Relevanta ord från Gud:

Gud är vad han är och han har vad han har. Allt han uttrycker och uppenbarar är uttryck för hans substans och hans identitet. Vad han är och vad han har, liksom hans substans och identitet, är saker som inte kan ersättas av någon människa. Hans sinnelag omfattar hans kärlek till mänskligheten, tröst av mänskligheten, hat mot mänskligheten, och än mer, en grundlig förståelse för mänskligheten. Människans personlighet kan däremot vara optimistisk, livfull eller likgiltig. Guds sinnelag är något som hör till alla tings och levande varelsers Härskare, till hela skapelsens Herre. Hans sinnelag representerar ära, makt, upphöjdhet, storhet, och mest av allt, överhöghet. Hans sinnelag är symbolen för auktoritet, symbolen för allt som är rättfärdigt, symbolen för allt som är vackert och gott. Mer än så, det är en symbol för honom som inte kan bli^a besegrad eller invaderad av mörker och varje fiendemakt, liksom en symbol för honom som inte kan bli förolämpad (och han kommer inte heller att tolerera att bli förolämpad)^b av någon skapad varelse. Hans sinnelag är symbolen för den högsta makten. Ingen person eller personer kan eller får störa hans verk eller hans sinnelag. Men människans personlighet är inget annat än en symbol för människans obetydliga överlägsenhet över djuren. Människan har ingen myndighet av och för sig själv, ingen självständighet, och ingen förmåga att gå utöver sig själv, men är i sin substans som en som hukar sig, utlämnad åt alla slags personer, händelser och ting. Guds glädje beror på förekomsten och framträdandet av rättfärdighet och ljus; på förstörelsen av mörker och ondska. Han gläder sig eftersom han har kommit med ljuset och ett gott liv till mänskligheten; hans glädje är en rättfärdig glädje, en symbol för förekomsten av allt det som är positivt och, än mer, en symbol för gynnsamhet. Guds ilska beror på förekomsten av orättvisa och den oreda som den orsakar som skadar hans mänsklighet; på grund av förekomsten av ondska och mörker, på grund av förekomsten av sådant som tränger ut sanningen, och än mer på grund av förekomsten av sådant som motsätter sig det som är gott och vackert. Hans ilska är en symbol för att allt det negativa inte längre existerar, och är dessutom en symbol för hans helighet. Hans sorg beror på mänskligheten, som han har förhoppningar för men som har fallit i mörker, eftersom det verk han utför med människan inte når upp till hans förväntningar, och eftersom inte hela den mänsklighet han älskar kan leva i ljuset. Han känner sorg för den oskyldiga mänskligheten, för den ärliga men okunniga människan, och för den människa som är god men bristfällig i sina egna uppfattningar. Hans sorg är en symbol för hans godhet och för hans barmhärtighet, en symbol för skönhet och vänlighet. Hans lycka kommer, naturligtvis, från att besegra sina fiender och få människans tilltro. Mer än så, den uppstår ur fördrivningen och förstörelsen av alla fiendekrafter, och eftersom mänskligheten får ett gott och fridfullt liv. Guds lycka är olik människans glädje; den är snarare känslan av att samla goda frukter, en känsla ännu större än glädje. Hans lycka är en symbol för hur mänskligheten bryter sig loss från lidande från denna tid och framåt, och en symbol för hur mänskligheten träder in i en värld av ljus. Mänsklighetens känslor, å andra sidan, uppstår alla med tanke på hennes egna intressen, inte för rättfärdighet, ljus eller det som är vackert, och allra minst för den nåd som himlen skänker. Mänsklighetens känslor är själviska och tillhör mörkrets värld. De existerar inte för viljans skull, än mindre för Guds plan, och därför kan människan och Gud aldrig omtalas i samma andetag. Gud är för evigt oöverträfflig och evigt ärofull, medan människan för evigt är ringa, för evigt värdelös. Det beror på att Gud ständigt gör uppoffringar och ägnar sig åt mänskligheten; människan roffar dock alltid åt sig och strävar endast för sig själv. Gud anstränger sig alltid för mänsklighetens överlevnad, men människan bidrar aldrig med något för ljusets eller rättfärdighetens skull. Även om människan anstränger sig en tid, är det så svagt att det inte tål ett enda slag, för människans ansträngning sker alltid för hennes egen skull och inte för andra. Människan är alltid självisk, medan Gud är evigt osjälvisk. Gud är källan till allt som är rättvist, gott och vackert, medan människan är den som kommer efter och ger uttryck för all slags fulhet och ondska. Gud kommer aldrig att ändra sin substans av rättfärdighet och skönhet, men människan är fullständigt kapabel att, när som helst och i alla situationer, förråda rättfärdigheten och förirra sig långt bort från Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Det är väldigt viktigt att förstå Guds sinnelag

