Människor känner att de bara kan förvandlas inom kyrkolivet. Om de inte befinner sig i kyrkolivet känner de att de är oförmögna att förvandlas, som om förvandling inte kan uppnås i det verkliga livet. Kan ni se vad det här är för problem? Jag har talat om att ta med Gud in i verkliga livet, och det här är vägen för de som tror på Gud att träda in i Guds ords verklighet. Kyrkolivet är faktiskt bara en begränsad väg att göra människor fullkomliga. Den huvudsakliga miljön för att göra människor fullkomliga är fortfarande det verkliga livet. Det här är den faktiska praktik och träning som jag pratade om, vilken gör att människor kan åstadkomma ett normalt mänskligt liv och kan leva ut likheten av en sann person i sitt dagliga liv. En aspekt är att man måste utbildas för att kunna höja sin egen utbildningsnivå, kunna förstå Guds ord, och att uppnå förmågan att förstå. En annan aspekt är att man måste vara utrustad med de grundläggande kunskaper som krävs för att leva som en människa för att kunna åstadkomma den vanliga mänsklighetens insikt och förnuft, eftersom människor saknar nästan allt inom dessa områden. Vidare måste man avnjuta Guds ord genom kyrkolivet, och gradvis få en tydligare förståelse av sanningen.

Varför sägs det att om man tror på Gud så måste man ta med Gud in i det verkliga livet? Kyrkolivet kan inte bara förvandla människor, utan än viktigare borde människor träda in i verkligheten i verkliga livet. Ni brukade alltid prata om ert andliga tillstånd och andliga frågor medan ni försummade träning i många saker i verkliga livet, samt försummade ert inträde i dem. Ni skrev varje dag, ni lyssnade varje dag och ni läste varje dag. Ni bad medan ni lagade mat: ”Åh Gud! Må du bli mitt liv inom mig. Hur ska jag spendera den här dagen? Snälla, välsigna mig, upplys mig. Oavsett vad du upplyser mig om idag, låt mig förstå det i denna stund, så att dina ord kan agera som mitt liv.” Ni bad även när ni åt middag: ”Åh Gud! Du har skänkt oss denna måltid. Må du välsigna oss. Amen! Snälla låt oss förlita oss på dig för våra liv. Må du vara med oss. Amen!” När ni hade ätit färdigt och stod och diskade era tallrikar, började ni svamla igen: ”Åh Gud, jag är den här skålen. Vi har fördärvats av Satan och är som skålar som har blivit använda och måste diskas med vatten. Du är vattnet, dina ord är det levande vattnet som tillgodoser mitt liv.” Innan ni förstod det var det dags att gå till sängs och ni började svamla igen: ”Åh Gud! Du har välsignat och lett mig genom dagen. Jag är dig sannerligen tacksam...” Det var så här du spenderade din dag och trädde in i din sömn. De flesta människor levde på det här sättet varje dag, och till och med tills nu har de inte uppmärksammat faktiskt inträde, utan fokuserar bara på att ge läpparnas bekännelse i sina böner. Det här är människans tidigare liv – det här är deras gamla liv. De flesta människor är på det här sättet, saknar någon riktig träning, och de har väldigt få verkliga förvandlingar. De ger bara läpparnas bekännelse i sina böner, närmar sig Gud genom sina ord men saknar fördjupning i sin förståelse. Låt oss ta det enklaste exemplet – städa ditt hem. Ni ser att ert hem är stökigt, så ni sitter där och ber: ”Åh Gud! Se på det fördärv som Satan har åstadkommit i mig. Jag är lika smutsig som det här hemmet. Åh Gud! Jag prisar och tackar dig. Utan din frälsning och upplysning skulle jag inte ha insett detta faktum.” Ni bara sitter där och svamlar, ber länge, och sedan beter ni er som om inget har hänt, uppför er som en svamlade gammal kvinna. Ni spenderar era andliga liv på det här sättet utan något alls äkta inträde i verkligheten, med alldeles för många ytliga praktiker! Att träda in i faktisk träning involverar människors verkliga liv och deras praktiska svårigheter – det är enda sättet de kan förändras. Utan verkligt liv, kan människor inte förvandlas. Vad tjänar det till att ge läpparnas bekännelse i sina böner? Utan förståelse för människornas natur, är allt ett slöseri med tid, och utan en väg för praktik, är allt ett slöseri med möda! Ordentliga böner kan bibehålla ett ordentligt tillstånd inom människor, men det kan inte fullständigt förvandla dem. Kunskap om mänsklig självrättfärdighet, arrogans, fåfänga, hybris och fördärvat sinnelag – kunskap om dessa företeelser kommer inte genom böner, utan de upptäcks genom att avnjuta Guds ord, och de är kända genom den Helige Andes upplysning i verkliga livet. Nu för tiden kan alla människor tala väl, och de har lyssnat till den mest upphöjda predikan, mer upphöjd är någon annan genom tidsåldrarna, men det är fortfarande väldigt lite av det som tillämpas i deras verkliga liv. Det betyder att i människors verkliga liv finns det ingen Gud, och de saknar en ny människas liv efter förvandling. Det finns inget utlevande av sanningen i verkliga livet, och det finns inget medtagande av Gud in i verkliga livet. Människors liv levs som om de vore helvetets söner. Är inte detta en uppenbar avvikelse?

