Varje dag gör jag yttranden, talar och uppenbarar mina stora tecken och under. Allt detta utgörs av min Andes verk. I folks ögon är jag bara en människa, men det är just i denna människa jag uppenbarar mitt allt såväl som min väldiga makt.

Eftersom folk ignorerar den människa jag är och förbiser mina handlingar, drar de slutsatsen att detta är saker som utförs av en människa. Men varför stannar du inte upp och undrar om en människa skulle vara kapabel att göra det jag gör? Folk känner mig inte så här; de förstår inte mina ord och inte heller begriper de mina gärningar. Onda, fördärvade människor! När ska jag svälja dig? När ska jag begrava dig i sjön av eld och svavel? Så många gånger har jag drivits bort från er grupp, så många gånger har folk förolämpat, förlöjligat och svärtat ner mig, och så många gånger har människor öppet dömt och trotsat mig. Blinda människor! Vet ni inte att ni bara är en handfull lera i min handflata? Vet ni inte att ni bara är ting jag skapat? Min vrede släpps lös nu, och ingen kan försvara sig mot den. Folk kan bara vädja om nåd, gång på gång. Men eftersom mitt verk har nått denna omfattning kan ingen förändra det. De som har skapats måste åter bli till lera. Det är inte så att jag är orättfärdig, utan det är ni som är alltför fördärvade och hämningslösa, och det beror på att ni har gripits av Satan och blivit hans redskap. Jag är den helige Gud själv; jag får inte bli besudlad och inte heller kan jag äga ett orent tempel. Från och med nu kommer mitt våldsamma raseri (allvarligare än vrede) att börja gjutas över alla nationer och folk och tukta allt det avskum som kommer från mig men som inte känner mig. Jag hatar människorna till det yttersta och jag kommer inte att visa någon mer barmhärtighet; tvärtom kommer jag att låta alla mina förbannelser regna ner. Det ska absolut inte bli någon mer medkänsla och kärlek, allting kommer att förbrännas till intet och endast mitt rike kommer att återstå, så att mitt folk kommer att prisa mig i mitt hus, förhärliga mig och jubla åt mig för evigt (det är mitt folks uppgift). Min hand kommer att officiellt börja tukta dessa både inuti och utanför mitt hus. Inga ogärningsmän ska kunna undkomma mitt grepp och min dom; alla måste genomgå denna pina och dyrka mig. Detta är mitt majestät och dessutom är det en administrativ förordning som jag förkunnar för ogärningsmän. Ingen kan rädda någon annan. Folk kan bara ta hand om sig själva, men oavsett vad de gör kommer de inte att kunna undkomma min tuktande hand. Häri uppenbaras skälet till att det sagts att mina administrativa förordningar är hårda; detta är ett faktum som alla människor kan se med egna ögon.

När jag börjar bli arg kommer alla demoner, stora som små, att fly i kaos, livrädda att min hand ska slå ihjäl dem – men ingen kan undkomma min hand. Jag håller alla straffanordningar i min hand; min hand styr allt, allt är i mitt grepp och ingen kan bryta sig fri. Detta är min visdom. När jag kom till den mänskliga världen hade jag redan fullgjort alla sorters förberedelsearbeten och lagt grunden till början av mitt arbete bland människorna (det beror på att jag är den vise Guden och jag tar på vederbörligt sätt itu med det som ska göras och det som inte ska göras). Efter det att allt blivit ordentligt arrangerat blev jag kött och kom till människornas värld. Men ingen kände igen mig. Bortsett från dessa som jag har upplyst, trotsar alla upprorets söner mig, förödmjukar mig och ger mig kalla handen. Men till slut kommer jag att göra dem väluppfostrade och undergivna. Även om det i människans ögon kan verka som om jag inte gör mycket, har mitt stora verk redan avslutats. (Alla människor lyder till fullo den människa jag är, både i ord och hjärta; detta är ett tecken.) I dag reser jag mig upp och tuktar alla sorters onda andar som trotsar mig. Oavsett hur länge de har följt mig måste de lämna min sida. Jag vill inte ha någon som är emot mig (dit hör dessa som saknar andlig förståelse, dessa som är tillfälligt besatta av onda andar och dessa som inte känner mig). Jag vill inte ha en enda en av dem! Alla kommer att avlägsnas och bli fördärvets söner! Efter att ha tjänat mig i dag måste de allesamman ge sig av! Dräll inte omkring i mitt hus; sluta med ert ständiga skamlösa snyltande! Alla dessa som tillhör Satan är djävulens söner och kommer att förgås för evigt. Alla som trotsar mig kommer tyst att lämna min sida så att mitt verks takt ska hämmas mindre och inte drabbas av ytterligare avbrott. Allt kommer att ske på min befallning, utan några spärrar eller hinder. Alla kommer att falla inför min blick och förgöras i min förintande eld. Detta visar min allmakt och min fullkomliga visdom (vad jag gjorde i mina förstfödda söner). Det kommer att förhärliga mitt namn ytterligare och förhärliga mig ytterligare. Ni kan alla se av det jag gör och av tonfallet i min röst att jag har fullbordat mitt arbete i mitt hus och att jag har börjat vända mig till de hedniska folken. Jag påbörjar nu mitt arbete där och verkställer nästa steg i mitt verk.

