Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Ett mycket allvarligt problem: Svek (2)

Människans natur är helt olik mitt väsen, eftersom människans fördärvade natur helt och hållet kommer från Satan och människans natur har bearbetats och fördärvats av Satan. Det vill säga, människan överlever under inflytande av hans ondska och fulhet. Människan växer inte upp i en sanningens värld eller en helig miljö, och inte heller lever hon i ljuset. Därför är det omöjligt för sanningen att finnas i varje människas natur från födseln, och inte heller kan hon födas med ett väsen som fruktar Gud och lyder Gud. Tvärtom äger människorna en natur som motsätter sig Gud, vägrar lyda Gud och inte har någon kärlek till sanningen. Denna natur är det problem jag vill tala om — svekfullheten. Svek är källan till varje persons motstånd mot Gud. Detta är ett problem som bara finns hos människan, inte hos mig. Vissa kommer att ställa frågor som den här: Eftersom alla människor lever i människans värld, hur kommer det sig att alla har en natur som sviker Gud, medan inte Kristus har det? Det är en fråga som måste förklaras tydligt för er.

Mänsklighetens existens bygger i sin tur på själens inkarnation. Med andra ord, varje människa får ett mänskligt, köttsligt liv när hennes själ inkarneras. När individens kropp är född fortsätter det livet till köttets yttersta gräns, det vill säga det sista ögonblicket när själen lämnar sitt skal. Denna process upprepas om och om igen, individens själ kommer och går, kommer och går, och på så sätt upprätthålls hela mänsklighetens existens. Köttets liv är också människosjälens liv, och människans själ stödjer människans köttsliga existens. Varje människas liv kommer alltså från hennes själ; det är inte hennes kött som ursprungligen har liv. Därför kommer människans natur från hennes själ, inte från hennes kött. Det är endast varje människas själ som vet hur den har genomgått Satans frestelser, plågor och fördärv. Människans kött kan inte veta detta. Därför blir mänskligheten omedvetet mer och mer smutsig, ond och mörk, medan avståndet mellan mig och människan blir större och större och mänsklighetens dagar mörkare och mörkare. Alla mänsklighetens själar är inom räckhåll för Satan. Därför säger det sig självt att människans kött också har tagits i besittning av Satan. Hur kan sådant kött och sådana människor låta bli att motstå Gud och vara naturligt förenliga med honom? Anledningen att jag kastade ned Satan i luften är att han svek mig, så hur skulle människorna kunna befria sig från konsekvenserna av detta? Detta är orsaken till att den mänskliga naturen är svekfull. Jag litar på att ni, när ni väl förstår detta resonemang, också ska tro på Kristi väsen. Köttet som Guds ande ikläder sig är Guds eget kött. Guds ande står över allt; han är allsmäktig, helig och rättfärdig. Likaså är även hans kropp suverän, allsmäktig, helig och rättfärdig. Detta kött kan bara göra det som är rättfärdigt och gynnsamt för mänskligheten, det som är heligt, härligt och mäktigt, och är oförmöget att göra något som strider mot sanningen eller moral och rättvisa, för att inte tala om något som sviker Guds ande. Guds ande är helig och därmed är det omöjligt för Satan att fördärva hans kropp; hans kött är av annat väsen än människans kött. Det är nämligen människan, inte Gud, som är fördärvad av Satan; Satan kan omöjligen fördärva Guds kött. Trots att människan och Kristus vistas i samma sfär är det följaktligen bara människan som domineras, utnyttjas och snärjs av Satan. Kristus är däremot evigt oemottaglig för Satans fördärv, eftersom Satan aldrig kommer att kunna stiga upp till den högstes plats och aldrig kommer att kunna nalkas Gud. Idag bör ni alla förstå att det bara är den av Satan fördärvade mänskligheten som sviker mig, och att detta problem alltid kommer att vara irrelevant för Kristus.

