Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Människans väsen och identitet

Faktum är att israeliterna inte är besvikna; de har följt det arbete som Gud utfört under de senaste sex tusen åren, för jag övergav dem inte. Snarare övergav de mig på grund av synd, eftersom deras förfäder åt frukten som den onde gett till dem från trädet som gav kunskap om gott och ont. Det goda har alltid tillhört mig medan det onda tillhör den onde som bedrar mig för syndens skull. Jag klandrar inte människorna, jag tillintetgör dem inte heller skoningslöst eller utsätter dem för obarmhärtig tuktan eftersom ondskan inte ursprungligen tillhörde mänskligheten. Så även om dessa israeliter spikade fast mig på korset inför allmänheten, har de som väntat på Messias och Jehova och längtat efter frälsaren Jesus aldrig glömt mitt löfte: för jag har inte övergett dem. Jag hade trots allt tagit blod som bevis på det förbund jag upprättade med mänskligheten. Detta faktum har blivit det blodsförbund som ristats in i de unga och oskyldigas hjärtan, som ett märke och lika evigt ömsesidigt beroende som himmel och jord. Eftersom jag aldrig har lurat dessa sorgliga själar som jag förutbestämt, utvalt och sedan återlöst och vunnit, dessa som har älskat mig mer än de älskat den onde, ser de otåligt fram emot min återkomst och väntar ivrigt på att möta mig. Eftersom jag aldrig har upphävt det förbund jag upprättat med dem genom blod, är det ingen överraskning att de har väntat enträget. Jag kommer att återerövra dessa lamm som har varit förlorade under många år, för jag har alltid älskat människor. Det är bara det att onda inslag har fogats till det goda hos dem. Jag kommer att vinna tillbaka de stackars själar som älskar mig och som jag har älskat så länge, men hur ska jag kunna få de onda som aldrig har älskat mig, och som har betett sig som fiender, att komma till mitt hus? Trots det blodsförbund som jag har upprättat med mänskligheten kommer jag inte att ta in djävulens och huggormens avkomma som hatar, bekämpar, motarbetar, angriper och fördömer mig. Du bör veta exakt vad som är syftet med mitt arbete och för vem jag utför det. Innehåller din kärlek gott eller ont? Är din kunskap om mig liknande den som David och Moses hade? Tjänar du mig på samma sätt som Abraham gjorde? Du håller förvisso på att fullkomnas av mig, men du måste veta vem du vill representera och vems slutliga utfall du vill dela. Har du under ditt liv, i din upplevelse av mitt verk, bärgat en glädjande och riklig skörd? Är den ymnig och givande? Du bör begrunda dig själv: Du har slitit för min skull i många år men har det någonsin gett dig något? Har du genomgått någon förändring eller uppnått någonting? Har dina mödosamma erfarenheter gjort att du blivit lik Petrus som korsfästes eller lik Paulus som slogs till marken och träffades av ett bländande ljus? Du bör ha någon aning om dessa saker. Jag pratar inte ständigt om, eller ältar, ditt liv som är futtigare än ett senapsfrö och lika litet som ett sandkorn. För att tala klarspråk så är det mänskligheten som jag förvaltar. Livet för människan, som jag en gång hatade men senare plockade upp igen, ser jag inte som en viktig del av min förvaltning. Du ska ha en klar uppfattning om er tidigare identitets sanna natur liksom vem ni tillhörde som slavar. Jag använder följaktligen inte människors ansikten, som är desamma som Satans ansikte, som råmaterial att hantera folk med eftersom människor aldrig var några värdefulla ting. Ni ska minnas den inställning jag hade till er i början och komma ihåg hur jag tilltalade er på den tiden — en benämning som inte saknade praktisk betydelse. Du ska veta att det finns skäl till de beteckningar ni bär. Jag antar att ni alla vet att ni inte tillhörde Gud utan tidigt togs till fånga av Satan och tjänstgjorde som lojala tjänare i hans hem. Dessutom glömde ni bort mig för längesedan, för ni var länge utanför mitt hem och i den ondes händer. De som jag frälser är människor som jag förutbestämde för länge sedan och som jag har återlöst, medan ni är usla själar som har placerats mitt bland mänskligheten som undantag till regeln. Ni ska veta att ni inte tillhör Davids eller Jakobs hus, utan Moabs hus, vars medlemmar utgör en stam av hedningar. Jag upprättade inte något förbund med er utan verkade bara, talade bland er och ledde er. Jag göt inget blod för er utan utförde bara mitt verk bland er för mitt vittnesbörds skull. Visste ni inte det? Liknar mitt arbete verkligen hur Jesus blödde till döds i ert ställe? För det första var det inte värt det, att jag utstod denna stora förödmjukelse för er skull. Gud, som är absolut syndfri, kom direkt till ett ytterst avskyvärt och vidrigt ställe, en värld av svin och hundar som var otjänligt som hem för människor, men trots detta uthärdade jag alla dessa grymma förödmjukelser för min faders härlighet skull och som ett evigt vittnesbörd. Ni bör vara medvetna om hur ni uppför er och inse att ni inte är barn som fötts i ”rika och mäktiga familjer,” utan bara Satans utblottade avkomma. Ni är inte mänsklighetens patriarker och inte heller har ni mänskliga rättigheter eller frihet. Ursprungligen hade ni ingen som helst del i mänsklighetens välsignelser eller i himmelriket. Det beror på att ni befinner er på mänsklighetens absoluta botten och jag har aldrig ägnat en tanke åt er framtid. Så fastän det ingick i min plan att jag i dag skulle ha självtillit nog att fullkomna er, är det här ett arbete utan motstycke eftersom er status är så låg och ni ursprungligen inte hade någon del i mänskligheten. Är inte detta just en välsignelse för människorna?

