Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Endast genom att uppleva smärtsamma prövningar kan ni lära känna Guds skönhet

Hur mycket älskar du egentligen Gud idag? Och hur mycket känner du egentligen till av allt det som Gud har utfört i dig? Det är något som du bör lära dig. När Gud kommer till jorden är meningen med allt som han har utfört i människan och låtit henne se att hon ska älska honom och verkligen känna honom. Att människan kan lida för Gud och har kunnat komma så här långt beror å ena sidan på Guds kärlek, å andra sidan på Guds frälsning. Det beror också på det verk av dom och tuktan som Gud har utfört i människan. Om ni är utan dom, tuktan och prövningar från Gud, och om Gud inte har fått er att lida, då – om jag ska vara helt härlig – är det inte så att ni verkligen älskar Gud. Ju större Guds verk i människan är och ju större människans lidande är, desto mer kan det visa exakt hur viktigt Guds verk är, och desto mer kan den människans hjärta verkligen älska Gud. Hur lär man sig att älska Gud? Utan plåga och förädling, utan smärtsamma prövningar – och om Gud dessutom bara gav människan nåd, kärlek och barmhärtighet – skulle du då kunna uppnå sann kärlek till Gud? Å ena sidan inser människan under Guds prövningar sina egna brister och ser hur obetydlig, föraktlig och liten hon är – att hon varken har något eller är något. Å andra sidan skapar Gud under prövningarna olika situationer för människan som gör henne mer förmögen att uppleva hans ljuvlighet. Fastän smärtan är stor och ibland oöverstiglig – och till och med når en nivå av förkrossande sorg – kommer människan, när hon upplevt den, att se hur härligt Guds verk är i henne. Endast med det som grund föds i människan sann kärlek till Gud. I dag ser människan att med endast Guds nåd, kärlek och barmhärtighet är hon oförmögen att verkligen känna sig själv, och än mindre förmögen att lära känna människans innersta väsen. Endast genom både Guds förädling och Guds dom, endast under sådan förädling kan människan lära känna sina egna brister, och förstå att hon inte har någonting. På så sätt bygger människans kärlek till Gud på grundvalen som består av Guds förädling och dom. Om du endast åtnjuter Guds nåd och har ett fridfullt familjeliv eller materiella välsignelser, då har du inte vunnit Gud och din tro på Gud kan inte betraktas som framgångsrik. Gud har redan utfört ett stadium av nådens verk i köttet, och har redan skänkt människan materiella välsignelser – men människan kan inte göras fullkomlig med endast nåd, kärlek och barmhärtighet. Genom sina erfarenheter möter människan en del av Guds kärlek och ser Guds kärlek och barmhärtighet. Men efter en tids erfarenhet ser hon att Guds nåd och hans kärlek och barmhärtighet inte kan göra människan fullkomlig, och inte heller kan avslöja det som är fördärvat i människan eller få bort människans fördärvade sinnelag eller göra hennes kärlek och tro fullkomlig. Guds nådaverk var hans verk under en tidsperiod, och människan kan inte förlita sig på att åtnjuta Guds nåd för att lära känna honom.

På vilket sätt gör Gud människan fullkomlig? Genom sitt rättfärdiga sinnelag. Guds sinnelag består främst av rättfärdighet, vrede, majestät, dom och förbannelse, och hans fullkomnande av människan sker främst genom dom. En del människor förstår inte och frågar varför det endast är genom dom och förbannelse som Gud kan göra människan fullkomlig. De säger: ”Om Gud förbannade människan, skulle hon inte dö då? Om Gud dömde människan, skulle hon inte bli fördömd då? Hur skulle hon då kunna bli fullkomlig?” Så talar människor som inte känner till Guds verk. Vad Gud förbannar är människans olydnad, och vad han dömer är människans synder. Fastän han talar skarpt, och utan minsta finkänslighet, uppenbarar han allt det som finns i människan, och genom dessa stränga ord uppenbarar han det som är grundläggande i människan. Men genom en sådan dom ger han också människan en djup kunskap om köttets innersta väsen, och på så sätt underkastar sig människan i lydnad inför Gud. Människans kött är av synd och av Satan, det är ohörsamt och föremålet för Guds tuktan. Så för att låta människan lära känna sig själv måste Guds fördömande ord drabba henne och varje form av förädling användas. Endast då kan Guds verk ge resultat.

