B. Guds uppmaningar och tröstande ord till människan

623. Gud dömer er idag, han tuktar er och fördömer er, men du måste vara medveten om att syftet med fördömandet är att du ska lära känna dig själv. Han fördömer, förbannar, dömer och tuktar dig så att du ska lära känna dig själv, så att ditt sinnelag ska kunna förändras. Han gör det för att du ska inse ditt värde och förstå att alla hans handlingar är rättfärdiga och i överensstämmelse med hans sinnelag och de krav hans verk ställer, att han verkar i överensstämmelse med sin plan för människans frälsning och att han är den rättfärdige Guden som älskar, frälser, dömer och tuktar människan. Om du bara vet att din status är oansenlig, att du är fördärvad och olydig, men inte vet att Gud önskar klargöra sin frälsning genom den dom och tuktan han utför i dig i dag, då finns det ingen möjlighet för dig att få erfarenhet, och än mindre är du kapabel att fortsätta framåt. Gud har inte kommit för att döda eller förstöra utan för att döma, förbanna, tukta och frälsa. Fram till dess att hans sextusenåriga förvaltningsplan når sitt slut – och han uppenbarar utfallet för varje kategori av människor – kommer målet med Guds verk på jorden att vara frälsning; dess enda syfte är att i grunden fullända dem som älskar honom och föra in dem i underkastelse under hans herravälde. Oavsett hur Gud frälser människor sker alltsamman genom att han får dem att göra sig fria från sin gamla sataniska natur; det vill säga, han räddar dem genom att få dem att söka livet. Om de inte gör det, kommer det inte att finnas något sätt för dem att ta emot Guds frälsning. Frälsningen är Guds eget verk, och att söka efter liv är något som människan måste åta sig för att kunna ta emot frälsningen. I människans ögon är frälsning lika med Guds kärlek, och Guds kärlek kan inte vara tuktan, dom och förbannelser; frälsning måste rymma kärlek, medkänsla och dessutom trösterika ord och gränslösa välsignelser. Folk tror att när Gud frälser människor så gör han det genom att beröra dem med sina välsignelser och sin nåd så att de kan ge sitt hjärta till Gud. Han frälser alltså människor genom att röra vid dem. Den sortens frälsning innebär att man ingår ett avtal. Inte förrän Gud lovar människorna hundrafalt tillbaka underkastar de sig hans namn och strävar efter att för hans skull göra det som är gott och förhärliga honom. Det är inte vad Gud har tänkt sig för människan. Gud har kommit för att verka på jorden för att rädda den fördärvade mänskligheten; det är absolut sant. Om det inte vore så, skulle han definitivt inte ha kommit för att utföra sitt verk personligen. Förr innefattade hans frälsningsmetod att han visade den största kärlek och medkänsla, i så hög grad att han gav sitt allt till Satan i utbyte mot hela mänskligheten. Vår tid är inte alls som gångna tider: Den frälsning som skänks er i dag äger rum i de sista dagarna, samtidigt som alla klassificeras efter sin sort; de medel som används för er frälsning är inte kärlek eller medkänsla utan tuktan och dom så att människan ska bli mer grundligt frälst. Det enda ni får ta emot är följaktligen tuktan, dom och obarmhärtiga slag, men ni ska veta att det inte finns ett uns av bestraffning i dessa hjärtlösa slag. Oavsett hur stränga mina ord må vara, så är det enda som drabbar er några få ord som ni kanske uppfattar som extremt hjärtlösa, och oavsett hur arg jag må vara är det fortfarande ord av undervisning som regnar över er och jag har inte för avsikt att skada eller döda er. Är inte allt detta fakta? Ni ska veta att idag syftar allt till er frälsning, oavsett om det handlar om rättfärdigt dömande eller hjärtlös förädling och tuktan. Oavsett om var och en idag klassificeras efter sitt slag eller människans kategorier blottläggs, så är syftet med alla Guds ord och allt han gör att rädda dem som verkligen älskar honom. Den rättfärdiga domen syftar till att luttra människan, och den hjärtlösa förädlingen syftar till att rena henne; de stränga orden och tuktan syftar båda till att luttra henne och sker för frälsningens skull. Dagens frälsningsmetod skiljer sig följaktligen från gångna tiders. I dag bringas ni frälsning genom rättfärdigt dömande och det är ett bra redskap för att klassificera var och en av er efter sitt slag. Obarmhärtig tuktan tjänar dessutom som er största frälsning – och vad har ni att säga när ni står inför denna tuktan och dom? Har ni inte alltid åtnjutit frälsning, från början till slut? Ni har sett Gud i köttet och insett hans allmakt och visdom; därtill har ni gång på gång upplevt slag och fostran. Men har ni inte också mottagit enastående nåd? Är ni inte mer välsignade än alla andra? Den nåd ni erfarit är till och med rikligare än den härlighet och de rikedomar som Salomo njöt av! Tänk efter: Skulle era dagar ha kunnat vara så länge om jag inte hade kommit i avsikt att frälsa er utan för att fördöma och straffa er? Skulle ni syndfulla varelser av kött och blod ha kunnat överleva till idag? Om mitt mål bara hade varit att straffa er, varför skulle jag då ha blivit kött och gett mig in på ett så stort projekt? Skulle jag inte ha kunnat straffa er dödliga varelser bara genom att säga ett enda ord? Hade jag fortfarande varit tvungen att förgöra er efter att avsiktligt ha fördömt er? Tror ni fortfarande inte på dessa mina ord? Hade jag kunnat rädda människan enbart genom kärlek och medlidande? Eller hade jag kunnat använda enbart korsfästelsen för att frälsa människan? Bidrar inte mitt rättfärdiga sinnelag ytterligare till att göra människan fullständigt lydig? Är inte det mer i stånd att frälsa människan helt och hållet?

