366. I hans sista verk som avslutar tidsåldern kommer Guds sinnelag att präglas av tuktan och dom. Där kommer han att avslöja allt som är orättfärdigt, för att offentligt döma alla folk och fullkomna dem som älskar honom med ett uppriktigt hjärta. Bara ett sådant sinnelag kan föra tidsåldern till dess slut. De sista dagarna är redan inne. Allt skapat kommer att klassas efter sin sort och delas in i olika kategorier beroende på sin natur. Det här är stunden då Gud uppenbarar vad utfallet och det slutliga målet för människan blir. Om hon inte genomgår tuktan och dom så finns det inget sätt att blotta hennes olydnad och orättfärdighet. Det är enbart genom tuktan och dom som utfallet för hela skapelsen kan uppenbaras. Människan visar sitt verkliga jag enbart när hon tuktas och döms. Ont ska föras till ont, gott till gott, och alla människor ska föras till sin sort. Genom tuktan och dom ska utfallet för hela skapelsen uppenbaras, så att de onda kan straffas och de goda belönas och alla människor underkastas Guds herravälde. Hela detta verk måste uppnås genom rättfärdig tuktan och dom. Eftersom människans fördärv har nått sin kulmen och hennes olydnad blivit oöverstigligt svår, är det bara Guds rättfärdiga sinnelag – som främst består av tuktan och dom och uppenbaras i de sista dagarna – som helt kan förvandla och fullända människan. Bara detta sinnelag kan avslöja det onda och så straffa alla de orättfärdiga strängt. Därför är ett sådant sinnelag fyllt av tidsålderns innebörd, och hur hans sinnelag uppenbarar sig och visar sig blir tydligt för hans verks skull i varje ny tidsålder. Gud uppenbarar inte sitt sinnelag godtyckligt och utan betydelse. Om Gud, då han i de sista dagarna uppenbarar människans slutmål, fortfarande skulle skänka människan gränslös medkänsla och kärlek och fortsätta att vara kärleksfull mot henne, om han inte skulle underkasta henne en rättfärdig dom utan snarare visa fördragsamhet, tålamod och överseende samt förlåta henne hur svåra hennes synder än är, utan ett uns av rättfärdig dom – hur skulle då all Guds förvaltning någonsin kunna slutföras? När skulle ett sådant sinnelag kunna leda människor till mänsklighetens tillbörliga slutmål? Ta till exempel en domare som alltid är kärleksfull, en domare med vänligt ansikte och milt hjärta. Han älskar människor oavsett vad de må ha begått för brott, och är kärleksfull och fördragsam mot dem oavsett vilka de är. När skulle han någonsin kunna fälla en rättvis dom? I de sista dagarna kan enbart en rättfärdig dom dela upp människorna alltefter deras sort och föra in människan i en ny värld. På det här sättet slutförs hela tidsåldern genom Guds rättfärdiga sinnelag av dom och tuktan.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Visionen av Guds verk (3)

367. Innan människan blev återlöst hade många av Satans gifter redan lagts i hennes inre, och efter att under tusentals år ha fördärvats av Satan har hon inom sig en djupt rotad natur som gör motstånd mot Gud. Att människan blivit återlöst innebär alltså bara att hon räddats genom att friköpas till ett högt pris, men den giftiga naturen i hennes inre har inte avlägsnats. Människan som är så besudlad måste genomgå en förändring innan hon är värdig att tjäna Gud. Genom detta verk av dom och tuktan kommer hon att lära känna sitt eget smutsiga och fördärvade väsen till fullo, och hon kommer att kunna ändra sig fullständigt och bli ren. Endast på detta sätt kan människan bli värdig att återvända inför Guds tron. Allt det arbete som utförs i dag sker för att människan ska kunna renas och förvandlas; genom ordets dom och tuktan såväl som genom förädling kan människan göra sig av med allt fördärvligt och bli renad. Det vore mer träffande att säga att detta stadium i verket är reningens verk än att det är frälsningens stadium. Faktum är att det här stadiet både är erövrandets stadium och frälsningsverkets andra stadium. Det är genom ordets dom och tuktan som människan slutligen blir vunnen av Gud, och det är genom att ordet används till att förädla, döma och avslöja som alla orenheter, uppfattningar, motiv och individuella begär i människans hjärta blir fullständigt uppenbarade. Även om människan må ha blivit återlöst och förlåten sina synder, så innebär det bara att Gud inte längre minns hennes överträdelser och inte behandlar henne i enlighet med hennes överträdelser. Men eftersom människan, som lever i en köttslig kropp, inte har blivit befriad från synd, kan hon bara fortsätta att synda och blotta sitt fördärvade sataniska sinnelag i all oändlighet. Det här är det liv människan lever – en oändlig kretsgång av att synda och bli förlåten. De flesta människor syndar på dagen bara för att sedan bekänna sina synder på kvällen. Så även om syndoffret är evigt verksamt för människan kan det inte rädda henne från synden. Endast halva frälsningsverket har genomförts, för människan har fortfarande ett fördärvat sinnelag. När folk till exempel insåg att de härstammade från Moab började de klaga, slutade att söka efter livet och blev ytterst negativa. Visar inte detta att mänskligheten fortfarande är oförmögen att underkasta sig Guds herravälde helt och hållet? Är inte det här just deras fördärvade sataniska sinnelag? När du inte blev utsatt för tuktan sträckte du upp händerna högre än alla andra, till och med högre än Jesu händer. Och du ropade ut med hög röst: ”Var en Guds älskade son! Var en Guds förtrogne! Hellre dör vi än böjer oss för Satan! Gör uppror mot den gamle Satan! Gör uppror mot den stora röda draken! Må den stora röda draken falla från makten i förnedring! Må Gud göra oss fullkomliga!” Dina rop ljöd högre än alla andras. Men så kom tuktans tid och mänsklighetens fördärvade sinnelag uppenbarades än en gång. Deras rop upphörde och deras beslutsamhet svek. Det här är människans fördärv; det är något som Satan planterat och som är djupt rotat i människan, något som löper djupare än synd. Det är inte lätt för människan att bli medveten om sina synder; hon har ingen möjlighet att upptäcka sin egen djupt rotade natur, utan för att uppnå det resultatet måste hon förlita sig på ordets dom. Endast på så sätt kan människan förändras successivt från denna punkt och framåt.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Inkarnationens hemlighet (4)

