Vi välkomnar alla sanningssökare att ta kontakt med oss.

Ordet framträder i köttet

Rena färger

Teman

Typsnitt

Typsnittsstorlek

Radavstånd

Sidbredd

0 resultat

Inga resultat hittades

Trosutövning (6)

Idag kan många människor inte uppnå ett sådant förnuft som Paulus hade – än mindre det som Petrus hade. De har inte ens samma självkännedom som Paulus. Även om Paulus slogs till marken av Herren för att han förföljde Herren Jesus blev han sedermera fast besluten att verka och lida för Herren. Jesus gav honom en sjukdom och Paulus led fortfarande av denna sjukdom när han påbörjade sitt arbete. Varför sa han att han hade en törntagg i sitt kött? Törntaggen var i själva verket en sjukdom, och för Paulus var detta en stor svaghet. Oavsett hur mycket han arbetade, eller hur stor hans beslutsamhet att lida var, kunde han inte bli kvitt den där taggen. Ändå var Paulus av mycket högre kaliber än ni människor av idag är, och han hade också självinsikt och mer förnuft än vad ni har. När Paulus hade slagits till marken av Jesus slutade han förfölja Jesu lärjungar och började predika och lida för Jesus. Och vad inspirerade honom att uthärda lidande? Paulus hade skådat det stora ljuset och därför ansåg han att han måste vittna om Herren Jesus och inte längre kunde förfölja Jesu lärjungar och motsätta sig Guds verk. Paulus var en av religionens framstående figurer. Han var mycket kunnig och begåvad, han såg ner på vanligt folk och hade en starkare personlighet än de flesta. Men efter det att det ”stora ljuset” strålat på honom kunde han verka för Herren Jesus, besluta sig för att lida för Gud och offra sig åt Gud, vilket visade att han hade förnuft. På den tiden då han förföljde och grep Jesu lärjungar uppenbarade sig Jesus för honom och sa: ”Paulus, varför förföljer du mig?” Paulus föll omedelbart till marken och sa: ”Vem är du, Herre?” En röst från himmelen sa: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Genast vaknade Paulus och först nu förstod han att Jesus var Kristus, att han var Gud. ”Jag måste lyda. Gud har gett mig denna nåd. Trots att jag förföljde honom slog han inte ner mig eller förbannade mig. Jag måste lida för honom.” Paulus insåg att han hade förföljt Herren Jesus Kristus och nu höll på att döda hans lärjungar, men att Gud inte hade förbannat honom utan istället låtit ljuset träffa honom. Detta inspirerade honom och han sa: ”Även om jag inte såg hans ansikte hörde jag hans röst och skådade hans stora ljus. Först nu inser jag att Gud verkligen älskar mig, och att Herren Jesus Kristus verkligen är den Gud som är fylld av nåd mot människan och förlåter människans synder för all evighet. Jag inser att jag i sanning är en syndare.” Efteråt använde Gud Paulus förmågor i sitt verk, men glöm det för tillfället. Hans beslutsamhet vid den tiden, hans goda mänskliga förnuft och hans självinsikt — det är sådant ni är oförmögna att uppnå. Har ni inte fått ta emot mycket ljus idag? Har inte många människor sett att Guds sinnelag är majestätiskt, fyllt av vrede, dom och tuktan? Människor har utsatts för förbannelser, prövningar och förädling många gånger – men vad har de lärt sig? Vad har du vunnit av att ha fostrats och förmanats? Hårda ord, slag och dömande har drabbat dig många gånger, men du tar ingen hänsyn till dem. Du har inte ens det lilla förstånd som Paulus hade – är du inte ytterst efterbliven? Det var också mycket som Paulus inte kunde se klart och tydligt. Han visste bara att ljuset hade strålat på honom, men han var omedveten om att han hade slagits till marken. När ljuset hade strålat på honom kände han att han måste offra sig själv för Gud, lida för Gud, göra allt för att bana väg för Herren Jesus Kristus och få fler syndare att bli frälsta av Herren. Det härvar det beslut han fattat och det enda målet för hans arbete, men även under hans verksamhet fanns sjukdomen kvar, ända fram till hans död. Paulus var verksam i över tjugo år. Han fick lida mycket och upplevde en hel del förföljelse och många vedermödor, även om dessa naturligtvis var mycket mindre än Petrus prövningar. Hur patetiskt är det inte om ni inte ens har lika mycket förnuft som Paulus? Om det är på det viset, hur ska Gud kunna ta sig an ännu större gärningar i er?

