IV. Ord om att avslöja inkarnationens hemligheter

187. Den första inkarnationen syftade till att återlösa människan från synden, att återlösa henne med hjälp av Jesu fysiska kropp; han räddade alltså människan från korset, men det fördärvade sataniska sinnelaget förblev inuti henne. Den andra inkarnationen ska inte längre tjäna som syndoffer utan syftar snarare till att frälsa dem som blev återlösta från synden helt och hållet. Detta sker för att de som har blivit förlåtna ska kunna bli räddade från sina synder och bli fullkomligt rena och genom att uppnå ett förändrat sinnelag kunna bryta sig fria från Satans mörka inflytande och återvända inför Guds tron. Endast på detta sätt kan människan bli till fullo helgad. Efter det att lagens tidsålder nått sitt slut och med början i nådens tidsålder inledde Gud det frälsningsverk som fortsätter fram till den yttersta tiden, då han genom att döma och tukta människosläktet för dess upproriskhet kommer att rena mänskligheten helt och hållet. Först då kommer Gud att avsluta sitt frälsningsverk och träda in i vila. Därför har Gud, i verkets tre stadier, bara kommit i köttet två gånger för att själv utföra sitt verk bland människorna. Det beror på att bara ett av verkets tre stadier syftar till att visa människor hur de ska leva sitt liv, medan de andra två består av frälsningens verk. Endast genom att bli kött kan Gud leva sida vid sida med människan, uppleva världens lidande och leva i en vanlig kropp av kött. Endast på detta sätt kan han förse människorna med den praktiska väg de behöver som skapade varelser. Det är genom Guds inkarnation som människan får full frälsning från Gud och inte direkt från himlen som svar på sina böner. Eftersom människan är av kött har hon nämligen ingen möjlighet att se Guds ande, än mindre kan hon nalkas hans ande. Allt hon kan komma i kontakt med är den inkarnerade Gudens kött och det är bara med hjälp av det som hon kan förstå alla vägarna och alla sanningarna och motta fullständig frälsning. Den andra inkarnationen kommer att räcka för att rensa bort människans synder och rena henne fullständigt. Med den andra inkarnationen kommer följaktligen hela Guds verk i köttet att slutföras och betydelsen av Guds inkarnation att fulländas. Från den stunden kommer Guds verk i köttet att vara helt avslutat. Efter den andra inkarnationen kommer han inte att bli kött en tredje gång för sitt verk. Hela hans förvaltning kommer nämligen att ha nått sitt slut. Inkarnationen i den yttersta tiden kommer att till fullo ha vunnit hans utvalda folk, och hela mänskligheten som lever i den yttersta tiden kommer att ha inordnats efter sina slag. Han kommer inte längre att utföra frälsningsverket och inte heller kommer han att återvända till köttet för att bedriva någon verksamhet.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

188. Efter Jehovas verk blev Jesus kött för att utföra sitt verk bland människorna. Han utförde inte sitt verk som någonting isolerat utan det baserade sig på Jehovas verk. Det var ett verk för en ny tidsålder som Gud utförde sedan han avslutat lagens tidsålder. När Jesu verk avslutats fortsatte Gud på samma sätt med sitt verk för den följande tidsåldern, eftersom hela Guds förvaltning alltid fortskrider framåt. När den gamla tidsåldern är förbi ersätts den av en ny tidsålder, och så snart det gamla verket är fullbordat följer nytt verk som fortsätter Guds förvaltning. Den här inkarnationen är Guds andra inkarnation och den följer på Jesu verk. Naturligtvis är inte denna inkarnation helt fristående; den utgör verkets tredje etapp som följer på lagens tidsålder och nådens tidsålder. Varje gång Gud initierar en ny etapp av sitt verk måste det bli en ny början och den måste alltid föra med sig en ny tidsålder. Likaså finns det motsvarande förändringar i Guds sinnelag, i hans sätt att arbeta, i platsen för hans verk och i hans namn. Det är alltså inte undra på att det är svårt för människan att acceptera Guds verk i den nya tidsåldern. Men oavsett människans motstånd utför Gud alltid sitt verk och leder alltid hela mänskligheten framåt. När Jesus kom in i människans värld, inledde han nådens tidsålder och avslutade lagens tidsålder. I de sista dagarna tog Gud kroppslig gestalt än en gång, och med denna inkarnation avslutade han nådens tidsålder och inledde rikets tidsålder. Alla dessa som är i stånd att accceptera Guds andra inkarnation kommer att ledas in i rikets tidsålder och kommer dessutom att bli i stånd att personligen ta emot Guds vägledning. Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag. Därför har Gud nu, när människan fått sina synders förlåtelse, återvänt i köttet för att leda henne in i den nya tidsåldern och påbörjat arbetet med tuktan och dom. Det här arbetet har fört människan in i en högre sfär. Alla dessa som underkastar sig Guds herravälde kommer att få åtnjuta högre sanningar och motta större välsignelser. De kommer verkligen att leva i ljuset och de kommer att vinna sanningen, vägen och livet.

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

189. Inkarnationens innebörd är att Gud framträder i köttet och han kommer för att i ett kötts avbild verka bland människor som han skapat. För att Gud ska inkarneras måste han därför först bli kött, kött med en normal mänsklig natur; detta är den mest grundläggande förutsättningen. Konsekvensen av Guds inkarnation är faktiskt att Gud lever och verkar i köttet; Gud blir till sitt väsen kött, han blir en människa.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

190. Inkarnation innebär att Guds Ande blir ett kött, det vill säga att Gud blir kött; det verk han utför i köttet är Andens verk som förverkligas i köttet, uttrycks av köttet. Ingen utom Guds kött kan utföra den inkarnerade Gudens verksamhet, det vill säga, endast Guds inkarnerade kött, denna normala mänsklighet ‒ och ingen annan ‒ kan uttrycka det gudomliga verket. Om Gud under sin första ankomst inte hade haft den normala mänskligheten före tjugonio års ålder ‒ om han kunnat göra under så snart han var född, om han kunnat tala himlens språk så snart han lärde sig att tala, om han kunnat begripa alla världsliga ämnen och urskilja varje individs tankar och avsikter i samma ögonblick som han först satte sin fot på jorden ‒ skulle en sådan person inte ha kallats för en normal människa och sådant kött kunde inte ha kallats för mänskligt kött. Om detta vore fallet med Kristus, då skulle betydelsen med och kärnan i Guds inkarnation vara förlorad. Att han äger normal mänsklighet bevisar att han är Gud inkarnerad i köttet; det faktum att han genomgår en normal mänsklig tillväxtprocess visar ännu tydligare att han är normalt kött; dessutom är hans verk tillräckligt bevis för att han är Guds ord, Guds Ande, som blivit kött.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

191. Den inkarnerade Guden kallas Kristus, och Kristus är det kött som Guds Ande iklätt sig. Detta kött liknar inte någon annan människa som är av köttet. Skillnaden beror på att Kristus inte är av kött och blod utan är en inkarnation av Anden. Han har både en normal mänsklighet och en fullständig gudomlighet. Ingen människa äger hans gudomlighet. Med sin normala mänsklighet fullföljer han alla sina normala aktiviteter i köttet, medan han med sin gudomlighet utför Guds eget verk. Både hans mänsklighet och gudomlighet är underordnade den himmelske Faderns vilja. Kristi substans utgörs av Anden, det vill säga gudomligheten. Av den anledningen är hans substans Guds egen substans. Denna substans kommer inte att avbryta hans eget verk och han skulle aldrig kunna göra något som förstör hans eget verk. Inte heller skulle han någonsin yttra några ord som går emot hans egen vilja. Därför skulle den inkarnerade Guden aldrig någonsin göra något som avbryter hans egen förvaltning. Det här är något som alla människor bör förstå. Syftet med den Helige Andes verk är att rädda människan och detta sker med hänsyn till Guds egen förvaltning. På samma sätt består Kristi verk av att rädda människan för att det är Guds vilja. Eftersom Gud blir kött förverkligar han sin substans i sitt kött så att hans kött är tillräckligt för att utföra hans verk. Därför ersätts hela Guds Andes verk av Kristi verk under inkarnationens tid och i centrum för allt verk under inkarnationens tid står Kristi verk. Det kan inte blandas ihop med verk från någon annan tid. Och eftersom Gud blir kött verkar han i sitt kötts identitet. Eftersom han kommer i köttet avslutar han sedan i köttet det arbete som han ska göra. Både Guds Ande och Kristus är Gud själv och han utför det verk som han bör utföra och fullgör det ämbete som han bör fullgöra.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

192. Han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds väsen, och han som är Gud inkarnerad måste besitta Guds uttryck. Eftersom Gud blir kött måste han frambringa det verk han avser att frambringa, och eftersom Gud blir kött måste han uttrycka vad han är och kunna skänka människan sanningen, ge henne liv och visa henne vägen. Kött som inte har Guds väsen är absolut inte den inkarnerade Guden; den saken råder det inget tvivel om. Om människan har för avsikt att undersöka huruvida någon är Guds inkarnerade kött måste hon avgöra detta utifrån det sinnelag han uttrycker och de ord han talar. För att avgöra huruvida det är Guds inkarnerade kött eller inte, och huruvida det är den sanna vägen eller inte, måste man alltså göra bedömningen med utgångspunkt från hans väsen. När man ska fastställa huruvida det är den inkarnerade Gudens kött, ligger således nyckeln i hans väsen (hans verk, hans uttalanden, hans sinnelag och många andra aspekter) snarare än hans yttre skepnad. Om människan bara granskar hans yttre och därmed förbiser hans väsen, visar det att hon är oupplyst och okunnig.

Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”

193. Konsekvensen av Guds inkarnation är att Gud lever och verkar i köttet; Gud blir till sitt väsen kött, han blir en människa. Hans inkarnerade liv och verk kan delas in i två stadier. Först kommer det liv han lever innan han börjar bedriva sin verksamhet. Han lever i en vanlig mänsklig familj, i en ytterst normal mänsklighet och följer gängse moral och lagar för mänskligt liv, med normala mänskliga behov (mat, kläder, husrum och sömn), normala mänskliga svagheter och normala mänskliga känslor. Under det första stadiet lever han med andra ord i en icke-gudomlig, helt normal mänsklighet och engagerar sig i alla normala mänskliga aktiviteter. Det andra stadiet är det liv han lever efter att han börjat bedriva sin verksamhet. Han bor fortfarande i den vanliga mänskligheten med ett normal mänskligt skal och utåt sett visar han inga tecken på något övernaturligt. Men han lever enbart för sin verksamhet och under denna tid existerar hans normala mänsklighet helt för att tjäna hans gudomlighets normala verk, för vid det laget har hans normala mänsklighet mognat så mycket att han kan bedriva sin verksamhet. Det andra stadiet av hans liv består alltså av att bedriva sin verksamhet i sin normala mänsklighet, ett liv av både normal mänsklighet och fullständig gudomlighet. Anledningen till att han lever i en fullständigt normal mänsklighet under det första stadiet av sitt liv är att hans mänsklighet ännu inte motsvarar hela det gudomliga verket; den är fortfarande inte mogen. Först när hans mänsklighet mognar och blir kapabel att axla hans verksamhet kan han börja utöva sin verksamhet. Eftersom han, som kött, behöver växa och mogna, utgörs det första stadiet av hans liv av normal mänsklighet, medan det liv den inkarnerade Guden lever under sin verksamhet i det andra stadiet karaktäriseras av både mänsklighet och fullständig gudomlighet, eftersom hans mänsklighet då är kapabel att företa sig hans verk och utöva hans ämbete. Om den inkarnerade Guden på allvar påbörjade sitt ämbete i den stund då han föddes och gjort övernaturliga tecken och under, då skulle han inte ha haft något fysiskt väsen. Därför existerar hans mänsklighet för hans fysiska väsens skull; det kan inte finnas något kött utan mänsklighet och en person utan mänsklighet är inte en människa. På detta sätt är mänskligheten hos Guds kött en inneboende egenskap hos Guds inkarnerade kött. Att säga ”när Gud blir kött är han helt gudomlig och inte mänsklig över huvud taget” är hädelse, för detta påstående existerar helt enkelt inte och det strider mot inkarnationens princip. Även efter det att han börjar utöva sitt verksamhet, lever han i sin gudomlighet med ett mänskligt yttre skal när han utför sitt verk; det är bara det att just då tjänar hans mänsklighet enbart syftet att låta hans gudomlighet utföra verket i det normala köttet. Den som ligger bakom verket är alltså den gudomlighet som bebor hans mänsklighet. Det är hans gudomlighet, inte hans mänsklighet, som är verksam, men det är en gudomlighet som är dold i hans mänsklighet; hans verk utförs i huvudsak av hans fullständiga gudomlighet, inte av hans mänsklighet. Men det som utåt sett utför verket är hans kött. Man skulle kunna säga att han är en människa och också Gud, för Gud blir en Gud som lever i köttet, med ett mänskligt skal och ett mänskligt väsen men också med Guds väsen. Eftersom han är en människa med Guds väsen, står han över alla skapade människor, över varje människa som kan utföra Guds verk. Bland alla dem som har ett mänskligt skal som hans, bland alla dem som besitter mänsklighet, är det därför bara han som är den inkarnerade Guden själv ‒ alla andra är skapade människor. Trots att de alla har mänsklighet, har skapade människor ingenting mer än mänsklighet, medan den inkarnerade Guden är annorlunda: i hans kött har han inte bara mänsklighet utan, än viktigare, gudomlighet. Hans mänsklighet kan ses i hans kötts yttre utseende och i hans vardagsliv, men hans gudomlighet är svår att uppfatta. Eftersom hans gudomlighet endast uttrycks när han har mänsklighet och inte är så övernaturlig som folk föreställer sig, är det oerhört svårt för människor att se den. Till och med idag har människor ytterst svårt att begripa den inkarnerade Gudens sanna väsen. Jag väntar mig att det fortfarande, även efter att jag talat om det så länge, är ett mysterium för de flesta av er. Faktum är att den här frågan är väldigt enkel: Eftersom Gud blir kött är hans väsen en förening av mänsklighet och gudomlighet. Denna förening kallas för Gud själv, Gud själv på jorden.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

194. Den inkarnerade Gudens mänsklighet existerar för att upprätthålla det normala gudomliga verket i köttet; hans normala mänskliga tänkande upprätthåller hans normala mänsklighet och alla hans normala fysiska aktiviteter. Man kan säga att hans normala mänskliga tänkande existerar i syfte att stödja allt verk av Gud i köttet. Om detta kött inte hade ett normalt mänskligt sinne, så skulle inte Gud kunna verka i köttet och det han behöver göra i köttet skulle aldrig kunna åstadkommas. Trots att den inkarnerade Guden äger ett normalt mänskligt sinne, förvanskas inte hans verk av mänskligt tänkande; han tar sig an verket i mänskligheten med ett normalt sinne, under förutsättning att han besitter mänskligheten med ett sinne, inte genom utövandet av normalt mänskligt tänkande. Oavsett hur upphöjda hans kötts tankar är, präglas inte hans verk av logik eller tänkande. Hans verk är med andra ord inte uttänkt av sinnet i hans kött, utan är ett direkt uttryck för det gudomliga verket i hans mänsklighet. Alla hans verk utgör den verksamhet han behöver fullborda och inget av det är uttänkt av hans hjärna. Botandet av sjuka, utdrivandet av demoner och korsfästelsen var till exempel inte produkter av hans mänskliga sinne, kunde inte ha åstadkommits av någon människa med ett mänskligt sinne. Likaså är dagens erövrande verk en verksamhet som måste utövas av den inkarnerade Guden, men det är inte verket av en människas vilja; det är det verk hans gudomlighet måste utföra, verk som inte någon köttslig människa är kapabel till. Därför måste den inkarnerade Guden äga ett normalt mänskligt sinne, måste ha normal mänsklighet, eftersom han måste utföra sitt verk i mänskligheten med ett normalt sinne. Detta är kärnan i den inkarnerade Gudens verk, den inkarnerade Gudens innersta väsen.

