Bibeln kallas även Gamla och Nya testamentet. Vet ni vad ”testamente” syftar på? ”Testamentet” i Gamla testamentet kommer från Jehovas förbund med Israels folk när han dödade egyptierna och räddade israeliterna från farao. Beviset för detta förbund var naturligtvis det lammblod som ströks på dörrposter, varigenom Gud upprättade ett förbund med människan, i vilket det stod att alla som hade lammblod på tvärbjälken och dörrposterna var israeliter, Guds utvalda folk, och de skulle alla skonas av Jehova (för Jehova skulle då snart döda Egyptens alla förstfödda söner och de förstfödda bland får och nötkreatur). Detta förbund har två betydelsenivåer. Ingen som hörde till Egyptens folk eller boskap skulle räddas av Jehova; han skulle döda alla deras förstfödda söner och förstfödda får och nötkreatur. Därför förutsades det i många profetböcker att egyptierna skulle tuktas hårt som ett resultat av Jehovas förbund. Detta är förbundets första betydelsenivå. Jehova dödade Egyptens förstfödda söner och allt förstfött bland dess boskap medan han skonade alla israeliter, vilket innebar att alla dessa som tillhörde Israels land vårdades av Jehova och skulle skonas; han ville bedriva ett långsiktigt verk bland dem och upprättade förbundet med dem med hjälp av lammblod. I fortsättningen skulle Jehova inte döda israeliterna, och han sade att de för evigt skulle vara hans utvalda. Bland Israels tolv stammar skulle han ta itu med sitt verk som gällde lagens tidsålder i dess helhet, han skulle uppenbara alla sina lagar för israeliterna och välja ut profeter och domare bland dem, och de skulle stå i centrum för hans verk. Jehova slöt ett förbund med dem: Om inte tidsåldern ändrades, skulle han verka endast bland de utvalda. Jehovas förbund var oföränderligt, för det var slutet i blod och upprättat med hans utvalda folk. Än viktigare var att han hade valt en lämplig omfattning och ett lämpligt mål för att sätta igång sitt verk för hela tidsåldern, och därför såg människor förbundet som särskilt viktigt. Detta är förbundets andra betydelsenivå. Med undantag för Första Mosebok, som tillkom före upprättandet av förbundet, berättar alla andra böcker i Gamla testamentet om Guds verk bland israeliterna efter upprättandet av förbundet. Visserligen finns det enstaka berättelser om hedningarna, men i stort sett dokumenterar Gamla testamentet Guds verk i Israel. På grund av Jehovas förbund med israeliterna kallas de böcker som är skrivna under lagens tidsålder för Gamla testamentet. De har fått sitt namn efter Jehovas förbund med israeliterna.

Nya testamentet har fått sitt namn efter det blod som Jesus utgöt på korset och hans förbund med alla som trodde på honom. Jesu förbund var detta: Människor behövde bara tro på honom för att deras synder skulle bli förlåtna tack vare det blod som han utgöt, och sålunda skulle de bli frälsta och pånyttfödda genom honom och inte längre vara syndare; människor behövde bara tro på honom för att motta hans nåd och skulle inte lida i helvetet efter att de dött. Alla böcker som är skrivna under nådens tidsålder kom efter detta förbund, och allesamman dokumenterar det verk och de yttranden som det innehåller. De går inte längre än till frälsningen genom Herren Jesu korsfästelse eller förbundet; de är alla böcker skrivna av bröderna i Herren som hade erfarenheter. Således har även dessa böcker fått sitt namn efter ett förbund: De kallas Nya testamentet. Dessa två testamenten omfattar bara lagens tidsålder och nådens tidsålder och har inget samband med den avslutande tidsåldern. Därför är Bibeln inte till någon större nytta för den yttersta tidens folk av i dag. Den tjänar på sin höjd som en tillfällig referens, men i grunden har den inte mycket användningsvärde. Ändå värderar religiösa människor den fortfarande högst. De känner inte Bibeln; de vet bara hur de ska förklara Bibeln och är i grund och botten omedvetna om dess ursprung. Deras inställning till Bibeln är denna: Allt i Bibeln är rätt, den innehåller inga bristfälligheter eller fel. Eftersom de först har bestämt att Bibeln har rätt och saknar fel, studerar och undersöker de den med stort intresse. Dagens stadium av verket förutsades inte i Bibeln. Det nämndes aldrig något om erövringsverket på den mörkaste av alla platser, för detta är det senaste verket. Eftersom tidsåldern är en annan, var till och med Jesus själv ovetande om att detta stadium skulle genomföras i den yttersta tiden — så hur skulle människorna i den yttersta tiden kunna finna detta stadium av verket i Bibeln genom att studera den?

