I nådens tidsålder banade Johannes väg för Jesus. Johannes kunde inte utföra Guds verk utan gjorde bara människans plikt. Även om Johannes var Herrens förelöpare kunde han inte företräda Gud; han var bara en människa som användes av den helige Ande. När Jesus blivit döpt sänkte sig den helige Ande ner över honom som en duva. Då inledde han sitt verk, det vill säga, då började han bedriva Kristi verksamhet. Det var därför han antog Guds identitet, för det var från Gud han kom. Det spelar ingen roll hurdan hans tro var dessförinnan — den må ha varit svag ibland och stark ibland – för allt det hörde till det normala mänskliga liv han levde innan han startade sin verksamhet. När han blivit döpt (alltså smord) var Guds makt och härlighet genast hos honom, och så inledde han sin gärning. Han kunde göra tecken och under, utföra mirakel, och han hade makt och myndighet därför att han agerade direkt å Guds vägnar; han utförde Andens verk i Andens ställe och uttryckte Andens röst. Därför var han Gud själv; detta är obestridligt. Johannes var en person som användes av den helige Ande. Han kunde inte företräda Gud, och inte heller var det möjligt för honom att företräda Gud. Om han hade velat göra det skulle inte den helige Ande ha tillåtit det, eftersom Johannes inte var i stånd att göra det arbete som Gud hade för avsikt att utföra. Kanske fanns det mycket i honom som var ett uttryck för människans vilja eller någonting som var avvikande; han kunde i alla fall under inga omständigheter direkt företräda Gud. Hans misstag och felaktigheter representerade bara honom själv, men hans verksamhet var representativ för den helige Ande. Likväl kan man inte säga att han som helhet företrädde Gud. Skulle hans avvikelse och felaktighet också representera Gud? Att ha fel då man företräder människan är normalt, men att vara avvikande då man företräder Gud — vore inte det att vanhedra honom? Vore inte det att häda den helige Ande? Den helige Ande låter inte utan vidare människan ställa sig på Guds plats, även om andra upphöjer henne. Om hon inte är Gud kan hon inte stå fast i längden. Den helige Ande låter inte människan representera Gud som hon behagar! Det var till exempel den helige Ande som vittnade om Johannes och det var den helige Ande som uppenbarade för honom att han skulle vara den som beredde väg för Jesus, men det verk som den helige Ande utförde i honom var väl avpassat. Allt som begärdes av Johannes var att han skulle vara Jesu vägröjare och bereda vägen för honom. Det vill säga, den helige Ande godkände bara hans verksamhet med att bereda väg och lät honom bara utföra detta arbete — någon annan verksamhet tilläts han inte bedriva. Johannes representerade Elia och han var en profet som banade väg. Den helige Ande stöttade honom i detta; så länge hans verksamhet bestod i att bana väg hade han den helige Andes gillande. Men om han hade gjort anspråk på att vara Gud själv och sagt att han hade kommit för att avsluta återlösningens verk, skulle den helige Ande ha varit tvungen att fostra honom. Oavsett hur viktig Johannes gärning var, och oaktat att den var godkänd av den helige Ande, så var den inte utan begränsningar. Även om den helige Ande mycket riktigt godkände hans verksamhet, så var den makt han fått vid det tillfället begränsad till hans vägröjande. Han kunde inte bedriva någon annan verksamhet alls, för han var inte Jesus utan bara Johannes som beredde vägen. Den helige Andes vittnesbörd är alltså fundamentalt, men det arbete som den helige Ande tillåter att människan utför är ännu mer avgörande. Hade inte Johannes fått ett starkt vittnesbörd om sig vid den tiden? Var inte hans verksamhet också betydelsefull? Men hans gärning kunde inte övergå Jesu gärning, för han var inte mer än en människa som användes av den helige Ande och kunde inte direkt företräda Gud. Därför var det arbete han utförde begränsat. När han hade fullgjort arbetet med att bereda väg, vittnade inte den helige Ande om honom längre, ingen ny verksamhet följde honom, och när Guds eget verk inleddes försvann han ur bilden.

