Att känna Gud 4
Dagliga ord från Gud (Utdrag 120)
Att förstå Gud auktoritet ur ett makro- och ett mikroperspektiv
Guds auktoritet är unik. Den är det karaktäristiska uttrycket för och särskilda substansen av identiteten hos Gud själv. Ingen skapad eller icke-skapad varelse äger ett sådant karaktäristiskt uttryck och en sådan särskild substans. Endast Skaparen äger en auktoritet av det slaget. Det vill säga att endast Skaparen – Gud den unike – kommer till uttryck på det viset och har den substansen. Varför tala om Guds auktoritet? Hur skiljer sig auktoriteten hos Gud själv från auktoriteten i människans sinne? Vad är det för speciellt med den? Varför är det särskilt betydelsefullt att tala om den här? Var och en måste begrunda den frågan noggrant. För de flesta är ”Guds auktoritet” ett vagt begrepp, som det är mycket svårt att förstå och det är troligt att varje diskussion om det blir svårfattlig. Så det kommer undantagslöst att finnas en klyfta mellan den kunskap om Guds auktoritet som människan kan äga och substansen av Guds auktoritet. För att överbrygga den klyftan måste man successivt lära känna Guds auktoritet genom människor i det verkliga livet, händelser, saker och fenomen som är inom människans räckhåll, som människor har förmåga att förstå. Även om uttrycket ”Guds auktoritet” kan te sig outgrundligt är Guds auktoritet inte alls abstrakt. Han finns hos människan varje minut av hennes liv och leder henne genom varje dag. Så varje person ser och upplever ovillkorligen den mest påtagliga aspekten av Guds auktoritet i sitt dagliga liv. Den påtagligheten är ett tillräckligt bevis för att Guds auktoritet verkligen existerar och den gör det fullt möjligt att inse och förstå det faktum att Gud äger denna auktoritet.
Gud skapade allt och för att han skapat det har han herraväldet över allting. Förutom att ha herraväldet över allting har han kontroll över allt. Vad innebär det, idén att ”Gud har kontroll över allt”? Hur kan det förklaras? Hur kan det tillämpas i verkliga livet? Hur kan ni lära känna Guds auktoritet genom att förstå det faktum att ”Gud har kontroll över allt”? Av själva uttrycket ”Gud har kontroll över allt” kommer vi att se att det Gud kontrollerar inte är en del av planeterna, en del av skapelsen, än mindre en del av mänskligheten, utan allt: från det massiva till det mikroskopiska, från det synliga till det osynliga, från stjärnorna i universum till det som lever på jorden, såväl som mikroorganismer som inte kan ses med blotta ögat och varelser som existerar i andra former. Detta är den exakta definitionen av ”allt” som Gud ”har kontroll över” och det är det fält som Gud utövar sin auktoritet över, omfånget av hans suveränitet och styre.
Redan innan denna mänsklighet blev till existerade kosmos – alla planeter och alla stjärnor på himlen. På makronivå har dessa himlakroppar kretsat regelbundet, under Guds kontroll, under hela sin existens, hur många år det nu har varit. Vilken planet som går vart vid vilken tidpunkt, vilken planet som utför vilken uppgift och när, vilken planet som cirkulerar i vilket kretslopp, och när den försvinner eller ersätts – allt detta fortlöper utan minsta misstag. Planeternas position och avståndet mellan dessa följer strikta mönster som alla kan beskrivas med exakta data: banorna längs vilka de färdas, kretsloppens hastighet och mönster och de tillfällen de befinner sig i olika positioner kan kvantifieras exakt och beskrivas med särskilda lagar. I eoner har planeterna följt dessa lagar utan minsta avvikelse. Ingen makt kan ändra eller bryta deras kretslopp eller de mönster som de följer. Eftersom de särskilda lagar som styr planeternas rörelse samt de exakta data som beskriver dem är förutbestämda av Skaparens auktoritet lyder de dessa lagar på egen hand, under Skaparens suveränitet och kontroll. På makronivå är det inte svårt för människan att komma fram till vissa mönster, vissa data, liksom vissa märkliga och oförklarliga lagar eller fenomen. Trots att mänskligheten inte medger att Gud finns, inte accepterar det faktum att Skaparen gjorde och härskar över allt och inte heller erkänner förekomsten av Skaparens auktoritet, upptäcker människans vetenskapsmän, astronomer och fysiker mer och mer att alltings existens i universum, och de principer och mönster som dikterar alltings rörelser, styrs och kontrolleras av en väldig och osynlig mörk energi. Detta faktum tvingar människan att inse och medge att det finns en mäktig en mitt bland dessa rörelsemönster, en som orkestrerar allt. Hans makt är enastående och även om ingen kan se hans sanna ansikte styr och kontrollerar han allt i varje stund. Ingen människa eller kraft kan sträcka sig bortom hans suveränitet. I mötet med detta faktum måste människan erkänna att lagarna som styr alltings existens inte kan kontrolleras av människor, inte kan ändras av någon, samtidigt som människan måste medge att människor inte fullt ut kan förstå dessa lagar. Och dessa uppstår inte naturligt utan dikteras av en Herre och Mästare. De är alla uttryck för Guds auktoritet som mänskligheten kan uppfatta på en makronivå.
På mikronivå är alla de berg, floder, sjöar, hav och landområden som människan skådar på jorden, alla årstider som hon upplever, allt som bebor jorden, inklusive växter, djur, mikroorganismer och människor, föremål för Guds suveränitet och kontrollerade av Gud. Under Guds suveränitet och kontroll blir alla ting till eller försvinner i enlighet med hans tankar. Deras liv styrs alla av vissa lagar och de växer och förökar sig enligt dem. Ingen människa och inga ting står över dessa lagar. Hur kommer det sig? Enda svaret lyder: på grund av Guds auktoritet. Eller för att uttrycka det annorlunda, på grund av Guds tankar och Guds ord, för att Gud själv gör det hela. Det innebär att det är Guds auktoritet och Guds sinne som ger upphov till dessa lagar. De kommer att skifta och förändras i enlighet med hans tankar, och dessa skiften och förändringar uppstår eller försvinner alla för hans plans skull. Ta epidemier som ett exempel. De bryter ut utan förvarning, ingen känner till deras ursprung eller den exakta förklaringen till att de uppstår, och oavsett när en epidemi når en viss plats kan de drabbade inte undgå katastrofen. Människans vetenskap tolkar det som att epidemier orsakas genom spridningen av dåliga och skadliga mikrober och deras hastighet, omfattning och metod för överföring kan inte förutses eller kontrolleras av människans vetenskap. Även om mänskligheten motarbetar dem med alla tänkbara medel kan den inte kontrollera vilka personer eller djur som ofrånkomligt blir smittade när epidemier bryter ut. Det enda som människorna kan göra är att försöka förhindra dem, motverka dem och undersöka dem. Men ingen känner till de bakomliggande orsakerna som förklarar början eller slutet på en enskild epidemi och ingen kan kontrollera dessa. Ställda inför uppkomsten och spridningen av en epidemi är den första åtgärd som människorna vidtar att utveckla ett vaccin, men ofta dör epidemierna ut av sig själva innan vaccinet är klart. Varför dör epidemier ut? Vissa säger att bakterierna har förts under kontroll, andra säger att de dör ut på grund av årstidsväxlingar… Om dessa vilda spekulationer håller kan vetenskapen inte förklara och inte ge något exakt svar på. Det som mänskligheten står inför är inte bara dessa spekulationer utan sin egen brist på förståelse och rädsla för epidemier. Ingen vet, i den slutliga analysen, varför epidemier börjar eller varför de slutar. Eftersom mänskligheten bara tror på vetenskapen, förlitar sig helt på den, och inte erkänner Skaparens auktoritet eller accepterar hans suveränitet, kommer den aldrig att få ett svar.
Under Guds suveränitet förökar sig, existerar och förgås alla ting till följd av hans auktoritet och hans förvaltning. Vissa saker kommer och går obemärkta, och människan kan inte avgöra varifrån de kom eller begripa vilka regler de följer, än mindre förstå anledningarna till att de kommer och går. Även om människan kan se, höra eller uppleva allt som händer bland alla ting, även om det har en betydelse för människan och även om människan undermedvetet greppar det ovanliga, regelbundna eller till och med främmande hos de olika fenomenen, vet hon fortfarande inget om Skaparens vilja och hans sinne som ligger bakom dem. Det finns många historier bakom allt, många dolda sanningar. Då människan har vandrat långt bort från Skaparen, då hon inte godtar det faktum att Skaparens auktoritet styr allting, kommer hon aldrig att känna till och förstå allt som händer under hans suveränitet. Guds kontroll och suveränitet överskrider till största delen gränserna för den mänskliga föreställningsförmågan, för mänsklig kunskap, för mänsklig förståelse, för det som människans vetenskap kan uppnå. Förmågorna hos den skapade mänskligheten kan inte konkurrera med det. Somliga säger: ”När du inte själv har sett Guds suveränitet, hur kan du då tro att allt är underställt hans auktoritet?” Att se är inte alltid att tro, att se är inte alltid att erkänna och förstå. Så varifrån kommer tron? Jag kan med säkerhet säga att ”tron kommer ur graden och djupet av människors begripande och upplevelse av verkligheten och de bakomliggande orsakerna till saker och ting.” Om du tror att Gud finns men inte kan erkänna, än mindre uppfatta, Guds kontroll och Guds suveränitet över allting som ett faktum, kommer du i ditt hjärta aldrig att medge att Gud har en auktoritet av det slaget och att Guds auktoritet är unik. Du kommer aldrig riktigt att acceptera Skaparen som din Herre, din Gud.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 121)
Mänsklighetens öde och universums öde är oskiljaktiga från Skaparens suveränitet
Ni är alla vuxna. Vissa av er är medelålders, somliga har trätt in i ålderdomen. Från icke-troende till troende och från början av tron på Gud till acceptansen av Guds ord och upplevelsen av Guds verk, hur mycket kunskap hade ni om Guds suveränitet? Vilka insikter vann ni om människans öde? Kan man uppnå allt man önskar i livet? Hur många saker har du lyckats med som du önskat under de få årtionden som du har levt? Hur många saker blir inte som förväntat? Hur många saker kommer som en angenäm överraskning? Hur många saker väntar människor ännu på ska bära frukt – omedvetet inväntande det rätta ögonblicket, inväntande himlens vilja? Hur många saker får människor att känna sig maktlösa och motarbetade? Alla är fulla av hopp om sitt öde och förväntar sig att allt i deras liv ska gå som de önskar, att de inte ska sakna mat och kläder, att deras förmögenhet ska öka avsevärt. Ingen vill ha ett liv som är fattigt och nedtyngt, fullt av vedermödor, drabbat av katastrofer. Men människor kan inte förutse eller kontrollera sådana saker. Kanske är det förflutna för vissa bara ett virrvarr av upplevelser, de lär sig aldrig vad himlens vilja är och bryr sig inte heller om vad den är. De lever sina liv utan eftertanke, som djur, lever dag för dag utan att bry sig om mänsklighetens öde, om varför människor lever eller hur de bör leva. Dessa personer når ålderdomen utan att ha vunnit någon förståelse för människans öde och ända tills de dör har de ingen aning om vad livet handlar om. Sådana människor är döda, de är varelser utan ande, de är odjur. Även om de lever omgivna av allt finner människor sin glädje i de många sätt som världen tillfredsställer deras materiella behov på, även om de ser att denna materiella värld ständigt går framåt har deras egen erfarenhet – det som deras hjärta och ande känner och upplever – inget att göra med materiella ting och inget materiellt kan ersätta det. Det är ett erkännande djupt i ens hjärta, något som inte går att se med blotta ögat. Det erkännandet ligger i ens förståelse av och känsla för människans liv och människans öde. Och det leder en ofta till uppfattningen av att en osynlig Mästare arrangerar allting, orkestrerar allt för människan. Mitt i allt detta kan man inte annat än acceptera ödets arrangemang och orkestrering, samtidigt kan man inte annat än acceptera vägen vidare som Skaparen har lagt ut, Skaparens suveränitet över ens öde. Det är ett obestridligt faktum. Det spelar ingen roll vilken insikt om eller attityd man har till ödet, ingen kan ändra detta faktum.
Vart du ska gå varje dag, vad du ska göra, vem eller vad du ska möta, vad du ska säga, vad som ska hända dig – kan något av detta förutsägas? Människor kan inte förutse alla dessa händelser, än mindre kontrollera hur de utvecklas. I livet sker dessa oförutsebara saker hela tiden och de händer varje dag. Dessa dagliga växlingar och sättet de visar sig på, eller de mönster enligt vilka de utspelar sig är ständiga påminnelser till mänskligheten om att inget sker av en slump, att den utvecklingsprocess som saker och ting har och deras oundviklighet inte kan påverkas av människans vilja. Varje händelse förmedlar en varning från Skaparen till mänskligheten och den sänder även budskapet att människor inte kan kontrollera sina egna öden. Samtidigt är alla händelser en vederläggning av mänsklighetens vilda, fåfänga ambition och önskan att ta sitt öde i egna händer. De är som rejäla örfilar på mänsklighetens kinder, den ena efter den andra, som tvingar folk att ompröva vem som i slutänden styr och kontrollerar deras öde. Och eftersom deras ambitioner och önskningar vid upprepade tillfällen blir gäckade och krossade, kommer människor naturligt nog fram till en omedveten acceptans av det som ödet har i beredskap, en acceptans av verkligheten, av himlens vilja och Skaparens suveränitet. I alltifrån dessa dagliga växlingar till ödet för människors hela liv finns det inget som inte avslöjar Skaparens planer och hans suveränitet, det finns inget som inte sänder budskapet att ”Skaparens auktoritet kan inte överträffas”, inget som inte förmedlar den eviga sanningen att ”Skaparens auktoritet är den högsta”.
Mänsklighetens och universums öden är intimt sammanflätade med Skaparens suveränitet, oskiljaktigt knutna till Skaparens orkestreringar. I slutänden kan de inte lösgöras från Skaparens auktoritet. Genom alla tings lagar lär sig människan förstå Skaparens orkestrering och hans suveränitet, genom reglerna för överlevnad uppfattar hon Skaparens styre, från alla tings öden drar hon slutsatser om hur Skaparen utövar sin suveränitet och kontroll över dem, och i människors och alla tings livscykler upplever människan verkligen Skaparens orkestreringar och arrangemang för alla ting och levande varelser och får verkligen bevittna hur dessa orkestreringar och arrangemang åsidosätter alla jordiska lagar, regler och institutioner, alla andra makter och krafter. I ljuset av detta är mänskligheten tvungen att erkänna att Skaparens suveränitet inte kan brytas av någon skapad varelse, att ingen kraft kan röra vid eller ändra de händelser och ting som är förutbestämda av Skaparen. Det är under dessa gudomliga lagar och regler som människorna och alla ting lever och fortplantar sig, generation efter generation. Är inte detta det sanna förkroppsligandet av Skaparens auktoritet? Även om människan i de objektiva lagarna ser Skaparens suveränitet och hans ordination för alla händelser och alla ting, hur många personer har förmåga att fatta principen om Skaparens suveränitet över universum? Hur många personer kan verkligen känna, erkänna, acceptera och underkasta sig Skaparens suveränitet och planering av deras öden? Vem, som har trott på faktumet om Skaparens suveränitet över alla ting, kommer verkligen tro och erkänna att Skaparen även dikterar människans livsöde? Vem kan verkligen förstå det faktum att människans öde vilar i Skaparens hand? Vilken attityd som mänskligheten bör inta till Skaparens suveränitet, när den konfronteras med det faktum att han styr och kontrollerar mänsklighetens öde, är ett beslut som varje människa som nu konfronteras med detta faktum måste fatta själv.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 122)
De sex skärningspunkterna i människans liv
Under loppet av ens liv kommer varje människa fram till en rad kritiska skärningspunkter. Dessa är de mest grundläggande och viktigaste stegen som avgör en persons öde i livet. Nedan följer en kort beskrivning av dessa milstolpar som alla människor måste passera under loppet av sitt liv.
Födelsen: den första skärningspunkten
Var någonstans en person föds, vilken familj han eller hon föds in i, personens kön, utseende och tiden för födseln: dessa är detaljer i den första skärningspunkten i en människas liv.
Ingen har något val beträffande delarna i denna skärningspunkt. De är alla förutbestämda långt i förväg av Skaparen. De påverkas inte av den yttre omgivningen på något sätt, och inga mänskliga faktorer kan ändra dessa fakta som Skaparen har förutbestämt. Att en person föds innebär att Skaparen redan har fullföljt första steget i det öde som han har planerat för den personen. Eftersom han har förutbestämt alla dessa detaljer långt i förväg har ingen makt att ändra några av dem. Oberoende av en människas senare öde är villkoren för hennes födelse förutbestämda och fortsätter att vara som de är. De påverkas inte på något sätt av hennes öde i livet och inverkar inte heller på något sätt Skaparens suveränitet över det.
1. Ett nytt liv föds ur Skaparens planer
Vilka detaljer i den första skärningspunkten – platsen för ens födelse, ens familj, ens kön, ens fysiska utseende, tiden för ens födelse – har en person möjlighet att välja? Ens födelse är uppenbarligen en passiv tilldragelse: man föds ofrivilligt, på en viss plats, vid en viss tid, in i en viss familj, med ett visst fysiskt utseende. Man blir ofrivilligt medlem av ett visst hushåll, ärver ett visst familjeträd. Man har inget val i denna första skärningspunkt i livet utan föds in i en miljö som är fastlagd enligt Skaparens planer, in i en viss familj, med ett visst kön och utseende och vid en viss tidpunkt som är nära förknippad med ens levnadslopp. Vad kan en människa göra vid denna avgörande skärningspunkt? När allt är sagt har man inget val som rör en enda av dessa detaljer kring ens födelse. Om det inte vore för Skaparens förutbestämmelse och hans ledning skulle ett nytt liv som föddes i denna värld inte veta vart det skulle ta vägen eller var det skulle bo, det skulle inte ha något släktskap, inte höra hemma någonstans, inte ha ett riktigt hem. Men till följd av Skaparens minutiösa planer börjar det sin livsresa med någonstans att bo, föräldrar, en plats att höra till och släktingar. Under hela den processen är det Skaparens planer som avgör ankomsten för detta nya liv och Skaparen kommer att skänka det allt det ska komma att äga. Från att vara en fritt flytande kropp som inte är något märkvärdigt blir det successivt en synlig, påtaglig människa av kött och blod, en av Guds skapelser som tänker, andas och känner värme och kyla, som kan delta i alla vanliga aktiviteter bland skapade varelser i den materiella världen och som kommer att genomgå allt det som en skapad människa måste uppleva i livet. Skaparens förutbestämmelse av en persons födelse innebär att han kommer att skänka den personen allt som krävs för att överleva. Och att en människa föds innebär likaså att hon kommer att ta emot allt som krävs för att överleva från Skaparen, att hon från den stunden kommer att leva i en annan form, försedd av Skaparen och underkastad Skaparens suveränitet.
2. Varför olika människor föds under olika omständigheter
Människor vill gärna föreställa sig att de skulle födas in i en lysande familj om de föddes på nytt. Om de var kvinnor skulle de se ut som Snövit och vara älskade av alla, och om de var män skulle de vara sagoprinsen som har allt han behöver, med hela världen i sin makt. Det är flera som lever med många illusioner om sin börd och ofta är mycket missnöjda med den och förargas över sin familj, sitt utseende, sitt kön och till och med tidpunkten för sin födelse. Ändå kan människor aldrig begripa varför de föds in i en viss familj eller varför de ser ut på ett särskilt sätt. De vet inte att de, oberoende av var de är födda och hur de ser ut, ska spela olika roller och fullfölja vissa uppgifter i Skaparens förvaltning – det syftet kommer aldrig att förändras. I Skaparens ögon är platsen där man föds, ens kön och ens fysiska utseende bara något tillfälligt. De är en rad mycket små detaljer, ringa symboler i varje skede av hans förvaltning av hela mänskligheten. Och en människas faktiska slutmål och ände avgörs inte av hennes födelse i ett visst skede utan av den uppgift som hon fullföljer i varje liv, med Skaparens dom över henne när hans förvaltningsplan är fullbordad.
Det sägs att det finns en orsak för varje verkan, att ingen verkan saknar orsak. Och därför är ens födelse av nödvändighet förenad med ens nuvarande liv och ens tidigare liv. Om en människas död avslutar hennes pågående livstid, så är en människas födelse början på en ny cykel. Om en gammal cykel representerar en människas tidigare liv är den nya cykeln naturligt nog hennes nuvarande liv. Eftersom ens födelse är kopplad till ens tidigare liv såväl som ens nuvarande liv finns det ett nödvändigt samband mellan plats, familj, kön, utseende och andra liknande faktorer som rör ens födelse och dessa. Det betyder att faktorerna kring en människas födelse inte bara är påverkade av hennes tidigare liv utan också avgörs av hennes öde i det nuvarande. Det förklarar den mångfald av olika omständigheter som människor föds in i: vissa föds i fattiga familjer, andra i rika familjer. Somliga har en vanlig härstamning, andra har en lysande härkomst. Vissa föds i söder, andra i norr. En del föds i öknen, andra i grönskande marker. Somligas födelse följs av bifall, skratt och firanden, andras för med sig tårar, olycka och lidande. Vissa föds till att bli uppskattade, andra till att kastas åt sidan som ogräs. En del föds med fina anletsdrag, andra med förvrängda sådana. Några är vackra att se på, andra är fula. Vissa föds vid midnatt, andra i middagssolens starka sken. … Börden hos människor av alla sorter avgörs av de öden som Skaparen har i beredskap för dem. Deras börd avgör deras öden i det nuvarande livet liksom de roller de kommer att spela och de uppgifter de kommer att fullfölja. Allt detta är föremål för Skaparens suveränitet och förutbestämt av honom. Ingen kan undkomma sin förutbestämda lott, ingen kan ändra omständigheternaa kring sin födelse och ingen kan välja sitt eget öde.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Fotnoter:
a. I ursprungstexten finns inte ”omständigheterna kring” med.
Dagliga ord från Gud (Utdrag 123)
Att växa upp: den andra skärningspunkten
Beroende på vilket slags familj de föds in i, så växer människor upp i olika hemmiljöer och lär sig olika saker av sina föräldrar. Det blir avgörande för de villkor under vilka en person växer upp, och uppväxtena utgör den andra kritiska skärningspunkten i en människas liv. Det behöver inte sägas att människor inte har något val i denna skärningspunkt heller. Det är också fastlagt, planerat i förväg.
1. De omständigheter som man växer upp under är fastlagda av Skaparen
En människa kan inte välja de personer, händelser eller ting hon blir uppbyggd eller påverkad av under sin uppväxt. Man kan inte välja vilka kunskaper eller förmågor man tillägnar sig, vilka vanor man bildar. Man har inget att säga till om när det gäller vilka ens föräldrar och släktingar är, vilket slags miljö man växer upp i. Ens relationer till andra människor, händelser och saker i ens omgivning och hur de påverkar ens utveckling är bortom ens kontroll. Vem är det då som avgör dessa saker? Vem planerar dem? Eftersom människor inte har något val i den frågan, eftersom de inte kan bestämma de sakerna för egen del och eftersom de uppenbarligen inte uppstår naturligt är det givet att gestaltningen av alla dessa människor, händelser och ting vilar i Skaparens händer. Precis som Skaparen planerar de särskilda omständigheterna för varje människas födelse planerar han också de särskilda omständigheter som hon växer upp under, det behöver inte sägas. Om en människas födelse för med sig förändringar hos de personer, händelser och saker som omger henne måste den personens uppväxt och utveckling påverka dem också. Till exempel föds vissa personer i fattiga familjer men växer upp omgivna av rikedom. Andra föds in i välbärgade familjer men gör så att deras familjers förmögenhet minskar, så att de växer upp i en fattig miljö. Ingens födelse styrs av en fastställd regel och ingen växer upp under en oundviklig, fastlagd rad omständigheter. Detta är inte saker som en person kan föreställa sig eller kontrollera, de är produkter av ens öde och avgörs av ens öde. Kontentan är naturligtvis att de är förutbestämda för en människas öde av Skaparen, de avgörs av Skaparens suveränitet över och hans planer för den personens öde.
2. De skiftande omständigheter som människor växer upp under ger upphov till de olika rollerna
Omständigheterna kring en människas födelse fastställer på en grundläggande nivå den miljö och de omständigheter som hon växer upp under, och de omständigheter som en människa växer upp under är likaså en produkt av omständigheterna kring hennes födelse. I den perioden börjar man lära sig språket och ens sinne börjar möta och tillägna sig många nya saker, i en process under vilken man fortsätter växa. De saker man hör med sina öron, ser med sina ögon och tar in med sitt sinne berikar och påverkar gradvis ens inre värld. De människor, händelser och saker som man kommer i kontakt med, det sunda förnuft, den kunskap och de förmågor man tillägnar sig och de sätt att tänka som man påverkas av, präglas av eller blir lärd, kommer alla att vägleda och inverka på ens öde i livet. Det språk man lär sig när man växer upp och ens sätt att tänka är oskiljaktiga från den miljö där man tillbringar sin ungdom, och den miljön består av föräldrar, syskon och andra personer, händelser och saker omkring en. Riktningen för en människas utveckling avgörs därför av den miljö som hon växer upp i och beror också på de människor, händelser och saker som hon kommer i kontakt med under den perioden. Eftersom människans uppväxtvillkor är förutbestämda långt i förväg, är den miljö som hon lever i under den processen naturligtvis också förutbestämd. Den avgörs inte av en människas val och preferenser utan avgörs enligt Skaparens planer, förutbestäms av Skaparens omsorgsfulla arrangemang, av Skaparens suveränitet över en persons öde i livet. Så de personer en människa möter under sin uppväxt och de saker hon kommer i kontakt med är alla oundvikligt förenade med Skaparens orkestrering och arrangemang. Människor kan inte förutse komplexa inbördes förhållanden av det slaget, inte heller kan de kontrollera dem eller greppa dem. Många olika saker och många olika personer har betydelse för den miljö som en person växer upp i och ingen människa har förmåga att arrangera och orkestrera ett sådant omfattande nät av kopplingar. Ingen eller inget förutom Skaparen kan kontrollera framträdandet, närvaron och försvinnandet hos alla olika människor, händelser och saker, och det är just ett sådant omfattande nät av kopplingar som formar en människas utveckling som förutbestämd av Skaparen, formar de olika miljöer som människor växer upp i och skapar de olika roller som krävs för Skaparens förvaltningsverk genom att lägga en stark och stadig grund så att människor framgångsrikt kan fullfölja sina uppgifter.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Fotnoter:
a. I ursprungstexten står det ”denna”.
Dagliga ord från Gud (Utdrag 124)
Självständighet: den tredje skärningspunkten
När en människa har gått igenom barndomen och tonårstiden och successivt och oundvikligen når vuxen ålder är hennes nästa steg att helt ta farväl av sin ungdom, säga adjö till sina föräldrar och möta vägen framåt som en självständig vuxen. I det skedeta måste hon konfrontera alla de människor, händelser och saker som en vuxen måste möta, konfrontera alla delar av sitt öde som snart kommer att visa sig. Det här är den tredje avgörande skärningspunkten som en människa måste passera genom.
