Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Kapitel 20

Gud skapade hela mänskligheten och har lett hela mänskligheten fram till idag. Gud vet alltså allt som händer bland människorna. Han känner till bitterheten i människans värld, förstår det ljuva i människans värld och beskriver sålunda varje dag hela mänsklighetens livsvillkor, och tar dessutom itu med hela mänsklighetens svaghet och fördärv. Det är inte Guds önskan att hela mänskligheten ska kastas i den bottenlösa avgrunden eller att hela mänskligheten ska bli frälst. Det finns alltid en princip för Guds agerande, men trots det är ingen kapabel att fatta lagarna för allt han gör. När människor blir medvetna om Guds majestät och vrede ändrar han omedelbart tonen till barmhärtighet och kärlek, men när människor lär känna Guds barmhärtighet och kärlek ändrar han omedelbart tonfall igen och gör sina ord lika svårsmälta som om de var en levande höna. Aldrig någonsin har begynnelsen upprepats i alla Guds ord, och aldrig har hans ord talats enligt den princip som gällde för gårdagens yttranden. Inte ens tonfallet är detsamma och det finns inget samband innehållsmässigt – och allt detta får människor att känna sig ännu mer förvirrade. Det här är Guds visdom och uppenbarelsen av hans sinnelag. Han använder sitt tonfall och sitt sätt att tala för att skingra människors förutfattade meningar, i syfte att förvirra Satan och beröva honom tillfället att förgifta Guds gärningar. Det förunderliga i Guds agerande gör att hans ord gör människor vimmelkantiga. De hittar knappt sin egen ytterdörr och vet inte ens när det är dags att äta eller vila, och på så sätt lyckas de verkligen ”gå utan sömn och mat för att offra sig för Gud”. Men även då är Gud missnöjd med de rådande omständigheterna, och han är ständigt arg på människan och tvingar henne att plocka fram sitt sanna hjärta. Om han inte gjorde det skulle folk omedelbart ”lyda” och bli lättsinniga så snart Gud visade minsta mildhet. Så låg är människan: det går inte att övertala henne, utan hon måste piskas eller släpas för att börja röra sig. ”Ingen av alla dem jag betraktar har någonsin sökt mig avsiktligt och direkt. Allesamman kommer inför mig på uppmaning av andra, de följer majoriteten och de vill varken betala priset eller ägna tid åt att berika sina liv.” Det här gäller alla på jorden. Så utan apostlarnas och ledarnas arbete skulle alla människor ha skingrats för länge sedan, och därför har det inte rått någon brist på apostlar och profeter genom tiderna.

I dessa yttranden ägnar Gud särskild uppmärksamhet åt att sammanfatta hela mänsklighetens livsvillkor. Ord som ”Det finns inte den minsta värme i människans liv och det saknar alla spår av mänsklighet eller ljus – men likväl har hon alltid vant sig vid det och väntar ett helt liv som förlorat allt värde och jäktar omkring utan att åstadkomma något. På ett ögonblick närmar sig dödens dag och människan dör en bitter död” är alla av detta slag. Hur kommer det sig att Gud har väglett mänsklighetens liv tills idag, men samtidigt avslöjar hur tomt livet är i människans värld? Och varför beskriver han alla människors hela liv som att de ”kommer hit i hast och ger sig av i hast”? Man kan säga att det här är Guds plan helt och hållet, alltsamman är beslutat av Gud, och därmed återspeglar det, ur en annan aspekt, hur Gud föraktar allt utom det gudomliga livet. Även om Gud skapade hela mänskligheten har han aldrig funnit något verkligt nöje i människornas liv, och därför låter han dem helt enkelt existera under Satans fördärv. När mänskligheten har gått igenom den här processen kommer Gud att antingen utplåna eller rädda människorna, och därmed kommer människan att uppnå ett liv på jorden som inte är tomt. Allt det här ingår i Guds plan. Därför finns det ständigt en önskan i människans medvetande vilket har lett till att ingen med glädje dör en oskyldig död – men de enda som kommer att få denna önskan uppfylld är de sista dagarnas människor. Idag lever folk fortfarande mitt i en oåterkallelig tomhet och väntar fortfarande på den där osynliga önskningen: ”När jag täcker mitt ansikte med mina händer och pressar ner människor under marken, tappar de omedelbart andan och det är knappt att de överlever. Alla ropar till mig, livrädda att jag ska förgöra dem, för allesamman vill skåda den dag då jag blir förhärligad.” Det här är situationen för alla människor idag. De lever allesamman i ett ”vakuum”, utan ”syre”, vilket gör det svårt för dem att andas. Gud använder denna önskan i människans medvetande för att främja hela mänsklighetens överlevnad. Utan den skulle alla ”ge sig av hemifrån och gå i kloster”, och då skulle mänskligheten dö ut och möta sitt slut. Det är alltså tack vare Guds löfte till människan som hon har överlevt fram till idag. Detta är sanningen, men människan har aldrig upptäckt den här lagen och därför vet hon inte varför hon är ”skräckslagen för att döden ska drabba henne en andra gång”. Ingen människa har modet att fortsätta leva, men ingen har heller någonsin haft modet att dö, och därför säger Gud att människor ”dör en bitter död”. Det här är den verkliga situationen för människan. En del människor kanske har sett sina framtidsplaner grusas och velat dö, men de här tankarna har aldrig förverkligats. Vissa kanske har tänkt på att ta sitt liv på grund av familjekonflikter, men de hyser omsorg om sina närmaste och förmår inte göra verklighet av sin önskan. Andra kanske har önskat dö på grund av äktenskapliga prövningar men vill inte löpa linan ut. Därför dör människor med missnöje eller oändlig ånger i hjärtat. Sådana är de olika tillstånd alla människor befinner sig i. När man blickar ut över människans vida värld ser man folk komma och gå i en ändlös ström, och fastän de känner att de vore lyckligare om de fick dö i stället för att leva och fortsätta säga en sak och göra något annat, har ingen någonsin föregått med gott exempel genom att dö och komma tillbaka och berätta för de levande hur man njuter av glädjen i döden. Människor är föraktliga stackare: de har ingen skam eller självrespekt och de håller aldrig ord. I sin plan förutbestämde Gud ett antal människor som skulle njuta av hans löfte, och därför säger Gud: ”Många andar har levt i köttet, och många har dött och återfötts på jorden. Men ingen av dem har någonsin fått möjligheten att åtnjuta rikets välsignelser idag.” Alla som åtnjuter rikets välsignelser idag har varit förutbestämda av Gud sedan han skapade världen. Gud ordnade så att dessa andar skulle leva i köttet under de sista dagarna, och till slut kommer Gud att vinna denna skara människor och ordna så att de är i sineernas land. Eftersom dessa människors andar är änglar till sitt väsen, säger Gud: ”Har det verkligen aldrig funnits något spår av mig i människans ande?” Faktum är att när människor lever i köttet förblir de okunniga om vad som sker i den andliga världen. I dessa enkla ord kan man se Guds humör: de enkla orden ”människan ger mig en vaksam blick” uttrycker Guds komplexa psykologi. Ända sedan skapelsen har det alltid funnits sorg i kombination med vrede och dom i Guds hjärta, för människorna på jorden är oförmögna att ge akt på Guds önskan, precis som Gud säger: ”Människan är som en bergsvilde.” Trots det säger Gud också: ”Den dag ska komma då människan simmar till min sida från det väldiga havets mitt, så att hon ska kunna njuta alla jordens rikedomar och inte längre riskerar att slukas av havet.” Detta är uppfyllelsen av Guds vilja och det kan också beskrivas som en oundviklig trend och symboliserar fullbordandet av Guds verk.

