avgörs hårdhetsgraden av straffets längd, i andra avgörs det av vilken straffmetod som används; i ytterligare andra fall avgörs hårdhetsgraden då det beslutas var folk ska återfödas. Vissa människor är till exempel fula i munnen. Vad innebär det att vara ”ful i munnen”? Det innebär att man ofta svär åt folk, vräker ur sig elakheter och förbannar andra. Vad är elakheter tecken på? De visar att personen har ett elakt hjärta. Sådana människor använder ofta ett grovt språk och svär mycket och detta elaka språk ger allvarliga konsekvenser. När de här människorna har dött och fått sitt rättmätiga straff kan de återfödas som stumma. En del människor är väldigt beräknande medan de fortfarande lever; de utnyttjar ofta andra, deras små intriger är synnerligen välplanerade och de gör andra människor stor skada. När de återföds kan det vara som sinnessvaga eller psykiskt handikappade individer. En del människor snokar ofta i andras privata angelägenheter; deras ögon ser mycket som inte angår dem och de får veta mycket som de inte borde veta. Följden blir att de kanske är blinda när de återföds. En del människor är väldigt smidiga när de lever; de slåss ofta och gör mycket som är ont. Därför kan de födas handikappade, vara förlamade eller sakna en arm; eller också kanske de reinkarneras med puckelrygg eller sned nacke, haltar när de går, har olika långa ben och så vidare. På så sätt har de blivit föremål för olika bestraffningar baserade på graden av ondska som de har begått medan de levde. Varför tror ni att en del människor har dålig syn? Finns det många sådana människor? I dessa dagar är det inte bara några få. En del människor har synfel på grund av sina tidigare liv, de använde ögonen för mycket och gjorde alltför många omoraliska saker, så de föddes i det här livet med synfel och i allvarliga fall föddes de till och med blinda. Det här är straff! En del människor kommer bra överens med andra innan de dör; de gör mycket gott för sina släktingar, vänner, arbetskamrater eller andra personer de har anknytning till. De ger till välgörenhet och vård av andra eller bistår dem ekonomiskt och folk har mycket höga tankar om dem. När sådana människor återvänder till den andliga världen blir de inte bestraffade. Om en icketroende inte straffas på något vis så visar det att han var en mycket god person. I stället för att tro på Guds existens tror han bara på Den gamle mannen i skyn. En sådan person tror bara att det finns en ande ovanför honom som vakar över allt han gör – det är allt den här personen tror på. Följden blir att han uppför sig mycket bättre. Den sortens människor är godhjärtade och medmänskliga och när de slutligen återvänder till den andliga världen blir de mycket väl behandlade och de reinkarneras snart igen. Vad kommer de att hamna i för sorts familjer när de återföds? Även om de här familjerna inte kommer att vara rika, är de fria från allt ont och alla familjemedlemmarna kommer bra överens; där kommer dessa reinkarnerade människor att leva trygga, glada dagar och alla kommer att vara lyckliga och leva ett gott liv. När de här personerna blir vuxna kommer de att ha stora storfamiljer, deras barn kommer att vara begåvade och bli framgångsrika och deras familjer kommer att ha tur i livet – och detta resultat är intimt knutet till personernas tidigare liv. Var människor hamnar efter det att de dött och återföds, om de blir manliga eller kvinnliga, vad deras uppgifter blir, vad de kommer att gå igenom i livet, vilka motgångar de kommer att stöta på och vad som kommer att hända dem – det är alltså sådant som ingen kan förutse, undvika eller gömma sig för. Det innebär att när ditt liv en gång blivit fastslaget har du ingen möjlighet att bryta mot den livskurs Gud har bestämt åt dig i den andliga världen, oavsett hur och med vilka medel du försöker undvika det. När du återföds har ditt livsöde redan bestämts. Vare sig det blir bra eller dåligt måste alla försona sig med det och fortsätta att röra sig framåt. Det här är en fråga som ingen som lever i denna värld kan undvika och det finns ingen fråga som är mer reell. Ni har förstått vad jag har sagt allesamman, eller hur?

När ni har förstått det här sakerna, har ni nu insett att Gud har mycket exakta och rigorösa kontroller och administrationer för icke troendes kretslopp av liv och död? För det första har han utarbetat olika himmelska påbud, förordningar och system i den andliga världen, och så snart dessa har utfärdats verkställs de ytterst noga, så som Gud bestämt, av väsen i olika officiella ställningar i den andliga världen, och ingen skulle våga bryta mot dem. Så oavsett om någon återföds som djur eller människa i mänsklighetens kretslopp av liv och död i människans värld, så finns det lagar för båda delarna. Eftersom dessa lagar kommer från Gud varken kan eller vågar någon bryta mot dem. Det är endast tack vare denna Guds suveränitet och dessa lagars existens som den materiella värld som folk ser är regelbunden och välordnad; det är enbart på grund av denna Guds suveränitet som människorna kan samexistera fridfullt och leva i harmoni med den andra världen som är fullständigt osynlig för dem – och allt detta är hör olösligt samman med Guds suveränitet. När en människas köttsliga liv dör har själen fortfarande liv, så vad skulle hända om den inte befann sig under Guds administration? Själen skulle vandra omkring lite varstans, inkräkta överallt och även skada de levande tingen i den mänskliga världen. Den skulle inte bara skada mänskligheten utan även växter och djur – men människorna skulle vara de första som skadades. Om det skulle hända – om en sådan själ inte administrerades, om den skadade människor allvarligt och faktiskt gjorde hemska saker – då skulle denna själ också behandlas på lämpligt sätt i den andliga världen: Om det hela var allvarligt skulle själen snart upphöra att existera och den skulle förintas. Om möjligt skulle den placeras någonstans och sedan reinkarneras. Den andliga världens administration av olika själar är alltså välordnad och utförs i enlighet med steg och regler. Det är enbart tack vare denna administration som inte människans materiella värld har rasat samman i kaos, och det är tack vare den som den materiella världens människor äger en normal mentalitet, ett normalt förnuft och ett fungerande köttsligt liv. Först när mänskligheten har ett sådant normalt liv kommer dessa som lever i köttet att kunna fortsätta att leva och frodas och fortplanta sig generation efter generation.

Vad tänker ni om de ord ni just har hört? Är de nya för er? Vad har de teman som vi samlats kring i dag lämnat för intryck hos er? Förutom att det här är nytt för er – känner ni någonting mer? (Folk ska uppföra sig väl och vi kan se att Gud är stor och bör vördas.) (Efter att just ha hört Guds samtal om hur han arrangerar slutet för olika typer av människor inser jag att hans sinnelag inte tillåter några kränkningar och att jag måste vörda honom; jag är också medveten om vilken sorts människor Gud tycker om och vilken sort han inte tycker om, så jag vill vara en av dem som han tycker om.) Förstår ni att Gud är principfast i sitt agerande på det här området? Vilka principer är det han följer? (Han bestämmer folks slut utifrån allt de gör.) Det här handlar om de olika sluten för de icke troende som vi just pratade om. När det gäller icke troende är principen bakom Guds handlande att han belönar de goda och straffar de onda? Finns det några undantag? (Nej.) Ser ni att det finns en princip bakom Guds handlingar? Icke troende tror i själva verket inte på Gud och underkastar sig inte heller hans iscensättningar. Dessutom är de omedvetna om hans suveränitet och än mindre erkänner de honom. Det allvarligaste är att de är vanvördiga mot Gud, förbannar honom och är fientliga mot dem som tror på Gud. Men trots att de har denna inställning till Gud viker han inte från sina principer i administreringen av dem; han administrerar dem på ett välorganiserat sätt i enlighet med sina principer och sitt sinnelag. Hur betraktar han deras fientliga inställning? Som okunnighet! Därför har han tidigare sett till att sådana människor – alltså den stora majoriteten av icke troende – har återfötts som djur. Så vad är då icketroende faktiskt i Guds ögon? De är vilda djur allihop. Gud administrerar såväl vilda djur som människor, och för sådana människor gäller samma principer. Även i hans administration av dessa människor kan man se hans sinnelag liksom hans lagar bakom hans herravälde över alla ting. Ser ni då Guds suveränitet i de principer han följer i sin administrering av de icke troende som jag just nämnde? Ser ni Guds rättfärdiga sinnelag? (Det gör vi.) Gud handlar med andra ord enligt sina egna principer och sitt sinnelag oavsett vilka av alla företeelser han har att göra med. Det här är Guds innersta väsen; han skulle aldrig tillfälligtvis bryta mot de förordningar eller himmelska påbud som han har bestämt bara därför att han betraktar sådana människor som vilda djur. Gud agerar principfast, inte det minsta vårdslöst, och hans agerande påverkas inte ett dugg av några omständigheter. Han följer sina principer i allt han gör. Det beror på att Gud besitter Guds eget innersta väsen; det här är en sida av hans väsen som ingen skapad varelse äger. Gud är samvetsgrann och ansvarsfull i sin hantering, sitt tillvägagångssätt, sin förvaltning, sin administrering och sitt styre över varje föremål, person och levande ting bland allt han skapade, och han har aldrig varit vårdslös i detta. Han är nådig och god mot dem som är goda; de som är onda straffar han skoningslöst; och för de olika levande varelserna gör han lämpliga arrangemang på ett lägligt och regelbundet sätt utifrån den mänskliga världens krav vid olika tidpunkter, så att dessa olika levande varelser reinkarneras på ett välordnat sätt i enlighet med de uppgifter de har och förflyttar sig metodiskt mellan den materiella och den andliga världen.