1. Efter att ha blivit självständig börjar en människa uppleva Skaparens suveränitet
Om en persons födelse och uppväxt är ”den förberedande perioden” för hennes resa genom livet som lägger hörnstenen för en människas öde, så är hennes självständighet öppningsmonologen till hennes öde i livet. Om en människas börd och uppväxt är rikedomar som hon har lagt på hög för sitt öde i livet, så är en människas självständighet den tid när hon börjar spendera eller bygga på dessa rikedomar. När man lämnar sina föräldrar och blir självständig är både de sociala villkor som man möter och det slags arbete och karriär som är tillgängliga påbjudna av ödet och har inget att göra med ens föräldrar. Vissa väljer ett bra huvudämne på college och lyckas hitta ett tillfredsställande jobb efter examen och tar ett segervisst första kliv på sin livsresa. Andra lär sig och behärskar många olika färdigheter och hittar ändå aldrig ett jobb som passar dem eller finner sin plats, än mindre gör de karriär. I början av sin livsresa känner de sig motarbetade i tid och otid, ansatta av problem, med dystra framtidsutsikter och en oviss tillvaro. Vissa ägnar sig flitigt åt sina studier men går precis miste om alla möjligheter till en högre utbildning och tycks vara ödesbestämda att aldrig vinna framgång, och deras allra första strävan under livets resa går upp i rök. Utan att vetab om vägen framför dem är stenig eller jämn, känner de för första gången hur fullt av föränderligheter människans öde är och betraktar därför livet med hopp och fruktan. Somliga människor skriver böcker och når en viss berömmelse, trots att de inte är välutbildade, andra tjänar pengar på affärer och kan därför försörja sig, trots att de nästan är analfabeter … Vilket yrke man väljer, hur man försörjer sig: har människor någon kontroll över om de gör ett bra val eller ett dåligt val? Stämmer det överens med deras önskningar och beslut? De flesta önskar att de kunde arbeta mindre och tjäna mer, inte slita i ur och skur, klä sig snyggt, briljera vart de går, stå högre än andra och ge heder till sina förfäder. Människor önskningar är så fullkomliga, men när de tar sina första steg på livets resa inser de så småningom hur ofullkomligt människans öde är, och de greppar för första gången verkligen det faktum att även om man kan göra dristiga planer för framtiden, även om man kan nära djärva fantasier, är det ingen som har förmåga eller makt att förverkliga sina drömmar, och ingen är i positionen att kontrollera sin egen framtid. Det kommer alltid att finnas ett visst avstånd mellan ens drömmar och de realiteter som man måste konfrontera. Saker och ting är aldrig som man skulle vilja att de var och i mötet med sådana realiteter kan människor aldrig bli tillfredsställda eller nöjda. Vissa kan dessutom gå hur långt som helst, göra stora ansträngningar och väldiga uppoffringar för sitt uppehälles och sin framtids skull, i ett försök att ändra sitt eget öde. Men i slutänden kan de, även om de lyckas förverkliga sina drömmar och önskningar genom eget hårt arbete, aldrig ändra sitt öde, och oavsett hur ihärdigt de försöker kan de aldrig överträffa det som försynen har tilldelat dem. Oberoende av skillnader i förmåga, IQ och viljestyrka är alla lika inför ödet som inte gör någon åtskillnad på liten och stor, hög och låg, upphöjd och ringa. Vilket yrke man utövar, hur man försörjer sig och hur stora rikedomar man samlar i livet avgörs inte av ens föräldrar, ens talanger, ens ansträngningar och ambitioner utan är förutbestämt av Skaparen.
2. Att lämna sina föräldrar och på allvar börja spela sin roll i livets teater
När man uppnår vuxen ålder kan man lämna sina föräldrar och ge sig ut på egen hand, och det är i det skedet man börjar spela sin egen roll på riktigt och ens uppgift i livet upphör att vara diffus och successivt klarnar. Teoretiskt sett är man fortfarande nära bunden till sina föräldrar, men då ens uppgift och den roll man spelar i livet inte har något att göra med ens far och mor, luckras det intima bandet långsamt upp allt eftersom en person blir självständig. Ur ett biologiskt perspektiv kan människor fortfarande inte undgå att vara beroende av sina föräldrar på undermedvetna sätt, men objektivt sett har de, sedan de väl blivit vuxna, liv som är helt åtskilda från deras föräldrars och kommer att framföra de roller de antar på ett självständigt sätt. Förutom födsel och barnuppfostran är föräldrarnas ansvar i ett barns liv bara att förse det med en yttre omgivning att växa upp i, för inget bortsett från Skaparens förutbestämmelse har betydelse för en människas öde. Ingen kan kontrollera vilken typ av framtid en person ska få. Det är bestämt långt i förväg och inte ens personens föräldrar kan ändra det ödet. Vad ödet beträffar är alla självständiga och var och en har sitt öde. Så ingens föräldrar kan avvärja barnets öde i livet eller utöva minsta inflytande över den roll det spelar i livet. Man kan säga att den familj man är bestämd att födas in i, och den miljö som man växer upp i, inte är annat än förutsättningarna för att fullfölja ens uppgift i livet. De avgör inte på något sätt en människas öde i livet eller den försyn under vilken en person fullföljer sin uppgift. Och därför kan ingens föräldrar hjälpa sitt barn att fullborda sin uppgift i livet, ingens släktingar kan hjälpa det att anta sin roll i livet. Hur man utför sin uppgift och i vilket slags levande miljö som man framför sin roll avgörs helt av ens öde i livet. Med andra ord kan inga andra objektiva villkor påverka en människas uppgift som är förutbestämt av Skaparen. Alla människor mognar i sin egen speciella uppväxtmiljö, och ger sig sedan gradvis, steg för steg, ut på sina egna vägar i livet, fullföljer de öden som har planerats för dem av Skaparen och ger sig, naturligt nog ofrivilligt, ut på mänsklighetens väldiga hav och antar sina egna positioner i livet där de börjar fullfölja sitt ansvar som skapade varelser för Skaparens förutbestämmelses skull, för hans suveränitets skull.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Fotnoter:
a. I ursprungstexten finns inte ”vid den tidpunkten” med.
b. I ursprungstexten finns inte ”utan att veta” med.
Dagliga ord från Gud (Utdrag 125)
Äktenskapet: den fjärde skärningspunkten
När man blir äldre och mognar växer distansen till ens föräldrar och den miljö man föddes in i och växte upp i, och man börjar istället söka en riktning för sitt liv och följa sina egna livsmål, med ett sätt att leva som skiljer sig från ens föräldrars. Under den perioden behöver man inte längre sina föräldrar utan snarare en partner som man kan dela sitt liv med: en man eller hustru, en person som ens öde är intimt sammanflätat med. Det innebär att den första stora händelse som man står inför efter att ha blivit självständig är äktenskapet, den fjärde skärningspunkten som man måste passera.
1. Man har inget val beträffande äktenskapet
Äktenskapet är en avgörande händelse i varje människas liv. Det är den tid då man på allvar börjar åta sig olika typer av ansvar, successivt börjar fullfölja olika typer av uppgifter. Människor hyser många illusioner om äktenskapet innan de upplever det själva och alla dessa illusioner är vackra. Kvinnor föreställer sig att deras äkta hälft ska vara en sagoprins och män föreställer sig att de ska gifta sig med Snövit. Sådana fantasier bevisar att alla människor har vissa fordringar på äktenskapet, sina egna uppsättningar krav och standarder. Även om människor i denna ondskefulla tid ständigt blir bombarderade med förvrängda budskap om äktenskapet, något som skapar ytterligare krav och ger människor allt möjligt bagage och märkliga attityder, så vet alla som har upplevt äktenskapet att oavsett hur man ser på det, oavsett vilken inställning man har till det, så är äktenskapet inte en fråga om ett individuellt val.
Man möter många personer i sitt liv, men ingen vet vem som ska bli ens äktenskapspartner. Även om alla har sina egna uppfattningar och personliga ståndpunkter i fråga om äktenskapet kan ingen förutse vem som slutligen ska bli ens sanna äkta hälft, och ens egna föreställningar är inte mycket värda. Efter att ha träffat en person som du tycker om kan du uppvakta den personen, men huruvida han eller hon är intresserad av dig och huruvida han eller hon kan bli din partner avgör inte du. Den som blir föremål för dina känslor är inte nödvändigtvis den person som du kommer att kunna dela ditt liv med och under tiden smyger sig någon du aldrig förväntat dig in i ditt liv och blir din partner, blir det viktigaste inslaget i ditt öde, din äkta hälft som ditt öde är oupplösligt förknippat med. Och därför, även om det finns miljontals äktenskap i världen, är alla olika: Så många äktenskap är otillfredsställande, så många är lyckliga, så många spänner från öst till väst, så många från norr till söder, så många är perfekta kombinationer, så många är jämbördiga, så många är lyckliga och harmoniska, så många är smärtsamma och bedrövliga, så många väcker andras avund, så många är missförstådda och ogillade, så många är fyllda av glädje, så många simmar i tårar och skapar förtvivlan… I denna myriad av äktenskap visar människor lojalitet och ett livslångt åtagande i fråga om äktenskap, eller kärlek, tillgivenhet och oskiljaktighet, eller resignation och oförståelse eller svek mot det, till och med hat. Oavsett om äktenskapet i sig för med sig lycka eller smärta är var och ens uppgift i äktenskapet förutbestämt av Skaparen och kommer inte att ändras, alla måste fullfölja det. Och det individuella öde som ligger bakom varje äktenskap är oföränderligt. Det bestämdes långt i förväg av Skaparen.
2. Äktenskapet föds ur två partners öden
Äktenskapet är en viktig skärningspunkt i en människas liv. Det är produkten av en persons öde, en avgörande länk i ens öde. Det grundar sig inte på en människas individuella vilja eller preferenser och påverkas inte av några yttre faktorer utan avgörs helt av de båda parternas öden, av Skaparens planer och förutbestämmelser i fråga om parets öden. Ytligt sett är syftet med äktenskapet att det mänskliga släktet ska fortleva, men i själva verket är äktenskapet inget annat än en ritual som man genomgår under tiden som man fullföljer sin uppgift. De roller som människor har i ett äktenskap är inte bara att uppfostra nästa generation, det är de olika roller som man åtar sig och de uppgifter som man måste fullfölja samtidigt som man bevarar sitt äktenskap. Eftersom ens födelse ger upphov till en förändring av människor, händelser och saker runt omkring en kommer ens äktenskap också oundvikligen att påverka dem och även omvandla dem på olika sätt.
När man blir självständig påbörjar man sin egen resa genom livet som leder en steg för steg mot de människor, händelser och saker som är förknippade med ens äktenskap. Samtidigt närmar sig den andra person som kommer att ingå i det äktenskapet steg för steg samma människor, händelser och saker. Under Skaparens suveränitet går två orelaterade personer som delar ett relaterat öde successivt in i ett äktenskap och blir på ett mirakulöst sätt en familj, ”två gräshoppor som klamrar sig fast vid samma strå”. Så när man ingår ett äktenskap kommer ens resa genom livet att påverka och beröra ens äkta hälft, och på samma sätt kommer ens partners resa genom livet att påverka och beröra ens eget öde i livet. Människors öden är med andra ord förbundna med varandra och ingen kan fullfölja sin uppgift i livet eller framföra sin roll helt oberoende av andra. Ens födelse har betydelse för en lång kedja av relationer, att växa upp inbegriper också en komplex kedja av relationer och på ett liknande sätt existerar och upprätthålls ett äktenskap oundvikligen i ett omfattande och komplext nät av mänskliga förbindelser som engagerar alla dess medlemmar och påverkar ödet hos alla som är en del av det. Ett äktenskap är inte produkten av båda parternas familjer, omständigheterna som de växte upp under, deras utseende, deras åldrar, deras egenskaper, deras talanger eller några andra faktorer, utan uppstår snarare ur en gemensam uppgift och ett relaterat öde. Detta är ursprunget till äktenskap, en produkt av människans öde som är orkestrerad och arrangerad av Skaparen.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 126)
Efterkommande: den femte skärningspunkten
Efter att ha gift sig börjar man fostra nästa generation. Man har inget att säga till om beträffande hur många och vilket slags barn man får. Det avgörs också av en människas öde som är förutbestämt av Skaparen. Det är den femte skärningspunkten som en person måste passera.
Om man föds för att uppfylla rollen av någon annans barn, så uppfostrar man nästa generation i syfte att uppfylla rollen av någon annans förälder. Detta byte av roller gör att man får uppleva olika faser i livet ur olika perspektiv. Det ger en också olika uppsättningar med livserfarenheter där man lär känna samma suveränitet hos Skaparen, liksom det faktum att ingen kan överskrida eller ändra Skaparens förutbestämmelse.
1. Man har ingen kontroll över vad det blir av ens avkomma
Börd, uppväxt och äktenskap lämnar alla olika typer och skilda grader av besvikelser. Vissa är missnöjda med sina familjer eller sitt fysiska utseende, några ogillar sina föräldrar, somliga förargar sig över eller har mycket ouppklarat med miljön som de har vuxit upp i. Och för de flesta människor är äktenskapet den mest otillfredsställande av alla dessa besvikelser. Oavsett hur missnöjd man är med sin börd, sin uppväxt eller sitt äktenskap vet alla som varit igenom det att man inte kan välja var och när man föds, hur man ser ut, vilka ens föräldrar är och vem ens äkta hälft är, utan helt enkelt får acceptera himlens vilja. Men när det är dags för människor att uppfostra nästa generation kommer de att projicera alla sina oförverkligade önskningar under första halvan av sina liv på sina ättlingar i hopp om att deras avkomma ska jämna ut alla besvikelser de själva upplevde under första halvan av sina liv. Därför hänger sig människor åt alla möjliga fantasier om sina barn: att deras döttrar ska växa upp till bedårande skönheter, deras söner till stiliga herrar, att deras döttrar ska bli bildade och talangfulla och deras söner lysande studenter och framgångsrika idrottsmän, att deras döttrar ska bli milda, dygdiga och kloka och deras söner intelligenta, duktiga och lyhörda. De hoppas att de, vare sig det är döttrar eller söner, ska respektera dem som är äldre, vara omtänksamma mot sina föräldrar, bli älskade och lovordade av alla … I det skedet väcks på nytt förhoppningar om liv och nya lidelser flammar upp i människors hjärtan. Människor vet att de är maktlösa och utan hopp i detta liv, att de inte får en ny chans, inget nytt hopp om att utmärka sig från andra och att de inte har något val utom att acceptera sina öden. Därför projicerar de alla sina förhoppningar, sina oförverkligade önskningar och ideal på nästa generation i hopp om att deras avkomma ska hjälpa dem att uppnå sina drömmar och förverkliga sina önskningar, att deras döttrar och söner ska ge ära till familjens namn, bli betydelsefulla, rika eller berömda. De vill kort sagt se sina barns öden nå högre höjder. Människors planer och fantasier är fullkomliga. Vet de inte att antalet barn som de får, deras barns utseende, förmågor och så vidare inte är upp till dem att avgöra, att deras barns öden inte alls vilar i deras händer? Människor är inte herrar över sitt eget öde, ändå hoppas de kunna ändra den yngre generationens öden. De saknar makt att undkomma sina egna öden, ändå försöker de kontrollera sina söners och döttrars öden. Överskattar de inte sig själva? Är det inte mänsklig dumhet och okunnighet? Folk går hur långt som helst för sin avkommas skull, men i slutänden svarar det inte mot deras planer och önskningar hur många barn de får och hurdana deras barn är. Vissa har inte ett öre men avlar många barn, andra är rika men barnlösa. Vissa vill ha en dotter men blir nekade sin önskan, andra vill ha en son men lyckas inte alstra en pojke. För somliga är barn en välsignelse, för andra en förbannelse. Vissa par är skärpta men får trögtänkta barn, en del föräldrar är flitiga och ärliga men barnen de uppfostrar är lata. Somliga föräldrar är vänliga och rättskaffens men får barn som visar sig vara sluga och elaka. Vissa föräldrar är friska till kropp och själ men föder funktionshindrade barn. En del föräldrar är vanliga och utan framgång men får barn som åstadkommer stora ting. Några föräldrar har låg status men får barn som vinner högt anseende…
2. Efter att ha uppfostrat nästa generation får människor en ny förståelse av ödet
De flesta som gifter sig gör det runt trettio och i det skedet av livet har man ingen förståelse av människans öde. Men när folk börjar uppfostra barn, när deras avkomma växer upp, ser de den nya generationen upprepa livet och alla erfarenheter hos den tidigare generationen, och de ser sitt eget förflutna speglas i dem och inser att den väg som den yngre generationen går, precis som deras, inte kan planeras eller väljas. Ställda inför detta faktum kan de inte annat än medge att varje människas öde är förutbestämt. Och utan att inse det helt lägger de successivt sina egna önskningar åt sidan, och lidelserna i deras hjärtan flämtar och dör ut… Under den tidsperioden har man för det mesta passerat de viktiga milstolparna i livet och uppnått en ny förståelse av livet, anammat en ny attityd. Hur mycket kan en person i den åldern förvänta sig av framtiden och vilka utsikter har de att se fram emot? Vilken femtioårig kvinna drömmer fortfarande om en sagoprins? Vilken femtioårig man letar fortfarande efter sin Snövit? Vilken medelålders kvinna hoppas fortfarande på att förvandlas från en ful ankunge till en svan? Har de flesta äldre män samma karriärslust som yngre män? I korthet är det, oberoende av om man är man eller kvinna, troligt att alla som lever till den åldern har en tämligen rationell, pragmatisk inställning till äktenskap, familj och barn. En sådan person har i princip inga val kvar, ingen längtan efter att utmana ödet. Så snart man uppnår den åldern utvecklar man naturligt nog följande attityd, vad den mänskliga erfarenheten beträffar: ”Man måste acceptera ödet. Ens barn har sina egna levnadslotter, människans öde är fastställt av himlen.” De flesta människor som inte inser sanningen skulle, efter att ha uthärdat alla växlingar, frustrationer och vedermödor i denna värld, sammanfatta sina insikter om människans liv i tre ord: ”Det är ödet!” Även om den meningen inkapslar de världsliga människornas slutsats och insikt i människans öde, även om den ger uttryck för mänsklighetens maktlöshet och kan sägas vara skarpsinnig och riktig, är den långt ifrån en förståelse av Skaparens suveränitet, och den är helt enkelt ingen ersättning för kunskap om Skaparens auktoritet.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 127)
Att tro på ödet är ingen ersättning för kunskap om Skaparens suveränitet
Efter att ha varit Guds efterföljare i så många år, finns det en väsentlig skillnad mellan er kunskap om ödet och den hos världsliga människor? Har ni verkligen förstått Skaparens förutbestämmelse och verkligen lärt känna Skaparens suveränitet? Vissa har en grundlig, djupt förankrad förståelse av meningen ”det är ödet”, men de tror inte ett dugg på Guds suveränitet, tror inte att människans öde arrangeras och orkestreras av Gud och är ovilliga att underkasta sig Guds suveränitet. Sådana människor är som om de drev omkring på oceanen, kastades runt av vågorna och flöt med strömmen, utan annat val än att passivt vänta och resignera inför ödet. Men de erkänner inte att människans öde är föremål för Guds suveränitet. De kan inte lära känna Guds suveränitet på eget initiativ och därigenom nå kunskap om Guds auktoritet, underkasta sig Guds orkestreringar och arrangemang, sluta motsätta sig ödet och leva under Guds omsorg, skydd och vägledning. Att acceptera ödet är alltså inte det samma som att underkasta sig Skaparens suveränitet. Att tro på ödet betyder inte att man accepterar, erkänner och känner Skaparens suveränitet. Tron på ödet är bara ett erkännande av detta faktum och detta yttre fenomen, vilket skiljer sig från att veta hur Skaparen styr mänsklighetens öde, från att erkänna att Skaparen är ursprunget till herraväldet över alla tings öden, och ännu mer från att underkasta sig Skaparens orkestreringar och arrangemang av mänsklighetens öde. Om en människa bara tror på ödet – även känner starkt för det – men inte samtidigt kan känna, erkänna, underkasta sig och acceptera Skaparens suveränitet över mänsklighetens öde, så är hennes liv inte desto mindre en tragedi, ett liv som levs förgäves, ett tomrum. Hon kommer fortsätta vara oförmögen att bli föremål för Skaparens herravälde, att bli en skapad människa i ordens sannaste bemärkelse och åtnjuta Skaparens godkännande. En person som verkligen känner och upplever Skaparens suveränitet bör vara i ett aktivt, inte passivt eller hjälplöst tillstånd. Samtidigt som hon accepterar att alla ting är ödesbestämda bör hon äga en exakt definition av liv och öde: att varje liv är föremål för Skaparens suveränitet. När man tittar bakåt på den väg man har vandrat, när man återkallar varje fas av sin resa, ser man att Gud vägledde en och planerade för varje steg, antingen ens väg var brant eller plan. Det är Guds noggranna arrangemang, hans omsorgsfulla planering som har lett en, ovetandes, fram till idag. Att kunna acceptera Skaparens suveränitet, ta emot hans frälsning – vilken stor lycka det är! Om en människas inställning till ödet är passiv bevisar det att hon motsätter sig allt som Gud har planerat för henne, att hon inte har en undergiven attityd. Om ens inställning till Guds suveränitet över människans öde är aktiv kommer man, när man ser tillbaka på sin resa, när man verkligen uppfattar Guds suveränitet, att mer uppriktigt önska att underkasta sig allt som Gud har arrangerat, ha en större beslutsamhet och större förtroende för att låta Gud orkestrera ens öde, sluta göra uppror mot Gud. För man ser att när man inte förstår ödet, när man inte begriper Guds suveränitet, när man egensinnigt trevar sig fram, stapplande och vacklande genom dimman, blir resan för svår, för smärtsam. Så när människor inser Guds suveränitet över människans öde väljer de smarta att vara medvetna om och acceptera detta och ta farväl av de plågsamma dagarna då de försökte bygga upp ett bra liv på egen hand, istället för att fortsätta kämpa mot ödet och sträva efter sina så kallade livsmål på eget vis. När man inte har någon Gud, när man inte kan se honom, när man inte tydligt kan inse Guds suveränitet, är varje dag meningslös, värdelös, eländig. Var man än befinner sig, vilket jobb man än har, för ens sätt att leva och strävan efter ens mål inte med sig annat än oändliga smärtor och ett lidande som inte går att lindra, så att man inte står ut med att se tillbaka. Först när man accepterar Skaparens suveränitet, underkastar sig hans orkestreringar och arrangemang och söker ett sant mänskligt liv kommer man successivt att ta sig ur all smärta och allt lidande, skaka av sig all tomhet i livet.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 128)
Endast de som underkastar sig Skaparens suveränitet kan nå sann frihet
Eftersom människor inte inser Guds orkestreringar och Guds suveränitet möter de alltid ödet trotsigt, med en upprorisk attityd, och vill alltid förkasta Guds auktoritet och suveränitet och det som ödet har i beredskap, och hoppas förgäves på att förändra sina nuvarande omständigheter och ändra sitt öde. Men de kan aldrig lyckas, de motarbetas i tid och otid. Den kampen, som utspelar sig djupt inne i ens själ, är smärtsam. Smärtan är oförglömlig och under tiden spiller man sitt liv. Vad är orsaken till den smärtan? Är den på grund av Guds suveränitet eller på grund av att en människa föddes med otur? Naturligtvis stämmer inget av det. I grund och botten är det på grund av de vägar som människor tar, sätten på vilka människor väljer att leva sina liv. Somliga kanske inte har insett det här. Men när du verkligen vet, när du verkligen börjar erkänna att Gud har suveränitet över människans öde, när du verkligen förstår att allt som Gud har planerat och beslutat för dig är en stor förmån och ett starkt skydd, då känner du hur din smärta gradvis lättar och hela du blir avslappnad, fri, befriad. Om man utgår från tillståndet hos de flesta människor, även om de på individuell nivå inte vill fortsätta leva som de gjorde förut, även om de vill ha lindring för sin smärta, kan de objektivt sett inte riktigt uppfatta det praktiska värdet och den praktiska innebörden av Skaparens suveränitet över människans öde. De kan inte riktigt erkänna och underkasta sig Skaparens suveränitet, än mindre vet de hur de ska uppsöka och acceptera Skaparens orkestreringar och arrangemang. Så om människor inte riktigt kan erkänna det faktum att Skaparen har suveränitet över människors öden och över alla människans ting, om de inte riktigt kan underkasta sig Skaparens herravälde, då kommer det att bli svårt för dem att inte drivas och vara fjättrade av föreställningen att ”man har sitt öde i egna händer”, det kommer att vara svårt för dem att skaka av sig smärtan från deras intensiva kamp mot ödet och Skaparens auktoritet och det behöver inte sägas att det också kommer att vara svårt för dem att bli riktigt befriade och fria, att bli människor som tillber Gud. Men det finns ett oerhört enkelt sätt att befria sig från det tillståndet, och det är att ta farväl av sitt tidigare sätt att leva, säga adjö till sina tidigare mål i livet, sammanfatta och analysera sin tidigare livsstil, sin livssyn, sitt tidigare sökande, sina önskningar och ideal och sedan jämföra dem med Guds vilja och krav på människan och se om något av detta är förenligt med Guds vilja och krav, om något av det ger de rätta värderingarna i livet, leder till en större insikt om sanningen och låter en leva med mänskligheten och mänsklig likhet. När du vid upprepade tillfällen undersöker och noggrant granskar de olika livsmål som människor eftersträvar och deras olika sätt att leva kommer du att upptäcka att inget av dessa stämmer med Skaparens ursprungliga avsikt när han skapade mänskligheten. Alla leder de människor bort från Skaparens suveränitet och omsorg. De är alla fällor som får människor att bli depraverade och för dem till helvetet. När du har insett det är det din uppgift att lägga din gamla syn på livet åt sidan, undvika olika fällor, låta Gud ta makten i ditt liv och göra arrangemang åt dig, endast försöka underkasta dig Guds orkestreringar och vägledning, inte ha något val och bli en person som tillber Gud. Det låter enkelt, men det är en svår sak att göra. Vissa står ut med den mödan, andra inte. Somliga är villiga att samtycka, andra är ovilliga. De som är ovilliga saknar en önskan och föresats att göra det. De är klart medvetna om Guds suveränitet, vet mycket väl att det är Gud som planlägger och arrangerar människans öde och fortsätter ändå protestera och streta emot, har fortfarande inte förlikat sig med att lägga sina öden i Guds hand och underkasta sig Guds suveränitet och dessutom förargas de över Guds orkestreringar och arrangemang. Därför kommer det alltid att finnas människor som själva vill komma fram till vad de har förmåga att göra. De vill ändra sina öden på egen hand eller uppnå lyckan av egen kraft för att se om de kan överskrida gränserna för Guds auktoritet och höja sig över Guds suveränitet. Det sorgliga med människan är inte att hon söker ett lyckligt liv, inte att hon strävar efter berömmelse och rikedom eller kämpar mot sitt eget öde i dimman utan att hon, efter att ha sett Skaparens existens, efter att ha lärt sig det faktum att Skaparen har suveränitet över människans öde, fortfarande inte kan bättra sig, inte kan ta sig upp ur dyn utan låter sitt hjärta förhärdas och framhärdar i sina misstag. Hon skulle hellre streta vidare i leran och envist tävla mot Skaparens suveränitet och motsätta sig den till det bittra slutet, utan skymten av ånger, och först när hon ligger förkrossad och blödande bestämmer hon sig slutligen för att ge upp och vända tillbaka. Detta är en sann mänsklig bedrövelse. Därför säger jag att de som väljer att underkasta sig är kloka, och de som väljer att fly är tjurskalliga.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 129)
Döden: Den sjätte skärningspunkten
Efter så mycket brådska och jäkt, så många missräkningar och besvikelser, efter så många glädjeämnen och sorger och med- och motgångar, efter så många oförglömliga år, efter att ha sett årstiderna komma och gå, passerar man de viktiga milstolparna i livet utan att lägga märke till det och med ens befinner man sig i de år då krafterna sinar. Tidens avtryck är stämplade över hela ens kropp: Man kan inte längre stå rak, ett mörkhårigt huvud blir vitt, pigga och klara ögon blir skumma och dimmiga och len, elastisk hud blir rynkig och fläckig. Ens hörsel försämras, ens tänder lossnar och trillar ut, ens reaktioner blir fördröjda och ens rörelser långsamma… Vid den tidpunkten har man fjärmat sig helt från de lidelsefulla åren i sin ungdom och trätt in i skymningen av sitt liv: ålderdomen. Det nästa man kommer att stå inför är döden, den sista skärningspunkten i människans liv.