Det finns en del som är besatta av onda andar och ropar ut med hög röst: ”Jag är Gud!” Men i sista änden blir de avslöjade, för de har fel när det gäller vem de företräder. De företräder Satan och den helige Ande fäster inget avseende vid dem. Oavsett hur högt du upphöjer dig själv eller hur högt du ropar så är du ändå en skapad varelse och du tillhör Satan. Jag ropar aldrig ut: ”Jag är Gud, jag är Guds älskade son!” Men det arbete jag utför är Guds verk. Behöver jag ropa? Det finns inget behov av någon upphöjelse. Gud utför själv sitt eget verk och har inget behov av att någon människa beviljar honom en viss status eller ger honom någon hederstitel: hans verk representerar hans identitet och ställning. Var inte Jesus Gud själv innan han döptes? Var han inte det kött som Gud inkarnerat? Inte kan man väl säga att det var först sedan han fått vittnesbörd om sig som han blev Guds enfödde son? Fanns det inte en människa vid namn Jesus redan långt innan han började sin verksamhet? Du är oförmögen att frambringa nya vägar eller att företräda Anden. Du kan inte uttrycka Andens verk eller de ord han talar. Du är oförmögen att utföra det arbete som Gud själv utför, och du är oförmögen att utföra Andens verk. Guds visdom, under och outgrundlighet, liksom hela det sinnelag som Gud tuktar människan med — allt detta ligger bortom vad du förmår uttrycka. Därför vore det meningslöst för dig att försöka göra anspråk på att vara Gud; du skulle bara ha namnet och inget av substansen. Gud själv har kommit men ingen känner igen honom, och likväl fortsätter han sitt verk och gör det som företrädare för Anden. Det spelar ingen roll om ni kallar honom människa eller Gud, Herren eller Kristus, eller om ni kallar henne syster. Det arbete han utför är Andens verk och det är liktydigt med Guds eget verk. Han bryr sig inte om vad människan kallar honom vid för namn. Kan namnet bestämma hans verk? Vad Gud anbelangar så är han det kött som Guds ande inkarnerat oavsett vad du kallar honom; han representerar Anden och är godkänd av Anden. Om du inte kan bereda väg för en ny tidsålder, avsluta den gamla, inleda en ny tidsålder eller utföra nytt verk, då kan du inte kallas Gud!

Inte ens en människa som används av den helige Ande kan företräda Gud själv. Det innebär inte bara att en sådan människa inte kan företräda Gud, utan också att det arbete hon utför inte direkt kan representera honom. Mänsklig erfarenhet kan med andra ord inte placeras direkt inom Guds förvaltning och den kan inte representera Guds förvaltning. Det arbete som Gud själv utför är hela det arbete han avser att utföra i sin egen förvaltningsplan och det hänför sig till den stora förvaltningen. Det arbete som utförs av människan består i att bidra med sin individuella erfarenhet. Det består i att hitta en ny erfarenhetsväg bortom den som trampats av dessa som gått före, och att under den helige Andes vägledning visa sina bröder och systrar vägen. Vad dessa människor bidrar med är sin personliga erfarenhet eller andliga människors andliga skrifter. Även om de här människorna används av den helige Ande har det arbete de utför inget att göra med det stora förvaltningsverket i den sextusenåriga planen. De tillhör bara den kategori som den helige Ande under olika perioder utsett att leda människorna i Andens ström, till dess de funktioner de kan fylla är slut eller tills deras liv tar slut. Det enda de gör är att bereda en lämplig väg för Gud själv eller att fortsätta en viss aspekt av Guds förvaltning på jorden. I sig själva är de här människorna oförmögna att utför det större verk som hans förvaltning innebär. Inte heller kan de öppna upp nya utvägar, och än mindre kan någon av dem slutföra hela Guds verk från den föregående tidsåldern. Därför representerar det arbete de utför bara en skapad varelse som gör sin uppgift och kan inte representera Gud själv då han utför sin verksamhet. Det beror på att det arbete de utför skiljer sig från det som Gud själv utför. Att starta en ny tidsålder är något som ingen människa kan göra i Guds ställe. Det kan inte göras av någon annan än Gud själv. Allt det arbete människan utför består i att göra sin plikt som skapad varelse och görs när hon drivs eller blir upplyst av den helige Ande. Den vägledning som de här individerna bidrar med består uteslutande i att visa människor hur de ska utöva sin tro i det dagliga livet och hur de ska handla i harmoni med Guds vilja. Människans verk inbegriper inte Guds förvaltning och representerar inte heller Andens verk. Witness Lees och Watchman Nees uppgift var till exempel att visa vägen. Vare sig vägen var ny eller gammal baserade sig verksamheten på principen att hålla sig till Bibeln. Oavsett om det gällde att återupprätta en lokal församling eller att skapa en lokal församling handlade deras verksamhet om församlingsetablering. Det arbete de utförde var en