Paulus led väldiga kval när han spred evangeliet. Det arbete han lade ner, hans beslutsamhet, hans tro, lojalitet, kärlek, tålamod och ödmjukhet vid den tiden, och alla de andra yttre sakerna han levde ut, var högre än ni människor idag. För att uttrycka det mer bryskt: Det finns inget ordentligt förnuft i er! Ni har inte ens något samvete eller någon mänsklighet, och det finns inga tecken på självkännedom – ni saknar så mycket! Efter att Paulus hade slagits till marken, trots att han led av kroppslig sjukdom, kunde han fortsätta att oavbrutet arbeta för Herren, och han kunde fortfarande be och söka: ”Vad är det här för sjukdom egentligen? Jag har gjort allt detta arbete för Herren, men varför blir jag då inte av med denna plåga? Kan det vara så att Herren Jesus prövar mig? Har han angripit mig? Om han hade angripit mig skulle jag ha dött och då hade inte kunnat utföra allt detta arbete för honom, inte heller hade jag fått se så mycket ljus. Han insåg också hur beslutsam jag var.” Paulus hade alltid en känsla av att hans sjukdom var Gud som prövade honom, att den härdade hans tro och viljestyrka – det var så Paulus såg det. I själva verket var hans sjukdom en följdsjukdom efter det att Herren Jesus hade slagit honom till marken. Det fick honom under emotionell press och tyglade hans upproriskhet. Vad skulle ni göra om ni hamnade i samma belägenhet som Paulus? Skulle ni kunna visa samma beslutsamhet och förmåga att lida som Paulus? Vem vet hur ni skulle bete er om ni idag skulle drabbas av någon sjukdom eller om ni skulle ställas inför en stor prövning och tvingas lida. Om ni stängdes in i en fågelbur och ständigt fick mat och omsorg, då skulle ni klara det bra. Annars skulle ni vara som vargar och sakna allt vad mänsklighet heter. Så när ni möter lite motgångar och umbäranden är det nyttigt för er, för om allt vore enkelt skulle ni bli fördärvade och hur skulle ni då kunna skyddas? Idag är det för att ni blir tuktade, dömda och förbannade som ni får skydd. Det är för att ni har fått lida mycket som ni är skyddade. Annars hade ni för länge sedan hamnat i moraliskt förfall. Det handlar inte om att avsiktligt försvåra för er, men människans natur är svår att förändra och det här är nödvändigt för att ändra hennes sinnelag. Idag har ni inte ens det samvete eller förnuft som Paulus hade — ni har inte ens hans självkännedom. Ni måste alltid ha press på er och ni måste ständigt tuktas och dömas för att väcka ert engagemang. Tukt och dom är det som är bäst för ert liv. Och när så är nödvändigt måste ni även tuktas av de förhållanden som drabbar er. Först då underkastar ni er fullständigt. Er natur är sådan att utan tukt och förbannelse skulle ni vägra böja era huvuden, vägra att underkasta er. Och utan alla fakta framför ögonen på er skulle det inte ha någon verkan. Ni är alldeles för ringa och er karaktär är värdelös! Utan tukt och dom vore det svårt för er att erövras, och svårt för er orättfärdighet och olydnad att besegras. Er gamla natur är så djupt rotad. Om ni sattes på tronen skulle ni inte ha en aning om himmelens höjd och jordens djup, än mindre om vart ni var på väg. Ni vet inte ens varifrån ni kommer, så hur skulle ni kunna känna skapelsens Herre? Utan dagens lägliga tukt och förbannelser hade er sista dag varit kommen för länge sedan. För att inte tala om ert öde – hade inte det svävat i ännu mer överhängande fara? Vem vet hur arroganta ni hade blivit eller hur depraverade ni skulle bli utan denna lägliga tukt och dom. Denna tukt och dom har tagit er fram till denna dag och bevarat er existens. Vem vet vilken värld ni skulle hamna i om ni fortfarande hade ”utbildats” med hjälp av samma metoder som er ”fader”! Ni har absolut ingen möjlighet att kontrollera och reflektera över er själva. När det gäller sådana människor som ni — om ni bara följer och lyder utan att orsaka störningar eller avbrott kommer mina mål att uppfyllas. Vore det inte varit bättre om ni accepterade dagens tukt och dom? Vad har ni för andra alternativ? Paulus såg Herren Jesus predika och verka men han trodde ändå inte. Senare, när Herren Jesus hade spikats upp på korset och därefter uppstått, kände han till dessa fakta men fortsatte likväl att förfölja och bekämpa. Det är detta som menas med att synda medvetet, och därför blev han slagen till marken. Till en början visste han att det fanns en kung bland judarna som kallades Jesus, för det hade han hört. Senare, när han predikade i templet och runtom i landet, gick han emot Jesus och vägrade högdraget att lyda någon människa. Det här blev ett oerhört hinder för verket vid den tiden. När Jesus var verksam förföljde och arresterade Paulus inte människor direkt, utan använde predikan och ord för att riva ner Jesu verk. Längre fram, efter det att Herren Jesus Kristus hade blivit korsfäst, började han gripa lärjungarna och resa omkring från plats till plats och göra allt han kunde för att förfölja dem. Det var först sedan ”ljuset” strålat på honom som han vaknade upp och kände stor ånger. Efter det att han hade slagits till marken släppte sjukdomen aldrig taget om honom. Ibland kände han hur plågan hade blivit värre och han var oförmögen att stiga upp ur sängen. ”Vad är det som händer?”, tänkte han. ”Har Gud verkligen slagit ner mig?” Sedan kunde han, utan att veta hur det kom sig, känna sig bättre igen och började arbeta på nytt. Men sjukdomen lämnade honom aldrig och det var på grund av denna sjukdom han arbetade så mycket. Man skulle kunna säga att Jesus lade denna sjukdom på Paulus på grund av hans arrogans och egensinne; den var ett straff men syftet var även att utnyttja Paulus förmågor i Guds verk så att detta verk kunde utvidgas. Faktum är att det inte var Guds avsikt att frälsa Paulus utan att använda honom. Men Paulus sinnelag var alldeles för högfärdigt och egensinnigt och därför fick han en ”törntagg” i sin kropp. Till slut, när Paulus avslutade sitt verk, plågade sjukdomen honom inte lika mycket längre och i slutet av sin verksamma tid kunde han säga orden ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Från och med nu väntar rättfärdighetens segerkrans på mig”. Det sa han därför att han inte kände till Guds verk. Det finns många som Paulus bland er, men om ni verkligen är fast beslutna att följa ända till vägens ände kommer ni inte att bli illa behandlade. Vi ska inte här diskutera hur Paulus var både upprorisk och motsträvig, utan låt oss hålla oss till den sida hos honom som var positiv och lovvärd: Han hade ett samvete och efter att ha tagit emot ”ljuset” en gång kunde han hänge sig åt Gud och lida för honom. Detta var en av hans styrkor. Men om någon tror att han var välsignad på grund av sin styrka och att han inte nödvändigtvis blev tuktad, så är det åsikter hos människor som saknar förnuft.