1. Endast Skaparen har makt över människans liv och död
Om ens födelse var bestämd av ens tidigare liv så markerar ens död slutet på det ödet. Om ens födelse är början på ens uppgift i detta liv, så markerar ens död slutet på den uppgiften. Eftersom Skaparen har fastställt en färdig uppsättning omständigheter för en människas födelse är det givet att han också har planerat en färdig uppsättning omständigheter för ens död. Med andra ord, ingen föds av en slump, ingens död är oväntad, och födelse och död är båda tvunget kopplade till ens tidigare och nuvarande liv. Omständigheterna för ens födelse och död är båda förutbestämda av Skaparen; detta är en människas förutbestämmelse, en människas öde. Precis som mycket kan sägas om ens födelse, kommer varje människas död att inträffa under olika uppsättningar särskilda omständigheter, därav människors varierande livslängd och de olika sätten och tidpunkterna för deras död. Vissa är starka och friska och dör ändå tidigt. Andra är svaga och sjukliga men lever till en hög ålder och somnar fridfullt in. Vissa avlider av onaturliga orsaker, andra av naturliga sådana. Somliga slutar sina liv långt hemifrån, andra sluter sina ögon för sista gången med dem de älskar vid sin sida. En del dör i luften, andra under jord. Vissa sjunker ned i vattnet, andra försvinner i katastrofer. Somliga dör på morgonen, andra på natten… Alla vill ha en lysande börd, ett strålande liv och en ärofylld död, men ingen kan överskrida sitt eget öde, ingen kan undkomma Skaparens suveränitet. Det är människans öde. Människan kan göra alla möjliga planer för sin framtid, men ingen kan planera tidpunkten och sättet för sin födelse och sin bortgång. Även om människor gör vad de kan för att undvika och motsätta sig dödens ankomst drar sig döden, dem ovetandes, stilla närmare. Ingen vet när de ska avlida och hur de ska göra det, än mindre var det kommer att ske. Givetvis är det inte mänskligheten som har makten över liv och död, ingen varelse i den naturliga världen, utan Skaparen, vars auktoritet är unik. Människosläktets liv och död är inte produkter av någon lag i den naturliga världen utan en konsekvens av suveräniteten hos Skaparens auktoritet.
2. Den som inte känner Skaparens suveränitet kommer att förföljas av fruktan för döden
När man träder in i ålderdomen är den utmaning man möter inte att försörja en familj eller att fastslå sina stora ambitioner i livet utan hur man tar farväl av sitt liv, hur man möter slutet av sitt liv, hur man utnyttjar perioden i slutet av sin egen existens. Även om det på ytan verkar som att människor ägnar döden liten uppmärksamhet kan ingen undgå att utforska ämnet, för ingen vet om det finns en annan värld bortom döden, en värld som människor inte kan uppfatta eller känna, en som de inte vet något om. Detta gör människor rädda att möta döden kompromisslöst, rädda att konfrontera den som de borde, och istället gör de vad de kan för att undvika ämnet. Och så fyller det varje person med fruktan inför döden och höljer detta oundvikliga livsfaktum i mysteriets slöja och kastar en varaktig skugga över varje människas hjärta.
När man känner hur ens kropp försämras, när man märker att man närmar sig döden, känner man en vag fruktan, en outsäglig rädsla. Fruktan inför döden gör att man känner sig ännu mer ensam och hjälplös och vid den tidpunkten frågar man sig: Var kom människan ifrån? Vart är människan på väg? Är det så människan ska dö, med att livet har svept henne förbi? Är det här perioden som markerar slutet på människans liv? Vad är i slutändan meningen med livet? Vad är livet värt, när allt kommer omkring? Handlar det om berömmelse och rikedom? Handlar det om att bilda familj? … Oavsett om man har funderat över dessa specifika frågor, oavsett hur starkt man fruktar döden, finns det i djupet av varje människas hjärta alltid en önskan att tränga in i mysterierna, en känsla av oförmåga att förstå livet och, blandat med detta, sentimentalitet inför världen, en ovilja att ge sig av. Kanske ingen kan artikulera tydligt vad det är som människan fruktar, vad det är som människan vill tränga in i, vad det är hon är sentimental inför och vad hon är ovillig att lämna…
Eftersom människor fruktar döden oroar de sig alldeles för mycket, eftersom de fruktar döden är det så mycket de inte kan släppa taget om. När de ska dö bekymrar sig folk om än det ena, än det andra. De oroar sig för sina barn, för dem de älskar och sin förmögenhet, som om de genom sin oro kan utplåna det lidande och den fruktan som döden för med sig, som om de genom att upprätthålla ett slags förtrolighet med de levande kan undkomma den hjälplöshet och ensamhet som åtföljer döden. I djupet av människans hjärta ligger en latent rädsla, en fruktan för att bli åtskild från dem man älskar, för att aldrig mer få blicka upp mot den blå himlen, för att aldrig mer få se ut över den materiella världen. En ensam själ som är van vid sällskapet av dem som han eller hon älskar är ovillig att släppa taget och ge sig av, alldeles ensam, till en okänd, främmande värld.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 130)
Ett liv som ägnas åt att söka berömmelse och rikedom kommer att göra en villrådig inför döden
På grund av Skaparens suveränitet och förutbestämmelse får en ensam själ, som börjat helt utan ägodelar, föräldrar och en familj, möjligheten att bli medlem av människosläktet, möjligheten att uppleva mänskligt liv och se världen. Den får också möjlighet att uppleva Skaparens suveränitet, lära känna det fantastiska i Skaparens skapelse och, mest av allt, lära känna och bli föremål för Skaparens auktoritet. Men de flesta människor tar inte riktigt denna sällsynta och flyktiga chans. Man förbrukar ett helt livs energi på att bekämpa ödet, ägnar all sin tid åt att jäkta runt och försöka livnära sin familj och pendla mellan välstånd och status. De ting som människor värdesätter är familj, pengar och berömmelse. Det ser de som de viktigaste sakerna i livet. Alla människor beklagar sig över sitt öde men förtränger ändå de frågor som är mest angelägna att undersöka och förstå: varför människan lever, hur människan bör leva, vad som är värdet och meningen med livet. Hela livet, så många år som det varar, skyndar de bara runt i jakt på berömmelse och rikedom tills deras ungdom har flytt, tills de blir grå och rynkiga, tills de ser att berömmelse och rikedom inte kan hindra att de närmar sig seniliteten, att pengar inte kan fylla tomheten i hjärtat, tills de inser att ingen är undantagen lagen om födelse, åldrande, sjukdom och död, att ingen kan undkomma det som ödet har i beredskap. Inte förrän de tvingas möta livets slutliga skärningspunkt greppar de på allvar att även om man äger miljoner i tillgångar, även om man är privilegierad och tillhör den högre samhällsklassen, kan man inte undkomma döden. Varje människa kommer att återgå till sin ursprungliga position: som en ensam själ helt utan ägodelar. När man har föräldrar tror man att ens föräldrar är allt; när man har tillgångar tror man att pengar är ens fasta grund, att de är tack vare dem man lever. När människor har status klamrar de sig fast vid den och är beredda att riskera livet för dess skull. Först när människor är på väg att släppa taget om denna värld inser de att de saker som de ägnade sina liv åt att sträva efter inte är annat än flyktiga moln, av vilka de inte kan hålla fast vid något, av vilka inget kan föra dem med sig, av vilka inget kan undanta dem från döden, av vilka inget kan ge sällskap eller tröst till en ensam själ på väg tillbaka och framför allt, av vilka inget kan ge en människa frälsning och låta henne gå bortom döden. Berömmelse och rikedom som man vinner i den materiella världen ger en kortvarig tillfredsställelse, en övergående njutning, en falsk känsla av välbehag och för en vilse. Och därför dras människor gång på gång ner under vågorna medan de plaskar omkring i mänsklighetens väldiga hav, och suktar efter frid, tröst och lugn i hjärtat. Innan människor har kommit fram till de frågor som är mest avgörande att förstå – varifrån de kommer, varför de finns till, vart de är på väg och så vidare – förleds de av berömmelse och rikedom, vilseförs, kontrolleras av dessa och är oåterkalleligen förlorade. Tiden flyger, åren passerar på ett ögonblick. Innan man inser det har man tagit farväl av de bästa åren i sitt liv. När man snart ska lämna denna värld når man successivt insikten att allt i världen driver bort, att man inte längre kan hålla fast vid det man har ägt. Då känner man verkligen att man ändå inte äger något alls, som ett gnyende spädbarn som just har kommit till världen. Vid den tidpunkten är man tvungen att fundera över vad man har gjort i livet, vad det är värt att finnas till, vad det innebär, varför man kom till världen. Och vid den tidpunkten vill man allt mer veta om det verkligen finns ett liv efter detta, om himlen verkligen existerar, om vedergällning verkligen finns… Ju närmare döden man kommer, desto mer vill man förstå vad livet i själva verket handlar om. Ju närmare döden man kommer, desto tommare verkar ens hjärta. Ju närmare döden man kommer, desto mer hjälplös känner man sig, och då växer sig ens fruktan för döden större för varje dag. Det finns två anledningar till att människor beter sig på det sättet när de närmar sig döden: För det första är de på väg att förlora den berömmelse och rikedom som deras liv har varit beroende av, de är på väg att lämna allt som är synligt i världen, och för det andra är de på väg att alldeles ensamma konfrontera en främmande värld, ett mystiskt, okänt rike som de är rädda att beträda, där de inte har någon de älskar och ingen tillgång till stöd. Av dessa två anledningar känner sig alla som står inför döden ängsliga, upplever panik och en känsla av hjälplöshet som de aldrig har haft tidigare. Först när människor verkligen når det skedet inser de att det första man måste förstå när man beträder denna jord är var människorna kommer ifrån, varför de finns till, vem som dikterar människans öde, vem som förser och har suveränitet över människans existens. Denna kunskap är vad som verkligen möjliggör vårt liv, den nödvändiga grunden för människans överlevnad, inte att lära sig hur man sörjer för sin familj eller hur man når berömmelse eller rikedom, inte att lära sig hur man skiljer sig från mängden eller hur man lever ett liv i större överflöd, än mindre lära sig hur man överträffar och framgångsrikt tävlar mot andra. Även om de olika överlevnadsförmågor som människor ägnar sina liv åt att behärska kan erbjuda ett överflöd av materiella bekvämligheter leder de aldrig till sann frid och tröst i hjärtat utan gör istället att människor ständigt tappar riktningen, har svårigheter att kontrollera sig, går miste om varje tillfälle att lära sig om meningen med livet; denna överlevnadsförmåga skapar en underström av oro över hur man ska möta döden på rätt sätt. På det viset förstörs människors liv. Skaparen behandlar alla rättvist och ger alla möjligheter att uppleva och lära känna hans suveränitet under en hel livstid, men det är inte förrän döden närmar sig och dödens skugga hänger över en som man börjar se ljuset – och då är det för sent.
Människor ägnar sina liv åt att jaga efter pengar och berömmelse. De klamrar sig fast vid dessa halmstrån och tror att de är deras enda sätt att få stöd, som om de kunde fortsätta leva genom att ha dem, att de kunde undanta sig själva från döden. Men först när de är nära döden inser de hur fjärran dessa saker är från dem, hur svaga de är i mötet med döden, hur lätt de krossas, hur ensamma och hjälplösa de är, utan någonstans att vända sig. De inser att livet inte kan köpas för pengar eller berömmelse, att oavsett hur förmögen en person är, oavsett hur uppsatt hans eller hennes position är, så är alla lika fattiga och betydelselösa i mötet med döden. De inser att pengar inte kan köpa livet, att berömmelse inte kan utplåna döden, att varken pengar eller berömmelse kan förlänga en människas liv med en enda minut, en enda sekund. Ju mer människor känner på det sättet, desto mer längtar de efter att fortsätta leva. Ju mer människor känner på det sättet, desto mer fruktar de dödens annalkande. Först vid den tidpunkten inser de på riktigt att deras liv inte tillhör dem, inte är deras att kontrollera och att man inte kan avgöra om man ska leva eller dö, att allt detta ligger bortom ens kontroll.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 131)
Kom under Skaparens herravälde och möt döden lugnt
I den stund en människa föds påbörjar en ensam själ sin upplevelse av livet på jorden, sin upplevelse av Skaparens auktoritet som Skaparen har ordnat med för den. Det är givet att det för den personen, den själen, är ett utmärkt tillfälle att vinna kunskap om Skaparens suveränitet, lära känna hans auktoritet och uppleva den personligen. Människor lever sina liv under de ödeslagar som Skaparen har fastställt för dem, och för varje rationell person med ett samvete är det inte svårt att anpassa sig till Skaparens suveränitet och känna hans auktoritet under loppet av sina många årtionden på jorden. Därför bör det vara mycket enkelt för varje person, med sina egna livsupplevelser under många årtionden, att inse att alla mänskliga öden är förutbestämda, och att greppa eller sammanfatta vad det innebär att finnas till. Samtidigt som man accepterar dessa lärdomar i livet börjar man successivt förstå var livet kommer ifrån, få grepp om vad hjärtat egentligen behöver, vad som kommer att leda en till det sanna livets väg, vilken uppgiften för och målet med människans liv bör vara. Och man börjar successivt inse att om man inte tillber Skaparen, om man inte kommer under hans herravälde så kommer ens hjärta, när man konfronterar döden – då en själ ska möta Skaparen igen – att vara fyllt av en gränslös fruktan och oro. Om en människa har funnits i världen under några årtionden och ännu inte har lärt sig var människans liv kommer ifrån, inte ännu erkänt i vems hand människans öde vilar, då är det inte konstigt att hon inte kommer att ha förmåga att möta döden lugnt. En person som har vunnit kunskap om Skaparens suveränitet, efter att ha upplevt flera årtionden av liv, är en person med en korrekt uppfattning om livets mening och värde, en person med en djup kunskap om livets syfte och en verklig upplevelse och förståelse av Skaparens suveränitet och dessutom en person som kan underkasta sig Skaparens auktoritet. En sådan person förstår innebörden av Guds skapande av människosläktet, förstår att människan bör tillbe Skaparen, att allt som människan äger kommer från Skaparen och ska återgå till honom en dag, i en inte alltför avlägsen framtid. En sådan person förstår att Skaparen ordnar med en människas födelse och har suveränitet över människans död, och att både livet och döden är förutbestämda av Skaparens auktoritet. Så när man greppar dessa saker på riktigt kommer man naturligt nog att lugnt kunna möta döden, lugnt lägga åt sidan alla sina världsliga ägodelar, acceptera och villigt underkasta sig allt som följer och välkomna den sista skärningspunkten i livet som ordnats av Skaparen, snarare än att blint frukta den och kämpa mot den. Om man ser livet som en chans att uppleva Skaparens suveränitet och lära känna hans auktoritet, om man ser sitt liv som en sällsynt möjlighet att utföra sin plikt som en skapad människa och fullfölja sin uppgift, då kommer man ovillkorligen att ha det rätta sättet att se på livet, leva ett liv som är välsignat och väglett av Skaparen, vandra i ljuset med Skaparen, känna Skaparens suveränitet, komma under hans herravälde och bli ett vittne till hans mirakulösa gärningar och hans auktoritet. Det är givet att en sådan person ovillkorligen blir älskad och accepterad av Skaparen och endast en sådan person kan ha en lugn attityd till döden och glatt välkomna livets sista skärningspunkt. Job hade uppenbarligen den attityden till döden. Han var i ett läge då han sorglöst kunde acceptera den sista skärningspunkten i livet, och efter att ha fört sin livsresa till ett stilla slut och fullbordat sitt uppgift i livet, återgick han till Skaparens sida.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 132)
Jobs strävan och förtjänster i livet gör att han lugnt kan möta döden
I skriften står det skrivet om Job: ”Så dog Job, gammal och mätt på dagar” (Job 42:17). Det innebär att Job, när han gick bort, inte hade någon ånger och inte kände någon smärta utan lämnade denna värld naturligt. Som alla vet var Job en man som fruktade Gud och undvek det onda medan han levde. Gud berömde hans rättfärdiga gärningar, människor mindes dem och hans liv hade, mer än någon annans, ett värde och en betydelse. Job åtnjöt Guds välsignelser och kallades rättfärdig av honom på jorden, och han prövades också av Gud och testades av Satan. Han vittnade om Gud och förtjänade att kallas en rättfärdig person. Under de många årtiondena efter att han prövats av Gud levde han ett liv som var ännu mer dyrbart, meningsfullt, förankrat och fridfullt än tidigare. På grund av sina rättfärdiga gärningar prövades han av Gud, på grund av sina rättfärdiga gärningar framträdde Gud för honom och talade direkt till honom. Så under åren efter att han prövats förstod och uppskattade Job livets värde på ett mer konkret sätt, nådde en djupare förståelse av Skaparens suveränitet och vann en mer exakt och säker kunskap om hur Skaparen ger och tar tillbaka sina välsignelser. I Jobs bok står det att Jehova Gud skänkte ännu större välsignelser till Job än han hade gjort innan, vilket försatte Job i ett ännu bättre läge att känna Skaparens suveränitet och möta döden lugnt. Så Job var garanterat inte orolig för sina tillgångar när han blev gammal och stod inför döden. Han hade inga bekymmer, inget att ångra och fruktade naturligtvis inte döden, för han ägnade hela sitt liv åt att vandra en väg där han fruktade Gud och skydde det onda och hade ingen anledning att oroa sig för sitt eget slut. Hur många människor idag skulle kunna agera på alla de sätt som Job gjorde när han konfronterade sin egen död? Varför har ingen förmåga att upprätthålla en sådan enkel yttre hållning? Det finns bara ett skäl: Job levde sitt liv i en individuell strävan efter tro, erkännande av och underkastelse till Guds suveränitet och det var med den tron, det erkännandet och den underkastelsen som han passerade de viktiga skärningspunkterna i livet, levde sina sista år och välkomnade sitt livs sista skärningspunkt. Oavsett vad Job upplevde så var hans strävan och mål i livet lyckliga, inte smärtfyllda. Han var lycklig, inte bara på grund av de välsignelser eller det beröm som Skaparen skänkte honom utan, viktigare än så, på grund av sin strävan och sina livsmål, på grund av den successiva kunskap och sanna förståelse av Skaparens suveränitet som han uppnådde genom att frukta Gud och sky det onda, och dessutom på grund av hans underbara gärningar som Job fick uppleva personligen under sin tid som föremål för Skaparens suveränitet och de varma och oförglömliga upplevelserna och minnena av samexistens, förbindelse och ömsesidig förståelse mellan människan och Gud, på grund av den tröst och lycka som kommer sig av att känna Skaparens vilja, på grund av den vördnad som växte fram efter att ha sett att han är stor, underbar, älskvärd och trofast. Anledningen till att Job kunde möta döden utan lidande var att han visste att han genom att dö skulle återgå till Skaparens sida. Och det var hans strävan och förtjänster i livet som gjorde det möjligt för honom att möta döden lugnt, att med jämnmod möta utsikten att Skaparen skulle ta tillbaka hans liv och dessutom stå upp, obefläckad och fri från sorger inför Skaparen. Kan människor nuförtiden uppnå det slags lycka som Job ägde? Är ni själva i ett läge där ni kan göra det? Eftersom människor nuförtiden är det, varför kan de inte leva lyckligt, som Job gjorde? Varför är de oförmögna att undkomma lidandet till följd av sin fruktan för döden? I mötet med döden kissar somliga på sig, andra får frossa, svimmar, far ut mot himlen och människor likaså och till och med jämrar sig och gråter. Dessa är på inget vis de plötsliga reaktioner som uppstår när döden närmar sig. Människor beter sig på detta pinsamma sätt huvudsakligen för att de, djupt i sina hjärtan, fruktar döden, för att de saknar en tydlig kunskap och uppfattning om Guds suveränitet och hans arrangemang, än mindre underkastar sig dessa på allvar, för att människor inget hellre vill än att planera och styra allting själva, kontrollera sina egna öden, sina egna liv och döden. Därför är det inte konstigt att människor aldrig kan undkomma sin fruktan för döden.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 133)
Endast genom att acceptera Skaparens suveränitet kan man återgå till hans sida
När man inte har en tydlig kunskap om och erfarenhet av Guds suveränitet och hans arrangemang är ens kunskap om ödet och döden tvunget osammanhängande. Människor kan inte se tydligt att allt detta vilar i Guds hand, inser inte att Gud har kontroll och suveränitet över dem, inser inte att människan inte kan rata eller undkomma denna suveränitet, och när de så möter döden är det ingen ände på deras sista ord, bekymmer och ånger. De är nertyngda av så mycket bagage, så mycket motvilja, så mycket förvirring och allt detta får dem att frukta döden. För varje människa som föds in i den här världen är födelsen nödvändig och döden oundviklig och ingen kan övervinna det förloppet. Om man skulle vilja lämna denna värld smärtfritt, om man vill kunna möta livets sista skärningspunkt utan olust eller oro är enda sättet att inte lämna något man ångrar. Och enda sättet att gå bort utan ånger är att känna Skaparens suveränitet, känna hans auktoritet och underkasta sig dem. Endast på det sättet kan man hålla sig långt borta från människors stridigheter, från det onda, från Satans slaveri. Endast på det sättet kan man leva ett liv som Jobs, vägledd och välsignad av Skaparen, ett liv som är obundet och befriat, ett liv med värde och mening, ett liv som är ärligt och uppriktigt. Endast på det sättet kan man, liksom Job, underkasta sig att bli prövad och berövad av Skaparen, underkasta sig Skaparens orkestreringar och arrangemang. Endast på det sättet kan man tillbe Skaparen hela sitt liv och vinna hans beröm, som Job gjorde, och höra hans röst, se honom träda fram. Endast på det sättet kan man leva och dö lycklig, som Job, utan smärta, utan oro, utan ånger. Endast på det sättet kan man leva i ljuset, som Job, passera varje skärningspunkt i livet i ljuset, smidigt fullborda sin färd i ljuset, framgångsrikt uppfylla sin uppgift – uppleva, tillägna sig och lära känna Skaparens suveränitet som en skapad varelse – och gå bort i ljuset och för alltid stå vid Skaparens sida som en skapad människa, med hans beröm.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 134)
Gå inte miste om tillfället att känna Skaparens suveränitet
De få årtionden som utgör en människas liv är varken långa eller korta. De drygt tjugo åren mellan födelsen och vuxenblivandet passerar på ett ögonblick, och även om en människa vid den tidpunkten betraktas som vuxen vet personer i den åldersgruppen nästan inget om människans liv och människans öde. Allt eftersom de vinner större erfarenhet kliver de gradvis in i medelåldern. Människor i trettio- och fyrtioårsåldern förvärvar en växande erfarenhet av livet och ödet, men deras idéer om dessa ting är fortfarande mycket dimmiga. Det är inte förrän runt fyrtio som några börjar förstå människosläktet och universum som skapades av Gud och greppa vad människans liv handlar om, vad människans öde handlar om. Vissa personer, även om de länge har varit efterföljare till Gud och nu är medelålders, äger ändå ingen exakt kunskap om och definition av Guds suveränitet, än mindre sann underkastelse. En del bryr sig inte om annat än att försöka få välsignelser, och även om de har levt i många år känner eller förstår de inte alls Skaparens suveränitet över människans öde som ett faktum och har därför inte trätt in det minsta på den praktiska lärdomen att underkasta sig Guds orkestreringar och arrangemang. Sådana personer är alltigenom dåraktiga, sådana personer lever sina liv förgäves.
Om en människas liv delas upp utifrån hennes grad av livserfarenhet och hennes kunskap om människans öde kommer det i stort sett att brytas ner i tre faser. Första fasen är ungdomen, åren mellan födelsen och medelåldern, eller från födelsen till trettio. Andra fasen är mognandet, från medelåldern till ålderdomen, eller från trettio till sextio. Och tredje fasen är ens fullmogna period, från ålderdomen som börjar vid sextio tills man lämnar världen. Med andra ord är de flesta människors kunskap om ödet och livet, från födelsen till medelåldern, begränsad till en efterapning av andras föreställningar. Den har nästan ingen verklig, praktisk substans. Under den perioden är ens sätt att se på livet och hur man tar sig fram i världen mycket ytliga och naiva. Det är ens ungdomsperiod. Först när man har erfarit alla glädjeämnen och sorger i livet får man en verklig förståelse av ödet, då börjar man – omedvetet, djupt i sitt hjärta – successivt förstå att ödet är oåterkalleligt och långsamt inse att Skaparens suveränitet över människans öde faktiskt existerar. Det är perioden för ens mognande. När man har slutat kämpa mot ödet och inte längre är beredd att dras in i stridigheter utan vet sin lott, underkastar sig himlens vilja, sammanfattar sina egna prestationer och misstag i livet och inväntar Skaparens dom över ens liv – det är ens fullmogna period. Med tanke på de olika slags erfarenheter och förtjänster som människan vinner under dessa tre perioder är hennes gyllene tillfälle att känna Skaparens suveränitet under normala omständigheter inte särskilt stort. Om man lever tills man är sextio har man bara drygt trettio år på sig att känna Guds suveränitet. Om man vill ha en längre tidsperiod är det endast möjligt om ens liv blir tillräckligt långt, om man får leva ett århundrade. Så jag säger, enligt de normala lagarna för människans existens, att även om det är en mycket lång process från att man först möter frågan om att känna Skaparens suveränitet tills att man kan inse Skaparens suveränitet som ett faktum, och från dess till den punkt där man kan underkasta sig den, om man verkligen räknar ihop åren, så är det inte mer än trettio eller fyrtio under vilka man har chansen att vinna dessa belöningar. Och ofta dras människor med av sina önskningar och ambitioner om att erhålla välsignelser. De kan inte urskilja var det mänskliga livets innersta natur ligger, greppar inte vikten av att känna Skaparens suveränitet och värnar därför inte om denna ovärderliga möjlighet att träda in i människans värld och uppleva människans liv, uppleva Skaparens suveränitet, och inser inte hur värdefullt det är för en skapad varelse att motta Skaparens personliga vägledning. Så jag säger att de personer som vill att Guds verk ska avslutas snabbt, som önskar att Gud skulle planera människans slut så snart som möjligt, så att de genast kan skåda hans verkliga person och snart bli välsignade, är skyldiga till den värsta sortens olydnad och extremt dumma. Och de som under sin begränsade tid vill greppa den unika möjligheten att känna Skaparens suveränitet är de visa människorna, de enastående. Dessa två olika önskningar visar på två vitt skilda sätt att se och på skilda ambitioner: De som söker välsignelser är själviska och usla, de visar ingen hänsyn till Guds vilja, söker aldrig känna Guds suveränitet, önskar aldrig underkasta sig den, vill helt enkelt leva som de behagar. De är obetänksamma, vanartiga personer, de är den kategori som ska förstöras. De som söker känna Gud har förmåga att sätta sina önskningar åt sidan, är villiga att underkasta sig Guds suveränitet och Guds arrangemang. De försöker vara sådana människor som underkastar sig Guds auktoritet och tillgodoser Guds önskningar. Sådana personer lever i ljuset, lever mitt i Guds välsignelser. De kommer garanterat att få Guds beröm. Oavsett vad, så är människans val gagnlöst, människan har inget att säga till om när det gäller hur lång tid Guds verk ska ta. Det är bättre för människor att utelämna sig själva åt Guds nåd, att underkasta sig hans suveränitet. Om du inte utelämnar dig själv åt hans nåd, vad kan du göra? Kommer Gud att lida en förlust? Om du inte utelämnar dig själv åt hans nåd, om du försöker vara den som bestämmer, gör du ett dåraktigt val och du är den enda som kommer att lida en förlust i slutändan. Endast om människor samarbetar med Gud så snart som möjligt, endast om de skyndar sig att acceptera hans orkestreringar, känna hans auktoritet och förstå allt som han har gjort för dem, kommer de att ha hopp, kommer deras liv inte att levas förgäves, kommer de att uppnå frälsning.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 135)
Ingen kan ändra på det faktum att Gud har suveränitet över människans öde
Under Guds auktoritet accepterar varje människa aktivt eller passivt Guds suveränitet och hans arrangemang, och oavsett hur man kämpar under sitt liv, oavsett hur många krokiga vägar man vandrar, så kommer man i slutändan att återgå till den ödeskrets som Skaparen har ritat upp åt en. Detta är det oövervinnliga i Skaparens auktoritet, sättet på vilket hans auktoritet kontrollerar och styr universum. Det är den oövervinnligheten, den formen av kontroll och styrning, som ansvarar för de lagar som dikterar livet hos alla ting, som tillåter människor att förflytta sig från en kropp till en annan, om och om igen utan att bli störda, den som gör att världen roterar regelbundet och rör sig framåt, dag efter dag, år efter år. Ni har sett alla dessa fakta och ni förstår dem, antingen ytligt eller på djupet. Djupet av er förståelse beror på er erfarenhet och kunskap om sanningen och er kunskap om Gud. Hur väl du känner sanningens verklighet, hur mycket du har upplevt Guds ord, hur väl du känner Guds substans och sinnelag – det representerar djupet av din förståelse av Guds suveränitet och arrangemang. Är existensen av Guds suveränitet och arrangemang beroende av huruvida människor underkastar sig dessa? Avgörs det faktum att Gud äger denna auktoritet av om mänskligheten underkastar sig den? Guds auktoritet existerar oberoende av omständigheter. I alla situationer dikterar och arrangerar Gud varje människas öde och alla ting i enlighet med sina tankar, sina önskningar. Detta kommer inte att förändras för att människor förändras, och det är oberoende av människans vilja och kan inte modifieras av några förändringar i tid, rymd och geografi, för Guds auktoritet är just hans substans. Huruvida människan har förmåga att känna och acceptera Guds suveränitet, och huruvida människan har förmåga att underkasta sig den, ändrar inte på minsta sätt Guds suveränitet över människans öde som ett faktum. Det innebär att oavsett vilken attityd människan intar gentemot Guds suveränitet, så kan det helt enkelt inte ändra på det faktum att Gud har suveränitet över människans öde och över alla ting. Även om du inte underkastar dig Guds suveränitet så behärskar han ändå ditt öde. Även om du inte kan känna hans suveränitet så existerar ändå hans auktoritet. Guds auktoritet och Guds suveränitet över människans öde som ett faktum är oberoende av den mänskliga viljan och ändras inte på grundval av människans preferenser och val. Guds auktoritet finns överallt, varje timme, varje ögonblick. Om himmel och jord skulle förgås skulle hans auktoritet aldrig förgås, för han är Gud själv, han äger en unik auktoritet, och hans auktoritet är inte inskränkt eller begränsad av människor, händelser eller ting, av rymd eller av geografi. Under alla omständigheter utövar Guds sin auktoritet, visar sin kraft, fortsätter sitt förvaltningsverk som tidigare. Under alla omständigheter styr han alla ting, förser alla ting, orkestrerar alla ting, precis som han alltid har gjort. Ingen kan ändra på det. Det är ett faktum, det har varit den oföränderliga sanningen sedan urminnes tider!