För att kunna återställa likheten av en normal människa, det vill säga åstadkomma en normal mänsklighet, kan människor inte bara behaga Gud med sina ord. De skadar sig själva när de gör det och det gynnar inte deras inträde och förvandling. Därför måste människor gradvis praktisera för att uppnå förvandling, stegvis söka och utforska, träda in från det positiva och leva ett praktiskt liv av sanning, ett liv som de heliga. Från och med nu involverar det verkliga frågor, verkliga ting och verkliga miljöer, och möjliggöra för människor att få praktisk träning. Det kräver inte av dem att ge läpparnas bekännelse; det kräver istället träning i verkliga miljöer. Människor kommer till insikten att de är av dålig kaliber, och sedan har de det riktiga ätandet och drickandet av Guds ord, riktigt inträde och riktig praktik; det är på det här viset de erhåller verklighet, och det är på det här viset som inträde kan ske ännu snabbare. För att förvandla människor, måste det finnas någon praktiskhet, de måste praktisera med verkliga frågor, verkliga ting och verkliga miljöer. Är det möjligt att åstadkomma äkta träning genom att bara förlita sig på kyrkolivet? Skulle människan kunna träda in i verkligheten? Nej. Om människan är oförmögen att träda in i verkliga livet, då är hon oförmögen att förvandla sina gamla sätt att göra saker på och leva livet. Det beror inte helt och hållet på människans lathet eller hennes starka beroende, utan snarare på att människan helt enkelt inte har förmågan att leva, och än mer saknar hon förståelse för den norm för likhet med en normal människa som Gud kräver. I det förflutna pratade alltid människorna, de talade, hade gemenskap och blev till och med ”talare”, men ingen av dem sökte förvandlingar i fråga om livssinnelag; de insisterade bara på att söka efter djupsinniga teorier. Därför måste ni idag ändra på detta religiösa liv att tro på Gud. Ni måste träda in i och praktisera genom att rikta in er på en sak, en fråga, en person. Ni måste göra saker med fokus – det är bara då som ni kan uppnå resultat. För att förvandla människor måste det börja med deras substans. Verket måste vara inriktat på människors substans, deras liv, latheten, beroendet och slaviskheten hos människor, och bara på detta sätt kan de förvandlas.

Även om kyrkolivet kan ge resultat inom vissa områden, är nyckeln fortfarande att verkliga livet kan förvandla människor, och deras gamla natur kan inte förvandlas utan verkliga livet. Låt oss se på Jesu verk under Nådens Tidsålder. När Jesus avskaffade de tidigare lagarna och fastställde den nya tidsålderns budord, talade han med exempel från verkliga livet. När Jesus ledde sina lärjungar genom veteåkern på en sabbat, när lärjungarna blev hungriga och plockade och åt axen, såg fariseerna detta och sade att de inte höll sabbaten. De sade även att människorna inte hade tillåtelse att rädda kalvarna som ramlat ned i ett hål på sabbaten, och sade att inget arbete får utföras under sabbaten. Jesus använde dessa händelser för att gradvis utfärda den nya tidsålderns budord. På den tiden använde han sig av många praktiska frågor för att få människor att förstå och förvandlas. Det här är principen med vilken den Helige Ande utför sitt verk, och det är bara det här sättet som kan förvandla människor. I brist på praktiska frågor kan människor bara få teoretisk förståelse och de är bara förmögna att förstå saker och ting intellektuellt – detta är inte ett effektivt sätt att förvandla människor. På tal om att tillägna sig visdom och insikt genom träning, hur kan detta åstadkommas? Kan människan tillägna sig visdom och insikt genom att helt enkelt lyssna, läsa och utveckla sin kunskap? Hur leder detta till tillägnandet av visdom och insikt? Människan måste sträva efter att förstå och uppleva genom verkliga livet. Därför kan man inte ha bristfällig träning och man kan inte avvika från verkliga livet. Människan måste vara uppmärksam på olika aspekter och ha inträde i olika aspekter: utbildningsnivå, uttrycksfullhet, förmågan att se saker, omdöme, förmågan att förstå Guds ord, sunt förnuft och mänsklighetens regler samt andra saker relaterade till mänskligheten som människan måste vara utrustad med. Efter att ha tillägnat sig förståelse, måste människan fokusera på inträde, och först då kan hon tillägna sig förvandling. Om människan har tillägnat sig förståelse men försummat praktik, hur kan då förvanlig äga rum? Människan har visserligen förstått mycket, men hon lever inte ut verkligheten, därför är hon bara förmögen att ha en liten faktisk förståelse av Guds ord. Du har bara blivit marginellt upplyst; du har fått lite upplysning från den Helige Ande, men du har inget inträde i verkliga livet, eller kanske bryr du dig inte ens om inträde, och kommer därmed bara ha lite förvandling. Människor har förstått mycket efter en så långt tid och de kan prata mycket om sina kunskaper om teorier, men deras externa sinnelag förblir detsamma, och deras ursprungliga kaliber dröjer sig kvar utan den minsta upphöjning. Om så är fallet, när kommer du då äntligen att träda in?

