Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Kapitel 11

För människans nakna öga tycks det inte vara någon förändring i Guds yttranden under denna period, vilket beror på att folk inte är kapabla att greppa de lagar som Gud talar genom och inte förstår sammanhanget i hans ord. Efter att ha läst Guds ord tror inte folk att det finns några nya hemligheter i dessa ord; därför är de oförmögna att leva ett liv som är riktigt fräscht och i stället lever de ett liv som är stillastående och livlöst. Men i Guds yttranden ser vi att det finns en djupare innebörd som är både obegriplig och onåbar för människan. I dag är det för människan den största av alla välsignelser att vara lyckosam nog att läsa sådana gudsord. Om ingen läste dessa ord skulle människan för evigt förbli arrogant, självgod, okunnig om sig själv och omedveten om hur många fel hon faktiskt har. Efter att ha läst Guds outgrundliga, ofattbara ord beundrar folk dem i hemlighet, och det finns en sann övertygelse i deras hjärtan, obefläckad av lögner; deras hjärtan blir äkta vara, inte något oäkta. Det här är vad som verkligen händer i folks hjärtan. Alla har sin egen historia i hjärtat. Det är som om de säger till sig själva: Med största sannolikhet var det Gud själv som sa detta — vem mer än Gud skulle kunna uttala sådana ord? Varför kan inte jag tala så? Varför är jag oförmögen att utföra ett sådant arbete? Det verkar som om den inkarnerade Gud som Gud talar om verkligen finns och är Gud själv! Jag kommer inte att tvivla mer. I annat fall kan det mycket väl vara så att det är för sent att ångra sig när Guds hand anländer! … Det här är vad de flesta människor tänker i sina hjärtan. Man kan med rätta säga att från den stund då Gud började tala fram till i dag skulle alla människor ha fallit ifrån utan stödet från Guds ord. Varför sägs det att allt detta arbete utförs av Gud själv och inte av människan? Om Gud inte använde ord för att stödja kyrkans liv skulle alla försvinna utan ett spår. Är inte det här Guds makt? Beror det här verkligen på människans vältalighet? Beror det här på människans unika talanger? Absolut inte! Utan en noggrann undersökning skulle inga människor veta vilken blodtyp som strömmar genom deras ådror, de skulle vara omedvetna om hur många hjärtan eller hjärnor de har, och de skulle alla tro att de känner Gud. Vet de inte att deras kunskap fortfarande rymmer motstånd? Inte undra på att Gud säger: ”Varenda individ i mänskligheten borde acceptera min andes iakttagelse, granska alla sina ord och handlingar ingående och dessutom se på mina förunderliga gärningar.” Härav framgår att Guds ord inte är planlösa och grundlösa. Gud har aldrig behandlat någon människa orättvist; inte ens Job, med all sin tro, slapp undan — han blev också noga granskad och lämnad utan någonstans att gömma sig från sin skam. För att inte tala om dagens människor. Därför fortsätter Gud genast med att fråga: ” Hur känner ni er när riket anländer på jorden?” Den här frågan spelar ingen större roll, men folk blir förbryllade: Vad känner vi? Vi vet fortfarande inte när riket ska komma, så hur skulle vi kunna tala om vad vi känner? Dessutom har vi inte den ringaste aning. Om jag var tvungen att känna något så vore det ”förvåning” och inget annat. Faktum är att den här frågan inte är syftet med Guds ord. Framför allt sammanfattar denna enda mening — ” När mina söner och mitt folk strömmar till min tron påbörjar jag formellt domen inför den stora vita tronen” — landvinningarna i hela den andliga världen. Ingen vet vad Gud önskar göra i den andliga världen under den här tiden, och det är först sedan Gud sagt dessa ord som folk börjar vakna så smått. Eftersom Guds verk omfattar olika steg varierar också Guds verk i hela universum. Under den här tiden frälser Gud först och främst Guds söner och folk — det vill säga, ledda av änglarna börjar Guds söner och folk acceptera att bli åtgärdade och tämjda, de börjar officiellt fördriva sina tankar och föreställningar och ta farväl av alla spår av denna värld; nu börjar med andra ord ”domen inför den stora vita tronen” som Gud talat om officiellt. Eftersom det är Guds dom måste Gud ta till orda — och även om innehållet skiftar är målsättningen alltid densamma. Att döma av den ton Gud talar med tycks det som om hans ord i dag är riktade till en viss grupp människor. Faktum är att dessa ord framför allt vänder sig till hela mänsklighetens natur. De skär rakt in i människans ryggmärg, skonar inte hennes känslor och uppenbarar Guds väsen i dess helhet utan att utelämna något och utan att låta något passera. Från och med i dag avslöjar Gud officiellt människans sanna ansikte och ”släpper därmed fri min andes röst till hela universum.” Det resultat som slutligen uppnås är: ”Med mina ord kommer jag att tvätta alla människor och ting bland allt som finns i himlen och på jorden rena, så att landet inte längre är smutsigt och tygellöst utan ett heligt rike.” Dessa ord representerar framtiden för riket, som är helt och hållet Kristi rike, precis som Gud sa: ”Allt är god frukt, alla är arbetsamma odlare.” Naturligtvis kommer detta att inträffa överallt i universum och är inte begränsat enbart till Kina.