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 136)
Den rätta attityden och tillämpningen för den som vill underkasta sig Guds auktoritet
Med vilken attityd bör människan nu känna och betrakta Guds auktoritet, Guds suveränitet över människans öde som ett faktum? Det är ett verkligt problem som varje människa står inför. När du möter problem i det verkliga livet, hur bör du då känna och förstå Guds auktoritet och hans suveränitet? När du inte vet hur du ska förstå, hantera och uppleva dessa problem, vilken attityd bör du inta för att visa din avsikt, din önskan och den verklighet att du underkastar dig Guds suveränitet och arrangemang? Först måste du lära dig att vänta, sedan måste du lära dig att söka, sedan måste du lära dig att underkasta dig. Att ”vänta” innebär att invänta Guds tid, vänta på de människor, händelser och ting som han har planerat för dig, vänta på att hans vilja successivt ska visa sig för dig. Att ”söka” innebär att observera och förstå Guds omsorgsfulla avsikter för dig genom de människor, händelser och ting som han har fastställt, och förstå sanningen genom dem, förstå vad människor måste uträtta och vilka vägar de måste följa, förstå vilka resultat Gud har för avsikt att uppnå i människor och vilka prestationer han har för avsikt att ge upphov till i dem. Att ”underkasta sig” syftar naturligtvis på att acceptera de människor, händelser och ting som Gud har orkestrerat, acceptera hans suveränitet och därigenom lära sig hur Skaparen dikterar människans öde, hur han förser människan med sitt liv, hur han arbetar in sanningen i människan. Allting under Guds arrangemang och suveränitet lyder naturliga lagar och om du beslutar dig för att låta Gud arrangera och diktera allt för dig, bör du lära dig att vänta, bör du lära dig att söka, bör du lära dig att underkasta dig. Det är den attityd som varje person måste inta som vill underkasta sig Guds auktoritet, den grundläggande egenskap som varje person måste äga som vill acceptera Guds suveränitet och arrangemang. För att ha en sådan attityd, äga en sådan egenskap, måste ni arbeta hårdare, och endast då kan ni träda in i den sanna verkligheten.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 137)
Att acceptera Gud som din unike Mästare är första steget till att uppnå frälsning
Sanningarna beträffande Guds auktoritet är sanningar som alla måste ta på allvar, måste uppleva och förstå i sitt hjärta. För dessa sanningar har betydelse för varje människas liv, varje människas förflutna, nutid och framtid, för de avgörande skärningspunkterna som varje person måste passera i livet, för människans kunskap om Guds suveränitet och den attityd med vilken hon bör möta Guds auktoritet, och naturligtvis för varje människas slutmål. Så det tar ett helt livs energi att känna och förstå dem. När du tar Guds auktoritet på allvar, när du accepterar Guds suveränitet, kommer du successivt att inse och förstå att Guds auktoritet verkligen existerar. Men om du aldrig erkänner Guds auktoritet, aldrig accepterar hans suveränitet, spelar det ingen roll hur många år du lever, du kommer aldrig att vinna minsta kunskap om Guds suveränitet. Om du inte känner och förstår Guds auktoritet på riktigt kommer du, då när du når vägens ände, även om du har trott på Gud i årtionden, inte att ha fått ut något av livet och din kunskap om Guds suveränitet över människans öde är ofrånkomligen obefintlig. Är det inte väldigt sorgligt? Så oavsett hur långt du har gått i livet, oavsett hur gammal du är nu, oavsett hur mycket som återstår av din resa, måste du först erkänna Guds auktoritet och ta den på allvar, acceptera det faktum att Gud är din unike Mästare. Att uppnå tydlig, exakt kunskap och förståelse av dessa sanningar beträffande Guds suveränitet över människans öde är en obligatorisk lärdom för alla, nyckeln till att känna människans liv och uppnå sanningen, livet och den grundläggande lektionen i att känna Gud som alla möter varje dag och som ingen kan undvika. Om någon av er vill ta en genväg för att nå det målet säger jag att det är omöjligt! Om du vill undkomma Guds suveränitet är det ännu mer omöjligt! Gud är människans ende Herre, Gud är den ende Mästaren över människans öde och därför är det omöjligt för människan att diktera sitt eget öde, omöjligt för henne att övervinna det. Oavsett hur stora förmågor man har så kan man inte påverka, än mindre orkestrera, arrangera, kontrollera eller ändra andras öden. Endast den unike Guden själv dikterar allt för människan, för endast han äger den unika auktoriteten som har suveränitet över människans öde, och därför är endast Skaparen människans unike Mästare. Guds auktoritet har suveränitet, inte bara över den skapade mänskligheten utan över icke-skapade varelser som ingen människa kan se, över stjärnorna, över kosmos. Det är ett obestridligt faktum, ett faktum som i sanning existerar, som ingen människa och ingenting kan förändra. Om någon av er fortfarande är missnöjd med sakernas tillstånd, om du tror att du har någon särskild kunskap eller förmåga och fortfarande tänker att du kan ha tur och ändra dina nuvarande omständigheter eller annars undfly dem, om du försöker ändra ditt eget öde med hjälp av mänskliga ansträngningar och därigenom skilja dig från andra och vinna berömmelse och rikedom, då säger jag till dig att du gör det svårt för dig själv, du tigger om problem, du gräver din egen grav! En dag, förr eller senare, kommer du att upptäcka att du valde fel, att dina ansträngningar var bortkastade. Din ambition, din önskan att kämpa mot ödet och ditt eget makalösa beteende kommer att leda dig längs en väg utan återvändo och för det får du betala ett högt pris. Även om du just nu inte inser allvaret i konsekvenserna, medan du allt djupare upplever och inser sanningen att Gud är Mästare över människans öde, kommer du så småningom att förstå vad jag talar om idag och dess verkliga konsekvenser. Huruvida du verkligen har ett hjärta och en ande, huruvida du är en människa som älskar sanningen beror på vilken attityd du visar mot Guds suveränitet och mot sanningen. Och det avgör naturligtvis om du verkligen kan känna och förstå Guds auktoritet. Om du aldrig har märkt Guds suveränitet och hans arrangemang i ditt liv, än mindre erkänner och accepterar Guds auktoritet, kommer du att vara fullkomligt värdelös, du kommer garanterat att bli föremål för Guds avsky och avvisande, på grund av den väg du har tagit och det val du har gjort. Men de som, i Guds verk, kan acceptera hans prövning, acceptera hans suveränitet, underkasta sig hans auktoritet och successivt uppnå en faktisk erfarenhet av hans ord, kommer att ha uppnått en verklig kunskap om Guds auktoritet, en verklig förståelse av hans suveränitet och har sannerligen blivit underkastade Skaparen. Endast sådana människor kommer sannerligen att ha blivit räddade. Eftersom de har känt Guds suveränitet, eftersom de har accepterat den, är deras insikt och underkastelse under Guds suveränitet över människans öde som ett faktum, verklig och riktig. När de står inför döden kommer de, liksom Job, att kunna ha ett sinne som är oförfärat inför döden, underkasta sig Guds orkestreringar och arrangemang i allt, utan något individuellt val, utan någon individuell önskan. Endast en sådan människa kommer att kunna återgå till Skaparens sida som en sann skapad människa.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike III” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 138)
Jehova Guds befallning till människan
1 Mos 2:15–17 Och Jehova Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård, för att bruka och bevara den. Och Jehova Gud beordrade mannen och sade: ”Du får äta fritt från alla träd i trädgården, men du skall inte äta något från trädet med kunskap om gott och ont, för den dag du äter från det skall du helt säkert dö.”
Ormens förledande av kvinnan
1 Mos 3:1–5 Men ormen var mer förslagen än något av markens djur som Jehova Gud hade gjort. Och den sade till kvinnan: ”Nå, har Gud sagt att ni inte skall äta av något träd i trädgården?” Och kvinnan sade till ormen: ”Vi får äta av frukten från trädgårdens träd,” men om frukten på det träd som finns mitt i trädgården har Gud sagt: ’Ni skall icke äta av den och inte heller skall ni vidröra den, för då kommer ni att dö.’” Då sade ormen till kvinnan: ”Det är inte säkert att ni skall dö, för Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, och ni skall vara som Gud och ha kunskap om gott och ont.”
Dessa två stycken är utdrag ur vilken Bibelbok? (Första Mosebok.) Är ni alla bekanta med dessa två stycken? Detta är något som hände i begynnelsen, när mänskligheten först skapades; det var en verklig händelse. Låt oss först titta på vilken slags befallning Jehova Gud gav åt Adam och Eva, eftersom innehållet i den här befallningen är mycket viktigt för vårt ämne i dag. ”Och Jehova Gud beordrade mannen och sade: ’Du får äta fritt från alla träd i trädgården, men du skall inte äta något från trädet med kunskap om gott och ont, för den dag du äter från det skall du helt säkert dö.’” Vad innehåller Guds befallning till människan i detta stycke? För det första säger Gud till människan vad hon får äta, nämligen frukten av en rad olika träd. Det finns ingen risk och inget gift; alla kan ätas och ätas som man önskar, utan betänkligheter. Det är ena delen. Den andra delen är en varning. Den här varningen förklarar för människan vilket träd hon inte kan äta frukten av – hon får inte äta frukten från kunskapens träd på gott och ont. Vad händer om hon gör det? Gud förklarade för människan: Om du äter det skall du helt säkert dö. Är dessa ord rättframma? (Ja.) Om Gud sade dig detta men du inte förstod varför, skulle du behandla det som en regel eller en order som ska följas? Det bör följas, eller hur? Men oavsett om människan kan följa det eller inte, är Guds ord entydiga. Gud förklarade mycket tydligt för människan vad hon får och inte får äta, och vad som kommer att hända om hon äter vad hon inte skall äta. Har du sett något av Guds sinnelag i dessa kortfattade ord som han talade? Är dessa Guds ord sanna? Finns det något bedrägeri? Finns det någon falskhet? (Nej.) Finns det något hotfullt? (Nej.) Gud förklarade ärligt, sanningsenligt och uppriktigt för människan vad hon får äta och vad hon inte får äta, klart och tydligt. Finns det någon dold betydelse i dessa ord? Är dessa ord rättframma? Finns det något behov av antaganden? (Nej.) Det finns inget behov av att gissa, inte sant? Deras betydelse är uppenbar vid första anblick, och du förstår så snart du ser den. Det är kristallklart. Det vill säga, vad Gud vill säga och vad han vill uttrycka kommer från hans hjärta. De saker och ting Gud uttrycker är rena, rättframma och tydliga. Det finns inga förtäckta motiv eller några dolda meningar. Han talade direkt till människan, och förklarade för henne vad hon får äta och vad hon inte får äta. Genom dessa Guds ord kan människan alltså se att Guds hjärta är öppet, att Guds hjärta är sant. Det finns absolut ingen falskhet här, som säger åt dig att du inte kan äta det som är ätligt eller säger åt dig ”gör det och se vad som händer” med ting som du inte kan äta. Menar han det? (Nej.) Nej. Vad Gud än tänker i sitt hjärta är vad han säger. Om jag säger att Gud är helig, eftersom han visar och uppenbarar sig själv inom dessa ord på det här sättet, kanske du känner dig lite som att jag har gjort en stor sak av ingenting eller att jag har tänjt på min tolkning lite för mycket. I så fall behöver du inte oroa dig, vi är inte färdiga än.
Låt oss tala om ”ormens förledande av kvinnan”. Vem är ormen? (Satan.) Satan spelar rollen av kontrasten i Guds sextusenåriga förvaltningsplan, och det är en roll som vi inte kan undgå att nämna när vi delar gemenskap kring Guds helighet. Varför säger jag detta? Om du inte känner till ondskan och fördärvet hos Satan eller Satans natur, då har du inget sätt att känna igen det, och du kan inte heller veta vad helighet verkligen är. I sin förvirring tror människor att vad Satan gör är rätt, eftersom de lever inom detta slags fördärvade sinnelag. Utan någon kontrast, utan något att jämföra med, kan du inte veta vad helighet är. Det är därför Satan måste nämnas här. Detta omnämnande är inte tomt prat. Genom Satans ord och handlingar kommer vi att se hur Satan agerar, hur han fördärvar mänskligheten, vad hans natur är och hur han ser ut. Vad sade alltså denna kvinna till ormen? Kvinnan återberättade för ormen vad Jehova Gud hade sagt till henne. Utifrån vad hon sade, hade hon bekräftat giltigheten i allt vad Gud hade sagt till henne? Hon kunde inte bekräfta detta, eller hur? Som någon som var nyligen skapad, hade hon ingen förmåga att urskilja gott från ont, och hon hade inte heller förmågan att känna till något runt henne. Att döma av de ord hon talade till ormen, hade hon inte bekräftat Guds ord som rätta i hennes hjärta; detta var hennes attityd. Så när ormen såg att kvinnan ingen hade någon bestämd attityd mot Guds ord, sade den: ”Det är inte säkert att ni skall dö, för Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, och ni skall vara som Gud och ha kunskap om gott och ont.” Är det något fel med dessa ord? (Ja.) Vad är fel? När ni avslutade er läsning av denna mening, fick ni en känsla för ormens avsikter? (Ja.) Vilka avsikter har ormen? (Att fresta människan till att begå synd.) Den vill fresta denna kvinna för att få henne att sluta hörsamma Guds ord, men talade den direkt? (Nej.) Den talade inte direkt, så vi kan säga att den är mycket listig. Den uttrycker sin mening på ett slugt och undvikande sätt i syfte att nå dess avsedda mål, som den döljer för människan inuti sig själv – detta är ormens list. Satan har alltid talat och agerat på detta sätt. Han säger ”inte säkert”, utan att bekräfta det på det ena eller andra sättet. Men efter att ha hört detta, rördes denna ovetande kvinnas hjärta? (Ja.) Ormen var nöjd eftersom dess ord hade den avsedda effekten – detta var ormens listiga avsikt. Dessutom, genom att utlova ett resultat som människan trodde vara gott, förledde den henne och sade: ”den dag ni äter av den skall era ögon öppnas.” Hon grubblar därför: ”Att få mina ögon öppnade är en god sak!” Men ormen säger då ord som människan anser vara ännu bättre, ord som är okända för människan, ord som utövar ett stort frestande inflytande över dem som hör dem: ”ni skall vara som Gud och ha kunskap om gott och ont.” Är dessa ord inte kraftigt förledande för människan? Det är som att någon säger till dig: ”Ditt ansikte är underbart format. Bara en aning kort längs näsbryggan, men om du rättar till det, kommer du att vara en skönhet i världsklass!” För någon som aldrig har velat ha kosmetisk kirurgi, skulle deras hjärtan röras om de hörde dessa ord? (Ja.) Så är dessa ord förledande? Är detta förledande frestande för dig? Är det en prövning? (Ja.) Säger Gud sådana här saker? Fanns det någon antydan om detta i de Guds ord som vi tittade på just nu? (Nej.) Varför? Säger Gud vad han tänker i sitt hjärta? Kan människan se Guds hjärta genom hans ord? (Ja.) Men när ormen hade talat dessa ord till kvinnan, kunde du se dess hjärta? (Nej.) Och på grund av människans okunnighet, förleddes de lätt av ormens ord och var lätta att lura. Så kunde du inse Satans avsikter? Kunde du se syftet bakom vad han sade? Kunde du se hans intrig och hans listiga komplott? (Nej.) Vilket slags sinnelag representeras av Satans sätt att tala? Vilket slags väsen har du sett i Satan genom dessa ord? Är det lömskt? På ytan kanske han ler åt dig eller avslöjar inte något uttryck alls. Men i hans hjärta beräknar hur han skall uppnå sitt syfte, och det är detta syfte som du är oförmögen att se. Du förleds sedan av alla löften han ger dig, alla fördelar han talar om. Du ser dem som goda, och du anser att det han säger är mer användbart, mer betydande, än vad Gud säger. När detta händer, blir då inte människan en undergiven fånge? (Ja.) Så är inte denna metod som Satan använder djävulsk? Du låter dig själv sjunka så lågt. Utan att Satan behöver röra ett finger, följer du med dessa två meningar glatt med honom, hörsammar honom. Hans syfte har uppnåtts. Är inte denna avsikt ondskefull? Är inte detta Satans mest grundläggande anlete? Utifrån Satans ord kan människan se hans lömska motiv, se hans hemska anlete och se hans väsen. Stämmer inte det? (Ja.) När du jämför dessa meningar, kanske du utan analys upplever att Jehova Guds ord är tråkiga, vanliga och simpla, att de inte är värda att göra något väsen om för att prisa Guds uppriktighet. När vi däremot tar Satans ord och hans hemska anlete och använder dem som en kontrast, väger dessa Guds ord tungt för dagens människor? (Ja.) Genom denna kontrast kan människan uppfatta Guds rena felfrihet. Har jag rätt i att säga detta? (Ja.) Varje ord Satan säger, liksom hans motiv, hans avsikter och det sätt han talar på – de är alla förvanskade. Vad är det viktigaste i hans sätt att tala? Han använder tvetydighet för att förleda dig, utan att låta dig se det, och han låter inte heller dig urskilja vad hans syfte är; han låter dig svälja betet, får dig att prisa honom och besjunga hans förtjänster. Är inte detta Satans ständiga knep? (Ja.)
Utdrag ur ”Gud själv, den unike IV” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 144)
Satans frestelse
Matt 4:1–4 Därefter fördes Jesus ut i vildmarken av anden, för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han sedan hungrig. Och när frestaren kom till honom sade denne: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Men han svarade och sade: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.’”
Dessa är de ord med vilka djävulen först försökte fresta Herren Jesus. Vilket är innehållet i det som djävulen sade? ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Djävulen sade dessa ord, som var helt enkla, men finns det något problem med det väsentliga innehållet i dessa ord? Han sade: ”Om du är Guds Son”, men visste han eller visste han inte i sitt hjärta att Herren Jesus var Guds Son? Visste han att han var Kristus? (Ja.) Varför sade han då ”Om du är”? (Han försökte fresta Gud.) Men vilket var hans syfte med att göra det? Han sade: ”Om du är Guds Son.” I sitt hjärta visste han att Jesus Kristus var Guds Son, det stod helt klart i hans hjärta, men underkastade han sig trots detta Jesus eller tillbad han honom? (Nej.) Vad ville han göra? Han ville använda denna metod och dessa ord för att göra Herren Jesus arg och sedan lura honom att göra saker som stämde överens med djävulens avsikter. Var inte detta meningen med djävulens ord? Satan visste mycket väl i sitt hjärta att detta var Herren Jesus Kristus, men han sade detta i alla fall. Är inte detta Satans natur? Vad är Satans natur? (Att vara listig, ond, och inte ha någon vördnad för Gud.) Vad skulle komnsekvenserna bli av att inte hysa någon vördnad för Gud? Var det inte att han ville angripa Gud? Han ville använda denna metod för att attackera Gud, och han sade: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd”, är inte detta Satans onda avsikt? Vad försökte han egentligen göra? Hans syfte är mycket tydligt: Han försökte använda denna metod för att vederlägga Herren Jesus Kristi ställning och identitet. Vad han menade med dessa ord är: ”Om du är Guds Son, förvandla dessa stenar till bröd. Om du inte gör det, är du inte Guds Son och du utför helt enkelt inte detta verk.” Är detta rätt? Han ville använda denna metod för att anfalla Gud, han ville rasera och tillintetgöra Guds verk; detta är Satans illvilja. Hans illvilja är ett naturligt uttryck för hans natur. Fastän han visste att Herren Jesus Kristus var Guds Son, själva inkarnationen av Gud själv, kunde han inte låta bli att göra på det här viset, följa efter Gud bakifrån och fortsätta att attackera honom och anstränga sig för att störa och tillintetgöra Guds verk.
Låt oss nu analysera det här uttrycket som Satan använde: ”Befall dessa stenar att bli bröd.” Att förvandla stenar till bröd – betyder det något? Om det finns mat, varför inte äta den? Varför är det nödvändigt att förvandla stenar till mat? Finns det någon betydelse här? Visst hade väl Herren Jesus mat att äta, fastän han fastade vid tillfället? (Det hade han.) Så här ser vi hur absurd och befängd Satans användning av detta uttryck är. Satan gör ett antal saker; du ser hur försåtlig och illvillig han är till sin natur och du ser honom förstöra Guds verk, och han är så fylld av hat och väcker sådan förargelse. Men finner du å andra sidan en barnslig, absurd natur bakom hans ord och handlingar? Detta är en uppenbarelse av Satans natur; han har en sådan natur och han kommer att utföra sådana handlingar. För människor i dag är uttrycket befängt och skrattretande. Men sådana ord kan verkligen yttras av Satan. Kan vi säga att han är okunnig? Absurd? Satans ondska finns överallt och uppenbaras ständigt. Och hur svarar Herren Jesus på detta? ”Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.” Har dessa ord någon kraft? (Det har de.) Varför säger vi att de har kraft? Det är för att dessa ord är sanningen. Lever då människan av bröd allena? Herren Jesus fastade i 40 dagar och nätter. Svalt han ihjäl? (Nej.) Han svalt inte ihjäl, så Satan gick fram till honom och uppmanade honom att förvandla stenarna till mat med ett sådant här slags tilltal: ”Om du förvandlar stenarna till mat, kommer du inte då att ha något att äta? Då behöver du väl inte fasta, och du behöver väl inte gå hungrig?” Men Herren Jesus sade: ”Människan skall inte bara leva av bröd”, vilket betyder att även om människan lever i en fysisk kropp, så är det inte mat som låter hennes fysiska kropp leva och andas, utan det är alla de ord som yttras av Guds mun. Å ena sidan betraktar människan dessa ord som sanning. Orden ger henne tro och får henne att känna att hon kan lita på Gud, att Gud är sanning. Å andra sidan, finns det någon praktisk sida av dessa ord? Står inte Herren Jesus ännu där, fortfarande vid liv, efter att ha fastat i 40 dagar och nätter? Är inte detta ett belysande exempel? Han har inte ätit någon mat under 40 dagar och nätter. Han lever fortfarande. Detta är det mäktiga beviset bakom hans fras. De här orden är enkla, men uttalade Herren Jesus dem bara när Satan frestade honom eller var de redan en naturlig del av honom? För att uttrycka det på ett annat sätt, Gud är sanning, och Gud är liv, men var Guds sanning och liv ett sent tillägg? Föddes det av erfarenhet? Nej, det hör naturligt hemma hos Gud. Det betyder att sanning och liv är Guds innersta väsen. Vad han uppenbarar är sanning vad som än händer honom. Denna sanning, denna fras – vare sig dess innehåll är långt eller kort – kan låta människan leva, ge henne liv; den kan göra det möjligt för människan att i denna fras finna sanning, klarhet om människolivets väg och göra det möjligt för henne att ha tro på Gud. Källan till Guds användning av denna fras är med andra ord positiv. Kan vi då säga att detta positiva är heligt? (Ja.) Satans fras kommer från Satans natur. Satan uppenbarar oupphörligen sin onda och illvilliga natur överallt. Gör då Satan dessa uppenbarelser naturligt? Är det någon som sporrar honom? Är det någon som hjälper honom? Är det någon som tvingar honom? (Nej.) Han frambringar dem helt på eget initiativ. Detta är Satans onda natur. Vad än Gud gör och hur han än gör det så följer Satan honom i hälarna. Kärnan och de sanna dragen i det som Satan säger och gör är Satans väsen – hans onda och illvilliga väsen.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 145)
Matt 4:5–7 Då tog djävulen honom upp till den heliga staden, ställde honom på templets murkrön och sade till honom: ”Om du är Guds Son, kasta dig ner; det står ju skrivet: ’Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.’” Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud.’”
Låt oss först tala om den här frasen som Satan använder. Han sade ”Om du är Guds Son, kasta dig ner”, och sedan citerade han ur Skriften: ”Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.” Hur känner du dig när du hör Satans ord? Är de inte mycket barnsliga? De är barnsliga, befängda och avskyvärda. Varför skulle jag säga detta? Satan har alltid något dåraktigt i görningen, han tror han är mycket smart; han citerar ofta Skriften – till och med Guds exakta ord – och han försöker vända dessa ord mot Gud för att attackera och fresta honom. Hans syfte med att göra detta är att tillintetgöra planen för Guds verk. Lägger du ändå märke till något i det som Satan sade? (Det finns onda avsikter i det.) Satan har alltid varit en frestare; han talar inte uppriktigt, han talar i förtäckta ordalag och frestar, lurar och förför. Satan försöker fresta Gud som om han var en vanlig människa, i tron att Gud också är okunnig, dåraktig och liksom människan oförmögen att klart urskilja saker och ting som de är. Satan tror att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans väsen och att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans bedrägeri och mörka avsikt. Är det inte därifrån Satan har sin dåraktighet? Vidare citerar Satan Skriften öppet; han tror att han genom att göra det skaffar sig trovärdighet och att du inte kommer att kunna peka ut några brister i detta eller undgå att bli lurad av detta. Är det inte detta som gör att Satan är absurd och barnslig? Detta är precis som när en del människor sprider evangeliet och vittnar om Gud; kommer inte då icke troende att säga något som liknar det som Satan sade? Har ni hört människor säga något liknande? Hur känner ni er när ni hör något sådant? Känner ni avsky? (Ja.) Känner ni också äckel och vämjelse när ni känner avsky? Kan ni, när ni har dessa känslor, inse att Satan och det fördärvade sinnelag som Satan arbetar in i människan är ondskefulla? Kan ni i era hjärtan någonsin nå en insikt om att ”Satans ord kommer med attacker och frestelse, hans ord är absurda, skrattretande, barnsliga och avskyvärda. Men Gud skulle aldrig i sitt tal och sina handlingar använda sådana här metoder för att tala eller utföra sitt verk och han har heller aldrig gjort det”? I den här situationen har människor naturligtvis bara ett minimum av känsla att gå på och de har ingen insikt om Guds helighet, eller hur? Med er nuvarande mognad känner ni bara så här: ”Allt som Gud säger är sanningen, det är välgörande för oss och vi måste acceptera det”; oavsett om ni är i stånd att acceptera detta eller ej säger ni utan undantag att Guds ord är sanning och att Gud är sanning, men ni vet inte att sanning är helighet i sig och att Gud är helig.