Alla själar som fördärvats av Satan kontrolleras av Satans domän. Endast de som tror på Kristus har skiljts ut, räddats från Satans läger och förts in i dagens rike. Dessa människor lever inte längre under Satans inflytande. Trots det är människans natur fortfarande rotad i hennes kropp. Det innebär att fastän era själar har blivit frälsta, är er natur fortfarande densamma som förr och risken att ni kommer att svika mig förblir hundraprocentig. Det är därför mitt verk är så långvarigt — därför att er natur är alltför orubblig. Nu lider ni alla så mycket ni kan när ni uppfyller era plikter, men ett obestridligt faktum är detta: Var och en av er är kapabel att svika mig och återvända till Satans domän, till hans läger, och gå tillbaka till ert gamla liv. Vid den tiden kommer det inte att vara möjligt för er att ha en tillstymmelse till mänsklighet eller en människas utseende, som ni har nu. I allvarliga fall kommer ni att förgöras och dessutom vara fördömda för evigt och aldrig inkarneras mer utan straffas hårt. Det här är det problem ni står inför. Jag påminner er på detta sätt så att, för det första, mitt verk inte skall vara förgäves, och för det andra, ni alla kan leva i dagar av ljus. Huruvida mitt verk är förgäves är faktiskt inte det avgörande problemet. Huvudsaken är att ni skall kunna ha ett lyckligt liv och en underbar framtid. Mitt verk är att rädda människors själar. Om din själ faller i Satans händer, kommer din kropp inte att få frid. Om jag skyddar din kropp, kommer din själ säkerligen att vara i min vård. Om jag verkligen avskyr dig, kommer din kropp och själ omedelbart att falla i Satans händer. Kan ni föreställa er hur er situation kommer att vara då? Om mina ord en dag inte gör någon verkan på er kommer jag att lämna över er allesamman till Satan till dubbel tortyr tills min ilska har skingrats helt, eller också skall jag personligen straffa er, usla människor, eftersom era hjärtan som sviker mig aldrig har ändrats.

