Jag har sagt så många gånger att Guds verk i de sista dagarna har till syfte att förändra varje människa ande, förändra varje människas själ, så att hennes hjärta som har lidit svår skada omdanas och därmed räddar själen som har blivit så i grunden skadad av ondska; det har till syfte att väcka människors andar, tina upp deras frusna hjärtan och låta dem få liv igen. Detta är vad Gud vill mest av allt. Lägg bort allt prat om hur högtsträvande eller djupgående människans liv och hennes erfarenheter är; när människornas hjärtan har väckts, när de har väckts ur sina drömmar och inser vilken skada den stora röda draken åstadkommit, då kommer Guds verksamhet att ha fullbordats. Den dagen då Guds verk är avslutat är också den dagen då människan officiellt börjar vandra den rätta vägen av tro på Gud. Den dagen kommer Guds verksamhet att ha nått sitt slut: Den inkarnerade Gudens verk kommer att vara fullständigt avslutat och människan kommer officiellt att börja göra den plikt som åligger henne – hon kommer att utföra sin verksamhet. Det här är stegen i Guds verk. Därför måste ni treva efter er väg till inträde med kunskapen om dessa ting som grundval. Allt det här är sådant ni måste förstå. Människans inträde kan inte förbättras förrän det har skett förändringar i hennes hjärtas innersta djup, för Guds verk är människans fullständiga frälsning – människan som har blivit återlöst, som fortfarande lever under mörkrets makter och som aldrig har väckt sig själv – undan denna demonernas samlingsplats; dess syfte är att människan ska befrias från årtusenden av synd och bli älskad av Gud, slå ner den stora röda draken fullständigt, upprätta Guds rike och snarare ge Guds hjärta vila; det är att ge fritt utlopp åt det hat som fyller ert bröst, att utrota dessa mögliga mikrober, att låta er lämna detta liv som inte är annorlunda än livet för en oxe eller häst, att inte längre vara en slav, att inte längre förtrampas eller kuschas obehindrat av den stora röda draken; ni kommer inte längre att tillhöra denna misslyckade nation, inte längre tillhöra den vidriga stora röda draken, och ni kommer inte längre att vara förslavade av den. Gud kommer sannerligen att slita demonens bo i stycken och ni kommer att stå vid Guds sida – ni tillhör Gud och inte detta slavarnas rike. Gud har för länge sedan avskytt det här mörka samhället ända in i märgen. Han skär tänder, ivrig att trampa ner denna vidriga och ondskefulla gamla orm så att den aldrig mer kan resa sig och aldrig mer kommer att förgripa sig på människan; han kommer inte att ursäkta dess handlingar i det förflutna, han kommer inte att tolerera dess svek mot människan, och han kommer att ge igen för alla dess synder genom tiderna. Gud kommer inte att låta denne ledare för all ondska^[1] slippa av kroken, utan han kommer att förgöra honom helt och hållet.