Verkets tre stadier är en dokumentation av hela Guds verk, de är en dokumentation av Guds frälsning av mänskligheten och de är inte några fantasier. Om ni verkligen vill söka kunskap om Guds hela sinnelag, då måste ni känna till de tre stadierna av verket som utförts av Gud, och vad mer är, ni får inte utelämna något stadium. Detta är vad de som strävar efter att lära känna Gud minst måste uppnå. Människan kan inte på egen hand komma fram till en sann kunskap om Gud. Det är inte något som människan själv kan fantisera ihop och inte heller är det konsekvensen av att den helige Ande är särskilt välvilligt inställd till en person. Det är istället en kunskap som kommer när människan har upplevt Guds verk och det är en kunskap om Gud som bara kommer sedan hon upplevt fakta om Guds verk. En sådan kunskap kan inte uppnås genom en nyck och är inte heller något som kan läras ut. Den är helt relaterad till personlig erfarenhet. Guds frälsning av mänskligheten är kärnan i dessa verkets tre stadier, men frälsningsverket omfattar ändå flera sätt att verka och flera sätt som Guds sinnelag kommer till uttryck på. Detta är det som är svårast för människan att identifiera och svårt för människan att förstå. Särskiljandet av tidsåldrarna, förändringar i Guds verk, förändringar i verkets lokalisering, förändringar i detta verks mottagare och så vidare; allt detta innefattas i verkets tre stadier. Särskilt skillnaden i den helige Andes sätt att verka, liksom ändringar i Guds sinnelag, bild, namn, identitet eller andra förändringar, är alltsamman en del av verkets tre stadier. Ett stadium kan endast representera en del och är begränsat till en viss omfattning. Det innefattar inte om särskiljandet av tidsåldrarna eller förändringar i Guds verk, och än mindre andra aspekter. Detta är ett helt uppenbart faktum. Verkets tre stadier utgör hela Guds verk med att frälsa mänskligheten. Människan måste känna till Guds verk och Guds sinnelag i frälsningsverket, och utan detta faktum är din kunskap om Gud bara tomma ord, inget annat än en skrivbordskonstruktion.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud

Gud gör sitt verk med tuktan och dom för att människan ska få kunskap om honom och för hans vittnesbörds skull. Utan hans fördömande av människans fördärvade sinnelag skulle människan omöjligt känna till hans rättfärdiga sinnelag som inte tål några överträdelser, inte heller skulle hon kunna omvandla sin gamla kunskap om Gud till ny. För sitt vittnesbörds skull och för sin förvaltnings skull visar han sin helhet offentligt, så att människans genom hans offentliga framträdande får möjlighet att nå kunskap om Gud, bli förvandlad till sitt sinnelag och bära ett genljudande vittnesbörd om Gud. Förvandlingen av människans sinnelag uppnås genom Guds verk av allehanda slag; utan sådana förändringar av sitt sinnelag skulle människan inte kunna vittna om Gud och vara i enlighet med Guds hjärta. Förvandlingen av människans sinnelag innebär att hon befriar sig själv från Satans tvång och mörkrets inflytande och i sanning blir en förebild och ett exempel på Guds verk, ett vittne om Gud, och en som är i enlighet med Guds hjärta. Idag har den inkarnerade Guden kommit för att uträtta sitt verk på jorden, och av människan begär han kunskap om honom, lydnad mot honom, vittnesbörd om honom – att hon känner till hans praktiska och ordinära arbete, lyder alla hans ord och verk som inte stämmer överens med människans föreställningar och vittnar om allt det arbete han uträttar för att frälsa människan så väl som alla de gärningar han åstadkommer för att erövra människan. De som vittnar om Gud måste ha kunskap om Gud; endast ett sådant vittnesbörd är korrekt och verkligt, och endast ett sådant vittnesbörd kan få Satan att skämmas. Gud använder de som har lärt känna honom genom att utstå hans tuktan och dom, hantering och beskärning, till att vittna om honom. Han använder de som har blivit fördärvade av Satan till att vittna om honom, och han använder också dem som har ett förändrat sinnelag och därmed har fått hans välsignelser, till att vittna om honom. Han har inget behov av att människan prisar honom med sina läppar, inte heller lovprisning och vittnesbörd från folk av Satans slag som inte har blivit frälsta av honom. Endast de som känner Gud är meriterade att vittna om honom, och endast de som har blivit förvandlade till sitt sinnelag är meriterade att vittna om honom. Gud kommer inte att tillåta människan att avsiktligen bringa skam över hans namn.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast de som känner Gud kan vittna om Gud

