Kapitel 15

Den största skillnaden mellan Gud och människan är att Guds ord alltid går rakt på sak, utan att dölja någonting. Denna egenskap hos Gud kan alltså ses i dagens första mening. Den visar på en gång människans sanna färger och avslöjar öppet Guds sinnelag. Det är upphovet till flera aspekter av Guds ords förmåga att nå resultat. Men människor fattar inte detta; de kommer alltid bara för att lära känna sig själva genom Guds ord, utan att ha ”dissekerat” Gud. Det är som om de är skräckslagna för att såra honom och för att han ska döda dem för deras ”seriositet”. När de flesta människor äter och dricker av Guds ord, gör de det i själva verket utifrån ett negativt perspektiv, inte något positivt. Man kan säga att människor nu har börjat ”inrikta sig på ödmjukhet och underkastelse” under hans ords ledning. Härav framgår det tydligt att människor har börjat gå till en annan ytterlighet – från att inte ägna hans ord någon uppmärksamhet till att ägna dem överdriven uppmärksamhet. Men ingen enda människa har trätt in från ett positivt perspektiv, och ingen har heller verkligen förstått Guds mål med att få människor att fästa uppmärksamhet vid hans ord. Det framgår av vad Gud säger att han inte behöver uppleva kyrkans liv personligen för att kunna förstå, exakt och utan misstag, i vilket tillstånd allt kyrkans folk faktiskt befinner sig. Eftersom de just har kommit in på en ny metod, måste människorna nu helt frigöra sig från sina negativa drag; likstanken finns fortfarande i luften överallt i kyrkan. Det är som om människorna just har intagit medicin och fortfarande är vimmelkantiga och ännu inte har kommit till fullt medvetande. Det är som om de fortfarande hotas av döden så att de, fortfarande skräckslagna, inte kan gå utanför sig själva. ”Alla människor är varelser som saknar självkännedom”: Så som detta yttrande är formulerat har det fortfarande sin grund i uppbyggandet av kyrkan. Trots att människorna i kyrkan alla riktar sin uppmärksamhet mot Guds ord, är deras natur fortfarande djupt oförbätterlig, hopplös. Detta är anledningen till att Gud talade som han gjorde i det tidigare skedet för att döma människorna, för att de skulle acceptera att träffas av hans ord mitt i sin stolthet. Även om människorna genomgick fem månaders förfining i den bottenlösa avgrunden, är deras faktiska tillstånd fortfarande att de inte känner Gud. De är fortfarande liderliga; de har helt enkelt blivit lite mer på sin vakt mot Gud. Detta steg är det första riktiga steget som människor tar på vägen till att lära känna Guds ord; med tanke på Guds ords innersta natur är det alltså inte svårt att se att den tidigare delen av verket banade väg för idag och att allting först nu har normaliserats. Människornas fatala svaghet är deras tendens att skilja Guds Ande från hans köttsliga jag för att vinna personlig frihet och undvika ständigt tvång. Det är därför som Gud beskriver människorna som små fåglar ”som glatt flyger omkring”. Detta är det faktiska tillståndet i hela mänskligheten. Det är detta som gör det enklast att stjälpa alla människor, och det är platsen där det är mest troligt att de går vilse. Det är uppenbart i detta att Satans verk bland människorna inte är något annat än detta verk. Ju mer Satan utför av sitt verk i människorna, desto strängare är Guds krav på dem. Han kräver att människorna ska ägna sin uppmärksamhet åt hans ord, medan Satan arbetar hårt för att bryta sönder dem. Men Gud har alltid påmint människorna om att ägna mer uppmärksamhet åt hans ord; detta är höjdpunkten på det krig som rasar i den andliga världen. Man kan säga på följande sätt: Vad Gud vill göra i människan är exakt vad Satan vill förstöra, och vad Satan vill förstöra kommer till uttryck genom människan, helt ohöljt. Det finns tydliga exempel på vad Gud gör i människorna: Deras förhållanden blir bättre och bättre. Det finns också tydliga uttryck för Satans fördärvliga verk bland människorna: De blir mer och mer depraverade, och deras förhållanden sjunker lägre och lägre. När deras situation väl har blivit tillräckligt hemsk är de benägna att fångas av Satan. Detta är det faktiska tillståndet i kyrkan, så som det framställs i Guds ord, och det är också den faktiska situationen i den andliga världen. Det är en återspegling av den andliga världens dynamik. Om människorna inte har förtroende att samarbeta med Gud, då löper de risk att fångas av Satan. Det är ett faktum. Om någon verkligen vill erbjuda sitt hjärta till boning för Gud, då är det precis så som Gud har sagt: ”som när de står inför mig verkar vara i min famn och njuta av dess värme.” Detta visar att Guds krav på mänskligheten inte är höga; Han kräver bara att de ska resa sig och samarbeta med honom. Är inte detta en enkel och lycklig sak? Är detta det enda som har gäckat varje hjälte och stor man? Det är som om generalerna hade ryckts bort från ett slagfält och satts att sticka istället – dessa ”hjältar” har blivit handlingsförlamade genom umbäranden, och de vet inte vad de ska göra.