368. Gud dömer er idag, han tuktar er och fördömer er, men du måste vara medveten om att syftet med fördömandet är att du ska lära känna dig själv. Han fördömer, förbannar, dömer och tuktar dig så att du ska lära känna dig själv, så att ditt sinnelag ska kunna förändras. Han gör det för att du ska inse ditt värde och förstå att alla hans handlingar är rättfärdiga och i överensstämmelse med hans sinnelag och de krav hans verk ställer, att han verkar i överensstämmelse med sin plan för människans frälsning och att han är den rättfärdige Guden som älskar, frälser, dömer och tuktar människan. Om du bara vet att din status är oansenlig, att du är fördärvad och olydig, men inte vet att Gud önskar klargöra sin frälsning genom den dom och tuktan han utför i dig i dag, då finns det ingen möjlighet för dig att få erfarenhet, och än mindre är du kapabel att fortsätta framåt. Gud har inte kommit för att döda eller förstöra utan för att döma, förbanna, tukta och frälsa. Fram till dess att hans sextusenåriga förvaltningsplan når sitt slut – och han uppenbarar utfallet för varje kategori av människor – kommer målet med Guds verk på jorden att vara frälsning; dess enda syfte är att i grunden fullända dem som älskar honom och föra in dem i underkastelse under hans herravälde. Oavsett hur Gud frälser människor sker alltsamman genom att han får dem att göra sig fria från sin gamla sataniska natur; det vill säga, han räddar dem genom att få dem att söka livet. Om de inte gör det, kommer det inte att finnas något sätt för dem att ta emot Guds frälsning. Frälsningen är Guds eget verk, och att söka efter liv är något som människan måste åta sig för att kunna ta emot frälsningen. I människans ögon är frälsning lika med Guds kärlek, och Guds kärlek kan inte vara tuktan, dom och förbannelser; frälsning måste rymma kärlek, medkänsla och dessutom trösterika ord och gränslösa välsignelser. Folk tror att när Gud frälser människor så gör han det genom att beröra dem med sina välsignelser och sin nåd så att de kan ge sitt hjärta till Gud. Han frälser alltså människor genom att röra vid dem. Den sortens frälsning innebär att man ingår ett avtal. Inte förrän Gud lovar människorna hundrafalt tillbaka underkastar de sig hans namn och strävar efter att för hans skull göra det som är gott och förhärliga honom. Det är inte vad Gud har tänkt sig för människan. Gud har kommit för att verka på jorden för att rädda den fördärvade mänskligheten; det är absolut sant. Om det inte vore så, skulle han definitivt inte ha kommit för att utföra sitt verk personligen. Förr innefattade hans frälsningsmetod att han visade den största kärlek och medkänsla, i så hög grad att han gav sitt allt till Satan i utbyte mot hela mänskligheten. Vår tid är inte alls som gångna tider: Den frälsning som skänks er i dag äger rum i de sista dagarna, samtidigt som alla klassificeras efter sin sort; de medel som används för er frälsning är inte kärlek eller medkänsla utan tuktan och dom så att människan ska bli mer grundligt frälst. Det enda ni får ta emot är följaktligen tuktan, dom och obarmhärtiga slag, men ni ska veta att det inte finns ett uns av bestraffning i dessa hjärtlösa slag. Oavsett hur stränga mina ord må vara, så är det enda som drabbar er några få ord som ni kanske uppfattar som extremt hjärtlösa, och oavsett hur arg jag må vara är det fortfarande ord av undervisning som regnar över er och jag har inte för avsikt att skada eller döda er. Är inte allt detta fakta? Ni ska veta att idag syftar allt till er frälsning, oavsett om det handlar om rättfärdigt dömande eller hjärtlös förädling och tuktan. Oavsett om var och en idag klassificeras efter sitt slag eller människans kategorier blottläggs, så är syftet med alla Guds ord och allt han gör att rädda dem som verkligen älskar honom. Den rättfärdiga domen syftar till att luttra människan, och den hjärtlösa förädlingen syftar till att rena henne; de stränga orden och tuktan syftar båda till att luttra henne och sker för frälsningens skull.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Du bör lägga bort statusens välsignelser och förstå Guds vilja att skänka människan frälsning