När riket i sin helhet kommer ner på jorden kommer alla människor att återfå sitt ursprungliga utseende. Således säger Gud: ”Jag njuter från min höga tron, jag lever bland stjärnorna. Och änglarna framför nya sånger och nya danser för mig. Deras egen bräcklighet får inte längre tårar att rinna nedför deras ansikten. Jag hör inte längre ljudet av änglar som gråter inför mig, och ingen klagar längre hos mig över umbäranden.” Detta visar att den dag då Gud vinner fullkomlig ära är den dag då människan njuter sin vila. Människor jäktar inte längre omkring på grund av Satans störande påverkan, världens framåtskridande upphör och människorna lever i vila – för de otaliga stjärnorna på himlavalvet har förnyats, och solen, månen, stjärnorna och så vidare, liksom alla berg och floder i himlen och på jorden, har förändrats. Och eftersom människan har förändrats och Gud har förändrats kommer också alla ting att förändras. Detta är det slutliga målet med Guds förvaltningsplan och det som slutligen ska uppnås. Guds syfte med att tala alla dessa ord är främst att människan ska lära känna honom. Folk begriper inte Guds administrativa förordningar. Allt som Gud gör har iscensatts och arrangerats av honom själv, och han vill inte låta någon lägga sig i; i stället låter han människor se att allt har arrangerats av honom och är ouppnåeligt för människan. Fast människan kan se det, eller har svårt att föreställa sig det, styrs allt av Gud ensam och han vill inte att det ska befläckas av den minsta mänskliga tanke. Gud kommer sannerligen inte att förlåta någon som lägger sig i ens det allra minsta; Gud är den Gud som är svartsjuk på människan, och det verkar som om Guds Ande är särskilt känslig i detta avseende. Därför kommer den som har minsta avsikt att störa omedelbart att drabbas av Guds förtärande lågor som förvandlar dem till aska i elden. Gud tillåter inte människor att visa upp sina förmågor som de behagar, för alla som är begåvade saknar liv; dessa förmodade förmågor tjänar endast Gud och kommer från Satan, och därför föraktas de särskilt av Gud som inte gör några eftergifter när det gäller detta. Ändå är det ofta människor utan liv som tenderar att delta i Guds verk, och till råga på allt avslöjas inte deras medverkan eftersom den döljs bakom deras förmågor. Genom tiderna har de som är begåvade aldrig stått fast, för de saknar liv och därmed har de ingen motståndskraft. Så ”om jag inte talar rent ut kommer människan aldrig att ta sitt förnuft till fånga utan kommer ovetande att falla i min tuktan – för människan känner mig inte i mitt kött”, säger Gud. Alla som är av kött och blod vägleds av Gud men lever samtidigt i träldom under Satan, och därför har människor aldrig haft normala relationer med varandra, antingen på grund av lust eller tillbedjan eller förhållandena i deras miljö. De här onormala relationerna är vad Gud avskyr mest av allt, och det är på grund av sådana relationer som Gud yttrar ord som: ”Vad jag vill ha är levande varelser som är fulla av liv, inte kadaver som är genomdränkta av död. Eftersom jag vilar vid rikets bord kommer jag att befalla alla människor på jorden att ta emot min granskning.” När Gud är ovanför hela universum iakttar han varje dag varenda handling som utförs av dessa som är av kött och blod, och han har aldrig förbisett en enda av dem. Det här är Guds gärningar. Och därför uppmanar jag alla människor att granska sina egna tankar, åsikter och handlingar. Jag begär inte att ni ska vara ett skammens tecken för Gud, utan en manifestation av Guds härlighet, att ni i alla era handlingar, ord och liv inte blir föremål för Satans skämt. Det här är vad Gud kräver av alla människor.

Föregående:Kapitel 17

Nästa:Kapitel 21

Relaterat innehåll