Så vad var Jesu svar på Satans ord? Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud.’” Finns det någon sanning i dessa ord som Jesus uttalade? (Ja.) Det finns sanning i dem. På ytan ser de ut som en befallning som människor ska följa, det är ett mycket enkelt uttryck, men det är något som både människan och Satan ofta har brutit mot. Så Herren Jesus sade till honom ”Du skall inte fresta Herren din Gud”, för det är vad Satan ofta gjorde och han gjorde allt han kunde för att göra det, man kan rentav säga att han gjorde det utan att skämmas. Det är Satans grundläggande natur att inte frukta Gud och inte hysa vördnad för Gud i sitt hjärta. Inte ens när Satan befann sig bredvid Gud och kunde se honom kunde han hjälpa sig själv utan frestade Gud. Därför sade Herren Jesus till Satan ”Du skall inte fresta Herren din Gud.” Detta är en fras som Gud ofta har sagt till Satan. Är det inte passande att använda denna fras även i dag? (Jo, eftersom vi också ofta frestar Gud.) Varför gör människor ofta det? Är det för att människor är fulla av ett fördärvat sataniskt sinnelag? (Ja.) Är då det som Satan sade här ovan något som människor ofta säger? Och i vilka situationer? Man kan säga att människor har sagt sådant oberoende av tid och plats. Detta visar att människors sinnelag är exakt detsamma som Satans fördärvade sinnelag. Herren Jesus yttrade en enkel fras, en som står för sanning och en som människor behöver. Men diskuterade Herren Jesus i denna situation med Satan? Fanns det något konfrontativt i det han sade till Satan? (Nej.) Hur uppfattade Herren Jesus Satans frestelse i sitt hjärta? Kände han avsky och äckel? (Ja.) Herren Jesus kände äckel och avsky, men han diskuterade inte med Satan, än mindre talade han om några storslagna principer. Varför då? (Eftersom Satan alltid är på det sättet, han kan aldrig förändras.) Skulle vi kunna säga att Satan är oresonlig? Satan kommer aldrig att inse att Gud är sanning och aldrig gå med på att Gud är sanning; detta är hans natur. Det finns ytterligare något i Satans natur som är frånstötande, vad är det? I sina försök att fresta Herren Jesus tänkte Satan att även om han frestade Gud och det inte lyckades skulle han försöka med det i alla fall. Även om han skulle bli straffad, skulle han ändå göra det. Även om han inte skulle få någon lön för mödan av att göra det, skulle han ändå göra det och framhärda och stå mot Gud ända till slutet. Vad är detta för slags natur? Är inte detta ondska? Har den som blir rasande när Gud nämns, som blir arg när Gud nämns, sett Gud? Känner han Gud? Han vet inte vem Gud är, tror inte på Gud, och Gud har inte talat till honom. Gud har aldrig stört honom, så varför skulle han vara arg? Skulle vi kunna säga att denna person är ond? Världsliga trender, mat, dryck, nöjen och kändisjakt – inget av detta skulle besvära en sådan människa. Men det räcker att man nämner ordet ”Gud” eller sanningen i Guds ord, så blir han rasande. Är inte det att ha en ond natur? Detta tjänar som tillräckligt bevis på människans onda natur. Finns det, om ni talar för er själva, tillfällen, i samband med att sanningen nämns, Guds prövningar av mänskligheten tas upp eller man talar om Guds dömande ord mot människan, då ni känner er irriterade och äcklade och inte vill höra talas om det? Ditt hjärta kanske tänker: Sade inte alla människor att Gud är sanning? En del av dessa ord är inte sanning, detta är helt klart bara ord som Gud använder för att tillrättavisa människan! En del människor kanske till och med känner avsky i sina hjärtan: Detta tas upp varje dag, hans prövningar för oss nämns alltid, liksom hans dom; när ska allt detta sluta? När kommer vi att ta emot det goda slutmålet? Det är inte känt varifrån denna oresonliga ilska kommer. Vad är det för slags natur? (Ond natur.) Den föranleds av Satans onda natur. När det gäller Guds förhållande till Satans onda natur och människans fördärvade sinnelag diskuterar eller träter han aldrig med människor, och han bråkar aldrig när människor handlar av okunskap. Du kommer inte att se Gud ha liknande synpunkter som människor på saker och ting, och dessutom kommer du inte att se honom använda människors synpunkter, deras kunskap, deras vetenskap eller deras filosofi eller människans fantasi för att hantera saker och ting. I stället är allt Gud gör och allt han uppenbarar förknippat med sanning. Det vill säga varje ord han har sagt och varje handling han har utfört har med sanningen att göra. Denna sanning och dessa ord är inte någon grundlös fantasi, utan snarare uttrycks de av Gud på grund av Guds väsen och hans liv. Eftersom dessa ord och essensen i allt som Gud har gjort är sanning, kan vi säga att Guds väsen är heligt. Med andra ord tillför allt som Gud säger och gör livskraft och ljus till människor; det låter människor se positiva ting och det verkliga i dessa positiva ting och låter dem vandra den rätta vägen. Dessa ting bestäms på grund av Guds väsen och de bestäms på grund av hans helighets väsen.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 146)
Matt 4:8–11 Återigen tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg, visade honom världens alla riken och deras härlighet och sade till honom: ”Alla dessa ting skall jag ge dig, om du faller ned och tillber mig.” Då sade Jesus till honom: ”Vik hädan, Satan, ty det står skrivet: ’Du skall tillbe Herren din Gud, och endast honom skall du tjäna.’” Då lämnade djävulen honom, och se, änglar kom och betjänade honom.
Satan, djävulen, som hade misslyckats med sina tidigare två knep, prövade ännu ett: Han visade Herren Jesus alla riken i världen och deras härlighet och bad honom att tillbe djävulen. Vad inser du om djävulens sanna egenskaper utifrån den här situationen? Är inte Satan, djävulen, fullständigt skamlös? (Jo.) Hur skamlös kan han vara? Allt skapades av Gud, ändå vänder Satan på det och visar det för Gud och säger: ”Titta på alla dessa rikens rikedom och härlighet. Om du tillber mig ska jag ge dem alla till dig.” Är inte detta ett byte av roller? Är inte Satan skamlös? Gud gjorde allt, men var det för sitt nöjes skull? Gud gav allt till människorna, men Satan vill bemäktiga sig allt och sade sedan: ”Tillbe mig! Tillbe mig och jag ska ge dig allt detta.” Detta är Satans fula ansikte; han är fullständigt skamlös, eller hur? Satan känner inte ens till innebörden av ordet ”skam”, och detta är bara ytterligare ett exempel på hans ondska. Han vet inte ens vad skam är. Satan vet mycket väl att Gud skapade allt och att han förvaltar det och har herravälde över det. Allt tillhör Gud, inte människan, än mindre Satan, och ändå var Satan, djävulen, fräck nog att säga att han skulle ge allt till Gud. Gör inte Satan än en gång något absurt och skamlöst? Gud hatar Satan ännu mer nu, eller hur? Men vad än Satan försökte göra, föll Herren Jesus för det? Vad sade Herren Jesus? (”Du skall tillbe Herren din Gud, och endast honom skall du tjäna.”) Har denna fras en praktisk innebörd? (Ja.) Vilket slags praktisk innebörd? Vi ser Satans ondska och skamlöshet i hans tal. Så vad skulle följden bli om människorna tillbad Satan? Skulle de få alla rikens rikedom och härlighet? (Nej.) Vad skulle de få? Skulle människosläktet bli precis lika skamlöst och löjligt som Satan? (Ja.) Människorna skulle inte vara annorlunda än Satan då. Därför uttalade Herren Jesus denna fras som är viktig för varenda människa: ”Du skall tillbe Herren din Gud, och endast honom skall du tjäna”, vilket slår fast att om du tjänar någon annan än Herren, någon annan än Gud själv, om du tillber Satan, djävulen, så vältrar du dig i samma smuts som Satan. Du skulle då dela Satans skamlöshet och hans ondska, och precis som Satan skulle du fresta och attackera Gud. Vad skulle då ditt slut vara? Du skulle bli avskydd av Gud, slagen till marken av Gud och tillintetgjord av Gud. Försökte Satan fresta Herren Jesus igen, sedan han gjort åtskilliga försök utan att lyckas? Satan försökte inte mer utan gick sedan sin väg. Vad bevisar detta? Det bevisar att Satans onda natur, hans illvilja, hans absurditet och befängdhet inte är värda att nämnas inför Gud. Herren Jesus besegrade Satan med bara tre meningar, varefter Satan rusade iväg med svansen mellan benen, alltför skamsen för att visa sitt ansikte igen, och han frestade aldrig mer Herren Jesus. Eftersom Herren Jesus hade övervunnit denna frestelse från Satan, kunde han nu med lätthet fortsätta det verk som han hade att utföra och ta på sig de uppgifter som låg framför honom. Har allt som Herren Jesus sade och gjorde i den här situationen någon praktisk innebörd för var och en om det tillämpas nu? (Ja.) Vilken slags praktisk innebörd? Är det lätt att besegra Satan? Måste människor ha en klar förståelse av Satans onda natur? Måste människor ha en riktig förståelse av Satans frestelser? (Ja.) När du upplever Satans frestelser i ditt eget liv och om du kan genomskåda Satans onda natur, kommer du då att kunna besegra honom? Om du kände till Satans absurditet och befängdhet, skulle du då fortfarande hålla dig till Satan och attackera Gud? Om du förstod hur Satans illvilja och skamlöshet uppenbaras genom dig – om du tydligt erkände och kände till detta – skulle du då fortfarande attackera och fresta Gud på detta sätt? (Nej, det skulle vi inte.) Vad ska du göra? (Vi ska göra uppror mot Satan och överge honom.) Är det lätt att göra detta? Det är inte lätt, för att göra detta måste människor ofta be, de måste ofta ställa sig inför Gud och rannsaka sig själva. Och de måste låta Guds fostran och hans dom och tuktan komma över sig. Endast på det sättet kommer människor gradvis att göra sig fria från Satans bedrägeri och kontroll.
Vi kan sammanfatta de delar som utgör Satans väsen utifrån vad han har sagt. För det första kan Satans väsen på det hela taget sägas vara ont, vilket står i kontrast till Guds helighet. Varför säger jag att Satans väsen är ont? Man måste titta på följderna av vad Satan gör med människor för att se detta. Satan fördärvar och kontrollerar människan, och människan handlar under Satans fördärvade sinnelag och lever i en värld av människor som fördärvats av Satan. Mänskligheten behärskas och införlivas av Satan utan att veta om det; därför har människan Satans fördärvade sinnelag, vilket är Satans natur. Har du, utifrån allt Satan har sagt och gjort, sett hans arrogans? Har du sett hans bedrägeri och illvilja? Hur visar sig Satans arrogans framför allt? Vill Satan alltid inta Guds ställning? Satan vill alltid riva ned Guds verk och Guds ställning och ta den för egen del för att människor ska följa, stödja och tillbe honom; detta är Satans arroganta natur. Säger Satan direkt till människor vad de ska göra, när han fördärvar dem? När Satan frestar Gud, kommer han då fram och säger ”jag frestar dig, jag ska attackera dig”? Det gör han absolut inte. Vilken metod använder Satan? Han förför, frestar, attackerar, gillrar fällor och citerar till och med Skriften. Satan talar och handlar på olika sätt för att uppnå sina lömska avsikter och motiv. Vad kan man se av det som har manifesterats i människan sedan Satan har gjort detta? Är inte människor arroganta? Människan har lidit av Satans fördärv i tusentals år och har blivit arrogant, bedräglig, illvillig och oresonlig. Allt detta har åstadkommits på grund av Satans natur. Eftersom Satans natur är ond, har han gett människan denna onda natur och tagit med sig detta onda, fördärvade sinnelag till henne. Därför lever människan under inflytandet av ett fördärvat, sataniskt sinnelag och i likkhet med Satan motverkar hon Gud, attackerar och frestar honom till den grad att hon inte tillber Gud och vördar honom i sitt hjärta.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 147)
Hur Satan använder kunskap för att fördärva människan
Skulle inte alla betrakta kunskap som något positivt? Eller i varje fall anser folk att ordet ”kunskap” har en positiv konnotation snarare än en negativ. Så varför säger vi här att Satan använder kunskap för att fördärva människan? Ingår inte evolutionsteorin som ett led vår kunskap? Är inte Newtons vetenskapliga lagar en del av vår kunskap? Jordens dragningskraft är en del av vår kunskap, eller hur? (Ja.) Så varför finns kunskap med på listan över sådant som Satan använder för att fördärva mänskligheten? Vad är er uppfattning om detta? Har kunskap ens en gnutta sanning i sig? (Nej.) Vad har då kunskap för substans? På vilken grund vilar den kunskap som människan studerar? Baseras den på evolutionsteorin? Är inte den kunskap som människan har vunnit genom utforskning och summering baserad på ateism? Har något av denna kunskap något samband med Gud? Har den något samband med tillbedjan av Gud? Har den något samband med sanning? (Nej.) Så hur använder Satan kunskap för att fördärva människan? Jag sade just att inget i denna kunskap har något samband med tillbedjan av Gud eller med sanning. En del människor tänker så här om detta: ”Den kanske inte har något med sanning att göra, men den fördärvar inte människor.” Vad är er uppfattning om detta? Fick du lära dig genom kunskap att människors lycka berodde på vad de skapade med sina egna händer? Lärde kunskap dig någonsin att människans öde vilar i hennes egna händer? (Ja.) Vad är detta för slags prat? (Det är djävulskt prat.) Helt rätt! Det är djävulskt prat! Det är komplicerat att diskutera kunskap. Du kan enkelt säga att ett kunskapsområde är ingenting mer än kunskap. Det är ett kunskapsområde som man lär sig med grundförutsättningen att Gud inte tillbes och utan insikten att Gud skapade alla ting. När människor studerar denna slags kunskap ser de inte Gud som den som har herraväldet över alla ting, de ser inte Gud som den som har ansvaret för eller förvaltar alla ting. I stället går allt de gör ut på att oupphörligt utforska och undersöka detta kunskapsområde och söka efter svar baserade på kunskap. Men om människor inte tror på Gud utan i stället bara bedriver forskning kommer de aldrig att finna de sanna svaren, eller hur? Kunskapen ger dig bara ditt levebröd, den tillhandahåller bara ett jobb, den förser dig bara med en inkomst så att du slipper gå hungrig, men den kommer aldrig att få dig att tillbe Gud och den kommer aldrig att hålla dig fjärran från det onda. Ju mer du studerar denna kunskap, desto mer kommer du att vilja göra uppror mot Gud, att utforska Gud, att fresta Gud och att motsätta dig Gud. Så vad ser vi då att kunskap lär människor? Den är heltigenom Satans filosofi. Har de filosofier och regler för överlevnad som Satan sprider bland fördärvade människor något samband med sanning? De har ingenting med sanning att göra och är i själva verket motsatsen till sanningen. Människor säger ofta ”liv är rörelse” och ”människan är järn, ris är stål, människan känner sig utsvulten om hon hoppar över en måltid”; vad är det? Det är vanföreställningar och det är avskyvärt att höra dem. Så kunskap är något som kanske alla vet något om. I människans så kallade kunskap har Satan ingjutit en hel del av sin livsfilosofi och sitt tänkande. Och när Satan gör detta, låter han människan anta hans tänkande, filosofi och ståndpunkt, så att människan får förneka Guds existens och förneka Guds herravälde över alla ting och människans öde. Så när människans studier framskrider och hon tillägnar sig mer kunskap, känner hon att Guds existens blir oklar och hon kan till och med känna att Gud inte finns. När Satan har tillfört synpunkter, föreställningar och tankar i människans sinne, är hon då inte fördärvad av detta när Satan ingjuter dessa tankar hos henne? (Jo.) Vad grundar människan sitt liv på nu? Är hon verkligen beroende av denna kunskap? Nej; människan grundar sitt liv på de tankar, synpunkter och filosofier från Satan som finns dolda i denna kunskap. Det är här som kärnan i Satans fördärv av människan inträffar, detta är Satans mål och hans metod för att fördärva människan.
Vi ska först tala om den ytligaste aspekten av detta ämne. Kan grammatik och ord i språklektioner fördärva människor? Kan ord fördärva människor? (Nej.) Ord fördärvar inte människor; de är ett verktyg som tillåter människor att tala med Gud, ett verktyg med vilket människor kommunicerar med Gud. Dessutom använder Gud språk och ord för att kommunicera med människor nu, de är verktyg och de är nödvändiga. Ett plus ett blir två, och två gånger två blir fyra; detta är kunskap, eller hur? Men kan detta fördärva dig? Detta är sunt förnuft och en regel så det kan inte fördärva människor. Så vilken kunskap fördärvar människor? Det är kunskap i vilken Satans synpunkter och tankar har blandats in, Satan försöker ingjuta dessa synpunkter och tankar i mänskligheten genom kunskap. I till exempel en uppsats är det inte något fel på de skrivna orden, utan problemet vore författarens synpunkter och avsikt när han skrev uppsatsen samt innehållet i hans tankar. Detta är andliga ting och de kan fördärva människor. Om du till exempel tittade på ett tv-program, vilket slags inslag skulle då kunna ändra din uppfattning? Skulle det som de medverkande sade, själva orden, kunna fördärva människor? (Nej.) Vad för slags företeelser skulle fördärva människor? Det skulle vara programmets centrala tankar och innehåll, som framställde regissörens synpunkter, och informationen i dessa synpunkter skulle kunna övertyga människors hjärtan och sinnen. Är det rätt? Nu vet ni vad jag syftar på i min diskussion om att Satan använder kunskap för att fördärva människor. Ni kommer inte att missförstå mig, eller hur? Så när du läser en roman eller en uppsats nästa gång, kan du då bedöma om de tankar som uttrycks i uppsatsen fördärvar mänskligheten eller bidrar till den? (Vi kan göra det lite grand.) Detta är något som måste studeras och upplevas i långsam takt, det är inget som man lätt förstår på en gång. När du till exempel utforskar eller studerar ett kunskapsområde kan en del positiva sidor i den kunskapen hjälpa dig att förstå vissa självklarheter på det området och vad människor bör undvika. Ta till exempel ”elektricitet”, vilket är ett kunskapsområde, eller hur? Du skulle vara okunnig om du inte visste att elektricitet kan ge människor en stöt, eller hur? Men när du väl förstår det här kunskapsområdet kommer du inte att vara oförsiktig och vidröra något elektriskt och du kommer att veta hur du ska använda elektricitet. Båda dessa kunskaper är positiva. Har ni klart för er vad vi diskuterar när det gäller frågan om hur kunskap fördärvar människor? Om ni förstår det ska vi inte fortsätta att tala mer om detta, för det finns många slags kunskap som studeras i världen och ni måste ta er tid att skilja mellan dem.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 148)
Hur Satan använder vetenskap för att fördärva människan
Vad är vetenskap? Har inte vetenskap högt anseende och betraktas som något djupsinnigt i stort sett vars och ens sinne? Känner inte människor när vetenskap kommer på tapeten att ”detta är något som vanliga människor inte kan greppa, detta är ett ämne som bara forskare eller experter kan röra vid. Det har inget samband med oss vanliga människor”? Men finns det ändå ett samband? (Ja.) Hur använder Satan vetenskap för att fördärva människor? Vi ska inte tala om något annat än det som människor ofta möter i sina egna liv. Har ni hört talas om gener? Ni är alla bekanta med denna term, eller hur? Upptäcktes gener genom vetenskapen? Exakt vad betyder gener för människor? Får de inte människor att känna att kroppen är något hemlighetsfullt? När människor stiftar bekantskap med detta ämne, kommer det då inte att finnas människor – särskilt de nyfikna – som vill veta mer eller vill ha fler detaljer? Dessa nyfikna människor kommer att fokusera sin energi på detta ämne och när de inte är upptagna av annat kommer de att söka information i böcker och på internet för att lära sig fler detaljer om det. Vad är vetenskap? För att tala klarspråk, vetenskap är de tankar och teorier om saker och ting som människan är nyfiken på, sådant som är okänt och inte har berättats för dem av Gud; vetenskap är de tankar och teorier om de mysterier som människan vill utforska. Vilken omfattning har vetenskapen? Man skulle kunna säga att den är ganska bred; människan utforskar och studerar allt som hon är intresserad av. Vetenskapen inbegriper utforskning av dessa tings detaljer och lagar och lägger sedan fram plausibla teorier som får alla att tänka: ”Dessa forskare är verkligen fantastiska! De vet så mycket och har så mycket kunskap när det gäller att förstå dessa ting!” Gemene man beundrar dessa människor så starkt, eller hur? Vilken slags uppfattningar hyser människor som bedriver vetenskaplig forskning? Vill de inte utforska universum, utforska allt som är gåtfullt inom sitt intresseområde? Vilket är det slutliga resultatet av detta? I några av vetenskaperna drar människor sina slutsatser med hjälp av hypoteser, i andra litar man på mänsklig erfarenhet för att dra slutsatser. Inom ytterligare en del vetenskapsområden når man sina slutsatser på grundval av erfarenhet eller historiska och bakgrundsmässiga iakttagelser. Är det rätt? Så vad gör vetenskapen för människor? Vad vetenskapen gör, är att den bara låter människor se tingen i den fysiska världen och endast tillfredsställer människans nyfikenhet; den låter inte människan se de lagar genom vilka Gud har herraväldet över alla ting. Människan tycks finna svar i vetenskapen, men dessa svar är förbryllande och ger endast tillfällig tillfredsställelse, en tillfredsställelse som endast tjänar till att begränsa människans hjärta till den fysiska världen. Människorna känner att de har fått svaren från vetenskapen, så vilka frågor som än uppstår försöker de bevisa eller acceptera dem på grundval av sina vetenskapliga ståndpunkter. Människans hjärta blir besatt av vetenskapen och förfört av den så till den grad att hon inte längre har förstånd att känna Gud, att tillbe Gud och tro att allt kommer från Gud och att hon borde se mot honom för att få svar. Är inte detta sant? Ju mer människor tror på vetenskapen, desto absurdare blir de när de tror att allt har en vetenskaplig lösning, att forskning kan lösa allt. De söker inte Gud och de tror inte att han finns; det händer till och med att en del människor som har följt Gud i många år kan få ett infall och börja utforska bakterier eller slå upp information för att hitta svaret på en fråga. En sådan människa betraktar inte frågorna från sanningens perspektiv och i de flesta fall vill de lita på vetenskapliga synpunkter och kunskaper eller vetenskapliga svar för att lösa problem; men de litar inte på Gud och de söker inte Gud. Har sådana människor Gud i sina hjärtan? (Nej.) Det finns till och med en del människor som vill utforska Gud på samma sätt som de studerar vetenskap. Det finns till exempel många religiösa experter som har rest till den plats där arken kom till vila efter syndafloden. De har sett arken, men vid anblicken av arken ser de inte Guds existens. De tror bara på berättelserna och historien och detta är resultatet av deras vetenskapliga forskning och studium av den fysiska världen. Om du utforskar materiella ting, vare sig det rör sig om mikrobiologi, astronomi eller geografi, kommer du aldrig att finna ett resultat som säger att Gud finns eller att han har herraväldet över alla ting. Så vad gör vetenskapen för människan? Distanserar den inte människan från Gud? Är inte detta att tillåta människor att studera Gud? Får inte detta människor att tvivla mer på Guds existens? (Jo.) Så hur vill Satan använda vetenskapen för att fördärva människan? Vill inte Satan använda vetenskapliga slutledningar för att bedra och förlama människor och använda de tvetydiga svaren för att hålla sig kvar i människors hjärtan så att de inte ska söka efter eller tro på Guds existens? (Jo.) Det är alltså på grund av detta som vi säger att detta är ett av Satans sätt att fördärva människor.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 149)
Hur Satan använder traditionell kultur för att fördärva människan
Finns det många företeelser som betraktas som en del av den traditionella kulturen? (Ja.) Vad innebär denna traditionella kultur? En del säger att den har ärvts från våra förfäder, det är en aspekt. Från början har familjer, etniska grupper och till och med människosläktet efterlämnat sina levnadsvanor eller seder, ordspråk och regler, som på så sätt blivit en del av människornas tankar. Människor betraktar dem som oskiljbara från sina liv. De tar dessa och betraktar dem som regler och levnadssätt att följa, och de vill inte heller någonsin ändra eller överge dem, för de har ärvt dem från sina förfäder. Det finns andra sidor av traditionell kultur, såsom den som ärvts från Konfucius eller Mencius eller det som folket lärde sig av kinesisk taoism och konfucianism, vilket har blivit en del av varje människa, ända in i märgen. Stämmer inte detta? (Jo.) Vad inbegriper traditionell kultur? Inbegriper den de högtider som människor firar? Till exempel Vårfesten, Lyktfesten, Gravsopningsdagen, Drakbåtsfesten samt Spökfesten och Midhöstfesten. En del familjer firar till och med när de äldre uppnår en viss ålder eller när barn uppnår en månads ålder och när de blir hundra dagar gamla. Allt detta är traditionella högtider. Ligger inte traditionell kultur bakom dessa högtider? Vilken är kärnan i traditionell kultur? Har den något att göra med att tillbe Gud? Har den något att göra med att säga till människorna att praktisera sanningen? Finns det några högtider för människor att frambära offer till Gud, att gå till Guds altare och ta emot hans undervisning? Finns det några sådana högtider? (Nej.) Vad gör människorna vid alla dessa högtider? I modern tid ses de som tillfällen att äta, dricka och roa sig. Vilken är källan till traditionell kultur? Från vem kommer den traditionella kulturen? (Satan.) Den kommer från Satan. I bakgrunden av dessa traditionella högtider ingjuter Satan saker och ting i människan, vilka är de? Att se till att människor minns sina förfäder, är det en av dem? Under Gravsopningsdagen, till exempel, städar människorna gravar och frambär offer till sina förfäder, så att de inte ska glömma sina förfäder. Satan ser också till att människor kommer ihåg att vara patriotiska, som i samband med Drakbåtsfesten. Hur är det med Midhöstfesten? (Familjer återförenas.) Vilken är bakgrunden till familjernas återförening? Vilken är orsaken till den? Den är till för att man ska kommunicera och förenas känslomässigt. Vare sig det handlar om att fira Nyårsfesten eller Lyktfesten finns det många sätt att beskriva de bakomliggande orsakerna. Hur man än beskriver den bakomliggande orsaken så är var och en Satans sätt att ingjuta sin filosofi och sitt tänkande i människorna, så att de vandrar bort från Gud och inte vet att Gud finns och att de frambär offer antingen till sina förfäder eller till Satan eller så är det bara är en ursäkt för att äta, dricka och roa sig för köttets lusts skull. När var och en av dessa högtider firas, planteras Satans tankar och synpunkter djupt i människornas sinne utan att de ens vet om det. När människorna blir medelålders eller äldre är dessa tankar och synpunkter från Satan redan djupt rotade i deras hjärtan. Dessutom gör människorna sitt yttersta för att överföra dessa idéer reservationslöst och utan urskillning, vare sig de är rätt eller fel, till nästa generation. Stämmer det? (Ja.) Hur fördärvar traditionell kultur och dessa högtider människor? Vet du det? (Människor blir tvingade och bundna av reglerna i dessa traditioner så att de inte har någon tid eller energi att söka Gud.) Det är en aspekt. Alla firar till exempel under Vårfesten; skulle du inte känna dig ledsen om du inte gjorde det? Finns det några tabun som du håller fast vid? Skulle du inte känna så här: ”Jag firade inte nyår. Den här dagen på Nyårsfesten var hemsk; kommer hela det här året att vara dåligt?” Skulle du inte känna dig illa till mods och lite rädd? Det finns till och med en del människor som inte har framburit offer till sina förfäder på åratal, och plötsligt får de en dröm där en avliden person ber dem om pengar, hur kommer de då att känna sig inombords? ”Så tråkigt att den här döda personen behöver pengar att spendera! Jag ska bränna lite papperspengar åt dem, det skulle inte vara rätt att inte göra det. Vi som lever kan råka ut för svårigheter om jag inte bränner lite papperspengar, för vem kan säga när en tragedi kommer att slå till?” De kommer alltid att ha detta lilla moln av rädsla och oro i sina hjärtan. Vem ger dem denna oro? (Satan.) Satan kommer med den. Är inte detta ett av de sätt som Satan fördärvar människan på? Han använder olika sätt och ursäkter för att kontrollera dig, hota dig och binda dig till den grad att du blir vimmelkantig, ger efter och underkastar dig honom; det är på det sättet som Satan fördärvar människan. Många gånger när människor är svaga eller när de inte är helt medvetna om situationen, kan de av misstag göra något på ett förvirrat sätt, det vill säga de hamnar omedvetet i Satans våld och de kan omedvetet göra något utan att veta vad de gör. Det är på detta sätt som Satan fördärvar människan. Det finns till och med en hel del människor i dag som tvekar att överge djupt rotad traditionell kultur och bara inte kan släppa taget om den. Det är särskilt när de är svaga och passiva som de vill fira dessa slags helger och de vill möta Satan och tillfredsställa honom igen, så att de också kan trösta sig själva inombords. Vad är bakgrunden till den traditionella kulturen? Drar Satans svarta hand i trådarna bakom kulisserna? Manipulerar och kontrollerar Satans ondskefulla natur saker och ting? Har Satan kontroll över allt detta? (Ja.) När människor lever i en traditionell kultur och firar dessa slags traditionella högtider, kan vi då säga att detta är en miljö där de blir lurade och fördärvade av Satan och att de dessutom är glada att bli lurade och fördärvade av Satan? (Ja.) Detta är något ni alla erkänner, något som ni känner till.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 150)
Hur Satan använder vidskepelse för att fördärva människan