En levande varelses död – slutet på ett fysiskt liv – innebär att den levande varelsen har passerat från den materiella världen in i den andliga världen, medan ett nytt fysiskt livs födelse innebär att en levande varelse har kommit in i den materiella världen från den andliga världen och börjat ta sig an och göra sin uppgift. Oavsett om det rör sig om en varelses avfärd eller ankomst är den helt avhängig arbetet i den andliga världen. När någon kommer in i den materiella världen har Gud redan gjort lämpliga arrangemang och bestämningar i den andliga världen när det gäller vilken familj personen ska hamna hos, i vilken era han ska anlända, vilken timme han ska anlända och vilken uppgift han ska ha. Denna individs hela liv – vad han gör och vilka vägar han tar – kommer följaktligen att fortsätta i enlighet med de arrangemang som gjorts i den andliga världen, utan minsta avvikelse. Vidare är den stund då ett fysiskt liv avslutas, liksom hur och på vilken plats det slutar, tydlig och urskiljbar för den andliga världen. Gud härskar över den materiella världen och han härskar även över den andliga världen, och han fördröjer inte en själs normala kretslopp av liv och död. Han skulle heller aldrig kunna begå några fel i arrangerandet av det kretsloppet. Alla assistenter på de officiella tjänsterna i den andliga världen utför sina individuella uppgifter och gör vad de ska göra i enlighet med Guds regler och instruktioner. Följaktligen är vartenda materiellt fenomen som människan ser i mänsklighetens värld i ordning och fritt från kaos. Allt detta är tack vare Guds välorganiserade styre över allting liksom det faktum att hans auktoritet härskar över allt. Hans herravälde omfattar den materiella världen som människan lever i och dessutom den osynliga materiella världen bakom mänskligheten. Så om människorna vill ha ett gott liv och hoppas få leva i en behaglig miljö, måste de förutom hela den synliga materiella världen också förses med den andliga världen, som ingen kan se, som råder över alla levande varelser för mänskligheten skull och som är välorganiserad. Har vi inte nu ökat vår medvetenhet och förståelse av vad ”alla ting” betyder när vi säger att Gud är livets källa för alla ting? (Jo.)

b. Kretsloppet av liv och död för människor av olika religioner

Vi diskuterade just kretsloppet av liv och död för människor i den första kategorin, de icke troende. Låt oss nu diskutera samma sak för den andra kategorin, människor som tillhör olika religioner. ”Kretsloppet av liv och död för människor av olika religioner” är ytterligare ett mycket viktigt ämne, och det är nödvändigt att ni har en viss förståelse av det. Låt oss börja med att tala om vilka religioner som åsyftas då vi talar om ”människor av olika religioner”: de fem stora religionerna judendom, kristendom, katolicism, islam och buddism. De människor som tror på dessa fem religioner utgör vid sidan av de icke troende en stor andel av jordens befolkning. Det är inte många inom dessa fem religioner som har gjort tron till sitt yrke, men de här religionerna har många anhängare. De kommer att hamna på en annan plats när de dör. ”En annan” än vilka? En annan plats än de icke troende – människorna som inte tillhör någon religion – som vi just talade om. När de troende som tillhör de här fem religionerna dött hamnar de någon annanstans, på ett annat ställe än de icke troende. Men det är fortfarande samma process; den andliga världen kommer att döma även dem baserat på allt de gjorde innan de dog, och sedan kommer de att behandlas därefter. Men varför skickas dessa människor till en annan plats för att behandlas? Det finns ett viktigt skäl till det. Vad är det? Jag ska förklara det för er med ett exempel. Men innan jag gör det kanske ni tänker för er själva: ”Det kanske beror på att de har lite tro på Gud! De är inte helt icke troende.” Men det är inte skälet. Det finns ett mycket viktigt skäl till att de hålls åtskilda från de andra.

Ta buddhismen, till exempel. Jag ska tala om en sak för er. En buddhist är för det första någon som har konverterat till buddhismen, och det är en person som vet vad deras tro innebär. När buddhister rakar håret och blir munkar eller nunnor betyder det att de har skilt sig från den sekulära världen och lämnat den mänskliga världens larm bakom sig. Varje dag reciterar de sutror och mässar Buddhas olika namn, äter enbart vegetarisk mat, lever ett asketiskt liv och tillbringar dagarna i sällskap enbart med det kalla, svaga skenet från en smörlampa. De tillbringar hela livet på detta sätt. När en buddhists fysiska liv är över gör de en sammanfattning av sitt liv, men i hjärtat vet de inte vart de kommer att ta vägen efter döden, vilka de kommer att möta eller vad deras resultat kommer att bli: Innerst inne har de ingen klar uppfattning om dessa saker. De har inte gjort annat än blint burit en sorts tro under hela sitt liv och sedan lämnar de den mänskliga världen tillsammans med sina blinda önskningar och ideal. Detta är slutet på en buddhists fysiska liv, när de lämnar de levandes värld; efter det återvänder de till sin ursprungliga plats i den andliga världen. Huruvida dessa människor kommer att reinkarneras och återvända till jorden beror på hur de uppfört sig och utövat sin tro innan de dog. Om de inte gjorde någonting ont under sin livstid kommer de snabbt att reinkarneras och skickas tillbaka till jorden igen, där de än en gång blir munkar eller nunnor. De utövar alltså självkultivering under sitt fysiska liv i linje med hur de utövade självkultivering första gången, och när deras fysiska liv är avslutat återvänder de till den andliga världen där de granskas. Om inga problem påträffas kan de sedan återvända till människans värld igen och än en gång konvertera till buddhismen och på så sätt fortsätta att utöva sin tro. Efter att ha återfötts mellan tre och sju gånger återvänder de än en gång till den andliga världen dit de kommer efter det att varje fysiskt liv är över. Om deras olika kvalifikationer och deras uppförande i den mänskliga världen har varit förenliga med den andliga världens himmelska påbud, kommer de att bli kvar där; de kommer inte längre att återfödas som människor och riskerar inte heller att straffas för onda gärningar på jorden. Det kommer aldrig mer att behöva gå igenom denna process. I stället kommer de, beroende på sina omständigheter, att inta en befattning i den andliga världen. Det här är vad buddhister kallar att ”uppnå buddhaskap”. Att uppnå buddhaskap betyder framför allt att de uppnår förverkligande som tjänstemän i den andliga världen och sedan inte reinkarneras eller riskerar att bestraffas mer. Dessutom betyder det att de inte längre drabbas av de lidanden det innebär att vara människa efter att ha reinkarnerats. Finns det då fortfarande en risk att de ska återfödas som ett djur. (Nej.) Det här innebär att de kommer att fortsätta att ha en uppgift i den andliga världen och inte kommer att reinkarneras mer. Det här är ett exempel på vad det innebär att uppnå förverkligande av buddhaskap inom buddhismen. Vad gäller dessa som inte uppnår förverkligande så granskas de vid sin återkomst till den andliga världen av den relevanta tjänstemannen som upptäcker att de medan de levde inte flitigt utövat självkultivering eller varit samvetsgranna med att recitera sutrorna eller mässa Buddhas olika namn så som buddhismen föreskriver, utan att de tvärtom begått många onda handlingar och ägnat sig åt en massa onda beteenden. Då görs en bedömning i den andliga världen av deras onda gärningar och efter det kommer de tveklöst att bestraffas. I det avseendet finns det inga undantag. När kan då en sådan person uppnå förverkligande? I ett liv där de inte begår något ont – när det efter deras återkomst till den andliga världen framgår att de inte gjorde någonting felaktigt innan de dog. Då fortsätter de att återfödas och fortsätter att recitera sutrorna och mässa Buddhas olika namn och tillbringa sina dagar i det kalla, svaga skenet från en smörlampa, avstå från att döda något levande eller äta något kött. De deltar inte i människans värld, lämnar dess bekymmer långt bakom sig och har inga dispyter med andra människor. Om de inte begår några onda gärningar under denna process kommer de, efter att ha återvänt till den andliga världen och alla deras handlingar och beteenden har granskats, att skickas ut i människans värld igen, och detta kretslopp upprepas mellan tre och sju gånger. Om de inte uppför sig illa under denna tid kommer deras uppnåelse av buddhaskap inte att påverkas eller fördröjas. Det här är något som gäller alla religiösa människors kretslopp av liv och död: De kan ”uppnå förverkligande” och få en befattning i den andliga världen: Det är vad som skiljer dem från icke troende. För det första, hur uppträder dessa som kan få en befattning i den andliga världen medan de fortfarande lever på jorden? De måste se till att inte göra något ont över huvud taget: De får inte mörda, inte anlägga mordbränder, våldta eller plundra; om de ägnar sig åt svindleri, bedrägeri, stöld eller rån kan de inte uppnå förverkligande. Med andra ord, om de har något som helst med onda handlingar att göra så kommer de inte att kunna undgå att straffas av den andliga världen. Den andliga världen gör passande arrangemang för buddhister som uppnår buddhaskap: de kan få i uppdrag att administrera dem som verkar tro på buddhism eller på Den gamle mannen i skyn – de kan bli tilldelade en jurisdiktion. De kan också hända att de får ansvar enbart för de icke troende eller att de får befattningar med mindre plikter. Sådana placeringar bestäms utifrån deras själars olika naturer. Det här är ett exempel på buddhism.

