Hur effekterna av det andra steget i erövringsverket uppnås

Det första steget i erövringsverket var tjänsteutövarnas arbete. Det andra steget i erövringsverket pågår i dag. Varför nämns det också att man ska göras fullkomlig i erövringsverket? Det är för att skapa en grund för framtiden. Det sista steget i erövringsverket pågår i dag; den stora nödens tid, som kommer att markera den officiella början på att fullkomna människosläktet, ska komma därefter. Nu handlar det huvudsakligen om att erövra, men det är också tiden för det första steget i fullkomliggörelseprocessen. Vad det här första steget innebär är att fullkomna folks kunskap och lydnad, vilket naturligtvis skapar en grund för erövringsverket. Om du ska göras fullkomlig måste du kunna stå fast under den kommande vedermödan och ge allt för att främja nästa steg i verket; detta är vad det innebär att göras fullkomlig, och det är också då som folk blir helt och hållet vunna av Gud. I dag talar vi om att bli erövrade, vilket är det samma som att tala om att fullkomliggöras. Men det arbete som utförs i dag utgör grunden för att fullkomnas i framtiden; för att kunna bli fullkomliggjorda måste folk uppleva motgångar och den här upplevelsen av motgångar måste ha sin grund i att bli erövrad. Om folk saknar dagens grundval – om de inte är helt och hållet erövrade – blir det svårt för dem att stå fasta i nästa steg av verket. Att bara bli erövrad är inte det yttersta målet. Det är bara ett steg av vittnesbörd för Gud mitt inför Satan. Det yttersta målet är att bli fullkomliggjord och om du inte blir fullkomliggjord, kan du lika gärna avskrivas. Det är först när du ställs inför motgångar i framtiden som din sanna mognad kommer att synas; det är med andra ord först då det blir uppenbart vilken nivå av renhet din kärlek till Gud har uppnått. Det folk säger i dag är detta: ”Vi måste lyda Gud oavsett vad han gör. Så vi är villiga att utgöra en kontrast som kan visa Guds stora makt och sinnelag. Vare sig Gud är god mot oss eller förbannar oss, eller om han dömer oss, är vi fortfarande tacksamma mot honom.” Att du säger det där visar bara att du har ett visst mått av kunskap, men huruvida den kunskapen kan tillämpas i verkligheten beror på om den är äkta eller ej. Att folk har en sådan insikt och kunskap i dag beror på erövringsverket. Huruvida du kan bli fullkomliggjord eller ej kan endast utrönas när du ställs inför motgångar, och då kommer det att visa sig om du verkligen älskar Gud av hjärtat. Om din kärlek verkligen är ren kommer du att säga: ”Vi är kontraster, vi är skapade varelser i Guds händer.” När du sprider evangeliet till de hedniska folken kommer du att säga: ”Jag tjänstgör bara. Genom att använda de fördärvade sinnelagen inom oss har Gud sagt allt detta för att visa oss sitt rättfärdiga sinnelag; om han inte hade sagt detta skulle vi varken ha kunnat se Gud eller förstå hans visdom eller motta en sådan stor frälsning och sådana stora välsignelser.” Om du verkligen har denna erfarenhetsmässiga kunskap, så räcker det. Men mycket av det du säger i dag saknar kunskap och är bara en massa tomma slagord: ”Vi är kontraster och tjänsteutövare; vi vill bli erövrade och bära ett rungande vittnesbörd för Gud. …” Att bara ropa innebär inte att du har verklighet och bevisar inte heller att du är mogen; du måste ha äkta kunskap, och din kunskap måste prövas.

