På den tiden då Jesus var verksam i Judéen verkade han öppet, men nu verkar och talar jag bland er i hemlighet. De icketroende är fullständigt omedvetna om det. Mitt arbete bland er är stängt för dem som är utanför. Dessa ord, dessa tuktanden och domar, känner endast ni och inga andra till. Hela detta arbete utförs mitt ibland er och uppenbaras endast för er; ingen bland de icketroende känner till det, för tiden är inte inne än. Människorna här är nära att fulländas efter att ha utstått tuktan, men de som är utanför vet ingenting om detta. Den här verksamheten är alldeles för dold! Gud som blivit kött är dold för dem, men för dem som befinner sig i denna ström kan man säga att han agerar öppet. Även om allt är öppet, uppenbarat och befriat i Gud, gäller det bara för dem som tror på honom; vad resten, de icketroende, anbelangar får de inte veta något. Det arbete som nu utförs här är strikt tillslutet för att hindra dem från att veta något. Skulle de bli medvetna om denna verksamhet skulle de bara fördöma den och utsätta den för förföljelse. De skulle inte tro på den. Att verka i den stora röda drakens land – det mest bakåtsträvande av alla ställen – är ingen lätt uppgift. Om denna verksamhet skulle bli allmänt känd vore det omöjligt att fortsätta. Den här arbetsetappen kan helt enkelt inte genomföras på denna plats. Om denna verksamhet skulle bedrivas öppet, hur skulle de kunna tillåta den att fortsätta? Skulle det inte utsätta arbetet för ännu större risker? Om inte den här verksamheten skedde i det fördolda utan som på Jesu tid, när han botade sjuka och drev ut onda andar på ett spektakulärt sätt, skulle den då inte för länge sedan ha ”tagits tillfånga” av djävlarna? Skulle de kunna tolerera Guds existens? Om jag idag skulle gå in i synagogorna för att predika och undervisa människan, skulle jag då inte ha slagits sönder och samman för länge sedan? Och om det hade hänt, hur skulle då mitt arbete ha kunnat bedrivas vidare? Anledningen till att det inte görs några tecken och under öppet över huvud taget är för hemlighållandets skull. Så för de icketroende kan mitt verk varken ses, kännas till eller upptäckas. Om den här arbetsetappen skulle utföras på samma sätt som Jesu etapp i nådens tidsålder, skulle den inte kunna vara så stabil som den är. Att verka i hemlighet på det här sättet gynnar följaktligen både er och verket som helhet. När Guds verk på jorden når sitt slut, det vill säga när denna hemliga verksamhet avslutas, då kommer detta stadium i verket att plötsligt bli allmänt känt. Då kommer alla att veta att det finns en skara segrare i Kina; alla kommer att veta att Gud blev kött i Kina och att hans verk har nått sitt slut. Först då kommer människan att slås av tanken: Hur kommer det sig att Kina ännu inte har drabbats av nedgång eller sammanbrott? Det visar sig att Gud personligen bedriver sitt arbete i Kina och har fullkomliggjort en grupp människor till segrare.

Den inkarnerade Guden visar sig bara för ett litet antal av de människor som följer honom under denna period då han personligen utför sitt verk, och inte för alla skapade varelser. Han blev kött enbart för att fullborda en etapp av sitt verk och inte för att visa människan sin gestalt. Hans verk måste emellertid utföras av honom själv och följaktligen är det nödvändigt för honom att göra det i köttet. När det här arbetet avslutas kommer han att lämna människans värld; han kan inte stanna kvar på lång sikt bland människorna för att inte riskera att stå i vägen för det kommande arbetet. Vad han manifesterar för massan är endast sitt rättfärdiga sinnelag och alla sina gärningar, men inte bilden av sin kropp då han två gånger blev kött, för Guds gestalt kan bara visas genom hans sinnelag och kan inte ersättas av hans inkarnerade kötts gestalt. Hans kötts gestalt visas bara för ett begränsat antal människor, dessa som följer honom medan han är verksam i köttet. Det är därför det arbete som utförs nu sker i hemlighet. På samma sätt visade Jesus sig bara för judarna när han bedrev sin verksamhet, och han visade sig aldrig offentligt för något annat folk. Så snart han hade avslutat sin gärning lämnade han sålunda omgående människans värld och stannade inte kvar; efteråt var det inte han, denna mänskliga gestalt, som visade sig för människorna, utan den helige Ande som utförde arbetet direkt. Så snart den inkarnerade Gudens arbete är helt avslutat, kommer han att lämna den fysiska världen och kommer aldrig mer att göra något arbete liknande det han gjorde under sin tid i köttet. I fortsättningen kommer all verksamhet att bedrivas direkt av den helige Ande. Under denna period kan människan knappast se hans köttsliga kropps gestalt; han visar sig inte för människan över huvud taget, utan förblir dold för evigt. Tiden för den inkarnerade Gudens verk