Av de fem religionerna vi har talat om är kristendomen relativt speciell Vad är det som gör de kristna så speciella? Det här är människor som tror på den sanne Guden. Hur kan dessa som tror på den sanne Guden räknas in här? Om kristendomen bara hade med tro att göra, så skulle man kunna säga att den är en sorts tro; den skulle bara vara en sorts ritual, en sorts religion och en helt annan sak än deras tro som verkligen följer Gud. Att jag har listat kristendomen bland de fem stora religionerna beror på att den har reducerats till samma nivå som judendom, buddhism och islam. De flesta människorna här tror inte att det finns en Gud eller att han härskar över allt; än mindre tror de på hans existens. I stället använder de Skriften enbart för att diskutera teologi och använder teologi för att lära folk att vara vänliga, att utstå lidande och att göra det som är gott. Det är den sortens religion som kristendomen har blivit: Den koncentrerar sig bara på teologiska teorier som absolut inte har någonting att göra med Guds verk med att förvalta och frälsa människan. Den har blivit en religion av folk som följer Gud men som i själva verket inte erkänns av Gud. Gud har emellertid en princip också i sitt sätt att nalkas dessa människor. Han hanterar dem inte nonchalant eller åtgärdar dem som han behagar så som han gör med de icke troende. Han behandlar dem på samma sätt som han behandlar buddhister: Om de kristna kan utöva självdisciplin, följa de tio budorden noga och se till att leva efter lagarna och buden och hålla fast vid dem hela livet, då måste de tillbringa samma tid med att genomgå kretsloppen av liv och död innan de verkligen kan uppnå det så kallade ”uppryckandet”. När de har uppnått detta uppryckande blir de kvar i den andliga världen där de får en befattning och blir tjänstemän. Om de gör det som är ont på jorden – om de är alltför syndiga och begår alltför många synder – då kommer även de att ofrånkomligen straffas och fostras olika hårt. Inom buddhismen innebär förverkligandet att man går vidare till den högsta salighetens rena land, men vad kallar man det inom kristendomen? Det kallas att ”komma till himlen” och bli ”uppryckt”. De som verkligen blir uppryckta genomgår också kretsloppet av liv och död tre till sju gånger varefter de dör och kommer till den andliga världen som om de hade somnat. Om de håller måttet får de stanna kvar där och få en befattning, och till skillnad från folket på jorden kommer de inte att reinkarneras på ett enkelt eller konventionellt sätt.

Det slut som alla dessa religioner talar om och strävar efter är detsamma som förverkligandet inom buddhismen; det är bara det att detta ”förverkligande” uppnås på andra sätt. De är av samma skrot och korn allihop. För dem av de här religionernas anhängare som är kapabla att uppföra sig strikt enligt de religiösa rättesnörena, tillhandahåller Gud ett passande slutmål, ett passande ställe att komma till, och behandlar dem på lämpligt sätt. Allt det här är rimligt, men det är inte som folk föreställer sig. Vad tänker ni nu när ni har hört vad som händer folk som tillhör kristendomen? Tycker ni att deras belägenhet är orättvis? Tycker ni synd om dem? (Lite grand.) Det finns inget att göra åt saken; de har enbart sig själva att skylla. Varför säger jag så? Guds verk är sant; han lever och är verklig och hans verk är riktat till hela mänskligheten och varje enskild individ. Varför accepterar de då inte detta? Varför motarbetar och förföljer de Gud så frenetiskt? De borde skatta sig lyckliga som ens får ett resultat av det här slaget, så varför tycker ni synd om dem? Att de behandlas på det här sättet vittnar om väldig tolerans. Med tanke på hur de sätter sig upp mot Gud så borde de förgöras, men Gud gör inte det; i stället behandlar han helt enkelt kristendomen som vilken vanlig religion som helst. Finns det då någon anledning att gå in i ytterligare detaljer när det gäller de andra religionerna? Alla de här religionernas livssyn går ut på att människan ska utstå mer umbäranden, inte göra något ont, göra goda gärningar, avhålla sig från dispyter och vara god – det här är vad de flesta religioner lär. Så om dessa religiösa människor – de här anhängarna av olika religioner och samfund – kan följa sina religiösa rättesnören strikt, då kommer de inte att begå några allvarliga fel eller synder under sin tid på jorden; och efter att ha återfötts mellan tre och sju gånger kommer de flesta av dessa människor – de som är kapabla att följa religiösa rättesnören strikt – att stanna kvar och få en befattning i den andliga världen. Finns det många sådana människor? (Nej, det gör det inte.) Vad baserar ni ert svar på? Det är inte lätt att vara god och att följa religiösa regler och lagar. Buddhismen tillåter inte folk att äta kött – skulle ni kunna leva så? Om ni var tvungna att bära grå dräkter och recitera sutror och mässa Buddhas olika namn i ett buddhisttempel hela dagen, skulle ni kunna göra det? Det vore inte lätt. Kristendomen har tio Guds bud, budorden och lagarna; är de enkla att följa? Det är de inte, eller hur? Ta till exempel det här med att inte svära åt andra: Folk är helt enkelt oförmögna att följa denna regel. De kan inte hejda sig utan svär – och när de har svurit kan de inte ta tillbaka orden, så vad gör de? Jo, när kvällen kommer bekänner de sina synder. Ibland när de har svurit åt andra hyser de fortfarande hat i hjärtat och de går till och med så långt att de planerar ett tillfälle då de kan åsamka de här personerna ytterligare skada. Kort sagt, för dem som lever bland dessa döda dogmer är det inte lätt att avstå från att synda eller begå onda gärningar. Därför är det bara en handfull människor inom varje religion som verkligen lyckas uppnå förverkligande. Antar du att eftersom så många människor följer de här religionerna, så kommer en stor andel att kunna stanna kvar och få en uppgift i den andliga världen? Det är inte så många; det är bara ett fåtal som verkligen kan uppnå detta. Det där är i stort sett allt vad gäller de religiösa människornas kretslopp av liv och död. Vad som särskiljer dem är att de kan uppnå förverkligande och det är vad som skiljer dem från icke troende.

c. Kretsloppet av liv och död för dem som följer Gud

Låt oss nu tala om kretsloppet av liv och död för dem som följer Gud. Det här rör er, så var lyssna noga: Tänk först på hur Guds efterföljare kan kategoriseras. (Guds utvalda och tjänstgörarna.) Det finns verkligen två kategorier: Guds utvalda och tjänstgörarna. Låt oss börja med att tala om Guds utvalda som det bara finns ett fåtal av. Vilka syftar ”Guds utvalda” på? När Gud hade skapat alla ting och mänskligheten blev till, valde Gud ut en grupp människor som skulle följa honom; de benämns kort och gott ”Guds utvalda”. Guds val av dessa människor hade en speciell omfattning och betydelse. Det speciella med omfattningen är att den begränsade sig till ett fåtal utvalda som måste komma när han gör viktigt verk. Och vad är betydelsen? Eftersom de utgjorde en grupp som utvalts av Gud är betydelsen stor. Gud vill alltså göra de här människorna fulltaliga och fullkomliga, och så snart hans förvaltningsverk är avslutat kommer han att vinna dessa människor. Är inte det en stor betydelse? Dessa utvalda är följaktligen väldigt viktiga för Gud, för det är dem som Gud har för avsikt att vinna. Vad tjänstgörarna anbelangar, tja, låt oss ta ett ögonblicks paus från ämnet med Guds förutbestämmelse och först prata om deras ursprung. En ”tjänstgörare” är bokstavligen en som tjänar. De som tjänar är kortlivade; de gör det inte på lång sikt eller för evigt, utan de anställs eller rekryteras tillfälligt. De flesta av dem är utvalda bland de icke troende. De kom till jorden när det beslutades att de skulle fungera som tjänstgörare i Guds verk. De kan ha varit djur i sitt tidigare liv, men de kan också ha varit icke troende. Det här är tjänstgörarnas ursprung.