Oavsett i vilket hänseende Guds krav på människorna är störst, så är det i detta hänseende som Satans angrepp på mänskligheten kommer att vara mest våldsamt, och följaktligen avslöjas alla människors tillstånd utifrån detta. ”Vilka av er som står inför mig skulle då vara lika rena som nyfallen snö och lika fläckfria som jade?” Alla människor bedrar fortfarande Gud och döljer saker för honom; de bedriver fortfarande sina egna speciella projekt. De har inte lagt sina hjärtan helt och fullt i Guds händer för att tillfredsställa honom, ändå vill de vinna hans belöningar genom att vara entusiastiska. När människor äter en läcker måltid, skjuter de undan Gud och låter honom stå där och vänta på att ”vidröras”; när människor har vackra kläder, står de där framför spegeln och njuter av sin egen skönhet, och djupt i sina hjärtan tillfredsställer de inte Gud. När de har status eller njuter av lyxiga ting, sitter de på toppen av sin höga ställning och börjar njuta av den, men de blir inte ödmjuka inför Guds upphöjdhet. I stället står de i sina höga positioner och talar högtravande ord och fäster ingen uppmärksamhet vid Guds närvaro, inte heller försöker de lära känna hans dyrbara väsen. När människor har en avgud i sina hjärtan, eller när deras hjärtan har fångats av någon annan, betyder det att de redan har förnekat Guds närvaro, som om han bara var en inkräktare i deras hjärtan. De är skräckslagna för att Gud ska stjäla andras kärlek till dem och att de då kommer att känna sig ensamma. Guds ursprungliga avsikt är att ingenting på jorden ska förmå människorna att strunta i honom, och även om det kan finnas kärlek mellan människor, kan Gud inte drivas bort från denna ”kärlek”. Alla jordiska ting är tomma - till och med känslor mellan människor som inte kan ses eller vidröras. Utan Guds existens skulle alla varelser göras omintet. På jorden har alla människor saker som de älskar, men ingen har någonsin tagit till sig Guds ord som det de älskar. Detta avgör i vilken grad människor förstår hans ord. Även om hans ord är stränga, såras ingen av dem, för människorna ägnar ingen verklig uppmärksamhet åt dem; snarare betraktar de dem som om de betraktade en blomma. De behandlar inte Hans ord som frukt som de själva kan smaka, så de känner inte Guds ords verkliga innebörd. ”Om människorna verkligen kunde se hur skarpt mitt svärd är skulle de få bråttom, likt råttor som rusar in i sina hålor.” En människa i ett normalt tillstånd skulle efter att ha läst Guds ord bli överväldigad, fyllas av skam och inte kunna se andra i ögonen. Men nuförtiden är människorna raka motsatsen – de använder Guds ord som vapen för att rikta slag mot andra. De känner verkligen ingen skam.