Hur använder Satan vidskepelse för att fördärva människan? Allamänniskor vill veta sitt öde, så Satan drar nytta av deras nyfikenhet för att locka dem. Människor ägnar sig åt medier, spådomar, och ansiktsläsning för att få veta vad som kommer att hända dem i framtiden och vilken sorts väg som ligger framför dem. Men i vems händer ligger slutligen det öde och de framtidsutsikter som människor är så bekymrade över? (I Guds händer.) De är i Guds händer. Vad vill Satan att människorna ska veta när han använder dessa metoder? Satan vill använda ansiktsläsning och siarord för att tala om för människorna att han vet vilken framtid som väntar dem, och Satan vill tala om för människorna att han vet detta och har kontroll över det. Satan vill utnyttja detta tillfälle och använda dessa metoder för att kontrollera människor så att de blint litar på honom och lyder alla hans ord. Hur skulle du till exempel känna dig inombords om du låter en siare läsa ditt ansikte och han sluter sina ögon och fullständig klart och tydligt berättar allt som har hänt dig under de senaste fem decennierna? Du skulle plötsligt känna ”han har så rätt! Jag har aldrig berättat om mitt förflutna för någon förut, hur visste han detta? Jag beundrar verkligen denne siare!” Det skulle inte vara alltför svårt för Satan att känna till ditt förflutna, eller hur? Gud har lett dig fram till i dag, och Satan har också fördärvat människor hela vägen och han har följt dig. Hur decennierna har passerat i ditt liv betyder ingenting för Satan och det är inte svårt för honom att känna till dessa ting. När du vet att det som Satan sade är rätt, överlämnar du då inte ditt hjärta till honom? Din framtid och ditt öde, är du inte beroende av hans kontroll? På ett ögonblick kommer ditt hjärta att känna respekt och vördnad för honom, och för en del människor kan deras själ redan ha ryckts bort av honom. Och du frågar genast siaren: ”Vad ska jag göra härnäst? Vad ska jag undvika under det kommande året? Vad får jag inte göra?” Och då säger han att du inte får gå dit, inte får göra detta, inte klä dig i en särskild färg, du bör inte gå till vissa platser, du bör ägna dig mer åt vissa ting … Kommer du inte genast att ta allt han säger till ditt hjärta? Du skulle memorera det snabbare än Guds ord. Varför skulle du memorera det så snabbt? För att du ville lita på Satan för att få tur. Är det inte då han griper tag i ditt hjärta? När hans ord går i uppfyllelse såsom förutsagts, skulle du då inte genast vilja gå tillbaka till honom för att ta reda på vilket öde som nästa år för med sig? (Jo.) Du kommer att göra vadhelst Satan säger till dig att göra, och du kommer att undvika det han säger att du ska undvika ‒ lyder du inte allt han säger? Du kommer mycket snabbt att bli omfamnad av honom, ledas på avvägar och hamna under hans kontroll. Detta händer eftersom du tror att det han säger är sanningen och eftersom du tror att han känner till dina tidigare liv, ditt nuvarande liv och vad framtiden kommer att föra med sig. Detta är den metod som Satan använder för att kontrollera människor. Men vem har faktiskt kontrollen i verkligheten? Det är Gud själv, inte Satan. Satan använder bara sina knep i det här fallet för att lura okunniga människor, lura människor som bara ser den fysiska världen, att tro och lita på honom. Sedan hamnar de i Satans våld och lyder alla hans ord. Men ger Satan någonsin upp när människor vill tro på och följa Gud? Satan ger inte upp. Hamnar människor verkligen i Satans våld i denna situation? (Ja.) Kan vi säga att Satans uppträdande i detta avseende verkligen är skamlöst? (Ja.) Varför skulle vi säga det? Detta är en svekfull och bedräglig taktik. Satan är skamlös och han förleder människor att tro att han har fullständig kontroll över dem och lurar dem att tro att han kontrollerar deras öde. Detta får okunniga människor att lyda Satan helt och fullt och han duperar dem med bara en eller ett par meningar, och i sin förvirring böjer sig människorna inför honom. Så vilken slags metoder använder Satan, vad säger han för att få dig att tro på honom? Du har kanske till exempel inte talat om för Satan hur många ni är i din familj, men han kanske berättar hur många ni är i familjen och hur gamla dina föräldrar och dina barn är. Om du hade dina misstankar och tvivel i början, skulle du då inte känna att han är lite mer trovärdig när du hört detta? Sedan kanske Satan pratar om hur svårt ditt arbete har varit för dig på senaste tiden, att dina överordnade inte ger dig det erkännande du förtjänar och att de alltid motarbetar dig och så vidare. Sedan du hört detta skulle du tänka: ”Det är helt rätt! Det har inte flutit på bra på jobbet.” Och så skulle du tro lite mer på Satan. Sedan skulle han säga något annat för att bedra dig och få dig att tro på honom ännu mer. Steg för steg skulle du bli oförmögen att stå emot eller vara misstänksam mot honom längre. Satan använder bara några enkla knep, till och med ynkliga små knep, för att trollbinda dig. När du blir trollbunden, blir du oförmögen att orientera dig, du blir villrådig om vad du ska göra och du börjar lyda det som Satan säger. Detta är den ”så lysande” metod som Satan använder för att fördärva människan när du omedvetet går i hans fälla och blir förförd av honom. Satan säger några saker till dig som människor inbillar sig är bra och sedan säger han till dig vad du ska göra och vad du ska undvika och på det sättet slår du omedvetet in på den vägen. När du väl går längs den vägen, kommer du inte att få något annat än problem; du kommer oupphörligen att tänka på vad Satan sade och vad han sade åt dig att göra, och du kommer att vara besatt av honom utan att veta om det. Varför är det så? Det beror på att mänskligheten saknar sanningen och därför är de oförmögna att motstå Satans frestelse och förförelse. Inför Satans ondska och hans bedrägeri, förräderi och illvilja är mänskligheten så okunnig, omogen och svag, eller hur? Är inte detta ett av de sätt som Satan fördärvar människan på? (Jo.) Människorna blir omedvetet bedragna och lurade, steg för steg, genom Satans olika metoder, eftersom de saknar förmåga att skilja mellan det positiva och det negativa. De saknar denna mognad och förmågan att vinna över Satan.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 151)
Hur Satan använder samhällstrender för att fördärva människan
När uppstod sociala trender? Är de ett nytt fenomen? Man skulle kunna säga att sociala trender kom till när Satan började fördärva människor. Vad ingår i sociala trender? (Klädstil och makeup.) Detta är något människor ofta kommer i kontakt med. Klädstil, mode och trender, detta är en liten del. Finns det något annat? Räknas även de populära talesätt som människor ofta talar om? Räknas de livsstilar som människor eftertraktar? Räknas de musikstjärnor, kändisar, tidskrifter och romaner som människor gillar? (Ja.) Vilka sidor av dessa trender tycker ni kan fördärva människan? Vilken av dessa trender är mest lockande för er? En del människor säger: ”Vi har alla nått en viss ålder, vi är femtiplus, sextiplus, sjuttiplus eller åttiplus, vi kan inte anpassa oss till dessa trender och i själva verket bryr vi oss inte om dem längre.” Är detta rätt? Andra säger: ”Vi följer inte kändisar, det är något som ungdomar i tjugoårsåldern gör; vi har inte heller moderiktiga kläder, det är något som imagemedvetna människor gör.” Så vilken av dessa trender kan fördärva er? (Populära talesätt.) Kan dessa talesätt fördärva människor? Här är ett, och ni kan se om det fördärvar människor eller ej: ”Pengar får världen att gå runt.” Är detta en trend? Är inte detta mycket värre jämfört med de mode- och gourmettrender ni nämnde? ”Pengar får världen att gå runt” är Satans filosofi och den är utbredd i hela människosläktet, i alla mänskliga samhällen. Man kan säga att den är en trend eftersom den har ingjutits i varenda människas hjärta. I allra första början accepterade människorna inte det här talesättet, men undan för undan gav de sitt tysta godkännande när de kom i kontakt med verkliga livet och började känna att de här orden faktiskt var sanna. Är inte detta en process där Satan fördärvar människan? Kanske förstår inte människor detta talesätt i samma grad, men alla har olika grader av hur de tolkar och erkänner det på grundval av sådant som har hänt omkring dem och deras egna personliga erfarenheter, eller hur? Oberoende av hur mycket erfarenhet en människa har av detta talesätt, vilken är den negativa inverkan som det kan ha på hennes hjärta? Något uppenbaras genom det sinnelag som människorna har i denna värld, och det gäller även var och en av er. Hur tolkas detta? Det är dyrkan av pengar. Är det svårt att få bort detta ur någons hjärta? Det är mycket svårt! Det verkar som Satans fördärv av människan verkligen är grundligt! Så hur manifesteras denna trend i människorna sedan Satan har använt den för att fördärva dem? Känner ni inte att ni inte skulle kunna överleva i den här världen utan pengar, att bara en enda dag utan pengar skulle vara omöjlig? Människors status, liksom den respekt de åtnjuter, baseras på hur mycket pengar de har. De fattigas ryggar kröks av skam, medan de rika njuter av sin höga status. De för sig högburet och stolt, talar högt och lever högmodigt. Vad gör detta talesätt och denna trend med människorna? Tycker inte många människor att det är värt att betala vilket pris som helst för att få pengar? Offrar inte många människor sin värdighet och integritet i sin jakt efter mera pengar? Förlorar inte många människor möjligheten att göra sin plikt och följa Gud på grund av pengar? Är inte detta en förlust för människor? (Jo.) Är inte Satan lömsk som använder denna metod och detta talesätt för att fördärva människan så till den grad? Är inte detta ett ondskefullt knep? När du går vidare från att protestera mot detta populära talesätt till att slutligen acceptera det som sanning, hamnar ditt hjärta helt i Satans våld, och därför kommer du omedvetet att leva efter det. I vilken grad har detta talesätt påverkat dig? Du må känna till den sanna vägen och du må känna till sanningen, men du saknar kraft att eftersträva den. Du må veta mycket väl att Guds ord är sanningen, men du är ovillig att betala priset eller att lida för att vinna sanningen. I stället skulle du hellre offra din egen framtid och ditt öde för att gå emot Gud ända till slutet. Oavsett vad Gud säger, oavsett vad Gud gör, oavsett hur mycket du inser att Guds kärlek till dig är djup och stor så skulle du ändå hårdnackat fortsätta på den inslagna vägen och betala priset för detta talesätt. Det betyder att detta talesätt redan kontrollerar ditt beteende och dina tankar, och du skulle hellre låta ditt öde kontrolleras av detta talesätt än att ge upp allt detta. Människor gör så, de kontrolleras av detta talesätt och manipuleras av det. Är inte detta följden av att Satan fördärvar människan? Är inte detta Satans filosofi och fördärvade sinnelag som slår rot i ditt hjärta? Om du gör detta, har inte Satan nått sitt mål då? (Jo.) Ser du hur Satan har fördärvat människan på detta sätt? Kan du känna det? (Nej.) Du såg det inte och kände det inte. Ser du Satans ondska här? Satan fördärvar människan vid alla tillfällen och på alla platser. Satan gör det omöjligt för människan att försvara sig mot detta fördärv och gör människan hjälplös inför det. Satan får dig att acceptera hans tankar, hans synpunkter och de onda ting som kommer från honom i situationer där du är aningslös och när du inte inser vad som händer med dig. Människor accepterar dessa ting helt och fullt och har inga invändningar mot dem. De vårdar och håller dessa ting som en skatt, de låter dessa ting manipulera och leka med dem, och på detta sätt blir Satans fördärv av människan allt djupare.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 152)
Satan använder dessa olika metoder för att fördärva människan. Människan har kunskap och förstår vissa vetenskapliga principer, människan lever under inflytande av traditionell kultur och alla människor är arvtagare och förmedlare av den traditionella kulturen. Människan är bunden att fortsätta med den traditionella kultur som hon fått från Satan liksom att handla i samklang med de sociala trender som Satan förser mänskligheten med. Människan kan inte skilja sig från Satan och samarbetar med allt som Satan gör vid varje tidpunkt, accepterar hans bedrägeri, arrogans, illvilja och ondska. Sedan väl människan kom att äga dessa Satans sinnelag, har hon då varit lycklig eller sorgsen över att leva i denna fördärvade mänsklighet? (Sorgsen.) Varför säger du så? (Därför att människan är fastbunden och kontrolleras av dessa fördärvade ting, hon lever i synd och är inbegripen i en slitsam kamp.) En del människor bär glasögon och verkar väldigt intellektuella; de pratar mycket respektabelt, vältaligt och förnuftigt, och eftersom de har gått igenom mycket är de kanske mycket erfarna och sofistikerade. De kan kanske tala i detalj om stort och smått; de kanske också kan bedöma saker och tings äkthet och rimlighet. Somliga kanske tittar på de här personernas beteende och framträdande, liksom på deras karaktär, mänsklighet, uppförande och så vidare, och tycker att det är helt felfritt. Sådana människor är i synnerhet kapabla att anpassa sig till de aktuella sociala trenderna. Även om denna person kan vara äldre, är han aldrig efter sin tid och han är aldrig för gammal för att lära. På ytan kan ingen finna något fel hos honom och ändå är han helt och fullt fördärvad av Satan. På ytan är inget fel, han är vänlig, förfinad och äger kunskap och en viss moral; han har integritet och det han vet kan jämföras med vad unga människor vet. Men i fråga om hans natur och inre väsen är denna människa en fullständig och levande sinnebild av Satan, han är Satan upp i dagen. Detta är ”frukterna” av Satans fördärv av människan. Det jag har sagt kan vara sårande för er, men det är helt sant. Den kunskap som människan studerar, den vetenskap hon förstår och det sätt hon väljer för att passa in i sociala trender är utan undantag verktyg för Satans fördärv. Detta är absolut sant. Människan lever därför med ett sinnelag som är fullständigt fördärvat av Satan och hon har ingen möjlighet att veta vad Guds helighet eller Guds innersta väsen är. Detta beror på att man ytligt sett inte kan finna något fel med de sätt som Satan använder när han fördärvar människan; man kan inte avgöra utifrån någons beteende att något är galet. Alla utför sitt arbete på ett normalt sätt och lever normala liv; de läser böcker och tidningar normalt, de studerar och talar normalt; en del människor har till och med lärt sig att visa upp en moralisk fasad så att de kan hälsa, vara artiga, vara tillmötesgående, ha förståelse för andra, vara vänliga, vara hjälpsamma mot andra, vara medmänskliga; de undviker att vara besvärliga mot andra och att utnyttja andra. Deras fördärvade sataniska sinnelag är emellertid djupt rotat i dem; denna kärna kan inte förändras genom att man förlitar sig på yttre ansträngningar. Människan kan inte känna Guds helighet på grund av denna kärna, och trots att Guds helighets väsen har gjorts allmänt känt för människan tar hon det inte på allvar. Detta beror på att Satan redan har kommit att helt och fullt äga människans känslor, idéer, synpunkter och tankar på olika sätt. Detta ägande och detta fördärv är inte tillfälligt eller sporadiskt; det är närvarande överallt och vid alla tillfällen. Därför klamrar sig många människor som har trott på Gud i tre eller fyra år, ja, till och med fem eller sex år, fortfarande fast vid de tankar och uppfattningar som Satan har ingjutit i dem som om de höll fast i en skatt. Eftersom människan har accepterat det onda, arroganta och illvilliga som kommer från Satans natur, är det oundvikligt att det ofta blir konflikter i människornas förhållanden till varandra, ofta gräl och motsättningar, vilket skapas som ett resultat av Satans arroganta natur. Om Satan hade gett mänskligheten positiva ting – till exempel om konfucianismen och taoismen i den traditionella kultur som människan accepterade betraktades som något bra – skulle den typ av människor som liknade varandra kunna samsas efter att ha accepterat dessa ting. Så varför är det en så stor splittring mellan människor som har accepterat samma saker? Vad beror det på? Det beror på att dessa ting kommer från Satan och Satan skapar splittring bland människor. Det som Satan sörjer för, oberoende av hur förnämt eller stort det framstår på ytan, ger människan och framhäver i människans liv enbart arrogans och ingenting mer än det bedrägeri som ligger i Satans onda natur. Stämmer inte det? Den som kunde förkläda sig, äga rikligt med kunskap eller hade en god uppfostran skulle ha svårt att dölja sitt fördärvade sataniska sinnelag. Det vill säga, oberoende av på hur många sätt denna människa skrudade sig, om du tänkte på henne som ett helgon, om du trodde att hon var fullkomlig eller en ängel, oberoende av hur ren du trodde hon var, vad skulle hennes liv vara bakom kulisserna? Vilket inre väsen skulle du se när hennes sinnelag uppenbarades? Utan tvivel skulle du se Satans onda natur. Kan man säga det? (Ja.) Säg till exempel att ni känner någon i er närhet som du trodde var en god person, kanske någon du avgudade. Vad tror du i din nuvarande mognad om den personen? Först ser du efter om denna slags person är mänsklig eller ej, om den är ärlig, om den har sann människokärlek, om dess ord och handlingar är till fördel för och hjälper andra. (Nej.) Den så kallade vänligheten, kärleken eller godheten som uppenbaras här, vad är den egentligen? Allt är falskt, allt är en fasad. Denna fasad bakom kulisserna har ett bekomliggande, ont syfte: Det är att göra denna person beundrad och avgudad. Ser ni detta tydligt? (Ja.)
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 153)
Vad för de metoder som Satan använder för att fördärva människorna med sig för mänskligheten? Finns det något positivt med det? För det första, kan människan skilja mellan gott och ont? Skulle du säga att de normer, som berömda eller stora personer eller tidskrifter eller andra publikationer använder för att bedöma om någonting är gott eller ont och rätt eller fel, är riktiga? Är deras bedömning av händelser och människor rättvisa? Finns det någon sanning i det? Bedömer den här världen eller mänskligheten positivt och negativt på grundval av sanningens norm? (Nej.) Varför har inte människor den förmågan? Människor har studerat så mycket kunskap och vet så mycket om vetenskap, är då inte deras förmågor tillräckligt stora? Varför kan de inte skilja mellan positiva och negativa ting? Vad beror det på? (Att människor inte har sanning; vetenskap och kunskap är inte sanning.) Allt som Satan för med sig till mänskligheten är ondska och fördärv och han saknar sanningen, livet och vägen. Kan du med tanke på det onda och det fördärv som Satan för med sig till människan säga att Satan har kärlek? Kan du säga att människan har kärlek? En del människor kanske säger: ”Du har fel, det finns många människor runtom i världen som hjälper de fattiga eller de hemlösa. Är de inte goda människor? Det finns också välgörenhetsorganisationer som gör goda gärningar, är inte allt det arbete de utför för det goda?” Vad ska vi då säga om detta? Satan använder många olika metoder och teorier för att fördärva människan; är detta fördärv av människan ett diffust koncept? Nej, det är inte diffust. Satan gör också en del praktiska saker och han för också fram en synpunkt eller en teori i den här världen och i samhället. I varje dynasti och under varje epok för han fram en teori och ingjuter en del tankar hos människor. Dessa tankar och teorier slår gradvis rot i människors hjärtan, och sedan börjar de leva efter dessa teorier och tankar; blir de då inte utan att veta om det Satan? Är inte människor ett med Satan? När människor har blivit ett med Satan, vilken är då slutligen deras inställning till Gud? Är det inte samma inställning som Satan har till Gud? Ingen vågar erkänna detta, eller hur? Det är mycket skrämmande! Varför säger jag att Satans natur är ond? Detta avgörs och analyseras på grundval av vad Satan har gjort och sådant som Satan har uppenbarat, det saknar inte grund att säga att Satan är ond. Om jag bara sade att Satan var ond, vad skulle ni tänka? Ni skulle tänka: ”Satan är självfallet ond.” Så jag frågar dig: Vilken del av Satan är ond?” Om du säger ”Satans motstånd mot Gud är ont”, så talar du fortfarande inte tydligt. Nu har vi framfört de specifika dragen på detta sätt; har ni förståelse av det specifika innehållet i Satans onda väsen? (Ja.) Nu när ni har fått denna förståelse av Satans onda natur, hur mycket förstår ni om er själva? Har dessa ting ett samband? (Ja.) Sårar detta samband er? (Nej.) Är det till hjälp för er? (Ja.) Till hur stor hjälp är det? (Mycket stor hjälp!) Låt oss tala om specifika ting; jag vill inte höra några tvetydiga ord. Hur mycket syftar detta ”mycket stor” på? (Vi känner till de saker som Gud hatar, vilka saker som går emot Gud; de är ganska tydliga för våra hjärtan.) När jag skapar gemenskap kring Guds helighets väsen, är det då nödvändigt att jag tar upp Satans onda väsen, vad tycker ni? (Ja, det är nödvändigt.) Varför? (Guds helighet ställs i skarp kontrast mot Satans ondska.) Är det så det är? Detta är delvis rätt, såtillvida att utan Satans ondska känner människor inte till Guds helighet; det är korrekt. Men om du säger att Guds helighet endast existerar på grund av sin kontrast mot Satans ondska, är det rätt? Detta dialektala sätt att tänka är felaktigt. Guds helighet är Guds inneboende väsen; även om Gud uppenbarar den genom sina gärningar, är den ändå ett naturligt uttryck för Guds väsen och den är Guds inneboende väsen; det har alltid existerat och är en del av Gud själv, men människan kan inte se den. Det beror på att människorna lever mitt i Satans fördärvade sinnelag och under Satans inflytande; de känner inte till något om helighet, än mindre om det specifika innehållet i Guds helighet. Är det då nödvändigt att vi först skapar gemenskap om Satans onda väsen? (Ja, det är det.) En del människor kanske uttrycker visst tvivel i stil med ”Du skapar gemenskap om Gud själv, varför talar du alltid om hur Satan fördärvar människor och på vilket sätt Satans natur är ond?” Nu har ni lagt undan dessa tvivel, eller hur? När människor har förmåga att urskilja Satans ondska och när de har en riktig definition av den, när de klart kan se ondskans specifika innehåll och uttryck, dess källa och väsen – när Guds helighet nu diskuteras – då kommer människor att klart inse eller tydligt känna igen denna helighet som Guds helighet, som sann helighet. Om jag inte diskuterar Satans ondska kommer en del människor felaktigt att tro att något som människor gör i samhället och bland människor – eller något i denna värld – kan relateras till helighet. Är inte denna synpunkt felaktig? (Jo.)
Utdrag ur ”Gud själv, den unike V” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 154)
Satan använder kunskap som lockbete. Lyssna noga: Det är bara ett slags lockbete. Människor förleds att ”studera hårt och bli bättre för var dag”, att rusta sig med kunskap, som med vapen, och sedan använda kunskapen till att öppna porten till vetenskapen; med andra ord, ju mer kunskap du tillägnar dig, desto mer kommer du att förstå. Allt det här är vad Satan säger till människor. Satan säger åt människor att även hysa upphöjda ideal, samtidigt som de lär sig kunskap, och han säger åt dem att ha ambitioner och ideal. Utan människors vetskap förmedlar Satan många sådana budskap som gör att människor omedvetet känner att dessa saker är riktiga eller fördelaktiga. Ovetande vandrar människor på den vägen och leds ovetande framåt av sina egna ideal och ambitioner. Steg för steg lär sig människor ovetande av den kunskap som Satan ger hur stora och berömda personligheter tänker. De lär sig också det ena efter det andra av hur de som folk betraktar som hjältar agerar. Vad i dessa hjältars handlande är det Satan förespråkar för människan? Vad vill han ingjuta i människan? Människan måste vara patriotisk, ha en nationell integritet och vara hjältemodig. Vad lär sig människan av vissa historiska berättelser eller biografier om hjältemodiga gestalter? Att ha en känsla av personlig lojalitet eller att göra något för sin kompis eller för en vän. Inom ramen för den kunskapen från Satan lär sig människorna många icke-positiva saker utan att veta det. Mitt i deras omedvetenhet sår Satan den säd som han har förberett åt dem i deras omogna sinnen. Den säden får dem att känna att de borde bli storslagna människor, bli berömda, bli hjältar, vara patriotiska, vara personer som älskar sina familjer eller vara personer som skulle göra vad som helst för en vän och ha en känsla av personlig lojalitet. Förförda av Satan vandrar de ovetande den väg som han har förberett åt dem. När de vandrar den vägen är de tvungna att acceptera Satans levnadsregler. Ovetande och själva helt omedvetna utvecklar de sina egna levnadsregler, som inte är något annat än Satans regler som med kraft har ingjutits i dem. Under inlärningsprocessen får Satan dem att utveckla sina egna mål, bestämma sina egna livsmål, levnadsregler och sin riktning i livet, samtidigt som han hela tiden ingjuter sådant i dem som är av Satan, genom berättelser, genom biografier, genom att använda alla tänkbara medel för att få människor att sluka betet lite i sänder. På det viset fattar vissa, under inlärningens gång, tycke för litteratur, somliga för ekonomi, andra för astronomi eller geografi. Sedan finns det de som fattar tycke för politik, andra för fysik, några för kemi och vissa fattar till och med tycke för teologi. Allt det här är en del av kunskapen. Innerst inne vet ni alla hur det går med sådana saker, ni har alla varit i kontakt med dem förut. När det gäller den här sortens kunskaper kan man tala i det oändliga om ett visst område. Och då framgår det hur djupt den kunskapen har satt sig i människans sinne, det visar vilken stor plats denna kunskap upptar i människans sinne och vilken djup inverkan den har på människan. När någon väl har fattat tycke för en sida av kunskapen, när en människa innerst inne har blivit djupt förälskad i den, så utvecklar hon ovetande ideal: Vissa personer vill bli författare, andra vill bli skribenter, några vill göra politisk karriär och en del vill satsa på ekonomi och bli affärsfolk. Sedan finns det en grupp människor som vill bli hjältar, bli stora eller berömda. Oavsett vilken typ av person som människor vill vara så har de som mål att ta denna metod att lära sig kunskap och använda den för egna syften, till att förverkliga sina egna önskningar, sina egna ideal. Det spelar ingen roll hur bra det låter – att de vill uppnå sina drömmar, inte leva detta liv förgäves, eller att de vill satsa på en karriär – de vårdar dessa upphöjda ideal och ambitioner men, i grund och botten, vad är syftet med alltihop? Har ni tänkt på det förut? Varför vill Satan göra detta? Vad är Satans syfte med att ingjuta dessa saker i människan? Ni måste vara klara över den frågan i era hjärtan.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 155)
Under processen med människans inlärning av kunskap kommer Satan att tillämpa varje metod, antingen det är att förklara berättelser, bara ge henne ett stycke kunskap eller låta henne uppfylla sina önskningar eller sina ideal. Vilken väg vill Satan leda in dig på? Folk tycker att det inte är något fel med att lära sig kunskap, att det är den naturliga gången. Att ha höga ideal eller framåtanda är att ha ambitioner, minst sagt, och det bör vara den rätta vägen i livet. Om människor kan förverkliga sina ideal eller gå in för en karriär i sina liv – är det inte underbarare att leva på det sättet? Att inte bara hedra sina förfäder på det sättet utan kanske även göra ett avtryck i historien – är inte det något bra? Det är något bra i världsliga människors ögon och för dem är det riktigt och positivt. Men leder Satan, med sina lömska motiv, bara människor till den här sortens väg och beslutar sedan att det är nog? Absolut inte. I själva verket är det så att oavsett hur upphöjda en människas ideal är, hur realistiska en människas önskningar är eller hur riktiga de är, så är allt som människan vill uppnå, allt som människan söker, oupplösligt förenat med två ord. Dessa båda ord är livsavgörande för varje människas liv och det är sådant som Satan har för avsikt att ingjuta i henne. Vilka är de två orden? De är ”berömmelse” och ”vinning”. Satan använder ett mycket subtilt sätt, ett sätt som stämmer väl överens med människors föreställningar; det är inget radikalt sätt alls. Mitt i sin omedvetenhet börjar människor acceptera Satans sätt att leva, hans levnadsregler, och upprättar sina livsmål och sin inriktning i livet, och när de gör det börjar de även ovetande få ideal i livet. Oavsett hur höga dessa ideal i livet tycks vara så är de bara en förevändning som är oupplösligt förenad med berömmelse och vinning. Det enda som varje stor eller berömd person, faktiskt alla människor, följer i livet är förknippat enbart med dessa två ord: ”berömmelse” och ”vinning”. Människor tror att när de väl har nått berömmelse och vinning kan de dra nytta av det för att skaffa sig hög status och stor förmögenhet och njuta livet. När de väl har nått berömmelse och vinning kan de dra nytta av det i sitt sökande efter nöjen och samvetslös köttslig njutning. Människor tar villigt, om än ovetande, sina kroppar, sinnen och allt de har, sin framtid och sina öden, och överlämnar dem till Satan i syfte att uppnå den berömmelse och vinning som de längtar efter. Detta gör folk faktiskt utan ett ögonblicks tvekan, alltid okunniga om behovet av att återta alltihop. Kan människor fortfarande ha någon kontroll över sig själva när de väl har tagit sin tillflykt till Satan och blivit lojala mot honom på det här sättet? Absolut inte. De är helt och fullt kontrollerade av Satan. De har också helt och fullt sjunkit ner i ett gungfly och kan inte rädda sig själva. När någon väl sitter fast i dyn av berömmelse och vinning söker han eller hon inte längre det som är ljust, det som är rättfärdigt eller sådant som är vackert och gott. Det beror på att den förföriska makt som berömmelse och vinning har över människor är för stor och detta blir något som människor strävar efter hela livet och till och med i all evighet utan slut. Är det inte sant? Vissa människor kommer att säga att inlärning av kunskap bara handlar om att läsa böcker eller lära sig någonting som de inte redan kan, för att inte vara efter sin tid eller hamna på efterkälken. Kunskapen lärs bara in för att de ska få mat på bordet, för deras egen framtid eller för de grundläggande behoven. Finns det någon som uthärdar ett decennium av hårda studier enbart för de grundläggande behoven, enbart för att lösa matfrågan? Sådana människor finns inte. Så varför utstår hon dessa vedermödor och lider i alla dessa år? Det är för berömmelse och vinning: Berömmelse och vinning väntar på henne därframme, kallar på henne, och hon tror att det bara är genom egen flit, vedermödor och kamp som hon kan följa den vägen och därigenom nå berömmelse och vinning. Hon måste utstå dessa vedermödor för sin egen framtida väg, för sin framtida glädje och ett bättre liv. Vad i all världen är det för kunskap – kan ni säga mig det? Är det inte levnadsregler som har ingjutits i människor av Satan, som Satan har lärt dem under tiden som de har lärt sig kunskap? Är det inte livets upphöjda ideal som ingjutits i människan av Satan? Ta som exempel stora människors idéer, de berömdas integritet, hjältefigurers modiga anda eller ridderligheten och godheten hos kampsportsromanernas huvudpersoner och fäktmästare. (Jo, det är det.) Sådana idéer påverkar den ena generationen efter den andra, och människor i varje generation förmås att acceptera dessa idéer, leva för dessa idéer och sträva efter dem i det oändliga. Det är på det här sättet, via denna kanal, som Satan använder sig av kunskap för att fördärva människan. Är det fortfarande möjligt för människor att tillbe Gud efter att Satan har lett dem till den vägen? Innehåller den kunskap och de tankar som ingjutits i människan av Satan något av gudsdyrkan? Rymmer de något som hör till sanningen? Innehåller de något om att frukta Gud och sky det onda? (Nej, det gör de inte.) Ni låter lite osäkra, men det gör inget. Så länge du inser att ”berömmelse” och ”vinning” är de två nyckelord som Satan använder för att locka in människor på ondskans väg så räcker det.