De flesta av dem som förklarar Bibeln använder logiska slutsatser och har ingen faktisk bakgrund. De använder bara logik för att dra många slutsatser. År efter år har ingen vågat analysera Bibeln ingående eller säga ”nej” till Bibeln, eftersom den här boken är den ”heliga boken” och människor dyrkar den som Gud. Detta har pågått i flera tusen år. Gud har inte brytt sig om det, och ingen har upptäckt Bibelns inre historia. Vi säger att det är avgudadyrkan att värdesätta Bibeln högt, men ingen av dessa hängivna troende vågar se saken på det sättet, och de kommer att säga till dig: ”Broder, säg inte så, det är förfärligt! Hur kunde du häda Gud?” Sedan antar de en plågad min: ”Ack, barmhärtige Jesus, frälsningens Herre, jag ber dig att förlåta hans synder, för du är Herren som älskar människan, och vi har alla syndat, visa oss stort medlidande, amen.” Det är så här ”fromma” de är; hur skulle det kunna vara lätt för dem att acceptera sanningen? Om du säger så, så kommer du att skrämma vettet ur dem. Ingen vågar tänka tanken att Bibeln skulle kunna vara färgad av mänskliga idéer och mänskliga föreställningar, och ingen kan se denna brist. En del av det som står i Bibeln är enskilda människors erfarenheter och kunskaper, en del av det är den helige Andes upplysning, och det finns även inblandning av mänskliga resonemang och tankar. Gud har aldrig ingripit i det här, men det finns en gräns: De här sakerna får inte överskrida normala människors tänkande, och om de gör det så stör de och avbryter Guds verk. Det som går utöver normala människors tänkande är Satans verk, för det berövar människor deras plikt, det är Satans verk och det styrs av Satan och i det här ögonblicket kommer den helige Ande inte att tillåta att du handlar på det sättet. Ibland frågar några bröder och systrar: ”Är det okej för mig att arbeta på det eller det sättet?” Jag tittar på deras mognad och säger: ”Okej!” Det finns också en del människor som säger: ”Om jag arbetar på det eller det sättet, är mitt tillstånd normalt då?” Och jag säger: ”Ja, det är normalt, synnerligen normalt!” Andra säger: ”Är det okej för mig att arbeta på detta sätt?” Och jag säger: ”Nej!” De säger: ”Varför är det okej för honom och inte för mig?” Och jag säger: ”Därför att det du gör kommer från Satan, det ställer till oreda och källan till din motivation är avvikande.” Det finns också tillfällen då arbetet inte går tillräckligt långt och bröderna och systrarna är omedvetna om det. En del frågar mig om det är okej att arbeta på ett visst sätt, och när jag ser att deras aktiviteter inte kommer att avbryta det framtida arbetet, säger jag att det är bra. Den helige Andes verk ger människor en ram; de behöver inte följa den helige Andes önskemål bokstavligen, för de är utrustade med normalt tänkande och de är svaga, de har en del köttsliga behov, de har verkliga problem, och i deras hjärnor finns tankar som de i grunden inte har någon möjlighet att kontrollera. Det finns en gräns för vad jag begär av folk. En del menar att mina ord är tvetydiga, att jag ber dem att handla på vilket sätt som helst – det beror på att du inte förstår att det finns en passande ram för mina krav. Om det vore som du föreställer dig — om jag ställde samma krav på alla människor utan undantag och krävde att de alla skulle nå samma mognad – då skulle det inte fungera. Detta är att begära det omöjliga och det är principen för mänskligt arbete, inte principen för Guds verk. Guds verk utförs enligt människors faktiska omständigheter och grundar sig på deras inneboende kaliber. Detta är också principen för spridandet av evangeliet: Du måste gå långsamt fram och låta naturen ha sin gång; först när du säger sanningen tydligt och klart till någon, kommer hen att förstå, och först då kommer hen att kunna lägga Bibeln åt sidan. Vem skulle kunna bryta med konventionen om Gud inte genomförde detta stadium av verket? Vem skulle kunna utföra det nya arbetet? Vem skulle kunna finna en ny väg utanför Bibeln? Eftersom människors traditionella uppfattningar och feodala etik är så oerhörda är de oförmögna att göra sig av med dessa ting på egen hand, och de har inte heller mod att göra det. För att inte tala om hur människorna av i dag har gripits av några döda ord i Bibeln, ord som har tagit deras hjärtan i besittning. Hur skulle de kunna vara villiga att ge upp Bibeln? Hur skulle de så lätt kunna acceptera en väg som är utanför Bibeln? Så är det om du inte kan tala klartext om Bibelns inre historia och om principerna för den helige Andes verksamhet, så att alla människor blir fullständigt övertygade – vilket är absolut nödvändigt. Detta beror på att alla inom religionen vördar Bibeln och dyrkar den som om den voreGud; de försöker också begränsa Gud till Bibeln, och det är till och med så, att de inte når sina mål förrän de har spikat fast Gud på korset en gång till.