Många människor säger, när de ber och läser Guds ord, att de är villiga att lyda Gud, men sedan lever de utan hämningar och bryr sig inte om det över huvud taget. Guds ord talas om och om igen och uppenbarar skikt efter skikt, och det är först när det allra djupaste lagret i människan blottas som hon ”finner frid” och blir mindre högfärdig och egensinnig, mindre outhärdligt arrogant. Med den mognad ni har idag måste ni fortfarande bli skoningslöst slagna och avslöjade och dömda för varje enskild detalj, så att ni inte har en chans att hämta andan. Det är bättre för er att denna stränga tuktan och dom får fortsätta och att inte fördömelserna och förbannelserna upphör, så att ni kan se att Guds administrativa förordningar aldrig slutar att påverka er. Precis som i lagens tidsålder, då Aron insåg att Jehova aldrig lämnade honom (det han såg var Jehovas ständiga vägledning och beskydd. Den Guds vägledning som ni ser idag är tuktan, förbannelser och dom), kommer inte heller Jehovas administrativa förordningars hand att lämna er. Men en sak kan ni vara lugna för: Hur mycket ni än protesterar, gör uppror och fördömer kommer ni inte att drabbas av någon kroppslig skada. Men om det finns människor som går för långt i sitt motstånd och förhindrar verket, så är det inte acceptabelt – det finns en gräns. Hindra eller stör inte kyrkans liv, och hindra inte den Helige Andes verk. I övrigt kan du göra vad du vill. Om du menar att du inte vill sträva efter livet utan istället återvända till världen, så skynda dig iväg! Ni kan göra precis vad ni vill så länge det inte hindrar Guds verk. Men en sak till ska ni veta: I slutet kommer alla sådana medvetna syndare att elimineras. Du kanske inte blir förebrådd idag, men i slutet kommer endast ett antal människor att kunna vittna om Gud — och alla andra kommer att sväva i fara. Om du inte vill vara med i den här strömmen så är det okej. Dagens människor behandlas tolerant – jag begränsar dig inte, förutsatt att du inte är rädd för morgondagens tuktan. Men om du är i den här strömmen måste du vittna om Gud och du måste acceptera att bli tuktad. Om du vill vägra och återvända till världen så är det okej – ingen stoppar dig! Men om du gör något som är destruktivt och hindrar Guds verk kan du absolut inte bli förlåten för detta! När det gäller vad dina ögon ser och dina öron hör angående vilka människor som tuktas och vilkas familjer som förbannas — det finns gränser för allt detta. Den Helige Ande gör inte något utan vägande skäl. Om ni skulle behandlas och tas på allvar enligt er egen orättfärdighet, baserat på de synder ni har begått, vilka av er skulle då kunna överleva? Ni skulle drabbas av olycka allesamman — och skulle människan fortfarande må bra då? Men i dag behandlas många människor med tolerans. Även om ni dömer, gör uppror och protesterar, möter jag er med ett leende så länge ni inte stör. Om ni verkligen strävar efter livet måste ni uthärda lite tuktan och ni måste utstå smärtan i att skiljas från det ni älskar för att lägga er på operationsbordet och opereras. Du måste uthärda smärtan, precis som Petrus fann sig i prövningar och lidande. Idag står du inför domstolen. I framtiden måste du gå till ”giljotinen”, och det är då som ni ”offrar” er själva.