Innan Jesus utförde verket, levde han enbart i sin normala mänsklighet. Ingen visste att han var Gud, ingen upptäckte att han var den inkarnerade Guden; folk kände honom bara som en helt vanlig människa. Hans fullständigt vanliga, normala mänsklighet var ett bevis på att Gud var inkarnerad i köttet och att nådens tidsålder var tidsåldern för den inkarnerade Gudens verk, inte för Andens verk. Det var ett bevis på att Guds Ande förverkligats helt i köttet, att hans kött skulle utföra allt Andens verk under Guds inkarnations tidsålder. Kristus med normal mänsklighet är ett kött i vilket Anden är förverkligad och äger normal mänsklighet, normalt sinne och mänskligt tänkande. ”Att förverkligas” innebär att Gud blir människa, Anden blir kött; för att uttrycka det klart, det är när Gud själv bebor ett kött med normal mänsklighet och genom det uttrycker sitt gudomliga verk ‒ det är vad det innebär att vara förverkligad eller inkarnerad.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

195. Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om han är i köttet är hans mänsklighet inte helt och hållet likadan som hos en människa av kött. Han har sin egen unika karaktär och även denna styrs av hans gudomlighet. Hans gudomlighet har ingen svaghet, Kristi svaghet har med hans mänsklighet att göra. I viss utsträckning begränsar denna svaghet hans gudomlighet, men sådana begränsningar ligger inom en viss ram och en viss tid och är inte obegränsade. När det gäller att utföra hans gudomliga verk sker detta oberoende av hans mänsklighet. Kristi mänsklighet riktas helt av hans gudomlighet. Vid sidan av hans normala mänskliga liv influeras, påverkas och styrs alla hans övriga mänskliga handlingar av hans gudomlighet. Även om Kristus är en människa hindrar detta inte hans gudomliga verk. Det här beror just på att Kristi mänsklighet styrs av hans gudomlighet. Även om hans mänsklighet inte är mogen i hans uppträdande gentemot andra, påverkar inte det hans gudomlighets normala arbete. När jag säger att hans mänsklighet inte har fördärvats, menar jag att Kristi mänsklighet kan styras direkt av hans gudomlighet och att han är fylld av en högre vett än en vanlig människa. Hans mänsklighet är högst lämpad att styras av gudomligheten i hans verk, hans mänsklighet är allra mest förmögen att uttrycka gudomlighetens verk, samt mest förmögen att underkasta sig sådant verk. När Gud verkar i köttet förlorar han aldrig ur sikte plikten som en människa i köttet måste uppfylla. Han klarar av att prisa Gud i himlen med ett sant hjärta. Han innehar Guds substans och hans identitet är Guds egen. Det är bara det att han har kommit till jorden och blivit en skapad varelse, med en skapad varelses yttre skal, och att han nu innehar en mänsklighet som han inte hade tidigare. Han kan tillbe Gud i himlen. Det här är själva Guds vara som inte kan imiteras av människan. Hans identitet är Guds egen. Det är från köttets perspektiv som han tillber Gud och därför är orden ”Kristus tillber Gud i himlen” inte felaktiga. Det han kräver av människan är precis hans eget väsen. Han har redan uppnått allt som han ber människan om innan han ber henne om detta. Han skulle aldrig ställa krav på mänskligheten medan han själv slipper undan dem, för allt detta utgör hans vara. Oberoende av hur han utför sitt verk skulle han inte uppträda på ett sätt som trotsar Gud. Vad han än kräver av människan, är inget krav omöjligt för människan att uppnå. Allt han gör är Guds vilja och för hans förvaltnings skull. Kristi gudomlighet står över alla andra människor och därför är han den högsta auktoriteten över alla skapade varelser. Denna auktoritet är hans gudomlighet, det vill säga Guds eget sinnelag och vara, vilka avgör hans identitet. Därför går det inte att förneka att han har Guds egen identitet, hur normal hans mänsklighet än är. Vilken ståndpunkt han än talar från och hur han än lyder Guds vilja, kan det inte hävdas att han inte är Gud själv.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

196. Den inkarnerade Människosonen uttryckte Guds gudomlighet genom sin mänsklighet och förmedlade Guds vilja till mänskligheten. Och genom att uttrycka Guds vilja och sinnelag uppenbarade han också den Gud, som inte kan ses eller beröras och som lever i den andliga världen, för människorna. Vad folk såg var Gud själv i påtaglig form, gjord av kött och blod. Den inkarnerade Människosonen gjorde alltså sådant som Guds egen identitet, Guds status, avbild, sinnelag och vad han har och är, konkret och förmänskligat. Även om Människosonens yttre utseende hade en del begränsningar vad avser Guds avbild, var hans väsen och vad han har och är fullkomligt i stånd att representera Guds egen identitet och status – det var bara några skillnader i uttrycksformen. Vi kan inte förneka att Människosonen representerade Guds identitet och status både i form av sin mänsklighet och i sin gudomlighet. Men under denna tid verkade Gud genom köttet, talade ur köttets perspektiv och stod inför mänskligheten med Människosonens identitet och status, och det här gav folk tillfälle att möta och uppleva Guds sanna ord och verk bland människorna. Det lät också människor få insikt i hans gudomlighet och storhet mitt i ödmjukheten, och även få en preliminär förståelse och definition av Guds äkthet och verklighet. Även om det verk som Herren Jesus genomförde, hans sätt att arbeta och det perspektiv som han talade ur skilde sig från Guds verkliga person i den andliga världen, representerade allt hos honom verkligen Gud själv, som människan aldrig tidigare sett – detta kan inte förnekas! Oavsett i vilken form Gud framträder, oavsett ur vilken perspektiv han talar eller i vilken skepnad han möter människan, representerar Gud alltså aldrig något annat än sig själv. Han kan varken representera någon enskild människa eller någon av den fördärvade mänskligheten. Gud är Gud själv och detta kan inte förnekas.

Utdrag ur ”Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv III” i ”Ordet framträder i köttet”

197. Den praktiske Guden själv som det talas om i dag är verksam både i det mänskliga och i det gudomliga. Genom den praktiske Gudens framträdande, uppnås hans normala mänskliga arbete och liv, liksom hans alltigenom gudomliga verk. Hans mänsklighet och gudomlighet är förenade till ett, och båda verkar genom ord. Oavsett om han verkar i det mänskliga eller det gudomliga, yttrar han ord. När Gud verkar i det mänskliga talar han mänsklighetens språk så att människor kan kommunicera och förstå. Hans ord talas tydligt, och de är lätta att förstå, så att de kan skänkas till alla människor. Oavsett om de besitter kunskap eller är dåligt utbildade kan de alla ta emot Guds ord. Guds verk i det gudomliga utförs också genom ord, men det är fullt av försörjning, det är fullt av liv, det är obefläckat av mänskliga idéer, det handlar inte om vad människor föredrar och det saknar mänskliga begränsningar – det ligger utanför varje normal mänsklighets gränser. Även det utförs i köttet, men det är Andens direkta uttryck. Om folk endast accepterar Guds verk i mänskligheten kommer de att begränsa sig till en viss omfattning, och därmed kommer de att behöva ständiga åtgärder, beskärning och fostran för att de ska förändras det minsta. Men utan den Helige Andes verk eller närvaro kommer de alltid att återgå till sina gamla vanor; det är endast genom gudomlighetens verk som dessa sjukdomar och brister kan åtgärdas, och endast då kan människor bli fulländade. I stället för konstanta åtgärder och beskärning krävs det positiv försörjning, som använder ord för att kompensera för alla brister, som använder ord för att avslöja människors varje tillstånd, som använder ord för att styra deras liv, deras varje yttrande, deras varje handling, för att blottlägga deras avsikter och motiv. Detta är den praktiske Gudens riktiga verk. Och därmed bör du i din inställning till den praktiske Guden underkasta dig hans mänsklighet, känna igen och erkänna honom, och dessutom bör du också acceptera och lyda det gudomliga verket och orden. Guds framträdande i köttet innebär att allt verk och alla ord av Guds Ande utförs genom hans normala mänskliga natur och genom hans inkarnerade kött. Med andra ord, Guds Ande både leder hans mänskliga verk och utför gudomlighetens verk i köttet, och i den inkarnerade Guden kan du se både Guds verk i mänsklighet och hans alltigenom gudomliga verk. Detta är den verkliga betydelsen av den praktiske Gudens framträdande i köttet. Om du kan se detta klart, kommer du att kunna förena alla Guds olika delar, sluta sätta alltför stort värde på hans verk i det gudomliga och vara alltför avvisande mot hans verk i det mänskliga, och du kommer inte att gå till ytterligheter eller ta några omvägar. På det hela taget är betydelsen hos den praktiske Guden att hans mänskliga och gudomliga naturs verk, så som det leds av Anden, kommer till uttryck genom hans kött så att folk kan se att han lever och är verklig och äkta.

Utdrag ur ”Du bör veta att den praktiske Guden är Gud själv” i ”Ordet framträder i köttet”

198. Guds Ande är hela skapelsens auktoritet. Köttet med Guds substans besitter också auktoritet, men Gud i köttet kan göra allt det verk som är i enlighet med den himmelske Faderns vilja. Det här kan inte uppnås eller begripas av någon människa. Gud själv är en auktoritet, men hans kött kan underkasta sig hans auktoritet. Det här är den inre betydelsen av orden: ”Kristus lyder Gud Faderns vilja.” Gud är en Ande och kan utföra frälsningens verk, så som Gud som har blivit människa kan. Hur som helst, Gud utför sitt eget verk. Han varken avbryter eller stör och han utför absolut inte arbeten som står i konflikt med varandra. Substansen i det arbete som utförs av Anden och köttet är nämligen densamma. Både Anden och köttet verkar för att uppfylla samma vilja och förvalta samma verk. Även om Anden och köttet har två olika kvaliteter, är deras substanser desamma. Båda besitter Guds egen substans och identitet. I Gud själv finns inga inslag av olydnad, hans substans utgörs av godhet. Han är all skönhets och godhets, samt kärlekens, uttryck. Inte ens i köttet gör Gud något som inte lyder Fadern. Till och med när han var tvungen att offra sitt liv gjorde han det helhjärtat och fattade inget annat beslut. Gud har inga självrättfärdiga eller självtillräckliga drag och inte heller drag av högmod eller arrogans. Han är inte på något sätt ohederlig. Allt som inte lyder Gud kommer från Satan. Satan är källan till allt som är fult och ondskefullt. Anledningen till att människan har egenskaper som liknar Satans är att människan har fördärvats och bearbetats av Satan. Kristus har inte fördärvats av Satan och följaktligen besitter han enbart Guds egenskaper och inga av Satans. Det spelar ingen roll hur ansträngande hans verk är eller hur svagt köttet är, medan Gud lever i köttet kommer han aldrig att göra något som avbryter Guds eget verk, och aldrig någonsin vara olydig mot Gud Fadern och överge hans vilja. Han skulle hellre utstå köttets smärtor än svika Gud Faders vilja. Det är precis som Jesus sa i bönen: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Människan väljer, men det gjorde inte Kristus. Trots att han har Guds egen identitet söker han fortfarande Gud Faders vilja och fullföljer det som Gud Fadern har anförtrott honom, ur köttets perspektiv. Det här något som är ouppnåeligt för människan. Det som kommer från Satan kan inte ha Guds substans, bara en olydig substans som kämpar emot Gud. Den kan inte lyda Gud fullständigt, än mindre frivilligt lyda Guds vilja. Alla människor förutom Kristus kan göra motstånd mot Gud, och inte en enda kan direkt ta sig an arbetet som Gud anförtrott honom. Ingen kan se Guds förvaltning som sin egen plikt som de måste utföra. Att underkasta sig Gud Faders vilja är Kristi substans och olydnad mot Gud är Satans kännetecken. Dessa två egenskaper är oförenliga och den som innehar Satans egenskaper kan inte kallas Kristus. Anledningen till att människan inte kan utföra Guds verk i hans ställe är att människan inte har någonting av Guds substans. Människan arbetar för Gud av eget intresse och för sina egna framtidsplaners skull, men Kristus verkar för att göra Gud Faders vilja.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

199. Även om den inkarnerade Guden till det yttre är precis som en människa, och även om han skaffar sig mänskliga kunskaper och talar mänskliga språk och ibland till och med uttrycker sina tankar med mänsklighetens egna metoder eller sätt att tala, så är hans sätt att se på människor och se tingens innersta väsen absolut inte detsamma som fördärvade människors sätt att se mänskligheten och tingens innersta väsen. Hans perspektiv och upphöjda ställning är något som är ouppnåeligt för en fördärvad individ. Det beror på att Gud är sanningen, det beror på att köttet han bär också besitter Guds väsen, och hans tankar och det som hans mänsklighet uttrycker är också sanningen. För fördärvade människor är det som han uttrycker i köttet tillskott av sanningen och av liv. Dessa tillskott är inte avsedda enbart för en person utan för hela mänskligheten. I en fördärvad människas hjärta finns bara ett fåtal människor som har nära anknytning till henne. Denna handfull människor är de enda hon bryr sig om och bekymrar sig för. När katastrofen syns vid horisonten tänker hon först på sina egna barn, sin make eller maka eller sina föräldrar. En mer medkännande person ägnar som mest en liten tanke åt någon släkting eller god vän, men sträcker sig ens en sådan medkännande persons tankar längre än så? Nej, aldrig! Människor är nämligen trots allt människor och de kan bara betrakta allting från en människas nivå och ur en människas perspektiv. Men den inkarnerade Guden skiljer sig helt från en fördärvad människa. Oavsett hur vanligt, normalt och oansenligt Guds inkarnerade kött är, och oavsett med vilket förakt folk ser ner på honom, är hans tankar och hans inställning till mänskligheten av ett slag som ingen människa kan besitta eller efterlikna. Han kommer alltid att betrakta mänskligheten ur gudomlighetens perspektiv, från sin upphöjda position som Skaparen. Han kommer alltid att se mänskligheten genom Guds väsen och sätt att tänka. Han kan absolut inte se mänskligheten från en vanlig persons låga nivå eller ur en fördärvad persons perspektiv. När människor betraktar mänskligheten gör de det med mänskliga ögon och de använder sådant som mänsklig kunskap och mänskliga regler och teorier som måttstock. Det här är inom ramen för vad människor kan se med sina ögon och vad som är uppnåeligt för fördärvade människor. När Gud ser på mänskligheten ser han med gudomliga ögon och han använder sitt innersta väsen och vad han har och är som måttstock. Hans synfält inbegriper sådant som människan inte kan se och det är här den inkarnerade Guden och de fördärvade människorna är helt olika. Denna skillnad beror på människors och Guds olika väsen – det är dessa olika väsen som bestämmer deras identiteter och positioner såväl som det perspektiv och den nivå varifrån de ser saker.