Du måste läsa mer av de yttranden Gud har uttryckt under den här tidsperioden och jämföra dem med ditt agerande: Det är ett absolut faktum att du verkligen är en kontrast! Vilken omfattning har din kunskap i dag? Dina idéer, dina tankar, ditt beteende, dina ord och gärningar – utgör inte alla dessa uttryck en kontrast till Guds rättfärdighet och helighet? Är inte era uttryck yttringar av det fördärvade sinnelag som avslöjats genom Guds ord? Dina tankar och idéer, det som motiverar dig och det fördärv som avslöjas i dig, visar upp Guds rättfärdiga sinnelag, såväl som hans helighet. Gud föddes också i smutsens land, men han förblir obefläckad av smutsen. Han bor i samma smutsiga värld som du, men han besitter förnuft och insikt, och han föraktar smutsen. Du kanske inte ens kan upptäcka något smutsigt i dina ord och gärningar, men det kan han och han visar dig vad det är. Alla de där gamla sakerna – din brist på bildning, insikt och förnuft och ditt bakvända sätt att leva på – har dragits fram i ljuset av dagens uppenbarelser; det är enbart tack vare Guds ankomst till jorden för att arbeta på det viset som folk kan se hans helighet och hans rättfärdiga sinnelag. Han dömer och tuktar dig, vilket får dig att vinna förståelse; ibland blir din demoniska natur uppenbar och han visar den för dig. Han känner människans innersta väsen utan och innan. Han bor bland er, han äter samma mat som du och lever i samma miljö – men trots det vet han mer; han kan avslöja dig och genomskåda mänsklighetens fördärvade inre väsen. Det finns inget han föraktar mer än människans livsfilosofier och oärlighet och svekfullhet. Han avskyr särskilt människornas köttsliga interaktioner. Han kanske inte är bekant med människans livsfilosofier, men han kan tydligt se och avslöja de fördärvade sinnelag som folk uppvisar. Han arbetar för att tala till och undervisa människan genom de här sakerna; han använder dem till att döma folk och till att uppenbara sitt eget rättfärdiga och heliga sinnelag. På så vis blir människor kontraster till hans verk. Endast den inkarnerade Guden kan tydliggöra människans fördärvade sinnelag och alla Satans fula ansikten. Även om han inte straffar dig utan bara använder dig som en kontrast till sin rättfärdighet och helighet, skäms du och hittar ingenstans att gömma dig, för du är alltför smutsig. Han talar genom att använda detta som blottas i människan, och det är bara när dessa saker dras fram i ljuset som folk blir medvetna om hur helig Gud är. Han har inte överseende med ens den minsta orenhet hos människorna, inte ens de smutsiga tankarna i deras hjärtan; om folks ord och gärningar inte stämmer överens med hans vilja kommer han inte att ursäkta dem. I hans ord finns inget utrymme för smuts från människor eller något annat – allt måste fram i ljuset. Det är först då du ser att han verkligen inte är som människan. Om det finns den minsta smuts i folk så avskyr han dem fullständigt. Det finns till och med tillfällen då folk är oförmögna att förstå, och säger: ”Gud, varför är du så arg? Varför tar du inte hänsyn till människans svagheter? Varför kan du inte vara lite förlåtande mot folk? Varför är du så hänsynslös mot människan? Du vet helt klart hur fördärvade folk har blivit, så varför behandlar du dem ändå så här?” Han avskyr synd, han äcklas av den och han känner särskild avsmak om det finns något spår av olydnad i dig. När du uppvisar ett upproriskt sinnelag ser han det och känner djup avsmak – extrem avsmak. Det är genom de här tingen som Guds sinnelag och vad han är uppenbaras. När du jämför med dig själv ser du att fastän han äter samma mat som människan, bär samma kläder, tycker om samma saker och lever och bor med dem, är han ändå inte som människan. Är inte detta just vad som menas med en kontrast? Det är genom de här mänskliga tingen som Guds makt visas; det är mörkret som framhäver ljusets dyrbara existens.