Utdrag ur ”Du bör lägga bort statusens välsignelser och förstå Guds vilja att skänka människan frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

625. Alla människor har varit föremål för förfining på grund av Guds ord. Om det inte vore för Gud inkarnerad skulle människan absolut inte välsignas genom att lida på det sättet. Det kan också sägas på detta sätt – de som kan acceptera Guds ords prövningar är välsignade människor. Människor är, baserat på sin ursprungliga kaliber, sitt beteende och sina attityder gentemot Gud, inte värdiga att ta emot denna typ av förfining. Det är för att de har blivit upplyfta av Gud som de har kunnat glädja sig åt denna välsignelse. Folk brukade säga att de inte var värdiga att se Guds ansikte eller höra hans ord. Idag är det helt och hållet på grund av Guds upplyftande och hans barmhärtighet som människor har fått hans ords förfining. Detta är välsignelsen för varenda människa som föds i de sista dagarna – har ni personligen upplevt detta? I vilka aspekter människor bör lida och ha motgångar är fastställt av Gud och bygger inte på människors egna krav. Det är absolut sant. Varenda troende bör ha förmågan att genomgå Guds ords prövningar och lida inom hans ord. Är detta något ni kan se klart och tydligt? För det du har genomlidit har du i gengäld fått dagens välsignelser; om du inte lider för Gud, kan du inte erhålla hans beröm.

Utdrag ur ”Genuin kärlek till Gud är spontan” i ”Ordet framträder i köttet”

626. Det förutbestämdes av Gud före tidsåldrarna att du skulle kunna acceptera domen, tuktan, slagen och förädlingen genom Guds ord och dessutom att du skulle kunna acceptera Guds uppdrag, så därför får du inte bli alltför olycklig när du tuktas. Ingen kan ta ifrån er det arbete som har utförts i ert inre eller de välsignelser som har skänkts er och ingen kan ta bort allt som har givits er. Religiösa människor kan inte tåla att mäta sig med er. Ni har ingen stor expertkunskap om Bibeln och är inte utrustade med religiösa teorier, men eftersom Gud har verkat i er har ni fått mer än någon genom alla tider – och detta är således er största välsignelse. Därför måste ni vara ännu mer hängivna och lojala mot Gud. Eftersom Gud reser dig upp måste du anstränga dig mer så att du är mogen och redo att acceptera Guds uppdrag. Du måste stå stadigt på den plats som Gud har tilldelat dig, sträva efter att tillhöra Guds folk, acceptera rikets utbildning, vinnas av Gud och slutligen bli ett härligt vittnesbörd om honom. Är du uppfylld av dessa föresatser? Om du är uppfylld av sådana föresatser är det helt säkert att du slutligen kommer att vinnas av Gud och bli ett härligt vittnesbörd om honom. Du måste förstå att det viktigaste uppdraget är att vinnas av Gud och bli ett härligt vittnesbörd om honom. Detta är Guds vilja.

Utdrag ur ”Känn till Guds senaste verk och följ i hans fotspår” i ”Ordet framträder i köttet”

628. Idag kan du inte bara vara nöjd med hur du är erövrad, utan måste också tänka på den väg du kommer att gå i framtiden. Du måste ha ambitioner och modet att göras fullkomlig, och borde inte alltid tänka på dig själv som oförmögen. Har sanningen favoriter? Kan sanningen med avsikt motsätta sig människor? Om du eftersträvar sanningen, kan den överväldiga dig? Om du står upp för rättvisan, kommer den att slå ner dig? Om det verkligen är din ambition att eftersträva livet, kan livet gäcka dig? Om du är utan sanningen, så är det inte för att sanningen inte erkänner dig, utan för att du håller dig undan från sanningen; om du inte kan stå fast för rättvisan, så är det inte för att det är något fel på rättvisan, utan för att du tror att den inte överensstämmer med fakta; om du inte har vunnit livet efter att ha eftersträvat det i många år, så är det inte för att livet är samvetslöst gentemot dig, utan för att du är samvetslös gentemot livet, och har drivit bort livet; om du lever i ljuset, och har varit oförmögen att vinna ljuset, så beror det inte på att ljuset inte kan lysa upp dig, utan på att du inte har ägnat ljusets existens någon uppmärksamhet, och därför har ljuset tyst avlägsnat sig från dig. Om du inte strävar, så kan man bara säga att du är värdelöst skräp, och inte har något mod i ditt liv, och inte har anden för att motstå mörkrets krafter. Du är för svag! Du är oförmögen att undkomma Satans krafter som belägrar dig, och är bara villig att leva den här sortens säkra och trygga liv och dö i okunskap. Vad du borde uppnå är att sträva efter att bli erövrad; detta är din ovillkorliga skyldighet. Om du låter dig nöja med att bli erövrad, då kör du ut ljusets existens. Du måste lida vedermöda för sanningen, du måste ge dig själv till sanningen, du måste utstå förödmjukelse för sanningen, och för att vinna mer av sanningen måste du genomgå mer lidande. Detta är vad du borde göra. Du får inte kasta bort sanningen för ett fridfullt familjelivs skull, och du får inte förlora ditt livs värdighet och integritet för tillfällig njutnings skull. Du bör sträva mot allt som är vackert och gott, och bör eftersträva en väg i livet som är mer meningsfull. Om du lever ett så vulgärt liv, och inte eftersträvar några mål, slösar du då inte bort ditt liv? Vad kan du vinna av ett sådant liv? Du bör försaka alla köttets njutningar för en sannings skull, och bör inte kasta bort alla sanningar för lite njutnings skull. Sådana människor har ingen integritet eller värdighet; det finns ingen mening med deras existens!