Kyrkolivet är bara ett sorts liv där människor samlas och avnjuter Guds ord, och det tar bara upp en liten strimla av en persons liv. Om en persons verkliga liv kunde vara som hans kyrkoliv, med ett riktigt andligt liv, att på rätt sätt avnjuta Guds ord, be och vara nära Gud på rätt sätt, leva ett verkligt liv där allt utförs i enlighet med Guds vilja, leva ett verkligt liv där allting utförs i enlighet med sanningen, leva ett verkligt liv av att praktisera böner och vara tyst inför Gud, av att praktisera lovsång och dans; bara ett sådant liv skulle kunna föra människan in i ett liv av Guds ord. De flesta människor fokuserar bara på de flertal timmar som utgör deras kyrkoliv utan att ”vårda” sina liv utanför dessa timmar, som om det inte påverkar dem. Det finns även många människor som bara träder in i de heligas liv när de äter och dricker Guds ord, sjunger lovsånger eller ber, och sedan återgår de till sina gamla jag utanför dessa tider. Sådana liv kan inte förvandla människor, och de kommer inte att få dem att känna Gud. I tron på Gud, om människan önskar förvandling i sitt eget sinnelag, då får hon inte avlägsna sig själv från verkliga livet. I verkliga livet, måste du känna dig själv, försaka dig själv, praktisera sanningen likväl som att lära dig principerna, sunt förnuft och regler för det egna beteendet i alla ting innan du kan åstadkomma gradvis förvandling. Om du bara fokuserar på kunskapen i teorier och bara lever bland religiösa ceremonier utan att gå djupt in i verkligheten, utan att träda in i verkliga livet, då kommer du aldrig att träda in i verkligheten, du kommer aldrig att känna dig själv, sanningen, eller Gud och du kommer alltid att vara blind och okunnig. Syftet med att Gud arbetar människan är inte att låta henne ha ett riktigt mänskligt liv några timmar av dagen och leva i köttet resten av tiden. Och det är inte för att förvandla människans kunskap om teorier. Det är snarare att förändra hennes gamla sinnelag, att förändra hela hennes gamla liv, att förändra alla hennes föråldrade tankegångar och hennes mentala inställning. Att bara fokusera på kyrkolivet kommer inte att ändra människans gamla vanor eller ändra de gamla sätten som han har levt efter under lång tid. Oavsett vad som händer, får människan inte bli avskild från verkliga livet. Gud begär att människorna lever ut normal mänsklighet i verkliga livet, inte bara i kyrkolivet; att de lever ut sanningen i verkliga livet, inte bara i kyrkolivet; att de fullgör sina uppgifter i verkliga livet, inte bara i kyrkolivet. För att träda in i verkligheten, måste man rikta allting mot verkliga livet. Om de som tror på Gud inte kan lära känna sig själva genom inträde i det verkliga livet, och om de inte kan leva ut normal mänsklighet i verkliga livet, då kommer de att misslyckas. Alla de som inte lyder Gud är människor som inte kan träda in i verkliga livet. De är alla människor som pratar om mänsklighet men lever ut demoners natur. De är alla människor som pratar om sanningen men istället lever ut lärosatser. De som inte kan leva ut sanningen i verkliga livet är de som tror på Gud men föraktas och avvisas av honom. Du måste praktisera ditt inträde i verkliga livet, känna till dina egna brister, din olydnad och okunnighet, och känna till din onormala mänsklighet och svagheter. På så vis kommer alla din kunskap att integreras in i din faktiska situation och dina svårigheter. Endast denna slags kunskap är verklig och kan låta dig att verkligen greppa ditt eget tillstånd och åstadkomma en förvandling av ditt sinnelag.

Nu när fullkomligandet av mänskligheten formellt har börjat, måste man träda in i verkliga livet. För att åstadkomma förvandling måste man därför börja från inträdet i verkliga livet, och förvandlas lite i taget. Om du undviker människans normala liv och bara pratar om andliga saker, då blir saker och ting torra och avslagna, de blir orealistiska, och hur skulle människan då kunna förvandlas? Nu blir du tillsagd att träda in i verkliga livet för att praktisera, för att kunna upprätta en grund för att träda in i sann upplevelse. Det är en av de saker som människan borde göra. Den Helige Andes verk är främst vägledning, medan resten beror på människornas praktik och inträde. Alla kan tillägna sig inträde i verkliga livet genom olika vägar, så att de kan ta med Gud in i verkliga livet, och leva ut en verklig normal mänsklighet. Endast detta är ett liv med mening!