De som jag räddar är själar som jag för länge sedan befriade ur skärselden, liksom de utvalda som jag besökte för länge sedan, för de har längtat efter att jag ska framträda bland dem igen. De har älskat mig och mitt förbund, som jag instiftat med blod därför att jag har älskat dem, finns inskrivet i deras hjärtan. De är som vilsegångna lamm som har letat efter mig i många år och de är goda; därför kallar jag dem för goda israeliter och underbara små änglar. Om jag var bland dem skulle jag inte lida denna förödmjukelse, och det beror på att de älskar mig mer än de älskar sina egna liv, och jag älskar dem som det allra vackraste bland allt som finns. Det beror på att de skapades av mig och tillhör mig; de har aldrig glömt mig. Deras kärlek överträffar er och de älskar mig mer än ni älskar era egna liv. De underordnar sig mig precis som små vita duvor underordnar sig himlen, och i deras hjärtan finns mer lydnad gentemot mig än i era hjärtan. Och det beror på att de är ättlingar till Jakob, barn av Adam, och tillhör mina utvalda. Det beror på att jag har älskat dem så länge — och älskat dem ännu mer än jag älskar er. Det beror på att ni är för upproriska, ni gör ett så kraftigt motstånd, ni ser ner på mig för mycket, ni är för kyliga mot mig, ni älskar mig för lite, och ni hatar mig för mycket. Ni föraktar mitt arbete och föraktar mina handlingar för mycket. Till skillnad från dem har ni aldrig satt värde på mina gärningar. Tvärtom föraktar ni dem, och era ögon är röda av oro precis som Satans. Var är er underkastelse? Var är er karaktär? Var är er kärlek? När har ni visat prov på den kärlek som finns inom er? När har ni tagit mitt verk på allvar? Stackars dessa underbara änglar som ivrigt ser fram emot min ankomst och lider så oerhört medan de väntar otåligt på mig, för jag älskar dem så innerligt. Men vad jag ser idag är en sådan omänsklig värld som inte har någonting med dem att göra. Tror ni inte att era samveten blev förlamade och okänsliga för länge sedan? Tycker ni inte att ni är ett avskum som förhindrar min återförening med dessa underbara änglar? Har de inte alltid väntat på min återkomst? Har de inte alltid väntat på att bli återförenade med mig? Har de inte alltid sett fram emot att kunna tillbringa härliga dagar tillsammans med mig och äta med mig? Har ni någonsin insett vad ni gör i dag: härjar överallt i världen, smider ränker mot varandra, lurar varandra, beter er bedrägligt, hemlighetsfullt och skamlöst, saknar kunskap om sanningen, agerar ohederligt och svekfullt, smickrar, anser att ni alltid har rätt och är bättre än alla andra, är arroganta och agerar ociviliserat likt vilda djur i bergen och lika grymt som odjurens konung — anstår det en människa att uppträda på det här viset? Ni är ohyfsade och oresonliga. Ni har aldrig värdesatt mina ord, utan istället har ni intagit en hånfull inställning gentemot dem. Varifrån ska prestationer, ett sant mänskligt liv och underbara förhoppningar komma när det är så här? Kommer din överdådiga fantasi verkligen att rädda dig från tigerns mun? Kommer den verkligen att rädda dig från de brännande lågorna? Skulle du ha fallit så här djupt om du verkligen betraktat mitt verk som en ovärderlig skatt? Kan det vara så att ditt öde faktiskt inte kan ändras? Är du villig att dö och känna sådan ånger?

Föregående:Syftet med att förvalta mänskligheten

Nästa:Människans medfödda identitet och hennes värde: Hur är de egentligen?

Relaterat innehåll

  • Vägen … (1)

    Det finns ingen som under sitt liv vet vilka bakslag hon kommer att möta, eller som vet vilken sorts förfining hon kommer att bli föremål för. För någ…

  • Visionen av Guds verk (3)

    Första gången Gud blev människa var genom den helige Andes avlelse, och det hängde samman med det verk han avsåg att utföra. Nådens tidsålder inleddes…

  • Kristi substans utgörs av lydnad mot den himmelske Faderns vilja

    Den inkarnerade Guden kallas Kristus, och Kristus är det kött som Guds Ande iklätt sig. Detta kött liknar inte någon annan människa som är av köttet.…

  • Vägen … (5)

    Det brukade vara så att ingen kände till den Helige Ande, och de var särskilt okunniga när det gällde vad den Helige Andes väg är. Det är därför f…