fortsättning på det verk som Jesus och hans apostlar hade lämnat oavslutat eller inte utvecklat vidare under nådens tidsålder. Vad de gjorde var att återupprätta det som Jesus tidigt i sin verksamhet hade uppmanat de generationer som kom efter honom att göra, exempelvis att hålla huvudet täckt, låta döpa sig, bryta bröd eller dricka vin. Man skulle kunna säga att deras uppgift var att hålla sig till Bibeln och söka vägar inuti Bibeln. De gjorde inga nya framsteg av något slag. I deras arbete kan man följaktligen bara se upptäckten av nya vägar i Bibeln liksom bättre och mer realistiska sätt att utöva tron. Men man kan inte finna i deras arbete vad Gud vill idag, och än mindre kan man finna det nya verk som Gud planerar att utföra i de sista dagarna. Det beror på att den väg de vandrade fortfarande var en gammal väg — där fanns ingen förnyelse och ingen utveckling. De fortsatte att hålla fast vid Jesu korsfästelses verklighet, uppmana folk att vända om och bekänna sina synder, hålla fast vid orden att den som är ståndaktig intill änden ska bli frälst och att mannen är kvinnans överhuvud och att kvinnan måste lyda sin make, samt i än högre grad hålla fast vid den traditionella uppfattningen att systrar inte kan predika utan endast lyda. Om man hade fortsatt att följa ett sådant ledarskap skulle den helige Ande aldrig ha kunnat utföra något nytt verk, göra människor fria från dogmer eller leda dem in i ett rike av frihet och skönhet. Därför måste denna etapp av verket, som förändrar tidsåldern, utföras och uttalas av Gud själv; ingen människa kan göra det i hans ställe. Hittills har hela den helige Andes verksamhet utanför denna ström stannat av, och de som användes av den helige Ande har tappat orienteringen. Eftersom det arbete som utförs av de människor den helige Ande använder skiljer sig från det arbete som utförs av Gud själv, skiljer sig följaktligen också deras identiteter och de personer å vars vägnar de agerar. Det beror på att det arbete den helige Ande har för avsikt att utföra är annorlunda, och därför beviljas de som likaledes utför arbete olika identiteter och status. De människor som används av den helige Ande kan även göra en del nya uppgifter och avskaffa en del uppgifter som utfördes i den föregående tidsåldern, men det de gör kan inte uttrycka Guds sinnelag och vilja i den nya tidsåldern. De arbetar bara för att avskaffa den föregående tidsålderns arbete och inte för att göra nytt verk i syfte att direkt företräda sinnelaget hos Gud själv. Oavsett hur många föråldrade ritualer de avskaffar eller hur många nya ritualer de introducerar, företräder de följaktligen ändå människan och skapade varelser. När Gud själv verkar, förklarar han emellertid inte genast att den gamla tidsålderns religiösa bruk är avskaffade eller tillkännager direkt att en ny tidsålder börjat. Han är direkt och rättfram i sitt handlande. Han är rakt på sak då han utför det verk han har för avsikt att utföra; det vill säga, han ger genast uttryck åt det verk som han har startat, utför genast sitt arbete så som han avsett från början och uttryckt sitt väsen och sitt sinnelag. Sett ur människans synvinkel är hans sinnelag och därmed också hans verksamhet annorlunda än i forna tider. Men sett ur Guds eget perspektiv är det här bara en fortsättning och vidareutveckling av hans verk. När Gud själv är verksam talar han sitt ord och startar det nya verket direkt. När människan verkar är det däremot efter moget övervägande och studier, eller också är det en förlängning av kunskap och systematisering av åtgärder som grundar sig på andras arbete. Kärnan i det arbete människan utför är alltså att följa en etablerad ordning och att ”gå gamla stigar i nya skor”. Detta innebär att även den stig som de människor som användes av den helige Ande gick bygger på den väg som Gud själv anlade. Så när allt kommer omkring är människan fortfarande människa och Gud är fortfarande Gud.

Johannes föddes enligt ett löfte, ungefär som Isak föddes åt Abraham. Han banade väg för Jesus och utförde mycket arbete, men han var inte Gud. Snarare var han en av profeterna, eftersom han bara banade vägen för Jesus. Hans gärning var också betydelsefull och det var först efter det att han banat väg som Jesus officiellt inledde sin verksamhet. I själva verket arbetade han bara för Jesus, och det arbete han utförde tjänade Jesu verksamhet. När han hade slutat bana vägen inledde Jesus sitt verk, ett verk som var nyare, mer konkret och mer detaljerat. Johannes utförde bara den inledande delen av verket; det mesta av det nya verket var det Jesus som gjorde. Även Johannes utförde nytt verk, men det var inte han som inledde en ny tidsålder. Johannes föddes enligt ett löfte och han fick sitt namn av ängeln. När det begav sig ville somliga ge honom sin far Zakarias namn, men hans mamma tog till orda och sa: ”Det här barnet kan inte få det