Om människor verkligen fullständigt kunde förstå människolivets rätta väg och syftet med Guds förvaltning av mänskligheten, skulle de inte bära sin individuella framtid och sitt öde som en skatt i sitt hjärta. De skulle inte längre vilja tjäna sina föräldrar som är värre än svin och hundar. Är inte människans framtid och öde exakt det som i dag kallas Petrus ”föräldrar”? De är precis som människans eget kött och blod. Kommer köttets slutmål, dess framtid, att vara att se Gud i livet eller ska själen möta Gud efter döden? Kommer köttet i morgon att hamna i en stor smältugn, som i vedermödan, eller kommer det att befinna sig i den brännande elden? Är inte sådana frågor som gäller huruvida människans kött kommer att få utstå motgång eller lidande den största nyhet som någon i denna ström som har en hjärna och är vid sina sinnens fulla bruk nu bekymrar sig mest över? (Att utstå lidande innebär här att motta välsignelser — lidande innebär att framtida prövningar är till fromma för människans slutmål. Motgång innebär att inte kunna stå fast eller att bli bedragen. Det kan också betyda att man råka ut för olyckliga situationer och mister livet, och att det inte finns något lämpligt slutmål för ens själ.) Även om människorna har ett sunt förnuft, motsvarar kanske inte det de tänker helt och hållet vad deras förnuft borde vara utrustat med. Det beror på att de allesamman är ganska förvirrade och följer saker och ting blint. Alla människor borde ha en grundlig förståelse av vad de bör träda in i, och de borde i synnerhet komma underfund med vad man ska träda in i under vedermödan (det vill säga när de förfinas i smältugnen) och vad de bör vara utrustade med under eldprovet. Tjäna inte alltid dina föräldrar (det vill säga köttet) som är som svin och hundar och är värre än myror och kryp. Vad är det för mening med att våndas över detta, att tänka så intensivt och bry din hjärna? Köttet tillhör inte dig utan är i Guds händer, och han har inte bara makten över dig utan är även herre över Satan. (Ursprungligen innebar det att det tillhörde Satan. Eftersom Satan också är i Guds händer, kunde det bara uttryckas på det sättet. Det är nämligen mer övertygande att säga det på det sättet – det låter förstå att människorna inte är helt och hållet under Satans styre utan befinner sig i Guds händer.) Du lever under köttets pina, men tillhör köttet dig? Är det under din kontroll? Varför bry dig om att grubbla över det? Varför besvära dig med att vädja till Gud som besatt för ditt ruttna kött som länge har varit fördömt och förbannat och dessutom besudlat av de orena andarna? Varför göra dig besväret att alltid hålla Satans bundsförvanter nära ditt hjärta? Är du inte orolig för att köttet ska ödelägga din verkliga framtid, dina underbara förhoppningar och det sanna slutmålet för ditt liv?

Vägen av i dag är inte lätt att vandra. Man kan säga att den är svår att finna och att den genom alla tider varit ytterst sällsynt. Men vem hade kunnat ana att enbart människans kött skulle vara nog för att förinta henne? Verket i dag är sannerligen lika värdefullt som regn på våren och lika dyrbart som Guds godhet mot människan. Men om människan inte känner till syftet med hans verk i dag eller inte förstår mänsklighetens innersta väsen, hur kan man då tala om hur dyrbart och värdefullt det är? Köttet tillhör inte människorna själva, så ingen kan se klart var dess slutmål egentligen kommer att vara. Trots det bör du vara väl medveten om att skapelsens Herre kommer att återföra den mänsklighet som skapades till dess ursprungliga ställning och återställa dess ursprungliga avbild från tiden för dess skapelse. Han kommer att fullständigt ta tillbaka den livsande som han blåste in i människan och ta tillbaka hennes ben och kött och återbörda allt till skapelsens Herre. Han kommer att förvandla och förnya människosläktet helt och hållet och ta tillbaka från människan hela det arv som ursprungligen inte tillhörde mänskligheten utan tillhörde Gud. Han kommer inte längre att överlåta det till mänskligheten. Inget av detta tillhörde nämligen mänskligheten från början. Han kommer att ta tillbaka allt — det är inte någon orättvis plundring, utan hans syfte