Naturligtvis gör inte Gud dig till en kontrast bara för sakens skull. Snarare är det bara när det här arbetet bär frukt som det blir uppenbart att människans upproriskhet är en kontrast till Guds rättfärdiga sinnelag, och det är bara på grund av att ni är kontraster som ni har möjlighet att lära känna det naturliga uttrycket för Guds rättfärdiga sinnelag. Ni döms och tuktas på grund av er upproriskhet, men det är även er upproriskhet som gör er till en kontrast, och det är på grund av er upproriskhet som ni får den stora nåd som Gud skänker er. Er upproriskhet är en kontrast till Guds allmakt och vishet, och det är också på grund av er upproriskhet som ni har vunnit så stor frälsning och så stora välsignelser. Även om ni upprepade gånger har blivit dömda av mig har ni fått en fantastisk frälsning som människan aldrig tidigare fått. Det här arbetet är av yttersta vikt för er. Att vara en ”kontrast” är också extremt värdefullt för er: Ni är räddade och har erhållit frälsningens nåd eftersom ni utgör en kontrast, så är då inte denna kontrast ytterst värdefull? Är den inte av yttersta vikt? Det är för att ni lever i samma värld, samma smutsiga land, som Gud, som ni är en kontrast och mottar den största frälsningen. Om Gud inte hade blivit kött, vem skulle då ha varit barmhärtig mot er, och vem skulle ha tagit hand om er, ringa människor som ni är. Vem skulle ha brytt sig om er? Om inte Gud hade blivit till kött för att arbeta bland er, när skulle ni då ha fått denna frälsning som de före er aldrig fick? Om jag inte hade blivit kött för att ta hand om er, för att döma era synder, skulle ni då inte för länge sedan ha fallit ner i Hades? Om jag inte hade blivit kött och ödmjukat mig bland er, hur skulle ni då ha kunnat kvalificera er för att utgöra kontraster till mitt rättfärdiga sinnelag? Utgör ni inte en kontrast därför att jag antog mänsklig form och kom ibland er för att göra det möjligt för er att vinna den största frälsningen? Får ni inte den här frälsningen därför att jag har blivit kött? Om inte Gud hade blivit kött för att leva med er, skulle ni då ändå ha upptäckt att ni lever ett uslare liv än hundar och grisar i ett mänskligt helvete? Har ni inte blivit tuktade och dömda därför att ni är en kontrast till mitt verk i köttet? Ingen uppgift är mer passande för er än att vara kontraster, för det är på grund av att ni är kontraster som ni blir räddade i domen. Känner ni inte att det är ert livs välsignelse att vara kvalificerade för att utgöra en kontrast? Ert arbete innebär bara att vara en kontrast och ändå får ni en sådan frälsning som ni aldrig tidigare fått eller ens föreställt er. I dag är det er plikt att utgöra en kontrast, och er välförtjänta lön är att åtnjuta eviga välsignelser i framtiden. Den frälsning ni vinner är inte någon flyktig insikt eller tillfällig kunskap för dagen, utan en större välsignelse: en evig fortsättning på livet. Även om jag har använt ”kontrasten” för att erövra er, ska ni veta att den här frälsningen och välsignelsen ges för att vinna er; det är för erövrandets skull, men också för att jag ska kunna frälsa er bättre. ”Kontrasten” är faktumet, men anledningen till att ni är kontraster är er upproriskhet, och det är på grund av den som ni har fått välsignelser som ingen har fått förut. I dag får jag er att se och höra; i morgon kommer ni att ta emot och, mer än så, ni kommer att bli storligen välsignade. Är då inte kontraster av oerhört värde? Effekterna av dagens erövringsverk uppnås genom era upproriska sinnelag som fungerar som kontraster. Kulmen av den andra omgången tuktan och dom är alltså att använda er smuts och upproriskhet som en kontrast och låta er se Guds rättfärdiga sinnelag. När ni gör er själva lydiga igen under den andra omgången dom och tuktan visas hela Guds rättfärdiga sinnelag öppet för er. När ert accepterande av erövringsverket når sitt slut, då slutar ni alltså också att fungera som kontrast. Det är inte min avsikt att sätta etiketter på er. Tvärtom använder jag er roll som tjänsteutövare till att utföra den första omgången av erövringsverket och visa Guds rättfärdiga och okränkbara sinnelag. Genom er motvikt, genom er upproriskhet som fungerar som en kontrast, uppnås effekterna av den andra omgången av erövringsverket som uppenbarar Guds rättfärdiga sinnelag i dess helhet – det uppenbarades inte helt och hållet under den första omgången – och visar er Guds rättfärdiga sinnelag i dess helhet, allt han är, vilket utgörs av hans verks visdom, under och ofördärvade helighet. Effekten av detta verk uppnås genom erövring under olika perioder och genom olika grader av dom. Ju närmare sin höjdpunkt domen kommer, desto mer avslöjar den människornas upproriska sinnelag och desto mer effektiv är erövringen. Hela Guds rättfärdiga sinnelag tydliggörs under detta erövringsverk. Erövringsverket är uppdelat i två skilda delar och har olika stadier och grader, så självklart har de också olika effekter. Omfattningen av folks underkastelse blir alltså allt djupare. Det är först därefter som folk kan föras tillbaka helt och hållet till det rätta spåret mot fullkomlighet; det är först efter det att hela erövringsverket har fullbordats (när den andra omgången av dom har uppnått sin slutliga effekt) som folk inte längre blir dömda utan tillåts träda in på det rätta spåret av att uppleva livet. För domen är en symbol för erövring, och erövringen tar formen av dom och tuktan.