namnet. Han ska heta Johannes.” Allt detta skedde på den helige Andes befallning. Men varför kallades Johannes i så fall inte Gud? Jesus fick också sitt namn på den helige Andes befallning, han föddes av den helige Ande, och han föddes enligt den helige Andes löfte. Jesus var Gud, Kristus, och Människosonen. Men Johannes verk var också viktigt, så varför kallades inte han Gud? Exakt vad var skillnaden mellan Jesu verksamhet och Johannes verksamhet? Var det enda skälet att Johannes var den som beredde väg för Jesus? Eller att detta hade förutbestämts av Gud? Trots att även Johannes sa: ”Omvänd er, för himmelriket är nära”, och trots att även han predikade evangeliet om himmelriket, utvecklades inte hans verksamhet vidare utan utgjorde bara en början. Jesus inledde däremot en ny tidsålder såväl som avslutade den gamla, och dessutom fullbordade han den gammaltestamentliga lagen. Det verk han utförde var större än det Johannes gjorde, och inte nog med det utan han kom för att återlösa hela mänskligheten — den etappen i verket genomförde han. Vad Johannes anbelangar så beredde han bara vägen. Även om hans verk var betydande, hans ord många och de lärjungar som följde honom talrika, gjorde hans verksamhet inte mer än gav människan en nystart. Hon fick aldrig livet, vägen eller djupare sanningar av honom, och inte heller gav han henne någon förståelse av Guds vilja. Johannes var en stor profet (Elia) som öppnade upp ny terräng för Jesu verksamhet och förberedde de utvalda; han var nådens tidsålders förelöpare. Sådant kan man inte bli varse enbart genom att iaktta en persons normala mänskliga yttre. Detta är så mycket mer träffande då även Johannes utförde arbete som var riktigt ansenligt och dessutom hade han fötts enligt den helige Andes löfte och hans arbete var godkänt av den helige Ande. Mot den bakgrunden är det endast genom det arbete de utför som man kan skilja mellan deras respektive identiteter, för man kan inte avgöra en människa inre väsen av hennes utseende, och det finns inte heller något sätt för människan att förvissa sig om vad som är den helige Andes vittnesbörd. Det arbete som Johannes utförde och det som Jesus utförde skilde sig åt och var av olika slag. Det är av detta som man kan avgöra om Johannes var Gud eller inte. Jesu verk var att initiera, att fortsätta, att avsluta och att förverkliga. Han genomförde vart och ett av dessa steg, medan Johannes uppgift bara var att åstadkomma en början. I början spred Jesus evangelium och predikade omvändelsens väg, och sedan fortsatte han med att döpa människor, bota sjuka och kasta ut onda andar. Slutligen återlöste han mänskligheten från synden och fullbordade sitt verk för hela tidsåldern. Han färdades också runt till alla platser, predikade för människorna och spred evangeliet om himmelriket. I det avseendet var han och Johannes lika. Skillnaden var att Jesus inledde en ny tidsålder och gav mänskligheten nådens tidsålder. Från hans läppar kom ordet om hur människan skulle utöva sin tro och vilken väg hon skulle följa i nådens tidsålder, och sist av allt avslutade han frälsningsverket. Detta verk skulle Johannes aldrig ha kunnat utföra. Därför var det Jesus som utförde Guds eget verk, och det är han som är Gud själv och som direkt företräder Gud. Människor föreställer sig att alla dessa som föds enligt ett löfte, som föds av Anden, som godkänns av Anden och som öppnar upp nya utvägar är Gud. Enligt det resonemanget skulle även Johannes vara Gud, liksom Moses, Abraham och David — allesamman skulle vara Gud. Kan man annat än skratta åt det?

Innan Jesus inledde sin verksamhet var han också bara en vanlig människa som handlade i enlighet med vadhelst den helige Ande gjorde. Oavsett om han på den tiden var medveten om sin egen identitet eller inte, lydde han allt som kom från Gud. Den helige Ande avslöjade aldrig hans identitet innan hans verksamhet började. Det var först efter det att han inlett sin predikoverksamhet som han avskaffade dessa regler och lagar, och det var inte förrän han officiellt började bedriva sin verksamhet som hans ord blev genomsyrat av myndighet och makt. Först efter det att han startat sin verksamhet inleddes hans arbete med att frambringa en ny tidsålder. Dessförinnan var den helige Ande dold i hans inre i tjugonio år, och under den tiden företrädde han bara en människa och hade inte Guds identitet. Guds verk inleddes med att han arbetade och bedrev sin predikoverksamhet; han utförde sin uppgift enligt sin inre plan utan att bry sig om hur mycket människan visste om honom, och det arbete han utförde var direkt å Guds vägnar. Vid den tiden frågade Jesus människorna runt honom: ”Vem menar ni att jag är?” De svarade: ”Du är den störste av profeter och vår strålande läkare.” Andra svarade: ”Du är vår överstepräst”, och så vidare. Man gav alla sorters svar och några menade till och med att han var