Låt oss prata mer om Guds utvalda folk. När de dör kommer de till en helt annan plats än de icketroende och människor av olika religioner. Det är en plats där de har sällskap av änglar och Guds budbärare; det är en plats som administreras personligen av Gud. Även om Guds utvalda folk inte kan se Gud med egna ögon på den här platsen, skiljer den sig från alla andra ställen i den andliga världen; det här är en annorlunda plats där den här kategorin människor hamnar när de dött. Även de utreds noga av Guds budbärare när de dör. Och vad är det som utreds? Guds budbärare utreder vilka vägar dessa människor har gått under sitt liv som troende, huruvida de har satt sig upp mot Gud eller förbannat honom under den tiden och huruvida de har begått någon allvarlig synd eller ond gärning. Den här utredningen avgör frågan om en viss person ska tillåtas stanna eller måste ge sig av. Vad betyder ”ge sig av”? Och vad betyder ”stanna”? ”Ge sig av” syftar på huruvida de, baserat på sitt uppförande, blir kvar i Guds utvaldas led; att tillåtas ”stanna” betyder att de kan stanna kvar bland dem vars antal kommer att göras fullständigt av Gud under de sista dagarna. Gud har speciella arrangemang för dem som stannar. Under varje period av sitt verk skickar han sådana människor att fungera som apostlar eller utföra arbetet med att blåsa nytt liv i eller vårda kyrkorna. Folk som är kapabla att göra detta arbete reinkarneras emellertid inte lika frekvent som icke troende, som återföds generation efter generation; i stället återbördas de till jorden allt efter Guds verks fordringar och steg, och de återföds inte ofta. Finns det då några regler för när de reinkarneras? Kommer de med några års mellanrum? Kommer de så frekvent? Nej, det gör de inte. Alltihop baseras på Guds verk, dess steg och hans behov, och det finns inga bestämda regler. Den enda regeln är att när Gud genomför det avslutande stadiet av sitt verk i de sista dagarna, då kommer alla dessa människor till jorden och detta blir deras sista reinkarnation. Och varför är det så? Det beror på det resultat som ska uppnås under det sista stadiet av Guds verk – för under detta sista stadium kommer Gud att göra dessa utvalda fulltaliga. Vad innebär det? Om de här människorna görs fulltaliga och fullkomliga under denna avslutande fas, då kommer de inte att återfödas mer; den process där de varit människor kommer att vara helt och hållet avslutad, liksom deras reinkarnationsprocess. Det här gäller dem som kommer att stanna. Vart tar då de vägen som inte får stanna? De som inte tillåts stanna har sitt eget passande slutmål. För det första kommer även de att straffas för sina onda gärningar, de misstag de gjort och de synder de har begått. När de har straffats kommer Gud antingen att ordna så att de sänds ut bland de icketroende beroende på omständigheterna, eller ordna så att de hamnar bland anhängarna av de olika religionerna. Det finns med andra ord två möjliga resultat för deras del: Det ena är att straffas och kanske leva bland anhängarna av en viss religion sedan de blivit reinkarnerade, och det andra är att bli icke troende. Om de blir icke troende förlorar de alla möjligheter; men om de blir religiösa – om de till exempel blir kristna – kommer de fortfarande att ha en chans att återvända till Guds utvalda folks skara; det finns mycket komplexa relationer här. Kort sagt, om någon av Guds utvalda folk gör något som kränker Gud kommer han att straffas precis som alla andra. Ta Paulus, till exempel, som vi pratade om förut. Paulus är ett exempel på en person som straffas. Börjar ni få en aning om vad jag pratar om? Är omfattningen av Guds utvalda fastställd? (Ja, i stort sett.) Det mesta av den är fastställd, men en liten del av den är inte fastställd. Hur det kommer sig? Här har jag refererat till det mest uppenbara skälet: onda gärningar. När människor begår onda gärningar vill Gud inte ha dem, och när Gud inte vill ha dem kastar han ut dem bland olika raser och typer av människor. Det förlorar allt hopp och det blir svårt för dem att återvända. Allt detta har samband med Guds utvaldas kretslopp av liv och död.

Nästa tema är tjänstgörarnas kretslopp av liv och död. Vi pratade just om tjänstgörarnas ursprung; det vill säga, det faktum att de reinkarnerades efter att ha varit icke troende och djur i sitt tidigare liv. I och med att det sista stadiet av Guds verk inletts har han utvalt en skara sådana människor bland de icke troende, och denna skara är speciell. Guds väljer dessa människor med syftet att de ska tjäna hans verk. ”Tjänande” är ett ord som inte låter särskilt elegant och det är inte heller i linje med vad all önskar sig, men vi måste se på vilka det riktar sig till. Att vara Guds tjänstgörare har en speciell betydelse. Ingen annan skulle kunna inneha den uppgiften eftersom de är utvalda av Gud. Och vad är dessa tjänstgörares uppgift? Den är att tjäna Guds utvalda. För det mesta är deras uppgift att tjäna Guds verk, att samarbeta med det och medverka till att Gud kan göra sin utvalda skara fulltalig. Oavsett om dessa tjänstgörare sliter, utför någon aspekt av verket, eller åtar sig vissa uppgifter – vad har Gud för fordringar på dessa tjänstgörare? Ställer han mycket höga krav på dem? (Nej. Allt han begär är att de ska vara lojala.) Även tjänstgörare måste vara lojala. Oavsett varifrån du kommer eller varför Gud utvalde dig måste du var lojal mot honom, mot alla uppdrag Gud anförtror dig, och mot det arbete som du är ansvarig för och de plikter du gör. Vad kommer resultatet att bli för de tjänstgörare som är i stånd att vara lojala och behaga Gud. De kommer att kunna stanna kvar. Är det en välsignelse att vara en tjänstgörare som blir kvar. Vad betyder det att bli kvar? Vad är meningen med denna välsignelse? I fråga om status verkar de skilja sig från Guds utvalda; de verkar annorlunda. Men är inte det som de åtnjuter i det här livet faktiskt detsamma som för Guds utvalda? Åtminstone är det detsamma i det här livet. Det förnekar ni inte, eller hur? Guds yttranden, Guds nåd, Guds försörjning, Guds välsignelser – vem får inte del av detta? Alla åtnjuter detta i rikligt mått. En tjänstgörares identitet är en som utför tjänster, men i Guds ögon är de bara ett ting bland alla de ting som han skapade; det är bara det att de har till uppgift att vara tjänstgörare. Är det någon skillnad mellan en tjänstgörare och en av Guds utvalda i och med att de båda är Guds varelser? I praktiken är det inte det. Formellt finns det en skillnad; när det gäller deras väsen och den uppgift de har finns det en skillnad – men Gud behandlar inte denna grupp människor orättvist. Varför definieras då de här människorna som tjänstgörare? Det här är något ni måste ha ett visst hum om! Tjänstgörare kommer ur kategorin icke troende. Så snart vi nämner att de kommer från de icke troende är det uppenbart att allesamman har en dålig bakgrund: Allihop är ateister och det var det förr också; de trodde inte på Gud utan de var fientliga mot honom, mot sanningen och mot allt positivt. De trodde inte på Gud eller på hans existens. Är de då kapabla att förstå Guds ord? Man kan med fog säga att i stor utsträckning är de inte det. Liksom djur inte kan förstå mänskliga ord, kan inte tjänstgörare förstå vad Gud säger, vad han begär eller varför han ställer dessa krav. De förstår inte; de här sakerna är obegripliga för dem och de förblir oupplysta. Därför besitter inte de här människorna det liv som vi har pratat om. Kan människor förstå sanningen utan livet? Är de utrustade med sanningen? Har de erfarenhet och kunskap om Guds ord? (Nej.) Det här är tjänstgörarnas ursprung. Men eftersom Gud gör dessa människor till tjänstgörare finns det fortfarande normer för hans fordringar på dem; han ser inte ner på dem och han är inte heller likgiltig för dem. Även om de inte fattar hans ord och inte äger livet behandlar Gud dem vänligt och det finns ändå normer när det gäller hans fordringar på dem. Ni talade just om dessa normer: Vara lojal mot Gud och göra vad han säger. Som tjänstgörare måste du tjäna där det behövs och du måste tjäna ända till slutet. Om du kan vara en lojal tjänstgörare, om du kan tjäna ända till slutet och fullgöra det uppdrag som Gud har anförtrott dig, då kommer du att leva ett liv av värde. Om du kan göra detta, kommer du att kunna stanna kvar. Om du bemödar dig lite mer, om du försöker lite hårdare, om du kan fördubbla dina ansträngningar att lära känna Gud, tala lite om att känna Gud, vittna om honom och dessutom förstå något av hans vilja, samarbeta i Guds verk och ge akt på Guds avsikter, då kommer du som tjänstgörare att uppleva en förändring när det gäller lycka. Och vad kommer denna förändring att bestå av? Du kommer inte längre att bara kunna bli kvar. Beroende på hur du har uppfört dig och vad du har för personliga ambitioner och strävanden, kommer Gud att göra dig till en av de utvalda. Så kommer din lycka att förändras. Vad är det bästa med detta för tjänstgörarna? Det är att de kan bli Guds utvalda. Om de blir det, kommer de till skillnad från de icke troende inte längre att återfödas som djur. Är det bra? Det är det, och det är också goda nyheter: Det innebär att tjänstgörare kan formas. Att Gud en gång har förutbestämt att tjänstgörare ska tjäna betyder inte att de kommer att göra det för evigt; det är inte nödvändigtvis så. Gud kommer att åtgärda dem och svara på dem på ett sätt som stämmer med denna persons individuella uppförande.