Utdrag ur ”Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv III” i ”Ordet framträder i köttet”

200. Huruvida du har sociala erfarenheter och hur du faktiskt lever och upplever i din familj kan ses i vad du uttrycker, medan du inte kan se på den inkarnerade Gudens verk huruvida han har sociala erfarenheter eller inte. Han är väl medveten om människans innersta väsen och han kan avslöja alla sorters människors olika vanor. Han är ännu bättre på att avslöja människors fördärvade sinnelag och upproriska beteende. Han lever inte bland de världsliga människorna, men han är medveten om de dödligas natur och de världsliga människornas fördärv. Detta är vad han är. Även om han inte hanterar världen vet han hur världen ska hanteras, eftersom han förstår den mänskliga naturen till fullo. Han känner till Andens verk både i dag och i det förflutna, det verk som människans ögon inte kan se och människans öron inte kan höra. Detta inbegriper visdom som inte är en levnadsfilosofi och under som är svåra för människor att fatta. Det här är vad han är, tillgänglig för människor men även dold för människor. Vad han uttrycker är inte vad en enastående person är, utan Andens inneboende egenskaper och väsen. Han reser inte jorden runt, men han vet allt om världen. Han kontaktar ”antropoiderna” som varken har någon kunskap eller insikt, men han uttrycker ord som är högre än kunskap och bortom stora män. Han lever hos en grupp tröga och avtrubbade människor som inte är mänskliga och inte förstår de mänskliga konventionerna och liven, men han kan uppmana människorna att leva ut normal mänsklighet och samtidigt avslöja människosläktets usla och låga mänsklighet. Allt detta är vad han är, högre än någon person av kött och blod. För honom är det onödigt att uppleva ett komplicerat, omständligt och sjaskigt samhällsliv för att utföra det verk som han behöver utföra och för att grundligt avslöja den fördärvade mänsklighetens innersta väsen. Det sjaskiga samhällslivet uppbygger inte hans kött. Hans verk och ord uppenbarar endast människans olydnad och förser inte människan med erfarenheten och lärdomarna för att hantera världen. Han behöver inte undersöka samhället eller människans familj när han förser människan med liv. Att blotta och döma människan är inte ett uttryck för hans kötts upplevelser; det sker för att uppenbara människans orättfärdighet efter att länge ha känt till människas olydnad och avskytt mänsklighetens fördärv. Det verk han utför är enbart till för att uppenbara hans sinnelag för människan och uttrycka hans väsen. Det är bara han som kan utföra detta verk; det är inte något som en person av kött och blod kan åstadkomma.

Utdrag ur ”Guds verk och människans verk” i ”Ordet framträder i köttet”

201. Kristi verk och uttryck avgör hans substans. Han klarar av att med ett rent hjärta slutföra det som han har anförtrotts med. Han kan tillbe Gud i himlen med ett rent hjärta och med ett rent hjärta söka Gud Faders vilja. Allt detta avgörs av hans substans. Och på samma sätt avgörs hans naturliga uppenbarelse av hans substans. Anledningen till att hans naturliga uppenbarelse kallas för det är för att hans uttryck inte är en imitation eller resultatet av människans utbildning eller resultatet av många års bearbetning av människan. Han lärde sig inte det eller utsmyckade sig själv med det. I stället är det en naturlig del av honom. Människan kan förneka hans verk, hans uttryck, hans mänsklighet och hela hans normala mänsklighets liv, men ingen kan förneka att han tillber Gud i himlen med ett rent hjärta. Ingen kan förneka att han har kommit för att uppfylla den himmelske Faderns vilja och ingen kan förneka uppriktigheten med vilken han söker Gud Fadern. Även om hans avbild inte är behagligt för sinnena, hans tal inte är fyllt av något enastående och hans arbete inte är lika omskakande på jorden eller i himlen som människan tänker sig, är han dock Kristus som uppfyller den himmelske Faderns vilja med ett rent hjärta, fullständigt underställer sig den himmelske Fadern och är lydig ända till döden. Det beror på att hans substans är Kristi substans. Sanningen är svår för människan att tro, men den existerar verkligen. När Kristus har slutfört sitt ämbete helt och hållet kommer människan att kunna se i hans verk att hans sinnelag och hans väsen representerar den himmelske Gudens sinnelag och väsen. I den stunden kan allt hans verk sammantaget bekräfta att han verkligen är Ordet som har blivit kött och inte som en människa av kött och blod.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

202. Gud som blivit kött kallas Kristus och därför kallas den Kristus som kan ge människor sanningen för Gud. Det finns inget överdrivet i det, för han äger Guds substans och äger Guds sinnelag och visdom i sitt verk, ting som är ouppnåeliga för människan. De som kallar sig Kristus, men inte kan utföra Guds verk, är bedragare. Kristus är inte bara manifestationen av Gud på jorden, utan också det särskilda kött som Gud antar då han utför och fullbordar sitt verk bland människorna. Detta kött kan inte bytas ut mot vilken människa som helst, utan det är ett kött som på ett lämpligt sätt kan uppbära Guds verk på jorden, uttrycka Guds sinnelag, representera Gud väl och förse människan med liv. Förr eller senare kommer alla dessa som uppträder som Kristus att falla, för även om de påstår sig vara Kristus äger de inget av Kristi substans. Och därför säger jag att Kristi äkthet inte kan definieras av människan, utan besvaras och avgörs av Gud själv.

Utdrag ur ”Endast de sista dagarnas Kristus kan ge människan det eviga livets väg” i ”Ordet framträder i köttet”

203. Köttet som Guds ande ikläder sig är Guds eget kött. Guds ande står över allt; han är allsmäktig, helig och rättfärdig. Likaså är även hans kropp suverän, allsmäktig, helig och rättfärdig. Detta kött kan bara göra det som är rättfärdigt och gynnsamt för mänskligheten, det som är heligt, härligt och mäktigt, och är oförmöget att göra något som strider mot sanningen eller moral och rättvisa, för att inte tala om något som sviker Guds ande. Guds ande är helig och därmed är det omöjligt för Satan att fördärva hans kropp; hans kött är av annat väsen än människans kött. Det är nämligen människan, inte Gud, som är fördärvad av Satan; Satan kan omöjligen fördärva Guds kött. Trots att människan och Kristus vistas i samma sfär är det följaktligen bara människan som domineras, utnyttjas och snärjs av Satan. Kristus är däremot evigt oemottaglig för Satans fördärv, eftersom Satan aldrig kommer att kunna stiga upp till den högstes plats och aldrig kommer att kunna nalkas Gud. Idag bör ni alla förstå att det bara är den av Satan fördärvade mänskligheten som sviker mig, och att detta problem alltid kommer att vara irrelevant för Kristus.

Utdrag ur ”Ett mycket allvarligt problem: Svek (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

204. Gud blev kött för att föremålet för hans verk inte är Satans ande eller någonting okroppsligt utan människan, som är av köttet och har fördärvats av Satan. Det är just på grund av att människans kött har fördärvats som Gud har gjort den köttsliga människan till föremålet för sitt verk; eftersom människan är föremålet för fördärv, har han dessutom gjort människan till det enda föremålet för sitt verk genom alla stadierna av sitt frälsningsverk. Människan är en dödlig varelse av kött och blod, och Gud är den ende som kan frälsa henne. Därför måste Gud bli kött med samma egenskaper som människan för att utföra sitt verk, så att hans verk kan uppnå bättre effekter. Gud måste bli kött för att utföra sitt verk, just på grund av att människan är köttslig och oförmögen att övervinna synden eller frigöra sig från köttet. Trots att den inkarnerade Gudens väsen och identitet skiljer sig mycket från människans väsen och identitet, är hans utseende ändå identiskt med människans. Han ser ut som en normal person och lever som en normal person, och de som ser honom kan inte se någon skillnad mot en normal person. Detta normala utseende och denna normala mänsklighet är tillräckligt för att han ska kunna utföra sitt gudomliga verk i normal mänsklighet. Hans kött låter honom utföra sitt verk i normal mänsklighet och hjälper honom att utföra sitt verk bland människor; hans normala mänsklighet hjälper honom dessutom att utföra frälsningens verk bland människor. Trots att hans normala mänsklighet har orsakat mycket tumult bland människor, har inte detta tumult påverkat de normala effekterna av hans verk. Kort sagt är det verk hans normala kött utför av största nytta för människan. Trots att de flesta människor inte accepterar hans normala mänsklighet, kan hans verk ändå vara effektivt och de här effekterna uppnås tack vare hans normala mänsklighet. Den saken råder det inget tvivel om. Hans verk i köttet ger människan tio eller tolv gånger mer än de uppfattningar som människor har om hans normala mänsklighet, och alla sådana uppfattningar kommer till sist att uppslukas av hans verk. Och den effekt som hans verk har uppnått, alltså den kunskap som människan har om honom, övergår vida människans uppfattningar om honom. Det finns ingen möjlighet att föreställa sig eller mäta det verk han utför i köttet, för hans kött är olikt varje köttslig människas; även om det yttre skalet är identiskt är inte innehållet detsamma. Hans kött ger upphov till många uppfattningar om Gud bland människor, men hans kött kan också låta människan erhålla mycket kunskap och kan även erövra varje människa som har ett liknande yttre skal. För han är inte bara en människa, utan Gud med en människas yttre skal och ingen kan helt utgrunda eller förstå honom.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

205. Människan har fördärvats av Satan och hon är den högste av alla Guds skapade varelser, så människan behöver Guds frälsning. Det är människan, inte Satan, som är föremålet för Guds frälsning, och det som skall frälsas är människans kött och människans själ, inte djävulen. Satan är föremålet för Guds förintelse, människan är föremålet för Guds frälsning och människans kött har fördärvats av Satan, så det första som ska frälsas måste vara människans kött. Människans kött har blivit grundligt fördärvat och det har blivit något som sätter sig upp mot Gud och till och med öppet motsätter sig och förnekar Guds existens. Detta fördärvade kött är helt enkelt alltför hårdnackat och det finns inget som är svårare att åtgärda eller förändra än köttets fördärvade sinnelag. Satan kommer in i människans kött för att ställa till oreda och han använder människans kött för att störa Guds verk och skada Guds plan, och på så sätt har människan blivit Satan och fiende till Gud. För att människan ska bli frälst måste hon först erövras. Det är därför Gud antar utmaningen och kommer i köttet för att utföra det verk han har för avsikt att göra och för att strida mot Satan. Hans mål är att rädda den fördärvade mänskligheten och att besegra och förinta Satan, som gör uppror mot honom. Han besegrar Satan genom sitt verk med att erövra människan medan han samtidigt räddar den fördärvade mänskligheten. På så sätt är det ett verk som löser två problem på en gång. Han verkar i köttet, talar i köttet och företar sig allt verk i köttet för att få bättre kontakt med människan och bättre kunna erövra henne. Den sista gången Gud blir kött kommer hans verk under de sista dagarna att avslutas i köttet. Han kommer att dela in alla människor efter deras slag, avsluta hela sin förvaltning och även avsluta hela sitt verk i köttet. När hela hans verk på jorden når sitt slut, kommer han att ha vunnit en total seger. Genom att verka i köttet kommer Gud att ha erövrat och vunnit mänskligheten helt och hållet. Innebär inte det att hela hans förvaltning kommer att ha nått sitt slut? När Gud avslutar sitt verk i köttet efter att fullständigt ha övervunnit Satan och segrat, kommer Satan inte längre att ha någon ytterligare möjlighet att fördärva människan. Det verk som Gud utförde i sin första inkarnation var att återlösa och förlåta människans synder. I dag utgörs verket av att erövra och vinna mänskligheten helt och hållet så att Satan inte längre kommer att ha någon möjlighet att utföra sitt värv utan har förlorat fullständigt och Gud kommer att vara fullkomligt segerrik. Detta är köttets verk och det verk som Gud själv utför.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