Johannes, att han var Elia. Då vände sig Jesus till Simon Petrus och frågade: ”Vem säger du att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Kristus, den levande Gudens son.” Från den stunden blev människor medvetna om att han var Gud. När hans identitet blev känd var det Petrus som först blev medveten om detta och det var hans mun som uttryckte det i ord. Då förklarade Jesus: ”Ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen.” Det arbete han utförde efter att ha blivit döpt — oavsett om andra kände till detta eller inte — var å Guds vägnar. Han kom i syfte att genomföra sitt verk, inte för att uppenbara sin identitet. Det var först efter det att Petrus talade om hans identitet som den blev offentligt känd. Oavsett om du var medveten om att han var Gud själv så inledde han sin gärning när tiden var inne. Och oavsett om du kände till det, fortsatte han ändå sitt verk som tidigare. Även om du förnekade det, skulle han ändå utföra sitt arbete och göra det när tiden var inne. Han kom för att göra sin uppgift och bedriva sin verksamhet, inte för att människan skulle lära känna hans kött utan för att hon skulle ta emot hans verk. Om du inte har insett att den etapp av verket som genomförs idag är Guds verk, beror det på att du saknar vision. Men du kan inte förneka denna etapp i verket; att du inte erkänner det är inget bevis för att den helige Ande inte är verksam eller att hans verk är felaktigt. Det finns de som till och med jämför det nuvarande verket med Jesu verksamhet i Bibeln och använder allt som inte stämmer överens för att förneka detta stadium av verket. Är de inte blinda som gör på det viset? Det som finns dokumenterat i Bibeln är begränsat; det kan inte representera Guds verk i dess helhet. De fyra evangelierna innehåller sammanlagt mindre än hundra kapitel och i dem finns ett antal händelser beskrivna, som exempelvis hur Jesu förbannande av fikonträdet, Petrus trefaldiga förnekande av Herren, Jesu framträdande för lärjungarna efter sin korsfästelse och uppståndelse, hans undervisning om fasta, undervisning om bön och undervisning om skilsmässa, Jesu födelse och släkttavla, Jesu utväljande av lärjungarna och så vidare. Men folk värdesätter dem som skatter och jämför till och med dagens verk mot dem. De tror till och med att det här var allt Jesus gjorde i sitt liv, som om Gud bara var kapabel att göra precis så mycket och ingenting mer. Är inte det absurt?

Den tid Jesus hade på jorden var trettiotre och ett halvt år, han levde alltså på jorden i trettiotre och ett halvt år. Endast tre och ett halvt år av denna tid ägnade han åt att bedriva sin predikoverksamhet; resten av tiden levde han helt enkelt ett vanligt mänskligt liv. Han deltog i gudstjänsterna i synagogan och där lyssnade han till prästernas utläggningar av Skriften och till andras predikningar. Han lärde sig mycket om Bibeln; han var inte född med denna kunskap utan inhämtade den enbart genom att läsa och lyssna. Det står klart nedtecknat i Bibeln att han som tolvåring ställde frågor till lärarna i synagogan: Vad profeterade de forntida profeterna? Hur är det med Mose lagar? Gamla testamentet? Och det här med att människan tjänar Gud i prästerliga dräkter i templet? … Han ställde många frågor för han hade varken kunskap eller insikter. Även om han var avlad av den helige Ande föddes han som en helt vanlig människa; trots att han hade vissa speciella egenskaper, var han en vanlig människa. Hans visdom ökade successivt i takt med han mognade och blev äldre, och han genomgick en vanlig människas livsfaser. I folks fantasi hade Jesus tydligen varken någon barndom eller ungdom, utan han började leva som en trettioårig man redan när han föddes, och han korsfästes efter att ha fullbordat sin gärning. Förmodligen gick han inte igenom en vanlig människas livsfaser; han varken åt eller umgicks med andra människor, och det var inte lätt för folk att fånga en skymt av honom. Förmodligen var han en udda syn som skulle skrämma dem som såg honom, för han var Gud. Folk tror att Gud som kommer i mänsklig gestalt definitivt inte lever som en normal människa gör; de tror att han är ren utan att behöva borsta tänderna eller tvätta ansiktet eftersom han är en helig person. Är inte detta helt och hållet mänskliga föreställningar? Bibeln berättar ingenting om Jesu liv som människa, utan bara om hans gärning, men det är inget bevis för att han inte besatt en normal mänsklighet eller att han inte levde ett normalt mänskligt liv innan han blev trettio år. Officiellt inledde han sin verksamhet vid tjugonio års ålder, men det innebär inte att man kan avskriva hela hans liv som människa dessförinnan. Bibeln uteslöt bara den perioden i sina dokument; eftersom det var hans liv som en vanlig människa och inte perioden för hans gudomliga gärning, fanns det inget behov av att skriva ner det. Innan Jesus döptes verkade nämligen