Det finns emellertid tjänstgörare som är oförmögna att tjäna ända till slutet; det finns de som ger upp och överger Gud när de kommit halvvägs genom sin tjänstgöring, och det finns folk som begår flera ogärningar. Det finns även de som orsakar ofantlig skada och åsamkar Guds verk enorma förluster, och det finns till och med tjänstgörare som förbannar Gud, och så vidare. Vad kommer de oåterkalleliga konsekvenserna att innebära? Alla sådana onda handlingar kommer att betyda slutet på deras tjänst. Eftersom du har skött dig alltför dåligt under din tjänstgöring och eftersom du har gått för långt, kommer Gud så snart han ser att ditt tjänande inte håller måttet att ta ifrån dig din rätt att tjäna; han kommer inte längre att tillåta dig att tjäna; han kommer att avlägsna dig från sin åsyn och från Guds hus. Beror det på att du inte vill tjäna? Vill du inte ständigt göra det som är ont? Är du inte ständigt trolös? Nåväl, då finns det en enkel lösning: Du blir fråntagen din rätt att tjäna. För Gud innebär detta – att frånta en tjänstgörare hans rätt att tjäna – att denna tjänstgörares slut har tillkännagetts och att han inte längre har befogenhet att tjäna Gud. Gud har inget mer behov av den här människans tjänster, och det spelar ingen roll vilka fina saker hon än må säga så är de orden förgäves. När saker och ting har gått så här långt är det hela oåterkalleligt; det finns ingen återvändo för tjänstgörare som dessa. Och hur hanterar Gud sådana tjänstgörare? Stoppar han dem bara från att tjäna mer? Nej. Förhindrar han dem bara från att stanna kvar? Eller lägger han dem åt sidan och väntar på att de ska göra en helomvändning? Det gör han inte. När det gäller tjänstgörare är Gud sannerligen inte så kärleksfull. Om en människa har den här sortens inställning till sin tjänstgöring åt Gud, kommer Gud som följd av denna inställning att ta ifrån henne befogenheten att tjäna och kasta tillbaka henne bland de icke troende igen. Och vad blir ödet för en tjänstgörare som har kastats tillbaka bland de icke troende? Det blir samma som för de icke troende: Han kommer att återfödas som ett djur och få samma straff i den andliga världen som en icke troende. Dessutom kommer Gud inte att ägna något personligt intresse åt dessa människors bestraffning, för sådana människor har inte längre någon relevans för Guds verk. Det här är inte bara slutet på deras liv i tro på Gud, utan också slutet på deras öde såväl som tillkännagivandet av detta öde. Om dessa tjänstgörare sköter sitt tjänande dåligt får de alltså själva ta konsekvenserna av det. Om en tjänstgörare inte klarar att tjäna ända till slutet eller fråntas sin befogenhet att tjäna halvvägs, då kommer han att kastas bland de icke troende – och om det händer kommer denna person att behandlas på samma sätt som boskap, på samma sätt som folk utan intellekt eller förnuft. När jag uttrycker det på det viset, då förstår ni, eller hur?

Nu har jag talat om hur Gud hanterar sina utvaldas och tjänstgörarnas kretslopp av liv och död. Hur känns det när ni har hört detta? Har jag någonsin tagit upp det här ämnet tidigare? Har jag någonsin pratat på temat Guds utvalda och tjänstgörarna? Det har jag faktiskt, men det kommer ni inte ihåg. Gud är rättvis mot sitt utvalda folk och mot tjänstgörarna. Han är rättvis i alla avseenden. Kan ni hitta någonting i det här som är fel? Finns det inte de som kommer att säga: ”Varför är Gud så tolerant mot de utvalda? Och varför är han bara lite förlåtande mot tjänstgörarna?” Är det någon som vill försvara tjänstgörarna? ”Kan inte Gud ge tjänstgörarna mer tid och vara mer förlåtande och tolerant mot dem?” Är det rätt att ställa en sådan fråga? (Nej, det är det inte.) Och varför inte? (Därför att vi faktiskt har visats ynnest enbart genom att vi har gjorts till tjänstgörare.) Tjänstgörare har faktiskt visats ynnest enbart genom att få tillåtelse att tjäna! Var skulle dessa människor ha varit utan titeln ”tjänstgörare” och det arbete de gör? De skulle ha varit bland de icke troende och levt och dött bland kreaturen. Vilken väldig nåd de åtnjuter i dag då de får komma inför Gud och komma till Guds hus! Detta är en sådan oerhörd nåd! Om inte Gud gav er möjligheten att tjäna skulle ni aldrig ha en chans att komma inför honom. Milt talat, även om du är buddhist och har uppnått förverkligande så är du som mest bara en passopp i den andliga världen; du kommer aldrig att möta Gud, höra hans röst eller hans ord eller känna hans kärlek och välsignelser, och du skulle heller aldrig ha en möjlighet att komma ansikte mot ansikte med honom. Det enda buddhister har framför sig är simpla arbetsuppgifter. De kan omöjligt lära känna Gud och de bara fogar sig och lyder, medan tjänstgörarna vinner så mycket under det här stadiet av verket! För det första kan de komma ansikte mot ansikte med Gud, höra hans röst, höra hans ord och erfara den nåd och de välsignelser som han skänker människor. Dessutom kan de ta del av de ord och sanningar som Gud skänker. Tjänstgörare vinner sannerligen så mycket! Så om du som tjänstgörare inte ens kan bemöda dig ordentligt, kan då Gud ändå behålla dig? Nej, han kan inte behålla dig. Han begär inte mycket av dig, men trots det gör du inget som han begär ordentligt; du har inte gjort din plikt. Därför är det tveklöst så att Gud inte kan behålla dig. Sådant är Guds rättfärdiga sinnelag. Gud klemar inte med dig, men han diskriminerar dig inte heller. Det här är de principer Gud handlar efter. Gud behandlar alla människor och djur på detta sätt.