Det här har varit ett orenhetens land i tusentals år. Det är outhärdligt smutsigt, fullt av nöd och elände, skoningslösa och ondskefulla spöken härjar hejdlöst överallt, luras och bedrar, kommer med grundlösa anklagelser,^[2] förtrampar denna spökstad och lämnar den beströdd med döda kroppar; stanken av förruttnelse täcker landet och fyller luften och det är hårt bevakat.^[3] Vem kan se världen bortom skyarna? Djävulen surrar hårt hela människans kropp, beslöjar båda hennes ögon och förseglar hennes läppar bestämt. Djävlarnas kung har härjat i flera tusen år, ända fram till i dag då han håller noggrann uppsikt över spökstaden som om den vore ett igenomträngligt palats med demoner; samtidigt stirrar denna vakthundsflock med ilsket blängande ögon, livrädda att Gud ska överraska dem, svepa bort dem allesamman och lämna dem utan någon plats av frid och glädje. Hur skulle befolkningen i en spökstad som denna någonsin ha kunnat se Gud? Har de någonsin åtnjutit Guds kostbarhet och ljuvlighet? Vad förstår de av sådant som rör mänsklighetens värld? Vem av dem kan förstå Guds otåliga vilja? Inte undra på då att den inkarnerade Guden förblir fullständigt dold; hur skulle djävlarnas kung, som dödar människor utan att blinka, kunna tolerera existensen av en Gud som är ljuvlig, god och till och med helig i ett mörkt samhälle som detta där demonerna är skoningslösa och omänskliga? Hur skulle han kunna applådera och jubla över Guds ankomst? Dessa lakejer! De återgäldar godhet med hat, de började för länge sedan behandla Gud som en fiende, de smädar Gud, de är grymma till ytterlighet, de bryr sig inte om Gud det minsta, de plundrar och skövlar, de har inget samvete längre, de går emot allt samvete och frestar de oskyldiga tills de förlorar sansen. Forntidens förfäder? De älskade ledarna? De motsätter sig Gud allesamman! Deras inblandning har lämnat allt under himlen i ett tillstånd av mörker och kaos! Religiös frihet? Medborgarnas legitima rättigheter och intressen? Alltihop är knep för att skyla över synd! Vem har anammat Guds verk? Vem har gett sitt liv eller gjutit sitt blod för Guds verk? Generation efter generation, från föräldrar till barn, har den förslavade människan hänsynslöst förslavat Gud – hur kan detta annat än väcka raseri? Tusentals år av hat har koncentrerats i hjärtat, årtusenden av syndfullhet är inristade på hjärtat – hur kan detta annat än väcka avsky? Hämnas Gud, kväv hans fiende fullständigt, låt den inte längre härja hejdlöst och tillåt den inte att härska som en tyrann! Det är dags nu: Människan har för länge sedan samlat alla sina krafter, lagt ner all sin möda och betalat varje pris för detta, för att slita bort denna demons vedervärdiga ansikte och låta folk, som varit förblindade och som utstått alla sorters lidanden och umbäranden, resa sig upp ur sin smärta och vända ryggen åt denna onda gamla djävul. Varför sätta upp ett sådant ogenomträngligt hinder för Guds verk? Varför använda olika knep för att bedra Guds folk? Var finns den sanna friheten och de legitima rättigheterna och intressena? Var finns rättvisan? Var finns trivseln? Var finns värmen? Varför använda bedrägliga intriger för att lura Guds folk? Varför använda makt för att tysta ner Guds ankomst? Varför inte låta Gud ströva fritt på den jord han skapade? Varför jaga Gud tills han inte har någon plats att vila sitt huvud? Var finns värmen bland människorna? Varför skapa en sådan förtvivlad längtan hos Gud? Varför få Gud att ropa gång på gång? Varför tvinga Gud att oroa sig för sin älskade Son? Varför låter inte de bedrövade vakthundarna i detta mörka samhälle Gud få komma och gå fritt i den värld han skapade? Varför förstår inte människorna som lever omgivna av smärta och lidande? Gud har uthärdat väldiga plågor för er skull, med stor smärta har han skänkt er sin älskade Son, sitt kött och blod – så varför låtsas ni fortfarande inte se? Ni avvisar Guds ankomst och avböjer Guds vänskap i allas åsyn. Varför är ni så dåraktiga? Är ni villiga att uthärda orättvisorna i ett mörkt samhälle som detta? Varför proppar ni i er djävulskungen ”skit” i stället för att fylla magen med årtusenden av hat?

