Ni befinner er alla mitt i prövning och förfining. Hur ska ni älska Gud under förfiningen? Efter att ha upplevt förfining kan människor uppriktigt lovprisa Gud, och under förfiningen kan de se att det är mycket som saknas dem. Ju mer förfinad du är, desto mer kan du avstå från köttet; ju mer förfinade människor är, desto större blir deras kärlek till Gud. Det är vad ni bör inse. Varför måste människor förfinas? Vilken är den effekt som eftersträvas? Vilken är innebörden av Guds arbete med att förfina människan? Om du uppriktigt söker Gud och i viss mån har upplevt hans förfining kommer du att känna att det är så bra och att det är ytterst viktigt. Hur bör människan älska Gud under förfiningen? Med hjälp av beslutet att älska Gud och acceptera hans förfining. Under förfiningen pinas du inombords, som om en kniv vreds om i ditt hjärta, men du är ändå villig att behaga Gud med ditt hjärta som älskar honom och du är inte villig att bry dig om köttet. Det är vad det innebär att praktisera kärleken till Gud. Det smärtar inombords och ditt lidande har uppnått en viss grad, men du är ändå villig att komma inför Gud och be och säga: ”Åh Gud! Jag kan inte lämna dig. Fastän jag har mörker inombords vill jag behaga dig. Du känner mitt hjärta och jag ber att du lägger mer av din kärlek i mig.” Detta är att praktisera under förfiningen. Om du använder kärleken till Gud som en grund kan förfiningen föra dig närmare Gud och göra dig mer förtrolig med Gud. Eftersom du tror på Gud måste du överlämna ditt hjärta till Gud. Om du offrar och lägger fram ditt hjärta inför Gud kommer det att vara omöjligt för dig att förneka Gud eller lämna Gud medan förfiningen pågår. På det sättet kommer din relation med Gud att bli ännu närmre och ännu mer normal och din gemenskap med Gud blir ännu tätare. Om du alltid praktiserar på det sättet kommer du att tillbringa mer tid i Guds ljus och mer tid under ledning av hans ord. Ditt sinnelag kommer också att förändras alltmer och din kunskap kommer att öka för varje dag. När dagen kommer och du plötsligt drabbas av Guds prövningar kommer du inte bara att kunna stå vid Guds sida utan du kommer även att kunna vittna om Gud. Då kommer du att vara som Job och Petrus. Efter att ha vittnat om Gud kommer du verkligen att älska honom och villigt offra livet för honom. Du kommer att vara Guds vittne och en som är älskad av Gud. Kärlek som har upplevt förfining är stark och inte svag. Oavsett när eller hur Gud utsätter dig för sina prövningar kan du strunta i om du lever eller dör, glatt kasta allt åt sidan för Gud och lycklig utstå vad som helst för Gud – och då blir din kärlek ren och din tro genuin. Först då kommer du att vara en som sannerligen är älskad av Gud och en som sannerligen har gjorts fullkomlig av Gud.