I den andliga världen gäller att om de olika varelserna där gör något som är fel eller om de inte sköter sitt jobb ordentligt, så har Gud också motsvarande himmelska påbud och förordningar att hantera dem med; detta är absolut. Under Guds flera tusen år långa förvaltningsverk har därför en del tjänstgörare som gjorde sig skyldiga till missgärningar utrotats, medan andra – än i dag – hålls i förvar och bestraffas. Det här är något som varenda varelse i den andliga världen måste vara beredd på. Om de gör något orätt eller begår någon ond handling så straffas de – Guds tillvägagångssätt är detsamma som när det gäller hans utvalda och tjänstgörarna. De principer som reglerar Guds agerande i både den andliga och den materiella världen förändras alltså inte. Vare sig du kan se Guds handlingar eller inte så förändras inte principerna bakom dem. Gud har alltid närmat sig allting och hanterat allting enligt samma principer. Detta är oföränderligt. Gud är god mot dem bland de icke troende som lever på ett förhållandevis riktigt sätt, och han kommer att ge de människor av alla religioner som uppför sig väl och inte gör något ont en chans att spela sina roller i allt som förvaltas av Gud och göra det som de bör göra. Samma sak gäller bland dem som följer Gud och bland hans utvalda folk – Gud diskriminerar inte någon person enligt dessa sina principer. Han är god mot alla som är kapabla att verkligen följa honom, och han älskar alla som verkligen följer honom. Det är bara det att vad han skänker alla dessa olika typer av människor – icke troende, människorna av olika religioner och Guds utvalda – varierar. Ta de icke troende, till exempel: Fastän de inte tror på Gud och Gud ser dem som vilda djur har allesamman mat att äta, någonstans att bo och ett normalt kretslopp av liv och död. De som gör det som är ont straffas och de som gör det som är gott välsignas och får ta emot Guds godhet. Visst är det så? Om religiösa människor kan följa sina religiösa rättesnören strikt under liv efter liv kommer Gud till slut, efter alla dessa reinkarnationer, att utfärda sin kungörelse till dem. När det gäller er i dag, oavsett om ni tillhör Guds utvalda eller är tjänstgörare, så kommer Gud på samma sätt att bringa er i samklang med de föreskrifter och administrativa förordningar som han har upprättat och bestämma ert slut i enlighet med dem. Har Gud gett de här människotyperna, de olika typerna av troende människor – det vill säga, de som tillhör olika religioner – utrymme där de ska leva? Var är judarna? Har Gud lagt sig i deras tro? Det har han inte. Och hur är det med de kristna? Han har inte lagt sig i deras tro heller. Han låter dem hålla fast vid sina ritualer, han talar inte till dem, ger dem inte någon upplysning och uppenbarar inte heller någonting för dem. Om du tror att det är rätt, så får du ha den tron. Katoliker tror på Maria och att det var genom henne som budskapet gavs till Jesus; det är vad de tror. Har Gud någonsin korrigerat deras tro? Han ger dem fria tyglar; han bryr sig inte om dem, utan ger dem ett visst utrymme där de får leva. Gör han inte likadant i fråga om muslimer och buddhister? Han har satt upp gränser för dem också och låter dem ha sitt eget livsrum utan att lägga sig i deras respektive trosuppfattningar. Allting är välordnat. Och vad ser ni i allt detta? Att Gud besitter auktoritet men att han inte missbrukar den. Gud arrangerar allt i perfekt ordning och gör det på ett välordnat sätt, och häri ligger hans visdom och allmakt.

I dag har vi snuddat vid ett nytt och speciellt ämne, ett ämne som rör företeelser i den andliga världen, som representerar en aspekt av Guds administration och herravälde över den världen. Innan ni förstod de här sakerna kanske ni sa: ”Allt som har med det här att göra är en gåta och har inget att göra med vårt inträde i livet; de här sakerna är vitt skilda från hur folk faktiskt lever och vi behöver inte förstå dem och vi vill inte heller höra om dem. De har absolut inget samband med att känna Gud.” Nå, ser ni något problem med det resonemanget? Är det korrekt? (Nej.) Det här tänkandet är inte rätt och det har allvarliga problem. Det är nämligen så att om du vill förstå hur Gud härskar över alla ting, så räcker det inte att bara förstå det som du kan se och det som ditt sätt att tänka kan greppa; du måste även förstå en del av den andra världen som må vara osynlig för dig men som är oupplösligt knutet till den här världen som du kan se. Det här rör Guds suveränitet och det rör ämnet ”Gud är källan till liv för alla ting”. Det är information om detta. Utan denna information skulle folks kunskap om hur Gud är källan till liv för alla ting vara bristfällig och ofullständig. Därför kan man säga att det vi har talat om i dag avrundade våra tidigare teman och även avslutade innehållet i ”Gud är källan till liv för alla ting”. Nu när ni förstår detta – är ni kapabla att lära känna Gud genom det här innehållet? Vad som är än viktigare – i dag har jag gett er synnerligen viktig information angående tjänstgörare. Jag vet att ni verkligen tycker om att lyssna på ämnen som detta och att ni verkligen bryr er om de här sakerna. Så, är ni nöjda med vad jag har talat om i dag? (Ja, det är vi.) En del av de andra sakerna har kanske inte gjort så djupt intryck på er, men det jag har sagt om tjänstgörare har gjort ett särskilt djupt intryck, för det är ett ämne som snuddar vid allas era själar.

Guds krav på mänskligheten

a. Guds identitet och ställning

Vi har kommit till slutet av ämnena ”Gud är källan till liv för alla ting” och ”Gud är den unike Gud själv”. Därför behöver vi nu sammanfatta saker och ting. Vad är det för sammanfattning vi måste göra? Vi måste komma till en slutsats angående Gud själv och den slutsatsen måste ofrånkomligen innefatta alla Guds sidor såväl som folk sätt att tro på Gud. Därför måste jag först av allt fråga er: Efter att ha hört de här predikningarna, vem föreställer ni er att Gud är? (Skaparen.) Den Gud ni föreställer er är Skaparen. Något mer? Gud är herre över allt. Är det riktigt att säga så? (Ja.) Gud är den som härskar över alla ting och administrerar alla ting. Han skapade allt som finns, han administrerar allt som finns, han härskar över allt som finns och han sörjer för allt som finns. Detta är Guds ställning och det är hans identitet. För alla ting och allt som existerar är Guds sanna identitet Skaparen och Härskaren över hela skapelsen. Det är den identitet Gud besitter och han är unik bland alla ting. Ingen av Guds varelser – varken bland människorna eller i den andliga världen – kan använda någon metod eller förevändning för att härma eller ersätta Guds identitet och status, för det finns bara en bland alla ting som äger denna identitet, makt, auktoritet och förmåga att härska över skapelsen: vår unike Gud själv. Han lever och rör sig bland alla ting; han kan stiga upp till den högsta punkt, ovan alla ting. Han kan ödmjuka sig genom att bli människa, bli en bland dessa av kött och blod, komma ansikte mot ansikte med folk och dela väl och ve med dem samtidigt som han råder över allt som finns och bestämmer alltings öde och i vilken riktning allting rör sig. Dessutom styr han hela mänsklighetens öde och styr människosläktets inriktning. Alla levande varelser borde dyrka, lyda och känna till en Gud som denna. Så oavsett vilken grupp eller typ av människor du tillhör är det enda valet – det nödvändiga valet – för varje människa och varje levande varelse att tro på Gud, följa Gud, vörda Gud, acceptera hans styre och acceptera hans arrangemang för ditt öde. I Guds unikhet ser folk att hans auktoritet, hans rättfärdiga sinnelag, hans väsen och hans sätt att sörja för alla ting är fullständigt unikt; denna unikhet bestämmer Guds sanna identitet och den bestämmer också hans ställning. Så om någon levande varelse i den andliga världen eller bland människorna önskade ta Guds plats vore det omöjligt, liksom det vore omöjligt att lyckas med att försöka imitera Gud. Detta är ett faktum. Vad har en skapare och härskare som denne, som besitter Guds identitet, makt och status, för fordringar på mänskligheten? Det här är något som var och en måste vara klar över och något som alla måste hålla i minnet; det här är mycket viktigt både för Gud och människa!

b. Människornas olika inställning till Gud

Hur folk uppträder mot Gud avgör både deras öde och hur Gud kommer att uppträda mot dem och åtgärda dem. Här ska jag ge några exempel på hur folk uppträder mot Gud. Låt oss lyssna och se huruvida de beteenden och attityder som styr deras uppträdande mot Gud är riktiga eller inte. Låt oss begrunda hur följande sju typer av människor beter sig.

1) Det finns en persontyp som har en synnerligen absurd inställning till Gud. De här människorna tror att Gud är som en Bodhisattva eller en helig figur ur folksägnernas värld som kräver att människorna ska buga tre gånger när de möts och tända rökelse efter varje måltid. Resultatet blir att närhelst de känner sig extremt tacksamma för Guds nåd och känner tacksamhet mot honom får de ofta den här sortens impuls. De hoppas så att den Gud de tror på i dag, likt den heliga varelse deras hjärtan längtar efter, kan acceptera deras sätt att buga tre gånger då de möts och tända rökelse efter varje måltid.

2) Somliga människor ser Gud som en levande Buddha som kan befria alla som lever från lidande och rädda dem; de ser honom som en levande Buddha som kan ta dem bort från lidandets hav. De här människornas gudstro innebär att de dyrkar honom som en Buddha. Även om de inte tänder rökelse, kryper för honom eller skänker offergåvor känner de innerst inne att Gud är precis en sådan Buddha som inte begär mer av dem än att de ska vara snälla och givmilda, inte döda något levande, avstå från att svära över andra, leva ett liv som verkar ärligt och inte begå några missgärningar. De tror att det här är allt Gud begär av dem; detta är den Gud som finns i deras hjärtan.

