Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Kapitel 11

Varenda mänsklig individ borde acceptera min andes skärskådning, granska alla sina ord och handlingar ingående och dessutom se på mina förunderliga gärningar. Hur känner ni er när riket anländer på jorden? När mina söner och mitt folk strömmar till min tron påbörjar jag formellt domen inför den stora vita tronen. Det vill säga, när jag personligen inleder min verksamhet på jorden och domens era närmar sig sitt slut, börjar jag rikta mina ord till hela universum och släppa fri min andes röst till hela universum. Med mina ord kommer jag att tvätta alla människor och ting bland allt som finns i himlen och på jorden rena, så att landet inte längre är smutsigt och tygellöst utan ett heligt rike. Jag kommer att förnya alla ting så att de är beredda för mitt bruk, så att de inte längre bär den jordiska andedräkten och inte längre är fläckade av markens smak. På jorden har människan famlat efter mina ords mål och ursprung, och hon har iakttagit mina gärningar, men ingen har någonsin verkligen känt till mina ords ursprung och ingen har någonsin verkligen skådat det förunderliga i mina gärningar. Det är först i dag, när jag personligen kommer bland människorna och talar mina ord, som människan har lite kunskap om mig, tar bort platsen för sin “Gud” ur sina tankar och i stället skapar en plats för den praktiske Guden i sitt medvetande. Människan har föreställningar och är full av nyfikenhet — vem skulle inte vilja se Gud? Vem skulle inte vilja möta Gud? Ändå är det enda som upptar en bestämd plats i människans hjärta en Gud som människan känner är diffus och abstrakt. Vem skulle inse detta om jag inte sa det till dem rent ut? Vem skulle på allvar tro, med all säkerhet och utan minsta antydan till tvivel, att jag verkligen existerar? Det är en väldig skillnad mellan den “Gud” som finns i människans hjärta och verklighetens Gud, och det går inte att jämföra dem. Om jag inte blev kött skulle människan aldrig lära känna mig, och även om hon lärde känna mig, skulle inte denna kunskap ändå vara en föreställning? Varje dag går jag mitt i en aldrig sinande ström av människor, och varje dag är jag verksam i varje människas inre. När människan verkligen ser mig kommer hon att kunna känna igen mig i mina ord och begripa genom vilka medel jag talar, liksom vilka mina avsikter är.

Vad, bland alla ting, är inte tyst när riket formellt anländer till jorden? Vem bland alla människor är inte rädd? Jag vandrar överallt i hela universums värld och jag arrangerar personligen allting. Vem vet inte nu att mina gärningar är underbara? Mina händer upprätthåller allt och ändå är jag samtidigt över allting. Är inte min inkarnation och min personliga närvaro bland människorna i dag det sanna syftet med min ödmjukhet och doldhet? Utåt sett applåderar många människor mig som god och prisar mig som vacker, men vem känner mig verkligen? Varför begär jag i dag att ni ska känna mig? Är inte mitt mål att få den stora röda draken att skämmas? Jag vill inte tvinga människan att prisa mig, utan få henne att känna mig, och därigenom kommer hon att älska mig och därmed prisa mig. En sådan lovprisning är värd sitt namn och är inte tomt prat; den sortens lovprisning är den enda som kan nå min tron och stiga upp i skyarna. Eftersom människan har frestats och fördärvats av Satan, eftersom hon har tagits över av föreställningar och tankar, har jag blivit kött i syfte att personligen erövra hela mänskligheten, avslöja alla människans föreställningar och slita sönder hennes tankegångar. Resultatet har blivit att människan inte längre stoltserar framför mig och inte längre tjänar mig efter sina egna föreställningar, och därmed är den “Gud” som människan föreställt sig fullkomligt fördriven. När riket kommer börjar jag först av allt det här stadiet av mitt verk och det gör jag bland mitt folk. Eftersom ni är mitt folk och ni är födda i den stora röda drakens land, finns det självklart inte bara lite, eller en del, av den stora röda drakens gift i er. Därför är detta stadium av mitt verk i första hand fokuserat på er och detta är en viktig aspekt av min inkarnation i Kina. De flesta människor är oförmögna att fatta ens en bråkdel av de ord jag talar, och när de gör det är deras förståelse dunkel och rörig. Det här är en vändpunkt i den metod jag talar med. Vilken människa skulle kunna bli frälst och undgå att kastas ner i Hades om alla var i stånd att läsa mina ord och förstå deras innebörd? Det är när människan väl känner mig och lyder mig som jag kommer att vila, och det är just då som människan är i stånd att fatta innebörden i mina ord. I dag är er mognad alltför liten – den är nästan ömkansvärt liten, inte ens värdig att lyftas upp — för att inte tala om er kunskap om mig.