Gud blev kött på den mest efterblivna och smutsiga platsen av alla, och det är bara på det viset som han tydligt kan visa sitt heliga och rättfärdiga sinnelag i dess helhet. Och hur visas hans rättfärdiga sinnelag? Det visas när han dömer människans synder, när han dömer Satan, när han avskyr synden och när han föraktar de fiender som motsätter sig och gör uppror mot honom. De ord jag talar i dag är ämnade att döma människans synder, döma hennes orättfärdighet och förbanna hennes olydnad. Människans oärlighet och svekfullhet, hennes ord och gärningar – allt som strider mot Guds vilja måste dömas och människans olydnad måste fördömas som synd. Hans ord kretsar kring domens principer; han använder domen över människans orättfärdighet, förbannandet av människans upproriskhet och avslöjandet av människans fula ansikten till att visa sitt eget rättfärdiga sinnelag. Helighet är en symbol för Guds rättfärdiga sinnelag, och hans helighet är faktiskt hans rättfärdiga sinnelag. Era fördärvade sinnelag är vad dagens ord handlar om – jag använder dem för att tala och döma och utföra erövrandets verk. Endast detta är det verkliga arbetet, och endast detta får Guds helighet att stråla helt och fullt. Om det inte finns ett spår av fördärvat sinnelag hos dig kommer Gud inte att döma dig och han kommer inte heller att visa dig sitt rättfärdiga sinnelag. Eftersom du har ett fördärvat sinnelag kommer Gud inte att låta dig slippa undan, och det är därigenom som hans helighet visas. Om Gud skulle se att människans orenhet och upproriskhet var för stora men att han varken talade eller dömde dig, eller tuktade dig för din orättfärdighet, skulle det bevisa att han inte är Gud, för han skulle inte hata synden; han skulle vara lika smutsig som människan. I dag är det på grund av din smuts som jag dömer dig och på grund av ditt fördärv och din upproriskhet som jag tuktar dig. Jag visar inte upp min makt för er eller förtrycker er avsiktligt; jag gör de här sakerna därför att ni, som har blivit födda i detta smutsens land, har blivit så kraftigt förorenade av smuts. Ni har helt enkelt förlorat er integritet och mänsklighet och har blivit som grisar, födda i världens smutsigaste avkrok, och det är därför som ni blir dömda och som jag släpper lös min vrede över er. Det är just på grund av den här domen som ni har kunnat se att Gud är den rättfärdige Guden, och att Gud är den helige Guden; det är just på grund av sin helighet och rättfärdighet som han dömer er och släpper lös sin vrede över er. Eftersom han kan uppenbara sitt rättfärdiga sinnelag när han ser människans upproriskhet och eftersom han kan uppenbara sin helighet när han ser människans smuts, är detta tillräckligt för att visa att han är Gud själv som är helig och ofördärvad fastän han bor i smutsens land. Om en person vältrar sig i gyttjan tillsammans med andra och det inte finns något heligt över honom och han inte har något rättfärdigt sinnelag, då är han inte kvalificerad att döma människans orättfärdighet och kan inte heller utföra domen över människan. Om en person skulle döma en annan, vore inte det som att ge sig själv en örfil? Hur skulle människor som är lika smutsiga kunna vara kvalificerade att döma dem som är dem själva lika? Endast den helige Gud själv kan döma hela den smutsiga mänskligheten. Hur skulle människan kunna döma människans synder? Hur skulle människan kunna se människans synder och hur skulle hon kunna vara kvalificerad nog att fördöma dessa synder? Om inte Gud var kvalificerad att döma människans synder, hur skulle han då kunna vara den rättfärdige Guden själv? När folks fördärvade sinnelag avslöjas talar Gud i syfte att döma dem, och först då inser de att han är helig. När han dömer och tuktar människan för hennes synder, samtidigt som han hela tiden blottar hennes synder, kan ingen person eller sak undfly denna dom; han dömer allt som är smutsigt och det är bara på det viset som hans sinnelag kan sägas vara rättfärdigt. Om det inte var så, hur skulle man då kunna säga att ni är kontraster i fråga om både namn och sak?