Guds ägodelar och vara, Guds väsen, Guds sinnelag – allt har blivit känt i hans ord till mänskligheten. När människan upplever Guds ord, kommer hon, under processen med att utföra dem, att förstå syftet bakom de ord Gud talar, och förstå Guds ords källa och bakgrund, och förstå och uppskatta Guds ords avsedda effekt. För mänskligheten är allt detta sådant som människan måste uppleva, greppa och skaffa tillgång till för att komma åt sanning och liv, greppa Guds avsikter, omvandlas i sitt sinnelag och bli förmögen att underkasta sig Guds suveränitet och arrangemang. Samtidigt som människan upplever, greppar och får åtkomst till dessa ting, kommer hon successivt att ha fått en förståelse för Gud, och vid det laget kommer hon dessutom ha fått olika grader av kunskap om honom. Denna förståelse och kunskap kommer inte från något som människan har fantiserat eller utarbetat, utan snarare från vad hon uppskattar, upplever, känner och bekräftar inom sig själv. Människans kunskap om Gud skaffar sig ett innehåll först efter att hon har uppskattat, upplevt, känt och bekräftat dessa saker; endast den kunskap hon erhåller i det här läget är faktisk, verklig och korrekt, och denna process ‒ med att uppnå äkta förståelse och kunskap om Gud genom att uppskatta, uppleva, känna och bekräfta hans ord ‒ är inget annat än sann gemenskap mellan människa och Gud. Mitt i detta slags gemenskap börjar människan verkligen förstå och begripa Guds avsikter, börjar verkligen förstå och känna Guds ägodelar och vara, börjar verkligen förstå och känna Guds väsen, börjar gradvis förstå och känna Guds sinnelag, uppnår verklig säkerhet om, och en korrekt definition av, det faktum att Gud har herravälde över hela skapelsen, och får en väsentlig betydelse för och kunskap om Guds identitet och position. Mitt i detta slags gemenskap ändrar människan, steg för steg, sina idéer om Gud, och föreställer sig inte längre honom ur tomma luften, eller ger utlopp för sina egna misstankar om honom, eller missförstår honom, eller fördömer honom, eller dömer honom eller tvivlar på honom. Följaktligen kommer människan att ha färre debatter med Gud, hon kommer att ha färre konflikter med Gud, och det kommer att bli färre tillfällen då hon gör uppror mot Gud. Omvänt kommer människans omsorg om och underkastelse för Gud att växa sig större, och hennes vördnad för Gud kommer att bli mer verklig och mer djupgående. Mitt i detta slags gemenskap kommer människan inte bara att uppnå tillhandahållandet av sanningen och livets dop, utan hon kommer samtidigt att uppnå sann kunskap om Gud. Mitt i detta slags gemenskap kommer människan inte bara att omvandlas i sitt sinnelag och ta emot frälsning, utan hon kommer samtidigt också att samla en skapad varelses sanna vördnad och tillbedjan gentemot Gud. Efter att ha haft detta slags gemenskap, kommer människans tro på Gud inte längre att vara ett tomt pappersark, eller ett löfte som erbjuds med läpparnas bekännelse, eller en sorts blind strävan och avgudadyrkan; endast med detta slags gemenskap kommer människans liv att växa till mot mognad dag för dag, och först nu kommer hennes sinnelag gradvis att omvandlas, och hennes tro på Gud kommer, steg för steg, att övergå från en vag och osäker övertygelse till äkta lydnad och omsorg, till verklig vördnad; och under det att människan följer Gud kommer hon också gradvis att framskrida från en passiv till en aktiv hållning, från negativ till positiv; endast med detta slags gemenskap kommer människan att nå fram till sann förståelse och begrepp om Gud, till sann kunskap om Gud.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Förord

Oavsett vilket stadium du har uppnått i din erfarenhet är du oskiljbar från Guds ord eller sanningen, och allt du förstår av Guds sinnelag och känner till om vad Gud har och är uttrycks i Guds ord; de är oupplösligt sammanlänkade med sanningen. Guds sinnelag och vad han har och är, är i sig självt sanningen; sanningen är en äkta manifestation av Guds sinnelag och vad han har och är. Sanningen konkretiserar vad han har och är och den uttalar sig klart om vad han har och är; den säger dig mer rättframt vad Gud tycker om, vad han inte tycker om, vad han vill att du ska göra och vad han inte tillåter dig att göra, vilka människor han avskyr och vilka människor han gläder sig åt. Bakom de sanningar som Gud uttrycker kan folk se hans välbehag, vrede, sorg och glädje liksom hans väsen – detta är hans sinnelag som uppenbaras. Vad som är viktigast förutom att veta vad Gud har och är och att förstå hans sinnelag av hans ord, är att uppnå denna förståelse genom praktisk erfarenhet. Om man lämnar det verkliga livet för att lära känna Gud kommer man inte att nå dit. Även om det finns folk som kan få en viss förståelse genom Guds ord, inskränker sig deras förståelse till teorier och ord och den kommer att skilja sig från hurdan Gud själv verkligen är.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv III

