Relevanta ord från Gud:

Guds ord kan inte göras till människans ord, och än mindre kan man göra människans ord till Guds ord. En människa som används av Gud är inte den inkarnerade Guden, och den inkarnerade Guden är inte en människa som används av Gud. Det är en väsentlig skillnad. Efter att ha läst dessa ord kanske du inte accepterar dem som Guds ord utan bara som den upplysning som människan har vunnit. I så fall är du förblindad av okunnighet. Hur skulle Guds ord kunna vara desamma som upplysning som människan har vunnit? Den inkarnerade Gudens ord inleder en ny tidsålder, vägleder hela mänskligheten, uppenbarar hemligheter och visar människan den riktning hon ska gå i den nya tidsåldern. Den upplysning människan fått är inget mer än enkla praktiska instruktioner eller kunskaper. De kan inte vägleda hela mänskligheten in i en ny tidsålder eller uppenbara Guds egna hemligheter. Till syvende och sidst är Gud Gud och människan människa. Gud har Guds väsen och människan har människans väsen. Om människan betraktar de ord Gud talar som enkla upplysningar från den helige Ande och tar apostlarnas och profeternas ord som om de vore Guds egna, så misstar hon sig. Vad du än gör så ska du aldrig förväxla rätt och fel, göra högt till lågt eller missta det djupa för det grunda; vad du än gör så ska du aldrig medvetet vederlägga vad du vet är sanningen. Alla som tror att det finns en Gud bör undersöka problem från rätt utgångspunkt och acceptera Guds nya verk och nya ord ur hans skapade varelses perspektiv; i annat fall kommer du att elimineras av Gud.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Förord

Sanningen är den verkligaste av livets aforismer, och den högsta av sådana aforismer bland hela mänskligheten. Eftersom det är kravet som Gud ställer på människan, och verket som görs av Gud personligen, kallas det livets aforism. Det är inte en aforism som är sammanfattad från något och det är inte heller ett berömt citat från någon stor figur, i stället är det yttrandet till mänskligheten från himmelens och jordens och alltings Herre, och inte några ord sammanfattade av människan, utan Guds inneboende liv. Och därmed kallas det för den högsta av livets alla aforismer.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud

Paulus brev i Nya testamentet är brev som Paulus skrev till församlingarna och inte något som inspirerades av den helige Ande eller dikterades av den helige Ande. De är bara uppmaningar och tröstande och uppmuntrande ord som han skrev till församlingarna under sin verksamhet. På så sätt är de också en redogörelse för mycket av Paulus arbete under den tiden. De skrevs för alla som är bröder och systrar i Herren så att bröderna och systrarna i den tidens församlingar skulle följa hans råd och hålla fast vid den omvändelsens väg som Herren Jesus visat. Paulus sade absolut inte att alla, vare sig dåtida eller framtida församlingar, måste äta och dricka det han skrev, och inte heller sa han att alla hans ord kom från Gud. Med utgångspunkt från de då aktuella förhållandena i kyrkan delade han helt enkelt gemenskap med bröderna och systrarna, förmanade dem och inspirerade dem till tro; han predikade helt enkelt och påminde och förmanade folk. Hans ord grundades på hans eget ansvar, och han stödde människorna genom dessa ord. Han var verksam som en apostel till den tidens församlingar, han var en arbetare som användes av Herren Jesus, och därför måste han ta på sig ansvaret för församlingarna, utföra församlingarnas arbete och ta reda på hur det stod till med bröderna och systrarna – och på grund av detta skrev han brev till alla bröderna och systrarna i Herren. Allt han sa som var uppbyggligt och positivt för människor var riktigt, men det var inte den helige Andes yttranden och det kunde inte representera Gud. Det är en förfärlig uppfattning och en enorm hädelse om folk behandlar redogörelserna för en mans erfarenheter och en mans brev som om de vore ord som den helige Ande talat till kyrkorna! Det här gäller i synnerhet de brev som Paulus skrev till församlingarna, för han skrev breven till bröderna och systrarna med utgångspunkt från de förhållanden och den situation som rådde i respektive församling just då, och syftet var att förmana bröderna och systrarna i Herren, så att de kunde ta emot Herren Jesu nåd. Hans brev syftade till att väcka den tidens bröder och systrar. Man kan säga att detta var hans eget ansvar, och det var även det ansvar som den helige Ande gett honom; när allt kommer omkring var han en apostel som ledde den tidens församlingar, som skrev brev till församlingarna och förmanade dem – det var hans ansvar. Hans identitet var bara en arbetande apostels, han var bara en apostel som var sänd av Gud; han var varken en profet eller en siare. För honom var hans eget arbete och bröderna och systrarnas liv av yttersta vikt. Således kunde han inte uttala sig å den helige Andes vägnar. Hans ord var inte den helige Andes ord och än mindre kunde de sägas vara Guds ord, för Paulus var bara en Guds skapelse och absolut inte en inkarnation av Gud. Han hade inte samma identitet som Jesus. Jesu ord var den helige Andes ord, de var Guds ord, för han var Kristus – Guds son. Hur skulle Paulus kunna vara hans like? Om människor ser breven eller exempelvis Paulus ord som yttranden av den helige Ande och dyrkar dem som Gud, så kan man bara säga att de är alltför okritiska. För att uttrycka sig mer bryskt — är inte detta ren och skär hädelse? Hur skulle en människa kunna tala å Guds vägnar? Och hur skulle människor kunna böja knä inför uppteckningarna av Paulus brev och de ord han talade som om de vore en helig eller himmelsk bok? Skulle en människa lättvindigt kunna yttra Guds ord? Hur skulle en människa kunna tala å Guds vägnar? Så vad säger du – skulle inte de brev han skrev till församlingarna kunna vara färgade av hans egna idéer? Hur skulle de kunna vara opåverkade av mänskliga idéer? Han skrev brev till församlingarna med utgångspunkt från sina personliga erfarenheter och egen kunskap. Paulus skrev exempelvis ett brev till församlingarna i Galatien som innehöll en viss åsikt, medan Petrus skrev ett annat som innehöll en annan uppfattning. Vilket av dem kom från den helige Ande? Ingen kan veta säkert. Därför kan man bara säga att båda hade ett ansvar för församlingarna, men deras brev återspeglar deras mognad och utgör deras försörjning och stöd till bröderna och systrarna liksom deras ansvar gentemot församlingarna och är bara ett uttryck för mänskligt arbete – de kom inte helt och hållet från den helige Ande. Om du säger att hans brev är den helige Andes ord så är du dåraktig och begår hädelse! De paulinska breven liksom de andra breven i Nya testamentet är av samma typ som nyare tiders andliga gestalters memoarer: De är jämbördiga med Watchman Nees böcker eller Lawrences erfarenheter och så vidare. Skillnaden är bara att sentida andliga gestalters böcker inte finns med i Nya testamentet, men de här människornas väsen var detsamma: De var människor som användes av den helige Ande under en viss tidsperiod, men de kunde inte representera Gud direkt.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Angående Bibeln (3)

Människans sätt att praktisera och hennes kunskap om sanningen kan tillämpas på ett visst område. Du kan inte säga att den väg som människan vandrar helt och hållet är den Helige Andes vilja, eftersom människan bara kan upplysas av den Helige Ande och inte kan vara helt uppfylld av den Helige Ande. De saker som människan kan uppleva är alla inom ramen för normal mänsklighet och kan inte överskrida den spännvidd av tankar som finns i det normala mänskliga sinnet. Alla dessa som kan leva ut sanningens verklighet upplever inom denna spännvidd. När de upplever sanningen är det alltid en normal mänsklig upplevelse under den Helige Andes upplysning, inte en typ av upplevelse som avviker från det normala mänskliga livet. De upplever sanningen upplysta av den Helige Ande på grundvalen av att de lever sina mänskliga liv. Denna sanning varierar dessutom från person till person, och dess djup är relaterat till personens tillstånd. Man kan bara säga att den väg som de vandrar är ett normalt mänskligt liv för en människa som strävar efter sanningen, och att det är den väg som en normal person som har den Helige Andes upplysning vandrar. Man kan inte säga att vägen de vandrar är den som den Helige Ande tagit. Eftersom de människor som strävar inte är likadana, är inte heller den normala mänskliga upplevelsen av den Helige Andes verk likadant. Eftersom de miljöer de upplever och spännvidden av deras erfarenheter inte är desamma, på grund av blandningen i deras sinne och tankar, är deras upplevelse dessutom uppblandad i olika hög grad. Varje person förstår en sanning i enlighet med sina individuella förutsättningar. Individens förståelse av sanningens verkliga innebörd är inte komplett utan utgör endast en eller några få aspekter av den. Spännvidden för människans upplevelse av sanningen baserar alltid på individernas olika betingelser och är därför inte densamma. På så sätt är den kunskap som uttrycks av olika personer om samma sanning inte densamma. Människans erfarenhet har alltså alltid begränsningar och kan inte helt och hållet representera den Helige Andes vilja, och människans verk kan inte uppfattas som Guds verk även om det som uttrycks av människan överensstämmer mycket väl med Guds vilja och även om människans erfarenhet är mycket nära det fullkomnande verk som den Helige Ande ska utföra. Människan kan bara vara Guds tjänare och utföra det verk som Gud anförtror henne. Människan kan bara uttrycka kunskapen under den Helige Andes upplysning och de sanningar hon vunnit genom sina personliga upplevelser. Människan är okvalificerad och har inte förutsättningarna att vara ett utlopp för den Helige Ande. Hon har inte rätt att säga att människans verk är Guds verk.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds verk och människans verk