3) En del människor dyrkar Gud som om han vore en stor eller berömd person. Det innebär till exempel att de tar efter den här stora personens sätt att tala, den intonation han talar med, de ord och den vokabulär han använder, hans tonfall, hans gester, hans åsikter, handlingar och hållning – de kopierar alltihop och det här är saker som de måste lyckas framkalla till fullo under sitt liv i tro på Gud.

4) Somliga människor ser Gud som en monark och menar att han står över allt annat och att ingen vågar kränka honom – och att om någon gör det så kommer den personen att bestraffas. De dyrkar denne monark därför att monarker har en särskild plats i deras hjärta. Deras tankar, uppförande, auktoritet och natur – även deras intressen och privatliv – allt blir någonting som dessa människor känner att de måste förstå; de blir problem och förhållanden som de är intresserar sig för. Som resultat dyrkar de Gud som en monark. En sådan form av tro är absurd.

5) En del människor har särskild tro på Guds existens, och denna tro är djup och orubblig. Men eftersom deras kunskap om Gud är så ytlig och de inte har mycket erfarenhet av hans ord, dyrkar de honom som en idol. Denna idol är Guden i deras hjärta; han är någon de känner att de måste frukta och böja sig ned för, någon de måste följa och imitera. De ser Gud som en idol som de måste följa hela livet. De kopierar Guds tonfall då han pratar och utåt sett härmar de dessa som Gud tycker om. De gör ofta saker som verkar naiva, rena och ärliga, och de följer till och med denna idol som om han var en kompanjon eller följeslagare som de aldrig kan skiljas från. Detta är deras form av tro.

6) Det finns en typ av människor som har läst många av Guds ord och hört många predikningar, men trots det innerst inne känner att den enda principen bakom deras beteende mot Gud är att de alltid måste vara inställsamma och krypande, eller att de måste prisa Gud och lovorda honom på ett sätt som är verklighetsfrämmande. De tror att Gud är en Gud som fordrar att de ska bete sig på det här viset. Dessutom tror de att om de inte gör det, så kan de när som helst väcka hans vrede eller snubbla och synda mot honom, och resultatet av denna synd blir att Gud kommer att straffa dem. Sådan är den Gud de har i sitt hjärta.

7) Och sedan har vi majoriteten, de människor som finner andlig näring i Gud. De saknar frid och lycka och de finner ingen tröst någonstans i den här världen som de lever i. När de väl finner Gud, efter att ha sett och hört hans ord, börjar de känna hemlig glädje och upprymdhet i hjärtat. Det är på grund av att de tror att de äntligen har funnit en plats som ska göra deras ande lycklig och att de äntligen har funnit en Gud som kommer att ge dem andlig näring. När de har accepterat Gud och börjat följa honom blir de glada och deras liv känns meningsfullt. De beter sig inte längre som icke troende som går i sömnen genom livet likt djur, och de känner att de har något att se fram emot i livet. Därför tänker de att denna Gud verkligen kan tillfredsställa deras andliga behov och ge dem verklig glädje, både själsligen och andligen. Utan att själva inse det blir de oförmögna att lämna denna Gud som ger dem denna andliga näring och gläder deras ande och alla deras familjemedlemmar. De tror att en tro på Gud inte behöver ge något mer än andlig näring.

Finns det några bland er som har de här inställningarna till Gud som jag just hr nämnt? (Ja.) Om en troende människa verkligen komma inför Gud om hon hyser någon av dessa attityder i sitt hjärta? Om en människa har någon av de här attityderna i sitt hjärta, tror hon då på Gud? Tror denna person på den unike Gud själv? (Nej.) Om du inte tror på den unike Gud själv, vem tror du då på? Om den du tror på inte är den unike Gud själv så är det möjligt att du tror på en idol, en stor man eller en Bodhisattva, eller att du tillber den Buddha som finns i ditt hjärta. Det är även möjligt att du tror på en vanlig människa. Kort sagt, eftersom människor har olika former av tro och inställningar till Gud ger de sin egen uppfattnings Gud en plats i sitt hjärta, påtvingar Gud sina fantasier, sätter sina attityder och fantasier om Gud jämsides med den unike Gud själv och håller sedan upp dem för att bli helgas. Vad innebär det när folk har sådana oriktiga inställningar till Gud? Det innebär att de har förkastat den sanne Gud själv och dyrkar en falsk gud; det tyder på att samtidigt som de tror på Gud förkastar de och motarbetar de honom, och att de förnekar den sanne Gudens existens. Vad blir konsekvenserna om folk fortsätter att hålla fast vid dessa trosuppfattningar? Kommer de att kunna uppfylla Guds krav bättre och bättre om de har de här trosuppfattningarna? (Nej, det blir de inte.) Tvärtom gör deras åsikter och föreställningar att de kommer att irra allt längre bort från Guds väg, för den riktning de söker är motsatsen till den riktning Gud kräver att de tar. Har ni någonsin hört historien om att ”åka söderut genom att köra vagnen mot norr”? Det här kan mycket väl vara precis ett sådant fall av att åka söderut genom att köra vagnen mot norr. Om folk tror på Gud på ett så löjligt sätt, då kommer du allt längre bort från Gud ju mer du anstränger dig. Därför ger jag er denna förmaning: Innan ni sätter i gång måste du först avgöra huruvida du verkligen är på väg i rätt riktning. Satsa fokuserat och se till att fråga er själva: ”Är den Gud jag tror på härskaren över alla ting? Är den Gud jag tror på bara någon som ger mig andlig näring? Är han bara min idol? Vad begär denne Gud jag tror på av mig? Samtycker Gud till allting jag gör? Är alla mina handlingar och strävanden i linje med strävan att lära känna Gud. Stämmer de med hans fordringar på mig? Är den väg som jag går erkänd och godkänd av Gud? Är han nöjd med min tro?” de här frågorna måste du ställa till dig själv ofta och upprepade gånger. Om du vill söka kunskap om Gud måste du ha ett klart medvetande och klara målsättningar innan du kan lyckas med att behaga honom.

Är det möjligt att Gud på grund av sin tolerans, om än motvilligt, skulle kunna acceptera de felaktiga attityderna som jag just har talat om? Skulle Gud kunna berömma de här människornas attityder? (Nej.) Vad fordrar Gud av människorna och av dem som följer honom? Vilken sorts inställning kräver han att folk ska ha? Har ni en klar åsikt om detta? Vid det här laget har jag sagt så mycket; jag har pratat en hel del i ämnet Gud själv, liksom om hans gärningar och vad han har och är. Vet ni nu vad Gud önskar vinna av folk? Vet du vad han vill ha av dig? Tala ut! Om den kunskap ni har fått genom upplevelser och trosutövning fortfarande brister eller är väldigt ytlig, då kan ni säga någonting om er kunskap om dessa ord. Har ni en översiktlig kunskap? Vad begär Gud av människan? (Under alla dessa sammankomster har Gud betonat sitt krav på att vi lär känna honom, lär känna hans gärningar, inser att han är källan till liv för alla ting och blir bekanta med hans status och identitet.) Och vad blir det slutliga resultatet när Gud begär att folk ska lära känna honom? (De förstår att Gud är Skaparen och att människorna är skapade varelser.) När folk förstår detta, hur förändras då deras inställning till Gud, deras sätt att göra sina plikter och deras livssinnelag? Har ni någonsin funderat på det? Skulle man kunna säga att de blir goda människor när de har lärt känna Gud och förstått honom? (Tro på Gud handlar inte om att försöka vara en god människa. Det handlar snarare om att sträva efter att bli en Guds varelse som är utan brister och att vara en ärlig person.) Är det något mer? (När vi verkligen har lärt känna Gud på rätt sätt kan vi behandla honom som Gud; vi vet att Gud alltid är Gud, att vi är skapade varelser, att vi måste dyrka honom och att vi måste stanna där vi ska vara.) Mycket bra! Låt oss höra från några andra. (Vi känner Gud och kan äntligen vara människor som verkligen underkastar oss honom, vördar honom och skyr det onda.) Det är korrekt!