Låt oss sammanfatta helt kort igen: Vad använder Satan för att hålla människor instängda och kontrollerade? (Berömmelse och vinning.) Satan använder alltså berömmelse och vinning för att kontrollera människors tankar tills det enda de kan tänka på är berömmelse och vinning. De kämpar för berömmelse och vinning, uthärdar vedermödor för berömmelse och vinning, utstår förödmjukelse för berömmelse och vinning, offrar allt de har för berömmelse och vinning och kommer att göra vilka bedömningar eller fatta vilket beslut som helst för berömmelse och vinning. På det sättet fjättrar Satan människan med osynliga bojor. Dessa bojor tynger människor och de har varken kraft eller mod att kasta av sig dem. Så de stretar ständigt vidare med stora svårigheter, ovetande om att de bär dessa bojor. För berömmelse och vinning skyr mänskligheten Gud och sviker honom och blir allt mer ond. På det viset förstörs den ena generationen efter den andra på grund av Satans berömmelse och vinning. Om man nu betraktar Satans handlingar, är hans lömska motiv avskyvärda? Ni kan kanske fortfarande inte se igenom Satans lömska motiv därför att ni tänker att det inte finns något liv utan berömmelse och vinning. Ni tror att om människor lämnar berömmelse och vinning bakom sig kommer de inte längre att kunna se vägen framför sig; de kommer inte längre att kunna se sina mål och deras framtid blir mörk, diffus och dyster. Sakta men säkert kommer ni emellertid alla en dag att inse att berömmelse och vinning är ohyggliga bojor som Satan använder för att fjättra människan. Fram till den dag då du inser detta kommer du att helt stå emot Satans kontroll och helt stå emot de bojor som Satan kommer med för att fjättra dig. När tiden är inne för dig att vilja kasta av dig allt som Satan har ingjutit i dig, då kommer du att bryta totalt med Satan och även verkligen avsky allt som Satan har gett dig. Först då kommer du att ha en uppriktig kärlek till och längtan efter Gud.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 156)
Satan använder vetenskapens namn till att tillfredsställa människans nyfikenhet, tillfredsställa människans önskan att undersöka vetenskapen och tränga in i mysterier. I vetenskapens namn tillfredsställer Satan även människans materiella behov och människans krav på att ständigt höja sin livskvalitet. I det namnet använder Satan därför vetenskapens väg till att fördärva människan. Är det bara människans tänkande eller människans sinne som Satan fördärvar genom denna vetenskapens väg? Vad mer bland de människor, händelser och företeelser som vi kan se i vår omgivning och kommer i kontakt med använder Satan vetenskapen för att fördärva? (Den naturliga miljön.) Ni har rätt. Det verkar som att ni har blivit djupt skadade av detta och även är starkt påverkade av det. Förutom att Satan använder vetenskapens alla rön och slutsatser till att bedra människan, använder han också vetenskapen som ett medel att orsaka hänsynslös förstörelse och exploatering av den livsmiljö som människan skänktes av Gud. Han gör det under förevändningen att om människan bedriver vetenskaplig forskning kommer hennes livsmiljö att bli bättre och bättre och hennes levnadsstandard kommer ständigt att höjas, och vidare att denna vetenskapliga utveckling syftar till att tillgodose människans dagligen ökande materiella behov och hennes behov av att fortsätta höja sin livskvalitet. Varför utveckla vetenskapen om det inte vore av de skälen? Det är den teoretiska grunden till Satans utveckling av vetenskapen. Men vad har vetenskapen gett mänskligheten? Vad består vår närmaste miljö av? Har inte luften som mänskligheten andas blivit förgiftad? Är vattnet vi dricker fortfarande riktigt rent? (Nej.) Är maten vi äter naturlig? Större delen av den produceras med hjälp av gödningsmedel och odlas med hjälp av genmodifiering, och mutationer produceras med hjälp av olika vetenskapliga metoder. Inte ens de grönsaker och den frukt vi äter är längre naturliga. Det är inte lätt för människor att få tag i ett naturligt ägg att äta. Och äggen smakar inte längre som de brukade, efter att redan ha blivit bearbetade av Satans så kallade vetenskap. Om man ser till den större bilden så har hela atmosfären blivit förstörd och förgiftad; berg, sjöar, skogar, floder, hav och allting över och under jord har fördärvats genom så kallade vetenskapliga landvinningar. Med andra ord, hela den ekologiska miljön, den levande miljö som människan fått av Gud, har förstörts och fördärvats av så kallad vetenskap. Även om det finns många människor som har fått vad de förväntade sig i fråga om den livskvalitet de söker och har tillfredsställt både sina lustar och sitt kött, har den miljö som människan lever i blivit förstörd och ödelagd i grunden genom de olika ”landvinningar” som vetenskapen fört med sig. Nu har vi inte längre rätt att dra ett enda andetag av frisk luft, inte ens utomhus. Är det mänsklighetens bedrövelse? Finns det fortfarande någon lycka att tala om för människan som lever i det livsutrymmet? Människan lever i detta livsutrymme och från allra första början skapade Gud den livsmiljön åt människan. Det vatten människor dricker, den luft människor andas, den mat människor äter, växter, träd och hav – hela den livsmiljön skänkte Gud till människan; den är naturlig och fungerar enligt en naturlag som fastställts av Gud. Om det inte funnits någon vetenskap skulle folk ha varit lyckliga och kunnat njuta av allt i dess ursprungliga skick, i enlighet med Guds sätt och enligt det som Gud skänkte dem att njuta av. Men nu har allt detta blivit förstört och ödelagt av Satan; människans huvudsakliga livsutrymme är inte längre i sitt ursprungliga skick. Men ingen är i stånd att inse vad som orsakade den här sortens konsekvens eller hur det gick till, och allt fler människor närmar sig dessutom och förstår vetenskapen genom att använda de idéer som ingjutits i dem av Satan. Är det inte synnerligen avskyvärt och beklagansvärt? Nu när Satan har tagit det utrymme där mänskligheten existerar och dess livsmiljö och fördärvat det till detta skick, och nu när mänskligheten fortsätter att utvecklas på det sättet, finns det då ett behov av att Guds hand förstör denna mänsklighet på jorden? Om mänskligheten fortsätter att utvecklas på det sättet, vilken riktning kommer den att ta? (Den kommer att utplånas.) Hur kommer den att utplånas? Förutom människans giriga sökande efter berömmelse och vinning fortsätter hon att bedriva vetenskapliga undersökningar och djupgående forskning och tillfredsställer sedan oupphörligt sina egna materiella behov och lustar; vad blir då konsekvenserna för människan? Först och främst finns det inte längre någon ekologisk balans och hand i hand med detta har alla människors kroppar blivit fördärvade och skadade av den här sortens miljö och olika smittsamma sjukdomar och farsoter sprider sig överallt. Det är en situation som människan inte längre har kontroll över, eller hur? Nu när ni förstår det här … om inte mänskligheten följer Gud utan alltid följer Satan på det här viset – om den använder kunskap till att ständigt berika sig själva, använder vetenskap till att oupphörligt undersöka framtiden för mänskligt liv, och använder den här sortens metod för att fortsätta leva – inser ni då vad det naturliga slutet för mänskligheten kommer att bli? (Ödeläggelse.) Det kommer att bli ödeläggelse: den kommer att närma sig ödeläggelsen ett steg i taget! Närma sig ödeläggelsen ett steg i taget! Nu ser det ut som om vetenskapen är en sorts magisk dryck som Satan har berett åt människan, så när du försöker urskilja saker och ting ser du dem i ett töcken; oavsett hur du anstränger dig kan du inte se dem klart och oavsett hur mycket du försöker kan du inte få grepp om dem. Men Satan använder fortfarande vetenskapens namn till att reta din aptit och föra dig i ledband, ett steg i taget, mot avgrunden och mot döden.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 157)
Satan använder traditionell kultur till att fördärva människan. Det finns många likheter mellan traditionell kultur och vidskepelse, bara det att traditionell kultur har särskilda berättelser, allusioner och källor. Satan har konstruerat och hittat på många folksagor eller berättelser i historieböcker som har fått människor att ta djupt intryck av traditionella kulturella eller vidskepliga gestalter. Ta som exempel Kinas De åtta odödliga som korsar havet, Resan till Västern, Jadekejsaren, Nezha-erövrarna, Drakkungen och Berättelsen om Gudarnas Skapelse. Har inte dessa blivit djupt rotade i människans medvetande? Även om vissa av er inte känner till alla detaljerna känner ni ändå till berättelserna rent allmänt och det är detta allmänna innehåll som fastnar i ditt hjärta och fastnar i ditt sinne och som du inte kan glömma. Det här är olika idéer och berättelser som Satan förberedde för människan för länge sedan och som har spridits vid olika tidpunkter. Dessa ting skadar och fräter direkt på människors själar och förtrollar människor gång på gång. Det betyder att när du väl har accepterat denna traditionella kultur, dessa berättelser eller vidskepligheter, när dessa ting har rotat sig i ditt sinne, när de väl har fastnat i ditt hjärta, så är det som om du vore förtrollad – du blir snärjd och påverkad av dessa kulturella fällor, dessa idéer och traditionella historier. De påverkar ditt liv, ditt sätt att se på livet och de påverkar även ditt omdöme om saker och ting. Dessutom påverkar de din strävan mot den sanna vägen i livet: Det är sannerligen en förtrollning. Du försöker men du kan inte skaka dem av dig; du hugger mot dem men du kan inte hugga ner dem; du slår mot dem men du kan inte slå ner dem. Vidare börjar människor, efter att omedvetet ha blivit föremål för denna förtrollning, att ovetande tillbe Satan och nära bilden av Satan i sina hjärtan. De ställer med andra ord upp Satan som sin avgud, ett föremål som de kan tillbe och se upp till, och går till och med så långt att de betraktar honom som Gud. Utan att de vet om det finns dessa ting i människornas hjärtan och kontrollerar deras ord och handlingar. Dessutom betraktar du först dessa berättelser och legender som falska och sedan erkänner du ovetande förekomsten av dessa berättelser och gör verkliga gestalter av dem och förvandlar dem till verkligt existerande ting. I din omedvetenhet mottar du undermedvetet dessa idéer och existensen av dessa ting. Du tar också undermedvetet emot djävlar, Satan och avgudar i ditt eget hem och i ditt eget hjärta – det är sannerligen en förtrollning. Känner ni likadant? (Ja.) Finns det några bland er som har tänt rökelse och tillbett Buddha? (Ja.) Vilket var då syftet med att tända rökelse och tillbe Buddha? (Att be för frid.) Om man tänker på det nu, är det absurt att be till Satan om frid? Kommer Satan med frid? (Nej.) Var ni okunniga på den tiden? Ett sådant beteende är absurt, okunnigt och naivt, eller hur? Satan överväger bara hur han kan fördärva dig och kan inte ge dig frid; han kan bara ge dig tillfällig respit. Men du måste avlägga ett löfte och om du bryter din försäkran eller bryter det löfte du har avlagt till honom kommer du att få se hur han plågar dig. Genom att få dig att avlägga ett löfte vill han i själva verket kontrollera dig. När ni bad om frid, fick ni det då? (Nej.) Ni fick inte frid utan han kom tvärtom med olycka och oändliga katastrofer – sannerligen ett gränslöst hav av bitterhet. Frid finns inte i Satans domän och det är sanningen. Detta är konsekvensen för mänskligheten av feodal vidskepelse och traditionell kultur.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 158)
Satan drar fördel av samhällstrender för att fördärva människan. Dessa samhällstrender inbegriper många ting. Vissa säger: ”Handlar det om vilka kläder vi har på oss? Handlar det om det senaste modet, kosmetika, frisyrer och gourmetmat?” Handlar det om dessa ting? De ingår i trenderna men det är inte dem vi vill tala om här. Vi vill bara tala om de idéer som samhällstrender för med sig till människor, hur de får människor att bete sig i världen, de livsmål och åskådningar som de ger upphov till i människor. Dessa är mycket viktiga; de kan kontrollera och påverka människans sinnestillstånd. En efter en för dessa trender med sig ett ont inflytande som oupphörligen får människor att förfalla och oupphörligen får dem att mista samvete, mänsklighet och förnuft och sänker deras moral och försämrar deras karaktär till den grad att vi till och med kan säga att majoriteten av människor nu saknar integritet, saknar mänsklighet och inte heller har något samvete, än mindre något förnuft. Vilka är då dessa trender? Du kan inte se de trenderna med blotta ögat. När vinden från en trend sveper fram är det kanske bara ett mindre antal personer som blir trendsättare. De börjar göra någonting, accepterar någon idé eller något perspektiv. Majoriteten av människor kommer dock mitt i sin omedvetenhet att ständigt smittas, införlivas och lockas av denna trend, tills de alla ovetande och ofrivilligt accepterar den och alla är uppslukade och kontrollerade av den. En efter en får dessa trender människor, som inte är sunda till kropp och själ, som aldrig vet vad som är sant och inte kan skilja mellan positiva och negativa ting, att glatt acceptera dem liksom den livssyn och de värderingar som kommer från Satan. De accepterar vad Satan säger om hur man ska nalkas livet och det sätt att leva som Satan ”skänker” dem, och de har varken styrkan eller förmågan, och än mindre medvetenheten, att stå emot. Så exakt vilka är dessa trender? Jag har valt ut ett enkelt exempel som ni nog kommer att förstå. Till exempel så drev människor förr sina företag på ett sätt där de inte lurade vare sig gammal eller ung och sålde varor till samma pris oavsett vem som köpte. Låter det inte ana samvete och mänsklighet? När människor använde sig av trossatser av det slaget när de drev sina företag visar det att de fortfarande hade ett visst samvete, en viss mänsklighet, på den tiden. Men i och med människans krav på allt större summor pengar började de ovetande älska pengar, älska vinst och älska njutning mer och mer. Började då människor se pengar som viktigare? När människor ser pengar som viktigare försummar de ovetande sitt rykte, renommé, prestige och integritet, eller hur? När du driver ett företag ser du hur andra använder olika metoder för att bedra folk och bli rika. Trots att de pengar som tjänats är orättfången vinst blir de rikare och rikare. De driver samma typ av företag som du, men hela deras familj njuter mer av livet än du gör och du blir frustrerad och säger: ”Varför kan inte jag göra det? Varför kan inte jag tjäna lika mycket som de gör? Jag måste komma på ett sätt att skaffa mer pengar, att få framgång i mitt företag.” Sedan tänker du igenom det hela. Enligt den vanliga metoden att tjäna pengar, genom att varken lura gammal eller ung och sälja saker till samma pris åt alla, tjänar du pengar med gott samvete men det kan inte göra dig rik snabbt. Men i din brådska att göra vinst genomgår ditt tänkande en gradvis förvandling. Under den förvandlingen börjar också dina uppförandeprinciper att förändras. Första gången du lurar någon har du ett förbehåll och säger: ”Det här är sista gången jag lurar någon och jag kommer inte att göra om det. Jag kan inte lura folk. Om jag lurar folk kommer det bara att straffa sig och bringa olycka!” Första gången du bedrar någon har du vissa skrupler i ditt hjärta: det är så människans samvete fungerar – genom skrupler och genom att förebrå dig, så att det känns onaturligt när du lurar någon. Men efter att framgångsrikt ha bedragit någon upptäcker du att du nu har mer pengar än du hade förut och du tänker att den metoden kan vara mycket förmånlig för dig. Trots den molande värken i ditt hjärta vill du ändå gratulera dig själv till din framgång och du är lite nöjd med dig själv. För första gången godkänner du ditt eget beteende och godkänner ditt eget bedrägeri. Efteråt, när människan väl har blivit smittad av detta bedrägeri är det som med någon som ger sig in på att spela och sedan blir spelare. Omedvetet godkänner hon sitt bedrägliga beteende och accepterar det. Omedvetet ser hon bedrägeriet som ett legitimt affärsbeteende och ser bedrägeriet som den mest användbara metoden för sin överlevnad och sitt liv; hon tänker att hon snabbt kan bli rik genom att göra så. I början av den processen kan människor inte acceptera ett sådant beteende, de ser ner på det beteendet och det sättet att gå tillväga, sedan prövar de beteendet själva och testar det på sitt eget vis och deras hjärtan börjar gradvis att förvandlas. Vad innebär då denna förvandling? Det är ett godkännande och erkännande av den trenden, ett godkännande och ett erkännande av den idé som ingjutits i dig av samhällstrenden. Utan att inse det får du en känsla av att om du inte lurar folk när du gör affärer med dem så är du sämre än dem; om du inte lurar folk känns det som om du har förlorat något. Dig ovetande blir bedrägeriet hela din själ, din ryggrad, och ett oumbärligt beteende som är en grundregel i ditt liv. När människan har accepterat ett sådant beteende och ett sådant tänkande, genomgår hennes hjärta då en förändring? Ditt hjärta har förändrats, så har din integritet förändrats? Har din mänsklighet förändrats? Har ditt samvete förändrats? (Ja.) Människan i sin helhet genomgår en kvalitativ förändring, från hjärta till tankar, i en sådan omfattning att de förändras inifrån och ut. Den förändringen för dig längre och längre bort från Gud och du överensstämmer mer och mer med Satan och blir mer och mer lik honom.
När du ser på dessa samhällstrender, skulle du då säga att de har stort inflytande på folk? Har de en djupt skadlig effekt på människor? (Ja.) En riktigt djupt skadlig effekt på människor. Vad är det hos människan som Satan använder den ena efter den andra av dessa samhällstrender till att fördärva? (Samvete, förnuft, mänsklighet, moral och syn på livet.) Orsakar de en successiv utveckling till det sämre hos människor? Satan använder dessa samhällstrender till att steg för steg locka människor in i ett näste av djävlar, så att människor som är fångade av samhällstrender utan att veta om det förespråkar pengar och materiella önskningar liksom de förespråkar elakhet och våld. När sådant väl har tagit sig in i människans hjärta, vad blir människan då? Människan blir djävulen Satan! Vilken psykologisk tendens i människans hjärta är förklaringen till det? Vad förespråkar människor? Människor börjar uppskatta ondska och våld. De uppskattar inte skönhet och godhet, än mindre fred. Människor är inte villiga att leva den normala mänsklighetens enkla tillvaro utan vill istället åtnjuta hög status och stor rikedom, frossa i köttets njutningar, inte spara någon möda för att tillfredsställa sitt eget kött, utan restriktioner, utan band som håller dem tillbaka, med andra ord göra allt som de önskar. Så när du som människa har blivit uppslukad av sådana trender, kan då den kunskap du har lärt dig hjälpa dig loss? Kan den traditionella kultur och den vidskepelse du känner till att hjälpa dig att överge denna hemska situation? Kan den traditionella moral och traditionella ceremoni som människan uppfattar hjälpa henne att utöva återhållsamhet? Ta treteckensklassikern som exempel. Kan den hjälpa människor att dra upp fötterna ur dessa trenders gungfly? (Nej, det kan den inte.) På det viset blir människan allt mer ond, arrogant, nedlåtande, självisk och illvillig. Det finns inte längre någon ömhet mellan människor, inte längre någon förståelse mellan släktingar och vänner; mänskliga relationer har blivit präglade av våld. Varenda person vill använda våldsamma metoder för att bo tillsammans med en medmänniska; de förtjänar sitt uppehälle genom att bruka våld; de uppnår sin position och gör sina förtjänster med hjälp av våld och de gör allt de vill på våldsamma och ondskefulla sätt. Är inte en sådan mänsklighet skrämmande? (Jo.) Efter att ha hört allt som jag nu har talat om, tycker ni inte att det är skrämmande att leva i denna miljö, i denna värld, och bland den här sortens folk genom vilken Satan fördärvar människor? (Jo.) Så har ni någonsin känt att det är synd om er? Det känner ni väl lite nu? (Ja.) Av er ton att döma låter det som att ni tänker: ”Satan använder så många olika sätt att fördärva människan. Han tar varje tillfälle och finns vart vi än vänder oss. Kan människan ändå bli frälst?” Kan människan ändå bli frälst? Kan människan frälsa sig själv? (Nej.) Kan Jadekejsaren frälsa människan? Kan Konfucius frälsa människan? Kan bodhisattvan Guanyin frälsa människan? (Nej.) Vem kan då frälsa människan? (Gud.) Men hos vissa människor kommer frågor att uppstå i deras hjärtan som: ”Satan skadar oss så häftigt, så vildsint att vi inte har något hopp om att leva, inte heller någon tillit till att leva. Vi lever alla mitt i fördärvet och varenda människa motsätter sig ändå Gud och nu har vårt mod sjunkit så lågt som det kan. Så under tiden som Satan fördärvar oss, var finns Gud? Vad gör Gud? Vad Gud än gör för oss så märker vi det aldrig!” Vissa människor kan väl inte undgå att känna sig modfällda och lite nedslagna, eller hur? Hos er är den känslan mycket stark, för allt som jag har sagt har varit i syfte att få människor att sakta inse, känna allt mer att de är utan hopp, känna allt mer att de har blivit övergivna av Gud. Men oroa er inte. Det ämne som vi samlas kring idag, ”Satans ondska”, är inte vårt egentliga tema. Men för att tala om essensen i Guds helighet måste vi först tala om hur Satan fördärvar människan och Satans ondska för att bättre tydliggöra för folk vilket tillstånd människor nu befinner sig i. Ett syfte med att tala om detta är att människor ska få lära känna Satans ondska, medan ett annat är att människor ska få en djupare förståelse av vad sann helighet är.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 159)
Varje gång Satan fördärvar människan eller ägnar sig åt hejdlös skadegörelse står inte Gud overksam bredvid, inte heller avfärdar han eller låtsas inte se dem han har valt. Allt som Satan gör är fullständigt klart och uppfattat av Gud. Oavsett vad Satan gör, oavsett vilken trend han ger upphov till, så vet Gud allt som Satan försöker göra och Gud ger inte upp dem han har valt. Istället gör Gud allt som krävs, utan att tilldra sig någon uppmärksamhet, i hemlighet och tysthet. När Gud börjar verka i någon, när han har valt någon, så avslöjar han det inte för någon, inte heller avslöjar han det för Satan, än mindre gör han en stor affär av det. Han gör bara helt tyst och helt naturligt vad som krävs. Först utser han en familj åt dig; vilken bakgrund familjen har, vilka dina föräldrar är, vilka dina förfäder är – allt det var redan bestämt av Gud. Det var med andra ord inga beslut som fattades av honom i stundens ingivelse utan snarare ett verk som påbörjades för länge sedan. När Gud väl har valt en familj till dig väljer han också vilket datum du ska födas. Snart ser Gud hur du gråtande föds in i världen, ser din födelse, ser hur du säger dina första ord, ser hur du tar dina första stapplande steg och lär dig att gå. Först tar du ett steg och sedan tar du nästa … nu kan du springa, nu kan du hoppa, nu kan du prata, nu kan du uttrycka dina känslor. Under tiden som människor växer upp är Satans blick fixerad vid var och en av dem, som en tiger som iakttar sitt byte. Men när Gud har utfört sitt verk har han aldrig lidit av några begränsningar av människor, händelser eller ting, av tid och rum; han gör vad han bör och gör vad han måste. Under din uppväxt kan du möta mycket som du inte tycker om, möta sjukdom och besvikelser. Men när du vandrar den vägen är ditt liv och din framtid under Guds stränga omsorg. Gud ger dig en genuin garanti som varar livet ut, för han finns alldeles intill dig, vakar över dig och ser efter dig. Utan att vara medveten om detta växer du upp. Du kommer i kontakt med nya ting och börjar lära känna denna värld och denna mänsklighet. Allting är nytt och fräscht för dig. Du vill gärna göra det du tycker om. Du lever inom din egen mänsklighet, du lever inom ditt eget livsutrymme och du har inte den minsta aning om Guds existens. Men Gud ser dig när du tar varje steg på vägen medan du växer och ser dig när du gör varje framsteg. Inte ens när du tillägnar dig kunskap eller studerar vetenskap har Gud vikit ett enda steg från din sida. Du är precis som andra människor i det att du, under tiden som du lärt känna och kommit i kontakt med världen, har skapat dina egna ideal, du har dina egna hobbies, dina egna intressen och du har också upphöjda ambitioner. Du funderar ofta över din egen framtid och skissar ofta på hur din framtid bör se ut. Men oavsett vad som sker på vägen så ser Gud allt med klar blick. Kanske har du själv glömt ditt förflutna men för Gud finns det ingen som kan förstå dig bättre än han. Du lever under Guds blick, växer upp och mognar. Under den perioden är Guds främsta uppgift något som ingen någonsin anar, något som ingen vet. Gud talar definitivt inte om det för dig. Man kan säga att det är en garanti för att Gud kommer att frälsa en person. Det innebär att Gud vill frälsa den personen, så han måste göra det, och den uppgiften är livsviktig för både människan och Gud. Vad är det mest avgörande? Vet ni det? Det verkar som att ni inte har någon känsla för det, eller någon föreställning om det, så jag ska tala om det för er. Från den stund du föddes och ända fram till nu har Gud utfört mycket verk i dig, men han ger dig inte en detaljerad redogörelse för allt han har gjort. Gud lät dig inte veta och han talade inte om det för dig. Men för människan är allt han gör viktigt. För Gud är det något som han måste göra. I hans hjärta finns det något viktigt som han måste göra som vida överstiger något av allt detta. Det innebär att Gud måste garantera människors säkerhet från att de föds och fram till nu. Efter att ha hört dessa ord kanske ni känner att ni inte begriper helt och säger: ”Är den säkerheten så viktig?” Vilken är då den bokstavliga betydelsen av ”säkerhet”? Kanske menar ni att det betyder fred eller kanske menar ni att det betyder att aldrig uppleva en olycka eller katastrof, att leva väl, att leva ett normalt liv. Men i era hjärtan måste ni veta att det inte är så enkelt. Så vad i fridens namn är det som jag har talat om, det som Gud måste göra? Vad innebär säkerhet för Gud? Är det verkligen en garanti för er säkerhet? Nej. Så vad är det Gud gör? Den säkerheten innebär att du inte blir uppslukad av Satan. Är det viktigt? Du blir inte uppslukad av Satan, så berör detta din säkerhet eller inte? Det gäller din personliga säkerhet och inget kan vara viktigare. Varken din själ eller ditt kött tillhör längre Gud när du väl har blivit uppslukad av Satan. Gud kommer inte längre att frälsa dig. Gud överger sådana själar och överger sådana människor. Så jag säger att det viktigaste som Gud måste göra är att garantera din säkerhet, garantera att du inte blir uppslukad av Satan. Det är rätt viktigt, eller hur? Så varför kan ni inte svara? Det verkar som att ni inte känner Guds stora välvilja!