206. Människans kött har fördärvats av Satan och blivit kraftigt förblindat och skadat i grunden. Den främsta orsaken till att Gud verkar personligen i köttet är att föremålet för hans frälsning är människan som är köttslig, och att Satan också använder sig av människans kött för att störa Guds verk. Striden med Satan är egentligen verket med att erövra människan och samtidigt är människan föremålet för Guds frälsning. På så sätt är den inkarnerade Gudens verk en nödvändighet. Satan fördärvade människans kött och människan blev Satan förkroppsligad och det som Gud ska besegra. Därför äger verket med att strida mot Satan och rädda mänskligheten rum på jorden, och för att strida mot Satan måste Gud bli människa. Det här är ett ytterst praktiskt verk. När Gud verkar i köttet, strider han egentligen mot Satan i köttet. När han verkar i köttet, utför han sitt verk i den andliga världen och gör hela sitt verk i den andliga världen verkligt på jorden. Den som erövras är människan som är olydig mot honom, den som besegras är förkroppsligandet av Satan (det är naturligtvis också människan) som är hans fiende, och den som i slutändan blir frälst är också människan. Därför är det ännu mer nödvändigt för honom att bli en människa som har det yttre skalet av en skapad varelse, så att han verkligen kan strida mot Satan, erövra människan, som är olydig mot honom och har samma yttre skal som han, och frälsa människan som har samma yttre skal som han och har skadats av Satan. Hans fiende är människan, föremålet för hans erövring är människan och föremålet för hans frälsning är människan, som skapades av honom. Därför måste han bli människa, och därmed blir hans verk mycket lättare. Han kan besegra Satan och erövra mänskligheten, och dessutom kan han frälsa mänskligheten.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

207. Guds frälsning av människan genomförs inte direkt med Andens metod och Andens identitet, för människan kan varken röra eller se Guds ande och inte heller kan hon komma nära den. Om Gud försökte frälsa människan direkt på Andens vis skulle hon inte kunna ta emot hans frälsning. Om inte Gud antog en skapad människas yttre gestalt skulle människan inte ha någon möjlighet att ta emot denna frälsning. Människan har nämligen ingen möjlighet att nalkas honom, ungefär som ingen kunde gå nära Jehovas moln. Endast genom att bli en skapad varelse, alltså endast genom att lägga sitt ord i den köttsliga kropp som han ska bli, kan Gud personligen arbeta in ordet i alla som följer honom. Endast då kan människan personligen se och höra hans ord och dessutom komma i besittning av hans ord och på så sätt bli fullständigt frälst. Om inte Gud blev kött skulle ingen människa av kött och blod kunna ta emot denna stora frälsning och då skulle inte heller en enda människa bli räddad. Om Guds ande verkade direkt i mänsklighetens mitt skulle alla människor slås till marken, eller också skulle de alla – utan någon möjlighet att komma i kontakt med Gud – föras bort helt och hållet fjättrade av Satan.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

208. Den enda anledningen till att den inkarnerade Guden har kommit i köttet är på grund av den fördärvade människans behov. Det är på grund av människans behov, inte Guds, och alla hans uppoffringar och lidanden sker för mänsklighetens skull, inte till förmån för Gud själv. Det finns inga fördelar och nackdelar eller belöningar för Gud; han ska inte bärga någon framtida skörd, förutom den han ursprungligen hade att fordra. Inget han gör och uppoffrar för mänskligheten är till för att han ska få stora belöningar, utan det är enbart till för mänsklighetens skull. Guds verk i köttet innefattar många ofattbara svårigheter, men de effekter som verket i slutändan åstadkommer överstiger vida effekterna av det verk som utförs direkt av Anden. Köttets verk medför mycket umbäranden och köttet kan inte besitta samma väldiga identitet som Anden och utföra samma övernaturliga gärningar som Anden; än mindre kan Gud i köttet ha samma myndighet som Anden. Men innehållet i det verk som utförs av detta oansenliga kött är vida överlägset innehållet i det verk som utförs direkt av Anden och själva detta kött är svaret på alla människans behov. För dem som ska bli frälsta, är värdet av att använda Anden långt sämre än av att använda köttet. Andens verk kan täcka hela universum, alla berg, floder, sjöar och hav, men köttets verk knyter an mer effektivt till varje person som han har kontakt med. Dessutom kan människan bättre förstå och lita på Guds kött som har påtaglig form och det kan fördjupa människans kunskap om Gud och göra att hans faktiska gärningar gör ett djupare intryck på människan. Andens verk är höljt i dunkel, det är svårt för dödliga varelser att begripa och ännu svårare för dem att se, så därför kan de bara förlita sig på ihåliga föreställningar. Köttets verk är däremot normalt och baserat på verkligheten, äger en rik visdom och är ett faktum som kan beskådas av människans fysiska öga; människan kan personligen uppleva visdomen i Guds verk och har inget behov av att använda sin rikliga fantasi. Detta är riktigheten hos och det verkliga värdet av det verk som Gud i köttet utför. Anden kan bara göra sådant som är osynligt för människan och svårt för henne att föreställa sig, exempelvis Andens upplysning, Andens beröring och Andens vägledning, och för människan som har ett intellekt har inte dessa någon tydlig innebörd. De ger bara en flyktig eller övergripande mening och kan inte instruera med ord. Det verk som utförs av Gud i köttet är däremot helt annorlunda: det har ord som ger noggrann vägledning, en tydlig vilja och tydliga krävda mål. Därför behöver människan inte famla runt eller använda sin fantasi, än mindre gissa sig fram. Detta är tydligheten hos köttets verk och vad som skiljer det så mycket från Andens verk. Andens verk lämpar sig bara för en begränsad omfattning och kan inte ersätta köttets verk. Köttets verk ger människan mycket mer exakta och nödvändiga mål och långt mer verklig, värdefull kunskap än Andens verk. Det verk som är av störst värde för den fördärvade människan är det som förser henne med precisa ord, tydliga mål att eftersträva och som kan ses och röras. Realistiskt verk och läglig vägledning är det enda som är anpassat till människans smaker, och endast riktigt verk kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Detta kan endast den inkarnerade Guden åstadkomma; den inkarnerade Guden är den ende som kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Även om Anden är Guds naturliga väsen kan den här sortens verk bara utföras av hans kött. Om Anden verkade på egen hand skulle inte hans verk kunna få någon effekt ‒ det är den enkla sanningen. Fastän de flesta människor har blivit Guds fiender på grund av detta kött, kommer de som är emot honom inte bara att sluta vara hans fiender när han avslutar sitt verk, utan de kommer till och med att bli hans vittnen. De kommer att bli de vittnen som har erövrats av honom, vittnen som är förenliga med honom och oskiljbara från honom. Han ska låta människan inse hur mycket hans verk i köttet betyder för henne och människan ska inse hur mycket detta kött betyder för syftet med hennes existens. Hon ska inse Guds verkliga värde för hennes tillväxt i livet och dessutom inse att detta kött kommer att bli en levande källa till liv som människan inte kan stå ut med att skiljas från.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

209. Fastän Guds inkarnerade kött inte på långt när går upp mot Guds identitet och position, och i människans ögon är oförenligt med hans verkliga status, kan det här köttet som varken äger Guds sanna avbild eller hans verkliga identitet utföra det verk som Guds Ande inte kan utföra direkt. Sådan är den verkliga betydelsen och det verkliga värdet av Guds inkarnation, och det är denna betydelse och detta värde som människan är oförmögen att förstå och erkänna. Alla människor ser upp till Guds Ande och ser ned på Guds kött, men oavsett hur de ser eller tänker överstiger köttets verkliga betydelse och värde vida Andens. Detta gäller naturligtvis bara den fördärvade mänskligheten. För alla som söker sanningen och längtar efter Guds framträdande kan Andens verk endast skänka påverkan eller inspiration, en känsla av förundran som är oförklarlig och ofattbar, och en känsla av att det är storartat, transcendent och beundransvärt men samtidigt ouppnåeligt och oåtkomligt för alla. Människan och Guds Ande kan bara betrakta varandra på avstånd, som om det är långt mellan dem, och de kan aldrig vara likadana, som om människan och Gud skiljs åt av ett osynligt gap. Detta är i själva verket en illusion som Anden gett människan och därför att Anden och människan inte är av samma slag, därför att Anden och människan aldrig ska existera i samma värld och därför att Anden inte besitter något av människan. Människan har alltså inget behov av Anden, för Anden kan inte direkt utföra det verk som människan är i störst behov av. Köttets verk erbjuder människan konkreta mål att sträva efter, tydliga ord och en känsla av att Gud är verklig och normal, att han är ödmjuk och vanlig. Även om människan må frukta honom har de flesta lätt att relatera till honom. Människan kan skåda hans ansikte och höra hans röst, och behöver inte se på honom på avstånd. Detta kött känns åtkomligt för människan, inte avlägset eller ofattbart utan synligt och påtagligt, för detta kött finns i samma värld som människan.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

210. Nu inser människan att den inkarnerade Gudens verk verkligen är enastående och att det är mycket i det som hon inte kan uppnå och som är hemligheter och under. Därför har många fogat sig. En del har aldrig underordnat sig någon människa sedan den dag de föddes, men när de i dag ser Guds ord fogar de sig fullständigt utan att ens märka att de har gjort det, och de dristar sig inte att undersöka eller säga något annat. Mänskligheten har fallit under ordet och ligger slagen till marken under ordets dom. Om Guds ande talade direkt till människan skulle hela mänskligheten underordna sig rösten och falla ner utan uppenbarande ord, ungefär på samma sätt som Paulus föll till marken i ljusskenet på vägen till Damaskus. Men om Gud fortsatte att arbeta på det här sättet skulle människan aldrig kunna komma till insikt om sitt eget fördärv genom ordets dom och därigenom vinna frälsning. Endast genom att bli kött kan Gud personligen tala sina ord i öronen på varenda människa så att alla som har öron kan höra hans ord och ta emot hans domsverk genom ordet. Det är bara det att det här resultatet uppnås av hans ord, hellre än att Anden ska manifestera sig för att skrämma människan till underkastelse. Det är enbart genom detta praktiska och ändå enastående verk som människans gamla sinnelag – som legat dolt djupt inom henne i många år – kan avslöjas till fullo så att människan kan se det och förändra det. Allt detta är den inkarnerade Gudens praktiska verk i vilket han genom att tala och verkställa dom på ett praktiskt sätt uppnår resultaten av dom över människan med hjälp av ordet. Detta är den inkarnerade Gudens makt och betydelsen av Guds inkarnation. Den sker för att tillkännage den inkarnerade Gudens myndighet, för att tillkännage de resultat som uppnås genom ordets verk, och för att tillkännage att Anden har kommit i köttet och demonstrerar sin myndighet genom att döma människan med ordet. Även om hans kött utåt sett är en vanlig och normal människa, är det de resultat hans ord uppnår som visar att han är full av makt, att han är Gud själv och att hans ord är uttrycket för Gud själv. På det här sättet får hela mänskligheten se att han är Gud själv, att han är Gud själv som blev kött, att han inte får kränkas av någon, att ingen kan sätta sig över hans dom genom ordet och att ingen mörkrets kraft kan besegra hans makt. Människan underkastar sig honom helt och hållet på grund av att han är Ordet som blivit människa, på grund av hans auktoritet och på grund av hans dom genom ordet. Det verk som hans inkarnerade kött fört med sig är den auktoritet han besitter. Att han blir kött beror på att köttet också kan äga auktoritet och att han kan verka på ett praktiskt sätt bland människorna, på ett sådant sätt att det är synligt och påtagligt för människan. Detta verk är mycket mer realistiskt än det verk som utförs direkt av Guds ande, som besitter all makt, och dess resultat är också uppenbara. Det beror på att Guds inkarnerade kött kan tala och verka på ett praktiskt sätt. Hans kötts yttre form har ingen makt och kan nalkas av människan, medan däremot hans väsen har makt men denna makt är inte synlig för någon. När han talar och verkar är människan oförmögen att märka hans makts existens; detta underlättar för honom när han utför arbete av praktisk natur. All denna praktiska verksamhet kan ge resultat. Även om ingen människa inser att han har makt, förstår att man inte får kränka honom och inte ser hans vrede, uppnår han de avsedda resultaten med sina ord genom sin förtäckta auktoritet, sin dolda vrede och de ord han talar öppet. Med andra ord blir människan fullständigt övertygad av hans tonfall, hans stränga röst och all visdom i hans ord. På så sätt underkastar hon sig orden från den inkarnerade Guden, som till synes inte har någon auktoritet, och därmed uppfylls Guds mål att rädda människan. Detta är en annan sida av betydelsen av hans inkarnation: att tala mer realistiskt och låta hans ords verklighet få effekt på människan så att hon kan bevittna kraften i Guds ord. Så om inte detta verk utfördes med hjälp av inkarnationen skulle det följaktligen inte uppnå minsta resultat och skulle inte kunna frälsa syndare helt och hållet. Om inte Gud blev kött skulle han förbli Anden som är både osynlig och ogripbar för människan. Eftersom människan är en köttslig varelse tillhör hon och Gud två olika världar och besitter olika naturer. Guds ande är oförenlig med människan, som är av kött, och det finns helt enkelt inget sätt att upprätta relationer mellan dem, för att inte tala om att människan är oförmögen att förvandlas till en ande. Eftersom det är på det viset måste Guds ande bli en skapad varelse för att kunna utföra sitt ursprungliga verk. Gud kan både stiga upp till den högsta plats och ödmjuka sig själv för att bli en mänsklig varelse, verka bland människorna och leva mitt ibland dem, men människan kan inte stiga upp till den högsta plats och bli en ande, och än mindre kan hon sänka sig ner till den lägsta platsen. Det är därför Gud måste bli kött för att utföra sitt verk. Under den första inkarnationen kunde likaså endast den inkarnerade Gudens kött återlösa människan genom sin korsfästelse, eftersom det inte skulle ha funnits någon möjlighet för Guds ande att bli korsfäst som syndoffer för människan. Gud skulle genast kunna bli kött för att tjänstgöra som ett syndoffer för människan, men människan kunde inte genast stiga upp till himlen för att ta det syndoffer som Gud berett åt henne. Eftersom det är på det viset skulle det enda möjliga vara att be Gud fara fram och tillbaka några gånger mellan himmel och jord, inte att få människan att stiga upp till himlen för att ta emot sin frälsning, för människan hade fallit och dessutom kunde hon helt enkelt inte stiga upp till himlen, än mindre få tag på syndoffer. Därför var det nödvändigt för Jesus att komma bland människorna och personligen utföra det verk som människan helt enkelt inte kunde genomföra. Varje gång Gud blir kött är det för att det är absolut nödvändigt. Om något av stadierna kunde ha utförts direkt av Guds ande skulle han inte ha fogat sig i förödmjukelsen att bli inkarnerad.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