Om människor hamnar under Satans inflytande har de ingen kärlek till Gud inom sig, och deras tidigare visioner, kärlek och beslut har försvunnit. Förr kände människor att de förväntades lida för Gud, men idag tycker man att det är skamfyllt och klagar i det oändliga. Detta är Satans verk, det visar att människan har hamnat under Satans domän. Om du stöter på det tillståndet ska du be och vända bort det så fort du kan – det kommer att skydda dig mot Satans angrepp. Det är under bitter förfining som människan lättast kan hamna under Satans inflytande – så hur bör du älska Gud under en sådan förfining? Du ska uppbåda din vilja, lägga fram ditt hjärta inför Gud och ägna honom det sista av din tid. Oavsett hur Gud förfinar dig bör du kunna omsätta sanningen i praktiken för att fullgöra Guds vilja, och du bör självmant åta dig att söka Gud och söka gemenskap. Ju mer passiv du är vid sådana tillfällen, desto mer negativ kommer du att bli och desto lättare blir det för dig att falla tillbaka. När det är nödvändigt för dig att fylla din funktion, även om du inte fyller den väl, ska du göra allt du kan och göra det enbart med hjälp av din kärlek till Gud. Oavsett vad andra säger – oavsett om de säger att du har gjort det bra eller att du har gjort det dåligt – så är dina motiv de rätta och du är inte självgod, för du agerar å Guds vägnar. När andra misstolkar dig kan du be till Gud och säga: ”Åh Gud! Jag ber inte att andra ska tolerera mig eller behandla mig väl, inte heller att de ska förstå eller godkänna mig. Jag ber bara att jag ska kunna älska dig i mitt hjärta, att jag är förvissad i mitt hjärta och att mitt samvete är rent. Jag ber inte att andra ska berömma mig eller högakta mig — jag strävar bara efter att behaga dig av hela mitt hjärta, jag fyller min funktion genom att göra allt jag kan och även om jag är dåraktig och dum och av dålig kaliber och blind vet jag att du är ljuvlig och jag är beredd att tillägna dig allt jag har.” Så snart du ber på det sättet tränger din kärlek till Gud fram och du känner en mycket större visshet i ditt hjärta. Det är vad som menas med att praktisera kärleken till Gud. Under din upplevelse kommer du att misslyckas två gånger och lyckas en, eller misslyckas fem gånger och lyckas två, och under den upplevelsen kommer du endast mitt i misslyckanden att kunna se Guds ljuvlighet och upptäcka vad som saknas i ditt inre. Nästa gång du möter sådana situationer ska du förmana dig själv, lugna dina steg och be oftare. Du kommer successivt att utveckla förmågan att segra i sådana situationer. När det sker har dina böner varit verksamma. När du märker att den här gången har du lyckats kommer du att känna en inre tillfredsställelse, och när du ber kommer du att känna Gud och att den Helige Andes närvaro inte har lämnat dig – och först då kommer du att förstå hur Gud verkar i dig. Att praktisera på det sättet ger dig en väg till upplevandet. Om du inte omsätter sanningen i praktiken kommer du inte att ha den Helige Andes närvaro inom dig. Men om du omsätter sanningen i praktisk handling när du möter saker som de är, då kommer den Helige Ande att vara hos dig efteråt, även om det smärtar inombords. Du kommer att kunna känna Guds närvaro när du ber och du kommer att ha styrkan att praktisera Guds ord. Under gemenskapen med dina bröder och systrar är det inget som tynger ditt samvete, du känner frid och därigenom kommer du att kunna lyfta fram vad du har gjort. Oavsett vad andra säger kommer du att kunna ha en normal relation med Gud, du hindras inte av andra, du höjer dig ovan allt – och i det kommer du att visa att ditt praktiserande av Guds ord har varit verksamt.

Ju mer omfattande Guds förfining är, desto mer kan människor älska Gud i sina hjärtan. Pinan i deras hjärtan är till fördel i deras liv — de kan lättare känna frid inför Gud, deras relation med Gud är närmare och de kan lättare se Guds oerhörda kärlek och hans oerhörda frälsning. Petrus upplevde förfining hundratals gånger och Job genomgick flera prövningar. Om ni vill bli fullkomliggjorda av Gud måste ni genomgå förfining hundratals gånger. Endast om ni är tvungna att genomgå den processen och måste lita på det steget kan ni uppfylla Guds vilja och fullkomnas av Gud. Förfiningen är det bästa sätt på vilket Gud gör människor fullkomliga; endast förfining och svåra prövningar kan väcka den sanna kärleken till Gud i människors hjärtan. Utan umbäranden har inte människor den sanna kärleken till Gud. Om de inte prövas inombords och inte på allvar blir utsatta för förfining kommer deras hjärtan alltid att sväva omkring i den yttre världen. När du har förfinats till en viss grad kommer du att se dina egna svagheter och svårigheter, du kommer att se hur mycket du brister och att du inte kan övervinna de många problem som du möter, och du kommer att se hur stor din olydnad är. Endast under prövningar kommer människor att verkligen inse sitt faktiska skick, och prövningar gör det enklare för människor att bli fullkomliggjorda.