Nu bör ni alla så snart som möjligt granska er själva för att se hur mycket av er person som fortfarande sviker mig. Jag väntar otåligt på ert svar. Avfärda mig inte. Jag leker aldrig med människor. Om jag säger något kommer jag absolut att göra det. Jag hoppas att ni alla kan vara människor som tar mina ord på allvar och inte tror att de bara är en science fiction-roman. Vad jag vill ha från er är konkret handling, inte era fantasier. Sedan måste ni svara på de här frågorna från mig: 1. Om du verkligen är en tjänstgörare, kan du då tjäna mig lojalt utan några oengagerade eller negativa inslag? 2. Om du får reda på att jag aldrig har uppskattat dig, kommer du ändå att kunna stanna och tjäna mig resten av livet? 3. Om du har gjort stora ansträngningar och jag ändå är väldigt kylig mot dig, kommer du att kunna fortsätta arbeta för mig i oklarhet? 4. Om jag inte har tillfredsställt dina småaktiga krav efter att du har gjort något för mig, kommer du att bli nedslagen och besviken på mig eller till och med bli rasande och ropa skällsord? 5. Om du alltid har varit mycket lojal och kärleksfull mot mig och likväl lider av sjukdom, fattigdom och att du blir övergiven av dina vänner och släktingar eller måste uthärda andra motgångar i livet, kommer då din lojalitet och kärlek till mig ändå att bestå? 6. Om inget av det du har föreställt dig i ditt hjärta överensstämmer med vad jag har gjort, hur kommer du då att vandra din framtida väg? 7. Om du inte får något som du hoppades få, kan du då fortsätta att vara min anhängare? 8. Om du aldrig har förstått syftet och betydelsen av mitt verk, kan du då vara en lydig person som inte gör bedömningar och drar slutsatser på ett godtyckligt sätt? 9. Kan du värdesätta alla de ord jag uttalat och allt de arbete jag utfört när jag är tillsammans med mänskligheten? 10. Kan du vara min lojala anhängare, beredd att lida för mig resten av livet även om du inte får något i gengäld? 11. Kan du för min skull låta bli att överväga, planera eller förbereda din framtida överlevnadsväg? De här frågorna är mina sista krav på er och jag hoppas att ni allesamman kan svara mig. Om ni bara uppfyller en eller två av sakerna i dessa frågor, då har ni fortfarande mycket hårt arbete kvar. Om ni inte kan uppnå ett enda av dessa krav, då är ni helt visst av det slag som kommer att kastas i helvetet. Jag behöver inte säga något mer till sådana människor. Det beror på att de absolut inte är människor som kan vara förenliga med mig. Hur skulle jag kunna ha någon i mitt hem som kan svika mig under vilka omständigheter som helst? Vad det gäller de som fortfarande skulle kunna svika mig under de flesta omständigheter, kommer jag att iaktta deras uppträdande innan jag vidtar andra åtgärder. Men så länge de är människor som är kapabla att svika mig, oavsett under vilka förhållanden, kommer jag aldrig att glömma och jag kommer att minnas dem i mitt hjärta i väntan på tillfälle att återgälda deras onda gärningar. De krav som jag har tagit upp är alla frågor angående vilka ni bör granska er själva. Jag hoppas att ni alla kan överväga dem på allvar och att ni inte behandlar mig likgiltigt. I en nära framtid kommer jag att jämföra de svar ni har gett mig med mina krav. Vid den tiden kommer jag inte att kräva något mer från er och jag kommer inte att ge er någon ytterligare allvarlig förmaning. I stället skall jag utöva min myndighet. De som bör bevaras kommer att bevaras, de som bör belönas kommer att belönas, de som bör överlämnas till Satan kommer att överlämnas till Satan, de som bör få ett hårt straff kommer att få ett hårt straff, och de som bör förgås kommer att förgöras. På så sätt kommer det inte längre att finnas någon som stör mig i mina dagar. Tror ni på mina ord? Tror ni på vedergällning? Tror ni att jag kommer att straffa alla dessa onda som bedrar och sviker mig? Hoppas ni på att den dagen skall komma förr eller att den skall komma senare? Är ni sådana som är mycket rädda för straff, eller sådana som hellre skulle göra motstånd mot mig även om de måste uthärda straff? När den dagen kommer, kan ni föreställa er om ni kommer att leva bland jubel och skratt eller gråt och tandagnisslan? Vilken sorts slut hoppas ni att ni kommer att få? Har ni någonsin på allvar övervägt om ni tror på mig till hundra procent eller tvivlar på mig till hundra procent? Har ni någonsin noggrant övervägt vad för slags konsekvenser och slut era handlingar och ert beteende kommer att leda till för er? Hoppas ni verkligen att alla mina ord kommer att uppfyllas ett efter ett, eller är ni väldigt rädda att mina ord kommer att uppfyllas ett efter ett? Om ni hoppas att jag snart ger mig av för att uppfylla mina ord, hur skall ni då behandla era egna ord och handlingar? Om ni inte hoppas att jag ska ge mig av och inte hoppas att alla mina ord skall uppfyllas omedelbart, varför tror ni då på mig överhuvudtaget? Vet ni verkligen varför ni följer mig? Om det bara är för att vidga era vyer, behöver ni inte utstå bedrövelser. Om det är för att ni skall kunna bli välsignade och undvika den framtida katastrofen, varför bryr ni er då inte om ert eget beteende? Varför frågar ni inte er själva huruvida ni kan uppfylla mina krav? Varför frågar ni inte också er själva om ni är kvalificerade att motta mina framtida välsignelser?

Föregående:Hur man lär känna Gud på jorden

Nästa:De tio administrativa förordningar som Guds utvalda folk i rikets tidsålder måste lyda

Relaterat innehåll

  • Vad troende bör ha för perspektiv

    Vad är det människan har fått sedan hon började tro på Gud? Vad har du fått veta om Gud? Hur mycket har du förändrats genom din tro på Gud? Ni vet all…

  • Bara att älska Gud är att verkligen tro på Gud

    Idag, när ni försöker älska och känna Gud, måste ni i ett avseende utstå vedermöda och förfining, och i ett annat avseende måste ni betala ett pris. I…

  • Vägen … (3)

    I mitt eget liv är jag alltid beredd att överlämna mig fullständigt till Gud till både kropp och sinne. På det viset läggs ingen skuld på mitt samvete…

  • Är Guds verk så enkelt som människan föreställer sig?

    Som en som tror på Gud bör du förstå att du i dag, genom att ta emot Guds verk under de sista dagarna och Guds plans hela verk i dig, verkligen har t…