är begränsad. Det utförs i en specifik tidsålder, period, nation och bland specifika personer. Detta arbete representerar endast verket under den tid Gud är inkarnerad och är specifikt för tidsåldern; det representerar den helige Andes arbete i en viss tidsålder och inte hans verk i dess helhet. Därför kommer inte bilden av den inkarnerade Guden att visas för alla folk. Vad som visas för massan är Guds rättfärdighet och sinnelag i dess helhet, och inte hans skepnad de två gånger han blev kött. Det är varken en av hans köttsliga gestalter eller en kombination av de två gestalterna som visas för människan. Därför är det en absolut nödvändighet att Guds inkarnerade kött lämnar jorden när han avslutat det verk som han har att utföra, för han kommer bara hit för att göra det verk han måste göra, inte för att visa folk sin gestalt. Även om syftet med inkarnationen redan har fullgjorts genom att Gud två gånger har blivit kött, kommer han likväl inte att manifestera sig för något folk som aldrig tidigare sett honom. Jesus kommer aldrig mer att visa sig för judarna som rättfärdighetens sol, och inte heller kommer han att gå upp på Olivberget och visa sig för alla folk; allt judarna har sett är bilden av Jesus under hans tid i Judéen. Det beror på att Jesu verksamhet i köttet avslutades för tvåtusen år sedan; han kommer inte att återvända till Judéen i en judes gestalt och än mindre visa sig för något av de hedniska folken i den gestalt han bar under sin tid i Judéen, för Jesu inkarnerade gestalt är bara en judes gestalt och inte den Människosonens gestalt som Johannes såg. Även om Jesus lovade sina efterföljare att han skulle komma tillbaka, kommer han inte att rätt och slätt visa sig i en judes skepnad för alla i de hedniska länderna. Ni måste veta att den inkarnerade Gudens arbete innebär att öppna upp en tidsålder. Detta arbete är begränsat till några få år och han kan inte fullborda Guds andes hela verk. Likaså kan Jesu gestalt som jude endast representera Guds gestalt då han var verksam i Judéen, och han kunde bara utföra korsfästelseverket. Under den period då Jesus var i köttet kunde han inte genomföra uppgiften att föra tidsåldern till ett slut eller att förgöra mänskligheten. Efter att ha blivit korsfäst och avslutat sin gärning steg han därför upp i höjden och dolde sig för alltid för människan. Från den stunden kunde de trofasta troende från de hedniska länderna inte se Herren Jesu uppenbarelse, utan bara en bild av honom som de hade klistrat upp på väggen. Det här porträttet är bara ett som människan tecknat och inte den gestalt som Gud själv visade för människorna. Gud kommer inte att visa sig öppet för massorna i samma gestalt som de två gånger han blev kött. Avsikten med det arbete han gör bland människorna är att låta dem förstå hans sinnelag. Allt detta visas för människan genom verksamheten i olika tidsåldrar; det genomförs genom det sinnelag han har gjort bekant och det arbete han utfört, snarare än genom Jesu manifestation. Guds gestalt gjordes alltså inte känd för människan med hjälp av den inkarnerade gestalten utan genom det verk som utförs av den inkarnerade Guden som har både gestalt och form; och genom hans arbete visas hans gestalt och hans sinnelag görs bekant. Detta är betydelsen av det arbete han önskar göra i köttet.

Så snart Guds två inkarnationers arbete når sitt slut, kommer han att börja visa sitt rättfärdiga sinnelag överallt bland de hedniska folken och låta massorna se hans gestalt. Han kommer att uppenbara sitt sinnelag och på så sätt klargöra utfallen för de olika kategorierna av människor, och därmed avslutar han den gamla tidsåldern helt och hållet. Skälet till att hans arbete i köttet inte sträcker sig över en stor yta (på samma sätt som Jesus endast var verksam i Judéen och jag idag endast verkar bland er) är att hans verk i köttet har gränser och begränsningar. Han utför bara en kort periods arbete i en vanlig och normal människas skepnad; han använder inte detta inkarnerade kött för att utföra evighetens verk eller arbetet med att framträda för människorna i de hedniska länderna. Verksamheten i köttet kan bara vara av begränsad omfattning (som att arbeta enbart i Judéen eller enbart bland er), och sedan kan dess omfattning vidgas genom det arbete som utförs innanför dessa gränser. Naturligtvis ska utvidgningsarbetet utföras direkt av hans ande och kommer då inte längre att vara hans inkarnerade kötts verk. Verksamheten i köttet har nämligen gränser och sträcker sig inte till alla världsalltets hörn – det klarar den inte. Genom arbetet i köttet utför hans ande det verk som ska följa. Därför är det arbete som sker i köttet av inledande natur och utförs inom vissa gränser; därefter är det hans ande som fortsätter detta arbete och det gör han därtill i en utvidgad omfattning.