Petrus upplevde förfining hundratals gånger under sitt liv och genomgick många plågsamma prövningar. Den förfiningen blev grunden till hans oerhörda kärlek till Gud och den mest betydelsefulla upplevelsen i hans liv. Att han kunde äga en oerhörd kärlek till Gud berodde till viss del på hans beslut att älska Gud, men ännu viktigare var den förfining och det lidande som han genomgick. Det lidandet blev hans ledning på vägen att älska Gud och det som var mest minnesvärt för honom. Om inte människor genomgår förfiningens smärta när de älskar Gud är deras kärlek full av orenheter och sådant de själva föredrar; en sådan kärlek är full av Satans idéer och helt enkelt oförmögen att uppfylla Guds vilja. Att vara besluten att älska Gud är inte det samma som att verkligen älska Gud. Även om allt som de tänker i sina hjärtan är för att älska Gud och behaga Gud — som om deras tankar inte rymde några mänskliga idéer utan enbart vore för Guds skull — är sådana tankar, när de förs inför Gud, inte tankar som lovordas eller välsignas av Gud. Inte ens när människor har förstått alla sanningar tillfullo – när de har lärt känna dem alla – kan detta sägas vara ett tecken på kärlek till Gud; det kan inte sägas att dessa människor verkligen älskar Gud. Trots att människor har förstått många sanningar utan att genomgå förfining är de oförmögna att omsätta dessa sanningar i praktiken. Det är endast under förfiningen som människor kan förstå dessa sanningars verkliga innebörd; endast då kan människor verkligen erfara deras inre innebörd. När de då gör ett nytt försök kan de omsätta sanningarna i praktiken som sig bör och i överensstämmelse med Guds vilja. Då har deras mänskliga idéer stillats, deras mänskliga fördärv har minskat och deras mänskliga känslor har ebbat ut; först då är deras praktiserande en sann manifestation av deras kärlek till Gud. Effekten av sanningen om kärleken till Gud uppnås inte genom talad kunskap eller intellektuell villighet och kan inte heller uppnås enbart genom att den blir förstådd. Det krävs att människor betalar ett pris och att de genomgår mycket smärta under förfiningen, och först då blir deras kärlek ren och efter Guds eget hjärta. Gud kräver inte att människan ska älska honom innebär inte att människan ska älska honom lidelsefullt eller efter sin egen vilja; det är endast genom lojalitet och genom att använda sanningen för att tjäna honom, som människan verkligen kan älska honom. Men människan lever mitt i fördärv och därför är hon oförmögen att använda sanningen och lojaliteten för att tjäna Gud. Hon är antingen för passionerad ifråga om Gud eller för kall och likgiltig — antingen älskar hon Gud till det yttersta eller avskyr honom till det yttersta. De som lever mitt i fördärv lever alltid mellan dessa båda ytterligheter, de lever alltid efter sin egen vilja och tror ändå att de har rätt. Trots att jag har nämnt det här gång på gång är folk inte i stånd att ta det på allvar. De är oförmögna att inse på allvar hur viktigt det är och därför lever de mitt i självbedrägeriets tro, i en inbillad gudskärlek som är beroende av deras självrådighet. Genom hela historien, medan mänskligheten utvecklats och tidsåldrar förflutit, har Guds krav på människan ökat och han har i allt större utsträckning begärt att människan ska vara ovillkorlig mot Gud. Men människans kunskap om Gud har blivit allt mer vag och abstrakt och hennes kärlek till Gud har samtidigt blivit allt mer oren. Människans tillstånd och allt hon gör strider i allt större utsträckning mot Guds vilja, för människan har blivit ännu djupare fördärvad av Satan. Detta kräver att Gud uträttar ett större och mer omfattande frälsningsverk. Människan