Under detta sista skede av verket i de sista dagarna kanske du tror att Gud inte kommer att tillintetgöra ditt kött och pekar på att du inte lider av någon sjukdom trots att du protesterar mot honom och dömer honom. Men när Guds stränga ord riktas mot dig, när din upproriskhet och ditt motstånd och ditt fula anlete blottas, kommer du inte att kunna gömma dig. Du kommer att drabbas av panik och du vet inte vad du ska ta dig till. Ni måste ha lite samvete i dag. Spela inte rollen som onda människor som opponerar sig och gör uppror mot Gud. Vänd din gamle förfader ryggen; det är den mognad du bör ha och den mänsklighet du bör äga. Du kan aldrig skjuta dina egna framtidsplaner eller dagens nöjen åt sidan. Gud säger: ”Bara ni gör allt ni kan för att följa mig och sträva efter sanningen, så kommer jag helt visst att göra er fullkomliga. Så snart ni har fullkomnats kommer ni att ha ett underbart slutmål – ni kommer att välkomnas in i mitt rike för att njuta välsignelser med mig.” Men även om ni har fått löftet om ett underbart slutmål, kan kraven på er aldrig förminskas. Dessutom finns det ett villkor: Oavsett om ni kommer att erövras eller fullkomnas, måste ni idag utsättas för en del tuktan och en del lidande. Ni måste bli slagna och fostrade, ni måste lyssna till mina ord, följa min väg och göra Guds vilja — det här är vad ni människor måste göra. Oavsett hur du strävar måste du lyssna på mig. Om du verkligen har genuina insikter kan du fortsätta att följa. Om du anser att det inte finns några framtidsutsikter eller något hopp här så kan du gå. Dessa ord har sagts dig tydligt och klart, men om du verkligen vill gå så visar det bara att du inte har tillstymmelse till samvete. Denna handling räcker för att bevisa att du är en demon. Även om du påstår att du överlåter åt Gud att bestämma allt, framgår det av ditt kött och vad du lever ut att du fortfarande lever under Satans herravälde. Även om Satan också befinner sig i Guds händer, tillhör du likväl Satan och har ännu inte blivit verkligt frälst av Gud eftersom du fortfarande lever under Satans inflytande. Hur måste din strävan se ut för att du ska bli frälst? Valet är ditt – du måste välja vilken väg du ska ta. Om du slutligen kan säga: ”Jag har inget bättre, jag besvarar Guds kärlek med mitt samvete och måste ha lite mänsklighet. Jag kan inte åstadkomma någonting större och min kaliber är inte heller så hög – jag förstår inte visionerna och meningen med Guds verk. Jag bara besvarar Guds kärlek, jag gör allt Gud begär och jag gör allt jag kan. Jag utför min plikt som en Guds skapelse” — då kommer jag att känna mig nöjd. Det här är det största vittnesbörd du är kapabel att ge. Det här är den högsta standard som krävs av ett antal människor: att göra sin plikt som en av Guds skapelser. Gör bara så mycket du kan; kraven på dig är inte för höga. Så länge du gör allt du kan är detta ditt vittnesbörd.

Föregående:Trosutövning (5)

Nästa:Tjäna som israeliterna gjorde

Relaterat innehåll

  • Mot vem är du lojal?

    Varje dag som ni nu genomlever är kritisk och oerhört viktig för ert slutmål och ert öde, så ni måste vårda allt det ni äger och varje minut som går. …

  • Vägen … (4)

    Att människor kan upptäcka Guds ljuvlighet och söka vägen till att älska Gud i vår tid, och att de är beredda att acceptera träningen inför dagens rik…

  • De som älskar Gud kommer för evigt att leva i hans ljus

    De flesta människors tro på Gud är i det väsentliga religiös övertygelse: De är oförmögna att älska Gud, och kan bara följa Gud som en robot, inte i s…

  • När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord

    Vill du se Jesus? Vill du leva med Jesus? Vill du höra de ord som Jesus talar? Hur kommer du i sådant fall att välkomna Jesu återkomst? Är du helt för…