Utdrag ur ”Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom” i ”Ordet framträder i köttet”

629. Tro inte att det är så lätt att följa Gud. Nyckeln är att du måste känna honom, du måste känna till hans verk och du måste ha viljan att uthärda svårigheter för hans skull, att offra ditt liv för honom och att göras fullkomlig av honom. Det är denna vision du bör ha. Det kommer inte att gå om du hela tiden har en tendens att tänka på utsikten att få nåd. Tro inte att Gud bara är här för människors nöjes skull eller bara för att skänka dem nåd. Då misstar du dig! Om man inte kan riskera sitt liv för att följa honom, och om man inte kan överge alla världsliga ägodelar för att följa honom, då kommer man med säkerhet inte att kunna följa honom ända till slutet! Du måste ha visioner som din grundval. Om olyckan kommer över dig en dag, vad bör du göra då? Skulle du fortfarande kunna följa honom? Svara inte lättsinnigt på frågan om du skulle kunna följa honom till slutet. Det är bäst att du först öppnar ögonen helt så att du kan se exakt vilken tid vi lever i nu. Även om ni just nu kan vara som pelare till ett tempel, kommer det en tid när alla sådana pelare kommer att gnagas sönder av maskar, så att templet rasar, för idag finns det så många visioner som ni saknar. Ni tänker bara på era egna små världar, och ni vet inte hur man söker på det mest pålitliga och lämpliga sättet. Ni följer inte visionen om dagens verk, inte heller bevarar ni detta i era hjärtan. Har ni tänkt på att er Gud en dag kommer att ta er till en helt okänd plats? Kan ni föreställa er vad det skulle bli av er den dag när jag kanske rycker allt ifrån er? Skulle er energi på den dagen vara som den är nu? Skulle er tro framträda på nytt? När ni följer Gud måste ni känna till den största visionen som är ”Gud”: Det här är viktigast av allt.

Utdrag ur ”Ni måste förstå verket: Följ inte förvirringens väg!” i ”Ordet framträder i köttet”

630. Att lära känna Gud genom att tro på honom; detta är det slutliga målet och det som människan skall söka. Du måste anstränga dig för att leva ut Guds ord så att de kan förverkligas i din praktik. Om du bara har dogmatisk kunskap, kommer din tro på Gud att bli till intet. Bara om du också praktiserar och lever ut hans ord kan din tro anses vara fullständig och i enlighet med Guds vilja. På den här vägen kan många människor tala om mycket kunskap, men i deras dödsstund svämmar deras ögon över av tårar, och de hatar sig själva för att ha slösat bort en livstid och levt för ingenting till hög ålder. De förstår bara dogmer men kan inte omsätta sanningen i praktiken och vittna om Gud, utan springer istället bara hit och dit, flitiga som myror; när de står vid dödens rand ser de till sist att de saknar sant vittnesbörd, att de inte känner Gud alls. Är det inte för sent då? Varför fångar du inte dagen och söker den sanning som du älskar? Varför vänta till i morgon? Om du inte lider för sanningen i livet eller försöker vinna den, kan det vara så att du önskar känna ånger i dödens timme? Varför tror du i så fall på Gud? I själva verket finns det många områden där människan, om hon bara sätter till lite ansträngning, kan omsätta sanningen i praktiken och därmed tillfredsställa Gud. Människans hjärta är ständigt besatt av demoner och därför kan hon inte handla för Guds skull. Snarare färdas hon ständigt fram och tillbaka för köttet, och vinner ingenting i slutänden. Det är av dessa skäl som människan jämt har bekymmer och bedrövelser. Är inte de plågor från Satan? Är detta inte köttets fördärv? Du borde inte lura Gud genom att bara ge läpparnas bekännelse. Snarare måste du vidta konkreta åtgärder. Lura inte dig själv; vad är det för mening med det? Vad kan du vinna på att leva för köttets skull och slita för berömmelse och rikedom?

Utdrag ur ”Du borde leva för sanningen eftersom du tror på Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

632. I dag är det tro som gör att du kan bli erövrad, och det är genom att bli erövrad som du kan tro på alla Jehovas gärningar. Det är enbart på grund av tro som du mottar denna tuktan och dom. Genom denna tuktan och dom blir du erövrad och fullkomliggjord. Utan den sortens tuktan och dom som du mottar i dag skulle din tro vara förgäves, för du skulle inte lära känna Gud; oavsett hur mycket du trodde på honom skulle din tro bara vara ett tomt uttryck utan grund i verkligheten. Det är först när du har tagit emot detta erövringsverk, detta verk som gör dig fullkomligt lydig, som din tro blir sann och pålitlig och ditt hjärta vänder sig till Gud. Även om du drabbas av allvarlig dom och förbannelse på grund av detta ord, ”tro”, har du likväl sann tro och du tar emot det sannaste, det verkligaste och det dyrbaraste. Det beror på att det endast är under pågående dom som du ser slutmålet för Guds skapelser; det är i denna dom som du inser att Skaparen ska älskas; det är i detta erövringsverk som du skådar Guds arm; det är i denna erövring som du lär dig förstå människolivet till fullo; det är i denna erövring som du vinner människolivets rätta väg och inser den sanna innebörden i begreppet ”människa”; det är endast i denna erövring som du ser den Allsmäktiges rättfärdiga sinnelag och hans underbara, härliga anlete; det är i detta erövringsverk som du får kunskap om människans ursprung och förstår hela mänsklighetens ”odödliga historia”; det är i denna erövring du kommer att förstå mänsklighetens förfäder och ursprunget till mänsklighetens fördärv; det är i denna erövring som du mottar glädje och tröst liksom oändlig tuktan, fostran och tillrättavisande ord från Skaparen till den mänsklighet han skapade; det är i detta erövringsverk som du mottar såväl välsignelser såväl som de olyckor som är människans lott … Beror inte allt detta på att du hade en liten gnutta tro? Och växte inte din tro efter det att du vunnit dessa ting? Har du inte vunnit oerhört mycket? Inte nog med att du har hört Guds ord och sett Guds visdom, utan du har dessutom personligen upplevt varje steg i hans verk. Du kanske invänder att om du inte haft tro så skulle du inte drabbats av denna sorts tuktan eller denna sorts dom. Men då ska du veta att utan tro skulle du inte bara varit oförmögen att ta emot denna sorts tuktan eller denna sorts omsorg från den Allsmäktige, utan du skulle också för evigt ha gått miste om möjligheten att möta Skaparen. Du skulle aldrig ha känt till mänsklighetens ursprung och aldrig förstått meningen med människans liv. Även om din kropp dog och din själ lämnade den, skulle du inte förstå alla Skaparens gärningar, och än mindre skulle du veta vilket stort verk Skaparen utförde på jorden efter det att han skapat mänskligheten. Som medlem av denna mänsklighet som han skapade, är du villig att okunnig falla ner i mörkret på det här viset och drabbas av evigt straff? Vad är det du kommer att möta om du separerar dig från dagens tuktan och dom? Tror du att du kommer att kunna fly från detta svåra liv bara du kommit bort från dagens tuktan? Är det inte så att vad du kommer att möta om du lämnar ”denna plats” är plågsam tortyr eller grym misshandel från djävulens sida? Är det inte outhärdliga dagar och nätter som väntar? Tror du att bara för att du lyckas undkomma denna dom i dag så kan du undgå den där framtida plågan för alltid? Vad kommer att dyka upp? Kommer det verkligen att vara det Shangri-La som du hopps på? Tror du att du kan undkomma den där framtida eviga tuktan bara genom att fly från verkligheten som du gör nu? Kommer du någonsin mer att få den här sortens tillfälle och den här sortens välsignelse? Kommer du att kunna finna dem när du drabbas av olycka? Kommer du att kunna finna dem när hela mänskligheten träder in i vila? Ditt nuvarande lyckliga liv och den där lilla harmoniska familjen du har – kan de ersätta ditt framtida eviga slutmål? Om du verkligen tror, och om denna tro ger dig riktigt mycket, då är allt det vad du – en skapad varelse – har att vinna och även vad du i första hand borde ha haft. Ingenting är till mer nytta för din tro och ditt liv än denna strävan.