Genom Guds ord har vi kommit in i detta tillstånd: ”Inom riket är det inte bara ord som kommer från min mun, utan det är också så att mina fötter högtidligt beträder marken överallt i alla länder.” I kriget mellan Gud och Satan vinner Gud vid varje steg på vägen. Han utbreder sitt verk i stor skala överallt i hela universum, och man skulle kunna säga att överallt finns hans fotspår och tecknen på hans seger. Satan hoppas genom sina planer förstöra Guds förvaltning genom att bryta isär länder, men Gud har dragit fördel av denna splittring för att omorganisera hela universum – men inte för att utplåna det. Gud gör någonting nytt varje dag, men människorna har inte lagt märke till det. De ägnar ingen uppmärksamhet åt den andliga världens dynamik, och därför kan de inte se Guds nya verk. ”Inom kosmos glänser allting som nytt i strålglansen från min härlighet och ger en värmande anblick som hänför sinnena och förhöjer människornas sinnesstämning, som om den existerar i en himmel bortom himlarna, så som den uppfattas i människans fantasi, oantastad av Satan och fri från angrepp av yttre fiender.” Detta förebådar den glädjefyllda scenen med Kristi rike på jorden, och den presenterar också situationen i den tredje himlen för mänskligheten: Bara de heliga ting som tillhör Gud existerar där, utan några av angreppen från Satans styrkor. Men vad som är viktigast är att människorna får se hur Gud själv utför sitt verk på jorden: Himlen är en ny himmel, och sedan är även jorden förnyad. Eftersom detta är liv under Guds egen ledning, är människorna omåttligt lyckliga. I deras medvetande är Satan mänsklighetens ”fånge”, och de är inte alls rädda eller skräckslagna som ett resultat av hans existens. På grund av direkt instruktion och vägledning från det gudomliga har alla Satans planer kommit på skam, och detta räcker till och med för att bevisa att Satan inte längre existerar, sedan han utplånats genom Guds verk. Det är därför det sägs ”existerar i en himmel bortom himlarna.” När Gud sade, ”Ingen störning har någonsin uppstått, och kosmos har heller aldrig splittrats” syftade han på tillståndet i den andliga världen. Detta är bevis för att Gud förkunnar seger över Satan, och det är tecknet på Guds slutliga seger. Ingen människa kan ändra Guds sinnelag, och ingen kan heller känna till det. Även om människorna har läst Guds ord och granskat dem seriöst är de fortfarande oförmögna att uttrycka deras innersta mening. Gud sade till exempel: ”Jag rör mig snabbt ovanför stjärnorna, och när solen sänder ut sina strålar, utplånar jag deras värme och sänder jättelika snöflingor, stora som gåsfjädrar som glider ner från mina händer. Men när jag ändrar mig, smälter all denna snö till en flod, och på ett ögonblick har våren spirat överallt under skyarna, och den smaragdgröna färgen har förvandlat hela landskapet på jorden.” Även om människor kanske kan föreställa sig dessa ord i sina sinnen, är Guds avsikt inte så enkel. När alla under himlen är vimmelkantiga, kommer Gud med frälsningens röst och väcker därigenom människornas hjärtan. Men eftersom alla slags olyckor drabbar dem, känner de dysterheten i världen, och därför söker de alla döden och existerar i kalla, isiga grottor. De blir frusna av kölden i väldiga snöstormar, så mycket att de inte kan överleva av brist på värme på jorden. Det är på grund av människornas fördärv som de dödar varandra allt grymmare. Och i kyrkan kommer de flesta människorna att slukas på en gång av den stora röda draken. När alla prövningar är över, kommer följderna av Satans nedbrytande verksamhet att avlägsnas. Mitt under omvandlingen kommer hela världen alltså att genomsyras av vår, jorden kommer att täckas av värme och världen bli full av energi. Allt detta är steg i hela förvaltningsplanen. Den ”natt” som Gud talade om syftar på när Satans vansinne når sin kulmen, vilket kommer att inträffa under natten. Är det inte detta som händer just nu? Även om alla människor överlever under Guds ljus ledning, drabbas de av nattmörkrets elände. Om de inte kan undfly Satans bojor, kommer de att för evigt leva mitt i en mörk natt. Titta på länderna på jorden: Jordens länder ”irrar omkring” på grund av stegen i Guds verk, och varje land ”söker sitt eget lämpliga slutmål”. Eftersom Guds dag ännu inte har kommit, förblir allt på jorden i ett tillstånd av grumlig turbulens. När han öppet framträder för hela universum, kommer hans härlighet att uppfylla berget Sion, och allting kommer att vara ordnat och prydligt, eftersom allt kommer att ställas i ordning av hans händer. Guds ord talar inte bara till den dag som är idag utan förutsäger också morgondagen. Dagen idag är grunden för morgondagen, och som läget är idag, kan ingen helt förstå vad Gud säger. Först sedan Hans ord helt har gått i uppfyllelse, kommer människorna att kunna förstå dem helt och fullt.