369. I mötet med människans tillstånd och attityd till honom har Gud uträttat nya verk som innebär att det hos människan kan finnas både kunskap och lydnad mot honom, både kärlek och vittnesbörd. Därför måste människan uppleva Guds förfining av henne, såväl som hans dom, behandling och beskärning av henne. Utan detta skulle människan aldrig lära känna Gud och aldrig verkligen kunna älska och vittna om honom. Gud förfinar inte människan för att enbart att uppnå en ensidig effekt utan för att uppnå en mångfasetterad effekt. Endast på detta sätt utför Gud förfiningens verk i dem som är villiga att söka sanningen, så att människans beslut och kärlek fullkomnas av Gud. För dem som är villiga att söka sanningen och längtar efter Gud är inget mer meningsfullt eller till större hjälp än en förfining som denna. Det är inte så lätt för människan att känna eller förstå Guds sinnelag, för Gud är i slutänden Gud. När allt kommer omkring är det omöjligt för Gud att ha samma sinnelag som människan och därför är det inte lätt för människan att lära känna hans sinnelag. Sanningen är inte medfödd hos människan och inte lätt att förstå för dem som har blivit fördärvade av Satan. Människan är tom på sanning och tom på beslut att omsätta sanningen i praktiken, och om hon inte lider och inte förfinas eller blir bedömd kommer hennes beslut aldrig att fullkomnas. Förfiningen är kvalfull och mycket svår att acceptera för alla människor – men det är under förfiningen som Gud visar sitt rättfärdiga sinnelag för människan, tillkännager sina krav på henne och ger mer upplysning och mer handfast beskärning och behandling. Genom jämförelsen mellan fakta och sanning ger han människan mer kunskap om sig själv och sanningen, och han ger henne mer förståelse av Guds vilja och låter därmed människan få en mer uppriktig och renare kärlek till Gud. Detta är Guds syften med förfiningen. Allt arbete som Gud utför i människan har sina egna syften och sin egen betydelse. Gud gör inget som är meningslöst och han utför inte heller något verk som inte gynnar människan. Förfining innebär inte att människor tas bort från Gud och inte heller betyder det att de förgörs i helvetet. Det innebär att människans sinnelag förändras – hennes motiv, hennes gamla åsikter, hennes kärlek till Gud och hela hennes liv förändras. Förfining är en sann test av människan och en sorts verklig träning och endast under förfiningen kan hennes kärlek fylla sin inneboende funktion.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast genom att uppleva förfining kan människan uppriktigt älska Gud

370. Människor kan inte förändra sitt eget sinnelag; de måste genomgå Guds ords dom och tuktan, lidande och förfining, eller åtgärdas, fostras och beskäras av hans ord. Först därefter kan de uppnå lydnad och hängivenhet mot Gud och inte längre försöka behandla honom slentrianmässigt. Det är under Guds ords förfining som människor förvandlas i sitt sinnelag. Endast de som genomgår hans ords blottläggning och dom, och som fostras och åtgärdas av hans ord, kommer inte längre att våga göra saker tanklöst utan blir i stället stadiga och samlade. Den viktigaste punkten är att de är i stånd att underkasta sig Guds nuvarande ord och hans verk, och även om det inte är i linje med mänskliga föreställningar är de i stånd att lägga dessa föreställningar åt sidan och villigt underkasta sig.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Människor vars sinnelag har förändrats är dessa som har trätt in i Guds ords verklighet

371. Ju mer omfattande Guds förfining är, desto mer kan människor älska Gud i sina hjärtan. Pinan i deras hjärtan är till fördel i deras liv – de kan lättare känna frid inför Gud, deras relation med Gud är närmare och de kan lättare se Guds oerhörda kärlek och hans oerhörda frälsning. Petrus upplevde förfining hundratals gånger och Job genomgick flera prövningar. Om ni vill bli fullkomliggjorda av Gud måste ni genomgå förfining hundratals gånger. Endast om ni är tvungna att genomgå den processen och måste lita på det steget kan ni uppfylla Guds vilja och fullkomnas av Gud. Förfiningen är det bästa sätt på vilket Gud gör människor fullkomliga; endast förfining och svåra prövningar kan väcka den sanna kärleken till Gud i människors hjärtan. Utan umbäranden har inte människor den sanna kärleken till Gud. Om de inte prövas inombords och inte på allvar blir utsatta för förfining kommer deras hjärtan alltid att sväva omkring i den yttre världen. När du har förfinats till en viss grad kommer du att se dina egna svagheter och svårigheter, du kommer att se hur mycket du brister och att du inte kan övervinna de många problem som du möter, och du kommer att se hur stor din olydnad är. Endast under prövningar kommer människor att verkligen inse sitt faktiska skick, och prövningar gör det enklare för människor att bli fullkomliggjorda.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast genom att uppleva förfining kan människan uppriktigt älska Gud

372. När ni möter lite motgångar och umbäranden är det nyttigt för er, för om allt vore enkelt skulle ni bli fördärvade och hur skulle ni då kunna skyddas? Idag är det för att ni blir tuktade, dömda och förbannade som ni får skydd. Det är för att ni har fått lida mycket som ni är skyddade. Annars hade ni för länge sedan hamnat i moraliskt förfall. Det handlar inte om att avsiktligt försvåra för er, men människans natur är svår att förändra och det här är nödvändigt för att ändra hennes sinnelag. Idag har ni inte ens det samvete eller förnuft som Paulus hade – ni har inte ens hans självkännedom. Ni måste alltid ha press på er och ni måste ständigt tuktas och dömas för att väcka ert engagemang. Tukt och dom är det som är bäst för ert liv. Och när så är nödvändigt måste ni även tuktas av de förhållanden som drabbar er. Först då underkastar ni er fullständigt. Er natur är sådan att utan tukt och förbannelse skulle ni vägra böja era huvuden, vägra att underkasta er. Och utan alla fakta framför ögonen på er skulle det inte ha någon verkan. Ni är alldeles för ringa och er karaktär är värdelös! Utan tukt och dom vore det svårt för er att erövras, och svårt för er orättfärdighet och olydnad att besegras. Er gamla natur är så djupt rotad. Om ni sattes på tronen skulle ni inte ha en aning om himmelens höjd och jordens djup, än mindre om vart ni var på väg. Ni vet inte ens varifrån ni kommer, så hur skulle ni kunna känna skapelsens Herre? Utan dagens lägliga tukt och förbannelser hade er sista dag varit kommen för länge sedan. För att inte tala om ert öde – hade inte det svävat i ännu mer överhängande fara? Vem vet hur arroganta ni hade blivit eller hur depraverade ni skulle bli utan denna lägliga tukt och dom. Denna tukt och dom har tagit er fram till denna dag och bevarat er existens. Vem vet vilken värld ni skulle hamna i om ni fortfarande hade ”utbildats” med hjälp av samma metoder som er ”fader”! Ni har absolut ingen möjlighet att kontrollera och reflektera över er själva. När det gäller sådana människor som ni – om ni bara följer och lyder utan att orsaka störningar eller avbrott kommer mina mål att uppfyllas. Vore det inte varit bättre om ni accepterade dagens tukt och dom? Vad har ni för andra alternativ?