Utdrag ur ”Den inre sanningen om erövrandets verk (1)” i ”Ordet framträder i köttet”

633. När Mose slog på klippan och det vatten som Jehova skänkte rann fram, var det på grund av hans tro. När David med hjärtat fyllt av glädje spelade på lyran och prisade mig, Jehova, var det på grund av hans tro. När Job förlorade sin boskap som fyllde bergen och sina outsägliga rikedomar och hans kropp blev full av ömma bölder, var det på grund av hans tro. När han kunde höra min, Jehovas, röst och se min, Jehovas, härlighet, var det på grund av hans tro. Att Petrus kunde följa Jesus Kristus berodde på hans tro. Att han kunde spikas fast på korset för min skull och avge ett härligt vittnesbörd berodde också på hans tro. När Johannes såg Människosonens härliga gestalt berodde det på hans tro. När han såg visionen av de yttersta dagarna berodde det än mer på hans tro. Att de så kallade massorna från de hedniska folken har fått min uppenbarelse och fått veta att jag har återvänt i köttet för att utföra mitt verk bland människorna beror också på deras tro. Alla dessa som slagits ner av mina hårda ord och ändå tröstas av dem och är frälsta – har de inte blivit det på grund av sin tro? De som tror på mig men ändå drabbas av umbäranden, har de inte också förkastats av världen? De som lever utanför mitt ord och flyr undan prövningens lidande, driver de inte alla planlöst genom världen? De liknar höstlöv som fladdrar hit och dit, utan någonstans att vila, än mindre med mina ord till tröst. Är de inte tiggare som vandrar på gatorna utanför himmelriket och driver planlöst från plats till plats, även om min tuktan och förädling inte följer dem? Är världen verkligen din viloplats? Kan du verkligen få ens det blekaste belåtna leende från världen genom att undvika min tuktan? Kan du verkligen använda din flyktiga glädje till att täcka över tomheten i ditt hjärta, den tomhet som inte kan döljas? Du kanske kan lura alla i din familj, men du kan aldrig lura mig. Eftersom din tro är alltför torftig är du fortfarande, än i dag, oförmögen att hitta några av de fröjder som livet har att erbjuda. Jag uppmanar dig: det är bättre att du uppriktigt ägnar halva ditt liv åt mig än att du lever hela livet i medelmåttighet och ständigt slit för köttet samtidigt som du måste gå igenom allt det lidande en människa knappt förmår uthärda. Vad är det för mening med att värdera dig själv så högt och fly från min tuktan? Vad är det för mening med att gömma dig för min tillfälliga tuktan bara för att skörda en evighet av svårigheter, en evighet av tuktan? Jag tvingar faktiskt inte någon att lyda min vilja. Om någon vore verkligt villig att underordna sig alla mina planer skulle jag inte behandla honom illa. Men jag kräver att alla människor tror på mig, precis som Job trodde på mig, Jehova. Om er tro är större än Tomas tro kommer jag att lovorda den, i er lojalitet kommer ni att finna min lycksalighet och ni kommer helt visst att finna min härlighet under era dagar.

Utdrag ur ”Vad det innebär att vara en verklig människa” i ”Ordet framträder i köttet”