är alltmer fordrande i sina krav på Gud och hennes kärlek till Gud minskar mer och mer. Människor lever i olydnad, utan sanningen, och de lever liv som saknar mänsklighet. Inte nog med att de saknar all kärlek till Gud utan de är dessutom fulla av olydnad och motstånd. Även om de anser att de redan hyser den största kärlek till Gud och inte kunde vara mer tillmötesgående mot honom, så tycker inte Gud det. Det är helt uppenbart för honom hur befläckad människans kärlek till honom är och han har aldrig ändrat sin uppfattning om människan på grund av att hon varit till lags eller någonsin belönat den välvilja hon visat som resultat av hennes gudsfruktan. Till skillnad från människan har Gud förmåga att hålla isär olika saker: Han vet vem som älskar honom uppriktigt och vem som inte gör det, och istället för att gripas av iver och bli alldeles överväldigad av människans tillfälliga impulser behandlar han henne utifrån hennes innersta väsen och beteende. Gud är trots allt Gud och han har sin värdighet och sina insikter; människan är trots allt människa och Gud låter sig inte duperas av en kärlek från människan som strider mot sanningen. Tvärtom behandlar han allt som människan gör på ett ändamålsenligt sätt.

I mötet med människans tillstånd och attityd till honom har Gud uträttat nya verk som innebär att det hos människan kan finnas både kunskap och lydnad mot honom, både kärlek och vittnesbörd. Därför måste människan uppleva Guds förfining av henne, såväl som hans dom, behandling och beskärning av henne. Utan detta skulle människan aldrig lära känna Gud och aldrig verkligen kunna älska och vittna om honom. Gud förfinar inte människan för att enbart att uppnå en ensidig effekt utan för att uppnå en mångfasetterad effekt. Endast på detta sätt utför Gud förfiningens verk i dem som är villiga att söka sanningen, så att människans beslut och kärlek fullkomnas av Gud. För dem som är villiga att söka sanningen och längtar efter Gud är inget mer meningsfullt eller till större hjälp än en förfining som denna. Det är inte så lätt för människan att känna eller förstå Guds sinnelag, för Gud är i slutänden Gud. När allt kommer omkring är det omöjligt för Gud att ha samma sinnelag som människan och därför är det inte lätt för människan att lära känna hans sinnelag. Sanningen är inte medfödd hos människan och inte lätt att förstå för dem som har blivit fördärvade av Satan. Människan är tom på sanning och tom på beslut att omsätta sanningen i praktiken, och om hon inte lider och inte förfinas eller blir bedömd kommer hennes beslut aldrig att fullkomnas. Förfiningen är kvalfull och mycket svår att acceptera för alla människor – men det är under förfiningen som Gud visar sitt rättfärdiga sinnelag för människan, tillkännager sina krav på henne och ger mer upplysning och mer handfast beskärning och behandling. Genom jämförelsen mellan fakta och sanning ger han människan mer kunskap om sig själv och sanningen, och han ger henne mer förståelse av Guds vilja och låter därmed människan få en mer uppriktig och renare kärlek till Gud. Detta är Guds syften med förfiningen. Allt arbete som Gud utför i människan har sina egna syften och sin egen betydelse. Gud gör inget som är meningslöst och han utför inte heller något verk som inte gynnar människan. Förfining innebär inte att människor tas bort från Gud och inte heller betyder det att de förgörs i helvetet. Det innebär att människans sinnelag förändras— hennes motiv, hennes gamla åsikter, hennes kärlek till Gud och hela hennes liv förändras. Förfining är en sann test av människan och en sorts verklig träning och endast under förfiningen kan hennes kärlek fylla sin inneboende funktion.