Rikets hymn

Människorna hyllar mig, människorna prisar mig. Allas munnar uttalar den ende sanne Gudens namn, alla människor lyfter blicken för att skåda mina gärningar. Riket sänker sig ned över världen; min person är rik och överflödande. Vem skulle inte jubla över detta? Vem skulle inte dansa av glädje över detta? O Sion! Höj ditt segerbanér för att hylla mig! Sjung din triumferande segersång och sprid mitt heliga namn! Alla ting på jorden! Rena nu er själva som offer till mig! Stjärnor i skyn! Skynda tillbaka till era platser och visa min väldiga makt på himlafästet! Jag lyssnar till rösterna från människorna på jorden som utgjuter oändlig kärlek och vördnad för mig i sång! Denna dag, när hela skapelsen får liv igen, kommer jag ner i människornas värld. I denna stund slår blommorna ut, fåglarna sjunger och alla ting är fyllda av jubel! Till ljudet av rikets salut störtar Satans rike samman, förintat till den genljudande refrängen i rikets hymn. Och det kommer aldrig mer att uppstå!

Vem på jorden vågar stå upp och göra motstånd? När jag stiger ned till jorden kommer jag med brand, med vrede, med alla katastrofer. Nu är de jordiska rikena mitt rike! Uppe på himlen störtar och väller molnen fram; under himlen svallar sjöar och floder och piskar fram en gripande melodi. Vilande djur kommer fram ur sina hålor och alla folk som sover väcks av mig. Den dag alla folk har väntat på är äntligen här! De sänder upp de vackraste sånger till mig!

I denna underbara stund, i denna gripande tid,

prisar nu himlarna ovan och allt under himlen. Vem skulle inte vara entusiastisk över detta?

Vem skulle inte glädjas över detta? Vem skulle inte gråta vid denna tilldragelse?

Himlen är inte samma himmel, nu är den rikets himmel.

Jorden är inte den jord som var, utan är nu helig jord.

Sedan ett kraftigt regn dragit förbi är den smutsiga gamla världen fullständigt förvandlad.

Bergen förändras … vattnen förändras …

också människorna förändras … allting förändras …

Tysta berg! Dansa för mig!

Stillastående vatten! Strömma fritt!

Sovande människor! Stå upp i era strävanden!

Jag har kommit … och jag härskar …

Alla kommer att med egna ögon se mitt ansikte, alla kommer att med egna öron höra min röst,

och själva uppleva livet i riket …

Så ljuvt … så underbart …

Oförglömligt … oförglömligt …

I min vredes lågor kämpar den stora röda draken;

i min majestätiska dom visar djävlar sina sanna skepnader;

vid mina stränga ord skäms alla och vågar inte visa sina ansikten.

De minns det förflutna, hur de hånade mig,

hur de alltid framhävde sig själva och alltid trotsade mig.

Vem kommer inte att gråta i dag? Vem känner ingen ånger?

Hela universum är fullt av tårar …

fullt av fröjdeljud … fullt av skratt …

Ojämförlig glädje … ojämförlig glädje …

Lätt regn som smattrar … tung snö som dalar ner …

Människor som blandar sorg och glädje … somliga skrattar …

somliga gråter … och somliga jublar …

Som om människor har glömt … om det är en mulen och regnig vår,

en sommar med utslagna blommor, en höst med riklig skörd

eller en vinter kall som is och frost, ingen vet …

I skyn driver molnen, på jorden rörs haven upp.

Sönerna viftar med armarna … människorna rör på fötterna i dans …

Änglarna är verksamma … änglarna vakar och vallar …

Jordens människor skyndar omkring, allting på jorden förökar sig.

Föregående: Kapitel 10

Nästa: Kapitel 11

Om du har några svårigheter eller frågor som rör din tro, kontakta oss när du vill.

Inställningar

  • Text
  • Teman

Rena bakgrundsfärger

Teman

Stil

Stilstorlek

Radavstånd

Radavstånd

Sidbredd

Innehåll

Sök

  • Sök i denna text
  • Sök i denna bok

Kontakta oss via Messenger