634. Om jag nu skulle placera olika sorters skatter framför er och be er att välja fritt, skulle de flesta av er ‒ om ni visste atta jag inte skulle fördöma er ‒ välja rikedomarna och överge sanningen. De bättre bland er skulle avstå från rikedomarna och motvilligt välja sanningen, medan de i mitten skulle ta rikedomarna i ena handen och sanningen i den andra. Skulle då inte ert rätta ansikte bli uppenbart? I valet mellan sanningen och vadhelst ni är lojala mot, kommer ni alla att göra ett sådan val och er inställning kommer att bestå. Är det inte så? Finns det inte många bland er som pendlar mellan rätt och fel? I kampen mellan positivt och negativt, svart och vitt, är ni säkert medvetna om de val ni gjorde mellan familj och Gud, barn och Gud, fred och splittring, rikedom och fattigdom, status och vanlighet, mellan att bli stöttad och övergiven, och så vidare. I valet mellan en fridfull och en brusten familj väljer ni den förra, och det utan tvekan; mellan rikedomar och plikt väljer ni också det förra, då ni till och med saknar viljan att lämna ondskans vägb; mellan överflöd och fattigdom väljer ni det förra; mellan söner, döttrar, fruar, makar och mig väljer ni de förra; och mellan föreställning och sanning väljer ni åter igen det förra. Inför alla slags onda gärningar från er sida har jag bokstavligen förlorat mitt förtroende för er. Jag är alldeles förbluffad över att era hjärtan är så motvilliga mot att mjukas upp. Många års engagemang och ansträngning har uppenbarligen bara lett till min uppgivenhet och er misströstan om mig. Trots det växer mitt hopp om er för varje dag som går, för min dag har redan utförligt framställts för var och en. Trots det fortsätter ni att söka efter det som hör till mörkret och ondskan, och ni vägrar att släppa greppet. Vad kommer så att bli resultatet för er? Har ni noga övervägt detta någon gång? Om ni ombads att välja igen, vilken ståndpunkt skulle ni då ha? Skulle det fortfarande vara det förra? Skulle det som ni ger mig fortfarande vara besvikelse och hopplös sorg? Skulle era hjärtan fortfarande utgöra er enda rest av värme? Skulle ni fortfarande vara ovetande om vad ni skall göra för att trösta mitt hjärta? I den här stunden, vilket val gör ni? Kommer ni att underkasta er mina ord eller vara trötta på dem? Min dag har framställts inför era ögon och det ni står inför är ett nytt liv och en ny startpunkt. Trots det måste jag berätta för er att den här startpunkten inte utgör början på tidigare nytt verk, utan slutet på det gamla. Med andra ord, detta är den sista akten. Jag tror att ni alla kommer att förstå vad som är ovanligt med den här startpunkten. Men en dag, inom kort, kommer ni att förstå den sanna meningen med denna startpunkt, så låt oss tillsammans gå förbi den och inleda den kommande finalen! Det jag däremot fortfarande oroar mig över är att ni, när ni står inför orättvisa och rättvisa, alltid väljer det förra. Men allt det tillhör ert förflutna. Jag hoppas också kunna sluta tänka på det som har hänt i ert förflutna, det ena efter det andra, även om det är väldigt svårt. Fast jag har väldigt goda medel för att uppnå det. Låt framtiden ersätta det förgångna och låt skuggorna från ert förflutna skingras i utbyte mot ditt sanna jag av idag. Därför måste jag besvära er att göra valet än en gång: Exakt mot vem är du lojal?

Utdrag ur ”Mot vem är du lojal?” i ”Ordet framträder i köttet”

635. Ungdomar borde inte sakna ideal, ambitioner eller entusiastisk framstegsiver. De borde inte känna sig modfällda när det gäller sina framtidsutsikter och de borde inte heller förlora sitt hopp i livet eller sin framtidstro. De borde ha uthållighet nog att fortsätta längs den sanningens väg som de nu har valt för att förverkliga sin önskan att offra hela sitt liv för mig. De borde inte vara utan sanningen, och inte heller borde de hysa skenhelighet och orättfärdighet i det fördolda, utan de borde ta rätt ställning och stå fast vid den. De borde inte bara driva omkring, utan de borde hysa en anda av mod att offra och kämpa för rättvisa och sanning. Unga människor borde ha mod att inte ge vika för mörkrets krafters förtryck och att förändra sin tillvaros mening. Unga människor borde inte resignera inför motgångar, utan vara öppna och uppriktiga med en överseende inställning till sina bröder och systrar. Det här är naturligtvis krav jag ställer på alla och även råd jag ger till alla. Men de är särskilt mina tröstande ord till alla de unga. Ni borde praktisera i enlighet med mina ord. I synnerhet unga människor borde inte sakna tåga att avgöra sakfrågor och söka rättvisa och sanning. Vad ni borde sträva efter är allt som är vackert och gott, ni borde skaffa er verklighet på allt positivt och även ta ansvar för ert liv – ni får inte ta lätt på det. Människor kommer till jorden och det är sällan man möter mig. Det är också sällan man har möjlighet att söka och att vinna sanningen. Varför skulle ni då inte sätta värde på denna underbara tid som den rätta vägen att sträva i detta liv? Och varför är ni alltid så avvisande mot sanningen och rättvisan? Varför låter ni den där orättfärdigheten och orenheten som leker med människor få er att alltid trampa på och förstöra er själva. Och varför ägnar ni er åt det som de orättfärdiga gör, precis som de gamla? Varför imitera ni de gamla tingens gamla sätt? Ert liv borde vara fyllt av rättvisa, sanning och helighet; ert liv borde inte vara så depraverat i så tidig ålder och leda er till att falla ner i Hades. Tycker ni inte att det här är alltför beklagligt? Tycker ni inte att det här är alltför orättvist för er?

Ni borde allesamman utföra ert synnerligen perfekta arbete och offra det på mitt altare som de bästa, unika offergåvor ni ger mig. Ni borde alla ta personlig ställning och stå fasta och inte låta er svepas omkring av varenda vindfläkt som moln på himlen. Ni arbetar hårt halva livet, så varför skulle ni inte söka det slutmål ni borde ha? Ni sliter en halv livstid och ändå låter ni era gris- och hundlika föräldrar släpa sanningen och betydelsen av er personliga överlevnad ner i graven. Tycker du inte att det är en stor orättvisa mot dig? Tycker du inte att det är ytterst meningslöst att leva på det här sättet? Att söka sanningen och den rätta vägen på det här viset kommer till slut att ställa till problem så att grannarna blir oroliga och hela familjen olycklig, och det resulterar i dödliga katastrofer – är det inte ett synnerligen meningslöst liv att du är på det här viset? Vems liv skulle kunna vara mer lyckosamt än ditt, och vems liv skulle kunna vara mer absurt än ditt? Söker du inte mig för att du vill vinna min glädje och få höra tröstande ord? Men när du har virrat omkring ett halvt liv och sedan provocerar mig tills jag är full av vrede och varken bryr mig om dig eller berömmer dig, är då inte hela ditt liv bortkastat? Och hur skulle du kunna ha mage att gå och möta de heligas själar från alla tider som befriats ur skärselden? Ni är likgiltiga mot mig och det slutar med att ni utlöser en ödesdiger katastrof – det vore bättre att ta vara på den här möjligheten och få en lycklig resa över det stora havet och sedan lyssna till mitt ”uppdrag”. Jag sa till dig för länge sedan att du i dag — så likgiltig som du är och ändå ovillig att ge dig av — till slut skulle inordnas och slukas av vågorna som jag har framkallat. Kan ni verkligen skydda er? Är du verkligen helt säker på att ditt nuvarande tillvägagångssätt garanterar att du blir fullkomliggjord? Är inte ditt hjärta väldigt hårt? Den här sortens efterföljelse, den här sortens strävan, den här sortens liv och den här sortens karaktär – hur skulle det kunna få mitt beröm?