Hur stora är hindren för Guds verk? Har någon någonsin vetat det? Vem kan lära känna Guds sanna ansikte när människorna är instängda i djupt rotade vidskepliga färgningar? Hur skulle människor med denna efterblivna kulturella kunskap som är så ytlig och bisarr verkligen kunna förstå de ord som Gud talar? Hur skulle de kunna förstå ens när orden uttalas öga mot öga och ges från mun till mun? Ibland är det som om Guds ord talas för döva öron: Folk reagerar inte det allra minsta, de skakar på huvudet och begriper ingenting. Hur kan detta annat än väcka ängslan? Denna ”avlägsna^[4] forntida kulturhistoria och kulturkunskap” har fostrat denna värdelösa samling människor. Denna forntida kultur – detta dyrbara arv – är en skräphög! Den blev för länge sedan en evig skam och är inte värd att nämnas! Den har lärt folk knepen och sätten att motarbeta Gud, och den statliga undervisningens ”välordnade, varliga vägledning”^[5] har gjort folk ännu mer olydiga mot Gud. Varje del av Guds verk är extremt besvärlig, och varje steg i hans verk på jorden har varit smärtsamt för Gud. Hans verk på jorden är så svårt! Stegen i Guds verk på jorden innebär väldiga umbäranden: Gud utarbetar minutiösa planer och gör noga genomtänkta överväganden med tanke på människans svaghet, bristfälligheter, barnslighet, okunnighet och allt annat hos människan. Människan är som en papperstiger som man inte vågar mata eller reta; hon biter tillbaka vid minsta beröring eller också faller hon ner och går vilse, och det är som om det bara behövs den minsta koncentrationsförlust för att hon ska återfalla, ignorera Gud eller springa till sina gris- och hundlika föräldrar för att hänge sig åt deras kroppars orenheter. Vilket stort hinder! Gud utsätts för frestelser i praktiskt taget varje steg i sitt verk, och han riskerar stora faror i nästan varje steg. Hans ord är allvarliga och ärliga och utan ont uppsåt, men vem är villig att acceptera dem? Vem är villig att underkasta sig helt och hållet? Det krossar Guds hjärta. Han sliter dag och natt för människan. Han är fylld av oro för människans liv och han har medkänsla med människan svaghet. Han har uthärdat många vändningar hit och dit i vartenda steg av sitt verk och för varje ord han talar; han befinner sig i en ständig knipa och grubblar över människans svaghet, olydnad, barnslighet och sårbarhet … dygnet runt, om och om igen. Vem har någonsin vetat detta? Vem kan han anförtro sig till? Vem skulle kunna förstå? Han avskyr alltid människans synder och brist på karaktär, hennes ryggradslöshet, och begrundar den väg som ligger framför henne. När han betraktar människans ord och gärningar är han alltid fylld av barmhärtighet och vrede, och åsynen av detta får det alltid att värka i hans hjärta. De oskyldiga har trots allt blivit känslolösa; varför måste Gud alltid göra allting svårt för dem? Den klena människan har ingen uthållighet; varför ska Gud alltid hysa denna våldsamma ilska mot henne? Den svaga och vanmäktiga människan har inte den minsta livskraft kvar; varför ska Gud alltid skälla på henne för hennes olydnad? Vem kan stå emot hoten från Gud i himlen? Människan är trots allt bräcklig, och i förtvivlade situationer har Gud pressat tillbaka sin ilska djupt i sitt hjärta så att människan sakta ska kunna fundera över sig själv. Men människan, som är i allvarlig knipa, har inte den minsta insikt om Guds vilja; människan har förtrampats av den gamle djävulskungen och likväl är hon helt omedveten, hon sätter sig alltid upp mot Gud eller också är hon varken varm eller kall gentemot Gud. Gud har talat så många ord, men vem har någonsin tagit dem på allvar? Människan förstår inte Guds ord, och hon förblir oberörd och utan längtan och har aldrig verkligen känt den gamle djävulens väsen. Folk lever i Hades, i helvetet, men tror att de lever i palatset på havets botten; de förföljs av den stora röda draken men tror sig själva vara ”gynnade”^[6] av landet: de förlöjligas av djävulen men tror att de åtnjuter köttets enastående artisteri. Vilken samling smutsiga, usla kräk de är! Människan har mött motgångar, men hon vet det inte, och i detta mörka samhälle drabbas hon av missöde efter missöde,^[7] men hon har aldrig insett detta. När ska hon göra sig av med sin självömkan och sitt slaviska sinnelag? Varför bryr hon sig inte om Guds hjärta? Accepterar hon tyst detta förtryck och dessa umbäranden? Längtar hon inte till den dagen då hon kan byta mörker mot ljus? Önskar hon inte än en gång ersätta orättvisorna med rättfärdighet och sanning? Är hon villig att se på utan att göra någonting när folk överger sanningen och förvränger fakta? Är hon glad att tvingas uthärda denna omilda behandling? Vill hon vara en slav? Vill hon förgås för Guds händer tillsammans med detta misslyckade lands slavar? Var finns din beslutsamhet? Var finns din integritet? Var finns din frihet? Vill du ge hela ditt liv^[8] åt den stora röda draken, djävlarnas kung? Gläds du åt att låta den tortera dig till dödes? Djupet är kaotiskt och mörkt och de vanliga människorna som utstår detta lidande ropar till himlen och klagar till jorden. När ska människan kunna hålla huvudet högt? Människan är tanig och utmärglad, hur kan hon vara nöjd med denna grymma och tyranniska djävul? Varför ger hon inte sitt liv till Gud så fort hon kan? Varför tvekar hon fortfarande? När kan hon avsluta Guds verk? Om hon fortsätter att leva på det här viset, utan mål, misshandlad och förtryckt, kommer hela hennes liv slutligen att ha varit förgäves; varför har hon så bråttom att komma hit och så bråttom att ge sig av? Varför behåller hon inte någonting dyrbart att ge till Gud? Har hon glömt årtusendena av hat?