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Trosutövning (6)

373. För varje steg i Guds verk finns det ett sätt som människor bör samarbeta på. Gud förädlar människor så att de känner tillit under de pågående förädlingarna. Gud fullkomnar människor så att de litar på att de ska bli fullkomnade av Gud och är villiga att acceptera hans förädlingar och att bli åtgärdade och beskurna av Gud. Guds Ande verkar i människor för att ge dem upplysning och ljus, och för att få dem att samarbeta med honom och praktisera. Gud talar inte medan förädlingar pågår. Han låter inte höra sin röst, men arbetet som människan har att utföra finns ändå. Du bör hålla fast vid det du redan har, du bör fortfarande kunna be till Gud, vara nära Gud och vittna inför Gud; på så sätt kommer du att fullgöra din plikt. Det bör framgå klart för er av Guds verk att hans prövningar av människors förtröstan och kärlek kräver att de ber mer till honom och att de avnjuter Guds ord inför honom oftare. Om Gud upplyser dig och får dig att förstå hans vilja, men du inte omsätter den i praktiken över huvud taget, då kommer du inte att vinna något. När du omsätter Guds ord i praktiken ska du fortfarande vara i stånd att be till honom, och när du avnjuter hans ord ska du alltid söka framför honom och ha fullt förtroende för honom utan att vara missmodig eller kall. Dessa som inte omsätter Guds ord i praktisk handling är fulla av energi under sammankomsterna, men försjunker i mörker när de återvänder hem. Det finns en del som inte ens vill komma samman. Därför måste du se klart vad det är för plikt som människor bör fullgöra. Du kanske inte vet vad Guds vilja egentligen är, men du kan göra din plikt, du kan be när du ska, du kan omsätta sanningen i praktiken när du ska och du kan göra vad människor bör göra. Du kan hålla fast vid din ursprungliga vision. På så sätt kommer du att vara bättre i stånd att acceptera nästa steg i Guds verk. Det är ett problem om du inte söker när Gud verkar på ett dolt sätt. När han talar och predikar under sammankomsterna lyssnar du ivrigt, men när han inte talar tappar du energin och drar dig tillbaka. Vad är det för sorts människa som gör på det viset? Det är en människa som bara följer med strömmen. En människa som varken har ståndpunkt, vittnesbörd eller vision! De flesta människor är sådana. Om du fortsätter på den vägen kommer du, när du en dag drabbas av en svår prövning, att försjunka i bestraffning. Det är mycket viktigt för Guds fullkomnande av människor att man har en fast hållning. Om du inte tvivlar på ett enda steg i Guds verk uppfyller du människans plikt. Då håller du uppriktigt fast vid det som Gud har fått dig att omsätta i praktiken, du minns Guds förmaningar och oavsett vad han gör nu glömmer du inte hans förmaningar, tvivlar inte på hans verk, bevarar din hållning, håller fast vid ditt vittnesbörd och vinner seger för varje steg på vägen – och i slutänden kommer Gud att fullkomna dig till en segrare. Om du kan stå fast genom varje steg i Guds prövningar och fortsätta att stå fast ända till slutet, är du en segrare och en människa som fullkomnats av Gud. Om du inte kan stå fast under dina prövningar i dag kommer det att bli ännu svårare i framtiden. Om du bara utsätts för en smula obetydligt lidande och inte strävar efter sanningen, kommer du inte att vinna något i slutet. Du kommer att vara tomhänt. Det finns en del människor som ger upp sin strävan när de ser att Gud inte talar och deras hjärta blir ofokuserat. Är inte sådana personer dårar? Den sortens människor saknar verklighet. När Gud talar är de alltid väldigt aktiva, fullt sysselsatta och entusiastiska på utsidan, men nu när han inte talar söker de inte längre. Den sortens människa saknar framtid. Under förädlingar måste du träda in med en positiv inställning och lära dig de läxor du bör lära dig. När du ber till Gud och läser hans ord ska du jämföra ditt eget tillstånd med det, upptäcka dina brister och inse att du har så mycket att lära. Ju mer uppriktigt du söker medan förädlingarna pågår, desto mer kommer du att upptäcka att du inte räcker till. När du upplever förädlingar stöter du på många problem; du kan inte se dem klart, du klagar, du röjer ditt eget kött – det är bara på det viset du kan upptäcka att du har alldeles för många fördärvade böjelser i dig.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Du bör bevara din hängivenhet för Gud

