Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Kapitel 8

När Gud talar ur Andens perspektiv, är hans ton riktad till hela mänskligheten. När Gud talar ur ett mänskligt perspektiv, är hans ton riktad till alla som följer hans andes vägledning. När Gud talar i tredje person (ur vad man brukar kalla en iakttagares perspektiv), visar han sina ord till folk direkt, så att de betraktar honom som en kommentator, och det tycks dem som att det från hans mun kommer fram gränslösa ting som människorna inte har någon kunskap om och som de inte kan förstå vidden av. Visst är det så? När Gud talar ur Andens perspektiv blir hela mänskligheten. ”Människors kärlek till mig är minimal och deras tro på mig är också ömkligt liten. Om jag inte riktade mina ords udd mot människors svagheter, skulle de skryta och överdriva, uttala sig pompöst och lägga fram bombastiska teorier som om de var allvetande och visste allt som rör jordiska ting.” De här orden avslöjar inte bara mänskligheten som den faktiskt är och vilken plats Gud har i människornas hjärtan, utan de blottlägger även mänsklighetens hela liv. Varje individ tror att han är något märkvärdigt men vet inte ens att det finns ett sådant ord som ”Gud”. Därför lägger de fram bombastiska teorier. Men att ”lägga fram bombastiska teorier” är inte att ”tala” i den mening som människor förstår det. Tvärtom betyder det att människor har fördärvats av Satan. Allt de gör, varje handling de utför, strider mot Gud och gör direkt motstånd mot honom; själva grunden i deras handlingar kommer från Satan och står i opposition mot Gud och är avsedd att uppnå självständighet, tvärtemot Guds vilja. Det är därför Gud säger att alla människor lägger fram bombastiska teorier. Varför säger Gud att udden i hans ord är riktad mot mänskliga svagheter? Därför att om han inte — i enlighet med sin intention — uppenbarade det som doldes djupt i människors hjärtan, skulle ingen underordna sig; då skulle folk inte förstå sig själva och de skulle inte hålla Gud i ära. Med andra ord, om inte människors avsikter blottläggs kommer de att våga göra vad som helst – kanske till och med rikta förbannelser mot himlen eller mot Gud. Detta är mänsklighetens svagheter. Därför talar Gud på detta sätt: “Jag färdas till alla universums hörn i ständigt sökande efter dem som är eniga med mitt hjärta och är lämpliga för mig att använda.” Detta yttrande, i kombination med vad som senare sägs om att rikets salut ringer ut formellt, gör det uppenbart att Guds Ande är engagerad i ny verksamhet på jorden; det är bara det att människor inte kan se det med sina fysiska ögon. Eftersom det sägs att Anden är på jorden och utför ett nytt verk genomgår också hela universums värld en betydelsefull förändring: Guds söner och Guds folk börjar acceptera vittnesbördet om Guds inkarnation, men inte nog med det, varje religion och samfund, varje samhällsklass och plats accepterar det också i varierande grad. Det pågår en väldig andlig omvälvning i universums värld. Den skakar om hela den religiösa världen i grunden, vilket delvis är vad den tidigare nämnda ”jordbävningen” syftar på. Härnäst börjar änglarna formellt sin verksamhet och Israels folk återvänder till sitt hem för att aldrig mer vandra, och alla som omfattas accepterar att bli ledda. Egyptierna börjar däremot bryta sig loss från omfattningen av min frälsning; det vill säga, de tar emot min tuktan (men den har ännu inte börjat formellt). Så när världen genomgår alla dessa stora förändringar samtidigt, då är det också stunden inne då rikets salut formellt ringer ut, en tid som människor har kallat “den tid då den sjufalt stärkta Anden börjar verka.” Varje gång Gud genomför sitt återhämtningsverk är det ingen som kan ana den helige Andes verksamhet i dessa faser (eller i dessa övergångsperioder). Därför klingar Guds ord, “[n]är människor förlorar hoppet,” sant. Under var och en av dessa övergångsfaser, när människorna förlorar hoppet eller när de känner att detta är fel ström, då börjar Gud dessutom om och sätter i gång med nästa steg i sitt verk. Från tiden för skapelsen till nu har Gud återvunnit sitt verk och ändrat sina arbetsmetoder på detta sätt. Fastän de flesta människor i varierande grad kan fatta någon aspekt av detta verk, sveps de ändå slutligen bort av en störtflod av vatten, för deras mognad är alltför ringa; de är oförmögna att fatta stegen i Guds verk, och därför elimineras de. Det är emellertid också så här Gud renar människor på, och detta är Guds dom över mänsklighetens föråldrade föreställningar. Ju mer av en grundval människor har, desto mer omfattande är deras religiösa föreställningar om Gud, och det är svårt för dem att åsidosätta dessa; de klamrar sig alltid fast vid det gamla och det är svårt för dem att ta emot nytt ljus. Om man ska stå, måste man å andra sidan ha någon grund att stå på, men likväl har de flesta människor svårt att släppa taget om sina uppfattningar. Det gäller i synnerhet deras uppfattningar om den inkarnerade Guden av i dag, något som är tydligt att se.