211. Ingen är mer lämpad och kvalificerad för verket att döma fördärvet av människans kött än den inkarnerade Guden. Om domen verkställdes direkt av Guds Ande skulle den inte vara allomfattande. Dessutom skulle ett sådant verk vara svårt för människor att acceptera eftersom Anden inte kan komma ansikte mot ansikte med människan och på grund av det skulle inte effekterna vara omedelbara, än mindre skulle människan kunna skåda Guds oantastliga sinnelag mer klart. Satan kan bara besegras helt om Gud i köttet dömer mänsklighetens fördärv. Eftersom Gud i köttet är likadan som människan som äger en normal mänsklighet, kan han direkt döma människans orättfärdighet; detta är tecknet på hans inneboende helighet och hans utomordentlighet. Gud är den ende som är kvalificerad och i stånd att döma människan, för han besitter sanningen och rättfärdigheten och därmed kan han döma henne. De som saknar sanningen och rättfärdigheten är inte lämpade att döma andra. Om det här verket utfördes av Guds Ande skulle det inte vara en seger över Satan. Anden är till sin natur mer upphöjd än dödliga varelser och Guds Ande är av naturen helig och segrar över köttet. Om Anden utförde detta verk direkt, skulle han inte kunna döma all människans olydnad och avslöja all människans orättfärdighet. Domens verk utförs nämligen också genom människans föreställningar om Gud och människan har aldrig haft några föreställningar om Anden, så därför kan inte Anden uppenbara människans orättfärdighet bättre, än mindre avslöja denna orättfärdighet fullständigt. Den inkarnerade Guden är fienden för alla dem som inte känner honom. Genom att döma människans föreställningar och motstånd mot honom blottar han all mänsklighetens olydnad. Effekterna av hans verk i köttet är mer uppenbara än effekterna av Andens verk. Därför verkställs inte domen över hela mänskligheten direkt av Anden utan är den inkarnerade Gudens verk. Gud i köttet kan ses och beröras av människan och Gud i köttet kan erövra henne helt och hållet. I sitt förhållande till den inkarnerade Guden går människan från motstånd till lydnad, från förföljelse till acceptans, från uppfattning till kunskap och från avvisande till kärlek. Det här är effekterna av den inkarnerade Gudens verk. Människan kan bara bli frälst genom att acceptera hans dom, lär bara gradvis känna honom genom orden från hans mun, erövras av honom medan hon motsätter sig honom och tar emot livsförsörjningen från honom under det att hon accepterar hans tuktan. Allt detta är den inkarnerade Gudens verk och inte verk av Gud under hans identitet som Anden.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

212. Innan Gud blev kött förstod folk inte mycket av vad han sa, eftersom hans ord kom ur fullständig gudomlighet. Perspektivet och kontexten av vad han sa var osynlig och ouppnåelig för mänskligheten; den uttryckes från en andlig värld som folk inte kunde se. Människor som levde i köttet kunde nämligen inte passera genom den andliga sfären. Men när Gud hade blivit kött talade han till mänskligheten ur ett mänskligt perspektiv, och han kom ut ur och överskred den andliga världens ramar. Han kunde uttrycka sitt gudomliga sinnelag, sin vilja och inställning med hjälp av sådant som människorna kunde föreställa sig, sådant de såg och mötte i livet, och använda metoder som människorna kunde acceptera, på ett språk de kunde förstå och med kunskap de kunde fatta, för att låta mänskligheten förstå och lära känna Gud, för att begripa hans avsikt och de normer han krävde inom ramen för deras kapacitet och till den grad som de var kapabla. Det här var den metod och den princip Gud använde i sitt verk i mänsklighet. Även om Guds sätt och principerna för hans arbete i köttet främst uppnåddes med mänskliga medel eller genom mänskligheten, åstadkom det verkligen resultat som inte kunde uppnås genom att verka direkt i gudomlighet. Guds verk i mänsklighet var mer konkreta, autentiska och målinriktade, metoderna var mycket mer flexibla och till sin form överträffade det den verksamhet som utfördes i lagens tidsålder.

Utdrag ur ”Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv III” i ”Ordet framträder i köttet”

213. Syftet med Guds ankomst i köttet är främst att göra det möjligt för människor att se Guds verkliga gärningar, att uppenbara den formlösa Anden i köttet och låta människor se och röra vid honom. På detta sätt kommer de som fulländas av honom att leva ut honom, de kommer att vinnas av honom och de kommer att vara efter hans hjärta. Om Gud enbart talade i himlen och inte faktiskt kom till jorden, då skulle människorna fortfarande vara oförmögna att känna Gud. De skulle bara kunna predika Guds gärningar med hjälp av tom teori och Guds ord skulle inte vara verklighet för dem. Gud har kommit till jorden främst för att utgöra ett exempel och en förebild för dem som ska vinnas av Gud. Endast på detta sätt kan människor verkligen känna Gud, röra vid Gud och se honom, och först då kan de verkligen vinnas av Gud.

Utdrag ur ”Du bör veta att den praktiske Guden är Gud själv” i ”Ordet framträder i köttet”

214. Det är bara när Gud ödmjukar sig till en viss punkt, det vill säga bara när Gud blir kött, som människan kan bli hans förtrogna och förtroliga vän. Gud är av Anden: Hur är människan kvalificerad att bli en förtrogen till denna Ande, som är upphöjd och ofattbar? Det är bara när Guds Ande stiger ner i köttet, och blir en varelse med samma utsida som människan, som människan kan förstå hans vilja och faktiskt vinnas av honom. Han talar och verkar i köttet, delar människans glädjeämnen, sorger och vedermödor, lever i samma värld som människan, skyddar människan och vägleder henne, och genom detta renar han människan och låter människan vinna hans frälsning och hans välsignelse. När människan har vunnit dessa ting förstår hon verkligen Guds vilja och först då kan hon bli Guds förtrogna. Endast det här är praktiskt. Om Gud vore osynlig och ogripbar för människan, hur skulle människan då kunna vara hans förtrogna? Är inte detta tomma dogmer?

Utdrag ur ”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

215. Alla de som lever i köttet måste ha mål att sträva mot för att förändra sitt sinnelag, och för att kunna lära känna Gud måste de bevittna Guds verkliga gärningar och verkliga ansikte. Båda kan bara uppnås genom Guds inkarnerade kött och båda kan bara åstadkommas av det normala och verkliga köttet. Det är därför inkarnationen är nödvändig och det är därför hela den fördärvade mänskligheten behöver den. Eftersom människor är skyldiga att känna Gud, måste bilderna av de vaga och övernaturliga gudarna förjagas från deras hjärtan, och eftersom de är skyldiga att göra sig av med sitt fördärvade sinnelag måste de först bli medvetna om sitt fördärvade sinnelag. Om människan enbart arbetar med att få bort bilderna av de vaga gudarna ur folks hjärtan, kommer hon inte att uppnå rätt effekt. Bilderna av de vaga gudarna i människors hjärtan kan inte blottas, kastas bort eller fördrivas helt och hållet enbart med hjälp av ord. Om man gör så, skulle det i slutändan ändå inte vara möjligt att röja bort dessa djupt rotade företeelser ur människorna. Endast genom att ersätta dessa vaga och övernaturliga företeelser med den praktiske Guden och den sanna bilden av Gud och få människor att gradvis lära känna dem kan den avsedda effekten uppnås. Människan inser att den Gud hon sökte i gångna tider är vag och övernaturlig. Det som kan åstadkomma denna effekt är inte Andens direkta ledarskap, än mindre en viss individs undervisning, utan den inkarnerade Guden. Människans föreställningar blottläggs när den inkarnerade Guden officiellt utför sitt verk, eftersom den inkarnerade Gudens normalitet och verklighet är motsatsen till den vaga och övernaturliga Guden i människans fantasi. Människans ursprungliga uppfattningar kan bara avslöjas genom att kontrasteras mot den inkarnerade Guden. Utan jämförelsen med den inkarnerade Guden skulle inte människans uppfattningar kunna avslöjas; utan verkligheten som kontrast skulle med andra ord inte de vaga företeelserna kunna avslöjas. Ingen är kapabel att utföra detta verk med hjälp av ord, och ingen är kapabel att uttrycka detta verk med hjälp av ord. Endast Gud själv kan utföra sitt eget verk och ingen annan kan utföra detta verk å hans vägnar. Oavsett hur rikt människan språk än må vara, är hon oförmögen att uttrycka Guds normalitet och verklighet i ord. Endast om Gud personligen verkar bland människor och visar fram sin gestalt och sitt väsen helt och hållet kan människan lära känna honom mer praktiskt och se honom tydligare. Denna effekt kan ingen köttslig människa åstadkomma. Guds Ande kan naturligtvis inte heller åstadkomma denna effekt. Gud kan rädda den fördärvade människan från Satans inflytande, men det verket kan inte åstadkommas direkt av Guds Ande, utan bara av det kött som Guds Ande bär, av Guds inkarnerade kött. Detta kött är både människa och Gud; en människa som äger normal mänsklighet och samtidigt Gud som äger full gudomlighet. Så fastän detta kött inte är Guds Ande och skiljer sig mycket från Anden, är det ändå den inkarnerade Guden själv – som är Anden och även köttet – som räddar människan. Oavsett vad han kallas är det i slutänden ändå Gud själv som frälser mänskligheten. För Guds Ande är oskiljaktig från köttet och köttets verk är också Guds Andes verk; det är bara det att detta verk inte utförs med hjälp av Andens identitet, utan görs i köttets identitet. Verk som måste utföras direkt av Anden kräver ingen inkarnation och verk som måste utföras av köttet kan inte utföras direkt av Anden, utan kan endast göras av den inkarnerade Guden. Detta är vad som krävs för detta verk och det är vad den fördärvade mänskligheten kräver. I de tre stadierna av Guds verk utfördes bara ett stadium direkt av Anden och de två återstående stadierna utförs av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det verk som utfördes av Anden under lagens tidsålder inbegrep inte att förändra människans fördärvade sinnelag och det hade inte heller något med människans kunskap om Gud att göra. Guds kötts verk under nådens tidsålder och rikets tidsålder innefattar däremot människans fördärvade sinnelag och hennes kunskap om Gud och är en viktig och avgörande del i frälsningsverket. Därför är den fördärvade mänskligheten i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning och i större behov av den inkarnerade Gudens direkta verk. Mänskligheten behöver den inkarnerade Guden till att vara en herde för henne, stötta henne, ge henne vatten och föda, döma och tukta henne, och hon behöver mer nåd och större försoning från den inkarnerade Guden. Endast Gud i köttet kan vara människans förtrogne, människans herde, människans ständigt närvarande hjälp – och därför är inkarnationen en nödvändighet idag liksom i gångna tider.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

216. Gud har kommit till jorden för att utföra sitt verk bland människorna, för att personligen uppenbara sig för människan och låta människan skåda honom; är det något litet? Det är verkligen någonting! Det är inte så som människan föreställer sig, att Gud har kommit så att människan kan titta på honom, så att människan kan förstå att Gud är verklig och inte vag eller ihålig, och att Gud är upphöjd men också ödmjuk. Kan det vara så enkelt? Det är precis just för att Satan har fördärvat människans kött, och människan är den som Gud avser att frälsa, som Gud måste ta på sig köttet för att strida med Satan och personligen vara en herde för människan. Endast detta är till gagn för hans verk. Guds två inkarnerade kött har funnits för att besegra Satan, och har också funnits för att bättre frälsa människan. Detta är för att den som strider med Satan bara kan vara Gud, vare sig det är Guds Ande eller Guds inkarnerade kött. Kort sagt kan det inte vara änglarna som strider med Satan, än mindre kan det vara människan som har fördärvats av Satan. Änglarna har ingen makt att utkämpa denna strid och människan är ännu mer kraftlös. Så om Gud önskar påverka människans liv, om han vill komma personligen till jorden för att frälsa människan, då måste han personligen bli kött – det vill säga, han måste personligen ta på sig köttet och med sin inneboende identitet och det verk han måste utföra komma bland människorna och personligen frälsa människan. Om inte, om det var Guds Ande eller människan som utförde detta verk, då skulle denna strid för alltid misslyckas med att åstadkomma sin effekt, och skulle aldrig upphöra. Först när Gud blir kött för att personligen gå i krig mot Satan bland människorna har människan en chans till frälsning. Dessutom är det först då som Satan står med skammen, och lämnas utan några möjligheter att utnyttja eller några planer att verkställa. Det verk som utförs av den inkarnerade Guden är ouppnåeligt för Guds Ande, och ännu mer omöjligt för någon köttslig människa att utföras på Guds vägnar, för det verk Gud utför är för människans livs skull, och för att förändra människans fördärvade sinnelag. Om människan skulle delta i denna strid, skulle hon bara fly i eländig oreda, och skulle helt enkelt vara oförmögen att ändra på sitt fördärvade sinnelag. Hon skulle vara oförmögen att rädda människan från korset, eller att erövra hela den upproriska mänskligheten, utan skulle bara kunna utföra lite gammalt verk som inte går utöver principer eller något annat verk som inte har med Satans nederlag att göra. Så varför bry sig? Vad är meningen med ett verk som inte kan vinna mänskligheten, än mindre besegra Satan? Alltså kan striden med Satan bara utkämpas av Gud själv, och det skulle helt vara omöjligt för människan att göra det. Människans plikt är att lyda och att följa, för människan är oförmögen att göra sådana verk som att skapa himlarna och jorden, och inte heller kan hon utföra verket att strida mot Satan. Människan kan bara tillfredsställa Skaparen under Guds eget ledarskap, genom vilket Satan besegras; detta är det enda människan kan göra. Och varje gång en ny strid tar sin början, det vill säga varje gång den nya tidsålderns verk börjar, utförs alltså detta verk personligen av Gud själv, och genom det leder han hela tidsåldern och öppnar en ny väg för hela mänskligheten. Varje ny tidsålders gryning är en ny början i striden med Satan, genom vilken människan träder in i ett nyare, vackrare rike och en ny tidsålder som leds personligen av Gud själv.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