Utifrån de ord som Gud har talat kan vi se att han redan har fördömt människans kött. Är då dessa ord förbannelsens ord? De ord som Gud talar uppenbarar människans sanna natur, och genom sådan uppenbarelse blir hon dömd. När hon ser att hon är oförmögen att uppfylla Guds vilja känner hon sorg och ånger i sitt inre och känner att hon står i stor skuld till Gud och är otillräcklig för Guds vilja. Det händer att den Helige Ande tillrättavisar dig inifrån – denna tillrättavisning kommer från Guds dom. Det händer att Gud förebrår dig och gömmer sitt ansikte för dig, att han inte lyssnar till dig och inte utför något verk i dig, utan ljudlöst tuktar dig så att du kan förfinas. Guds verk i människan sker främst så att hans rättfärdiga sinnelag kan bli tydligt. Hur vittnar människan i slutändan om Gud? Hon vittnar om att Gud är den rättfärdige Guden, att hans sinnelag är rättfärdighet, vrede, tuktan och dom. Människan vittnar om Guds rättfärdiga sinnelag. Gud använder sin dom för att fullända människan. Han har älskat människan och räddat människan – men hur mycket ryms i hans kärlek? Där finns dom, majestät, vrede och förbannelse. Även om Gud tidigare har förbannat människan så kastade han inte ner henne helt och hållet i den bottenlösa avgrunden utan använde den metoden för att förfina människans tro. Han dödade inte människan utan agerade för att fullkomna henne. Köttets sanna natur är det som kommer från Satan – Gud sa det helt korrekt – men de fakta som utförs av Gud fullbordas inte i enlighet med hans ord. Han förbannar dig så att du kan älska honom och så att du kan förstå köttets sanna natur. Han tuktar dig så att du kan bli väckt och så att du kan inse dina egna inre brister och människans totala ovärdighet. Således är Guds förbannelser, hans dom och hans majestät och vrede, alla till för att göra människan fullkomlig. Allt som Gud gör idag, och det rättfärdiga sinnelag som han gör tydligt i ert inre – allt är till för att fullkomna människan. – Sådan är Guds kärlek.