c. Den inställning Gud fordrar att mänskligheten har till honom

Gud är faktiskt inte särskilt krävande mot mänskligheten – åtminstone är han inte så krävande som folk föreställer sig. Om Gud inte hade yttrat några ord och om han inte hade uttryckt sitt sinnelag eller några gärningar, skulle det ha varit ytterst svårt för er att lära känna Gud, för då skulle folk varit tvungna att försöka sluta sig till hans avsikt och vilja; det skulle varit väldigt svårt att göra. Men i det sista stadiet av sitt verk har Gud talat många ord, gjort mängder av verk och ställt många krav på människan. Genom sina ord och alla sina verk har han upplyst människan om vad han tycker om, vad han avskyr och hurdana de bör vara. Efter att ha förstått allt detta borde folk ha en korrekt bestämning av Guds krav i sitt hjärta, för de tror inte på Gud i oklarhet och tror inte längre på en oklar Gud eller förtröstar på Gud mitt i oklarhet eller intighet. Tvärtom kan de höra hans yttranden, förstå normerna för hans krav och uppfylla dem, och Gud använder människans språk för att berätta för dem allt de måste veta och förstå. Om folk än i dag inte vet vad Gud är och vad han fordrar av dem; om de varken vet varför man ska tro på Gud eller hur man ska tro på honom eller behandla honom – då är det ett problem. Precis nyss pratade ni allesamman om ett specifikt område; ni är medvetna om en del saker, oavsett om de här sakerna är specifika eller generella. Men jag vill berätta om de riktiga, fullständiga och specifika krav Gud har på mänskligheten. Det omfattar bara några få ord och de är väldigt enkla; det är möjligt att ni redan känner till dem. Det här är Guds korrekta krav på mänskligheten och dem som följer honom. Han ställer fem krav på dem som följer honom: sann tro, trogen efterföljelse, absolut underkastelse, genuin kunskap och innerlig vördnad.

När det gäller de här fem punkterna fordrar Gud att folk inte längre ifrågasätter honom eller följer honom med hjälp av sina fantasier eller diffusa och abstrakta synvinklar; de får inte följa Gud med några fantasier eller föreställningar som grundval. Han kräver att alla som följer honom gör det troget, inte halvhjärtat eller oengagerat. När Gud ställer krav på dig, prövar dig, dömer dig, hanterar och beskär dig eller fostrar och slår dig, då ska du underkasta dig obetingat. Du ska inte fråga varför eller ställa villkor, än mindre ska du tala om skäl. Din lydnad måste vara total. Kunskap om Gud är det som folk lider mest brist på. Ofta tvingar de på Gud talesätt, yttranden och ord som inte har med honom att göra och tror att dessa ord uttrycker kunskapen om Gud bäst. De inser inte att de här talesätten, som har sitt ursprung i människors fantasi, deras eget förnuft och deras egen kunskap, inte har det minsta med Guds väsen att göra. Därför vill jag tala om för er att när det gäller vilken kunskap Gud vill att folk ska ha, så begär han inte bara att du ska erkänna honom och hans ord, utan också att din kunskap om honom ska vara korrekt. Även om du bara kan säga en enda mening eller bara känner till lite grand, så ska denna lilla gnutta kunskap vara korrekt och sann och förenlig med Guds väsen. Gud avskyr nämligen all lovprisning och allt beröm som är orealistiskt eller mindre välbetänkt. Vad han avskyr ännu mer är när folk behandlar honom som luft. Han hatar när folk under diskussioner som berör honom talar utan att bry sig om fakta, pratar som det passar dem utan minsta tvekan och säger precis vad de behagar; vidare hatar han dessa som tror att de känner Gud, skrävlar om sin kunskap om honom och utan hämningar och förbehåll diskuterar ämnen som rör honom. Det sista av de fem kraven jag nämnde var innerlig vördnad: Det här är Guds ultimata krav på alla dessa som följer honom. När en människa har korrekt och sann kunskap om Gud kan hon verkligen vörda honom och sky det onda. Denna vördnad kommer från djupet av hennes hjärta; denna vördnad ges med glädje och är inte resultatet av påtryckningar från Gud. Gud begär inte att du ska ha en trevlig attityd mot honom, uppföra dig trevligt eller ge honom ett trevligt bemötande; vad han begär är att du vördar honom och fruktar honom i djupet av ditt hjärta. Denna vördnad uppnår du genom att ditt livssinnelag förändras, genom att du vinner kunskap om Gud och förståelse av hans gärningar, genom att du lär känna Guds väsen och erkänner det faktum att du är en av Guds varelser. Att jag använde ordet ”innerlig” för att definiera vördnad var för att människorna ska förstå att de måste vörda Gud av hela sitt hjärta.

Begrunda nu de här fem kraven: Är det någon av er som är kapabel att uppfylla de första tre? Jag syftar då på sann tro, trogen efterföljelse och absolut underkastelse. Är det någon av er som kan det? Jag vet att om jag räknade upp alla fem vore det garanterat inte någon av er som skulle kunna det, men jag har minskat antalet till tre. Fundera en stund på om ni har uppfyllt de här kraven eller inte. Är ”sann tro” lätt att uppnå? (Nej, det är det inte.) Det är inte lätt, för folk ifrågasätter ofta Gud. Och hur är det med ”trogen efterföljelse”? Vad menas med ”trogen”? (Att man inte följer Gud halvhjärtat, utan helhjärtat.) Att inte följa halvhjärtat utan helhjärtat. Där slog ni huvudet på spiken! Nå, är ni då kapabla att uppfylla det kravet? Ni måste anstränga er mer, inte sant? Än har ni inte lyckats med det kravet. Hur är det med ”absolut underkastelse” – har ni uppfyllt det? (Nej.) Ni har inte uppfyllt det heller. Ni är ofta olydiga och upproriska; ofta lyssnar ni inte, vill inte lyda eller vill inte höra. Det här är de tre mest fundamentala kraven folk uppfyller efter att ha uppnått inträde i livet, men ni har inte uppfyllt dem än. Har ni då stor potential för ögonblicket? Känner ni er ängsliga nu när ni har hört mig säga de här orden? (Ja.) Det är rätt, ni bör vara ängsliga. Försök inte undvika att känna ängslan. Jag är ängslig å era vägnar. Jag ska inte gå in på de övriga två kraven; det finns garanterat ingen här som är kapabel att uppfylla dem. Ni är alltså ängsliga. Nå, har ni bestämt era mål? Vad har ni för mål och i vilken riktning ska ni sträva och ägna era ansträngningar? Har ni något mål? Låt mig tala klarspråk: När ni har uppfyllt de här fem kraven, då kommer Gud att vara nöjd. Vart och ett av dem är både en slutlig målsättning och en indikator på vilken mognadsgrad en persons inträde i livet har uppnått. Samtidigt Även om jag bara valde ett enda av dessa krav och pratade om det i detalj och krävde att ni skulle uppfylla det, så skulle det inte vara någon lätt sak; ni måste uthärda en del umbäranden och lägga ner ett visst mått av möda. Hurdan mentalitet måste ni ha? Ni måste ha samma mentalitet som en cancerpatient som väntar på att lägga sig på operationsbordet. Vad menar jag med det? Om du vill tro på Gud, om du vill vinna Gud och vinna hans behag, så kommer du inte att lyckas uppnå det utan att utstå en viss grad av smärta och utan att lägga ner ett visst mått av ansträngning. Ni har hört mycket predikande men att du har hört en predikan betyder inte att du har tagit den till dig; du måste ta in den och förvandla den till något som tillhör dig. Du måste göra den till en del av ditt liv och föra in den i din tillvaro, låta dessa ord och predikningar styra hur du lever och ge ditt liv en mening och ett existentiellt värde. När det händer kommer det att ha varit värt att lyssna till dessa ord. Om de ord jag talar inte åstadkommer någon uppåtgående trend i ditt liv eller ger din tillvaro något mervärde, då är det ingen mening med att du lyssnar till dem. Ni förstår det här, eller hur? När ni nu förstått det så är det upp till er vad som händer härnäst. Ni måste sätta i gång! Ni måste anstränga er på alla sätt! Ni får inte virra hit och dit; tiden rusar iväg! De flesta av er har redan trott på Gud i mer än ett decennium. Se tillbaka på de senaste tio åren: Hur mycket har ni vunnit? Och hur många decennier har ni kvar att leva i det här livet? Ni har inte lång tid kvar. Du kan glömma att Guds verk väntar på dig, att han ger dig en chans till eller att han gör samma verk igen – prata inte ens om det. Kan du kasta om kursen för de senaste tio åren av ditt liv? För varje dag som går och för varje steg du tar, har du en dag mindre kvar. Tiden väntar inte på någon! Du kommer inte att vinna något av din tro på Gud om du inte nalkas den som det viktigaste i ditt liv, till och med viktigare än mat, kläder eller någonting annat. Om du bara tror när du har tid, om du är oförmögen att ägna all din uppmärksamhet åt din tro och om du alltid sitter fast i förvirringens kvicksand, då kommer du inte att vinna någonting. Ni förstår det här, inte sant? Vi slutar här för idag. Vi ses nästa gång!

15 februari 2014