217. Varför säger jag att inkarnationens mening inte fullbordades i Jesu verk? Därför att Ordet inte blev helt och hållet kött. Vad Jesus gjorde var bara en del av Guds verk i köttet; han utförde bara det friköpande verket och inte verket med att vinna människan fullständigt. Därför har Gud blivit kött igen i de sista dagarna. Detta stadium av verket utförs också i ett vanligt kött, utförs av en ytterst normal människa vars mänsklighet inte är det minsta transcendent. Gud har med andra ord blivit en alltigenom mänsklig varelse och det är en person vars identitet är Guds identitet, en fullständig människa, ett fullständigt kött, som utför verket. För det mänskliga ögat är han bara ett kött som inte är transcendent över huvud taget, en väldigt vanlig person som kan tala himlens språk, som inte gör några mirakulösa tecken, inte gör några under, än mindre uppenbarar den inre sanningen om religion i stora mötessalar. I folks ögon är det andra inkarnerade köttets verk helt olikt det förstas, i så hög grad att de två inte verkar ha något gemensamt, och man kan inte se något ingenting av det förstas verk den här gången. Även om det andra inkarnerade köttets verk skiljer sig från det förstas, är det inget bevis för att deras källa inte är en och samma. Huruvida källan är densamma beror på karaktären hos det verk som utförts av kötten och inte på deras yttre skal. Under sitt verks tre stadier har Gud inkarnerats två gånger och båda gångerna inviger den inkarnerade Gudens verk en ny tidsålder, inleder ett nytt verk; inkarnationerna kompletterar varandra. Det är omöjligt för det mänskliga ögat att se att de två kötten faktiskt kommer från samma källa. Det ligger naturligtvis inte inom det mänskliga ögats eller det mänskliga sinnets förmåga. Men till sitt väsen är båda likadana, för deras verk har sitt ursprung i samma Ande. Huruvida de två inkarnerade kötten kommer från samma källa kan inte avgöras utifrån i vilken era och på vilken plats de föddes, eller utifrån liknande faktorer, utan utifrån det gudomliga verk som uttrycks av dem. Det andra inkarnerade köttet utför inte något av det verk som Jesus utförde, för Guds verk följer inga konventioner, utan varje gång öppnar det upp en ny väg. Det andra inkarnerade köttet har inte som målsättning att fördjupa eller befästa det första köttets avtryck i människors medvetande, utan att komplettera det och fullkomna det, att fördjupa människans kunskap om Gud, att bryta alla regler som finns i människors hjärtan och utplåna de felaktiga bilderna av Gud i deras hjärtan. Man kan säga att inget enskilt stadium av Guds eget verk kan ge människan fullständig kunskap om honom; varje stadium ger bara en del, inte helheten. Trots att Gud har uttryckt sitt sinnelag i sin helhet, förblir människans kunskap om Gud ändå ofullständig på grund av hennes begränsade förmåga att förstå. Det är omöjligt att med mänskligt språk förmedla hela Guds sinnelag; hur mycket mindre kan då ett enda stadium av hans verk fullständigt uttrycka Gud? Han verkar i köttet med sin normala mänsklighet som täckmantel och man kan bara känna honom genom hans gudomlighets uttryck, inte genom hans kroppsliga skal. Gud kommer i köttet för att göra det möjligt för människan att lära känna honom genom hans olika verk, och det finns inte två stadier av hans verk som är likadana. Endast på detta sätt kan människan ha en fullständig kunskap om Guds verk i köttet, en kunskap som inte begränsar sig till en enda aspekt. Trots att de två inkarnerade köttens verk är olika, är köttens väsen och källan till deras verk identiska; det är bara att de existerar för att utföra två olika stadier av verket och uppträda i två olika tidsåldrar. Oavsett allt delar Guds båda inkarnerade kött samma väsen och samma ursprung ‒ det är en sanning ingen kan förneka.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

218. I sin första inkarnation slutförde inte Gud inkarnationens verk; han slutförde bara det första steget i det verk som det var nödvändigt för Gud att utföra i köttet. För att avsluta inkarnationens verk har Gud därför återvänt till köttet än en gång och lever ut köttets hela normalitet och verklighet, det vill säga han uppenbarar Guds ord i ett helt vanligt och normalt kött och därmed avslutar han det verk han lämnade ogjort i köttet. Det andra inkarnerade köttet är till sitt väsen likt det första, men det är ännu mer verkligt, till och med mer normalt än det första. Som en följd därav är det lidande det andra inkarnerade köttet tål större än det första, men detta lidande är ett resultat av hans verksamhet i köttet och det skiljer sig från den fördärvade människans lidande. Det härrör dessutom från hans kötts normalitet och verklighet. Eftersom han utövar sitt ämbete i ett ytterst normalt och verkligt kött, måste köttet utstå en hel del umbäranden. Ju mer normalt och verkligt detta kött är, desto mer kommer han att lida i utövandet av sitt ämbete. Guds verk uttrycks i ett mycket alldagligt kött, ett som inte alls är övernaturligt. Eftersom hans kött är normalt och även måste axla verket med att frälsa människan, lider han i ännu högre grad än ett övernaturligt kött skulle ha gjort ‒ allt detta lidande härstammar från hans kötts verklighet och normalitet. Från det lidande som de två inkarnerade kötten har genomgått när de bedrivit sin verksamhet kan man se det inkarnerade köttets väsen. Ju mer normalt köttet är, desto större umbäranden måste han utstå medan han utför verket; ju verkligare det kött är som tar sig an verket, desto hårdare är de uppfattningar som människor får och desto fler faror kommer troligen att drabba honom. Och ändå, ju verkligare köttet är och ju mer köttet besitter en normal människas behov och fullständiga förnuft, desto mer kapabel är han att ta på sig Guds verk i köttet. Det var Jesu kött som spikades fast på korset, sitt kött som han överlämnade som ett syndoffer; det var genom ett kött med normal mänsklighet som han besegrade Satan och fullständigt frälste människan från korset. Och det är som fullständigt kött som Gud i sin andra inkarnation utför erövringsverket och besegrar Satan. Endast ett kött som är fullständigt normalt och verkligt kan utföra det erövrande verket i sin helhet och utgöra ett kraftfullt vittnesbörd. Det vill säga, erövrandet av människan blir effektivt genom den inkarnerade Gudens verklighet och normalitet, inte genom övernaturliga under och uppenbarelser. Denna inkarnerade Guds uppgift är att tala och därigenom att erövra och fullkomna människan; med andra ord, Andens verk förverkligas i köttet och köttets plikt är att tala och därigenom att erövra, uppenbara, fullkomna och eliminera människan helt. Därför är det i det erövrande verket som Guds verk i köttet till fullo ska genomföras. Det inledande friköpande verket utgjorde bara början på inkarnationens verk; det kött som utför det erövrande verket kommer att slutföra hela inkarnationens verk. I fråga om kön är en inkarnation manlig och den andra kvinnlig; på så sätt har innebörden i Guds inkarnation fullbordats. Det undanröjer människans missuppfattningar om Gud: Gud kan bli både manlig och kvinnlig, och till sitt väsen är den inkarnerade Guden könlös. Han skapade både man och kvinna och för honom finns det ingen könsskillnad. I detta stadium av verket gör Gud inte tecken och under, utan verket uppnår sina resultat genom ord. Anledningen till detta är dessutom att den inkarnerade Gudens verk denna gång inte är att bota sjuka och driva ut demoner, utan att erövra människan genom att tala; den medfödda förmåga som detta Guds inkarnerade kött besitter är alltså att tala och att erövra människan, inte att bota sjuka och driva ut demoner. Hans verk i normal mänsklighet är inte att göra under, inte att hela de sjuka och driva ut demoner, utan att tala, så för människor verkar det andra inkarnerade köttet mycket mer normalt än det första. Människor ser att Guds inkarnation inte är någon lögn, men denna inkarnerade Gud är annorlunda än den inkarnerade Jesus och fastän båda är Gud förkroppsligad är de inte helt och hållet de samma. Jesus ägde normal mänsklighet, vanlig mänsklighet, men han åtföljdes av många tecken och under. I denna inkarnerade Gud kommer mänskliga ögon inte att se några tecken eller under, varken botande sjuka eller utdrivande av demoner, vandring på vatten eller fasta i fyrtio dagar … Han utför inte samma verk som Jesus gjorde, inte för att hans kött i grunden är annorlunda än Jesu kött, utan för att det inte är hans ämbetsuppgift att bota sjuka och driva ut demoner. Han river inte ner sitt eget verk, stör inte sitt eget verk. Eftersom han erövrar människan med sina verkliga ord, finns det inget behov av att betvinga henne med hjälp av under, utan detta stadium består av att slutföra inkarnationens verk.

Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

219. Varje stadium av verk som Gud utför har sin egen praktiska betydelse. På den tiden, när Jesus kom, var han en man och när Gud kommer den här gången är han en kvinna. Av detta kan du kan se att Gud skapade både man och kvinna för sitt verks skull, och han gör inte skillnad mellan könen. När hans Ande kommer kan han iklä sig det kött han behagar och det köttet kan representera honom. Så länge det är hans inkarnerade kött kan det representera Gud, vare sig det är manligt eller kvinnligt. Om Jesus hade framträtt som en kvinna när han kom, det vill säga om den Helige Ande hade avlat en liten flicka och inte en pojke, skulle det stadiet av verket ändå ha fullbordats. I så fall skulle verkets nuvarande stadium ha fullbordats av en man istället, men verket skulle likväl ha fullbordats. Båda stadiernas verk är lika viktiga och ingetdera av stadierna upprepas eller står i strid med det andra. När Jesus vid den tiden utförde sitt verk kallades han den ende Sonen, och ”Son” förutsätter manligt kön. Varför nämns inte den ende Sonen i det nuvarande stadiet? Därför att verkets krav har gjort det nödvändigt med ett annat kön än det som Jesus hade. Gud gör ingen skillnad mellan könen. Han utför sitt verk som han behagar och när han gör det är han inte underkastad några begränsningar, utan är helt fri. Likväl har alla verkets stadier sin egen praktiska betydelse.

Utdrag ur ”De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse” i ”Ordet framträder i köttet”

220. Det skede av verket som Jesus utförde uppfyllde bara andemeningen av ”Ordet var hos Gud”: Guds sanning var hos Gud och Guds ande var hos köttet och var oskiljaktigt från detta kött. Det vill säga, den inkarnerade gudens kött kom med Guds ande, vilket är ett större bevis för att Guds första inkarnation var att Jesus blev människa. Detta stadium av verket uppfyller exakt den inre betydelsen av ”Ordet blir kött”, ger en djupare mening till ”Ordet var hos Gud och ordet var Gud” och låter dig stadfast tro på orden ”I begynnelsen var ordet”. Vilket vill säga att vid tiden för skapelsen var Gud uppfylld av ord, hans ord var med honom och oskiljaktiga från honom, och i den sista tidsåldern visar han kraften och auktoriteten i sina ord ännu tydligare och låter människan se alla hans vägar – höra alla hans ord. Sådant är verket i den sista tidsåldern. Du måste få en grundlig förståelse av alla dessa saker. Det är inte fråga om att känna köttet, utan om hur du förstår köttet och ordet. Det här det vittnesbörd du måste bära, det som alla måste få veta. Eftersom detta är den andra inkarnationens verk – och den sista gången som Gud blir kött – fullbordar den inkarnationens betydelse, utfärdar och grundligen genomför Guds verk i köttet och avslutar eran av Guds tillvaro i köttet.

Utdrag ur ”Trosutövning (4)” i ”Ordet framträder i köttet”

221. Gud har kommit till jorden i första hand för att uppnå det faktum att ”Ordet blir kött”, det vill säga, han har kommit för att hans ord ska kunna utgå ur köttet (och inte som på Mose tid i Gamla testamentet då Guds röst talade direkt från skyn). Därefter kommer alla hans ord att gå i uppfyllelse under tusenårsrikets tidsålder, de kommer att bli till synliga realiteter inför människans ögon, och folk kommer att se dem med egna ögon, klart och tydligt. Detta är den främsta meningen med Guds inkarnation. Nämligen att Andens verk utförs genom köttet och med hjälp av ord. Detta är den sanna innebörden i ”Ordet blir kött” och ”Ordets framträdande i köttet”. Endast Gud kan uttrycka Andens vilja, och endast den inkarnerade Guden kan tala å Andens vägnar; Guds ord tydliggörs i den inkarnerade Guden och alla andra får vägledning av dem. Ingen är undantagen, alla existerar inom dessa ramar. Endast genom dessa yttranden kan människor bli medvetna; de som inte vinner något på detta sätt dagdrömmer om de tror att de kan vinna yttrandena från himlen. Detta är den auktoritet som demonstreras i Guds inkarnerade kött och får alla att tro på den med absolut övertygelse. Inte ens de mest ärevördiga experter och religiösa pastorer kan yttra dessa ord. Allesamman måste de underkasta sig dem, och ingen kommer att kunna börja från början igen. Gud kommer att använda ord för att erövra universum. Han kommer inte att göra det genom sitt inkarnerade kött, utan genom att använda yttrandena från den inkarnerade Gudens mun för att erövra alla människor i hela universum; endast detta är Ordet som blivit kött, och endast detta är Ordets framträdande i köttet. I människans ögon kanske det verkar som om Gud inte har gjort mycket – men Gud behöver bara yttra sina ord så kommer de att bli fullkomligt övertygade och fyllda av vördnad. Utan fakta gapar och skriker folk; med Guds ord tystnar de. Gud kommer garanterat att genomföra detta faktum, för det är Guds plan sedan länge: att förverkliga Ordets ankomst till jorden.