Det är stor skillnad mellan verket som utfördes i Israel och dagens verk. Jehova vägledde israeliternas liv och det förekom inte så mycket tuktan och dom, för på den tiden förstod folk alltför lite av världen och hade få fördärvade sinnelag. På den tiden lydde israeliterna Jehova blint. När han sa att de skulle bygga altare, byggde de snabbt altare; när han sa att de skulle klä sig i prästdräkter, lydde de. På den tiden var Jehova som en herde som skötte om en flock får, där fåren följde herdens vägledning och betade gräs på betesmarken; Jehova vägledde deras liv, talade om hur de skulle äta, klä sig, bo och färdas. Det var inte dags att tydliggöra Guds sinnelag, för den tidens mänsklighet var nyfödd; det var få som var upproriska och antagonistiska, det fanns inte mycket smuts bland människorna, så folk kunde inte utgöra en kontrast till Guds sinnelag. Det är genom folk som kommer från smutsens land som Guds helighet visas; i dag använder han den smuts som demonstreras i dessa människor från smutsens land, och han dömer, och på så vis uppenbaras den han är i domen. Varför dömer han? Han kan tala domens ord därför att han föraktar synden; hur skulle han annars kunna vara så arg om han inte avskydde mänsklighetens upproriskhet? Om det inte fanns någon avsky i honom, om han inte brydde sig om folks upproriskhet, då skulle det bevisa att han var lika smutsig som människan. Att han kan döma och tukta människan beror på att han avskyr smuts, och det han avskyr finns inte i honom. Om det fanns motstånd och upproriskhet i honom skulle han inte avsky dem som är antagonistiska och upproriska. Om de sista dagarnas verk hade utförts i Israel skulle det inte varit någon mening med det. Varför utförs de sista dagarnas verk i Kina, den mörkaste och mest efterblivna platsen av alla? Det är för att kunna visa hans helighet och rättfärdighet. Kort sagt, ju mörkare ställe desto tydligare kan Guds helighet visas. Faktum är att allt detta sker för Guds verks skull. Först i dag inser ni att Gud har stigit ner från himlen för att stå bland er, ådagalagd genom er smuts och upproriskhet, och det är först nu ni känner igen Gud. Är inte detta den största upphöjelsen? Faktum är att ni är en grupp personer i Kina som blivit utvalda. Och eftersom ni blivit utvalda och har fått åtnjuta Guds nåd och eftersom ni inte är värda att åtnjuta en sådan stor nåd, bevisar det att allt det här är den enastående upphöjelsen av er. Gud har visat sig för er och visat er hela sitt heliga sinnelag och han har gett er allt detta och fått er att åtnjuta alla tänkbara välsignelser. Ni har inte bara smakat Guds rättfärdiga sinnelag, utan ni har dessutom smakat Guds frälsning, Guds återlösning och Guds gränslösa, oändliga kärlek. Ni, de smutsigaste av alla, har åtnjutit denna stora nåd – är ni inte välsignade? Är inte det här Gud som lyfter upp er? Ni har den lägsta statusen av alla; ni är av födseln ovärdiga att åtnjuta en så stor välsignelse, men ändå har Gud gjort ett undantag genom att lyfta upp dig. Skäms du inte? Om du inte kan göra din