Fastän jag säger att änglarna har börjat sändas ut för att ledsaga mina söner och mitt folk, är det ingen som är kapabel att förstå innebörden i mina ord. Samtidigt som jag personligen kommer bland människorna börjar änglarna arbetet med att ledsaga, och under tiden som änglarnas ledsagande pågår mottar alla sönerna och allt folket inte bara prövningar och ledsagande, utan de kan också med egna ögon skåda förekomsten av alla sorters visioner. Eftersom jag verkar direkt i gudomlighet träder allting in i en ny begynnelse, och eftersom denna gudomlighet verkar direkt är den inte det minsta begränsad av det mänskliga tillståndet, och i människans ögon tycks den arbeta fritt under övernaturliga förhållanden. Men för mig är det helt normalt (människan tror att det är övernaturligt därför att hon aldrig har haft någon direkt kontakt med gudomlighet); den äger inga av människans föreställningar och är obefläckad av mänskliga idéer. Folk kommer inte att inse detta förrän de alla kommer in på rätt spår; eftersom vi nu befinner oss i början har människan många brister när det gäller hennes inträde, och fel och oklarheter kan knappast undvikas. Eftersom jag har lett er till denna punkt har jag i dag gjort lämpliga arrangemang och har mina egna målsättningar. Om jag skulle berätta för er om dem i dag, skulle ni då verkligen kunna förstå dem? Jag är väl bekant med människosinnets tankar och människohjärtats önskningar: Vem har aldrig letat efter en lösning åt sig själv? Vem har aldrig tänkt på sina egna framtidsmöjligheter? Men trots att människan besitter ett rikt och bländande intellekt — vem kunde förutspå att denna tid, efter de tidsåldrar som varit, skulle bli så som den blivit? Är det här verkligen frukten av dina egna subjektiva ansträngningar? Är det här lönen för din oförtröttliga idoghet? Är det här den vackra tablå som ditt sinne föreställt sig? Om jag inte vägledde hela mänskligheten, vem skulle då kunna frigöra sig själv från mina arrangemang och finna en annan utväg? Är det människans fantasier och önskningar som har fört henne fram till denna dag? Många människor går ett helt liv utan att få sina önskningar uppfyllda. Beror det verkligen på ett fel i deras tänkande? Många människors liv är fyllda av oväntad lycka och tillfredsställelse. Beror det verkligen på att de förväntar sig alltför lite? Vem i hela mänskligheten är inte omvårdad i den Allsmäktiges ögon? Vem lever inte mitt i den Allsmäktiges förutbestämmelse? Vilkas liv och död kommer av deras egna val? Kontrollerar människan sitt eget öde? Många människor ropar efter att få dö, men döden är långt borta; många vill vara sådana som är starka i livet och fruktar döden, men utan att de vet det närmar sig dagen för deras bortgång då de kastas ner i dödens avgrund; många människor blickar upp mot himlen och suckar djupt; många storgråter med klagande snyftningar; många faller mitt under prövningar och många blir frestelsers fångar. Även om jag inte framträder personligen för att människan ska kunna se mig tydligt, fruktar många att se mitt ansikte, livrädda för att jag ska slå ner dem, att jag ska släcka deras liv. Känner människan mig verkligen eller gör hon inte det? Ingen kan säga säkert. Är det inte så? Ni fruktar både mig och min tuktan, men samtidigt står ni upp och motarbetar mig öppet och dömer mig. Visst är det på det viset? Att människan aldrig har känt mig beror på att hon aldrig har sett mitt ansikte eller hört min röst. Så fastän jag finns i människans hjärta, finns det någon i vars hjärta jag inte är diffus och otydlig? Finns det någon i vars hjärta jag är fullkomligt tydlig? Jag vill inte att de som är mitt folk också ska se mig diffust och dunkelt, och därför sätter jag i gång detta stora verk.

Jag kommer stilla bland människorna och jag ger mig av i tysthet. Har någon någonsin sett mig? Är solen kapabel att se mig på grund av sina brinnande lågor? Är månen kapabel att se mig på grund av sin strålande klarhet? Kan stjärnbilderna se mig på grund av sina platser på himlavalvet? När jag kommer vet inte människan det och alla ting förblir ovetande, och när jag ger mig av är människan fortfarande omedveten. Vem kan vittna om mig? Skulle det kunna vara de jordiska människornas lovprisning? Kan det vara liljorna som blommar i vildmarken? Är det fåglarna som flyger i luften? Är det lejonen som ryter i bergen? Ingen kan tillfullo vittna om mig! Ingen kan göra det arbete som jag kommer att göra! Även om de gjorde det – vilken effekt skulle det få? Varje dag iakttar jag varenda handling som många människor utför, och varje dag söker jag många människors hjärtan och sinnen; ingen har någonsin undgått min dom, och ingen har någonsin frigjort sig själv från min doms verklighet. Jag står över skyarna och blickar bort i fjärran: Oräkneliga människor har slagits ner av mig, men otaliga människor lever också mitt i min barmhärtighet och kärlek. Lever inte ni också under sådana villkor?

5 mars 1992

Föregående:Rikets hymn

Nästa:Kapitel 12

Relaterat innehåll