I dagens ord talar Gud mycket om visioner, och det finns inget behov av att utveckla detta. Gud talar i första hand om hur byggandet av kyrkan lägger grunden för byggandet av riket. Närmare bestämt, medan kyrkan höll på att byggas var huvudmålet att övertyga människor både i hjärta och i ord trots att de inte har känt den inkarnerade Guden med egna ögon. Fastän de hade tro i hjärtat kände de inte Gud i köttet, för på det här stadiet var det omöjligt att skilja honom från en människa. I rikets tidsålder måste alla visa övertygelse i sitt hjärta, sitt tal och sina ögon. Det här räcker för att visa att för att alla ska kunna visa övertygelse i sitt hjärta, sitt tal och sina ögon, måste de tillåtas lära känna Gud i mänsklig gestalt med hjälp av sina fysiska ögon – inte under tvång eller med endast lättvindig tro, utan med kunskap som kommer från en hjärtats och munnarnas övertygelse. Därför råder ingen strid och inget dödande på det här stadiet av byggandet. I stället kommer folk att föras till upplysning genom Guds ord, och därigenom kan de söka och utforska så att de undermedvetet lär känna den inkarnerade Guden. Därför är detta stadium av verket mycket enklare för Gud i och med att det låter naturen ha sin gång och inte går på tvärs mot mänskligheten. I sista änden kommer det att naturligt leda människor till kunskap om Gud, så var inte oroliga eller ängsliga. När Gud sade att ”den andliga världens tillstånd av strid tydliggörs direkt bland allt mitt folk,” menade han att när människor slår in på rätt spår och börjar lära känna Gud, så frestas varje människa inte bara i sitt inreav Satan, utan hon kan också frestas av Satan i själva kyrkan. Men det här är en väg som alla måste ta, så ingen behöver bli förskräckt. Satans frestelser kan ta sig åtskilliga former. Någon kanske försummar eller struntar i vad Gud säger, och säger kanske negativa saker för att dämpa andra människors positiva attityd; Men en sådan människa kommer vanligtvis inte att vinna över andra till sin sida. Detta är svårt att urskilja. Den främsta orsaken till det är att sådana människor fortfarande kan vara proaktiva genom att gå på möten, men de är otydliga i fråga om visioner. Om kyrkan inte är på sin vakt mot sådana människor riskerar hela kyrkan att sättas i gungning av deras negativa attityd så att den reagerar ljummet mot Gud och därmed inte fäster avseende vid Guds ord – och det vore att falla rakt in i Satans frestelse. Sådana människor kanske inte direkt gör uppror mot Gud, men eftersom de inte förstår vidden av Guds ord och inte känner Gud, kan de gå så långt som till att klaga eller har hjärtat fullt av förbittring. De kanske säger att Gud har övergett dem och att de därför är oförmögna att ta emot insikt och upplysning. De kanske vill lämna kyrkan och säger kanske att Guds verk inte kommer från Gud utan att det tvärtom är onda andars verk.

Varför nämner Gud Petrus så ofta? Och varför säger han att inte ens Job kom i närheten av att vara hans like? Genom att säga så får han inte människor att bara fästa uppmärksamhet vid Petrus gärningar, utan han får dem också att bortse från alla de exempel de har i sina hjärtan, något som inte ens exemplet med Job – som hade den starkaste tro – kan åstadkomma. Det här är enda sättet att uppnå ett bättre resultat som innebär att människor kan lägga allt åt sidan i en strävan att efterlikna Petrus och därigenom tar ett steg framåt i sin kunskap om Gud. Gud visar människor den handlingsväg som Petrus tog för att lära känna Gud, och syftet med det är att ge människor en referenspunkt. Gud fortsätter sedan med att förutspå ett av de sätt som Satan kommer att fresta människor på, när han säger: ”Men om du är kall och inte bryr dig om mina ord, så sätter du dig utan tvekan upp mot mig. Detta är ett faktum.” Med dessa ord förutspår Gud de listiga ränker som Satan kommer att försöka använda; de står som en varning. Det är inte möjligt att alla skulle kunna vara likgiltiga inför Guds ord, men icke desto mindre kommer en del människor att fångas av denna frestelse. Därför säger Gud till slut än en gång med eftertryck: ”Om ni varken känner mina ord, accepterar dem eller omsätter dem i praktisk handling kommer ni oundvikligen att bli föremål för min tuktan! Ni kommer med säkerhet att bli offer för Satan!” Detta är Guds råd till mänskligheten – men som Gud förutsagt kommer ändå en del människor oundvikligen att i slutändan falla offer för Satan.

Föregående:Om Petrus och hans liv

Nästa:Kapitel 9

Relaterat innehåll