Det mesta av mina ord stämmer inte överens med era föreställningar – men ge er inte av, mina söner. Att de inte stämmer med mänskliga uppfattningar betyder inte att de inte är mina yttranden. Tvärtom är det just detta som visar att det verkligen var jag som yttrade dem. Om mina ord var i linje med mänskliga uppfattningar, då vore de onda andars verk. Därför måste ni lägga mer möda i mina ord, göra det jag gör och älska det jag älskar. Denna avslutande tidsålder är också den tidsålder då alla katastrofer uppstår igen, och dessutom är det den tidsålder då jag uppenbarar alla mina sinnelag. När alla mina heliga basuner börjar ljuda kommer folk att bli rädda på allvar; ingen kommer att våga göra något ont, utan tvärtom kommer man att kasta sig ner framför mig och inse min visdom och min allmakt. Jag är trots allt den vise Guden själv! Vem kan motbevisa mig? Och vem vågar resa sig upp mot mig? Vem vågar låta bli att erkänna min visdom? Vem vågar förneka min allmakt? När min Ande utför väldiga verk på alla platser inser alla min allmakt, men mitt mål är ännu inte uppnått. Jag vill att min vrede ska få folk att inse min allmakt, min visdom och min persons härlighet. (Allt detta manifesteras i de förstfödda sönerna; detta är absolut sant. Ingen mer än de kan bli en del av min person; detta har jag föreskrivit.) I mitt hus finns oändliga hemligheter som folk inte fattar. När jag talar säger folk att jag är alltför obarmhärtig. De säger att det är så många människor som redan älskar mig till viss grad. Varför påpekar jag då att dessa är ättlingar till den stora röda draken? Och varför kommer jag dessutom att överge dem en efter en? Är det inte bättre att ha fler människor i mitt hus? Likafullt fortsätter jag att agera på detta sätt. Det får varken finnas en mer eller en mindre än det antal jag förutbestämt. (Det här är min administrativa förordning. Inte nog med att den inte kan förändras av någon människa, utan jag kan inte ens förändra den själv eftersom jag inte få ge efter för Satan. Detta är tillräckligt för att min visdom och mitt majestät ska framstå klart. Jag är den ende Guden själv. Människor böjer sig ner för mig; jag ger inte efter för människor.) Det här är just det som förödmjukar Satan mest. Alla de människor jag har utvalt är ödmjuka, undergivna, lydiga och ärliga, och de kan tjäna mig med ödmjukhet och i obemärkthet. (Satan önskade använda detta faktum för att förödmjuka mig, men jag slog tillbaka honom.) I de här människorna kan man se mitt sinnelag. När jag har återvänt efter att ha varit segerrik i strid kommer jag att smörja mina förstfödda söner till kungar i mitt rike, och först då ska jag börja vila eftersom de kommer att regera som kungar vid min sida. Mina förstfödda söner representerar mig och uttrycker mig. I sin ödmjuka och obemärkta tjänst är de underställda mig; ärliga verkställer de mina ord; ärliga säger de vad jag säger; ödmjuka förhärligar de mitt namn (utan vare sig förmätenhet eller grymhet, men med majestät och vrede). Mina förstfödda söner! Det är dags att döma universum! Jag skänker er min välsigne, jag ger er myndighet och jag belönar er med en andel av välsignelser! Allting är redan genomfört och det styrs och ordnas av er, för jag är er Fader; jag är er starka fästning, jag är ert skydd och jag är ert stöd. Dessutom är jag er Allsmäktige; jag är ert allt! Allting är i mina händer, och allting är i era händer med. Detta inbegriper inte bara denna dag, utan även gårdagen och morgondagen! Är inte detta värt att fira? Är inte detta värt era jubelrop? Ni alla, ta emot av mig den del ni förtjänar! Jag ger er mitt allt, utan att spara en enda bit för egen del, för allt jag äger är ert och mina rikedomar är era. Detta är skälet till att jag sa att ”det är mycket gott” när jag skapat er.

Vet ni vem som styr vad ni gör, tänker och säger idag? Vad är syftet med era handlingar? Jag frågar er: Hur deltar ni i Lammets bröllopsmåltid? Är den idag? Eller är den i framtiden? Vad är Lammets bröllopsmåltid? Ni vet inte, eller hur? Nåväl, jag ska förklara det för er: När jag kom till människornas värld hade jag förberett alla sorters människor, företeelser och ting som skulle tjäna den människa jag är idag. Nu när allting är fullbordat kastar jag tjänstgörarna åt sidan. Vad har det med bröllopsmåltiden att göra? När de här människorna tjänar mig – alltså när jag förvandlas till Lammet – känner jag smaken av bröllopsmåltiden. All den smärta jag har lidit, allt jag har gjort, allt jag har sagt, alla jag har mött och allt jag har gjort under min livstid har med andra ord inbegripit bröllopsmåltiden. Efter det att den människa jag är hade blivit smord, började ni följa mig (och i den stunden blev jag Lammet); under mitt ledarskap har ni således upplevt alla sorters smärta och katastrofer, övergetts och baktalats av världen, övergetts av familjen och levt under mina välsignelser. Allt detta ingår i Lammets bröllopsmåltid. Jag använder ”bröllopsmåltiden” därför att syftet med allt som jag leder er att göra är att vinna er. Alltsamman är emellertid en del av festmåltiden. I framtiden – eller man skulle kunna säga idag – är allt ni åtnjuter, allt ni får och all den kungliga makt ni delar med mig en del av festmåltiden. Min kärlek kommer till alla dessa som älskar mig. Dessa som jag älskar kommer att bli kvar för evigt, de kommer aldrig att avlägsnas och kommer för evigt att omslutas av min kärlek. Den varar för evigt!