Utdrag ur ”Ord till de unga och de gamla” i ”Ordet framträder i köttet”

636. Gud vill inte erövra människor genom tuktan; han vill inte alltid ha människor helt i sitt våld. Han vill att människor skall lyda hans ord och arbeta på ett disciplinerat sätt, och därigenom tillfredsställa hans vilja. Men människor har ingen skam och de gör ständigt uppror mot honom. Jag tror att det är bäst för oss att finna det enklaste sättet att tillfredsställa honom, det vill säga att lyda alla hans arrangemang och om du verkligen kan uppnå detta kommer du att göras fullkomlig. Är inte detta en enkel, rolig sak? Ta den väg som du borde ta, utan att bry dig alltför mycket om vad andra säger eller tänker. Har du din framtid och ditt öde i dina egna händer? Du rymmer alltid och vill ta en världslig väg, men varför kan du inte ta dig ut? Hur kommer det sig att du tvekar vid en korsning under många år och sedan till sist väljer den här vägen än en gång? Hur kommer det sig att du nu, efter att ha irrat i många år, mot din egen vilja har återvänt till det här huset? Är det här upp till dig? För dem av er i den här strömmen, om ni inte tror det, hör mig bara säga detta: Om du planerar att ge dig av, vänta bara och se om Gud låter dig göra det, och se hur den Helige Ande berör dig – upplev det själv. För att tala klarspråk, även om du drabbas av olycka, måste du genomlida det i denna ström, och om det finns lidande, måste du lida här idag, och du kan inte gå någon annanstans. Ser du det tydligt? Vart skulle du ta vägen? Detta är Guds administrativa förordning. Tror du att det är meningslöst för Gud att välja denna grupp människor? I Guds verk idag blir han inte lätt arg, men om människor vill störa hans plan kan han ändra sitt ansikte på ett ögonblick och vända det från klart till mulet. Så jag råder dig att du slår dig till ro och underkastar dig Guds plan, låter honom fullända dig. Detta är det enda sättet att vara en smart person.

Utdrag ur ”Vägen … (7)” i ”Ordet framträder i köttet”

637. Ert slutmål och ert öde är mycket viktiga för er – de väcker allvarlig oro. Ni tror att om ni inte gör saker med stor omsorg, kommer det att vara likvärdigt med att inte ha något slutmål och ert ödes förstörelse. Men har det någonsin slagit er att om de ansträngningar som man gör bara utförs med tanke på deras slutmål så är de bara fruktlöst arbete? Sådana ansträngningar är inte äkta – de är falska och bedrägliga. Om så är fallet kommer de som arbetar för sitt slutmål att få sitt slutliga nederlag, eftersom misslyckanden i människors tro på Gud uppstår på grund av bedrägeri. Jag har tidigare sagt att jag inte tycker om att bli smickrad eller behandlas med inställsamhet eller översvallande förtjusning. Jag vill att ärliga människor ska möta min sanning och mina förväntningar. Än mer tycker jag om när människor är förmögna att visa den yttersta omsorg om och hänsyn till mitt hjärta, och när de till och med kan ge upp allt för min skull. Endast på detta sätt kan mitt hjärta tröstas. Hur många saker hos er tycker jag just nu inte om? Hur många saker hos er tycker jag om? Har ingen av er begripit allt det fula som ni har visat upp för ert slutmåls skull?

I mitt hjärta vill jag inte såra något hjärta som är positivt och motiverat, och i synnerhet vill jag inte minska energin hos någon som troget gör sin plikt, men jag måste ändå påminna var och en av er om era brister och den smutsiga själen i era hjärtans djup. Syftet med att göra det är att hoppas att ni kommer att kunna frambära ert sanna hjärta när ni möter mina ord, eftersom det jag hatar mest är människors svek mot mig. Jag hoppas bara att ni i det sista stadiet av mitt verk är i stånd att handla utomordentligt väl, är helt hängivna och inte längre är halvhjärtade. Jag hoppas förstås också att ni alla har ett bra slutmål. Jag har trots det fortfarande mitt eget krav, nämligen att ni ska fatta det bästa beslutet när ni frambär er enda och slutgiltiga hängivenhet till mig. Om någon inte har denna enda hängivenhet, kommer den personen med säkerhet att bli Satans klenod och jag kommer inte att fortsätta att använda honom. Jag ska sända hem honom för att bli omhändertagen av sina föräldrar.

Utdrag ur ”Om slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

638. I framtiden kommer det att avgöras utifrån de handlingar du utför idag, om du blir välsignad eller fördömd. Om ni ska bli fullkomliggjorda av Gud kommer det ske just nu under denna era. Det kommer ingen annan möjlighet i framtiden. Just nu vill Gud verkligen göra er fullkomliga, och detta är inte något talesätt. I framtiden, oavsett vilka prövningar som drabbar er, vilka händelser som äger rum, eller vilka katastrofer som drabbar er, kommer Gud att göra er fullkomliga – detta är ett definitivt och obestridligt faktum. Hur kan man märka detta? Från det faktum att Guds ord genom tidsåldrar och generationer aldrig har uppnått sådan stor höjd som idag – det har trätt in i den högsta världen, och den Helige Andes verk bland människorna idag har tidigare ej skådats. Knappast någon från tidigare generationer har fått smaka detta. Inte ens under Jesus tid fanns dagens uppenbarelser. Stora höjder har nåtts i orden som talas till er, de saker ni förstår och saker ni upplever. Ni ger er inte av mitt i prövningarna och tuktan och detta är tillräckligt för att bevisa att Guds verk har uppnått aldrig tidigare skådad prakt. Detta är inte något som människan är förmögen att göra och inte något som människan upprätthåller, utan snarare är det Guds eget verk. Så från många av Guds verks fakta kan man se att Gud vill fullkomliggöra människan, och han är sannerligen förmögen att fullända er. Om ni har förmågan att se detta, om ni är förmögna att göra denna nya upptäckt, kommer ni inte att vänta på Jesu andra återkomst, utan istället låter ni Gud fullända er i denna tidsålder. Sålunda ska ni alla göra ert yttersta och inte spara på några ansträngningar så att ni kan bli fullkomliggjorda av Gud.