374. Medan folk genomgår prövningar är det normalt att de är svaga, att de bär på negativitet inombords eller att de inte är klara över Guds vilja eller hur de ska utöva sin tro. Men hur som helst måste du likt Job förtrösta på Guds verk och inte förneka honom. Även om Job var svag och förbannade den dag då han föddes, förnekade han inte att Jehova har gett människan allt hon har i livet, och att Jehova också är den som kan ta ifrån henne allting. Denna tro behöll han hur han än prövades. Oavsett vilken förädling du genomgår genom Guds ord i din upplevelse – vad Gud kräver av mänskligheten är kort sagt dess tillit och kärlek. Genom att arbeta på det här viset fullkomnar han folks tillit, kärlek och ambitioner. Gud utför verket med att fullkomliggöra människor utan att de vare sig kan se eller känna det; under sådana förhållanden fordras det att du har tillit. Det fordras att människor har tillit när någonting inte kan ses med blotta ögat, och din tillit krävs när du inte kan släppa taget om dina egna uppfattningar. När du inte är på det klara med Guds verk fordras det att du har tillit, står fast och vittnar. När Job nådde denna punkt framträdde Gud för honom och talade till honom. Det är alltså bara genom din tillit som du kommer att kunna se Gud, och när du har tillit kommer Gud att fullkomliggöra dig. Utan tillit kan han inte göra det. Gud kommer att skänka dig vadhelst du hoppas vinna. Om du inte har tillit kan du inte göras fullkomlig och du kommer inte att kunna se Guds handlingar, än mindre hans allmakt. När du förtröstar på att du kommer att se hans handlingar i din praktiska upplevelse, då kommer Gud att framträda för dig och han kommer att upplysa och vägleda dig inifrån. Utan den tilliten kommer Gud inte att kunna göra det. Hur ska du kunna uppleva Guds verk om du har förlorat hoppet till honom? Därför är det först när du har tillit till Gud och inte tvivlar på honom på något vis, när du har sann tillit till honom oavsett vad han gör, som han kommer att upplysa och belysa dig genom dina upplevelser, och först då kommer du att kunna se hans handlingar. Allt det här uppnås genom tillit. Tillit kommer enbart genom förädling – utan förädling kan ingen tillit utvecklas. Vad menas då med detta ord, ”tillit”? Tillit är den äkta tro och det uppriktiga hjärta människor måste ha när det gäller något de inte kan se eller röra vid, när Guds verk inte stämmer överens med människans uppfattningar, när det är utom mänskligt räckhåll. Det är den tillit jag talar om. Människor behöver tillit i tider av umbäranden och förädling, och tillit är något som följs av förädling; förädling och tillit kan inte skiljas åt. Oavsett hur Gud verkar och oavsett hur din omgivning ser ut kan du sträva efter liv, söka sanningen, söka kunskap om Guds verk, lära dig förstå hans handlingar och handla i enlighet med sanningen. Det är vad det innebär att ha sann tillit, och det visar att du inte har förlorat tron på Gud. Sann tillit till Gud kräver att du håller fast vid att sträva efter sanningen genom förädling, att du verkligen kan älska Gud och inte börjar tvivla på honom, att du fortsätter att utöva sanningen för att behaga honom vad han än gör, och att du kan söka i djupen efter hans vilja och ta hänsyn till hans vilja. Tidigare, när Gud sa att du skulle regera som kung, då älskade du honom, och när han visade sig öppet för dig så följde du honom. Men nu är Gud dold, du kan inte se honom och du har drabbats av problem – förlorar du då nu hoppet till Gud? Du måste alltså alltid sträva efter liv och försöka att uppfylla Guds vilja. Det kallas äkta tillit och det är den sannaste och mest underbara sortens kärlek.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. De som ska göras fullkomliga måste genomgå förädling

375. Det främsta syftet med förädlingsverket är att fullkomna människors tillit. Vad det slutligen uppnår är att du vill ge dig av men inte kan göra det; vissa människor kan hysa förtröstan även sedan de förlorat den sista gnuttan hopp; och när det gäller folks egna framtidsutsikter har de inte något hopp alls längre. Det är bara det att då kommer Guds förädling att vara avslutad. Än så länge har människorna inte nått det stadiet då de svävar mellan liv och död, och de har inte smakat döden, så än är inte förädlingsprocessen avslutad. Inte ens de som befann sig på tjänstgörarnas steg blev förädlade till det yttersta. Job genomgick extrem förädling och han hade ingenting att förlita sig på. Folk måste genomgå förädling ända till den grad att de inte har något hopp och inget att förlita sig på – endast detta är sann förädling. Under tjänstgörarnas tid förstod du till slut allt som Gud hade gjort, förutsatt att ditt hjärta alltid var stilla inför Gud och du alltid lydde hans arrangemang oavsett vad han gjorde eller ville med dig. Du genomgår Jobs prövningar och samtidigt genomgår du Petrus prövningar. När Job prövades vittnade han och till slut uppenbarades Jehova för honom. Först efter det att han vittnat var han värdig att se Guds ansikte. Varför sägs det: ”Jag gömmer mig för smutsens land men visar mig för det heliga riket”? Det betyder att det bara är när du är helig och vittnar som du kan vara värdig att se Guds ansikte. Om du inte kan vittna om honom är du inte värdig att se hans ansikte. Om du drar dig tillbaka eller klagar på Gud när du utsätts för förädlingar och därmed underlåter att vittna om honom och blir utskrattad av Satan, då kommer du inte att vinna Guds framträdande. Om du är som Job som mitt under prövningarna förbannade sitt eget kött och inte kom med klagomål mot Gud, och som kunde avsky sitt eget kött utan att klaga eller synda genom sina ord, då kommer du att vittna. När du genomgår ett visst mått av förädling och fortfarande kan vara som Job, lyda Gud till det yttersta och inte ha några andra fordringar på honom eller några egna uppfattningar, då kommer Gud att framträda för dig.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. De som ska göras fullkomliga måste genomgå förädling

376. Allt du upplevt i form av misslyckanden, svaghet och stunder av negativitet sägas vara Guds prövningar. Allting kommer nämligen från Gud och allt som finns och allt som sker är i hans händer. Om du misslyckas eller om du är svag och snubblar – alltsamman vilar på Gud och är inom räckhåll för honom. Sett ur Guds perspektiv är detta något som sker för att pröva dig, och om du inte inser att det är en prövning blir det en frestelse. Det finns två sorters tillstånd som folk måste känna igen: Det ena kommer från den helige Ande, och källan till det andra är sannolikt Satan. Det ena är ett tillstånd där den helige Ande upplyser dig och låter dig lära känna dig själv, så att du avskyr och känner ånger över dig själv och kan hysa äkta kärlek till Gud och bestämma dig för att behaga honom. Det andra är ett tillstånd där du känner dig själv, men du är negativ och svag. Man skulle kunna säga att detta tillstånd är Guds förädling men också att det är Satans frestelse. Om du inser att detta är Guds frälsning av dig och om du känner att du nu står i djup skuld till honom, och om du fortsättningsvis försöker återgälda honom och inte mer hamnar i detta förfall, om du anstränger dig att äta och dricka hans ord, och om du alltid betraktar dig själv som otillräcklig och har ett längtande hjärta, då är detta Guds prövning. När lidandet är över och du fortsätter framåt igen kommer Gud att fortsätta leda, upplysa och belysa dig och ge dig näring. Men om du inte inser det utan är negativ och försjunker i förtvivlan, om du tänker på det viset, då kommer Satans frestelse att ha drabbat dig. När Job genomgick prövningar slog Gud och Satan vad med varandra och Gud lät Satan attackera Job. Även om det var Gud som prövade Job var det faktiskt Satan som angrep honom. För Satans del handlade det om att fresta Job, men Job var på Guds sida. I annat fall skulle Job ha fallit för frestelserna. Så snart människor faller för frestelser är de illa ute. Att genomgå förädling kan sägas vara en prövning från Gud, men om ditt tillstånd inte är bra kan det sägas vara en frestelse från Satan. Om du inte är på det klara med visionen, kommer Satan att anklaga dig och fördunkla din syn. Innan du vet ordet av kommer du att falla för frestelsen.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. De som ska göras fullkomliga måste genomgå förädling