Det verk som Gud kommer för att utföra på jorden består bara i att leda tidsåldern, öppna upp en ny tidsålder och avsluta den gamla. Han har inte kommit för att leva en människas hela liv på jorden, för att själv uppleva den mänskliga världens glädje och sorg eller för att med sin hand göra en viss person fullkomlig eller personligen iaktta en viss persons tillväxt. Detta är inte hans uppgift; hans uppgift är endast att börja en ny tidsålder och avsluta den gamla. Det vill säga, han kommer personligen att börja en tidsålder, personligen att avsluta den tidigare och besegra Satan genom att utföra sitt verk personligen. Varje gång han utför sitt verk personligen är det som om han sätter en fot på slagfältet. Först övervinner han världen och segrar över Satan då han är i köttet; han tar all härlighet i besittning och drar upp ridån för de tvåtusen årens hela verk så att alla jordens folk har rätt väg att gå och kan leva ett liv i fred och glädje. Men Gud kan inte leva länge tillsammans med människan på jorden, för Gud är Gud och trots allt olik människan. Han kan inte leva en livstid som en vanlig individ, det vill säga, han kan inte leva på jorden som en person som inte är något utöver det vanliga, för han har bara en minimal del av en vanlig persons normala mänsklighet att upprätthålla sitt liv som människa med. Hur skulle Gud till exempel kunna bilda familj, skaffa en karriär och skaffa barn på jorden? Vore inte det en skam för honom? Att han är utrustad med normal mänsklighet är enbart för att han ska vara verksam på ett normalt sätt, inte för att göra det möjligt för honom att ha en familj och en yrkeskarriär som en ordinär person. Hans normala sinne, normala psyke, och att han äter och klär sig på normalt vis i sin kroppsliga gestalt är tillräckligt för att visa att han har en normal mänsklighet; han behöver inte ha en familj eller en yrkeskarriär för att visa att han är utrustad med en normal mänsklighet. Det vore fullkomligt onödigt! När Gud kommer till jorden är det Ordet som blir kött; han låter helt enkelt människan förstå hans ord och se hans ord, det vill säga, han låter henne se det verk som utförs av köttet. Det är inte hans avsikt att folk ska behandla hans kött på ett visst sätt, utan bara att människan ska vara lydig intill slutet, det vill säga, lyda alla ord som kommer från hans mun och underkasta sig allt det arbete han utför. Han verkar bara i köttet; han begär inte med flit att människan ska upphöja hans kötts storhet och helighet, utan i stället visar han människan visdomen i sitt verk och all den makt han utövar. Även om han har en utomordentlig mänsklighet, gör han därför inga tillkännagivanden utan koncentrerar sig helt på det arbete han har att utföra. Ni bör veta hur det kommer sig att Gud blev kött och ändå inte offentliggör eller vittnar om sin normala mänsklighet, utan i stället helt enkelt gör det arbete han önskar göra. Därför kan ni inte se mer av den inkarnerade Guden än att han är gudomlig; det beror på att han aldrig förkunnar vad han är i mänskligt hänseende för att människan ska efterlikna det. Det är bara när en människa leder andra människor som hon talar om vad hon är i mänskligt hänseende för att lättare vinna deras beundran och underkastelse och på så sätt kunna uppnå ledarskap av andra. Gud erövrar däremot människor enbart genom sitt verk (det vill säga, verk som är ouppnåeligt för människan); det är aldrig tal om att människan ska beundra honom eller att han ska få henne att älska honom. Allt han gör är att ingjuta en känsla av vördnad för honom eller en känsla av hans outgrundlighet i människan. Gud har inget behov av att imponera på henne; allt han behöver är att du vördar honom så snart du har bevittnat hans sinnelag. Det arbete Gud utför är hans eget; människan kan inte utföra det i hans ställe och inte heller kan hon uppnå det. Endast Gud själv kan utföra sitt eget verk och starta en ny tidsålder för att föra in människan i ett nytt liv. Det arbete han gör syftar till att göra det möjligt för människan att komma i åtnjutande av ett nytt liv och träda in i en ny tidsålder. Resten av arbetet lämnas över till dem med normal mänsklighet som beundras av andra. Därför fullbordade han i nådens tidsålder tvåtusen års verk på bara tre och ett halvt år av sina trettiotre år i köttet. När Gud kommer till jorden för att utföra sitt arbete fullbordar han alltid tvåtusen års eller en hel tidsålders verk inom den kortaste möjliga tidsrymden på några få år. Han skjuter inte upp och han spiller ingen tid; han komprimerar helt enkelt många års arbete så att det slutförs på bara några få korta år. Det beror på att det arbete han utför personligen har som enda syfte att öppna upp en ny utväg och leda en ny tidsålder.