Utdrag ur ”Om att alla utför sina uppgifter” i ”Ordet framträder i köttet”

639. Guds önskan är att varje människa skall bli fullkomlig, bli slutgiltigt vunnen av honom, bli fullständigt renad av honom och bli en som han älskar. Det spelar ingen roll om jag säger att ni är bakåtsträvande eller av dålig kaliber – detta är helt och hållet fakta. Att jag säger detta bevisar inte att jag tänker överge dig, att jag har förlorat hoppet om er, än mindre att jag är ovillig att frälsa er. Idag har jag kommit för att göra er frälsnings verk, det vill säga det verk jag gör är en fortsättning på frälsningens verk. Varje människa har möjligheten att göras fullkomlig: Förutsatt att du är villig, förutsatt att du strävar, kommer du till slut att kunna uppnå detta resultat och inte en enda av er kommer att försakas. Om du är av dålig kaliber kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din dåliga kaliber; om du är av god kaliber kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din goda kaliber; om du är okunnig och obildad kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din obildning; om du är bildad kommer mina krav på dig att vara i enlighet med det faktum att du är bildad; om du är gammal kommer mina krav på dig att vara i enlighet med din ålder; om du har förmågan att visa gästfrihet kommer mina krav på dig att vara i enlighet med detta; om du säger att du inte kan erbjuda gästfrihet utan bara kan utföra en viss uppgift, vare sig det nu gäller att sprida evangeliet, ta hand om församlingen eller sköta om andra allmänna angelägenheter, så kommer min fullkomning av dig att vara i enlighet med den uppgift du utför. Att vara lojal, att lyda ända till slutet, och sträva efter Guds överlägsna kärlek – det är detta du måste åstadkomma, och det finns ingen bättre praxis än dessa tre ting. I slutändan måste människan åstadkomma dessa tre ting, och om hon kan åstadkomma dem kommer hon att göras fullkomlig. Men framför allt måste du sträva på riktigt, du måste aktivt pressa framåt och uppåt, och inte vara passiv i detta. Jag har sagt att varje människa har möjlighet att bli fullkomnad och är kapabel att göras fullkomlig, och det är sant, men du försöker inte bli bättre i din strävan. Om du inte uppnår dessa tre kriterier måste du till slut elimineras. Jag vill att alla skall komma ifatt, vill att alla skall få den Helige Andes verk och upplysning och kunna lyda ända fram till slutet, för det är den plikt som var och en av er har att utföra. När ni alla har utfört er plikt, kommer ni alla att ha gjorts fullkomliga, och ni kommer också att ha ett genljudande vittnesbörd. Alla dessa som har vittnesbörd är de som har vunnit seger över Satan och vunnit Guds löfte, och de är de som kommer att fortsätta leva på det underbara slutmålet.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

640. Mänskligheten, som har övergivit den Allsmäktiges levnadsförsörjning, känner inte till meningen med existensen, men är likväl rädd för döden. Utan hjälp eller stöd, och likväl ovilliga att sluta sina ögon, stålsätter människorna sig för att dra ut på en usel tillvaro i denna värld, påsar av kött som inte anar sina egna själar. Du lever på det här viset, utan hopp, liksom andra, utan mål. Enbart den Helige i legenden kommer för att rädda de människor som, klagande mitt i sitt lidande, desperat längtar efter hans ankomst. Än så länge har denna tro inte förverkligats i dem som saknar medvetande. Icke desto mindre längtar de efter det så. Den Allsmäktige förbarmar sig över de människor som lidit djupt. Samtidigt är hans tålamod slut med dessa människor som saknar medvetande, eftersom han har fått vänta allt för länge på att få svar från mänskligheten. Han önskar att söka, att söka ditt hjärta och din ande, för att ge dig vatten och bröd, och för att väcka dig så att du slipper törsta och hungra mer. När du är utmattad och börjar känna något av världens dystra tröstlöshet, var inte vilse, fäll inga tårar. Allsmäktige Gud, Väktaren, kommer alltid att välkomna din ankomst. Han vakar vid din sida, väntar på att du ska vända tillbaka. Han väntar på den dag du plötsligt erinrar dig dina minnen och inser faktumet att du kommer från Gud, men vid något tillfälle som ingen känner till förlorade riktningen, vid något tillfälle ingen känner till föll medvetslös vid dikesrenen och än en gång vid något tillfälle ingen känner till förvärvade en ”fader”. Utöver detta inser du att den Allsmäktige funnits där hela tiden, att han under lång, lång tid hållit vakt och inväntat din återkomst. Med förtvivlad längtan har han sett på, väntat på respons utan något svar. Hans tillsyn är ovärderlig, och den finns till för det mänskliga hjärtat och den mänskliga andens skull. Måhända är hans tillsyn oändlig, och måhända har den ett slut. Men du bör veta exakt var ditt hjärta och din ande är just nu.

Utdrag ur ”Den Allsmäktiges suckande” i ”Ordet framträder i köttet”

641. Guds kärlek och medlidande genomsyrar hans förvaltningsverk in i minsta detalj och Gud fortsätter outtröttligt, oberoende av om människor kan förstå hans goda intentioner, att utföra det verk som han avser att åstadkomma. Oavsett hur mycket människor förstår av Guds förvaltning kan alla inse fördelarna och den hjälp som kommer av det verk som Gud utför. Kanske har du inte känt något av den kärlek eller det liv som Gud ger idag, men så länge du inte överger Gud och inte ger upp din föresats att sträva efter sanningen kommer det alltid en dag då Guds leende uppenbaras för dig. För syftet med Guds förvaltningsverk är att återvinna den mänsklighet som är under Satans domän, inte att överge den mänsklighet som har blivit fördärvad av Satan och motsätter sig Gud.