Det är först när Gud börjar tala och handla som människor har lite kunskap om honom i sina föreställningar. I början existerar denna kunskap enbart i deras föreställningar, men allt eftersom tiden går börjar folk i allt högre grad känna att deras egna tankar är meningslösa och inte har med saken att göra; därmed kommer de att tro på allt Gud säger, i så hög grad att de ”skapar en plats för den praktiske Guden i sitt medvetande”. Det är bara i sitt medvetande som folk har en plats för den praktiske Guden. I verkligheten känner de inte Gud och talar inget annat än tomma ord. Men jämfört med gångna tider har de ändå gjort oerhörda framsteg — även om de fortfarande befinner sig långt från den praktiske Gud själv. Varför säger Gud alltid: “Varje dag går jag mitt i en aldrig sinande ström av människor, och varje dag är jag verksam i varje människas inre”? Ju mer Gud säger sådana saker, desto mer kan folk jämföra dem med de handlingar som utförs av den praktiske Gud själv av i dag, och på så sätt kan de bättre lära känna den praktiske Guden i verkligheten. Eftersom Guds ord talas ur köttets perspektiv och yttras med mänskliga språk, är folk kapabla att förstå Guds ord genom att jämföra dem med materiella ting, och på så sätt uppnås en större effekt. Dessutom talar Gud om och om igen om bilden av “Gud” i människors hjärtan och verklighetens Gud, vilket gör folk mer villiga att rensa bort gudsbilden de har i sina hjärtan och därmed villiga att lära känna och få kontakt med den praktiske Gud själv. Detta är visdomen i Guds ord. Ju mer Gud talar om dessa saker, desto mer gynnar det människors kunskap om Gud, och därför säger Gud: “Om jag inte blev kött skulle människan aldrig lära känna mig, och även om hon lärde känna mig, skulle inte denna kunskap ändå vara en föreställning?” Ja, om det krävdes av folk att de skulle lära känna Gud sådan de föreställer sig honom vore det verkligen lätt för dem, de skulle vara avslappnade och lyckliga, och därmed skulle Gud för evigt förbli vag och inte praktisk i människors hjärtan, vilket skulle bevisa att Satan och inte Gud har herraväldet över hela universum; då skulle Guds ord att “jag har tagit tillbaka min makt” för evigt förbli tomma ord.

När gudomligheten börjar agera direkt är också den stund då riket officiellt sänker sig ner till människans värld. Men vad som sägs här är att riket sänker sig ner till människorna, inte att riket tar form bland människorna — och vad det talas om i dag är således rikets uppbyggnad och inte hur det tar form. Varför säger Gud alltid att “allting tystnar”? Kan det vara så att allting stannar upp? Kan det vara så att de stora bergen verkligen tystnar? Men varför har då folk ingen aning om detta? Kan det vara så att Guds ord är felaktigt? Eller överdriver Gud? Eftersom allt som Gud gör utförs inom en viss miljö är ingen medveten om det eller kapabel att uppfatta det med sina egna ögon, utan allt folk kan göra är att lyssna då Gud talar. På grund av det majestät som Gud agerar med, är det när Gud kommer som om det har skett en oerhörd förändring i himlen och på jorden; och för Gud verkar det som om alla iakttar detta ögonblick. I dag har fakta ännu inte anlänt. Folk har bara lärt sig lite av en del av den bokstavliga innebörden i Guds ord. Den verkliga innebörden inväntar den stund då de renar sig själva från sina föreställningar; först då kommer de att bli medvetna om vad den inkarnerade Guden gör på jorden och i himlen i dag. I Guds folk i Kina finns inte bara den stora röda drakens gift. Dessutom uppenbaras den stora röda drakens natur rikligare och tydligare i dem. Men Gud talar inte om detta direkt utan nämner bara lite om den stora röda drakens gift. På så sätt blottar han inte människans ärr direkt, vilket är gynnsammare för människans framåtskridande. Den stora röda drakens yngel tycker inte om att bli kallade avkomlingar till den stora röda draken inför andra. Det är som om orden “stora röda draken” får dem att skämmas; ingen av dem vill tala om dessa ord, och därför säger Gud bara att “detta stadium av mitt verk är i första hand fokuserat på er och detta är en viktig aspekt av min inkarnation i Kina”. Mer precist, Gud har främst kommit för att erövra de arketypiska representanterna för den stora röda drakens yngel, vilket är syftet med Guds inkarnation i Kina.