Kunskap om Guds auktoritet, Guds kraft, Guds egen identitet och Guds substans kan inte uppnås genom att du förlitar dig på din fantasi. Eftersom du inte kan förlita dig på fantasin för att lära känna Guds auktoritet, hur ska du då kunna uppnå en sann kunskap om Guds auktoritet? Genom att äta och dricka Guds ord, genom gemenskap och genom att uppleva Guds ord kommer du att få en gradvis upplevelse och styrkande av Guds auktoritet, och därmed kommer du att få en gradvis förståelse och tilltagande kunskap om den. Det är det enda sättet att uppnå kunskapen om Guds auktoritet; det finns inga genvägar. Att be er att inte fantisera är inte det samma som att be er att sitta passivt och vänta på undergången, eller hindra er från att göra någonting. Att inte använda hjärnan för att tänka eller fantisera betyder att inte använda logik för att dra slutsatser, att inte använda kunskap för att analysera, att inte använda vetenskap som grund, utan att i stället förstå, styrka och bekräfta att den Gud du tror på har auktoritet, och bekräfta att han har suveränitet över ditt öde och att hans kraft alltid visar att han är den sanne Guden själv, genom Guds ord, genom sanningen, genom allting som du möter i livet. Detta är det enda sättet för någon att uppnå en förståelse för Gud. En del säger att de vill hitta ett enkelt sätt att uppnå detta mål, men kan ni tänka ut något sådant sätt? Jag säger dig – det finns inget behov av att tänka: Det finns inga andra sätt! Det enda sättet är att samvetsgrant och orubbligt lära känna och styrka vad Gud har och är genom varje ord han uttrycker och allting som han gör. Det är det enda sättet att lära känna Gud. För vad Gud har och är, och allting som har med Gud att göra, är inte ihåligt och tomt – utan verkligt.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike I

Folk säger ofta att det inte är någon lätt sak att lära känna Gud. Men jag säger att det inte alls är svårt att lära känna Gud, för Gud visar ofta sina gärningar så att människan ska se dem. Gud har aldrig avslutat sin dialog med mänskligheten, och han har aldrig dolt sig för människan, och inte heller har han gömt sig. Alla hans tankar, hans idéer, hans ord och hans gärningar är uppenbarade för mänskligheten. Så länge människan vill lära känna Gud kommer hon därför att kunna förstå och känna honom med hjälp av allehanda medel och metoder. Skälet till att människan blint tror att Gud avsiktligt har undvikit henne, att Gud avsiktligt har gömt sig själv från mänskligheten och att Gud inte har någon avsikt att låta människan förstå eller känna honom, är att hon inte vet vem Gud är och inte heller vill förstå Gud. Ännu mindre intresse har hon av att befatta sig med Skaparens tankar, ord eller gärningar ... Sanningen är den att om man bara använder sin fritid för att fokusera på och förstå Skaparens ord eller gärningar, och bara ägnar lite uppmärksamhet åt Skaparens tankar och hans hjärtas röst, så kommer det inte vara svårt att inse att Skaparens tankar, ord och gärningar är synliga och transparenta. Det kräver inte heller mycket ansträngning för att inse att Skaparen ständigt befinner sig bland människorna, att han alltid samtalar med människan och hela skapelsen, och att han utför nya gärningar varje dag. Hans väsen och sinnelag kommer till uttryck i hans samtal med människan. Hans tankar och idéer uppenbaras fullständigt i hans gärningar. ‌Han åtföljer och iakttar alltid mänskligheten. ‌Han talar stilla till mänskligheten och hela skapelsen med sina tysta ord: ”Jag är i himlarna, och jag är hos min skapelse. ‌Jag håller vakt, jag väntar, jag är vid din sida …‌” Hans händer är varma och starka, hans fotsteg är lätta, hans röst är mjuk och behaglig, hans skepnad passerar och vänder sig om och omfamnar hela mänskligheten, hans ansikte är vackert och milt. Han har aldrig gett sig av, aldrig försvunnit. Dag och natt är han mänsklighetens ständiga följeslagare och lämnar aldrig dess sida.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Gud själv, den unike II

Fotnoter:

a. Den ursprungliga texten lyder ”det är en symbol för att vara oförmögen att vara”.

b. Den ursprungliga texten lyder ”liksom en symbol för att vara oförmögen att bli förolämpad (och inte tolerera att bli förolämpad)”.