Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Kapitel 10

Under tiden för kyrkans uppbyggnad nämnde Gud knappt byggandet av riket. Och när han tog upp det gjorde han det på den tidens språk. När väl rikets tidsålder hade anlänt avskrev Gud vissa metoder och bekymmer från tiden för kyrkans uppbyggnad med ett enda penndrag och yttrade därefter aldrig ens ett enda ord om dem. Detta är precis den grundläggande innebörden av ”Gud själv” som alltid är ny och aldrig gammal. Hur väl saker och ting än har gjorts i det förgångna tillhör de trots allt en förgången tid, så Gud betecknar den tid då detta hände som tiden före Kristus, medan vår tid är känd som tiden efter Kristus. Härav kan man förstå att uppbyggnaden av kyrkan var en förutsättning för byggandet av riket; det lade grunden för Gud att utöva sin oinskränkta makt i riket. Uppbyggnaden av kyrkan är en ögonblicksbild av i dag; Guds verk på jorden är framför allt koncentrerat till denna del, nämligen uppbyggnaden av riket. Innan han avslutade uppbyggnaden av kyrkan hade han redan vidtagit förberedelser för allt det arbete som skulle utföras, och när tiden var inne började han formellt sitt arbete. Det är därför som Gud sade: ”Rikets tidsålder är, när allt kommer omkring, annorlunda än gångna tider. Det har inte att göra med hur mänskligheten handlar; snarare är det så, att jag har stigit ner på jorden för att personligen utföra mitt verk, som är något som människor varken kan tänka ut eller genomföra.” Detta arbete måste verkligen utföras av Gud personligen – ingen människa är kapabel att göra sådant arbete; hon klarar helt enkelt inte av det. Vem, förutom Gud, skulle kunna utföra ett så stort verk bland människorna? Vem mer är kapabel att ”plåga” hela mänskligheten halvt till döds? Skulle människor på något sätt kunna iscensätta ett sådant verk? Vad beror det på att han säger: ”Jag har stigit ner på jorden för att personligen utföra mitt verk”? Skulle Guds ande verkligen ha kunnat försvinna från hela rymden? Raden ”Jag har stigit ner på jorden för att personligen utföra mitt verk” syftar både på att Guds ande är inkarnerad i köttet för att verka och på det faktum att Guds ande helt klart verkar genom mänskligheten. Genom att personligen utföra sitt verk tillåter han många människor att se Gud själv med blotta ögat; de behöver inte leta grundligt efter honom i sin egen ande. Dessutom låter han alla människor se andens verksamhet med sina egna ögon och visar dem att det är en väsentlig skillnad mellan människans kött och Guds kött. Samtidigt är Guds ande verksam i hela rymden, i hela universum. Hela Guds folk som är upplyst och har accepterat Guds namn ser hur hans ande verkar och lär på så sätt känna den inkarnerade Guden ännu bättre. Det är alltså bara om Guds gudomlighet verkar direkt – det vill säga, bara när Guds gudomlighet kan verka utan den minsta störning – som mänskligheten kan lära känna den praktiske Guden själv. Detta är kärnpunkten i byggandet av riket.