377. Mitt i prövningarna, även om du inte vet vad Gud vill göra och vad för verk han vill uträtta, ska du veta att Guds avsikter för människan alltid är goda. Om du strävar efter honom med ett sant hjärta kommer han aldrig att lämna dig och till slut kommer han med säkerhet att fullkomna dig och föra människor till ett lämpligt slutmål. Oavsett hur Gud för närvarande prövar människorna, kommer det en dag då han förser människor med ett lämpligt utfall och ger dem det straff de är värda utifrån vad de har gjort. Gud kommer inte att leda folk till en viss punkt och sedan bara förkasta dem och strunta i dem. Han är nämligen en trofast Gud. I det här stadiet utför den Helige Ande förfiningsverket. Han förfinar varenda människa. På den tiden då verkets steg utgjordes av dödens prövning och tuktans prövning var förfiningen helt och hållet en förfining genom ord. För att människor ska kunna uppleva Guds verk måste de först förstå hans nuvarande verk och förstå hur mänskligheten borde samarbeta. Det här är något som alla bör förstå. Det spelar ingen roll vad Gud gör – oavsett om det är förfining eller om han inte talar, så stämmer inte alla steg i Guds verk överens med mänsklighetens uppfattningar. Alla bryter de sönder och bryter igenom människors föreställningar. Detta är hans verk. Men eftersom Guds verk har nått ett visst stadium måste du tro att han inte kommer att ta död på hela mänskligheten under några omständigheter. Han ger både löften och välsignelser till mänskligheten, och alla de som strävar efter honom kommer att kunna få hans välsignelse, medan de som inte gör det kommer att bli utkastade av Gud. Detta beror på din strävan. Oavsett vad så måste du tro på att när Guds verk är fullbordat kommer varenda människa att ha ett passande slutmål. Gud har försett mänskligheten med vackra önskningar, men om de inte strävar kan de inte uppfylla dem. Du bör kunna se detta nu – Guds förfining och tuktan av människor är hans verk, men människorna måste hela tiden sträva efter att ändra sitt sinnelag.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Du bör bevara din hängivenhet för Gud

378. Människan kommer att fullkomnas helt och hållet i rikets tidsålder. Efter erövrandets verk kommer människan att genomgå förädling och vedermöda. De som kan övervinna och vittna under denna vedermöda är de som i slutändan kommer att fullkomnas; de är övervinnarna. Under denna vedermöda är människan skyldig att acceptera denna förfining, och förfiningen är det sista steget i Guds verk. Det är sista gången som människan kommer att förfinas före Guds förvaltningsverks avslutning, och alla de som följer Gud måste acceptera denna slutgiltiga prövning och denna slutgiltiga förädling. De som drabbas av vedermödan saknar den helige Andes verk och Guds vägledning, men de som verkligen har erövrats och verkligen söker Gud kommer i slutändan att stå orubbliga; det är de som äger mänsklighet och verkligen älskar Gud. Oavsett vad Gud gör kommer inte dessa segerrika människor att ha mist visionerna, och de kommer fortfarande att omsätta sanningen i praktiken utan att brista i sitt vittnesbörd. Det här är de människor som slutligen kommer ut ur den stora vedermödan. Än så länge kan de som fiskar i grumliga vatten fortsätta att parasitera, men ingen kan undkomma den slutliga vedermödan och den slutliga prövningen. För dem som övervinner är denna vedermöda en oerhörd förädling; men för dem som fiskar i grumligt vatten är det är det ett verk som innebär fullständig eliminering. Oavsett hur de prövas förblir de som har Gud i sina hjärtan oförändrat lojala; men de som inte har Gud i sitt hjärta ändrar uppfattning om honom och lämnar honom till och med så snart hans verk inte längre gynnar deras kött. Det här är de som inte kommer att stå orubbliga i slutet, människor som bara söker Guds välsignelser och inte har något intresse av att offra sig för Gud och att hänge sig åt honom. Alla dessa usla människor kommer att stängas ute när Guds verk når sitt slut, och de är inte värda någon medkänsla. De som saknar mänsklighet är oförmögna att verkligen älska Gud. När miljön är trygg och säker, eller när de kan tjäna på det, lyder de Gud till punkt och pricka, men så snart som det de längtar efter äventyras eller är slutgiltigt avfärdat, gör de genast uppror. Över en natt kan de helt utan rim och reson förvandlas från en leende ”godhjärtad” individ till en ful och grym mördare som plötsligt behandlar gårdagens välgörare som sin dödsfiende. Kommer inte dessa demoner, som skulle kunna döda utan att blinka, att bli ett dolt hot om de inte drivs ut? Verket med att rädda människan uppnås inte efter det att erövrandets verk har avslutats. Även om erövrandets verk är slut så gäller inte det verket med att rena människan; det verket kommer inte att vara klart förrän människan har blivit fullkomligt renad, när de som verkligen underkastar sig Gud har fulländats och dessa kamouflerade figurer som inte har Gud i sitt hjärta har rensats ut. De människor som inte behagar Gud i slutstadiet av hans verk kommer att elimineras fullständigt, och de som elimineras är av djävulen. Eftersom de är oförmögna att behaga Gud är de upproriska mot honom, och även om de följer Gud idag är det inget bevis för att de är sådana som kommer att finnas kvar till slutet. Innebörden av ordet ”följa” i uttryck som ”de som följer Gud till slutet kommer att motta frälsning” är att stå fast mitt i vedermödan. Idag tror många att det är enkelt att följa Gud, men när Guds verk närmar sig sitt slut kommer ni att inse den verkliga innebörden av begreppet ”följa.” Bara för att man fortfarande kan följa Gud idag efter att ha blivit erövrad, så är det inget bevis för att man tillhör dessa som kommer att bli fullkomliggjorda. De som inte kan uthärda prövningarna, de som inte klarar av att vara segerrika mitt i vedermödan, kommer till slut att vara ur stånd att stå fast och kommer därmed inte att kunna följa Gud till det yttersta slutet. De som verkligen följer Gud klarar att härda ut när deras verk prövas, medan de som inte verkligen följer Gud inte klarar att uthärda någon av Guds prövningar. Förr eller senare kommer de att kastas ut medan övervinnarna blir kvar i riket. Huruvida människan verkligen söker Gud eller inte avgörs när hennes verk prövas, alltså genom Guds prövningar, och är ingenting som människan själv beslutar om. Gud avvisar inte någon godtyckligt; allt han gör kan övertyga människan fullkomligt. Han gör ingenting som är osynligt för människan, eller något verk som inte kan övertyga henne. Huruvida människans tro är äkta eller inte bevisas av fakta och är inget människan kan bestämma. Det är tveklöst så att ”vete inte kan förvandlas till ogräs och ogräs inte kan förvandlas till vete”. Alla som verkligen älskar Gud kommer i slutändan att bli kvar i riket, och Gud kommer inte att behandla någon illa som verkligen älskar honom.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds verk och människans trosutövning