inte den helige Ande direkt, utan bevarade honom bara i hans liv som vanlig människa tills den dag det var dags för honom att utföra sin verksamhet. Trots att Jesus var Gud i mänsklig gestalt genomgick han samma mognadsprocess som alla vanliga människor. Den här mognadsprocessen togs inte med i Bibeln. Den utelämnades därför att den inte kunde vara till någon större hjälp för människans tillväxt i livet. Tiden innan han döptes var en förborgad period då han inte gjorde några tecken och under. Det var först efter dopet som Jesus inledde hela arbetet med människans återlösning, en verksamhet som är riklig och fylld av nåd, sanning, kärlek och barmhärtighet. När denna verksamhet började var också exakt då nådens tidsålder inleddes; det var skälet till att det skrevs ner och fördes vidare till vår tid. Syftet var att öppna en utväg och föra allt till förverkligande så att dessa som levde i nådens tidsålder skulle kunna vandra nådens tidsålders väg och korsets väg. Fastän det kommer från dokument som nedtecknats av människan är allting fakta, med undantag för små fel som man kan hitta här och där. Men de här skrifterna kan ändå inte sägas vara osanna. Allt det som är nedtecknat är fakta, det är bara det att människor gjorde misstag när man skrev ner det. Det finns de som kommer att säga att om nu Jesus var en person med vanliga normala mänskliga egenskaper, hur är det då möjligt att han kunde göra tecken och under? De fyrtio dagarnas frestelse som Jesus utstod var ett mirakulöst tecken, något som ingen vanlig människa skulle kunnat uthärda. Hans fyrtio dagar långa frestelse var av samma natur som den helige Andes verksamhet; hur kan då någon säga att det inte fanns det minsta övernaturliga i honom? Hans förmåga att göra tecken och under visar inte att han var en övermänniska och inte någon vanlig människa; det handlar bara om att den helige Ande var verksam i en vanlig människa som han och därmed gjorde det möjligt för honom att göra underverk och ännu större ting. Innan Jesus inledde sin predikoverksamhet — eller som Bibeln säger: innan Anden sänkte sig ner över honom — var Jesus bara en vanlig människa och inte på något vis övernaturlig. På så sätt kommer människan att tro att den inkarnerade Gudens kött inte besitter normal mänsklighet och tror därmed felaktigt att inte den inkarnerade Guden är mänsklig. När Gud kommer till jorden är förvisso det arbete han utför och allt människan ser av honom övernaturligt. Allt vad du ser med dina ögon och hör med dina öron är övernaturligt, eftersom hans verk och hans ord är obegripliga och ouppnåeliga för människa. Om något kommer till jorden från himlen, hur kan det då vara annat än övernaturligt? När himmelrikets hemligheter kommer till jorden, hemligheter som är ofattbara och outgrundliga för människan, hemligheter som är alltför förunderliga och visa – är de inte allesamman övernaturliga? Men du ska veta att hur övernaturligt det än är så utför han allting i en normal människas gestalt. Det kött som Gud inkarnerat är alltigenom mänskligt; om han inte vore det skulle han inte vara Gud inkarnerad. Jesus gjorde många underverk på sin tid. Den tidens israeliter såg allt möjligt övernaturligt; de skådade änglar och himmelska budbärare och de hörde Jehovas röst. Var inte allt detta övernaturligt? Idag är det förvisso en del onda anda som använder sig av övernaturliga företeelser för att lura människan; det är inget annat än efterapning från deras sida, att förleda människan med hjälp av verk som inte den helige Ande utför idag. Många onda andar härmar underverken och botandet av sjukdomar; detta är inget annat än de onda andarnas verk, för den helige Ande gör inte längre sådant idag, och alla dessa som har efterapat den helige Andes verk sedan den tiden och framåt är verkligen onda andar. All den verksamhet som utfördes i Israel på den tiden var av övernaturlig natur, men den helige Ande verkar inte på det sättet idag, så om det sker något sådant så är det Satans verk, Satans störning, som kommer från onda andar. Men du kan inte säga att allt som är övernaturligt härrör från onda andar — det beror på i vilken tidsålder Guds verksamhet äger rum. Se till exempel på den inkarnerade Gudens verksamhet idag: vilken aspekt av den är inte övernaturlig? Hans ord är obegripliga och ouppnåeliga för dig, och det arbete han utför kan inte utföras av någon människa. Vad han förstår har inte människan någon möjlighet att förstå, och vad gäller hans kunskap vet inte människa varifrån den kommer. Det finns en del som säger: ”Jag är också vanlig på samma sätt som du, men hur kommer det sig att jag inte vet vad du vet? Jag är äldre och har mer erfarenhet, men hur kan du känna till det som jag inte känner till?” Vad människan anbelangar så är allt detta sådant som hon inte har någon möjlighet att uppnå. Sedan finns det de som säger: ”Ingen känner till