Hur många gånger har Gud inkarnerats i köttet? Vad betyder det som Gud har påpekat flera gånger: ”En gång steg jag ner till människornas värld och upplevde och iakttog deras lidande, men jag gjorde det utan att uppfylla syftet med min inkarnation”? Betyder det att Gud har inkarnerats många gånger men att människorna inte har känt igen honom en enda gång? Det är inte vad det här uttalandet betyder. Första gången som Gud inkarnerades hade han faktiskt inte som målsättning att människorna skulle lära känna honom; tvärtom var det så att han utförde sitt verk och sedan försvann utan att någon märkte det eller ens hade en chans att lära känna honom. Han lät inte människorna lära känna honom ordentligt, inte heller ägde han till fullo inkarnationens innebörd; därför man kan inte säga att han varit till fullo inkarnerad. Vid sin första inkarnation använde Gud bara en fysisk kropp som var fri från en syndfull natur för att utföra det verket; när det var fullbordat fanns det inget behov att nämna det ytterligare. När det gäller de människor som Gud har använt genom tiderna är de fallen än mindre värda att kallas ”inkarnationer”. Det är enbart den praktiske Guden själv i dag, som är förklädd till en vanlig människa men i sitt inre är fullständigt gudomlig och vars målsättning är att låta mänskligheten lära känna honom, som helt och fullt kan kallas för en ”inkarnation”. Innebörden av Guds första besök i den här världen är en aspekt av vad det som kallas inkarnationen i dag betyder – men detta besök omfattar inte på något vis den fullständiga innebörden i det som nu är känt som inkarnationen. Det var därför Gud sade: ”Utan att uppfylla meningen med min inkarnation.” Orden ”upplevde och iakttog deras lidande” syftar på Guds ande och de två inkarnationerna. Av den anledningen sade Gud: ”När väl byggandet av riket kom igång började mitt inkarnerade kött formellt att utföra min verksamhet; det vill säga rikets konung tillägnade sig formellt sin oinskränkta makt.” Fastän byggandet av kyrkan var ett vittnesbörd om Guds namn hade verket ännu inte påbörjats officiellt; först i dag kan man säga att byggandet av riket pågår. Allt som gjordes förut var bara en försmak; det var inte den sanna verkligheten. Även om det sades att riket hade börjat, förekom det ingen verksamhet i det än. Först i dag, när Guds gudomlighet är verksam och Gud officiellt har inlett sitt verk, har mänskligheten slutligen trätt in i riket. Alltså: ”Rikets nedstigande i människornas värld är långt ifrån bara en manifestation av ord och föreställningar – det är en faktiskt verklig händelse; detta är en sida av innebörden i ’praktiserandet verklighet.’” Detta utdrag är en träffande sammanfattning av ovanstående framställning. Efter att ha lämnat denna beskrivning fortsätter Gud med att karakterisera mänsklighetens allmänna tillstånd och ser till att folk är ständigt sysselsatta. ”Alla människor i hela världen existerar i min barmhärtighet och kärlek, men på så sätt ligger hela mänskligheten under min dom och är på samma sätt föremål för mina prövningar.” Människornas liv styrs enligt vissa principer och regler som Gud har fastställt, nämligen följande: Det kommer att rymma stunder av lycka, ögonblick av frustration och dessutom perioder av förädling genom prövningar som man måste uthärda. Därför kommer ingen att leva ett liv av enbart lycka eller enbart lidande, utan allas liv kommer att innehålla sina med- och motgångar. Om man ser på hela mänskligheten syns inte bara Guds nåd och barmhärtighet tydligt, utan även hans dom och hela hans sinnelag. Man kan säga att alla människor lever mitt uppe i Guds prövningar, inte sant? I hela vida världen är människor fullt sysselsatta med att finna en egen utväg. De är osäkra på vilken roll de spelar, och en del skadar eller till och med förspiller sitt liv för ödets skull. Inte ens Job utgjorde något undantag: Även om också han uthärdade Guds prövningar, sökte han likväl en utväg för sig själv. Ingen har någonsin kunnat stå orubblig under Guds prövningar. Människans girighet och natur gör att ingen är helt nöjd med sin situation och ingen står stadigt genom prövningar; alla faller samman under Guds dom. Om Gud skulle mena allvar med mänskligheten, och om han fortfarande skulle ha dessa stränga krav på människorna, då skulle det vara precis som han sade: ”[Då] skulle hela mänskligheten falla över ända under min brännande blick.”

Trots att byggandet av riket har börjat officiellt, har fanfaren till riket ännu inte uttryckligen ljudit; än så länge är den bara en profetia om vad som ska komma. När alla människor har fullkomnats och alla jordens nationer blir Kristi rike, då är det dags för de sju åskorna att mullra. I dag tas ett stort steg mot det stadiet; framryckningen mot den dagen har inletts. Detta är Guds plan och i en nära framtid kommer den att förverkligas. Men Gud har redan åstadkommit allt han har yttrat. Således är det uppenbart att jordens nationer inte är annat än sandslott som skakar när högvattnet närmar sig: Den sista dagen är nära och den stora röda draken kommer att falla över ända under Guds ord. Himlens änglar har stigit ner på jorden för att se till att Guds plan utförs med framgång, och de gör sitt yttersta för att behaga Gud. Den inkarnerade Guden själv har tagit plats på slagfältet för att strida mot fienden. Överallt där inkarnationen framträder kommer fienden att tillintetgöras. Kina blir det första landet som förintas; det kommer att ödeläggas av Guds hand. Gud kommer inte att ge någon som helst pardon där. Beviset på den stora röda drakens successiva sammanbrott kan ses i folkets fortsatta mognad; detta är uppenbart och synligt för vem som helst. Folkets mognad är ett tecken på fiendens fall. Detta är en del av förklaringen till vad som menas med ”tar upp kampen med den.”. Därför har Gud vid åtskilliga tillfällen påmint folket om att ge vackra vittnesbörd om honom för att omintetgöra den status som föreställningar – vilket är den stora röda drakens fulhet – har i människors hjärtan. Gud använder dessa påminnelser för att ge nytt liv åt människors tro och uppnår på så sätt kunskap om sitt verk. Det är därför Gud har sagt: ”Exakt vad är människor kapabla att göra? Är det inte snarare så, att jag gör det själv?” Alla människor är sådana; inte nog med att de saknar förmåga utan dessutom blir de lätt modfällda och besvikna. Därför kan de inte lära känna Gud. Gud inte bara återupplivar mänsklighetens tro; i hemlighet ingjuter han också ständigt styrka i människorna.