Guds Ande uppfyller hela rymden i universum, ändå verkar han också inom alla människor. I människornas hjärtan är det som om Guds gestalt är överallt och varje plats innehåller hans Andes verk. Syftet med Guds framträdande i köttet är i själva verket att besegra dessa representanter för Satan och till slut att vinna dem. Men medan den verkar i köttet samarbetar Anden också med köttet för att förvandla dessa människor. Man kan säga att Guds gärningar sträcker sig över hela världen och att hans Ande uppfyller hela universum, men på grund av stegen i hans verk har de som gör det onda inte blivit straffade, medan de som gör det goda inte har blivit belönade. Hans gärningar har alltså inte uppskattats av alla människor på jorden. Han är både ovanför och inom alla ting; dessutom är han bland alla människor. Detta räcker för att visa att Gud faktiskt existerar. Eftersom Han inte har framträtt öppet för alla människor, har de utvecklat illusioner som ”När det gäller mänskligheten, verkar det som jag faktiskt existerar, ändå verkar det också som om jag inte existerar.” Av alla dem som nu tror på Gud är ingen ytterst, till hundra procent, säker på att Gud verkligen existerar; det finns alltid tre delar tvivel och två delar tro. Detta är mänskligheten i dess nuvarande tillstånd. Alla människor befinner sig numera i följande situation: De tror att det finns en Gud, men de har inte sett honom; eller de tror inte att det finns en Gud, men de har många svårigheter som mänskligheten inte kan lösa. Det verkar som om det alltid finns någonting som snärjer dem, något som de inte kan undgå. Även om de tror på Gud, verkar det som om de alltid känner en smula obestämdhet. Men om de inte tror, är de rädda för att bli förlorare om han faktiskt finns. Detta är deras ambivalens.

”För mitt namns skull, för min Andes skull och för hela min förvaltningsplans skull, vem kan erbjuda all sin styrka?” Gud har också sagt, ”Idag, när riket är i människornas värld, är det den tid då jag själv har kommit in bland människorna. Finns det någon som skulle våga sig ut på slagfältet för min skull utan att darra?” Målet för Guds ord är detta: Om Gud inte utförde sitt gudomliga verk direkt i köttet, eller om han inte vore inkarnerad utan istället verkade genom förmedlare, då skulle Gud aldrig kunna besegra den stora röda draken, och han skulle inte heller kunna regera som kung bland människorna. Mänskligheten skulle inte kunna känna Gud själv i verkligheten, så Satans välde skulle fortfarande bestå. Detta skede i verket måste alltså utföras av Gud personligen, genom inkarnationen. Om köttet förändrades, då skulle detta skede i planen aldrig kunna fullbordas, därför att betydelsen och den verkliga innebörden av olika kött inte skulle vara densamma. Människorna kan bara fatta den bokstavliga innebörden i dessa ord, eftersom det bara är Gud som fattar grunden. Gud sade, ”Icke desto mindre, när allt har sagts och gjorts, finns det ingen som förstår om detta är Andens verk eller om det härrör från köttet. Det skulle krävas en hel livstid för att människor skulle kunna uppleva detta enda i detalj.” Människorna har fördärvats av Satan i så många år, och de har sedan länge förlorat sin medvetenhet om andliga ting. Av den anledningen är bara en mening av Guds ord som en fest för människornas ögon. På grund av avståndet mellan Anden och andarna känner alla de som tror på Gud en längtan efter honom, och de är alla villiga att komma närmare honom och utgjuta sina hjärtan. Men de vågar inte komma i kontakt med honom, och i stället förblir de bara i sin vördnad. Detta är Andens attraktionskraft. Eftersom Gud är en Gud för människorna att älska och det i honom finns oändligt mycket för dem att älska, älskar alla honom och alla vill förlita sig på honom. Alla hyser förvisso kärlek till Gud i sitt hjärta – men Satans söndrande verksamhet har hindrat känslolösa, trögtänkta och ömkansvärda människor från att lära känna Gud. Det är därför Gud talade om de äkta känslor som människorna hyser för honom: ”Människorna har aldrig föraktat mig i djupet av sitt hjärta; snarare håller de fast vid mig i djupet av sin själ. … Min verklighet gör människorna villrådiga, mållösa och förvirrade, och ändå är de villiga att acceptera den.” Detta är det faktiska tillståndet djupt i hjärtat hos dem som tror på Gud. När människor verkligen känner Gud, förändras naturligtvis deras inställning till honom, och de kan prisa Gud från djupet av sitt hjärta eftersom deras ande verkar. Gud finns där i djupet av alla människors andar, men på grund av Satans fördärv har människorna förväxlat Gud med Satan. Guds verk börjar idag med just detta problem, och i den andliga världen har det varit det viktigaste i kampen från början till slut.

Föregående: Kapitel 13

Nästa: Kapitel 17

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.
Kontakta oss
Kontakta oss via Messenger

Relaterat innehåll

Hur man känner verkligheten

Gud är en praktisk Gud: Alla hans verk är praktiska, alla ord han säger är praktiska och alla sanningar han uttrycker är praktiska. Allt...

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok