3. Vad en människa som följer Guds vilja är, och vad sant vittnesbörd om tro på Gud är

Bibelverser som referens:

”Noa var en rättfärdig man, fullkomlig bland sina samtida och vandrade med Gud. Och Noa fick tre söner, Sem, Ham och Jafet. Jorden var fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, för allt kött levde i fördärv på jorden. Och Gud sade till Noa: ’Jag ska göra slut på allt kött, för på grund av dem är jorden full av våld. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av goferträ; du ska göra rum i arken and täcka den med jordbeck inuti och utanpå … Av allt levande, av allt kött, ska du föra in två av varje sort i arken, för att de ska överleva tillsammans med dig. De ska vara av hankön och honkön. Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska två av varje sort gå in till dig för att förbli vid liv. Du ska ta med dig av all slags föda som kan ätas, du ska samla det åt dig och det ska tjäna som mat för dig och dem.’ Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom” (1 Mos 6:9–22).

”Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: ’Abraham!’ Han svarade: ’Här är jag.’ Och han sade: ’Ta nu din son, din ende son Isak, som du älskar, och bege dig till Moria land, och offra honom där som ett brännoffer på ett av de berg som jag skall berätta om för dig.’ Och Abraham steg upp tidigt om morgonen, sadlade sin åsna och tog med sig två av sina unga män och sin son Isak och han klöv veden till brännoffret, stod upp och gick till den plats som Gud hade berättat om för honom … Och de kom till den plats som Gud hade berättat om för honom och där byggde Abraham ett altare och lade i ordning veden, och han band sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham sträckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son” (1 Mos 22:1–10).

”I landet Us fanns en man som hette Job och den mannen var fullkomlig och rättskaffens, en som fruktade Gud och skydde det onda” (Job 1:1).

”När nu en dag hans söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus, Kom en budbärare till Job och sade: ’Oxarna gingo för plogen, och åsninnorna betade därbredvid; då föllo sabéerna in och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.’ Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: ’Guds eld föll ifrån himmelen och slog ned bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.’ Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: ’Kaldéerna ställde upp sitt manskap i tre hopar och föllo så över kamelerna och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.’ Under det att denne ännu talade, kom åter en annan och sade: ’Dina söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus; då kom en stark storm fram över öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det föll omkull över folket, så att de förgingos. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.’ Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad och sade: ’Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!’” (Job 1:13–21).

Relevanta ord från Gud:

Gud har nu officiellt börjat att fullkomna människor. För att bli fulländade måste människor genomgå Guds ords uppenbarelse, dom och tuktan, och uppleva hans ords prövningar och förädling (till exempel prövningen av tjänstgörare). Dessutom måste människor kunna motstå dödens prövning. En som verkligen gör Guds vilja kan utstöta lovord från djupet av sitt hjärta mitt i Guds dom, tuktan och prövningar, kan lyda Gud helt och försaka sig själv, och därmed älska Gud med ett uppriktigt, målmedvetet och rent hjärta. Sådan är en fullständig människa och sådant är också det verk som Gud vill utföra, och det är vad Gud vill åstadkomma.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Om stegen i Guds verk

Jesus kunde avsluta Guds uppdrag –hela mänsklighetens försoningsverk – för att han överlämnade alla bekymmer till Guds vilja, utan några personliga önskningar eller överväganden. Därför stod även han nära Gud – Gud själv, något som ni alla förstår mycket väl. (I själva verket var han Gud själv, som Gud vittande om. Jag nämner det här för att använda Jesus som illustration för det vi talar om.) Han kunde sätta Guds förvaltningsplan i centrum, och han bad alltid till den himmelske Fadern och sökte den himmelske Faderns vilja. Han bad, och han sa: ”Gud Fader! Låt Din vilja ske, och handla inte i enlighet med mina önskningar; jag ber dig handla enligt din plan. Människan må vara svag, men varför skulle du bry dig om henne? Hur skulle människan kunna vara värd din omsorg när hon är som en myra i din hand? I mitt hjärta önskar jag att bara utföra din vilja, och jag ber dig göra vad du vill göra med mig, i enlighet med dina avsikter.” På vägen till Jerusalem var Jesus ångestfylld, som om någon vridit om en kniv i hjärtat på honom, men ändå hade han inte minsta tanke på att svika sitt ord, utan det fanns hela tiden en kraft inom honom som drev honom framåt, mot korsfästelsen. Till sist spikades han upp på korset och blev en sinnebild för syndigt kött, och därmed avslutade han människans försoningsverk och lyftes över dödens och Hades bojor. Inför honom förlorade dödlighet, helvete och Hades sin kraft, och de besegrades av honom. Han levde i trettiotre år, under vilka han alltid gjorde sitt yttersta för att uppfylla Guds vilja, i enlighet med Guds verk vid den tiden, utan att någonsin reflektera över personlig vinning eller förlust och enbart med tankar på Gud Faders vilja. Därför sa Gud, när han döpts: ”Detta är min älskade Son, i vilken jag har stor glädje.” På grund av hans tjänande inför Gud, som överensstämde med Guds vilja, lade Gud den tunga bördan att försona hela mänsklighetens på hans axlar och fick honom att fortsätta och avsluta verket, och han var kompetent och berättigad till att slutföra denna viktiga uppgift. Genom hela sitt liv uthärdade han omätligt lidande för Guds skull, och han frestades av Satan oräkneliga gånger, men han blev aldrig nedslagen. Gud gav honom en sådan uppgift eftersom han litade på honom och älskade honom, och därför sa Gud själv: ”Detta är min älskade Son, i vilken jag har stor glädje.”

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Hur man tjänar Gud i harmoni med hans vilja

De som tjänar Gud måste vara Guds förtrogna, de ska behaga Gud och kunna vara absolut lojala mot honom. Oavsett om du handlar bakom människor eller framför dem kan du vinna Guds glädje inför Gud och kunna stå fast inför Gud, och oavsett hur andra behandlar dig går du alltid din egen väg och engagerar dig verkligen i Guds börda. Endast en sådan människa står Gud nära. Att människor som står Gud nära kan tjäna honom direkt beror på att de har fått Guds stora uppdrag, och Guds börda, och kan ta Guds hjärta som sitt eget och Guds börda som sin egen. De bryr sig inte om huruvida de själva vinner eller förlorar i fråga om framtidsutsikter: Till och med om de helt saknar framtidsutsikter och det inte finns något att vinna för dem, tror de alltid på Gud, med kärleksfullt hjärta. Och därför står de Gud nära. De som står Gud nära är också hans förtrogna; bara hans förtrogna kan dela hans rastlöshet och hans tankar, och även om deras kött är smärtande och svagt kan de uthärda smärta och försaka sådant de älskar för att göra Gud nöjd. Gud ger fler bördor till sådana människor, och det som Gud önskar göra bärs fram i dessa människors vittnesbörd. Därför behagar dessa människor Gud, de är Guds tjänare efter hans hjärta, och bara sådana människor kan styra tillsammans med Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Hur man tjänar Gud i harmoni med hans vilja

Oavsett om en person är betydande eller obetydlig, om hon kan lyssna till honom, lyda hans instruktioner och vad han anförtror henne och kan samarbeta med hans verk, hans vilja och hans plan, så att hans vilja och hans plan kan genomföras på ett smidigt sätt, så är det uppträdandet – i Guds ögon – värt att minnas och värt hans välsignelse. Gud värdesätter sådana människor, och han värdesätter deras agerande och deras kärlek och tillgivenhet till honom. Det här är Guds inställning.

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv I

När Job först genomgick sina prövningar berövades han all sin egendom och alla sina barn, men resultatet blev inte att han föll ner eller sa någonting som var en synd mot Gud. Han hade övervunnit Satans frestelser, han hade övervunnit sina materiella tillgångar och sina avkomlingar liksom prövningen med att förlora alla sina världsliga ägodelar, vilket betyder att han kunde acceptera att Gud tog det ifrån honom och tacka och prisa Gud på grund av det. Sådant var Jobs uppträdande under den första frestelsen, och sådant var också hans vittnesbörd under Guds första prövning. I den andra prövningen sträckte Satan fram sin hand för att angripa Job, och fastän Job upplevde en smärta som var värre än han någonsin tidigare känt, var hans vittnesbörd nog för att människor skulle slås med häpnad. Han använde sin själsstyrka, övertygelse och lydnad mot Gud, såväl som sin gudsfruktan för att än en gång besegra Satan, och än en gång godkände och uppmuntrade Gud hans uppträdande och hans vittnesbörd. Under denna frestelse använde Job sitt faktiska beteende för att deklarera för Satan att köttets smärta inte kunde ändra Jobs tro och lydnad mot Gud eller ta bort hans tillgivenhet till Gud och fruktan för Gud; han skulle inte förneka Gud eller ge upp sin egen fullkomlighet och rättskaffenhet därför att han stod inför döden. Jobs beslutsamhet gjorde Satan till en ynkrygg, hans förtröstan lämnade Satan rädd och skakande, kraften i hans kamp på liv och död mot Satan väckte ett djupt hat och förbittring hos Satan, hans fullkomlighet och rättskaffenhet lämnade Satan utan något mer han kunde göra honom, så att Satan övergav sina angrepp på honom och gav upp sina anklagelser mot Job inför Jehova Gud. Detta innebar att Job hade övervunnit världen, han hade övervunnit köttet, han hade övervunnit Satan och han hade övervunnit döden; han var fullständigt och i högsta grad en människa som tillhörde Gud. Under dessa två prövningar stod Job fast i sitt vittnesbörd och levde faktiskt ut sin fullkomlighet och rättskaffenhet och breddade omfattningen av sina levnadsprinciper av gudsfruktan och skyende av det onda. Efter att ha utstått dessa två prövningar föddes en rikare erfarenhet i Job, och denna upplevelse gjorde honom mer mogen och härdad, den gjorde honom starkare och mer övertygad, och den gjorde honom mer säker på riktigheten och förträffligheten i den oförvitlighet som han höll fast vid. Jehova Guds prövningar av Job gav honom en djup förståelse och känsla av Guds omtanke om människan, och lät honom känna hur dyrbar Guds kärlek var, och från den stunden kompletterades hans gudsfruktan med omtanke om och kärlek till Gud. Jehova Guds prövningar inte bara inte alienerade Job från honom utan förde hans hjärta närmare Gud. När den köttsliga smärta som Job uthärdade nådde sin höjdpunkt, gav den omsorg han kände från Jehova Gud honom inget annat val än att förbanna den dag han föddes. Detta beteende var inte något länge planerat utan en naturlig manifestation av den omtanke om och kärlek till Gud som fanns i hans hjärta, en naturlig manifestation som härrörde ur hans omtanke om och kärlek till Gud. Det vill säga, eftersom han avskydde sig själv och han inte önskade – och inte kunde stå ut med – att plåga Gud, nådde hans omtanke och kärlek punkten av osjälviskhet. Nu upphöjde Job sin gamla vördnad för Gud, längtan efter Gud och hängivenhet till Gud till omtankens och kärlekens nivå. Samtidigt upphöjde han sin tro på Gud, sin lydnad mot Gud och sin fruktan för Gud till omtankens och kärlekens nivå. Han tillät sig inte att göra någonting som skulle vålla Gud skada, han tillät sig inte något beteende som skulle såra Gud och tillät sig inte orsaka Gud någon sorg, bedrövelse eller ens sorgsenhet av egna skäl. I Guds ögon hade Jobs förtröstan, lydnad och gudsfruktan – fastän han fortfarande var samme Job som tidigare — gett Gud fullständig tillfredsställelse och glädje. Vid denna tid hade Job uppnått den fullkomlighet som Gud hade förväntat sig att han skulle uppnå, han hade blivit någon som verkligen var värd att kallas ”fullkomlig och rättskaffens” i Guds ögon. Hans rättfärdiga gärningar gjorde att han kunde övervinna Satan och stå fast i sitt vittnesmål om Gud. Hans rättfärdiga gärningar gjorde honom också fullkomlig och lät värdet av hans liv stiga och bli högre än någonsin. De gjorde honom till den första människa som inte längre angreps och frestades av Satan. Eftersom Job var rättfärdig anklagades och frestades han av Satan; eftersom Job var rättfärdig lämnades han över till Satan; och eftersom Job var rättfärdig övervann och besegrade han Satan och stod fast i sitt vittnesbörd. Därmed blev Job den första människan som aldrig mer skulle överlämnas till Satan, han kom i sanning inför Guds tron och levde i ljuset, i Guds välsignelser utan Satans spionerande eller fördärvande … Han hade blivit en sann människa i Guds ögon, han hade blivit fri …

– Ordet, vol 2. Om att känna Gud. Guds verk, Guds sinnelag och Gud själv II

Allt i Petrus liv som inte uppfyllde Guds önskan fick honom att känna sig illa till mods. Om det inte tillfredsställde Guds önskan kände han sig ångerfull och letade efter ett lämpligt sätt att försöka behaga Guds hjärta. Även när det gällde de minsta och mest betydelselösa sidorna av hans liv krävde han av sig själv att han måste uppfylla Guds önskan. Han var inte mindre fordrande när det gällde sitt gamla sinnelag, och han var alltid rigorös i sina krav på sig själv att tränga djupare in i sanningen … I sin tro på Gud sökte Petrus tillfredsställa Gud i alla avseenden och han försökte lyda allt som kom från Gud. Utan minsta klagan kunde han acceptera att tuktas och dömas liksom att förädlas, prövas och sakna mycket i sitt liv – inget av detta kunde förändra hans kärlek till Gud. Var inte detta den ultimata gudskärleken? Var inte detta att göra en Guds skapelses plikt? Vare sig det gäller tuktan, dom eller prövning så kan du alltid vara lydig intill döden, och det är vad en Guds skapelse har att uppnå, det är renheten i kärleken till Gud. Om människan kan uppnå detta är hon en kvalificerad Guds skapelse och det finns inget som uppfyller Skaparens önskan mer.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går

Så snart Petrus nämns är alla fulla av lovord och påminns ögonblickligen om alla de här berättelserna om Petrus — om hur han tre gånger förnekade att han kände Gud och dessutom gjorde Satan en tjänst och därigenom prövade Gud, men slutligen spikades fast upp och ned på korset för hans skull, och så vidare. Nu lägger jag stor vikt vid att berätta för er om hur Petrus kom att lära känna såväl mig som sitt slutliga öde. Den här mannen Petrus var av utomordentlig kaliber, men hans situation skilde sig från Paulus. Hans föräldrar förföljde mig, de tillhörde demoner som var besatta av Satan, och därför kan man inte säga att de vidarebefordrade vägen till Petrus. Petrus var snabbtänkt, begåvad med medfödd intelligens och avgudad av sina föräldrar från barndomen; men när han vuxit upp blev han deras fiende, för han sökte alltid lära känna mig och det fick honom att vända sina föräldrar ryggen. Det berodde först och främst på att han trodde att himlarna och jorden och alla ting är i den Allsmäktiges händer och att allt positivt har sitt ursprung i Gud och kommer direkt från honom utan att däremellan ha genomgått någon bearbetning av Satan. Med sina föräldrars motsatta exempel som kontrast, gjorde detta honom i stånd att ännu lättare känna igen min kärlek och barmhärtighet och därmed väcka i honom en ännu större passion att söka efter mig. Han gav noga akt på att inte bara äta och dricka mina ord utan i än högre grad på att fatta mina intentioner, och han var ständigt klok och försiktig i sina tankar så att han alltid var synnerligen skarpsinnig i sin ande, och därför kunde han behaga mig i allt han gjorde. I vardagslivet gav han noga akt på att införliva lärdomarna av de som kommit till korta i gångna tider för att sporra sig själv framåt mot större ansträngningar, livrädd att han skulle falla i misslyckandenas nät. Han gav också noga akt på att ta till sig den förtröstan och kärlek som hysts av alla dessa som genom tiderna älskat Gud. På så sätt påskyndade han sin tillväxt, inte bara i fråga om negativa aspekter utan – vilket var mycket viktigare – positiva aspekter, tills han i min närvaro blev den människa som kände mig bäst. Därför är det inte svårt att föreställa sig hur han kunde lägga allt han hade i mina händer, så att han inte längre var sin egen herre ens i fråga om mat, kläder, sömn eller var han bodde, utan gjorde min tillfredsställelse i alla avseenden till den grundval på vilken han åtnjöt min frikostighet. Så många gånger satte jag honom på prov, vilket naturligtvis lämnade honom halvdöd, men inte ens mitt under dessa hundratals prövningar förlorade han tron på mig eller blev besviken på mig en enda gång. Inte ens när jag sa att jag redan hade kastat honom åt sidan blev han modfälld eller greps av misströstan, utan han fortsatte att som innan tillämpa sina principer för att älska mig på ett praktiskt sätt. Jag sa till honom att trots att han älskade mig, lovordade jag honom inte utan tänkte till sist kasta honom i Satans händer. Mitt under dessa prövningar, som inte nådde hans kött utan var prövningar genom ord, bad han fortfarande till mig: ”O, Gud! Finns det bland himlarna och jorden och de otaliga tingen någon människa, någon varelse eller något ting som inte är i dina, den Allsmäktiges, händer? När du vill visa mig barmhärtighet, gläds mitt hjärta storligen över din barmhärtighet; när du vill verkställa dom över mig, även om jag må vara ovärdig, känner jag än mer dina gärningars djupa mysterium, för du är full av myndighet och visdom. Även om mitt kött må plågas känner jag tröst i min ande. Hur skulle jag kunna låta bli att prisa din visdom och dina gärningar? Om jag så dör efter att ha lärt känna dig skulle jag ändå alltid vara redo och villig. O, du Allsmäktige! Inte är det väl så att du faktiskt inte önskar låta mig se dig? Inte är det väl så att jag faktiskt är ovärdig att motta din dom? Kan det möjligen vara så att det finns något i mig som du inte önskar se?” Mitt under dessa sorters prövningar är det uppenbart att Petrus, fastän han inte var i stånd att greppa mina intentioner exakt, ansåg det vara en fråga om stolthet och personlig ära att användas av mig (om så bara för att ta emot min dom så att mänskligheten skulle kunna se mitt majestät och min vrede), och var allt annat än nedslagen över att sättas på prov. På grund av sin trohet i min närvaro, och på grund av de välsignelser jag gav honom, har han blivit ett exempel och en förebild för mänskligheten i tusentals år.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds ord till hela universum, Kapitel 6

När Petrus blev tuktad av Gud, bad han: ”O Gud! Mitt kött är olydigt, och du tuktar mig och dömer mig. Jag gläder mig i din tuktan och dom, och även om du inte vill ha mig, skådar jag i din dom ditt heliga och rättfärdiga sinnelag. När du dömer mig, så att andra kan skåda ditt rättfärdiga sinnelag i din dom, känner jag mig tillfreds. Om det kan uttrycka ditt sinnelag och låta ditt rättfärdiga sinnelag ses av alla varelser, och om det kan göra min kärlek till dig renare så att jag kan uppnå likheten av en som är rättfärdig, då är din dom är god, för detta är din nådiga vilja. Jag vet att det fortfarande är mycket i mig som är upproriskt, och att jag fortfarande inte är lämpad att komma inför dig. Jag önskar att du dömer mig ännu mer, oavsett om det är genom en fientlig miljö eller stora vedermödor; vad du än gör så är det dyrbart för mig. Din kärlek är så djup, och jag är villig att lägga mig inför din barmhärtighet utan det minsta klagomål.” Detta är Petrus kunskap efter att han upplevde Guds verk, och också ett vittnesbörd om hans kärlek till Gud … Precis i slutet av sitt liv, efter att han gjorts fullkomlig, sade Petrus: ”O Gud! Om jag skulle leva några år till, skulle jag önska att få uppnå en renare och djupare kärlek till dig.” När han just skulle spikas fast på korset, bad han i sitt hjärta: ”O Gud! Din tid har nu kommit, den tid du förberedde för mig har kommit. Jag måste korsfästas för dig, jag måste bära detta vittnesbörd om dig, och jag hoppas att min kärlek kan tillfredsställa dina krav, och att den kan bli renare. Att kunna dö för dig idag, och bli fastspikad på korset för dig, är tröstande och lugnande för mig, för inget är mer tilltalande för mig än att kunna korsfästas för dig och uppfylla dina önskningar, och att kunna ge mig själv till dig, att offra mitt liv för dig. O Gud! Du är så ljuvlig! Om du skulle låta mig leva, skulle jag vara ännu mer villig att älska dig. Så länge jag lever kommer jag att älska dig. Jag önskar att kunna älska dig djupare. Du dömer mig, och tuktar mig, och prövar mig eftersom jag inte är rättfärdig, eftersom jag har syndat. Och ditt rättfärdiga sinnelag blir mer uppenbart för mig. Detta är en välsignelse för mig, för jag kan älska dig djupare, och jag är villig att älska dig på detta sätt även om du inte älskar mig. Jag är villig att skåda ditt rättfärdiga sinnelag, för detta gör mig mer förmögen att leva ut ett meningsfullt liv. Jag känner att mitt liv nu är meningsfullt, för jag är korsfäst för din skull, och det är meningsfullt att dö för dig. Ändå känner jag mig fortfarande inte tillfredsställd, för jag vet för lite om dig, jag vet att jag inte fullständigt kan uppfylla dina önskningar, och har återbetalat dig för lite. I mitt liv har jag varit oförmögen att återlämna min helhet till dig; jag är långt ifrån detta. När jag ser tillbaka på detta ögonblick, känner jag mig så skyldig inför dig, och jag har bara det här tillfället att kompensera för alla mina misstag och all den kärlek jag inte har betalat tillbaka till dig.”

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

Idag bör ni känna till hur man blir erövrad, och hur människor uppför sig när de har blivit erövrade. Du kanske säger att du har blivit erövrad, men kan du lyda intill döden? Du måste kunna följa ända till slutet även om det inte finns några utsikter, och du måste förtrösta på Gud oavsett vad som sker runtomkring. I slutändan måste du uppnå två former av vittnesbörd: Jobs vittnesbörd – lydnad intill döden – och Petrus vittnesbörd – den högsta kärleken till Gud. På ett sätt måste du vara som Job: han hade inga materiella ägodelar och var ansatt av köttets pina, men han övergav inte Jehovas namn. Detta var Jobs vittnesbörd. Petrus kunde älska Gud intill döden. När han dog – när han hängdes upp på korset – älskade han ännu Gud; han tänkte inte på sina egna utsikter, han strävade inte efter ärofulla förhoppningar eller extravaganta idéer, han ville bara älska Gud och lyda allt som Gud hade ordnat. Det är vad du måste leva upp till innan du kan sägas ha burit vittnesbörd, innan du blir någon som har gjorts fullkomlig efter att ha erövrats.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Den inre sanningen om erövrandets verk (2)

Vad är egentligen ett sant vittnesbörd? Det vittnesbörd som avses här har två delar: den ena delen avser att bli erövrad och den andra att göras fullkomlig (vilket naturligt blir det vittnesbörd som följer på de större prövningarna i framtiden). Med andra ord, om du klarar av att stå fast under prövningar och vedermödor så kommer du att ha genomgått vittnesbördets andra steg. Det avgörande idag är det första steget: att stå fast under varje prövning av tuktan och dom. Detta är vittnesbördet om att bli erövrad, för nu är erövringens tid. (Du skall veta att nu är tiden för Guds verk på jorden; den inkarnerade gudens huvudsakliga verk på jorden är att erövra denna grupp människor som följer honom genom dom och tuktan.) Din förmåga att vittna om att ha blivit erövrad eller inte beror inte bara på om du kan följa honom ända till slutet, utan än viktigare är om du kan få en verklig förståelse av Guds tuktan och dom och om du verkligen förnimmer hela hans verk allteftersom du genomgår varje steg av hans verk. Du kommer inte undan med att bara följa med till slutet. Du måste vara villig att underkasta dig all tuktan och dom, måste verkligen kunna förstå varje steg av verket som du upplever och måste kunna uppnå kunskap om och lydnad inför Guds sinnelag. Detta är det slutgiltiga vittnesbördet om att bli erövrad som du måste bära fram; detta vittnesbörd hänvisar främst till din kunskap om Guds inkarnation. Avgörande för detta steg av vittnesbördet är att det avser Guds inkarnation. Det spelar ingen roll vad du gör eller säger inför världens folk eller dem som har makt; det allra viktigaste är att du kan lyda alla ord från Guds mun och hela hans verk. Därför är denna del av vittnesbördet riktat mot Satan och alla Guds fiender – demonerna och de fientliga som inte tror att Gud kommer att komma hit en andra gång i köttet för att uträtta ännu större verk, och dessutom inte tror på att Gud återkommit i köttet. Med andra ord riktar det sig till alla antikrister – alla fiender som inte tror på Guds inkarnation.

…………

Det sista steget av vittnesbördet vittnar om huruvida du kan fullkomnas – det vill säga, efter att du har förstått alla ord som kommer från den inkarnerade gudens mun får du kunskap om Gud och blir säker på honom, lever ut alla ord som kommer ur Guds mun och uppnår de tillstånd som Gud ber dig om – Petrus stil och Jobs tro – så att du kan lyda intill döden, ge dig själv åt honom helt och hållet och slutligen åstadkomma en avbild av en person av rätt standard, vilket innebär en avbild av någon som har erövrats och fullkomnats efter att ha upplevt Guds dom och tuktan. Detta är det slutgiltiga vittnesbördet – det vittnesbörd som skall bäras fram av någon som har fullkomnats. Dessa är de två stegen i vittnesbördet du måste bära fram och de är sammankopplade, vart och ett oundgängligt. Men det finns en sak du måste veta: det vittnesbörd jag kräver av dig idag riktar sig inte mot världens människor, eller en enskild individ, utan åt det jag ber dig om. Måttstocken gäller huruvida du kan tillfredsställa mig och om du helt och hållet kan uppfylla de krav jag ställer på var och en av er. Det är vad ni måste förstå.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Trosutövning (4)

Tro på Gud kräver lydnad mot honom och erfarenhet av hans verk. Gud har uträttat så mycket verk – det kan sägas att för människorna handlar allt om fullkomlighet, om förfining och, i än högre grad, om tuktan. Inte ett enda steg av Guds verk har stämt överens med mänskliga föreställningar; vad människor har åtnjutit är Guds stränga ord. När Gud kommer ska människor glädjas åt hans majestät och hans vrede, men hur stränga hans ord än är så kommer han för att frälsa mänskligheten och fullkomna den. Som skapade varelser bör människorna fullgöra de plikter som de bör fullgöra och vittna om Gud mitt under förfiningen. I varje prövning bör de stå fast vid det vittnesbörd de bör avge och avge ett rungande vittnesbörd om Gud. Detta är en segrare. Oavsett hur Gud förfinar dig förblir du full av tillförsikt och förlorar aldrig din förtröstan på Gud. Du gör vad människan ska göra. Det här är vad Gud kräver av människan och människans hjärta bör vara i stånd att helt och hållet återvända till honom och vända sig till honom i varje enskilt ögonblick. Detta är en segrare. De som Gud kallar segrare är de som fortfarande kan vittna, bevara sin tillförsikt och sin hängivenhet för Gud när de befinner sig under Satans inflytande och under Satans belägring, det vill säga omslutna av mörkrets krafter. Om du kan bevara ett rent hjärta och din äkta kärlek till Gud oavsett allt, då står du som vittne inför Gud och detta är vad Gud menar med att vara en segrare. Om din strävan är utomordentlig när Gud välsignar dig men du drar dig tillbaka utan hans välsignelser, är det renhet? Eftersom du är säker på att den här vägen är sann måste du följa den till slutet; du måste förbli hängiven Gud. Eftersom du har sett att Gud själv har kommit till jorden för att fullkomna dig, bör du ge ditt hjärta helt till honom. Vad han än gör – även om han bestämmer en ofördelaktig utgång för dig vid det yttersta slutet – kan du ändå följa honom. Det är att bevara din renhet inför Gud. Att bära fram en helig andlig kropp och en ren oskuld som offer till Gud är att bevara ett uppriktigt hjärta inför Gud. För mänskligheten är ärlighet renhet och att kunna vara ärlig mot Gud att bevara sin renhet. Detta är vad du bör praktisera. När du bör be, ska du be; när du bör samlas i gemenskap, ska du göra det; när du bör sjunga psalmer, ska du sjunga psalmer; och när du bör försaka köttet, ska du försaka köttet. När du utför din plikt ska du inte slarva dig igenom den; när du möter prövningar ska du stå fast. Detta är hängivenhet för Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Du bör bevara din hängivenhet för Gud

Utdrag ur ”De människor som kan visa absolut lydnad gentemot Guds praktiska läggning är de som i sanning älskar Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Föregående: 2. Huruvida en människas vittnesbörd är sant om hon tror på Gud enbart för att åtnjuta hans nåd

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok

Kontakta oss via Messenger