Utdrag ur ”Tusenårsriket har anlänt” i ”Ordet framträder i köttet”

222. Den inkarnerade Guden visar sig bara för ett litet antal av de människor som följer honom under denna period då han personligen utför sitt verk, och inte för alla skapade varelser. Han blev kött enbart för att fullborda en etapp av sitt verk och inte för att visa människan sin gestalt. Hans verk måste emellertid utföras av honom själv och följaktligen är det nödvändigt för honom att göra det i köttet. När det här arbetet avslutas kommer han att lämna människans värld; han kan inte stanna kvar på lång sikt bland människorna för att inte riskera att stå i vägen för det kommande arbetet. Vad han manifesterar för massan är endast sitt rättfärdiga sinnelag och alla sina gärningar, men inte bilden av sin kropp då han två gånger blev kött, för Guds gestalt kan bara visas genom hans sinnelag och kan inte ersättas av hans inkarnerade kötts gestalt. Hans kötts gestalt visas bara för ett begränsat antal människor, dessa som följer honom medan han är verksam i köttet. Det är därför det arbete som utförs nu sker i hemlighet. På samma sätt visade Jesus sig bara för judarna när han bedrev sin verksamhet, och han visade sig aldrig offentligt för något annat folk. Så snart han hade avslutat sin gärning lämnade han sålunda omgående människans värld och stannade inte kvar; efteråt var det inte han, denna mänskliga gestalt, som visade sig för människorna, utan den helige Ande som utförde arbetet direkt. Så snart den inkarnerade Gudens arbete är helt avslutat, kommer han att lämna den fysiska världen och kommer aldrig mer att göra något arbete liknande det han gjorde under sin tid i köttet. I fortsättningen kommer all verksamhet att bedrivas direkt av den helige Ande. Under denna period kan människan knappast se hans köttsliga kropps gestalt; han visar sig inte för människan över huvud taget, utan förblir dold för evigt. Tiden för den inkarnerade Gudens verk är begränsad. Det utförs i en specifik tidsålder, period, nation och bland specifika personer. Detta arbete representerar endast verket under den tid Gud är inkarnerad och är specifikt för tidsåldern; det representerar den helige Andes arbete i en viss tidsålder och inte hans verk i dess helhet. Därför kommer inte bilden av den inkarnerade Guden att visas för alla folk. Vad som visas för massan är Guds rättfärdighet och sinnelag i dess helhet, och inte hans skepnad de två gånger han blev kött. Det är varken en av hans köttsliga gestalter eller en kombination av de två gestalterna som visas för människan. Därför är det en absolut nödvändighet att Guds inkarnerade kött lämnar jorden när han avslutat det verk som han har att utföra, för han kommer bara hit för att göra det verk han måste göra, inte för att visa folk sin gestalt. Även om syftet med inkarnationen redan har fullgjorts genom att Gud två gånger har blivit kött, kommer han likväl inte att manifestera sig för något folk som aldrig tidigare sett honom. Jesus kommer aldrig mer att visa sig för judarna som rättfärdighetens sol, och inte heller kommer han att gå upp på Olivberget och visa sig för alla folk; allt judarna har sett är bilden av Jesus under hans tid i Judéen. Det beror på att Jesu verksamhet i köttet avslutades för tvåtusen år sedan; han kommer inte att återvända till Judéen i en judes gestalt och än mindre visa sig för något av de hedniska folken i den gestalt han bar under sin tid i Judéen, för Jesu inkarnerade gestalt är bara en judes gestalt och inte den Människosonens gestalt som Johannes såg. Även om Jesus lovade sina efterföljare att han skulle komma tillbaka, kommer han inte att rätt och slätt visa sig i en judes skepnad för alla i de hedniska länderna. Ni måste veta att den inkarnerade Gudens arbete innebär att öppna upp en tidsålder. Detta arbete är begränsat till några få år och han kan inte fullborda Guds andes hela verk. Likaså kan Jesu gestalt som jude endast representera Guds gestalt då han var verksam i Judéen, och han kunde bara utföra korsfästelseverket. Under den period då Jesus var i köttet kunde han inte genomföra uppgiften att föra tidsåldern till ett slut eller att förgöra mänskligheten. Efter att ha blivit korsfäst och avslutat sin gärning steg han därför upp i höjden och dolde sig för alltid för människan. Från den stunden kunde de trofasta troende från de hedniska länderna inte se Herren Jesu uppenbarelse, utan bara en bild av honom som de hade klistrat upp på väggen. Det här porträttet är bara ett som människan tecknat och inte den gestalt som Gud själv visade för människorna. Gud kommer inte att visa sig öppet för massorna i samma gestalt som de två gånger han blev kött. Avsikten med det arbete han gör bland människorna är att låta dem förstå hans sinnelag. Allt detta visas för människan genom verksamheten i olika tidsåldrar; det genomförs genom det sinnelag han har gjort bekant och det arbete han utfört, snarare än genom Jesu manifestation. Guds gestalt gjordes alltså inte känd för människan med hjälp av den inkarnerade gestalten utan genom det verk som utförs av den inkarnerade Guden som har både gestalt och form; och genom hans arbete visas hans gestalt och hans sinnelag görs bekant. Detta är betydelsen av det arbete han önskar göra i köttet.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (2)” i ”Ordet framträder i köttet”

223. Skulle Gud, som är störst i hela universum och i sfären ovan, fullt ut kunna förklara sig själv i köttslig gestalt? Gud klär sig själv i kött för att utföra ett skede av sitt verk. Det finns ingen särskild betydelse i denna köttsliga avbild – den saknar koppling till tidernas gång och har heller inget att göra med Guds sinnelag. Varför lät då inte Jesus sin bild finnas kvar? Varför lät han inte människor måla av honom så att bilden kunde föras vidare till senare generationer? Varför lät han inte människor erkänna hans bild som Guds avbild? Även om den mänskliga gestalten skapats till Guds avbild, skulle det inte ha varit möjligt för ett mänskligt utseende att representera Guds upphöjda avbild? När Gud blir kött kommer han helt enkelt ned från himlen till en viss kropp. Det är hans Ande som stiger ned i ett kött, genom vilket han utför Andens verk. Det är Anden som uttrycks i köttet, och det är Anden som utför sitt verk i köttet. Det verk som utförs i köttet återger Anden fullständigt, och kroppen är till för verket. Men det innebär inte att den köttsliga avbilden är en ersättning för den sanna bilden av Gud själv – det är varken syftet eller meningen med att Gud blir människa. Han blir människa enbart för att Anden ska finna en plats att vistas som passar hans verk, för att bättre kunna utföra sitt verk i köttet så att folk kan se hans gärningar, förstå hans sinnelag, höra hans ord och känna till hans verks underverk. Hans namn representerar hans sinnelag och hans ord representerar hans identitet. Men han har aldrig sagt att hans köttsliga utseende representerar hans avbild; det där är bara en mänsklig föreställning. De väsentliga aspekterna av Guds inkarnation är hans namn, hans verk, hans sinnelag och hans kön. De används för att representera hans förvaltning i den här tidsåldern. Hans köttsliga utseende har inget samband med hans förvaltning utan fanns bara till för hans verk vid den tidpunkten. Ändå är det omöjligt för den inkarnerade Guden att inte ha något visst utseende, och därför valde han en lämplig familj som skulle avgöra hans utseende. Om Guds utseende hade någon representativ betydelse, så skulle även alla med liknande drag representera Gud. Skulle inte det vara en flagrant missuppfattning? Jesu bild målades av människor för att människor skulle kunna dyrka honom. Vid den tiden gav inte den helige Ande några särskilda instruktioner, och människan förde så vidare det fantasiporträttet till vår tid. I enlighet med Guds ursprungliga avsikt borde människan sannerligen inte ha gjort så. Det är bara människans iver som har fått porträttet att finnas kvar till vår tid. Gud är ande, och vad hans avbild är kommer människan i någon slutlig undersökning aldrig att kunna ringa in. Hans avbild kan enbart representeras av hans sinnelag.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

224. Gud blir inte kött med intentionen att låta människan lära känna hans kött eller avgöra skillnaderna mellan den inkarnerade Gudens kött och människans; inte heller blir Gud kött för att träna hennes omdömesförmåga och än mindre gör han det i avsikt att låta henne dyrka Guds inkarnerade kött och därigenom bli storligen förhärligad. Inget av detta är Guds ursprungliga avsikt med att bli kött. Inte heller blir Gud kött för att fördöma människan, för att medvetet avslöja henne eller för att försvåra saker för henne. Inget av det här är Guds ursprungliga intention. Varje gång Gud blir kött är det en typ av uppgift som är oundviklig. Det är för sitt större verks och sin större förvaltnings skull som han agerar som han gör, inte av de skäl som människan föreställer sig. Gud kommer till jorden enbart då hans verk kräver det och endast då det är nödvändigt. Han kommer inte till jorden med intentionen att bara titta sig omkring, utan för att utföra den uppgift han har att utföra. Varför skulle han annars ta på sig en så tung börda och ta sådana risker för att göra detta arbete? Gud blir kött enbart när han måste och alltid med ett unikt syfte. Om syftet bara vore att låta människor få ta en titt på honom och vidga sina vyer skulle han med största säkerhet aldrig komma så försiktigt bland folk. Han kommer till jorden för sin förvaltnings och sitt större verks skull, och för att han ska kunna vinna mer av mänskligheten. Han kommer för att representera tidsåldern, han kommer för att besegra Satan och han klär sig i kött i syfte att besegra Satan. Dessutom kommer han för att lära hela människosläktet att leva sitt liv. Allt det här berör hans förvaltning och det berör arbetet med hela universum. Om Gud blev kött enbart för att låta människan lära känna hans kött och för att öppna folks ögon, varför färdades han då inte till vartenda land? Vore det inte en oerhört enkel sak? Men det gjorde han inte, utan i stället valde han en lämplig plats att slå sig ner på och inleda det arbete han hade att utföra. Enbart detta kött har avsevärd betydelse. Han representerar en hel tidsålder och utför också en hel tidsålders verksamhet; han både avslutar den tidigare tidsåldern och startar den nya. Allt det här är en viktig sak som berör Guds förvaltning, och allt det här är betydelsen av en viss etapp i arbetet som Gud kommer till jorden för att utföra.

Utdrag ur ”Inkarnationens hemlighet (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

225. Även om Kristus på jorden kan utföra arbete åt Gud själv kommer han inte med syftet att visa alla människor sin avbild i köttet. Han kommer inte för att alla människor ska se honom, han kommer för att låta människan ledas av hans hand och på så vis träda in i den nya tiden. Kristi kött fungerar för Guds räkning, det vill säga för Guds verk i köttet och inte för att göra det möjligt för människan att helt och hållet förstå substansen av hans kött. Hur han än verkar, överskrider det inte vad som är möjligt för köttet att uppnå. Hur han än verkar, gör han det i köttet med en normal mänsklighet och avslöjar inte helt och hållet Guds sanna ansikte för människan. Dessutom är hans verk i köttet aldrig lika övernaturligt eller ovärderligt som människan tänker sig det. Även om Kristus representerar Gud själv i köttet och personligen utför det verk som Gud själv bör göra, förnekar han inte att Gud i himlen existerar. Inte heller framhäver han med stor iver sina egna gärningar. I stället förblir han ödmjukt gömd inuti sitt kött. Till skillnad från Kristus har de som påstår att de är Kristus inte dessa egenskaper. När dessa falska kristus med sina arroganta och självupphöjande sinnelag ställs sida vid sida med Kristus blir det uppenbart vilket slags kött som verkligen tillhör Kristus. Ju falskare de är, desto fler sådana falska kristus dyker upp och desto mer förmögna är de att göra tecken och under för att förleda människor. Falska kristus har inte Guds egenskaper, Kristus är inte befläckad av något drag som tillhör dessa falska kristus. Gud blir enbart kött för att slutföra sitt verk i köttet, inte bara för att alla människor ska få se honom. I stället låter han sitt verk bekräfta hans identitet och tillåter att det som han avslöjar får vittna om hans substans. Hans substans är inte ogrundad, hans identitet greppades inte av hans hand utan den avgörs av hans verk och hans substans.

Utdrag ur ”Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja” i ”Ordet framträder i köttet”

226. Det bästa med hans verk i köttet är att han kan lämna exakta ord och uppmaningar liksom sin precisa vilja för mänskligheten till dem som följer honom, så att hans anhängare efteråt mer noggrant och konkret kan förmedla hela hans verk i köttet och hans vilja för hela mänskligheten till dem som accepterar denna väg. Det är bara det verk Gud i köttet utför bland människor som verkligen åstadkommer det faktum att Gud är och lever tillsammans med människan. Det är bara detta verk som uppfyller människans önskan att skåda Guds ansikte, bevittna Guds verk och höra Guds personliga ord. Den inkarnerade Guden avslutar den tidsålder då endast Jehovas ryggtavla var synlig för mänskligheten och han avslutar också den tidsålder då mänskligheten trodde på den vaga Guden. Framför allt för Guds verk i hans sista inkarnation hela mänskligheten in i en tidsålder som är mer realistisk, mer praktisk och mer behaglig. Han inte bara avslutar lagens och dogmernas tidsålder, utan vad som är viktigare är att han låter mänskligheten se en Gud som är verklig och normal, som är rättfärdig och helig, som öppnar upp förvaltningsplanens verk och förevisar mänsklighetens hemligheter och slutmål, som skapade mänskligheten och slutför det förvaltande verket – och som har varit gömd i tusentals år. Han för vaghetens tidsålder till ett fullständigt slut, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten ville söka Guds ansikte men inte kunde, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten tjänade Satan och leder hela mänskligheten ända in i en fullkomligt ny era. Allt detta är resultatet av det verk som den inkarnerade Guden utför istället för Guds Ande. När Gud verkar i sitt kött, söker och famlar inte längre de som följer honom efter dessa ting som både tycks existera och inte existera, och de upphör att gissa vad den vaga Guden vill. När Gud sprider sitt verk i köttet, kommer de som följer honom att vidarebefordra det verk han har utfört i köttet till alla religioner och samfund, och de kommer att förmedla alla hans ord till hela mänsklighetens öron. Allt de som tar emot hans evangelium hör kommer att vara hans verks fakta, sådant som människan personligen sett och hört, och det kommer att vara fakta och inte hörsägen. Dessa fakta är de bevis som han sprider verket med och samtidigt de verktyg han använder för att sprida verket. Om inte fakta existerade skulle hans evangelium inte spridas över alla länder och till alla platser; utan fakta och med enbart människans fantasier skulle han aldrig kunna utföra verket med att erövra hela universum. Anden är ogripbar och osynlig för människan och Andens verk kan inte ge människan några ytterligare bevis eller fakta om Guds verk. Människan kommer aldrig att skåda Guds verkliga ansikte och kommer alltid att tro på en vag Gud som inte existerar. Människan kommer aldrig att skåda Guds ansikte och kommer heller aldrig att höra ord uttalas personligen av Gud. Människans föreställningar är trots allt tomma och kan inte ersätta Guds verkliga ansikte; Guds inneboende sinnelag och Guds eget verk kan inte imiteras av människan. Den osynlige Guden i himlen och hans verk kan bara föras till jorden av den inkarnerade Guden som personligen utför sitt verk bland människor. Det här är det mest perfekta sättet som Gud framträder för människan på – människan ser Gud och lär känna hans verkliga ansikte, och det kan inte åstadkommas av en Gud som inte inkarnerats. När Gud nu har utfört sitt verk till detta stadium har det redan uppnått optimal effekt och varit en fullständig framgång. Den inkarnerade Gudens personliga verk har redan fullbordat nittio procent av hela hans förvaltningsverk. Detta kött har gett hela hans verk en bättre början och sammanfattat hela hans verk, och det har offentliggjort hela hans verk och gett hela detta verk en sista grundlig påfyllning. Hädanefter kommer det inte att finnas någon annan inkarnerad Gud som utför det fjärde stadiet av Guds verk och den tredje inkarnationen av Gud kommer inte att utföra något ytterligare underbart verk.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