379. När Petrus blev tuktad av Gud, bad han: ”O Gud! Mitt kött är olydigt, och du tuktar mig och dömer mig. Jag gläder mig i din tuktan och dom, och även om du inte vill ha mig, skådar jag i din dom ditt heliga och rättfärdiga sinnelag. När du dömer mig, så att andra kan skåda ditt rättfärdiga sinnelag i din dom, känner jag mig tillfreds. Om det kan uttrycka ditt sinnelag och låta ditt rättfärdiga sinnelag ses av alla varelser, och om det kan göra min kärlek till dig renare så att jag kan uppnå likheten av en som är rättfärdig, då är din dom är god, för detta är din nådiga vilja. Jag vet att det fortfarande är mycket i mig som är upproriskt, och att jag fortfarande inte är lämpad att komma inför dig. Jag önskar att du dömer mig ännu mer, oavsett om det är genom en fientlig miljö eller stora vedermödor; vad du än gör så är det dyrbart för mig. Din kärlek är så djup, och jag är villig att lägga mig inför din barmhärtighet utan det minsta klagomål.” Detta är Petrus kunskap efter att han upplevde Guds verk, och också ett vittnesbörd om hans kärlek till Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

380. Människan lever i köttet, vilket innebär att hon lever i ett mänskligt helvete, och utan Guds dom och tuktan är människan lika smutsig som Satan. Hur skulle människan kunna vara helig? Petrus trodde att Guds tuktan och dom var människans bästa skydd och största nåd. Endast genom Guds tuktan och dom kunde människan vakna, och hata köttet, och hata Satan. Guds strikta fostran frigör människan från Satans inflytande, den frigör henne från hennes egen lilla värld, och gör att hon kan leva i ljuset av Guds närvaro. Det finns inte bättre frälsning än tuktan och dom! Petrus bad: ”O Gud! Så länge du tuktar och dömer mig, kommer jag att känna att du inte har lämnat mig. Även om du inte ger mig glädje eller frid, och gör att jag lever i lidande, och ålägger oräkneliga tillrättavisanden på mig, har mitt hjärta frid så länge du inte lämnar mig. Idag har din tuktan och dom blivit mitt bästa skydd och min största välsignelse. Den nåd du ger mig skyddar mig. Den nåd du skänker mig idag är ett uttryck för ditt rättfärdiga sinnelag, och är tuktan och dom; dessutom är den en prövning, och mer än så, den är ett lidande liv.” Petrus kunde lägga köttets behag åt sidan och söka en djupare kärlek och större skydd, för att han hade vunnit så mycket nåd från Guds tuktan och dom. Om människan i sitt liv vill bli renad och uppnå förändringar i sitt sinnelag, om hon önskar att leva ut ett meningsfullt liv, och uppfylla sin plikt som en skapad varelse, då måste hon godta Guds tuktan och dom, och får inte låta Guds fostran och Guds slag vika från sig, så att hon kan frigöra sig från Satans manipulation och inflytande och leva i Guds ljus. Kom ihåg att Guds tuktan och dom är ljuset, och människans frälsnings ljus, och att det inte finns någon bättre välsignelse, nåd eller skydd för människan.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