Människans traditionella uppfattning är att Guds kärlek består av hans nåd, barmhärtighet och förståelse för hennes svaghet. Även om de här sakerna också är Guds kärlek, är de alltför ensidiga och inte de metoder Gud i huvudsak använder för att göra människan fullkomlig. När somliga människor just har börjat tro på Gud beror det på sjukdom. Denna sjukdom är Guds nåd för dig; utan den skulle du inte tro på Gud, och om du inte trodde på Gud så skulle du inte ha kommit så här långt — och följaktligen är även denna nåd Guds kärlek. På Jesustrons tid gjorde folk mycket som Gud ogillade därför att de inte förstod sanningen, men Gud hyser ändå kärlek och barmhärtighet och han har fört människan så här långt. Även om människan inte förstår någonting, tillåter Gud henne ändå att följa honom och har dessutom lett henne fram till denna dag. Är detta inte Guds kärlek? Det som manifesteras i Guds sinnelag är hans kärlek — det är helt riktigt! När byggandet av kyrkan nådde sin höjdpunkt genomförde Gud det steg som utgjordes av tjänsteutövarnas arbete och kastade människan i den bottenlösa avgrunden. På tjänsteutövarnas tid var orden uteslutande förbannelser: förbannelser av ert kött, förbannelser av ert sataniska fördärvade sinnelag och förbannelser av allt hos er som inte uppfyller Guds vilja. Det verk som Gud gjorde i det steget manifesterades som storhet och tätt därefter utförde Gud steget med tuktans verk och sedan följde dödsprövningen. I det verket såg människan Guds vrede, storhet, dom och tuktan, men hon såg också Guds nåd liksom hans kärlek och barmhärtighet; allt Gud gjorde och allt som manifesterades som hans sinnelag var kärleken till människan, och allt som Gud gjorde kunde tillgodose människans behov. Han gjorde det för att fullkomna människan och han gav henne vad hon behövde i enlighet med hennes mognad. Om Gud inte hade gjort detta, skulle människan inte kunna komma inför honom och inte ha någon möjlighet att lära känna hans verkliga ansikte. Ända sedan människan först började tro på Gud och fram till idag har han successivt gett henne vad hon behövt, alltefter hennes mognad, så att hon successivt kommit att lära känna honom i sitt inre. Först efter att ha nått fram till denna dag inser människan hur underbar Guds dom är. I det steg som utgjordes av tjänsteutövarnas arbete förekom förbannelsens verk för första och enda gången sedan skapelsen. Människan förbannades till den bottenlösa avgrunden. Om Gud inte hade gjort det skulle hon inte haft någon verklig kunskap om Gud i dag; det var bara genom Guds förbannelse som hon officiellt mötte hans sinnelag. Människan avslöjades genom prövningen av tjänstgörarna. Hon insåg att hennes lojalitet var oacceptabel, att hennes mognad var alltför ringa, att hon var oförmögen att fullgöra Guds vilja och att hennes påståenden om att hon alltid gjorde Gud till lags inte var annat än ord. Även om Gud förbannade människan i det steg som utgjordes av tjänsteutövarnas arbete, så var det steget i Guds verk underbart när man i dag blickar tillbaka på det. Det innebar en stor vändpunkt för människan och åstadkom en stor förändring i hennes livssinnelag. Innan tjänsteutövarnas tid förstod hon ingenting om livets mening, vad det innebär att tro på Gud eller visdomen i Guds verk, och inte heller förstod hon att Guds arbete kan pröva människan. Ända sedan tjänsteutövarnas tid har människan sett hur förunderligt Guds verk är. Det är outgrundligt för människan, hennes hjärna kan inte ge henne någon föreställning om hur Gud fungerar och hon ser också hur ringa hennes mognad är och att alltför mycket hos henne är olydigt. När Gud förbannade människan var det för att uppnå ett resultat, och han dödade inte människan. Visserligen förbannade han människan, men han gjorde det med ord och hans förbannelser drabbade egentligen inte människan, utan det som Gud förbannade var hennes olydnad och följaktligen syftade även hans förbannelser till att göra människan fullkomlig. Oavsett om Gud dömer eller förbannar människan, gör det henne fullkomlig. Båda delarna syftar till att fullkomna det som är orent i människan. På detta sätt förädlas människan, och det som saknas i henne fullkomnas genom Guds ord och verk. Vartenda steg i Guds verk — oavsett om det är hårda ord, domar eller tuktan — fullkomnar människan och är absolut ändamålsenligt. Aldrig i någon tidigare tidsålder har Gud utfört ett verk som detta; idag är han verksam i ert inre och därför har ni insett hans visdom. Även om ni har lidit en del smärta inombords, känns ert hjärta orubbligt och fridfullt; det är en välsignelse för er att kunna njuta av det här stadiet av Guds verk. Oavsett vad ni kan vinna i framtiden är allt som ni ser av Guds verk i er idag kärlek. Om inte människan genomgår Guds dom och förädling kommer hennes handlande och engagemang att förbli obetydligt, och hennes sinnelag kommer att förbli oförändrat för alltid. Räknas det som att ha vunnits av Gud? Även om det fortfarande finns mycket arrogans och högmod i människan, är hennes sinnelag mycket stabilare i dag än tidigare. Guds åtgärder med dig syftar till att frälsa dig, och även om du må känna lite smärta just när det sker kommer det en dag då ditt sinnelag förändras. Då kommer du att blicka tillbaka och inse hur vist Guds verk är, och då kommer du att förstå Guds vilja tillfullo. Det finns en del människor i dag som säger att de förstår Guds vilja, men det är inte alltför realistiskt. Faktum är att de ljuger, för de har fortfarande inte begripit om Gud vill frälsa människan eller fördöma henne. Du kanske inte kan se det tydligt nu, men den dagen kommer då du inser att dagen för Guds förhärligande är inne, och du inser hur meningsfullt det är att älska Gud så att du lär känna det mänskliga livet. Ditt kött kommer att leva i en värld av kärlek till Gud, din ande kommer att befrias, ditt liv kommer att vara fyllt av glädje och du kommer alltid att vara nära Gud och alltid se till Gud. Den dagen kommer du verkligen att inse hur värdefullt Guds verk i dag är.