227. Trots att det här köttet är normalt och verkligt, är han inget vanligt kött: Han är inte kött som bara är mänskligt, utan kött som är både mänskligt och gudomligt. Det är så han skiljer sig från människan och det är detta som är tecknet på Guds identitet. Endast kött som detta kan utföra det verk han avser att göra, fullgöra den inkarnerade Gudens verksamhet och fullborda hans verk bland människorna. Om det inte vore på det viset skulle hans verk bland människorna alltid vara tomt och bristfälligt. Även om Gud kan kämpa mot Satans ande och komma segrande ur striden, kan den fördärvade människans gamla natur aldrig lösas upp, och de som är olydiga mot Gud och motsätter sig honom kan aldrig verkligen komma under hans herravälde. Han kan alltså aldrig erövra mänskligheten och aldrig vinna hela mänskligheten. Om inte hans verk på jorden kan lösas, kommer hans förvaltning aldrig att ta slut och hela mänskligheten kommer inte att kunna träda in i vilan. Om Gud inte kan träda in i vilan tillsammans med alla sina skapade varelser kommer detta förvaltningsverk aldrig att nå någon framgång och följden blir att Guds härlighet försvinner. Trots att hans kött inte har någon auktoritet, kommer det verk han utför att ha åstadkommit sin effekt. Detta är hans verks oundvikliga riktning. Oavsett om hans kött besitter auktoritet eller inte, är han Gud själv så länge som han är kapabel att utföra Guds eget verk. Oavsett hur normalt och vanligt detta kött är, kan han utföra det verk han har att göra, för detta kött är Gud och inte bara en människa. Anledningen till att detta kött kan utföra det verk som inte människan kan utföra är att hans inre väsen är olikt alla människors, och anledningen till att han kan frälsa människan är att hans identitet skiljer sig från alla människors. Detta kött är så viktigt för mänskligheten, därför att han är människa och i ännu högre grad Gud, därför att han kan utföra det verk som ingen vanlig köttslig människa kan utföra och därför att han kan frälsa den fördärvade människan som lever tillsammans med honom på jorden. Trots att den inkarnerade Guden är identisk med människan, är han viktigare för mänskligheten än någon aktad person för han kan utföra det verk som inte Guds Ande kan utföra, han är mer kapabel än Guds Ande att vittna om Gud själv och han är mer kapabel än Guds Ande att vinna mänskligheten helt och hållet. Även om detta kött är normalt och vanligt gör hans bidrag till mänskligheten och hans betydelse för mänsklighetens existens honom synnerligen värdefull, och detta kötts verkliga värde och betydelse är omätligt för varje människa. Även om det här köttet inte kan förgöra Satan direkt, kan han använda sitt verk till att erövra mänskligheten och besegra Satan och få honom att helt underkasta sig hans herravälde. Det är tack vare att Gud är inkarnerad som han kan besegra Satan och rädda mänskligheten. Han förgör inte Satan direkt, utan blir kött för att utföra verket med att erövra mänskligheten som har fördärvats av Satan. På så sätt är han bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna och bättre i stånd att rädda den fördärvade människan. Den inkarnerade Gudens seger över Satan bär starkare vittnesbörd och är mer övertygande än om Guds Ande förintat Satan direkt. Gud i köttet är bättre i stånd att hjälpa människan lära känna Skaparen och bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna.

Utdrag ur ”Den fördärvade mänskligheten är i större behov av den inkarnerade Gudens frälsning” i ”Ordet framträder i köttet”

228. Den här gången kommer Gud för att verka, inte i en andlig kropp utan i en helt vanlig sådan. Det är inte bara kroppen för Guds andra inkarnation utan även den kropp som Gud återvänder i. Det är ett helt vanligt kött. I honom kan du inte se något som skiljer sig från andra, men från honom kan du få de sanningar du aldrig har hört tidigare. Detta obetydliga kött är vad som förkroppsligar alla sanningens ord från Gud, företar sig Guds verk i de sista dagarna och uttrycker hela Guds sinnelag så att människan ska förstå det. Längtar du inte verkligen efter att få se Gud i himlen? Längtar du inte verkligen efter att förstå Gud i himlen? Längtar du inte verkligen efter att få se mänsklighetens slutmål? Han kommer att berätta alla dessa hemligheter för dig – hemligheter som ingen människa har kunnat berätta och han kommer även att berätta för dig om de sanningar du inte förstår. Han är din port in i riket och din vägvisare in i den nya tidsåldern. Ett sådant vanligt kött innefattar många outgrundliga mysterier. Hans gärningar kan vara ofattbara för dig, men målet med hela det verk som han uträttar är tillräckligt för att du ska se att han inte är simpelt kött som människan tror. För han representerar Guds vilja liksom den omsorg som Gud visar mänskligheten i de sista dagarna. Även om du inte kan höra de ord han talar som tycks skaka himmel och jord eller se hans ögon som blossande flammor, och även om du inte kan känna tuktan av hans järnstav, kan du av hans ord höra ilskan hos Gud och veta att Gud visar medlidande med mänskligheten; du kan se Guds rättfärdiga sinnelag och hans visdom, och dessutom inse vilka bekymmer och vilken omsorg Gud har om hela mänskligheten. Guds verk de sista dagarna är att låta människan se Guden i himlen leva bland människor på jorden samt göra det möjligt för människan att lära känna, lyda, vörda och älska Gud. Det är därför han har återvänt till köttet en andra gång. Även om det människan ser idag är en Gud som är densamma som människan, en Gud med näsa och två ögon, och en obetydlig Gud, ska Gud i slutänden visa er att utan denne mans existens kommer himmel och jord att genomgå en kolossal förändring, utan denne mans existens kommer himlen att fördunklas, jorden att bli kaos och hela mänskligheten att leva i hungersnöd och plågor. Han kommer att visa er att Gud, utan frälsningen från de sista dagarnas inkarnerade Gud, skulle ha tillintetgjort hela mänskligheten i helvetet för länge sedan; utan detta kötts existens skulle ni för alltid vara de främsta av syndare och lik evinnerligen. Ni ska veta att utan detta kötts existens skulle hela mänskligheten möta en oundviklig katastrof och finna det svårt att undkomma Guds mer allvarliga bestraffning av mänskligheten de sista dagarna. Utan detta vanliga kötts födelse skulle ni alla befinna er i ett tillstånd där varken liv eller död kommer, oavsett hur ni söker det. Utan detta kötts existens skulle ni idag inte kunna ta emot sanningen och komma inför Guds tron. Ni skulle snarare bli straffade av Gud för era svåra synder. Vet ni? Om det inte vore för Guds återgång till köttet skulle ingen ha möjlighet till frälsning, och om det inte vore för att det köttet kom skulle Gud för länge sedan ha avslutat den gamla tidsåldern. Kan du i sådana fall fortfarande avvisa den andra inkarnationen av Gud? När du kan dra så stor nytta av denne vanlige man, varför skulle du då inte villigt acceptera honom?

Guds verk är det som du inte kan begripa. Om du varken kan fatta om ditt beslut är riktigt eller veta om Guds verk kan ha framgång, varför inte pröva din lycka och se om denne vanlige man är till stor hjälp för dig och om Gud har utfört ett stort verk. Men jag måste berätta för dig att människorna på Noas tid hade ätit och druckit, gift sig och gift bort i en sådan omfattning att det blev outhärdligt för Gud att bevittna, så han sände en väldig översvämning för att förstöra mänskligheten och lämnade bara Noas familj på åtta kvar samt fåglar och djur av alla slag. Men i de sista dagarna är de som Gud behåller alla de som har varit lojala mot honom fram till slutet. Även om båda var tider av stort fördärv som var outhärdligt för Gud att bevittna, och mänskligheten i båda tidsåldrarna var så fördärvad att den förnekade Gud som Herre, blev alla människor på Noas tid tillintetgjorda av Gud. Mänskligheten i båda tidsåldrarna har bedrövat Gud väldigt, men Gud har fortsatt vara tålmodig med människorna de sista dagarna fram till nu. Hur kommer det sig? Har ni aldrig funderat över det? Om ni verkligen inte vet, så låt mig berätta det för er. Anledningen till att Gud kan behandla människorna nådigt de sista dagarna är inte att de är mindre fördärvade än människorna på Noas tid eller att de har visat ånger inför Gud, än mindre är det för att Gud inte står ut med att tillintetgöra människorna i de sista dagarna då tekniken har avancerat. Snarare beror det på att Gud har ett verk att utföra i en grupp människor de sista dagarna och det kommer att göras av den inkarnerade Guden själv. Dessutom ska Gud välja en del av den gruppen som föremål för sin frälsning, frukten av hans förvaltningsplan, och föra dessa människor med sig in i nästa tidsålder. Därför har det pris som betalats av Gud, oavsett vad, helt och hållet varit en förberedelse för hans inkarnationsverk de sista dagarna. Att ni har kommit fram till idag är tack vare köttet. Det är för att Gud lever i köttet som ni har möjlighet att leva. All lycka har vunnits på grund av denne vanlige man. Inte bara det, utan i slutänden kommer alla folk att tillbe denne vanlige man och även tacka och lyda denne obetydlige man, för det är den sanning, det liv och den väg han kom med som har räddat hela mänskligheten, lindrat konflikten mellan människan och Gud, minskat avståndet mellan dem och öppnat upp en förbindelse mellan Guds och människans tankar. Det är också han som har kommit med ännu större ära till Gud. Är inte en vanlig man som denne värd din tillit och beundran? Är inte ett sådant vanligt kött redo att kallas Kristus? Kan inte en sådan vanlig man vara uttrycket för Gud bland människor? Är inte en sådan man, som hjälper mänskligheten att slippa katastrofer, värd din kärlek och värd att hålla fast vid? Om du avvisar de sanningar som hans mun yttrar och även avskyr att han finns ibland er, vilket blir ditt öde då?

Utdrag ur ”Visste du? Gud har uträttat något stort bland människorna” i ”Ordet framträder i köttet”

229. Hela Guds verk de sista dagarna utförs av denne vanlige man. Han kommer att skänka dig allt och vidare kan han bestämma allt över dig. Kan en sådan man vara som du tror: en man så enkel att han inte förtjänar att nämnas? Är hans sanning inte nog för att övertyga dig helt? Är vittnesbördet om hans gärningar inte tillräckligt för att övertyga dig helt? Eller är det så att vägen han leder dig på inte är värd för dig att följa? Vad är det som får dig att känna illvilja mot honom och avvisa honom och dra dig undan honom? Det är han som uttrycker sanningen, det är han som erbjuder sanningen och det är han som gör att du kan ha en väg att färdas på. Kan det vara så att du fortfarande inte kan finna spåren av Guds verk i dessa sanningar? Utan Jesu verk kunde mänskligheten inte ha kommit ner från korset, men utan inkarnationen idag kunde de som kom ner från korset aldrig bli anbefallna av Gud eller träda in i den nya tidsåldern. Utan denne vanlige mans ankomst skulle ni aldrig ha möjlighet eller vara berättigade att se Guds sanna ansikte, för ni är alla sådana som för länge sedan borde ha blivit tillintetgjorda. Genom ankomsten av den andra inkarnationen av Gud har Gud förlåtit er och visat er barmhärtighet. Oberoende av det är de ord jag måste lämna er med i slutänden dessa: Denne vanlige man, som är den inkarnerade Guden, är livsavgörande för er. Detta är det stora som Gud redan har uträttat bland människor.

Utdrag ur ”Visste du? Gud har uträttat något stort bland människorna” i ”Ordet framträder i köttet”

230. De som vill vinna liv utan att förlita sig på den sanning som talas av Kristus är de mest löjeväckande människorna på jorden, och de som inte accepterar livets väg som Kristus för med sig har förlorat sig i fantasier. Och därför säger jag att de som inte accepterar Kristus av de sista dagarna ska för alltid föraktas av Gud. Kristus är människans ingång till riket under de sista dagarna, som ingen kan kringgå. Ingen kan bli fullkomnad av Gud utom genom Kristus. Du tror på Gud och därmed måste du acceptera hans ord och lyda hans väg. Du får inte bara tänka på att vinna välsignelser utan att ta emot sanningen eller acceptera livets försörjning. Kristus kommer under de sista dagarna, så att alla de som uppriktigt tror på honom kan förses med liv. Hans verk är till för att avsluta den gamla tidsåldern och träda in i den nya och utgör den väg som måste följas av alla de som vill träda in i den nya tidsåldern. Om du inte är i stånd att erkänna honom utan istället fördömer, hädar eller till och med förföljer honom ska du nödvändigt brinna i all evighet och kommer aldrig att träda in i Guds rike. För denne Kristus är själv den Helige Andes uttryck, Guds uttryck, den ende som Gud har anförtrott att uträtta hans verk på jorden. Och därför säger jag, att om du inte kan acceptera allt som Kristus av de sista dagarna gör, då hädar du mot den Helige Ande. Den vedergällning som ska drabba den som hädar mot den Helige Ande är uppenbar för alla. Jag säger också till dig att om du motsätter dig Kristus av de sista dagarna och förnekar honom, finns det ingen som kan bära konsekvenserna åt dig. Vidare kommer du från och med den dagen inte att få en ny möjlighet att vinna Guds godkännande; även om du försöker friköpa dig själv kommer du aldrig mer att skåda Guds ansikte. För det du motsätter dig är inte en människa, det du förnekar är inte någon ynklig varelse, utan Kristus. Är du medveten om denna konsekvens? Du har inte gjort ett litet misstag, utan begått ett avskyvärt brott. Och därför råder jag alla att inte visa tänderna inför sanningen eller komma med omdömeslös kritik, för endast sanningen kan ge dig liv och inget annat än sanningen kan låta dig födas på nytt och skåda Guds ansikte.

Utdrag ur ”Endast de sista dagarnas Kristus kan ge människan det eviga livets väg” i ”Ordet framträder i köttet”

Föregående: III. Ord om att vittna om Guds framträdande och verk

Nästa: V. Ord om förhållandet mellan Guds verks olika stadier och Guds namn

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.

Relaterat innehåll

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok

Kontakta oss via Messenger