den verksamhet som bedrevs i Israel; hur kommer det sig att du vet? Inte ens bibeltolkare kan ge någon förklaring; hur kommer det sig att du vet?” Är inte allt detta övernaturligt? Han har ingen erfarenhet av under och likväl vet han allt; han talar och uttrycker sanningen med största lätthet. Är inte det övernaturligt? Hans verk övergår allt som kött kan uppnå. Det är utom räckhåll för varje köttslig människas tankar och fullkomligt ofattbart för det mänskliga sinnets resonemang. Trots att han aldrig har läst Bibeln förstår han Guds verk i Israel. Och trots att han står på jorden när han talar, talar han om den tredje himlens hemligheter. När människan läser dessa ord kommer hon att överväldigas av denna känsla: Är inte detta den tredje himlens språk?” Är inte allt detta saker som övergår vad en vanlig människa är kapabel att uppnå? När Jesus på den tiden fastade i fyrtio dagar, var inte det övernaturligt? Om du säger att fyrtio dagars fasta under alla omständigheter är något övernaturligt, ett verk av onda andar, har du då inte fördömt Jesus? Innan han inledde sin verksamhet var han som en vanlig människa. Han gick också i skolan; hur skulle han annars ha lärt sig att läsa och skriva? När Gud blev kött, var Anden dold i köttet. Men eftersom han var en vanlig människa var det nödvändigt för honom att genomgå en process av tillväxt och mognad, och det var först när hans kognitiva förmåga hade mognat och han kunde särskilja saker och ting som han kunde betraktas som en vanlig man. Det var först sedan hans mänskliga natur hade mognat som han kunde inleda sin gärning. Hur skulle han kunnat bedriva sin verksamhet medan hans normala mänskliga natur fortfarande var omogen och han inte kunde resonera förnuftigt? Inte kunde han väl förväntas bedriva sin verksamhet vid sex eller sju års ålder! Varför manifesterade sig inte Gud öppet så snart han blev kött? Det berodde på att hans kötts mänskliga natur fortfarande var omogen; han besatt ännu inte sitt kötts kognitiva processer och inte heller detta kötts normala mänsklighet. Innan han kunde påbörja sitt verk var det följaktligen absolut nödvändigt att han hade normala mänskliga egenskaper och en normal människas sunda förnuft — i så hög grad att han var tillräckligt rustad för att kunna ta itu med sin gärning i köttet. Om han inte varit uppgiften mogen skulle han varit tvungen att fortsätta växa och mogna. Om Jesus hade inlett sin verksamhet vid sju eller åtta års ålder, skulle han då inte ha betraktats som ett underbarn? Skulle inte allt folket ha sett honom som ett barn? Vem skulle ha funnit honom övertygande? Ett barn på sju eller åtta år som inte var högre än talarstolen framför honom — hade han varit lämpad att predika? Innan hans normala mänsklighet mognat var han inte uppgiften vuxen. Eftersom hans mänsklighet fortfarande var omogen var en betydande del av uppgiften helt enkelt utom räckhåll för honom. Guds andes verksamhet i köttet styrs också av sina egna principer. Först när han försetts med den normala mänskligheten kan han ta itu med uppgiften och ta på sig det ansvar han fått av Fadern. Först då kan han börja sitt arbete. Mycket av det som hände i antiken var obegripligt för Jesus när han var barn, och det var enbart genom att ställa frågor till lärarna i synagogan som han kom att förstå. Hur skulle han kunnat undgå att göra misstag om han hade börjat sin verksamhet så snart han lärt sig prata? Inte hade väl Gud rimligen kunnat göra fel? Därför var det först när han var förmögen att verka som han började sin verksamhet; han utförde inte något verk förrän han var fullt kapabel att ta sig an det. Vid tjugonio års ålder var Jesus redan mycket mogen och hans mänsklighet var tillräcklig för att ta itu med det verk han skulle utföra. Det var först då som den helige Ande, som varit dold i trettio år, började uppenbara sig och Guds ande officiellt började verka i honom. Då hade Johannes ägnat sju år åt förberedelser för att öppna upp vägen för honom, och när han avslutat sitt arbete kastades han i fängelse. Då hamnade hela ansvaret på Jesus. Om han hade tagit på sig denna uppgift vid tjugoett eller tjugotvå års ålder, när hans mänsklighet fortfarande var bristfällig, när han bara precis hade blivit vuxen och det var mycket han fortfarande inte förstod, skulle han inte ha klarat att ta över kontrollen. Johannes hade redan varit verksam en tid innan Jesus inledde sin gärning och vid det laget var Jesus redan i medelåldern. Vid den åldern var hans normala mänsklighet tillräcklig för att ge sig i kast med det arbete han hade att utföra. Idag har den inkarnerade Guden också normal mänsklighet och fastän denna mänsklighet är långt ifrån mogen i jämförelse med er, är den redan tillräcklig för att ta itu med hans arbete. Detaljerna kring dagens verk är inte alltigenom desamma som på Jesu tid. Varför valde Jesus ut de tolv lärjungarna? Det