Människans gemenskap skiljer sig från Guds ord. Vad människan delar i en gemenskap förmedlar hennes individuella seende och erfarenhet, och uttrycker vad hon ser och upplever på Guds verks grundval. När Gud har verkat eller talat är det hennes ansvar att ta reda på vad hon bör praktisera eller träda in i och sedan förmedla det till anhängarna. Därför representerar människans verk hennes inträde och praktiserande. Sådant verk är naturligtvis uppblandat med mänskliga lärdomar och erfarenheter eller en del mänskliga tankar. Oavsett hur den Helige Ande verkar, om han verkar på människan eller i den inkarnerade Guden, är det alltid arbetarna som uttrycker vad de är. Även om det är den Helige Ande som verkar, baserar sig verket på vad människan är i sig, eftersom den Helige Ande inte verkar utan grundval. Verket utförs alltså inte med ingenting, utan är alltid anpassat till faktiska förhållanden och verkliga tillstånd. Det är endast på detta sätt som människans sinnelag kan förvandlas och hennes gamla uppfattningar och tankar kan förändras. Vad människan uttrycker är vad hon ser, upplever och kan föreställa sig. Även om det är dogmer eller uppfattningar är de allesamman åtkomliga för människans tänkande. Oavsett hur stort människans verk är kan det inte överskrida omfattningen av människans upplevelse, vad hon ser eller vad hon kan tänka sig eller begripa. Vad Gud uttrycker är vad Gud själv är, och det är utom räckhåll för människan, det vill säga utom räckhåll för människans tänkande. Han uttrycker sitt verk med att leda hela mänskligheten, och det är inte relevant för detaljerna i den mänskliga upplevelsen, utan det berör hans egen förvaltning. Medan människan ger uttryck för sin erfarenhet, ger Gud uttryck för sitt väsen. Detta väsen är hans inneboende sinnelag och det är utom räckhåll för människan. Människans erfarenhet är vad hon ser och kunskaper som förvärvats utifrån Guds uttryck av sitt väsen. Sådant seende och sådan kunskap kallas för människans väsen. De uttrycks på grundval en av människans inneboende sinnelag och hennes faktiska kaliber; därför kallas de också för människans väsen. Människan är kapabel att dela gemenskap om vad hon ser och upplever. Det hon inte har upplevt eller sett eller som hennes sinne inte kan nå — det som hon inte har inombords — är hon oförmögen att dela i gemenskap. Om det som människan uttrycker inte är hennes erfarenhet, är det hennes fantasi eller en lärosats. Enkelt uttryckt finns det inte någon verklighet i hennes ord. Om du aldrig varit i kontakt med samhälleliga ting skulle du inte kunna dela gemenskap om de komplexa förhållandena i samhället på ett tydligt sätt. Om du inte har någon familj och andra människor talar om familjefrågor, kan du inte förstå det mesta av vad de säger. Så vad människan delar i gemenskap och det verk hon utför representerar hennes inre väsen.

– Ordet, vol 1. Guds framträdande och verk. Guds verk och människans verk