381. Människan lever under Satans inflytande, och existerar i köttet; om hon inte renas och inte får Guds skydd, då blir människan ännu mer fördärvad. Om hon önskar att älska Gud, då måste hon renas och frälsas. Petrus bad: ”Gud, när du behandlar mig vänligt gläder jag mig, och känner tröst; när du tuktar mig känner jag ännu större tröst och glädje. Fastän jag är svag, och uthärdar outsägligt lidande, fastän det finns tårar och sorgsenhet, vet du att denna sorgsenhet är på grund av min olydnad, och på grund av min svaghet. Jag gråter för att jag inte kan tillfredsställa din längtan, jag känner sorg och ånger för att jag är otillräcklig för dina krav, men jag är villig att uppnå denna sfär, jag är villig att göra allt jag kan för att tillfredsställa dig. Din tuktan har gett mig skydd, och har gett mig den bästa frälsningen; din dom överträffar din tolerans och ditt tålamod. Utan din tuktan och dom, skulle jag inte njuta av din barmhärtighet och kärleksfulla vänlighet. Idag ser jag desto mer att din kärlek har övergått himlarna och överträffat allt. Din kärlek är inte bara barmhärtighet och kärleksfull vänlighet; mer än så, den är tuktan och dom. Din tuktan och dom har gett mig så mycket. Utan din tuktan och dom skulle inte en enda människa bli renad, och inte en enda människa skulle kunna uppleva Skaparens kärlek. Fastän jag har utstått hundratals prövningar och vedermödor, och även har kommit nära döden, har de låtit mig verkligen lära känna dig och vinna överlägsen frälsning. Om din tuktan, dom och fostran skulle vika från mig, då skulle jag leva i mörker, under Satans domän. Vilka fördelar har människans kött? Om din tuktan och dom skulle lämna mig, skulle det vara som om din Ande hade övergett mig, som om du inte längre var med mig. Om det var så, hur skulle jag kunna fortsätta leva? Om du ger mig sjukdom, och tar min frihet, kan jag fortsätta leva, men om din tuktan och dom skulle lämna mig, skulle jag inte ha något sätt att fortsätta leva. Om jag var utan din tuktan och dom, skulle jag ha förlorat din kärlek, en kärlek som är för djup för mig att sätta ord på. Utan din kärlek skulle jag leva under Satans domän, och skulle inte kunna se ditt strålande ansikte. Hur, säger du, skulle jag kunna fortsätta leva? Sådant mörker, ett sådant liv, skulle jag inte stå ut med att uthärda. Att ha dig med mig är som att se dig, så hur skulle jag kunna lämna dig? Jag bönfaller dig, jag tigger och ber dig att inte ta min största tröst ifrån mig, även om det bara är några ord av tillförsikt. Jag har åtnjutit din kärlek, och idag kan jag inte vara borta från dig; hur, säger du, skulle jag inte kunna älska dig? Jag har fällt många tårar av sorg på grund av din kärlek, ändå har jag alltid känt att ett liv som detta är mer meningsfullt, att det kan berika mig mer, att det kan förändra mig mer, och att det mer kan låta mig nå den sanning som de skapade varelserna borde inneha.”

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

382. Om du är någon som eftersträvar att göras fullkomlig, då kommer du att ha vittnat, och du kommer att säga: ”I detta stegvisa verk av Gud har jag accepterat Guds verk av tuktan och dom, och fastän jag har utstått stort lidande har jag kommit till kunskap om hur Gud gör människan fullkomlig, jag har vunnit det verk som utförs av Gud, jag har fått kunskapen om Guds rättfärdighet, och hans tuktan har frälst mig. Hans rättfärdiga sinnelag har kommit över mig, och gett mig välsignelser och nåd; det är hans dom och tuktan som har skyddat och renat mig. Om jag inte hade blivit tuktad och dömd av Gud, och om inte Guds stränga ord hade kommit över mig, kunde jag inte ha känt Gud, inte heller kunde jag ha blivit frälst. Idag ser jag att man som skapad varelse inte bara åtnjuter alla ting som Skaparen gjort, utan framför allt att alla skapade varelser borde åtnjuta Guds rättfärdiga sinnelag, och åtnjuta hans rättfärdiga dom, för Guds sinnelag är värt att åtnjutas av människan. Som en skapad varelse som har fördärvats av Satan bör man åtnjuta Guds rättfärdiga sinnelag. I hans rättfärdiga sinnelag finns det tuktan och dom, och dessutom finns det stor kärlek. Fastän jag är oförmögen att helt vinna Guds kärlek idag, har jag haft den goda turen att se det, och i detta har jag välsignats.” Detta är den väg som vandras av dem som upplever att göras fullkomliga och den kunskap som de talar om. Sådana människor är likadana som Petrus; de har samma upplevelser som Petrus. Sådana människor är också de som har vunnit livet, och som besitter sanningen. När de upplever ända fram till slutet, kommer de under Guds dom säkerligen att helt och hållet göra sig av med Satans inflytande, och vinnas av Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Petrus upplevelser: hans kunskap om tuktan och dom

383. När åren har gått har människan blivit härdad, efter att ha upplevt svårigheter i form av förfining och tuktan. Även om människan har gått miste om ”härligheten” och ”romantiken” från svunna tider, har hon utan att själv veta det kommit att förstå principerna för mänskligt beteende och kommit att uppskatta de år som Gud har ägnat åt att rädda mänskligheten. Människan börjar så sakteliga avsky sitt eget barbariska sätt. Hon börjar hata sin djuriskhet och alla missförstånd med Gud och de orimliga krav hon har ställt på honom. Det går inte att vrida klockan tillbaka. Tidigare händelser blir till ångerfyllda minnen hos människan och Guds ord och kärlek blir drivkraften i människans nya liv. Människans sår läker dag för dag, hennes styrka kommer tillbaka och hon står upp och ser på den Allsmäktiges ansikte … bara för att upptäcka att han alltid har funnits vid min sida och att hans leende och vackra anlete fortfarande är lika rörande. I hjärtat bryr han sig fortfarande om den mänsklighet som han har skapat och hans händer är lika hjärtliga och mäktiga som de var i början. Det är som om människan har återvänt till Edens lustgård, men den här gången lyssnar hon inte längre på ormens lockelser och vänder sig inte längre bort från Jehovas ansikte. Människan knäböjer inför Gud, ser upp mot Guds leende ansikte och bär fram sitt mest värdefulla offer – Å, min Herre, min Gud!

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Bilaga 3: Människan kan endast bli räddad under Guds pågående förvaltning