var helt och hållet till stöd för hans verksamhet och i samförstånd med den. Syftet var dels att skapa en grundval för hans arbete då, dels att lägga grunden för hans verk under kommande dagar. Att välja ut de tolv lärjungarna var Jesu vilja eftersom det var Guds egen vilja för verket på den tiden. Han trodde att han skulle välja ut de tolv lärjungarna och sedan leda dem att predika på varje plats. Men idag finns det inget sådant behov av detta bland er! När den inkarnerade Guden är verksam i köttet finns det många principer, och det är mycket som människan helt enkelt inte förstår; människan utgår ständigt från sina egna åsikter för att bedöma Gud eller för att ställa orimliga krav på honom. Än idag är många människor totalt omedvetna om att deras kunskap uteslutande består av deras egna åsikter. Oavsett i vilken tid eller på vilken plats Gud tar mänsklig gestalt är principerna för hans verksamhet i köttet desamma. Han kan inte bli kött och samtidigt överskrida köttet i sin verksamhet; än mindre kan han bli kött och samtidigt inte vara verksam inom köttets normala mänsklighet. I så fall skulle meningen med Guds inkarnation upplösas i intet, och Ordets människoblivande skulle bli helt meningslöst. För övrigt är det bara Fadern i himlen (Anden) som känner till Guds inkarnation, ingen annan, inte ens köttet själv eller himlens budbärare. I och med detta är Guds verk i köttet desto mer normalt och desto mer kapabelt att visa att Ordet verkligen har blivit kött och att detta kött är en vanlig och normal människa.

Någon kanske undrar: ”Varför måste tidsåldern inledas av Gud själv? Kan inte en skapad varelse göra det i hans ställe?” Ni är alla medvetna om att Gud blir kött i det uttalade syftet att starta en ny tidsålder, och när han startar en ny tidsålder har han naturligtvis samtidigt avslutat den föregående tidsåldern. Gud är begynnelsen och änden; det är han själv som sätter i gång sitt verk och därför måste det också vara han själv som avslutar den föregående tidsåldern. Detta är beviset på hans seger över Satan och hans erövring av världen. Varje gång han själv är verksam bland människorna är det början på en ny kamp. Om inte ett nytt verk började skulle det naturligtvis inte bli något slut på det gamla verket. Och när inte det gamla verket avslutats visar det att kampen mot Satan inte är över än. Det är bara om Gud själv kommer och genomför nytt verk bland människorna som människan kan bryta sig loss helt och hållet från Satans herravälde och få ett nytt liv och en nystart. I annat fall kommer människan att leva för evigt i den gamla tidsåldern och leva för evigt under Satans inflytande. För varje tidsålder som leds av Gud befrias en del av människan, och därmed följer människan med Guds verk framåt mot den nya tidsåldern. Guds seger innebär en seger för alla dessa som följer honom. Om rasen av skapade mänskliga varelser fick i uppdrag att avsluta tidsåldern, vore det — oavsett om man ser det ur människans eller Satans synvinkel — vore detta inget annat än att motarbeta eller svika Gud, inte att lyda honom, och människans verk skulle bli ett redskap för Satan. Det är bara om människan lyder Gud och följer honom i en tidsålder som Gud själv inlett, som Satan kan bli helt övertygad, för det är en skapad varelses plikt. Därför säger jag att ni bara behöver följa och lyda; inget mer fordras av er. Det här är vad som menas med att var och en ska göra sin plikt och fylla sin respektive funktion. Gud utför sitt eget verk och har inget behov av att människan gör det i hans ställe, och han deltar inte heller i skapade varelsers verksamhet. Människan gör sin plikt och deltar inte i Guds verk. Endast detta är lydnad och bevis för Satans nederlag. När Gud själv har inlett den nya tidsåldern kommer han inte längre ner för att själv arbeta mitt bland människorna. Det är först då som människan officiellt träder in i den nya tidsåldern för att göra sin plikt och utföra sitt uppdrag som en skapad varelse. Det här är de principer som Gud arbetar efter och som ingen får bryta mot. Att arbeta på det här sättet är det enda förståndiga och förnuftiga. Guds verk ska utföras av Gud själv. Det är han som sätter i gång sitt verk och det är han som avslutar sitt verk. Det är han som planerar verket, det är han som förvaltar det och dessutom är det han som ser till att det blir verklighet. Som det står i Bibeln: ”Jag är begynnelsen och änden; jag är den som sår och den som skördar.” Allt som har med Guds förvaltningsarbete att göra utför han själv. Han bestämmer över den sextusenåriga förvaltningsplanen; ingen kan göra hans arbete i hans ställe och ingen kan slutföra hans verk, för det är han som håller allting i sin hand. Eftersom han skapat världen kommer han att leda hela världen till ett liv i ljuset, och han kommer också att avsluta hela tidsåldern och därigenom förverkliga hela sin plan!