Idag har de flesta människor inte den kunskapen. De tror att lidande saknar värde, världen vill inte kännas vid dem, deras familjeliv är oroligt, Gud älskar dem inte och deras framtidsutsikter är dystra. Vissa människors lidande når en extrem nivå och de börjar de tänka på döden. Det här är inte sann kärlek till Gud; den sortens människor är ynkryggar, de har ingen uthållighet, de är veka och kraftlösa! Gud är mån om att människan ska älska honom, men ju mer hon älskar honom desto större blir hennes lidande, och ju mer hon älskar honom desto större prövningar utsätts hon för. Om du älskar honom kommer du att drabbas av alla slags lidanden — och om du inte gör det kommer kanske allt att gå smidigt för dig och allt kommer att vara fridfullt omkring dig. När du älskar Gud, kommer du att uppleva att mycket omkring dig är oöverstigligt, och eftersom din mognad är alltför ringa kommer du att förädlas. Dessutom är du oförmögen att tillfredsställa Gud; du kommer alltid att känna att Guds vilja är alltför upphöjd, att den är utom räckhåll för människan. På grund av allt detta kommer du att förädlas — eftersom det finns mycket svaghet i dig och mycket som är oförmöget att tillfredsställa Guds vilja, kommer du att förädlas i ditt inre. Men ni måste vara på det klara med att rening bara kan uppnås genom förädling. Därför måste ni i dessa sista dagar vittna om Gud. Oavsett hur svårt ert lidande är måste ni hålla ut ända till slutet, och till och med då ni drar ert sista andetag måste ni fortfarande vara trogna Gud och låta er ledas av honom; endast detta är att verkligen älska Gud, och endast detta är det starka och rungande vittnesbördet. När du frestas av Satan ska du säga: ”Mitt hjärta tillhör Gud, och Gud har redan vunnit mig. Jag kan inte behaga dig - jag måste ägna mitt allt åt att behaga Gud.” Ju mer du behagar Gud, desto mer välsignar Gud dig och desto starkare blir din kärlek till Gud. På det viset kommer du också att ha tro och beslutsamhet, och du kommer att känna att ingenting är mer värdefullt eller betydelsefullt än att leva för att älska Gud. Man kan säga att människan bara behöver älska Gud för att vara utan sorg. Även om det finns tillfällen då köttet är svagt och du drabbas av många reella bekymmer, kommer du under dessa perioder att verkligen förlita dig på Gud. Du kommer att känna tröst i din ande, och du kommer att känna säkerhet och att du har något att förlita dig på. På så sätt kommer du att kunna bemästra många omständigheter, och du kommer inte att klaga över Gud på grund av kvalen du lider, utan du kommer att vilja sjunga, dansa, be, samlas i gemenskap, tänka på Gud och känna att alla människor, alla omständigheter och allt omkring dig som Gud organiserat är just de rätta. Om du inte älskar Gud kommer allt du möter att vara besvärligt, ingenting kommer att vara behagligt i dina ögon, du kommer inte att vara fri i din ande utan förtrampad, ditt hjärta kommer alltid att klaga på Gud och du kommer alltid att tycka att du plågas så mycket och att det är så orättvist. Om du inte strävar efter att bli lycklig utan efter att behaga Gud och inte bli anklagad av Satan, då kommer din strävan att ge dig mycken kraft att älska Gud. Människan är kapabel att utföra allt Gud har sagt, och allt hon gör kan behaga Gud - det är vad det betyder att besitta verklighet. Att sträva efter att behaga Gud är att använda kärleken till honom för att omsätta hans ord i praktisk handling. Oavsett tillfälle — även när andra saknar styrka — finns i ditt inre fortfarande ett hjärta som älskar Gud, hyser en djup längtan efter Gud och saknar honom. Detta är verklig mognad. Exakt hur stor din mognad är beror på hur stor din kärlek till Gud är, huruvida du kan stå fast när du prövas, huruvida du är svag när en viss omständighet drabbar dig och huruvida du kan stå på dig när dina bröder och systrar tar avstånd från dig. Vad som händer kommer att visa hurdan din kärlek till Gud är. Det framgår av mycket av Guds verk att han verkligen älskar människan, men människans ögon är fortfarande halvslutna och mycket av Guds verk, Guds vilja och allt underbart hos Gud kan hon inte se. Människan har för lite sann kärlek till Gud. Ni har trott på Gud under hela denna tid, och idag har Gud skurit av alla flyktvägar. Realistiskt sett har du inget annat val än att ta rätt väg, den rätta vägen som Guds hårda dom och överlägsna frälsning har lett dig till. Först efter att ha upplevt svårigheter och förädling förstår människan att Gud är underbar. Man kan säga att det människan har erfarit fram till idag har gjort att hon lärt känna en del av Guds ljuvlighet - men det räcker fortfarande inte, för människan saknar så mycket. Hon måste uppleva mer av Guds förunderliga verk och mer av all den förädling genom lidande som Gud bestämt. Först då kan människans livssinnelag förändras.

Föregående:Allt uppnås genom Guds ord

Nästa:Bara att älska Gud är att verkligen tro på Gud

Relaterat innehåll

  • Kapitel 12

    När alla människor lyssnar uppmärksamt, när allt är förnyat och återupplivat, när varje person underkastar sig Gud utan betänkligheter och är villig a…

  • Du borde leva för sanningen eftersom du tror på Gud

    Det vanliga problemet för alla människor är att de förstår sanningen men inte kan omsätta den i praktiken. En faktor är att människan är ovillig att b…

  • En varning till dem som inte praktiserar sanningen

    Dessa bland bröderna och systrarna som alltid ger utlopp för sin negativitet är Satans lakejer och de vållar oreda i kyrkan. En dag måste dessa männis…

  • Hur är ditt förhållande till Gud

    I tron på Gud måste du åtminstone lösa problemet med att ha ett normalt förhållande till Gud. Utan ett normalt förhållande till Gud så förlorar tron p…