Utdrag ur ”Människan kan endast bli räddad under Guds pågående förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”

642. Medan Guds frälsningsverk pågår kommer varje människa som kan bli frälst att bli frälst så långt som möjligt, och ingen av dem kommer att förkastas, för syftet med Guds verk är att rädda människan. Alla dessa som är oförmögna att förändra sitt sinnelag under den tid då Gud frälser människan – liksom alla dessa som är oförmögna att underkasta sig Gud helt och hållet – kommer att bli föremål för straff. Detta stadium av verket – ordens verk – kommer att uppenbara för människorna alla de möjligheter och hemligheter som de inte förstår, så att de kan förstå Guds vilja och vad Gud kräver av dem, och så att de kan ha de förutsättningar som krävs för att omsätta Guds ord i handling och förändra sitt sinnelag. Gud utför sitt verk enbart med hjälp av ord och straffar inte folk för att de är lite upproriska; nu är nämligen frälsningsverkets tid. Om alla som agerar upproriskt straffades skulle ingen ha möjlighet att bli frälst; alla skulle straffas och falla ner i Hades. Syftet med att döma människorna med ord är att låta dem lära känna sig själva och underkasta sig Gud, inte att straffa dem med denna dom. Under den tid då ordens verk pågår kommer många människor att blotta sin upproriskhet och sitt trots liksom sin olydnad mot den inkarnerade Guden. Likväl kommer Gud inte att straffa alla dessa människor, utan han kommer bara att kasta bort dem som är alltigenom fördärvade och inte kan räddas. Han kommer att överlämna deras kött till Satan och, i några få fall, göra slut på deras kött. De som återstår kommer att fortsätta att följa och uppleva hur de blir åtgärdade och beskurna. Om dessa människor, medan de följer, fortfarande inte kan acceptera att bli åtgärdade och beskurna utan blir mer och mer degenererade, kommer de att ha förlorat sin möjlighet till frälsning. Varje människa som har accepterat att erövras av ord kommer att ha rikliga tillfällen att bli frälst; Guds frälsning av var och en av dessa människor kommer att visa hans oerhörda mildhet. De kommer med andra ord att visas den största tolerans. Så länge människor vänder tillbaka från den felaktiga vägen, och så länge de kan ångra sig, kommer Gud att ge dem möjligheter att vinna hans frälsning. Första gången människor gör uppror mot Gud har han ingen åstundan att döda dem, utan tvärtom gör han allt han kan för att rädda dem. Om någon verkligen inte har något utrymme för frälsning kommer Gud att förkasta honom. Skälet till att Gud dröjer med att straffa vissa människor är att han önskar rädda alla som kan räddas. Han dömer, upplyser och vägleder människor enbart med ord och använder inte en spira för att slå ihjäl dem. Syftet och meningen med verkets sista stadium är att skänka människor frälsning med hjälp av ord.

Utdrag ur ”Du bör lägga bort statusens välsignelser och förstå Guds vilja att skänka människan frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

643. I den vidsträckta världen har oräkneliga förändringar ägt rum – hav har slammat igen till fält, fält har svämmat över och blivit hav, om och om igen. Förutom han som härskar över alla ting i universum finns det ingen som kan leda och vägleda detta människosläkte. Det finns ingen mäktig som arbetar eller gör förberedelser för människosläktet, och än mindre någon som kan leda detta människosläkte till det ljusa slutmålet och befria det från jordiska orättvisor. Gud begråter mänsklighetens framtid, han sörjer över mänsklighetens fall och det smärtar honom att mänskligheten steg för steg går mot förfall och vägen utan återvändo. En mänsklighet som har krossat Guds hjärta och förnekat honom för att söka den onde: Har någon någonsin ägnat en tanke åt vart en sådan mänsklighet kan vara på väg? Det är av just denna orsak som ingen känner Guds vrede, som ingen söker ett sätt att behaga Gud eller försöker närma sig Gud, och dessutom, som ingen försöker förstå Guds sorg och smärta. Även efter att ha hört Guds röst fortsätter människan på sin egen väg, framhärdar i att irra bort från Gud, undviker Guds nåd och omvårdnad och skyr hans sanning och föredrar att sälja sig själv till Satan, Guds fiende. Och vem har ägnat någon tanke – om mänskligheten skulle framhärda i sin halsstarrighet – åt hur Gud kommer att agera gentemot denna mänsklighet som har avvisat honom utan en blick tillbaka? Ingen vet att orsaken till Guds upprepade påminnelser och förmaningar är att han i sina händer har förberett en katastrof utan like som kommer att vara outhärdlig för människans kött och själ. Denna katastrof är inte bara ett straff för köttet utan även för själen. Detta måste du veta: När Guds plan går om intet, och när hans påminnelser och förmaningar inte väcker något gensvar, vad för slags vrede kommer han då att släppa lös? Det kommer inte att likna något som någon skapad varelse någonsin upplevt eller hört. Och därför säger jag att denna katastrof saknar motstycke och aldrig kommer att upprepas. För Guds plan är att enbart denna gång skapa mänskligheten och att enbart denna gång rädda mänskligheten. Detta är första gången och även den sista. Därför kan ingen förstå de omsorgsfulla avsikter och den ivriga förväntan med vilka Gud räddar mänskligheten denna gång.

Utdrag ur ”Gud är källan till människans liv” i ”Ordet framträder i köttet”

Fotnoter:

a. I originaltexten utelämnas ”om ni visste”.

b. ”Lämna ondskans väg”: i originalet ”återvända till stranden”, ett kinesiskt uttryck med denna betydelse.

Föregående: A. Guds krav på människan

Nästa: C. Guds varningar till människan

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.

Relaterat innehåll

Om upplevelse

Genom alla Petrus upplevelser möttes han av hundratals prövningar. Även om dagens människor är medvetna om begreppet ”prövning”, så är de...

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok

Kontakta oss via Messenger