är att återställa himmel och jord till deras ursprungliga tillstånd och att förvandla och förnya människan. Detta är det rimliga slutmålet för människan, även om Gud kanske inte tar tillbaka köttet efter att ha tuktat det, som människorna föreställer sig. Gud vill inte ha skeletten som återstår sedan köttet förstörts, utan människans ursprungliga beståndsdelar som tillhörde Gud i begynnelsen. Följaktligen kommer han inte att förinta mänskligheten eller utplåna människans kött helt och hållet, för människans kött är inte någon privat egendom som tillhör människan. Snarare är det underordnat Gud som förvaltar mänskligheten. Hur skulle han kunna utplåna människans kött ”för nöjes skull”? Har du vid det här laget verkligen släppt taget om allt i ditt kött som inte ens är värt ett rött öre? Om du kunde förstå trettio procent av de sista dagarnas verk (bara trettio procent, alltså förstå den Helige Andes verk i dag och det ordets verk som Gud utför i de sista dagarna), då skulle du inte fortsätta som du gör just nu med att ”tjäna” eller vara ”lojal” mot ditt kött, som har varit fördärvat i många år. Du borde grundligt förstå att nu har människorna avancerat till ett tillstånd utan motstycke och kommer inte längre att fortsätta att framskrida i linje med historiens utveckling. Ditt mögliga kött har länge varit täckt av flugor, så hur skulle det kunna ha kraft att vrida tillbaka historiens hjul som Gud har låtit fortsätta snurra fram till i dag? Hur kan det få de sista dagarnas klocka, som är tyst som en stum, att börja ticka igen och fortsätta röra sina visare medurs? Hur kan det återvandla världen som tycks insvept i en tät dimma? Kan ditt kött ge nytt liv åt bergen och floderna? Kan ditt kött, som bara har en ringa funktion, verkligen återställa den slags mänskliga värld som du har längtat efter? Kan du verkligen lära dina ättlingar att bli ”mänskliga varelser”? Fattar du nu? Exakt vad tillhör ditt kött? Guds ursprungliga syfte med att frälsa människan, göra henne fullkomlig och förvandla henne, var inte att ge dig ett vackert hemland eller att komma med en fridfull vila till människans kött. I stället var det för hans äras och vittnesbörds skull, för att mänskligheten ska få åtnjuta mer glädje i framtiden, och så att människorna snart ska kunna få åtnjuta vila. Men det är likväl inte för ditt kötts skull, för människan är Guds förvaltnings kapital och hennes kött är bara ett komplement. (En människa är ett objekt med både ande och kropp, medan köttet bara är något som bryts ner. Det här innebär att köttet är ett redskap för förvaltningsplanen.) Du bör veta att när Gud gjort människorna fullkomliga och fullständiga och vunnit dem, har detta inte medfört något annat än svärd och hugg för deras kött och bringat oändligt lidande, brännande eld, skoningslös dom, tuktan och förbannelse samt gränslösa prövningar. Sådan är historien från insidan och sanningen om arbetet med att förvalta människan. Men allt detta är riktat mot människans kött, och alla fientliga spjutspetsar riktas skoningslöst mot människans kött (för ursprungligen var människan oskyldig). Allt detta är för Guds äras och vittnesbörds skull, och för hans förvaltning. Skälet är att hans verk inte enbart är till för mänsklighetens skull utan för hela planen och för att fullborda det som var hans ursprungliga vilja när han skapade mänskligheten. Därför utgörs kanske nittio procent av människans upplevelser av lidanden och eldprov, och de ljuva och lyckliga dagar som hennes kött har längtat efter är väldigt få eller inga alls. Än mindre kan hon njuta av lyckliga stunder i köttet eller av att tillbringa underbara stunder med Gud. Köttet är smutsigt, så vad människans kött ser eller njuter av är inget annat än Guds tuktan som människan inte uppskattar och som tycks sakna normalt förnuft. Det beror på att han kommer att visa sitt rättfärdiga sinnelag som inte gillas av människan, inte tolererar människans överträdelser och avskyr fiender. Gud uppenbarar öppet hela sitt sinnelag med alla nödvändiga medel och avslutar därmed verket som är hans sextusenåriga kamp mot Satan – det verk som syftar till hela mänsklighetens frälsning och den gamle Satans förintelse.