Många kanske avskyr vissa av Guds ord, eller också kanske de varken avskyr dem eller har något intresse av dem. Oavsett vilket – fakta kan omöjligt bli orimliga resonemang; ingen kan säga ord som strider mot fakta. Gud har blivit kött den här gången för att utföra detta verk, för att avsluta det verk som han ännu inte fullbordat, för att avsluta denna tidsålder, döma denna tidsålder, frälsa de djupt syndiga från lidandets havs värld och förvandla dem i grunden. Judarna spikade fast Gud på korset och gjorde därmed slut på Guds färder i Judéen. Inte lång tid därefter kom Gud personligen bland människorna än en gång och anlände i tysthet till den stora röda drakens land. Faktum är att den judiska statens religiösa samhälle för länge sedan hade hängt upp Jesu bild på sina väggar och folket ropade: ”Herre Jesus Kristus”. Föga anade de att Jesus för länge sedan lytt sin Faders befallning att återvända till människorna för att avsluta det andra stadiet av sitt ännu ofullbordade verk. Därför blev folk överrumplade när de såg honom: han hade fötts i en värld där många tidsåldrar förflutit och han framträdde bland människorna med ett utseende som var ytterst ordinärt. I och med att tidsåldrarna förflutit har också hans klädsel och hela hans yttre förändrats, som om han fötts på nytt. Hur ska folk kunna veta att han är samme Herre Jesus Kristus som kom ner från korset och uppväcktes? Han har inte det minsta spår av skador, precis som Jesus inte hade någon likhet med Jehova. Dagens Jesus har för länge sedan förlorat allt samband med gångna tider. Hur ska folk kunna känna igen honom? Den bedräglige ”Tomas” tvivlar alltid på att Jesus är den uppståndne och vill alltid se spikmärkena i Jesu händer innan han kan känna sig lugn; om han inte sett dem skulle han för alltid stå på ett moln av misstankar och vara oförmögen att sätta fötterna på fast mark och följa Jesus. Stackars ”Tomas” – hur skulle han kunna veta att Jesus har kommit för att utföra det verk som Gud Fadern gett honom i uppdrag? Varför måste Jesus bära såren efter korsfästelsen? Är såren efter korsfästelsen Jesu kännetecken? Han har kommit för att verka för sin Faders vilja; varför skulle han komma klädd och utstyrd som en jude som levde för flera tusen år sedan? Skulle Guds verk förhindras av den form Gud tar i köttet? Vems teori är det? Varför måste Gud verka i enlighet med människans fantasier? Det enda som Gud fokuserar på i sitt verk är att åstadkomma resultat. Han följer inga lagar och hans verk styrs inte av några regler – hur ska människan kunna fatta det? Hur ska människan till fullo kunna tränga in i Guds verk genom att förlita sig på sina egna uppfattningar och föreställningar? Så ni gör bäst i att lugna ner er: gör inget väsen av bagateller och gör ingen stor sak av sådant som är nytt för er – då slipper du göra dig till åtlöje så att folk skrattar åt dig. Du har trott på Gud i så många år och ändå känner du fortfarande inte Gud. I sista änden kastas du i tuktan; du som tillhör ”de bästa i klassen”^[9] hamnar i de tuktades led. Du gör bäst i att inte använda några smarta sätt att briljera med dina små trick. Kan din kortsynthet verkligen förnimma Gud, som ser från evighet till evighet? Kan dina ytliga erfarenheter låta dig blicka in i Guds vilja? Var inte så inbilsk. Gud är trots allt inte av världen – så hur skulle hans verk kunna vara som du förväntade dig?

Fotnoter:

1. ”Ledare för all ondska” syftar på den gamle djävulen. Denna fras uttrycker extremt ogillande.

2. ”Kommer med grundlösa anklagelser” syftar på djävulens metoder att skada människor.

3. ”Hårt bevakat” antyder att de metoder djävulen använder för att plåga folk är synnerligen brutala och reglerar folk så hårt att de inte har något utrymme att röra sig.

4. ”Avlägsna” används sarkastiskt.

5. ”Välordnade, varliga vägledning” används ironiskt.

6. ”Gynnade” används för att håna folk som tycks träaktiga och inte har någon självinsikt.

7. ”Drabbas hon av missöde efter missöde” syftar på att människorna föddes i den stora röda drakens land och att de är oförmögna att hålla huvudet högt.

8. ”Ge hela ditt liv” har här en negativ innebörd.

9. ”De bästa i klassen” används för att håna dessa som frenetiskt strävar efter Gud.