plikt kommer du slutligen att skämmas och du kommer att straffa dig själv. I dag blir du varken fostrad eller straffad; ditt kött är välbehållet – men slutligen kommer de här orden att få dig att skämmas. Hittills har jag inte tuktat någon öppet; mina ord är kanske hårda, men hur agerar jag mot folk? Jag tröstar dem och uppmanar dem och påminner dem. Den enda anledningen till att jag gör det här är för att rädda er. Förstår ni verkligen inte min vilja? Ni borde förstå vad jag säger och bli inspirerade av det. Först nu är det många som förstår. Är inte det välsignelsen med att vara en kontrast? Är det inte den mest välsignade sak att vara en kontrast? När ni till sist går för att sprida evangeliet kommer ni att säga följande: ”Vi är typiska kontraster.” De kommer att fråga er: ” Vad betyder det att ni är typiska kontraster?” Och ni kommer att säga: ”Vi är en kontrast till Guds verk och hans stora makt. Hela Guds rättfärdiga sinnelag bringas i dagen av vår upproriskhet; vi är Guds verks tjänande objekt i de sista dagarna, vi är hans verks bihang och även dess verktyg.” När de får höra det kommer de att bli intresserade. Sedan kommer du att säga: ”Vi är provexemplaren och förlagorna till Guds fullbordan av hela universums verk och hans erövring av hela mänskligheten. Vare sig vi är heliga eller smutsiga är vi fortfarande mer välsignade än vad ni är, för vi har sett Gud och genom chansen att bli erövrade av honom visas hans stora makt, och det är bara på grund av att vi är smutsiga och fördärvade som hans rättfärdiga sinnelag har framhävts. Har ni förmågan att vittna så om Guds verk i de sista dagarna? Ni är inte kvalificerade! Detta är inget annat än Guds upphöjelse av oss! Även om vi inte får vara arroganta kan vi med stolthet prisa Gud, för ingen kan ärva ett sådant stort löfte, och ingen kan åtnjuta en så stor välsignelse. Vi är så tacksamma att vi, som är så smutsiga, kan verka som kontraster under Guds förvaltning.” Och när de frågar: ”Vad är provexemplar och förlagor?” säger du: ”Vi är de mest upproriska och smutsiga av alla människor; vi har blivit fullständigt fördärvade av Satan och vi är de mest efterblivna och lägst stående av allt kött. Vi är klassiska exempel på dem som har blivit utnyttjade av Satan. I dag har vi blivit utvalda av Gud som de första av människorna som ska erövras och vi har skådat Guds rättfärdiga sinnelag och ärvt hans löfte; vi används till att erövra fler människor och på så vis är vi provexemplar och förlagor till dem som erövras bland mänskligheten.” Det finns inget bättre vittnesbörd än de här orden, och det här är din bästa erfarenhet.

Föregående: Den inre sanningen om erövringens verk (1)

Nästa: Den inre sanningen om erövrandets verk (2)

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.

Relaterat innehåll

Angående praktiserandet av bön

Ni ägnar ingen uppmärksamhet åt bön i ert dagliga liv. Folk har alltid förbisett bönen. Böner bads slentrianmässigt, man följde bara...

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok

Kontakta oss via Messenger