Därefter började Gud tala till hela universum. Gud har inte påbörjat sitt nya verk enbart i Kina utan han har börjat utföra vår tids nya verk i hela universum. Eftersom Gud vill uppenbara alla sina gärningar i hela världen så att alla människor som har svikit honom åter ska komma och underkasta sig inför hans tron, kommer Guds dom i det här stadiet av verket fortfarande att rymma hans barmhärtighet och omtanke. Gud använder aktuella händelser världen över som tillfällen att få människor att känna panik och sporras att söka Gud, så att de kan strömma tillbaka för att vara inför honom. Därför säger Gud: ”Detta är ett av de sätt jag arbetar på, och det är utan tvivel en frälsningshandling för mänskligheten och vad jag ger dem är ändå en slags kärlek. ” Här blottlägger Gud mänsklighetens sanna natur med en precision som är genomträngande, enastående och obesvärad. Detta får människor att djupt förödmjukade dölja sitt ansikte i skam. Varje gång som Gud talar lyckas han på något sätt peka ut någon aspekt av mänsklighetens skamliga beteende, så att inte folk slappnar av och glömmer bort att känna sig själva och tänker att det där med att känna sig själv inte är aktuellt längre. Människornas natur är sådan att om Gud ens för ett ögonblick skulle sluta att peka ut deras brister, så skulle de med ha en benägenhet att bli tygellösa och arroganta. Därför säger Gud återigen i dag: ”Långt från att uppskatta de benämningar som jag har gett människorna hyser många av dem harm i sina hjärtan på grund av titeln ’tjänstgörare’, samtidigt som så många odlar kärlek till mig i sina hjärtan på grund av benämningen ’mitt folk’. Ingen ska försöka lura mig; mina ögon ser allt!” Så snart människor läser detta yttrande blir de genast osäkra. De känner att deras tidigare gärningar var alldeles för omogna – precis den sortens skrupelfria agerande som kränker Gud. På senare tid har de velat behaga Gud, men även om de är mer än villiga saknar de kraft att göra det och vet inte vad de ska ta sig till. Omedvetet fylls de med förnyad beslutsamhet. Det är resultatet av att läsa dessa ord när man har börjat slappna av.

Å ena sidan säger Gud att Satan är i högsta grad galen, medan han å andra sidan påpekar att den gamla natur som de flesta människor delar inte har förändrats. Härav framgår tydligt att Satans handlingar manifesteras genom mänskligheten. Därför påminner Gud ofta människorna om att inte sväva ut i tygellöshet eftersom de i så.fall riskerar att bli uppslukade av Satan. Det här är inte bara förutsägelser om att en del människor kommer att göra uppror; det är också en väckarklocka som ringer för att uppmana alla människor att skynda sig att lägga det förflutna åt sidan och söka nutiden. Ingen vill vara besatt av demoner eller betvingad av onda andar, så Guds ord är än mer en varning och förmaning till dem. Men när de flesta människor rör sig till den motsatta ytterligheten och fäster stor vikt vid vartenda ett av Guds senaste ord, säger Gud i sin tur: ”De flesta människor väntar på att jag ska uppenbara ännu fler hemligheter som de ska kunna låta sina ögon njuta av. Men även om du kom att förstå alla himlens hemligheter, vad exakt skulle du kunna göra med den kunskapen? Skulle den öka din kärlek till mig? Skulle den väcka din kärlek till mig?” Detta visar tydligt att människor inte använder Guds ord för att lära känna Gud och älska honom, utan snarare för att öka förråden i sitt ”lilla förrådshus”. Således använder Gud frasen ”låta sina ögon njuta av” för att beskriva mänsklighetens extrema sätt att vara, vilket återspeglar att människors kärlek till Gud fortfarande inte är fullständigt ren. Om inte Gud avslöjade hemligheter skulle folk inte fästa någon större vikt vid hans ord utan snarare bara kasta en hastig blick på dem, ungefär som när en ryttare beundrar blommorna han jagar förbi på hästryggen. De skulle inte ta sig tid att verkligen reflektera eller grubbla över Guds yttranden. De flesta människor håller inte uppriktigt fast vid hans ord. De anstränger sig inte särskilt mycket för att äta och dricka av hans ord; i stället skummar de bara igenom dem slentrianmässigt. Varför talar Gud på ett annat sätt nu än han gjorde i gångna tider? Varför är alla hans ord så outgrundliga? Några exempel är ordet ”kröna” i ”skulle jag aldrig kröna dem med sådana etiketter så lättvindigt”, ”guld” i ”Finns det någon som kan ta emot det renaste guld som mina ord är gjorda av?”, hans tidigare omnämnande av ”bearbetning” i ”utan att ha genomgått någon bearbetning av Satan” och andra sådana fraser. Människor förstår inte varför Gud talar på detta sätt; de kan inte begripa varför han talar på ett så skämtsamt, humoristiskt och utmanande sätt. Det är exakt så som syftet med Guds tal yttrar sig. Ända från första början har människor alltid varit oförmögna att begripa Guds ord och det har förefallit som om hans yttranden verkligen är allvarliga och stränga. Genom att lägga till en liten ton av humor – några gliringar här och där – kan han lätta upp stämningen med sitt ord och låta människorna slappna av lite grand. På så sätt kan han nå en ännu större effekt och tvinga varenda människa att begrunda Guds ord.

Föregående:Kapitel 9

Nästa:Kapitel 11

Relaterat innehåll