“Samtidigt som jag personligen kommer bland människorna börjar änglarna arbetet med att ledsaga.” Faktum är att det inte tas bokstavligt att Guds ande kommer till människans värld först när änglarna inleder sitt arbete bland alla folk. Men dessa två verksamheter — gudomlighetens arbete och änglarnas ledsagande — utförs samtidigt. Därefter talar Gud lite om änglarnas ledsagande. När han säger att “alla sönerna och allt folket mottar inte bara prövningar och ledsagande, utan de kan också med egna ögon skåda förekomsten av alla sorters visioner”, har de flesta människor rikligt med vanföreställningar om ordet “visioner”. Visioner syftar på de övernaturliga tilldragelserna i människors fantasier. Men innehållet i verket förblir den praktiske Gudens kunskap. Visioner är de medel som änglar arbetar med. De kan ge människor känslor eller drömmar och låta dem förnimma änglarnas existens. Men änglarna förblir osynliga för människan. Den metod med vilken de verkar bland Guds söner och folk är att direkt upplysa och belysa dem, förutom att åtgärda och tämja dem. De håller sällan några predikningar. Gemenskap mellan människor är naturligtvis undantaget: detta är vad som händer i länder utanför Kina. I Guds ord finns uppenbarelsen av hela mänsklighetens levnadsvillkor — naturligtvis är detta i första hand riktat till den stora röda drakens avkomma. Av hela mänsklighetens olika andliga tillstånd väljer Gud ut dessa som är representativa för att tjäna om förebilder. Därmed klär Guds ord av människor nakna och de känner ingen skam, eller har åtminstone ingen tid att gömma sig för det strålande ljuset, och går i sin egen fälla. Människans många beteenden är ett överflöd av bilder som Gud har målat från forna tider till i dag och som han ska måla från i dag till i morgon. Allt han målar är människans fulhet: Somliga gråter i mörkret och tycks sörja över den syn deras ögon förlorat, somliga skrattar, somliga kastas hit och dit av stora vågor, somliga vandrar på kuperade bergsvägar, somliga söker mitt i den vidsträckta vildmarken, skälvande av rädsla, likt en fågel som skräms av blotta klangen från en bågsträng, livrädd att bli uppäten av vilda djur i bergen. I Guds händer blir alla dessa otäcka beteenden gripande, realistiska tablåer, de flesta av dem alltför hemska att se på, eller åtminstone nog för att håret ska resa sig på folks huvuden och de ska bli förbryllade och förvirrade. I Guds ögon är allt som manifesteras i människan inget annat än fulhet, och även om det kan väcka medkänsla är det likväl fulhet. Vad som skiljer människan från Gud är att hennes svaghet ligger i hennes tendens att visa vänlighet mot andra. Gud har däremot alltid varit densamme mot människan, vilket innebär att han alltid har haft samma inställning. Han är inte alltid så godhjärtad som folk föreställer sig, lik en erfaren mor vars barn alltid är i förgrunden i hennes tankar. Om Gud i själva verket inte ville använda sig av en uppsättning metoder för att besegra den stora röda draken, skulle han absolut inte låta sig utsättas för sådan förödmjukelse och underkastas människans begränsningar. Guds natur gör att allt människor gör och säger väcker Guds vrede och de bör tuktas. I Guds ögon håller ingen av dem måttet och var och en är målet för Guds angrepp. På grund av principerna för Guds verk i Kina och även på grund av den stora röda drakens natur — vartill kommer det faktum att Kina är den stora röda drakens land och det land där den inkarnerade Guden bor — måste Gud svälja sin vrede och erövra alla den stora röda drakens yngel; men han kommer alltid att avsky den stora röda drakens avkomma, han kommer alltså alltid att avsky allt som kommer från den stora röda draken — och detta kommer aldrig at förändras.

Ingen har någonsin varit medveten om Guds handlingar, och inte heller har något någonsin sett hans handlingar. Vem var till exempel medveten om när Gud återvände till Sion? Ord som “jag kommer stilla bland människorna och jag ger mig av i tysthet. Har någon någonsin sett mig?” visar därför att människan sannerligen saknar förmåga att acceptera den andliga världens händelser. I det förflutna sa Gud att “solen brinner, månen strålar” under hans återkomst till Sion. Eftersom folk fortfarande är helt upptagna med Guds återkomst till Sion — eftersom de ännu inte släppt taget om detta — yttrar Gud direkt ord som “solen brinner, månen strålar” för att vara förenlig med människors föreställningar. Resultatet blir att när folks föreställningar träffas av Guds ord ser de att Guds handlingar är så förunderliga och att hans ord är djupa och outgrundliga och otydbara för alla; därmed lägger de denna sak fullständigt åt sidan och känner lite klarhet i sin ande, som om Gud redan har återvänt till Sion, och så ägnar folk inget större intresse åt denna fråga. I fortsättningen accepterar de Guds ord med ett hjärta och ett sinne, och oroar sig inte längre för att drabbas av katastrof efter Guds återkomst till Sion. Först då kan folk med lätthet acceptera Guds ord, koncentrera sig helt på Guds ord och inte hysa någon önskan att tänka på någonting annat.

Föregående:Kapitel 10

Nästa:Kapitel 12

Relaterat innehåll