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 160)
Gud gör mycket mer än att garantera människors säkerhet, garantera att de inte blir uppslukade av Satan; han utför också en stor mängd verk som förberedelse för att välja människor och frälsa dem. För det första, vilken personlighet du har, vilken typ av familj du ska födas in i, vilka dina föräldrar är, hur många bröder och systrar du har och situationen, den ekonomiska ställningen och villkoren i familjen som du föds in i – allt detta är noggrant planerat åt dig av Gud. Vet ni vilken typ av familjer Guds utvalda folk för det mesta föds in i, i de flesta fall? Är det framstående familjer? Vi kan inte säga säkert att de inte finns. Det kan finnas några, men de är väldigt få. Är det familjer som är exceptionellt rika, som miljardärer eller multimiljonärer? Det är nästan aldrig den typen av familjer. Så vilken typ av familjer planerar Gud för det mesta till dessa människor? (Vanliga familjer.) Vilka familjer kan då betraktas som ”vanliga familjer”? Dit räknas arbetarfamiljer – alltså sådana som är beroende av löner för att överleva och har så att det täcker de grundläggande behoven, men inte har det särskilt gott ställt; dit räknas även lantbrukarfamiljer. Lantbrukare är beroende av att plantera grödor för att få mat, de har spannmål att äta och kläder att bära och de behöver varken gå hungriga eller frysa. Sedan finns det vissa familjer som driver mindre företag och vissa där föräldrarna är intellektuella och de kan också räknas till vanliga familjer. Det finns också en del föräldrar som arbetar på kontor eller, som mest, är statstjänstemän i en lägre ställning och de kan inte heller anses vara framstående familjer. Fler personer föds in i vanliga familjer och det hela ordnas av Gud. Det innebär för det första att den miljö du lever i inte är den familj med avsevärda tillgångar som du föreställer dig utan snarare en familj som har utsetts åt dig av Gud, och de flesta människor kommer att leva inom ramen för den typen av familjer; vi kommer inte att dryfta undantagen här. Hur är det då med den sociala statusen? De ekonomiska villkoren är genomsnittliga för de flesta föräldrar och de har ingen hög social status – för dem är det gott nog att bara ha ett arbete. Är det några som är guvernörer? Är det några som är presidenter? (Nej.) Som mest är det personer som leder mindre företag eller chefer på lägre nivå. Deras sociala status är medelmåttig och deras ekonomiska villkor är genomsnittliga. En annan faktor är familjens livsmiljö. För det första finns det inga föräldrar som tydligt skulle påverka sina barn till att gå spådomarnas och horoskopens väg; de är också väldigt få. De flesta föräldrar är rätt normala. Gud inrättar en sådan miljö för människor samtidigt som han väljer dem och detta är mycket fördelaktigt för hans verk med att frälsa människor. Utifrån sett verkar det som om Gud inte har gjort något omvälvande för människan; han gör bara allting i hemlighet, ödmjukt och i tystnad. Men i själva verket görs allt det som Gud gör för att lägga grunden till din frälsning, för att förbereda vägen vidare och förbereda alla omständigheter som krävs för din frälsning. Därnäst för Gud varje människa tillbaka till sig, var och en vid en specifik tidpunkt: Det är då som du hör Guds röst; det är då som du kommer inför honom. Vid den tid då det sker har vissa människor redan blivit föräldrar själva, medan andra bara är någons barn. Vissa personer har med andra ord gift sig och fått barn, medan andra fortfarande är singlar och inte har bildat familj än. Men oavsett människors situation har Gud redan fastställt tiden för när du ska bli vald och när hans evangelium och ord ska nå dig. Gud har fastställt omständigheterna, bestämt genom vilken person eller genom vilket sammanhang som evangeliet kommer att förmedlas till dig, så att du får höra Guds ord. Gud har redan förberett alla de omständigheter som krävs för dig så att du utan att veta om det kommer inför honom och återförs till Guds familj. Du följer också Gud utan att veta om det och träder in i hans stegvisa verk, träder in i Guds sätt att verka som han, steg för steg, har förberett för dig. Vilka sätt använder Gud när han uträttar ting för människor vid den tidpunkten? För det första är det minsta den omsorg och det skydd som människan åtnjuter. Dessutom placerar Gud ut olika personer, händelser och ting så att människan får se hans existens och hans gärningar i dessa. Det finns till exempel människor som tror på Gud för att någon i deras familj är sjuk. När andra predikar evangeliet för dem börjar de tro på Gud och den tron på Gud har uppstått på grund av situationen. Vem ordnade då den situationen? (Gud.) Genom sjukdomen finns det familjer där alla är troende, gammal som ung, medan det finns andra familjer där tron är individuell. Till synes tror du på Gud på grund av sjukdom, men det är i själva verket ett tillstånd som du har blivit skänkt för att du ska komma inför Gud – detta är Guds välvilja. Eftersom familjelivet är krävande för somliga och de inte finner ro, uppstår en tillfällig möjlighet där någon kommer att förmedla evangeliet och säga: ”Tro på Herren Jesus så får du ro.” Omedvetet börjar de då tro på Gud under mycket naturliga omständigheter. Och är det ett slags tillstånd att deras familj saknar ro? Är det en nåd som Gud har förlänat dem? Sedan finns det de som börjar tro på Gud av andra skäl. Det finns olika skäl och olika vägar till tron, men oavsett av vilken anledning du börjar tro på honom så är det hela faktiskt planerat och väglett av Gud. Först använder sig Gud av olika sätt för att välja dig och föra dig in i sin familj. Det är den nåd som Gud skänker varje enskild individ.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 161)
I det aktuella stadiet av Guds verk i dessa de sista dagarna skänker han inte längre bara nåd och välsignelser till människan som han gjorde tidigare, och inte heller trugar han människan att röra sig framåt. Vad har människor under det här stadiet av verket sett av alla aspekter av Guds verk som de har upplevt? De har sett Guds kärlek och Guds dom och tuktan. Vid den här tidpunkten sörjer för, stöttar, upplyser och vägleder Gud dessutom människor, så att de successivt lär känna hans avsikter, lär känna de ord han talar och den sanning som han skänker människan. När människor är svaga, när de är modfällda, när de inte har någonstans att vända sig, kommer Gud att använda sina ord till att trösta, rådge och uppmuntra dem, så att människor i sin litenhet successivt kan finna sin styrka, resa sig upp i positiv anda och bli villiga att samverka med Gud. Men när människor är olydiga mot Gud eller motsätter sig honom, eller avslöjar sitt eget fördärv, kommer Gud inte att visa något förbarmande när han tillrättavisar och fostrar dem. Gud kommer dock att visa tolerans och tålamod med människans dåraktighet, okunnighet, svaghet och bristande mognad. På det viset mognar människan gradvis, genom allt det verk som Gud uträttar för henne, växer upp och lär känna Guds avsikter, lär känna en viss sanning, lär känna vad som är positivt och vad som är negativt, lär känna vad ondska är och vad mörker är. Gud tillrättavisar och fostrar inte alltid människan, han visar inte heller alltid tolerans och tålamod. Snarare sörjer han för varje människa på olika sätt, i hennes olika skeden och enligt hennes olika grad av mognad och kaliber. Han uträttar många ting för människan och till ett högt pris; människan uppfattar inget av det priset eller de ting som Gud uträttar, men allt han gör utförs i själva verket inom varje enskild individ. Guds kärlek är verklig: genom Guds nåd undviker människan den ena olyckan efter den andra, medan Gud visar sin tolerans mot människans svaghet gång på gång. Guds dom och tuktan låter människor successivt förstå mänsklighetens fördärv och sataniska väsen. Det som Gud tillhandahåller, hans upplysning av människan och hans vägledning låter mänskligheten allt mer känna sanningens väsen och i ökad omfattning veta vad människor behöver, vilken väg de bör ta, vad de lever för, värdet och meningen med deras liv och hur de ska vandra vägen fram. Alla dessa ting som Gud uträttar är oskiljbara från hans ursprungliga syfte. Vilket är då hans syfte? Varför använder Gud de här sätten att utföra sitt verk i människan? Vilket resultat vill han uppnå? Med andra ord, vad vill han se hos människan och få av henne? Det Gud vill se är att människans hjärta kan återupplivas. De sätt han använder för att verka i människan är till för att ständigt väcka människans hjärta, väcka människans ande, låta människan få veta var hon kommer ifrån, vem som vägleder henne, stöder henne, sörjer för henne och vem som har låtit människan leva fram till nu; de är till för att låta människan veta vem som är Skaparen, vem hon bör tillbe, vad slags väg hon bör vandra och på vilket sätt hon bör träda fram inför Gud; de används till att successivt återuppliva människans hjärta, så att människan känner Guds hjärta, förstår Guds hjärta och inser den stora omsorgen och tanken bakom hans verk för att frälsa människan. När människans hjärta är återupplivat vill hon inte längre leva livet med ett degenererat, fördärvat sinnelag utan istället sträva efter sanningen till Guds tillfredsställelse. När människans hjärta har väckts till liv har hon förmåga att bryta helt med Satan, inte längre skadas av Satan, inte längre kontrolleras och luras av honom. Istället kan människan samarbeta i Guds verk och i hans ord på ett positivt sätt för att tillfredsställa Guds hjärta och på det viset uppnå gudsfruktan och sky det onda. Det är det ursprungliga syftet med Guds verk.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 162)
Att tala om Satans ondska just nu får alla att känna det som att folk lever olyckliga och att människors liv är drabbade av missöden. Men hur känner ni nu när jag har talat om Guds helighet och det verk han utför i människan? (Mycket lyckliga.) Vi kan se nu att allt som Gud gör, allt som han minutiöst planerar för människan är oklanderligt. Allt som Gud gör är felfritt, vilket innebär att det är oförvitligt, och det behövs ingen som korrigerar, ger råd eller gör några förändringar. Allt som Gud gör för varje individ är utom tvivel; han leder var och en vid handen, ser efter dig i varje stund och har aldrig lämnat din sida. När människor växer upp i en sådan miljö och växer upp med en sådan bakgrund, kan vi då säga att de faktiskt växer upp i Guds hand? (Ja.) Så har ni fortfarande en känsla av förlust? Är det någon som fortfarande känner sig modfälld? Känner någon att Gud har övergivit mänskligheten? (Nej.) Så vad i fridens namn har Gud då gjort? (Han upprätthåller mänskligheten.) Den stora tanken och omsorgen bakom allt som Gud gör är odiskutabla. När Gud utför sitt verk har han dessutom aldrig ställt några villkor eller krav på någon av er för att ni ska få veta det pris han betalar för er, så att ni därför känner er djupt tacksamma till honom. Har Gud någonsin gjort något liknande förut? (Nej.) Under era långa liv har ni i princip alla mött många farliga situationer och utstått många frestelser. Det beror på att Satan finns alldeles intill dig och ständigt har blicken fäst på dig. Han tycker om när du råkar ut för olyckor, när du drabbas av katastrofer, när inget går bra för dig och han tycker om när du fångas i hans nät. Vad Gud beträffar så skyddar han dig ständigt, håller dig borta från det ena missödet efter det andra och från den ena olyckan efter den andra. Det är därför jag säger att allt som människan har – frid och glädje, välsignelser och personlig säkerhet – i själva verket är under Guds kontroll och han vägleder och avgör ödet för varje individ. Men har Gud en uppblåst föreställning om sin position, som vissa påstår? Och säger han: ”Jag är störst av alla, det är jag som bestämmer över er, ni måste alla tigga mig om nåd och olydnad kommer att bestraffas med döden.” Har Gud någonsin hotat mänskligheten på det sättet? (Nej.) Har han någonsin sagt: ”Mänskligheten är fördärvad så det spelar ingen roll hur jag behandlar den, vilken godtycklig behandling som helst kan duga; jag behöver inte planera något särskilt bra för den”? Tänker Gud på det sättet? Har Gud agerat på det sättet? (Nej.) Tvärtom är Guds behandling av var och en seriös och ansvarsfull, till och med mer ansvarsfull än du är mot dig själv. Är det inte så? Gud talar inte lättjefullt, inte heller står han på höjden och gör sig märkvärdig och inte heller tar han sig fram genom att lura folk. Istället uträttar han ärligt och tyst de ting som han själv behöver göra. Dessa ting ger välsignelser, frid och glädje till människan. De för människan fridsamt och lyckligt inför Guds åsyn och in i hans familj; sedan lever de inför Gud och tar emot Guds frälsning med normat förnuft och tänkande. Har då Gud någonsin varit falsk mot människan i sitt verk? Har han någonsin visat en oärlig välvilja och lurat människan med några få artigheter och sedan vänt henne ryggen? (Nej.) Har Gud någonsin sagt en sak och sedan gjort en annan? Har Gud någonsin gett tomma löften och skrutit och sagt att han kan göra det ena för dig eller hjälpa dig att göra det andra och sedan försvunnit? (Nej.) Det finns inget bedrägligt hos Gud, ingen falskhet. Gud är trofast och allt han gör är äkta. Han är den ende som människor kan räkna med och den Gud som människor kan anförtro sina liv och allt. Då det inte finns något bedrägligt hos Gud, kan vi säga att Gud är den mest uppriktiga? (Ja.) Visst kan vi det? Även om det ordet, när vi talar om det nu, är för svagt, för förmänskligat när det används om Gud, finns det inget vi kan göra åt det, eftersom det är det mänskliga språkets begränsningar. Det är något opassande här att kalla Gud för uppriktig, men vi använder det ordet så länge. Gud är trofast och uppriktig. Vad menar vi då med att tala om de aspekterna? Menar vi skillnaderna mellan Gud och människan och skillnaderna mellan Gud och Satan? Det kan man säga. Det är för att människan inte kan se ett enda spår av Satans fördärvade sinnelag i Gud. Har jag rätt i det jag säger? Kan jag få ett amen för det? (Amen!) Vi ser inget av Satans ondska uppenbarat i Gud. Allt som Gud gör och uppenbarar är helt och hållet till förmån och hjälp för människan, det görs helt och hållet för att sörja för människan, är fyllt av liv och ger människan en väg att följa och en riktning att ta. Gud är inte fördärvad, så kan vi vidare, när vi ser på allt som Gud gör, säga att Gud är helig? (Ja.) Eftersom Gud inte har något av mänsklighetens fördärv och inte har något som är likt eller identiskt med mänsklighetens fördärvade sinnelag eller Satans väsen, så kan vi ur den synvinkeln säga att Gud är helig. Gud uppenbarar inget fördärv och uppenbarelsen av hans eget väsen i hans verk är all den bekräftelse vi behöver på att Gud själv är helig. Inser ni det? För att vi nu ska lära känna Guds heliga väsen, låt oss börja med att se på dessa båda aspekter: 1) Det finns inget fördärvat sinnelag hos Gud; 2) kärnan av Guds verk i människan gör så att människan kan se Guds eget väsen och hans väsen är enbart positivt. För de ting som alla slags Guds verk ger till människan är alla positiva ting. För det första kräver Gud att människan är ärlig – är det inte positivt? Han ger människan visdom ‒ är det inte positivt? Gud gör så att människan kan skilja mellan gott och ont – är det inte positivt? Han låter människan inse betydelsen och värdet av mänskligt liv – är det inte positivt? Han låter människan se själva kärnan hos människor, händelser och ting i enlighet med sanningen – är det inte positivt? (Jo, det är det.) Och resultatet av allt detta är att människan inte längre blir bedragen av Satan, inte längre fortsätter att skadas av Satan eller kontrolleras av honom. De låter med andra ord människor befria sig helt från Satans fördärv och därmed successivt vandra på vägen där de fruktar Gud och skyr det onda.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 163)
Det finns huvudsakligen sex metoder som Satan använder för att fördärva människan.
Den första är kontroll och tvång. Det innebär att Satan kommer att göra allt han kan för att ta kontroll över ditt hjärta. Vad innebär då ”tvång”? Det innebär att använda hotfulla och kraftfulla taktiker för att få dig att lyssna på honom och tänka på konsekvenserna om du inte lyder. Du är rädd och törs inte trotsa honom, så då underkastar du dig honom.
Den andra är att lura och vilseleda. Vad innebär att ”lura och vilseleda”? Satan hittar på historier och ljuger och vilseleder dig till att tro på dem. Han säger aldrig att människan skapades av Gud, men han säger inte heller direkt att du inte gjordes av Gud. Han använder inte ordet ”Gud” överhuvudtaget utan använder något annat som ersättning för det och använder detta något till att bedra dig så att du i grunden inte har en aning om Guds existens. Ett sådant vilseledande inbegriper givetvis många aspekter, inte bara denna.
Den tredje är kraftfull indoktrinering. Kraftfull indoktrinering av vad? Sker en kraftfull indoktrinering till följd av människans eget val? Sker den med människans samtycke? (Nej.) Det spelar ingen roll om du inte samtycker till den. Utan att du är medveten om det flödar den in i dig, ingjuter Satans tänkande, levnadsregler och väsen i dig.
Den fjärde är hot och incitament. Det innebär att Satan använder olika metoder för att få dig att acceptera honom, följa honom och verka i hans tjänst; han försöker uppnå sina mål med alla medel som krävs. Ibland gör han dig små tjänster men han lockar dig ändå att begå synder. Om du inte följer honom kommer han att få dig att lida och straffa dig och han kommer att använda olika sätt att angripa och snärja dig.
Den femte är bedrägeri och vanmakt. ”Bedrägeri och vanmakt” innebär att Satan hittar på några vackert klingande påståenden och idéer som överensstämmer med människors föreställningar för att få det att verka som att han beaktar människors kött och tänker på deras liv och framtid, när det i själva verket bara är för att lura dig. Han fyller dig sedan med vanmakt så att du inte vet vad som är rätt och vad som är fel, så att du omedvetet blir vilseledd och därigenom hamnar under hans kontroll.
Den sjätte är förstörelsen av kropp och medvetande. Vad är det hos människan som Satan förstör? (Hennes medvetande, hela hennes varelse.) Satan förstör ditt medvetande, lämnar dig utan kraft att göra motstånd, vilket innebär att ditt hjärta ytterst långsamt vänds till Satan, mot din vilja. Han ingjuter dessa ting i dig dagligen och använder dagligen dessa idéer och kulturer för att påverka och nära dig, ödelägger ytterst långsamt din vilja, gör att du inte längre vill vara en god människa, gör att du inte längre vill stå upp för det du kallar rättfärdighet. Utan att veta om det har du inte längre viljestyrkan att simma uppströms, mot strömmen, utan flyter istället ner längs den. ”Förstörelse” innebär att Satan plågar människor så svårt att de blir som skuggor av sig själva och inte längre är mänskliga. Det är då Satan slår till, griper dem och slukar dem.
Alla dessa metoder som Satan använder till att fördärva människan kan göra människan maktlös att göra motstånd; vilken som helst av dem kan bli ödesdiger för människor. Med andra ord så kan allt som Satan gör och alla metoder han använder få dig att degenerera, föra dig under Satans kontroll och få dig att fastna i ett träsk av ondska. Dessa är de metoder som Satan använder för att fördärva människan.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 164)
Nu behöver er skarpsynta förståelse av Guds väsen ännu en lång tidsperiod för att lära, bekräfta, känna och uppleva det, tills ni en dag kommer att veta innerst inne i ert hjärta att Guds helighet är Guds felfria väsen, Guds osjälviska kärlek, att allt det som Gud ger människan är osjälviskt och ni kommer att börja förstå att Guds helighet är fläckfri och oförvitlig. Dessa Guds väsen är inte bara ord som han använder för att visa upp sin identitet utan Gud använder istället sitt väsen till att tyst och uppriktigt ta sig an varje individ. Guds väsen är med andra ord inte tomt, det är inte heller teoretiskt eller dogmatiskt och det är definitivt inte en form av kunskap. Det är inte en slags utbildning för människan utan istället den sanna uppenbarelsen av Guds egna handlingar och den uppenbarade essensen av vad Gud har och är. Människan bör känna till detta väsen och förstå det, eftersom allt som Gud gör och varje ord han säger är av stort värde och stor betydelse för varje enskild individ. När du börjar förstå Guds helighet kan du verkligen tro på Gud; när du börjar förstå Guds helighet kan du verkligen inse den sanna betydelsen av orden ”Gud själv, den unike”. Du kommer inte längre inbilla dig att du kan välja att gå andra vägar och du kommer inte längre vara beredd att svika allt som Gud har planerat åt dig. Eftersom Guds väsen är heligt betyder det att du endast genom Gud kan gå den ljusa, rätta vägen genom livet; endast genom Gud kan du känna livets mening, endast genom Gud kan du leva ut ett riktigt liv, äga sanningen, känna sanningen och endast genom Gud kan du få liv från sanningen. Endast Gud själv kan hjälpa dig att sky det onda och befria dig från Satans skada och kontroll. Förutom Gud finns det inte någon eller något som kan rädda dig från havet av lidande så att du slipper lida: Det är bestämt av Guds väsen. Endast Gud själv räddar dig så osjälviskt, endast Gud är i slutänden ansvarig för din framtid, för ditt öde och för ditt liv och han ordnar allt åt dig. Det är något som inget skapat eller icke skapat kan åstadkomma. Eftersom inget skapat eller icke skapat äger ett sådant Guds väsen, har ingen person och inget ting förmåga att rädda dig eller leda dig. Detta är betydelsen av Guds väsen för människan. Kanske känner ni faktiskt att de ord som jag har sagt i princip kan hjälpa er lite. Men om du eftersträvar sanningen, om du älskar sanningen, kommer dessa ord i din erfarenhet framöver inte bara förändra ditt öde utan dessutom föra dig på den rätta vägen i livet.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
Dagliga ord från Gud (Utdrag 165)
Jag skulle vilja tala med er om något som ni gjorde som förvånade mig i början av vår sammankomst idag. Vissa av er hyste kanske just då en känsla av tacksamhet, eller kände uppskattning, och då ville ni fysiskt ge uttryck för det ni hade i sinnet. Det är inget att förebrå och det är varken rätt eller fel. Men jag vill att ni ska förstå en sak. Vad är det? Först vill jag fråga er om det ni gjorde alldeles nyss. Var det att falla ner på marken eller böja knä i tillbedjan? Kan någon berätta det för mig? (Vi föll nog ner på marken.) Ni tror att ni föll ner på marken, så vad är då betydelsen av det? (Tillbedjan.) Vad är det då att böja knä i tillbedjan? Jag har inte tagit upp det här med er förut men idag känner jag att det är nödvändigt att samlas kring den frågan. Brukar ni falla ner på marken vid era sammankomster? (Nej.) Faller ni ner på marken när ni ber? (Ja.) Faller ni ner på marken varje gång ni ber, när omständigheterna tillåter? (Ja.) Det är underbart. Men det jag vill att ni förstår idag är att Gud bara accepterar knäfall hos två typer av människor. Vi behöver inte konsultera Bibeln eller beteendet hos några andliga personer och jag ska berätta något som är sant för er här och nu. För det första är det inte samma sak att falla ner på marken och att böja knä för att tillbedja. Varför accepterar Gud knäfall hos dem som faller ner på marken? Det är för att Gud kallar någon till sig och uppmanar den personen att acceptera Guds uppdrag, så han faller ner på marken inför Gud. Det är den första typen av person. Den andra typen är den som knäböjer i tillbedjan och fruktar Gud och skyr det onda. Det finns bara de två typerna av människor. Så vilken typ tillhör ni? Kan ni avgöra det? Det är den faktiska sanningen, även om det kan såra era känslor något. Det finns inget att säga om människors knäfall under bön – det är lämpligt och som det bör vara, för när människor ber är det i regel så att de ber om något, öppnar sina hjärtan för Gud och kommer inför hans ansikte. Det är kommunikation och utbyte, hjärta till hjärta med Gud. Om ni gör det som en ren formalitet är det inte som det bör vara. Jag vill inte förebrå er för det ni gjorde idag. Ni vet att jag bara vill klargöra det för er, så att ni förstår principen, eller hur? (Vi vet.) Så att ni inte fortsätter att göra det. Har människor då någon möjlighet att falla ner på marken och böja knä inför Guds ansikte? Det kommer alltid att finnas en möjlighet. Förr eller senare kommer en dag, men tiden är inte inne än. Förstår ni? Får det er att bli ledsna? (Nej.) Det är bra. Kanske de här orden kommer att motivera och inspirera er så att ni i era hjärtan kan känna den nuvarande belägenheten mellan Gud och människan och vilken typ av relation som nu finns mellan dem. Även om vi på sista tiden har talat mycket och har utbytt många tankar så är människans förståelse av Gud fortfarande långt ifrån tillräcklig. Människan har en lång väg kvar att gå på vägen mot att söka förstå Gud. Det är inte min avsikt att få er att göra detta brådstörtat eller skynda att ge uttryck för en sådan strävan eller sådana känslor. Det ni gjorde idag kan ha avslöjat och uttryckt era verkliga känslor och jag märkte det. Så under tiden som ni gjorde det ville jag bara resa mig upp och ge er mina lyckönskningar, för jag vill att ni alla ska må bra. Så i varje ord och handling gör jag mitt yttersta för att hjälpa er, vägleda er, så att ni kan få en riktig förståelse och riktig syn på allting. Visst förstår ni det? (Ja.) Det är utmärkt. Även om människor har en viss förståelse av Guds olika sinnelag, aspekterna av vad Gud har och är och det verk som Gud uträttar, så sträcker sig större delen av den förståelsen inte längre än till att läsa ord på ett papper eller förstå dem i princip eller bara tänka på dem. Det som människor saknar mest är den verkliga förståelsen och synen som kommer av faktisk erfarenhet. Även om Gud använder olika sätt att väcka människans hjärta på återstår ändå en lång väg att vandra innan människans hjärta slutligen är väckt. Jag vill inte att någon ska känna att Gud har lämnat dem ute i kylan, att Gud har övergivit dem eller vänt dem ryggen. Jag skulle bara vilja se alla på vägen mot att eftersträva sanningen och försöka förstå Gud, medan de modigt marscherar framåt med en orubblig vilja, utan betänkligheter, utan att bära några bördor. Oavsett vilka fel du har begått, oavsett hur långt du har gått vilse eller hur mycket du har överträtt, låt inte detta bli bördor eller övervikt i bagaget som du bär med dig i din strävan att förstå Gud: Fortsätt marchera framåt. Oavsett när det sker, Guds hjärta som är människans frälsning förändras aldrig: Det är den mest dyrbara delen av Guds väsen.
Utdrag ur ”Gud själv, den unike VI” i ”Ordet framträder i köttet”
